... och Maria vann med 6 - 0!

Maria Wetterstrand är en farlig politiker. Farlig för regeringen, men också farlig för Mona Sahlin. Veckans debatter har visat att Sahlin gör sig bättre utan att behöva jämföras med Maria.

I jämförelse med övriga utstrålar Maria säkerhet, tydlighet och lust.

Det är visserligen tunt med grön offensiv när det gäller kritik av Lissabonfördraget, tillväxt, energipolitik, 40-timmarsvecka och konsumtionssamhälle. Men i de debatter, som hålls inom de snäva och traditionella politiska ramar som man tycks vara överens om, leder Maria med 6-0 mot de övriga.

Och jag är inte ett dyft överraskad.

Jag är inte heller överraskad över det kretslopp som debatten hamnat i. Samma sak gång på gång, i ett evigt kretslopp, tycks det mig. Det vore befriande om någon tog sig an berättelsen om det samhälle man ville skulle växa fram. Man kan lära sig av Per Albins stora folkhemstal. Oavsett vad man anser om innehållet är det ett tal som bränner, som berör, som beskriver en vision.

Det är inte lätt att vara Sahlin, kan man tänka. Sossarna har höga opinionssiffror på grund av missnöje med Alliansen, men utan att ha sagt så mycket. Sahlin har därför allt att förlora i varje debatt. Det måste kännas oerhört stressat. Att därtill jämförs med Maria, varje gång de ställer upp i samma debatt, måste vara rent plågsamt.

Interna svårigheter för både Sahlin och Maria uppstår när de tvingas komma överens om konkreta sakfrågor som t ex älvförbindelserna i Göteborg. Deras respektive kommunalråd lär inte bli nådiga att tas med.

Fredrik Reinfeldt gör det han ska göra i debatterna, och nog tar han en och annan poäng när han ställs öga mot öga med Sahlin. Han kan ta många poäng om det visar sig att de som lämnat A-kassan inte alls är de som nu hotas av arbetslöshet. Personligt ansvar gör nog att de allra flesta som känt oro för arbetslöshet faktiskt betalat sin försäkringsavgift.

Han kan ta poäng också om Filippa Freinfeldt lyckas justera spelreglerna för vårdval Stockholm så att resultatet inte blir så illa som oppositionen har all anledning att misstänka. Det är Reinfeldt som kan rädda Alliansen. Det är, som DN skriver, som om karln fått blodvittring.

På den borgerliga sidan tycks det mig som om Maud Olofsson är ett rejält sänke, tillsammans med kristdemokraternas ledare. Olofsson för en ganska stirrig debatt, att läsa hennes inlägg i skrift blir ibland parodiskt.

Olofssons pinsamma angrepp på oppositionen för att man där valt att i sina budgetar lägga taket högre än regeringen slog tillbaka när det visat sig att hennes tre regeringskollegor gjorde samma sak när de satt i opposition. På SvD ledarsida upptäckte man nog inte det innan man drog till med sagan om de tre små grisarna...

Göran Hägglunds stora nummer, tandvårdsreformen och småpengarna till pensionärerna, är inga kioskvältare. Kan snarare slå tillbaka eftersom han målar upp reformerna i så stora ordalag att de inte känns igen i den praktiska verkligheten när pensionen kommer och rabatten på 150 kronor utfallet vid en tandundersökning var 18:e månad...

Frågan är om Björklunds osakliga sluggande går hem, det kan låta häftigt, men den som sätter sig och läser utskrifterna blir nog lätt förskräckt. Han angrepp på Lars Ohly slår över så mycket att det blir nästan löjligt.

Ohly då? Jo, styrelsebeslutet att han skall se glad ut försöker han nog leva upp till lite för mycket. Däremot har han ju onekligen, för den som tänker några varv, fullständigt rätt i att det måste gå att diskutera utgiftstak och stelbenta bugetprinciper utan att för den skull utmålas som oansvarig.

För det första bör det finnas ventiler i regelverket som gör att riksdagen kan överskrida taken i situationen när social eller ekologsik kris uppstår. Allt annat är absurt. För det andra är låsningen av budgetramen tre år framåt en allför lång tid - att dra ner till två år kan vara en lämplig kompromiss. För det tredje måste man börja diskutera att dela upp systemet i dels en investeringsbudget, dels en driftbudget. Goda investeringar i en lågkonjunktur bör inte omöjliggöras bara för att kostnaden för socialbidrag ökar... Ökar dessa så bör en god stat, för att rädda kommunernas skola och äldrevård, kunna öka statsbidragen över det fastlagda taket.

Det är, åter igen, Reinfeldt som kan rädda Alliansen. Han utgör, sedan man man tycka hur illa som helst om hans politik, ett flöte i dessa sammanhang. De andra är sänken.

Denna aktiva politikervecka har gjort mig mycket lycklig över att jag redan gjort mitt demokratiska hantverk, och därmed slipper bli utsatt för ledarkommentarer, politiska kommentatorer, pladdrande tyckare i tevesoffor och bloggare som inte behöver ta ansvar.

Oavsett detta, tror jag att alla partier längtar efter en Maria.

Tänk om samma kraft lagts på klimathotet som nu läggs på finanskrisen...

Redan för en dryg vecka sedan hade finanskrisen kostat 3000 miljarder. Det lär vara uppe i 4600 miljarder nu.

Tänk om stater och banker lagt ner lika mycket kraft, som man nu lägger ner på att hejda finanskrisen, på att hejda klimatkrisen.

Men den viljan finns inte. Det som går bra för att försvara ekonomiska system tycks vara omöjligt för att försvara ekologiska system.

För mindre än en tiondel hade vi klarat av att rädda jorden från miljöhot, på ett socialt anständigt sätt. Åtminstone om man får tro den gamle vännen Lester Brown - det är han som ansvarat för den årliga utgivningen av State of the world (Tillståndet i världen).

Hans senaste bok heter Plan B 3,0 - uppdrag rädda jorden.

Den innehåller kanske inte så mycket nytt för oss freak, men visar ändå att det finns ett nyttigt mellansteg mellan förnekande och förtvivlan Nämligen förhoppning.

Förhoppning som ju borde kunna växlas in i handling, kan man tycka. Men nu lever vi i Dumhetens Tidevarv.

Lester Brown hävdar torrt att den summa som behövs i gröna investeringar bara är en tiondel av världens militära utgifter - och att man efter Pearl Habor extremt snabbt lyckades ställa om amerikansk bilindustri från att tillverka bilar till att tillverka tanks, krigsfartyg och bombplan... Nu när hotet är klimatet, så skulle det ju kunna gå lika snabbt att ställa om från bilar till vindkraftverk och solceller...

Lester Brown har under åren pendlat mellan att vara pessimist och optimist. Nu visar han på möjligheter - men inser att systemen är tröga och att hans krav på handling inte lär bli genomfört.

För övrigt skålades det, enligt trovärdig källa, i champagne på Wall Street häromdagen när man fått klart för sig att medborgarna via skatterna skall stå för fiolerna. Medan man själva skall få köra vidare som vanligt... Och Sveriges statsminister uppmanar till fortsatt konsumtion för att hålla igång hjulen.

Politikers uppmaning: Var duktiga idioter och spring så hjulet snurrar!

De låter allt mer lika, politikerna. Nu är de överens över blockgränserna igen. Det behövs än mer arbete "för att klara välfärden".


Vi måste arbeta mer för att skatterna skall räcka till skola, vård och omsorg, berättar socialdemokraterna och låter som ett eko från regeringskansliet.

Det man samfällt säger är således att vi måste arbeta mer trots att vi automatiserat, datoriserat, robotiserat, effektiviserat och rationaliserat ända sedan den dag vi införde 40-timmarsveckan för snart ett halvt sekel sedan.


Man tänker fel, man har nämligen fastnat i den tanke som utgår från att det är skatt på arbetstid som skall finansiera den gemensamma sektorn. Det medför att vi alltid kommer att behöva arbeta mer, hur mycket vi än skapat utrymme för mer fri tid. Människan blir, med Sahlins och Reinfeldts tankegods, fast i ekorrhjulet för att aldrig komma ur. Aldrig tidigare har väl begreppet S/M haft en tyngre innebörd. Hör gärna den pinsamma intervjun i gårdagens Nordengren i P1. Slutsaten var: vi arbetar för lite i det här landet.

Politikerna sitter fast i en mental bur. De tycks inte förstå att den gemensamma sektorn lika gärna kan finansieras genom t ex produktionsskatt.


Om man producerar hundra bilar med hjälp av hundra människor ger det staten inkomster från såväl inkomstskatter som arbetsgivaravgifter. Om lika många bilar produceras utan hjälp av människor får staten inte in just någonting. Trots att produktionen är lika stor. Detta utgör grunden till att vi sitter fast i ekorrhjulet med motivet att "vi måste arbeta mer för att klara välfärden".


När man införde arbetsgivaravgifterna - som ju är en löneskatt på arbete - motiverades det med att välfärden skulle byggas ut samtidigt som det skulle stimulera teknikutveckling. Helt rätt tänkt. Nu har vi kommit in i ett nytt skede, ett nytt tidevarv, där vi måste styra över arbetsgivaravgifterna från skatt på arbetstid till allmän produktionsskatt. Gör vi inte det kommer vi alltid att vara fast i ekorrhjulet.


Vi måste lära oss att ta vara på allt det goda som den ekonomiska och materialla tillväxten gett, istället för att hamna i det som Staffan Burenstam Linder kallat vulgär tillväxtmani där tillväxt och arbete blir ett självändamål. Vi måste växla över från mer lönearbete och konsumtion till mer fri tid, kultur och andra kvalitativa livsvärden - precis som liberalismens fader John Stuart Mill hävdade.


Det är tragiskt att politiker av alla färger sitter fast i gamla mentala burar, att de inte förstår att vi är inne i ett nytt tidevarv. Än värre är det nästan att de som, trots allt, begriper inte vågar driva frågan av rädlsa för att verka vara utanför det politiskt korrekta.

"Att lappa och laga i gamla strukturer hjälper inte. Det krävs något radikalt nytt", säger socialdemokraterna när de presenterar sekelgamla argument. Inte ens miljöpartiet lyckas på DN-debatt formulera tanken att jobbavdraget, som man försvarar, kan användas för att sänka arbetstiden, skapa mer fri tid - oavsett om man har barn eller inte. Livets värde består, om man skall tro 1900-talets samtliga partier, i den tid man har på arbetsmarknaden. Ja, allt annat kallas numera för utanförskap. Orwell är pånyttfödd.

Så långt har makthavande politiksfär kommit från alla de drömmar tänkare av alla färger haft om mer fri tid, mer kultur, livskvalitet större än konsumtion och köplador. Istället tycks man känna tryggheten i ekorrhjulet. Fastlåsta i den mentala bur man sitter i. Kanske beror det på rädsla. Rädsla för den frihet som finns utanför buren.

Aldrig har vi haft större möjligheter än idag att ta steget in i ett samhälle präglat av livskvalitet, kultur och fri tid. Men då måste vi bryta mot den förhärskande ekonomistiska trossatsen att människan är en ekonomisk varelse, där tillväxten skall upprätthållas och fyllas av nya köplador och pladder.

När makthavare inte inser att människan är en biologisk, social och kulturell varelse är vi illa ute. För det är en gigantisk skillnad på att bygga samhälle för ekonomiska varelser och för riktiga människor. Det behövs mer grön ideologi...

Reinfeldt - den lyssnade statsministern

Fredrik Reinfeldt, som höll sitt sena sommartal i Vaxholm igår, brukar hävda att han är en lyssnade statsminister.

Så det är ju inte konstigt att han gillar FRA.

Den som vill veta hur han var klädd och hur rolig han var kan läsa Aftonbladet. Den som vill lyssna på talet kan göra det här.

Tro det eller inte: han vädrade tanken att de höjda matpriserna i världen också kunde vara resultat av spekulation... Det tog tid!

Och hur blir det om sd kommer in?

Krönika i veckans nummer av ETC.nu

Förra fredagen, när försvarsberedningen presenterade sitt förslag, så redovisade socialdemokraternas och miljöpartiets representanter i beredningen sina ståndpunkter i en gemensam debattartikel i DN.

Detta måste betraktas som ett avgörande steg på väg till en regeringsbildning mellan de två partierna. För några år sedan hade det varit en omöjlig tanke – för både mp och s – att uppträda gemensamt i försvarsfrågan. Göran Persson menade att just denna fråga – och frågan om EU – var de avgörande hindret för samarbete. Mp valde, i linje med detta, att inte heller denna gång i Försvarsberedningen markera mot EU:s Nordic Battlegroup. Endast vänstern tog avstånd.

Mp har krattat i manegen för en rödgrön regeringe – tydligt, sakligt och symboliskt.

Vänstern då? Ja, såväl socialdemokraterna som miljöpartiet lär vara tacksamma för att Lars Ohly markerar att vänstern inte vill gå till val i en gemensam valplattform. Det underlättar debatten för Mona Sahlin. Det finns väljare i gränslandet mellan socialdemokraterna och de borgerliga som hellre skulle lägga sin röst på något Alliansparti än på Sahlin om hon sågs i alltför ömsint samvaro med Lars Ohly och Kalle Larsson.

Varken Sahlin eller miljöpartisterna behöver emellertid oroa sig över att Lars Ohly skulle sätta käpparna i hjulet för en rödgrön regering. Och Lars Ohly behöver inte heller oroa sig över att vänstern inte skulle komma att ingå i en sådan – oavsett vilket tonläge man har före valet. Självfallet önskar inte statsministern Mona Sahlin ett vänsterparti i opposition, särskilt inte i en lågkonjunktur.

Förmodligen har man i mer intima partiledaröverläggningar redan för länge sedan diskuterat dessa taktiska frågor på det sätt jag redovisar. Allt annat vore förvånande.

Det är alltså upplagt för, vad man i teve kallar, en kamp mellan det röda och blå lagen. Det enda som kan krångla till denna tydliga kamp är sverigedemokraterna. Skulle partiet komma in i riksdagen som vågmästare, vilket inte alls är otroligt, så kommer de gamla partierna att i först hand försöka hitta blocköverskridande lösningar. Den första mandatperioden kommer inget block att göra sig beroende av sd. Misstanken att borgarna skulle göra det, för att behålla makten, är djupt överdriven.

Varför skulle då inte borgarna låta sig stödjas av sd? Skälet är uppenbart: man byggde en tidigare borgerlig regering på stöd av ny demokrati, och erfarenheterna förskräcker. Reinfeldt umgås istället med tanken att efter valet bredda en regering med miljöpartiet, som ju är helt inställt på regeringsbildning. Det finns de miljöpartister som är oerhört sugna på att bli statsråd - man satt efter valet 2002 i långtgående förhandlingar med folkpartiet, centerpartiet och kristdemokraterna. Det var inte mp som bröt de förhandlingarna, det var centern. Maud Olofsson var, enligt åtskilliga källor, livrädd att legitimera mp som ett regeringsdugligt parti.

Det troliga är således att mp får en avgörande roll om sd kommer in i riksdagen. Men skulle det gå väldigt bra för de främlingsfientliga, med siffror på 7-8 procent, varav de flesta plockade från socialdemokraterna, kanske mp inte räcker. Då uppstår en helt annan situation och det är då inte uteslutet att de två största partierna bildar regering tillsammans – precis som i Tyskland. Reinfeldt har säkert umgåtts även med denna tanke – observera hans förvånansvärt ödmjuka hållning till sossarna: han avslår alla försök att genomföra grundlagsberedningens förslag om inte sossarna är med, han betonar att Natomedlemskap inte kan bli aktuellt förrän sossarna vänder i frågan och ha söker komma på god fot med socialdemokraterna när det gäller energipolitiken.

Jag är således övertygad om att Reinfeldt faktiskt umgåtts med tanken att bilda regering med sossarna om sd får vågmästarställning efter valet. Vill man undvika detta – eller att mp frestas att bli femte hjulet under en borgerlig vagn - gäller det att hålla sverigedemokraterna utanför riksdagen. Även om det förstås finns andra ännu mycket godare skäl…

2-0 till Reinfeldt

Tog kontakt med några kinesiska vänner för att höra vad de anser om Fredrik Reinfeldts besök i deras land.

De hade ingen aning om att han är där. Besöket är förstås större i Sverige än det är i Kina. Vilket man inte får intryck av om man följer svenska medier.

De flesta i Kina har ingen aning om var Sverige ligger, eller ens var det är för någonting.

Annars leder väl Reinfeldt med 2-0 mot oppositionen. Mona Sahlin tycks förgrämd över att hennes lista på fyra namn helt fräckt mer än fördubblades av Reinfeldt. Miljöpartiets utspel om att Reinfeldt inte skulle åka till Kina var malplacerat redan när det presenterades.

Ska sanningen fram så är Reinfeldts resa mer inrikespolitik än utrikespolitik. Skulle inte förvåna mig om opinionssiffrorna ökar. Fast nog vore det lite kul om också Fredrik lärde sig att räkna...

Själv skriver jag en bok tillsammans med en kvinna från Kina. Eller åtminstone ett manus, vi får se vad det blir av det. Medförfattaren finns på bilden.

Vill man läsa något som skiljer sig lite grand från det vi redan vet, eller tror oss veta, om Kina kan man läsa Per Gahrtons några månader gamla krönika hos Cogito, samt dagens debattartikel i SvD. Min egen uppfattning om bojkottkrav av OS finns här, och om Tibetfrågan här.

En sak ogillar jag definitivt: När man målar i svart och vitt. Det måste gå att plädera för ökat självbestämmande för Tibet, utan att låtsas som om landet var ett harmoniskt paradis innan kineserna kom... Det måste gå att tala för mänskliga rättigheter utan att förolämpa nästan alla kineser genom att bojkotta OS.... Det måste gå att diskutera Kinas klimatpolitik utan att höja vår egen till skyarna - särskilt med tanke på att vi per svensk släpper ut långt mer än dubbelt så mycket som varje kines....

Grön kontaktannons...

Ibland lyckas även politiker vara roliga. Den här annonsen fick jag på mejlen, skickad av en miljöpartist som sett den i något grönt debattfora.

Ganska kul. Byt ut "språkrör" mot "partiledare" så kan säkert åtskilliga genuina kristdemokrater, centerpartister, moderater och socialliberaler hålla med. Tidevarvet kännetecknas ju av att vi har två block: ett moderat socialdemokratiskt och ett socialdemokratiskt moderat som i grunden förordar samma utvecklingsväg. De är poler med samma utvecklingsmål.

Den sfär som den politiska debatten idag håller sig inom är så ohyggligt snäv. Ifrågasättande av konsumtionssamhället är bannlyst till och med i klimatdebatten, frågan huruvida vi lever för att arbeta eller arbetar för att leva är tabu. Debatten om människans roll i samhället, och om vad välfärd är, existerar inte längre. Politikerna från de båda blocken krafsar i ytskiktet på den lilla område där man förlagt debatten.

Jag påminner mig om hur Elin Wägner, mitt under andra världskriget - och trots att hon tidigare än de flesta i Sverige tagit avstånd från nazismen - skrev att de båda stridande parterna, trots att de representerade det onda respektive det goda, var poler med samma utvecklingsmål: härska över naturen, roffa åt sig så mycket som möjligt, få hjulen att snurra utan att våga analysera vad verkligt välstånd är. Det var modigt sagt då. Och så fruktansvärt sant.

I Agenda igår fick vi se Filippa Reinfeldt och Mona Sahlin debattera. Filippa Reinfeldt markerade hur lika de var, Sahlin försökte visa hur olika de var. Reinfeldt visade sig vara den bästa debattören rent debattekniskt och retoriskt. Fredrik Reinfeldt har en del att lära sig skulle jag våga påstå. Om det kan man ju tycka en del. Den rödgröna oppositionen, som ju vill ses som en enhet numera, får nog se upp den dag moderaterna gör en clinton och byter huvudrollsinnehavare. Som med större charm kan krafsa i ytskiktet i den lilla godkända politiska debattsfär där vi skall fås att tro att de stora vägvalen finns...

Hänt i veckan i landet utan vinter

I landet utan vinter har vårblommorna dykt upp. Och 59 procent av sossarna vill se en s-mp-regering, låter DN meddela. Apropå hiskeliga budskap så möttes jag i veckan vid besök på ortens vårdcentral av den glada frågeställningen: Vad händer efter döden?

Det var Jehovas Vittne som hade lagt ut broschyrer. Upplyftande. Hann aldrig ta reda på svaret. Vill inte heller ha reda på svaret varför 59 procent av sossarna älskar miljöpartiet...

Bildvalet föreställer våren och kan väl inte kränka någon hoppas jag. Det är ju populärt att känna sig kränkt för allt mellan himmel och jord. Det är inte någon bild på profeten vi ser, vill jag påpeka i all stillsamhet. Kränkt kan man däremot bli av politik, här några exempel på veckans utspel som säkert kan kränka någon...

Nya blåa missar
Fredrik Reinfeldt har gjort allt för att framstå som trovärdig i klimatpolitiken och moderaterna har gjort och sagt saker som varit totalt omöjligt för mindre än ett år sedan - inte minst vad gäller den gröna skatteväxlingens principer, vikten av högre bensinskatt och att "gå före i miljöpolitiken". Allt han byggt upp raserar han på mindre än en minut när han sågar klimatberedningen för att ha gått för långt, trots att moderaten i utredningen ställt sig bakom majoritetens förslag. Så ohyggligt klumpigt!

Den lilla tavlan som stackars Reinfeldt gjorde i sitt uttalande om utnämningen av Odenberg spär på. Fredrik, akta dig för Alterå på näringsdepartementet. Han var med i centerns ungdomsförbund när de fortfarande var Åsa-Nissemarxister. Så likt en god kommunist lät han den externa konsulten välja mellan Odenberg och Odenberg. Två av tre utnämningar har förresten skötts utan annonsering, vilket jag tycker är helt okej av den enkla anledningen att få kompetenta människor som sitter på ett bra jobb vill låta det bli offentligt att de söker fina jobbet i staten. Dessutom: skulle de inte få jobbet är det knappast att se som en merit inför framtiden... Borgarnas löfte om offentlig annonsering av fina jobben är, hur bra det än låter vid köksbordet, ett bra sätt att få mindre kompetenta människor på posterna.

Mitt förtroende för professor Olof Ruin är begränsat, men han har idag låtit publicera likartad uppfattning. Jag vidhåller in uppfattning trots detta.

Röd insikt, för omväxlings skull..
Lars Ohly vägrar ingå i ett alliansliknande samarbete med s och mp inför valet. Han anför att detta skulle medföra ytterligare steg mot ett tvåpartisystem i Sverige. Han har helt rätt i denna analys. Den utveckling vi ser mot två totalt cementerade block innebär ideologiernas förtvinande, vilket demokratin och tankefriheten skadas av.

Självfallet behövs ett grönt parti som vågar stå djupare gröna värden när det gäller synen på människan, arbetet, friheten och miljöns djupare innebörd för vår varande.

Självfallet behövs ett konservativt parti som står fäör de värden kristdemokraterna en gång stod för.

Självfallet behövs ett socialliberalt parti av den art som Bengt Westerberg företrädde. Den politiska debatt vi ser idag ryms inom en oerhört begränsad tankesfär, en sfär vars brist på bredd närmar sig den inskränkthet som kännetecknade gamla öststatsländer, om än med andra förtecken.

"Effektivare" grönt beslutsfattande
Miljöpartiet har infört en effektiv beslutsordning där partiprogram har en underordnad betydelse. Således meddelades i veckan att partiet numera är positivt till traditionella betyg i avgångsklasserna. I Ekot sa Peter Eriksson följande:

– Det är för att vi behöver ändock ett urvalssystem för att komma vidare till gymnasiet och för att komma vidare till universitetet. Det är då en bakgrund till att vi i de årskurserna är beredda att ändra vår linje för att kunna medverka i någon form av uppgörelse som bygger på en kunskapsbaserad skolpolitik.

I partiprogrammet sågas idén med betyg som just urvalsinstrument. Man kan undra vad som hänt i sakfrågan - annat än att det gäller att lägga tillrätta inför en regeringsbildning efter valet, att anpassa sig till den blockpolitik som man bakom kulisserna inser kommer att leda fram till ett tvåpartisystem om den utvecklas genom anpassning till varandra inom varje block. Men behöver man ändra sin argumentation för det? Räcker det inte med att säga att man var villig att kompromissa?

Samma märkliga agerande hade partiet när man plötsligt fick det till en "grön framgång" att Sverige ingår i EU:s militära stridsgrupper - istället för att säga att det var en kompromiss som medförde att man fick ökat inflytande över andra delar av försvarspolitiken. Det är inte fel att kompromissa. Däremot är det fel att plötsligt påstå något som går tvärtemot vad man sagt tidigare.

Mer om forskning om betyg finns här.

Gröna framgångar i klimatberedningen
Visserligen kom man inte överens i klimatberedningen, men alla var plötsligt överens om att man nu hunnit ifatt det mer än tjugo år gamla miljöpartikravet att avdrag för arbetsresor skall bygga på avståndet från hem till jobb - sedan må man köra sin bil, samåka med grannen, ta bussen, cykla eller krypa. Ett enklare sätt att förändra arbetsresandet finns faktiskt inte. Nejsägarna har vaknat till liv!

Ursäkta denna långa drapa så här i all hast på lördagsmorgon. God helg!

Hänt i veckan

Under denna vecka föddes 1 048 pojkar och 989 flickor, flest under onsdagen. 20 flickor fick namnet Emma. Alingsås Konsthall har en utställning om sexets historia - bilden till höger är inte från utställningen, men är vacker. Maud Olofsson hotar med att nu ta itu med välfärden. Under veckan dog förresten 850 män och 904 kvinnor, vilket minskade antalet som levt i utanförskap och därmed bättrade på regeringens statistik.

Klimatberedningen, med alla politiska partier, förordade det tjugo år gamla miljöpartiförslaget att avdrag för arbetsresor skall bygga på avståndet från hem till jobb - sedan må man köra sin bil, samåka med grannen, ta bussen, cykla eller krypa. Äntligen! Tänk om man lyssnat för tjugo år sedan, istället för att svassa efter Volvo...

Vidare invandrade denna vecka 1 841 personer till Sverige medan 864 utvandrade. Dock inte Mats Odell, vilket var en olycka. Samtidigt gifte sig 876 par och 390 skiljde sig. 6 män och 8 kvinnor registrerade partnerskap, och 2 män och 2 kvinnor avregistrerade partnerskap, vilket nog gladde kristdemokrater. Göran Skytte hävdar att man inte bara skall utgå från honom utan att det också finns hedervärt intellektuella personer som betecknar sig som kristna. Lobbyister översvämmade Bryssel som Egyptens gräshoppor. Och folket bakom Pirate Bay hävdar att de är lika godhjärtade som Moder Teresa, ty de gör allt för den goda saken och inte alls för att tjäna pengar. Förresten handlar den debatten om ett vägval: antingen anser man att människors rätt till integritet utan Storebror som har insyn i allt du gör i din dator - eller prioriterar man upphovsrätten. Svårt, men det första alternativet leder till ett ohyggligt samhälle.

Dessutom föreslog klimatberedningen att man skall genomföra miljöpartiets gamla förslag om att kilometeravgifter skall införas för tunga tansporter, oavsett om det är svenska åkare eller inte. Varför är allt så senfärdigt? Apropå sena insikter: Fredrik Reinfeldt har kommit till insikt om att väljare inte kommer att tacka moderaterna för det man gjort.

118 företag gick i konkurs, vilket möjligen bidrog till att vi stoppade in i genomsnitt 3 hg fikabröd, och 3 hg godis som tröst. Dessutom drack varje person över 17 år 0,7 liter starköl, 0,5 liter vin och 6 cl sprit.

Socialdemokraterna krävde att arbetslinjen skall upprätthållas, genom att folk inte skall få vara hemma hos sina barn hur som helst. Och lyckades i en DN-debattartikel unvika klimatfrågan. Mal på om tillväxt, ser inga problem i överkonsumtionen.

Under veckan skickades totalt 55 miljoner SMS i Sverige. I trafikolyckor dödades 9 personer och 76 skadades svårt. Hur många som drabbades på grund av att idioter sms:ade när de körde bil framgår inte.

Var och en av landets 4,4 miljoner personbilar kördes i genomsnitt 28 mil under veckan. Tillsammans blir det 123 miljoner mil vilket motsvarar drygt 1 500 tur-och-returresor till månen. Under veckan blev 354 personer misstänkta för rattfylleri och 573 körkort återkallades. 702 bilar anmäldes som stulna. Drygt 1 000 berusade personer omhändertogs. I SVT:s Nyhetspanel sa jag att Nuders avgång var en förutsättning för att mp skulle kunna ingå i en regering med sossarna. Nuder avskyddes av ledande milljöpartister. Nåja, denna fråga kanske inte platsar här, om jag ska vara lite ödmjuk...

En genomsnittlig vecka anmäls förresten 5 mord, dråp eller misshandel med dödlig utgång. Samtidigt anmäls 1 481 fall av misshandel och 4 fall av vållande till annans död. Vidare 234 sexualbrott varav 81 våldtäkter.

Den bäste amerikanske presidentkandidaten, i avsaknad av grön sådan, har lämnat in. Han hade ingen historia att berätta. Han var vit, man, medelålders, heterosexuell med det bästa programmet. Nu handlar presidentvalet om vilken av tre Berättelser som är bäst. Berättelsen om den första kvinnan, den första färgade eller om den gamle mannen som torterats i Nordvietnam.

Mer än en miljon böcker lånades på bibioteket, vilket innebär att vi som skrivit böcker blir blåsta på en del pengar, men bidrar till mindre pappersförbrukning och bättre klimat.

En del av detta hittar man i Statistisk årsbok, som man hittar här.

Nytt val innan oåterkalleliga beslut!

Nej, så här bör det inte gå till. Det får visserligen gå till så här, men det bör inte göra det. Regeringen har stöd av mindre än 40% av väljarna, har rekordstort avstånd fram till oppositionen. Ändå vill man genomdriva sådant som är oåterkalleligt. Det är inte etiskt rimligt. Det är mer att likna vid en fånig maktdemonstration.

Det är en sak att ändra i bidragsnivåer, stifta nya lagar och sänka anslagsnivåer. Allt detta kan mer eller mindre enkelt, om man så önskar, rivas upp efter nästa val. Det är en helt annat sak att sälja ut offentligt ägande i stor skala, det går i praktiken inte att återta. Det är på ett helt annat sätt Absolut. Det är inte heller en åtgärd som regeringen kan uppfattas som tvingande eftersom överskottet i statens finanser är enormt utförsäljningen förutan. Pengarna behövs inte, staten är inte på något sätt inne i en nödsituation.

Därför vore det etiskt rimligt att en regering som har rekordlågt stöd avvaktar med utförsäljning, eller, om man anser det vara en oerhört tung fråga, avgår och därmed utlyser nyval. Jag hade tyckt exakt samma sak om jag varit borgerlig politiker. Det handlar om en viss ödmjukhet. Och respekt för demokratin. En sådan ödmjukheten kan för övrigt visa sig vara vinnande i längden för de partier som ger uttryck för den.

För övrigt... SvD:s ledarsida påpekar att det, med dagens opinionssiffror, räcker med s och mp för att bilda regering, vilket enligt tidningen skulle underlätta retoriken för Mona Sahlin. Hon slipper försvara tanken att Lars Ohlys skulle få en tung post i en ny regering. Tidningen påpekar också, vilket är ett sympatiskt drag av ärlighet, att det är en enorm klyfta mellan s och mp. Jag skulle vilja lägga till att det är större lihet mellan s och m än mellan s och mp, om man ser på de grundläggande ideologiska värderingarna.

Själv konstaterar jag dessutom att Maria Wetterstrand kan konstatera att hennes comeback i politiken omedelbart medförde att siffrorna återbördas till den nivå de hade innan hon valde att ta föräldraledigt.

Apropå Cederschiöld... Med viss rodnad under skägget träffade jag Reinfeldt

Någon gång i mitten på 90-talet hamnade jag vid ett bord, där man plockade laxsnittar och svarta oliver, tillsammans med Charlotte Cederschiöld - ni vet den senaste (när detta skrivs) moderaten som är ledsen för att hon använt blå, förlåt: svart, arbetskraft.

Vi pratade lite medan jag försökte greppa snittar och vegetariska frikadeller, och hon tyckte väl att det var lämpligt att tala lite miljö med en miljöpartist.

Hon delgav mig sin uppfattning om miljöbilar och sa: " Man vill ju inte ha en miljöbil som första bil, men det är väl konstigt att folk inte köper fler miljöbilar som andrabilar."

Jag fick besked om att mina fördomar hade bäring i verkligheten: i Cederschiölds värld har familjer naturligtvis två bilar.

Ett annat möte med en moderat minns jag också med blandade känslor. Det jag tänker på är ett möte med Fredrik Reinfeldt. Vi möttes i debatt om civil olydnad. Debatten gick av stapeln på Handelshögskolan i Stockholm. Den 8 maj 2000. På ena sidan aktivisten Linus Brohult och jag (då språkrör i De gröna). På andra sidan Fredrik Reinfeldt och filosofen Tomas Månsson.

Fredrik menade att man skulle följa lagarna, och att det var märkligt att jag, som riksdagsledamot och lagstiftare, kunde försvara lagbrott. Jovisst, sa jag, det kan jag under tre förutsättningar: a) det sker utan våld eller hot om våld, b) det sker öppet och offentligt och c) man tar sitt straff - allt för att skapa opinion i syfte att förändra lagstiftningen. Trädkramare hade jag ju varit. Som riksdagsledamot. Men mig var polisen noga med att inte ta. "Låt bli Schlaug, det blir bara en massa skit i medierna", sa polis som berättade att han också helt skulle vilja förvara skogen om han sluppit uniformen. Men, fick jag veta av Fredrik, civil olydnad är sannerligen ingenting för moderater... Lagen skall följas. Rättssystemet är kärnan i demokratin.

Jag kan konstatera att Reinfeldts politiska kompisar nu radas upp, som blå pärlor på ett halsband, för att ha ägnat sig åt just civil olydnad... visserligen av egenintresse men ändå. Inga tevelicenser, svarta barnflickor i källaren och svartbygge...

Historien med Reinfeldts och mitt möte på Handelshögskolan slutar förresten inte här. Innan debatten hälsade vi på varandra, jag kände igenom honom som den före detta ordföranden i MUF, och jag frågade honom artigt intresserad vad han ägnade sig åt nu.

- Jag återfinns på samma arbetsplats som du gör - jag sitter i riksdagen.

Jag kände hur kinderna rodnade bakom skägget. Hade inte sett honom. Hade inte hört honom. Hade inte märkt honom. Trots att vi suttit där båda två i åtskilliga år... Skämmigt. Jag försökte finta mig ur denna pinsammna situation genom att säga:

- Jojo, men vilket utskott sitter du i?

Bilden är hämtad från nätet och är med stor sannolikhet manipulerad... För övrigt har jag redan på sjuttiotalet bytt tjänster svart: jag hjälpte till att hässja hö, för det fick jag både råmjölk och kött. Och nog blev någon gammal bil reparerad utan kvitto vid något tillfälle, så där grannar emellan. Dessutom gav jag mattelektioner i min ungdom, och fick betalt svart... Och nog har någon pensionär som hjälpt mig med huset ett par timmar fått några hundra som tack för hjälpen. Till skillnad från moderaterna så ids jag inte säga att jag är väldigt ledsen för detta. För det är jag inte. Däremot är jag lite ledsen att det kan ta så förbannat lång tid att få hjälpt med husreparationer om man vill betala vitt...

Sveriges beredskap är Schenbart god...

... "om man inte är alltför berusad" som Reinfeldt säger enligt DN. För övrigt vill jag bara så här inför Alla Helgons Helg erkänna att Anders Pihlblad aldrig pussat på mig. Men det gör ingenting.

För övrigt: Gör Fredrik Reinfeldt till ny generaldirektör för SJ - han är så bra på regelbundna avgångar.

Trevlig helg! Imorgon blir det, på grund av ständig efterfrågan, en nostalgitripp på denna blogg. Är det då någon som vill gå med i klubben DVBF (Det Var Bättre Förr) så är det trist, för den klubben finns inte.

Fredrik Reinfeldt - din lösning för bättre kommuner finns i Norge!

I gårdagens Agenda funderade Fredrik Reinfeldt över hur man skall förbättra kommunernas roll som arbetsgivare, med målet att ge verksamheterna större självständighet. Tidigare hade han tagit upp temat i sitt avslutande stämmoanförande. Bra! Åk till Norge och kolla vad man gör där. Och ta Maud Olofsson med dig!

I Norge har centerledaren och kommunministern Åslaug Haga drivit kravet på Kvalitetskommuner. Målet är att få till tjänster med hög kvalitet, bra arbetsmiljö och ekonomisk effektivitet - genom demokratisering istället för privatisering. Man ger personalen större inflytande och ansvar i syfte att ta tillvara den potential till organisationsutveckling som fördjupad arbetsplatsdemokrati rymmer. Samtidigt ökar brukarinflytandet. De enda som förlorar makt är politiker och byråkrater. Den delaktiga demokratin ökar, den som svenska sossepampar av hävd tycks vara så rädd för.

Häromdagen tillkom 49 kommuner till projektet, som inledningsvis omfattade 29 stycken. Målet är att minst hälften av Norges kommuner före mandatperiodens slut ska vara med. Personalens kompetens utvecklas istället för att köpa in extern kompetens. De kommuner som väljer att bli Kvalitetskommuner förbinder sig därför att under den treåriga projekttiden avstå från konkurrensutsättning av kommunal verksamhet.

Utvärderingar genomförda av Norsk institutt for by- og regionforskning har konstaterat förbättrad arbetsmiljö, färre sjukskrivningar och nöjdare brukare. Vilket är exakt det som Reinfeldt är ute efter. Under sossestyre lär det inte gå att genomföra i Sverige, men under Reinfeldt kan det vara möjligt. Bara Maud Olofsson håller sig i skinnet, för henne är ju privatisering en principsak.

Dag-Henrik Sandbakken, statssekreterare i kommun- och regionministeriet, berättar att såväl ökat personalinflytande som utökad brukarmedverkan är centrala delar i den nu inledda storsatsningen på kvalitetskommuner. Han ser rentav dessa som inledningen på en ny nordisk modell - som varken är toppstyrd av offentliga byråkrater eller näringslivets managementkonsulter. Här kan man läsa mer.

Tröja utan slag skall krossa mp...

Så har då Reinfeldt i kampen för att lansera partiet som det "nya miljöpartiet" tagit på sig en grön tröja. Det ser liksom alldagligt ut, mjukt och fint. Återkopplar till miljöpartisternas gamla koftor... Aftonbladets Lena Melin menar att Reinfeldt är ute på ny stöldturné och försöker sno miljöfrågorna.

Som upplysning till Fredrik Reinfeldt kan jag upplysa om att jag aldrig hade gröna koftor, utan mest röda eller blåa. Det hade blivit för mycket med både plagg och färg som ideologisk symbol. Fredrik rekomenderas, enligt samma tvivalaktiga strategi, således att ha antingen gröna eller röda koftor.

För övrigt var jag på en miljökonferans igår. En bank var arrangör. Johan Norberg - den siste nyliberalen - talade om vikten av tillväxt och att allt blir bättre bara vi blir rikare. Han påstod, med glad charm och till åhörarnas muntra tillfredsställelse, att till och med De grönas språkrör Peter Eriksson pläderat för att vi genom att konkurrera och exportera kan bli rikare och få mer tillväxt. Johan ansåg att detta var ett tecken på hur tilltäxtekonomi vunnit över miljörörelsen. Innan Johans framträdande hade miljö- ochj klimatkonferensen bjudit på en lasershow med pyrotekniska fyrverkerikaskader. Per Holmgren - ni vet meteorologen från teve - hade dessförinnan hållt ett lysande klimatföredrag. Han tvingades dock berättaa för åhörarna att det var lite svårt att få rösten att fungera på grund av den rök, à la gammalt disko, som puffades ut bakom talarna för att ge en häftigare konferensstämning. Det talads en del om "grön kapitalism". Intressant konferans.

Sån tur att hon slipper utanförskapet, Fredrik...

Har en vän som har ett barn som går i skolan. Hon har fått jobb nu. Så hon slipper vara i utanförskap.

Hon sticker till jobbet straxt efter fyra på eftermiddagen och kommer hem framåt tvåtiden på natten. Hon bor i samma lägenhet som sin son. Men träffar honom inte på hela veckan. Hon sover när han går till skolan. Och jobbar när han är hemma.

Men vad gör det? Hon har "kommit i arbete", fått "sysselsättning" och har "brutit utanförskapet". Grattis Fredrik, du har lyckats med en till.

KGB har rätt - till drygt hälften...

KGB gick i kvällens Rakt På Sak till verbalt angrepp på alla oss som tyckte att debatten (Agenda i söndags) mellan Sahlin och Reinfeldt var tråkig. Det gjorde han rätt i.

Han menade att debatten var mer av samtal än sluggning, och att väljare och tyckare borde vara tacksamma för det. Istället för att gnälla.

Själv somnade jag under debatten, vilket jag skrivit om. Men inte för att de två partiledarna var lågmälda och mer samtalande än vad som är brukligt. Utan för att debatten var tråkig. En lågmäld, samtalande diskussion är alls inte detsamma som något tråkigt.

Det jag reagerade på var att (den kvart jag såg) kändes som samma sak som jag hört tio gånger förut av politiker som saknar visioner om ett samhälle som bryter mot den norm som leder till allt djupare konsumism, vulgärkonsumtion och avsaknad av högre värden än de som kan mätas i pengar.

En debatt som inte ens i en mellanvalsperiod rymmer tankar om hur vi använder vår utmätta tid känns ganska meningslös. Skall vi leva våra liv i egenskap som ekonomiska varelser eller skall vi utveckla ett samhälle där vi som sociala, biologiska och kulturella varelser kan växa?

Den politiska debatten måste fördjupas. Den bör handla om våra liv. Så länge den inte gör det avser jag att med gott samvete somna. Särskilt när vi nu faktiskt fått två partiledare, för de två största partierna, som visat att de kan föra en samtalande debatt: då, och just då, kan man rimligen kräva att de skall gå utanför de gamla invanda, trånga, slagdängorna om än i avmätt form. Det goda samtalet kan föras så att man känner att parterna brinner för något, känner lust och har en dröm som kan spränga vardagens bojor. Vilket man inte kan säga om Sahlin och Reinfeldt. De verkar trötta redan innan de börjat.

Hur som helst: KGB har rätt när han kritiserar tyckare som klagar på att de två inte beter sig som käbblande politiker. Dessutom slår han Adaktusson som försöker samla tittare till reklaminslagen med hästlängder.

Sorry, Mona och Fredrik, jag somnade efter en dryg kvart...

Borde väl kommentera den så kallade duellen mellan Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin i gårdagens Agenda. Men, sorry, det går inte. Jag somnade efter en dryg kvart, och när jag vaknade hade något zappat över till Sopranos, där Tonys son just gjort ett självmordsförsök.

Det gjorde Mona och Fredrik på politiken också.

Vad gör jag nu? Tja, tar till den enkla metoden för att komma ur denna knipa. Citerar mig själv. Från (den alltid lika välskrivna, välredigerade, läsvärda och ofta överraskande) tidningen Fokus hemsida, där man ställt frågor till några udda figurer med olika politiska värderingar om vad man anser om regeringens första år. Här är mina svar - se upp så ni inte somnar...

Birger Schlaug, bloggare, Elvis-tolkare och före detta miljöpartistiskt språkrör.

…den största överraskningen?

Synen på försvaret – häftigt att Reinfeldt argumenterar likt en god miljöpartist. Han får mycket skäll för det, jag vet vad det innebär att få skäll av försvarsfundisar. Så välkommen i gänget, Fredrik!

…helt enligt förväntan?

Endast totalt politiskt ointresserade samt blinda och döva socialister kan vara upprörda över att regeringen gör det man sagt när det gäller A-kassa etc. Demokratin kräver att man åtminstone någon gång slår över från Timell, Big Brother och Parlamentet till Rapport…

…det bästa beslutet?

Att kristdemokraternas etik- och moralsyn slogs tillbaka när det gäller bensinskatten. Att inte höja skatten på bensin ytterligare hade gett totalt fel signal för dem som står i begrepp att köpa ny bil.

…det sämsta beslutet?

Jag är faktiskt riktigt upprörd och ärligt ledsen över att man satt allt strålkastarljus på klimatfrågan, och i skuggorna bakom ljuskäglan mifflar med andra miljöfrågor, nedskärningarna när det gäller biologisk mångfald är väldigt, väldigt illa, man slår sönder många års goda trend.

Natomedlemskap skulle innebära tio extra miljarder till försvaret...

Jag har, som en del andra konspiratoriskt lagda kufar, misstänkt att moderaternas nya inställning till försvarets budget härrör från deras vilja att smygvägen få in oss i Nato. Det har påpekats, av bland annat Annika Nordgren Christensen, att så inte är fallet. Men en liten konspiratorisk tomte sitter i min ryggmärg i alla fall, och viskar att moderaterna nog har onda avsikter.

Nu har också Lars Danielsson, i en god predikan för militär alliansfrihet, skrivit följande på Utrikesbloggen:

NATO har enats om en riktlinje att dess medlemmar skall spendera två procent av sin BNP på försvaret. Även om detta åtagande inte är juridiskt bindande, utövas ett avsevärt tryck på medlemsländerna för att de skall leva upp till denna nivå. I Sveriges fall skulle det innebära att vår försvarsbudget gick från nuvarande 40 miljarder kronor till över 50 miljarder. Det ligger i vårt intresse att fortsätta en ordning där storleken på det vi spenderar på vårt försvar baseras på vår egen säkerhetspolitiska analys och vår egen bedömning av vad våra statsfinanser tillåter.

Nu uppstår frågan: Stärker Danielssons inhopp i denna debatt tomten i ryggmärgen eller den något mer analytiska delen av min hjärna? Det tycks mig i dagsläget som om den senare vinner slaget. Så jag ska sluta misstro Fredrik Reinfeldt i just denna fråga. Den dag han sätter stopp för Förbifart Stockholm skall jag sluta misstro honom även då det gäller klimatfrågan... För något så korkat projekt, som dessutom enligt Naturvårdsverket strider mot riksdagens miljömål, är så här mitt i klimatdebatten svårt att finna.

Reinfeldt skapar modell för ny demokrati

"Är man invald i riksdagen på ett alliansmandat, har man varit med och röstat fram mig till statsminister, då måste man också se till att min politik går att genomföra."

Fredrik Reinfeldt, SvD, den 30 september 2007.

Är inte detta ett nytt uttryckssätt när det gäller att se på demokratin? Att parlamentets uppdrag är att skapa förutsättningar för min politik att genomföras?

Hur kommer det sig att partier, som pläderar för mer personval, accepterar att riksdagsledamöter har i uppdrag att se till att Statsministerns egen uttalade politik genomförs? Är inte syftet med personval att riksdagsledamöter skall stå för sina egna uppfattningar? Hur går det ihop?

Reinfeldt gör De gröna till vinnare - skatteväxlingen fortsätter...

Aldrig trodde jag väl att en moderatledd regering skulle gå till angrepp på militären och dessutom fortsätta den gröna skatteväxling - dessutom på samma nivå (minst tre miljarder) som miljöpartiet fått med sig sossarna på efter kaotiskt hårda förhandlingar. Seger för De gröna!

De principer som borgarna i allmänhet, och moderaterna i synnerhet, hårt kritiserat De gröna för har man nu anammat. Jag minns alla de subbor som märkvärdiga moderater gett under alla år... Men nu: höjd skatt på bensin, kärnkraft och vattenkraft, med exakt samma argument som miljöpartiet förfäktat - och hånats för...!

Verkligheten kommer ifatt även moderater. Den skillnaden man dock kunnat se vad gäller skatteväxling är att ur grönt perspektiv borde skatten på arbete sänkts mer på låga inkomster. Men jag förstår att det kommer närmare valet.

Det märkligaste är emellertid följande: Miljöpartiet fick slåss mot såväl sossarna som vänsterpartiet för varenda öre i höjd skatt på bensin. Inför budgetförhandlingarna var det i stort sätt alltid samma visa. Ja, vänstern hotade till och med att spräcka samarbetet vid något tillfälle! Men i den borgerliga regeringen är det bara kristdemokraterna som varit motståndare. Vad säger det om sossarnas och vänsterns mod att göra det nödvändiga när det gäller miljöskatter? Och vad säger det om det patetiska godkännandet från grön ledning av att buntas ihop med s och v i "vänsterblocket". De gröna borde resa på sina ryggar, värna sin egenart och ideologi - och därmed det enkla faktum att Grönt inte hör hemma i vare sig den röda eller blå fållan.

Bilden är från valrörelsen 1988, då mp kom in i riksdagen som första nya parti på 70 år. Fria från blockpolitik. Det är idag exakt 19 år sedan.