onsdag 27 september 2023
Visst har jag rätt att vara förbannad på Lantmäteriet...
tisdag 26 september 2023
Bokningar
så. Se nedan för bokning.
måndag 25 september 2023
Slingor som plötsligt finns i huvudet...
söndag 24 september 2023
Robert Fico - den vill vi inte låtsas om
Robert Fico. Är han bekant? Skulle inte tro det... i alla fall inte för så många i Sverige. Snart kan han åter vara premiärminister i Slovakien. Och samarbeta ned nynazister. Det innebär i så fall att ytterligare ett land i EU tar steg mot auktoritärt styre och bort från det vi vanligen kallar demokrati.
Det är ohyggligt tragiskt - och så obekvämt att svensk public service aktar sig nog att ens redovisa det. Säger det för mycket om tillstånd i EU?
Monopolet
Varför denna
inledning på en recension? Jo, Hävla är en grannby. Huruvida motorcyklisten är terrorist eller revolutionär hjälte kan man
förmodligen ha olika uppfattningar om.
Ibland småskrattar jag, författarens drapa skonar inte Monopolet, det vill säga Systembolaget. En och annan byråkrat som
saknar både självdistans och humor kanske funderar på att stämma författaren…
innan hen kommer på bättre tankar och ligger lågt. Det visar sig nämligen, vid
lite research, att något av det mer bisarra som beskrivs i boken faktiskt har
bäring på verkligheten.
Boken kretsar kring Monopolets uppköp av viner. Undertexten – En roman om propagandans makt – syftar i första hand på hur det kan komma sig att Systembolaget år efter år visar sig vara det mest uppskattade vi har i Sverige. För så är det. Vi är många som gillar det vi anser vara kompetens, vänlighet, gott bemötande och mångfald.
Själva huvudspåret i boken handlar om konsten att ta sig in på Systemets hyllor,
kring det vävs en mer eller mindre absurd historia med inslag av toner från mer
vanliga kriminalromaner. Ganska fruktigt, hyggligt välbalanserat och piggt skrivet
med en vibrerande doft av spioneri, mord, gröna örter och vanilj. De verbala
tanninerna finns där.
Syftet med boken kommer fram på ett tydligt sätt i den
något rundlagda smaken, men lär, som sagt,
inte falla alla i smaken. Huruvida boken kommer att hamna på bokhandlarnas
hyllor är oklart – men finns i näthandel. Kan med fördel läsas efter middag bestående av räkpasta med vitlök, olivolja och rejält med persilja.
Efter att läst ut boken avslutade jag kvällen med att vara otrogen Monop…
förlåt Systemet. Det blev ett glas ekologiskt vin från en distributör jag
nyttjar då jag stundom sviker Systemet. Winebuddy, heter företaget och har bara
ekologiska viner, många till och med biodynamiska. Författaren har en stark
koppling till just Winebuddy
För övrigt vore det intressant om författaren skrev en fortsättning på temat vinrecensenter. Hur mutas dessa till att skriva så mycket strunt som de gör? Hur mycket erhåller dessa låtsasförfinade skribenter för att lyfta viner med sitt fåniga dravel?
lördag 23 september 2023
Kulturpolitik...
![]() |
Bilden: Epilog av Gustav Cederström. |
Kulturpolitiker har alltid befunnit sig i lägsta skiktet på den hierarkiska trappa där riksdagens ledamöter befinner sig. De har visserligen kunnat uppträda lite mer i förfinade sammanhang - men i den reala kampen om pengar har man varit småttingen i församlingen.
Finansministrar och partiernas ekonomiskpolitiska talespersoner har hanterat dem med viss nedlåtenhet - ibland med ömsint nedlåtenhet. De har fått vara glada över några miljoner här och där. Sällan tagit rejäl kamp för slantarna, som om sådan kamp vore under värdigheten för en kulturens ryttare.
Till råga på allt gillar de där som skriver på kultursidorna, och inte begriper sig på politik, ofta nedlåtande om de som tagit på sig riksdagens mest undanskymda uppdrag. Gäller även när de granskar kulturministrar.
I Dagens Nyheter skrivs i kulturbilagan en enspaltare på temat "Jag skäms för Sveriges urholkade rykte som kulturnation". Så i skämshörnet står nu såväl naturvårdare som kulturfolk när de umgås med kolleger från andra EU-länder.
Folkhögskolor har länge varit mål för Sverigedemokraternas krypskytte. Och nu skjuts det av bara satan. Regeringen bistår, anser att folkhögskolor håller på för mycket med demokrati och med att få människor att växa som människor. Istället för att helt rikta in sig på att få dom "i arbete" fortast möjligt. Här ska fan i mig produceras kuggar, inte bildning.
Så dräneras kulturen på väg mot det samhälle som marknadsliberaler syftar till: Nattväktarstaten, i vilken staten har hand om polis och militär medan resten sköts av marknaden och betalas via avgifter. Så kan ett samhälle skiktas och på sikt krackelera totalt.
Små sår och minskade möjligheter för kultur ska man inte nonchalera.
Tack för idag, slut för idag.
Nu hör jag dessutom i andanom hur en och annan ur den mer självgoda "kultureliten" - har svårt för just den - småspydigt undrar om en simpel miljömupp tänker sig att bevista någon kulturell yttring.
Jo, efter att just sett "KAIRO - den stora kärleken" i Vadstena, följer jag upp med premiären av "I can jive" för att sedan kolla in Dramaten (Vox Humana) och Folkoperan (Tidens larm). Avslutar teateråret med att minsann själv ställa mig på scenen när Teater Albatross gästspelar i Stockholm.
Skyll dig själv om du kommit ända hit, jag varnade att det var onödig text... :-)
Huruvida bilden symboliserar textens kvalitet eller regeringens kulturpolitik kan man förstås fundera över.
Gomorron, dags för frukost, kaffet är klart.
fredag 22 september 2023
"En intelektuell finlirare som kunde ta fram motorsågen...!
"För några få veckor sedan kom första delen av Pers memoarer. Namnet på den är talande: Motvalls. Och behandlar tiden fram till det att Miljöpartiet bildades på dagen 42 år innan Per slutade andas. Han skrev den med svårigheter. Hade drabbats av en kroppslig sjukdom som gjorde varje tangentnedslag till en plåga. Han arbetade ända till slutet med andra delen av sina memoarer.
Per tog alltså initiativet till bildandet av Miljöpartiet. Trött på sitt tidigare engagemang i Folkpartiet (nuvarande Liberalerna) där han varit internkritisk riksdagsledamot såväl som ordförande för ungdomsförbundet och i ständig konflikt med Per Ahlmark.
Han stod tidigt på barrikaderna för palestiniernas rätt. Vilket förstås retade upp de flesta i den liberala fåran. Han skrev en bok med namnet Revolution på svenska. En annan hette Upp till kamp, pensionärer! Böckerna avlöste varandra. Givetvis var han under en tid också redaktör för tidskriften Liberal debatt och pläderade där för vänsterliberalism.
Men något fattades honom i det där partiet. Ganska mycket, kröp det
fram. Så i sin dagbok skrev han 1979 – just denna lilla mening är
skriven på ryska för att ingen skulle kunna läsa det – att det behövdes
ett nytt parti och vem om inte han borde ta initiativ till det. Nu hade
nämligen kärnkraftsfrågan blommat upp. Det skulle bli folkomröstning.
Och Per var frustrerad över sitt partis ställningstagande för det som
kom att kallas Linje 2."
Läs hela här.
torsdag 21 september 2023
Allt är som sig bör med tanke på hur det röstats...
ligger att årets ökningar till militären är större än hela miljöbudgeten.
Kort sagt: Putin har på många sätt redan vunnit om det gäller att skada samhället - det som skulle gå till skola, vård och miljö har sugits bort av Natos krav som innebär att minst 10 procent av statens utgifter nu forsar över till militären. Och det är, enligt statsminister Kristersson, bara början.
Så kan vi, om vi inte sätter stopp, steg för steg nå fram till nattväktarstaten som så många högerpolitiker drömt om, det vill säga en stat där det offentliga egentligen mest har hand om militär och polis medan resten får vara marknads- och avgiftsbaserat.
Ett gudomligt rike för Timbro, marknadsliberaler, de som ärvt rikedom och ser på världen från någon krog kring Stureplan.
HUR HADE DET BLIVIT UTAN SD?
Hur hade det blivit om regeringen inte varit beroende av SD? Förmodligen något mindre illa då det gäller miljö- och klimat, förmodligen än sämre då det gäller skattepolitik i övrigt.
Skulle tro att SD ligger bakom att Moderaterna och Liberalerna tvingats acceptera att något fler med högre inkomster får glädjen att med inkomstskatten bidra lite mer till det gemensamma. Men är man villaägare kan man glädjas åt högre rotbidrag och har man råd att köpa städtjänster och bäddtjänster så erbjuds högre rutbidrag.
Den som haver skola få, även det sker bakvägen den här gången.
SLUTNOTA
Effekterna av alltihopa kan i slutänden bli att Sverige blir av med ett antal miljarder från EU på grund av att regeringens politik kommer att öka de klimatrelaterade utsläppen högst avsevärt. Om det vill sig illa kan det faktiskt kosta Sverige åtskilliga tiotals miljarder. Vilket inte är snuspengar. Apropå att en snusdosa skall få minskad skatt med 3 kr. Till glädje för den unga A-traktorgenerationen som också kan få några öre billigare drivmedel.
Det är så här: regeringens politik kan medföra att koldioxidutsläppen ökar med bortåt 10 miljoner ton fram till 2030. Hur mycket är det då? Jo, mycket. Jämfört med de 45 miljoner ton vi producerar idag... Inom EU tittar man förvånat på Sverige, skakar på huvudet och undrar om vi inte är kloka. Svaret är: Nej, det är vi inte.
PRINCIPERNA GÄLLER
Principen om att tillföra i en ände (vilket ger upphov till
presskonferenser) och att dra in i en annan ände (vilket inte ger upphov
till presskonferenser) är helig. Liksom principen om att skära ner ett
år för att sedan nästa år återföra en del under rubriken "stora satsningar". Klassiska varianter för mången regering.
Apropå Persson... Damberg (S) kör retoriken om att regeringen sitter på läktaren, vilket kan ses som ett svar på att de borgerliga anklagade honom att sitta på läktaren när han la fram sin regeringsbudget. Nålstick går igen, även om det är fantasilöst.
Miljöpartiets ekonomiskpolitiska talesperson, som har skaffat modetrendiga glasögon för att hålla igång hjulen, påpekar inte bara det där med klimatpolitiken utan också att det kommer att bli färre förskollärare, färre lärare i skolan och hårdare bud för "våra äldre". Till vilka väl även jag kan räknas, jag tillhör "våra äldre". Som om vi tillhör några. Jag stänger av när jag hör politiker och annat löst folk tala om "våra äldre". Hörde nåt, när jag slagit på öronen igen, om invasiva arter, vilka gynnas av regeringens budget.
Vänsterpartiets talesperson - med såväl större som mer välansat skägg än jag någonsin varit utrustad med - talade om "brutal välfärdsslakt i regioner och kommuner", vilket det, som sagt, onekligen ligger något i. Påpekandet att statens skulder är låga, men att staten istället låtit hushållen ta skulderna är förstås relevant. Tillväxten är skulddriven, fast det där med tillväxten nämnde förstås inte vänstermannen. Klimat- och miljö fick sig några små meningar - därmed är Vänsterpartiet tillbaka där man var innan Jonas Sjöstedts och Jens Holms tid.
ALLT ÄR SOM SIG BÖR MED TANKE PÅ VAD SOM ÄR
Allt är som det bör vara efter det att en budget presenterats bortsett från att det totala läget är lite sämre än vanligt - i vart fall om man inte anser att de nya miljarder som lotsats till militären väger upp förlusterna för skola, vård, omsorg och klimat.
Frågan är om Tidöpartiernas avser att bli så kallade klimatförnekare. Man kan säkert hitta en och annan receptionist på något hotell på någon turistort som kan få utgöra expert värd att citera. Lena Andersson har ju redan gått i bräschen. Ty vad vet forskare som inte en receptionist vet bättre?
Såg förresten Bolund debattera klimatpolitik i Aktuellt med klimatministern. Hon är slipad, rent förfärande hal. Det spelar ingen roll att kritik kommer från EU, Naturvårdsverk, miljöorganisationer och till och med moderaternas ungdomsförbund. Hon låtsas vara helt oförstående, kör sina fraser. En farlig politikertyp.
onsdag 20 september 2023
Minnen av Per
tisdag 19 september 2023
Per Gahrton är död
Per Gahrton är död. Det känns konstigt att skriva de där orden. Visst har Per haft det svårt de sista åren med en svår sjukdom som fysiskt drabbat hårt. Utan Per hade det inte blivit något stort av Miljöpartiet, det vågar jag utan vidare påstå, han tog initiativet, hade erfarenhet och kompetens att ödmjukt styra upp när det kärvade.
Idag är det på dagen 42 år sedan mötet som bildade Miljöpartiet avhölls. Att det 42 år senare skulle bli en sorgens dag känns så konstigt.
Både Per och jag kan nog beskrivas som introverta i privatlivet - vilket väl var skälet till att vi lärde känna varandra mest i den politiska sfären. Som språkrör kände jag alltid stöd från Per. Jag minns första gången jag talade med honom, han hade ringt i telefon och berömt mig för en smärre grej jag gjort i Förtroenderådet - det gav mig inspiration att jobba hårdare för partiet.
Av detta lärde jag mig att som språkrör varje månad ringa en för mig okänd aktiv medlem i MP och fråga efter hur läget var...
Vi är många som ha all anledning att rikta ett stort, varmt tack till Per.
Miljöpartiet
bildades helgen den 19. 20 september 1981. Det var där och då som Lena och jag träffades, vi blev med parti före det att vi blev med barn. Allt tack vare Per.
Miljöpartiet var på avgörande sätt en frukt av Per Gahrtons
frustration. Han hade varit ordförande för Folkpartiets ungdomsförbund
och riksdagsledamot för samma parti. Därefter hade han gått till anfall
mot rådande partiformer i sin bok Det behövs ett framtidsparti.
![]() |
Per på det partibildande mötet i Örebro den 19 september 1981. |
![]() |
Per var allt annat än den burduse man som medierna skrev om, han var ödmjuk och alltid stöttande inom partiet. |
![]() | |||||
Utan Pers erfarenhet, kopiösa arbetsförmåga och nog också själstärande engagemang - hade MP blivit till då? |
Per Gahrton skissade i boken på ett annorlunda parti. Han beskrev riksdagen som en maktlös pratkvarn där en förlamande blockpolitik dödade ledamöternas initiativförmåga och kreativitet. Han skrev om dresserade medier och om tomma framtidsvisioner. Han skrev om den materialistiska tillväxtmodellen som ett hot mot både natur och människa.
comeback i riksdagen.
![]() |
Per - det stora namnet med det stora engagemanget inför folkomröstningen om EU. |
I artikeln (DN-debatt 7 juni 1980) skrev han: "Tillväxtsamhället har sin egen undergång inbyggd i sig". Och konstaterade:"Det finns inget parti i Sveriges riksdag som klart och entydigt kräver att samhällsekonomins tillväxtmål skall ersättas med ett balansmål. Det finns ingen politiker som trovärdigt kan beskriva nya kvalitetsmål. Det finns ingen politisk ideologi som bygger på nutid och framtid, bara på förlegade 1800-talssystem."
som gjorde gällande att Per var en buffel visade sig vara
helt fel .Till talarstolen gick han bara när han behövde.
Vid sidan av politiska utskottet fanns förvaltningsutskott och organisationsutskott. Med närmast vattentäta skott emellan. Makten skulle spridas, maktkoncentration motverkas, kotterier bannlysas.
Alla förväntade sig förstås att Per Gahrton skulle bli partiets talesperson. Så blev det inte. Det blev Eva Sahlin. Per ville inte att det skulle heta "Gahrtons parti". Det gjorde det i alla fall.
Först inför valet 1985 inrättades uppdraget som språkrör. Per blev det första manliga röret. Jag blev det andra, det var Per som föreslog att jag skulle ta vid. En för mig orimlig tanke. Men så blev det i alla fall. Tack vare Per.