Året är 1987. Miljöpartiets opinionssiffror ökar dramatiskt, partiet kan komma in i riksdagen valet året därpå.
Opinionssiffrorna närmar sig snabbt tio procent. Oron sprider sig i etablissemanget.
Bengt Westerberg går till våldsamt angrepp på mp - och fp blir därmed först med ett brett generalangrepp.
I Handelshögskolans tidning skriker rubriken ut: Miljöpartiet - de verkliga marknadsekonomerna? Man har upptäckt att det gröna partiet vill att de externa effekterna (miljöförstöring) skall bakas in i priset, genom skatter, för att rätt marknadspris skall uppnås.
Veckans Affärer bjuder in mig till ett rundabordsamtal med folkpartiledaren. När jag kommer till redaktionen visar det sig att folkpartiet skall ställa upp med två personer: både partiledaren och den ekonomiske talesmannen Carl Hamilton. Journalisten som skall medverka ser generad ut när jag påpekar att det är två mot en. Hamilton ser lika generad ut när jag frågar honom om inte "Bengt fixar det här själv".
För mig är det en aha-upplevelse utan like. För första gången inser jag att de gamla etablissemangen är rädda, helt enkelt skiträdda! Jag ringer min språkrörskollega Eva Goes, och vi kommer fram till att jag ska kräva att få spela in hela diskussionen eftersom jag upplevt att redaktören smilat elakt på temat: vi klipper som vi vill... Senare hävdade en medarbetare på tidningen att Westerberg hade krävt att Hamilton skulle vara med, att de skulle vara två mot en.
Utdrag från en Runda-bords-diskussion, arrangerad av Veckans Affärer, publicerad september 1987.Om bensinskatt och flygbränsle:Birger Schlaug: Höjer man energiskatterna radikalt och sänker arbetsgivaravgifterna så gynnar detta återvinning av material. Och det är ju med nuvarande beskattning av arbete för dyrt att anställa människor i bland annat vården. Vi måste istället beskatta energi och råvaror betydligt hårdare.
Bengt Weterberg: Hur mycket vill ni nu egentligen sänka arbetsgivaravgifterna?
Birger Schlaug: Låt oss säga att första steget blir en 25-procentig sänkning. (Anm: Samtidigt ville vi sänka inkomstskatten för låginkomsttagare kraftigt).
Bengt Westerberg: Det kostar cirka 35 miljarder kronor. Och hur mycket skall energiskatterna höjas för att kompensera detta bortfall?
Birger Schlaug: Ett exempel är att bensinskatten skulle kunna höjas med 2:50 och då ge 20 - 25 miljarder även om man räknar med en konsumtionsminskning på upp till 20 procent. Och det handlar inte bara om bensinskatt utan om olja över huvud taget - och flygbränsle osv.
Bengt Westerberg: Det går aldrig att höja energiskatterna så mycket... Man måste ha någon förankring i verkligheten!Om tillväxt:
Birger Schlaug: Dagens jakt på tillväxt är negativ. Vi inbillar oss att vi blir rikare ju mer naturresurser, som t ex olja, vi pumpar upp. I själv verket gör vi slut på resurser som det tagit miljoner år att bygga upp och blir därmed som världshushåll fattigare och fattigare...
Carl Hamilton: Det är en konstig föreställning att naturresurserna tar slut. Huvudinvändningen är att knapphet höjer priset, vilket leder till att man söker efter nya fyndigheter eller går över till substitut.Om att leva som vi gör:Birger Schlaug: Anser du då att världen från global synpunkt har råd med svensk standard?
Bengt Westerberg: Ja, jag anser att det är eftersträvansvärt att människor får samma materiella standard som vi har i Sverige.
Birger Schlaug: Men det är ju med hänsyn till naturresurserna en ekologisk omöjlighet.
Carl Hamilton: Där har du enligt min mening helt fel. Kunde man lyfta u-ländernas befolkning till en svensk standard så skulle det innebära en betydligt mindre belastning på miljön, globalt sett, än i dagens situation. idag förvandlas Afrikas savanner till öknar och skogarna skövlas därför att man behöver ved, man är så fattig att man inte kan köpa andra bränslen.Om frihandel:
Birger Schlaug: Miljötullar är det vi trycker hårdast på. Lägger man hårda krav på t ex svensk klor-alkali-industri så är det rimligt att lägga en miljötull som stoppar eller fördyrar importen av samma ämne från andra länder.
Bengt Westerberg: Detta är en befängd idé. Då svarar naturligtvis alla andra med samma mynt...
Birger Schlaug: På livsmedelområdet vill vi gå över till biologiskt jordbruk - vi behöver då inte importera bekämpningsmedel och inte olja för att framställa konstkväve.
Carl Hamilton: Med traditionellt ekonomiskt språkbruk tänker ni er alltså minska produktiviteten i jordbruket...
torsdag 20 december 2007
4 kommentarer:
KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.
LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.
MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.
VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.
DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hamilton var ju totalt korkad. Intressant liten bakspegel!!
SvaraRaderaHanna Z
Kul! Men konstigt hur tiden var!!!
SvaraRaderaMan har upptäckt att det gröna partiet vill att de externa effekterna (miljöförstöring) skall bakas in i priset
SvaraRaderaÄr ni för detta? Det verkar inte så när man läser vad ni förespråkar. Ta elskatten tex. Det är en generell skatt som tas ut oberoende hur mycket utsläpp som sker och de som drabbas av utsläppen får ingen ersättning för skadorna.
Om ni skulle tänka igenom er miljöpolitik lite mer så skulle ni kunna få stöd från liberaler. Nu tycker jag det mest luktar anti-kapitalism och bonderomantik istället för att skydda folks liv och egendom.
Hehe, sköna dialoger.
SvaraRadera