tisdag 18 december 2018

Storebror, here we are.

Häromdagen redovisades användning av hemliga tvångsmedel under 2017. Få verkar ha reagerat. Storebrorssamhället är på väg att bli norm. Borta är centerpartisters och miljöpartisters upprördhet över nya övervakningslagar. 

Förra året godkändes 4 465 ansökningar om hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation. Och 12 686 tillstånd för buggning gavs. I båda fallen en dramatisk ökning. 

När Thomas Bodström, den f.d. justitieministern, i SVT:s Min sanning häromdagen tillfrågades om det finns gränser för hur långt övervakningen får gå meddelades att "allmän övervakning i alla hem inte är acceptabelt" även om en hel del våld på det sättet skulle kunna förhindras. Ett meddelade som tacksamt togs emot, men snart är vi väl där likt förbannat... Google är ju på väg. Detta företag, som vill vara vår vän, vill avlyssna allt vi skriver, allt vi säger och - om möjlighet gavs - allt vi tänker för att därmed lättare ha godheten att svara på de frågor vi har vid köksbordet, meddela när mjölken är slut och rätta oss när vi tycker fel. Piratpartiet, ni vet det där partiet som slog till i EU-valet för ett tag sedan, och hårt och bra kritiserade storebrorssamhället var inriktat på statens övervakning, men det privata låg man länge lågt med vilket föranledde debatt mellan mig och en ledande piratpartist.
Ibland undrar jag om vi medborgare rent generellt är dumma i huvudet som accepterar en utveckling som kan sluta i förskräckelse. Normaliseringen av sådant som för bara några år sedan var otänkbart av integritetsskäl sker snabbt. Vet vi vad vi håller på med?

Det var länge sedan någon politiker reagerade mot storebrorssamhället. 



måndag 17 december 2018

Gamla myter som omhuldas av sossar och liberaler...

Att manipulera historien genom att berätta den på ett sätt som ger en god bild av historieberättarna är populärt i diktaturer såväl som i demokratier. Socialdemokrater och liberaler har jobbat hårt för att skriva om historien om allmän rösträtt. Så nu är det en "sanning" att den beslutades om för idag exakt 100 år sedan. Vilket är lögn och förbannad dikt.

Det som beslutades för hundra år sedan var klassröstning. De som inte kunde försörja sig själva - eller bli försörjda av sina män eller föräldrar etc. - fick rösträtt första 1945. Ensamstående mödrar var den grupp som drabbades hårdast av den klassröstning som S och L införde för hundra år sedan.





Liberaler och sossar vill ge sken av någon annat. De införde således klassröstning för hundra år sedan, inte så kul att stoltsera med. Så då skriver man helt sonika om historien, tjatar in den och plötsligt - simsalabim - är det en allmän sanning. Ungefär som att MP kom in i riksdagen 1988 på grund av döda sälar. När sanningen var den att partiet hade över 10 procent i i opinionsmätningarna redan i januari 1988, innan en enda död säl hade observerats. Men sälarna är mer i linje med vad liberala och socialdemokratiska historieberättare vill berätta. Och så blev det också en "sanning".



söndag 16 december 2018

Snoriga ungar på entreprenad... bra för tillväxten.

Det hände sig på den tiden när socialdemokraten Anna Hedborg förskräckt meddelade att föräldrar tar ut föräldraledighet alldeles obetalt. Detta förhållande beskrevs som en synd i sig. Ett icke önskvärt beteende. De kunde ju arbeta och göra rätt för sig. Producera. Skapa tillväxt och hoppas på lite högre pension en vacker dag som ingen vet något om.

I samma veva underrättades världen om att sådant ofog, som att ta ut lagenlig ledighet trots att den är obetald, leder till allvarliga problem för näringslivet som inte riktigt vet var det har sina anställda. Avsändare för detta budskap var LO-chefen, tillika socialdemokraten, Karl-Petter ”Kålle” Thorwaldsson. Att barnen får veta vad de har sina föräldrar tycktes inte vara en försonande omständighet.

Året då detta meddelades var 2014. Då hade länge predikats att vår plikt är att arbeta och konsumera, hålla igång hjulen. Om detta rådde stor enighet. Vi levde redan under den överideologi som heter Arbetslinjen.

Delar av arbetarrörelsen hjälper således Svenskt Näringsliv att reducera människan till en produktions- och konsumtionsvarelse vars uppdrag det är att hålla igång ett ekonomiskt hjul som ska snurra fortare och fortare. Dygnet runt. Ungjävlar är i vägen. För produktionen. Ibland blir man trött på sossar. De borde duga till mer. Till något bättre. De bär ju ändå på en historia som är ärofylld. Även om den historien ligger en bit bort. 

Liberalerna då? Jo, föräldrarnas vård av sjuka barn kostar pengar, fem....

,,, nej, nu får du allt gå till krönikan för att läsa resten. Finns här - klicka bara på bilden, vill du aldrig missa en krönika så är det förstås bäst att prenumerera.

lördag 15 december 2018

Vem ska formellt avveckla flygskatten?

"Regeringsbildningen är fortfarande oklar. Men vi vet vilken politik som skall föras. Det blir politik som stöds av moderater, kristdemokrater och sverigedemokrater. Men Löfven och Lövin tycks kämpa för att få administrera den. Är det rimligt att politiker skall administrera sådant de inte tror på? Om man nu tror på något alls.

Det är något sjukt om en rödgrön regering tvingas administrera en borgerlig budget. Det är tragikomiskt om det slutar med att klimatminister Isabella Lövin blir den som formellt avvecklar flygskatten. Och sänker priset på diesel. De gröna väver in sig i allt snårigare mönster med motivet att det hade kunnat bli än värre annars. Det är sant. Det hade kunnat bli än värre annars. Men långsiktigt? Vore det inte bättre att synliggöra att man står för något annat än det man nu tvingas administrera som vore man tjänstemän och inte politiker.

Erkännes, det är en svår balansgång. Ska man vara kvar som minister med motivet att man har möjlighet att formulera bisatser även om huvudsatserna går en emot? Blir det till slut inte helt förvirrande för de väljare som är sådär lagom intresserade av politiken? Vilket tycks vara de flesta. Hur går det då långsiktigt? I nästa val?

Jag är övertygad om att De grönas stora misstag har varit att ta så lätt på opinionsbildning för de systemförändringar som dess ideologiska grund ändå kräver. Hur många väljare idag kopplar samman frågor om sänkt arbetstid, militär nedrustning och medborgarlön med klimat- och miljöfrågan? Knappast någon. Kopplingen har ju upphört i den politiska retoriken med dess opinionsbildning. Politiken bedrivs därmed i stuprör. De grönas stuprör är grönare än de borgerligas. Sant. Men det blir likt förbannat bara ett stuprör, inte en sammanhängande väv. Det är det som är den snuttifierade politikens förbannelse. Drömmen om ett annat samhälle reduceras alltför mycket till några hundra kronor i flygskatt. Ett gott steg i stupröret, men som en flugskit på väven. Och nu, om man väljer att sitta kvar i regeringen, skall man till och med låta flygskatt och dieselskatt rinna ut."

Hela ledaren finns här: 
https://www.etc.se/ledare/ska-mp-sitta-och-avveckla-flygskatten

fredag 14 december 2018

Varför inte stötta och spara?

ETC Bygg har nominerats till Bopriset, som delas ut av Boinstitutet. Inte bara det: ETC Bygg har dessutom tilldelats  nästan 9 miljoner från Boverket  för forskning och utvärdering av de nya system man tänker sjösätta i ett hyreshus i Västerås. Grundplåten har samlats in genom crowdfunding, det vill säga gräsrotsfinansiering. Husen skall bli klimatsmarta, betongen skall bort, solfångare med ellagring etc.


Klicka på bilden för mer info.



onsdag 12 december 2018

Ska vi älska Soros för att Orbán och SD hatar honom?

Ska vi, som t ex DN:s ledarsida häromdagen, älska George Soros för att Orbán och hans likar hatar honom? Är det rimligt att ge högernantinonalister makten att förmå alla oss andra att "glömma" delar av historien? Måste vi hylla Soros bara för att högernationalister hatar honom? Måste vi glömma hur han skapat sin förmögenhet, bland annat genom att på 90-talet ägna sig åt valutaspekulation som drabbade Sverige så hårt?
Nej, det var inte Soros som startade den svenska krisen, men han utnyttjade den, förstärkte den och blev med rätta extremt illa omtyckt i Sverige. Av gröna, av socialister, av borgerliga. Han tjänade miljarder på den ekonomiska kris som vi hamnade i och bidrog högst påtagligt till de förödande effekter som blev följden för skola, barnomsorg, äldrevård och illa drabbade människor.
Har vi glömt det? Ska vi inte ens nämna Soros i sammanhanget? Ska han istället hyllas som markering mot de rasister som hatar honom? Ska vi bortse från historien bara för att vi starkt ogillar Ungerns premiärminister Viktor Orbán? Och för att SD älskar honom? Ska vi ge SD och Orbán den makten över vår historiebeskrivning och vårt sett att se på världen? Ska vi inte vara större än så? 
Ska vi inte kunna stå för att Soros gjort mycket gott för sina pengar - men att han ställt till mycket ont för att skaffa sig pengarna? Ska vi, som t ex DN:s ledarsida häromdagen, älska honom för att Orbán och hans likar hatar honom? Ska högernationalister och rasister få oss att bli så små? Som små skitar som skriver om historien på liknande sätt som de vi avskyr skriver om historien... allt för att passa in. Jag
tycker intensivt illa om sånt, oavsett om det är vänner eller ovänner som håller på med det. Räta på ryggarna!

En, så kort som möjligt, sammanfattning av hur krisen på 90-talet byggdes upp och vad den fick för följder:
Det var för drygt trettio år sedan det stora slagfältet öppnades. Det första slaget föll 1985 när kreditmarknaden avreglerades på det att bankerna kunde visa sin totala avsaknad av kompetens och samhällsansvar.
Det andra slaget utgjorde en långdragen process under vilken reglerna för valutaflöden monterades ner - plötsligt utgjordes 90 procent av alla penningflöden över gränserna av ren spekulation.
Det tredje slaget blev den stora skattereformen 1990-91. Många med höga inkomster fick så betydande skattesänkningar att de kunde låna ut pengar, mot hög ränta, till staten så att staten kunde bekosta de skattesänkningar som långivarna just fått.
Det fjärde strategiska slaget föll i maj 1991 när regeringen gav klartecken till riksbanken att knyta den svenska kronan till EU:s valuta. För att försvara kronans värde sattes ränta till 500 procent. Resultatet lät inte vänta på sig. Massarbetslöshet skapades, småföretag slogs ut och statens finanser blev allt sämre.
Staten började panikspara. En blocköverskridande överenskommelse, med socialdemokraterna i spetsen, drog ner på de statliga trygghetssystemen så mycket att kommunerna fick kraftigt ökande kostnader för socialbidrag. Vilket resulterade i att man tvingade dra in pengar från skolan, från förskolan, från äldrevården. Personaltätheten minskade. Skolan blev sämre. Barngrupperna blev större. De äldre matades med fler piller.
Vi ser effekterna än idag. Soros var en av de som bidragit till detta. Ska vi verkligen inte kunna vara hederliga nog att säga det även om de vi tycker intensivt illa om de som hatar honom? Ska vi älska honom, som DN gjorde igår på sin ledarsida, bara för att idioter hatar honom? Faller vi i den fällan gör vi oss till något sämre än vi är. Vi ger rasister och högernationalister makten att göra oss mindre än vi är, rent av till sådana som tittar bort när det skaver, som skriver om historien så det passar oss, som bär oss illa åt på liknande sätt som de som vi kritiserar bär sig åt. Är vi inte som gröna, socialdemokrater, socialliberaler bättre än så? I så fall har vi nåt att skämmas över.

tisdag 11 december 2018

Backspegel: så lät det 1990...

1988 kom MP in i riksdagen som första nya parti på 70 år. Tre år senare (mandatperioderna var tre år då) åkte partiet ur som första parti någonsin. Kom tillbaka 1994. Jag hade glädjen att få vara rör både 88 och 94.

En stämningsbild från 1990 när partiet krisade som värst. Så här lät det i Grön Ungdoms tidning, Nisse Hult.

  • Ansvarige utgivaren Peter Söderström hävdade att ”mp inte uträttat något av större värde iriksdagen”. Han fortsatte: ”Att försöka driva realpolitik utan att vara vågmästare är omöjligt eftersom (s) helst ser att det är tyst kring de gröna...”. 
  • Riksdagsledamoten och f.d, språkröret (1985) Ragnhild Pohanka förklarade:”Rikspressen är ointresserad. Jag upplever det som om pressen bojkottar oss jämt och ständigt...” 
  • Riksdagsledamöterna Åsa Domeij och Claes Roxbergh skrev: ”Nu är det halvtid och vi måste skärpa upp profilen i vår politik. Samordningen inom riksorganisationen är undermålig. Journalisterna har svårt att veta vart de ska vända sig. Politiska utskottet (partiet hade ännu inte någon partistyrelse) och riksdagsgruppen samarbetar långt ifrån effektivt.” 
  • Den ”gröne debattören” Birger Schlaug gick som vanligt fram med motorsågen, föga finkänsligt: ”Vem fan röstar på ett nytt parti med anonym framtoning om det låter, ser ut och luktar som vilket parti som helst. Och det är det partiet gör just nu. Jag ser ingen grön haka, jag hör inga gröna utbrott, jag känner inga gröna dofter. Åkte revoltandan ut i samma andetag som kostymerna åkte på? Kostymerna må vara förlåtna, men inte anpassningen.”
Jag undrar hur det låter nu i de inre kretsarna, hur många som egentligen vill att MP sitter i en ny regering, hur man ser på opinionsbildning och profil, vem som röstar på vad i de slutna rummen, hur krisfunderingarna går inför ett eventuellt extraval. Kan tänka mig att oron är lika stor som 1990, allt annat vore konstigt. 

måndag 10 december 2018

Lena Andersson problematiserar...

Vad ska man säga om det här? Är det ändå inte till slut -oavsett om man gått hem till någon eller vilka kläder man har eller vad man har sagt innan eller vilken stämning som skapats - att ett uppenbart nej är ett nej? Om nu ett nej sägs. Eller är det bara att fungera som en dum artificiell intelligens att tänka i så små segment? Lena Andersson problematiserar.

https://www.dn.se/ledare/lena-andersson-arnault-domen-ar-en-katastrofal-triumf-for-robotsamhallet/?fbclid=IwAR35H5m-JUrABsrqMzIarJYdyp1pRqkR_jP3-raybOf_1Esal0HAFyY4RT4
Klicka på bilden för att komma till artikeln.

Hur som helst: jag kände spontant, efter domen, att rättssystemet är på väg att vridas till en mer rimlig position än vad som uppenbart tidigare varit fallet så många gånger under så många advokaters insinuationer. Samtidigt är det förstås farligt att falla för frestelsen att tycka det är bra att de man uppfattar som skitstövlar, efter att ha följt mediernas rapportering, åker dit. Att slira på rättssäkerhet är aldrig bra. Men är det verkligen så i det här fallet?

söndag 9 december 2018

Ska vi ta det från början?













Kevin Anderson, professor i energi och klimat vid University of Manchester och gästprofessor vid Uppsala universitet.


lördag 8 december 2018

Åsa Romson har skrivit en bok

Åsa Romson har skrivit en bok, jag är övertygad om att det är en ärlig bok.

Åsa borde fått vara kvar som miljöminister, och det gör mig ont att Isabella Lövin tydligen, enligt boken, motsatte sig det. Hon borde inte heller var det enda språkröret som avgick, det var ju faktiskt inte hon som ställt till det.

Jag känner henne som en ärlig person. Så här skrev jag för ett par år sedan:

Om att köpa en begagnad bil av politiker

Småprat på tåg. Plötsligt får jag frågan om vilken partiledare eller språkrör jag med minst tvivel skulle köpa en begagnad bil av - utgångspunkten var att partiledare och språkrör var i starkt behov av pengar och mån av att avyttra sin bil. 

Svaret kom direkt, jag liksom hörde mig själv säga det: Åsa Romson. 

Inte bara för att jag suttit i samma partiledning som hon, och inte heller bara för att hon är en person som inte smörar för att få fördelar. Hon tycks mig vara mer människa än politiker. Vilket har fördelar - men också nackdelar i det politiska spelet och den politiska retoriken.

Som miljöminister inför klimatmötet tror jag att det är svårt att hitta någon annan svensk toppolitiker som vore mer lämpad. Hade jag varit språkrör hade jag definitivt försökt få henne till miljörådgivare. Bland annat för att hon radar bisatser efter varandra på ett sätt som inte alltid är gångbart i politiken, men väldigt gångbart om man vill veta komplexiteten i en fråga.


fredag 7 december 2018

V och "gröna element" utmålas av Nato-tankesmedja för att vara proryska trojanska hästar.

Atlantic Council är en tankesmedja under paraplyorganisationen Atlantic Treaty Association vars syfte det är att propagera för Nato. Därifrån hävdas att såväl Vänsterpartiet som "gröna element" skulle vara "proryska trojanska hästar" i Sverige.

Rapporten "Kremls trojanska hästar 3.0"  närmar sig verkligen ryska troll i smutskastning. Att arbeta för fredsdialog, aktivt argumentera mot svenskt Natomedlemskap och för förbud mot kärnvapen likställs tydligen med att vara prorysk i de nätverk som samlar sig för svensk Natoansluting. Texten om Sverige är skriven av Frivärlds och Idagoras Henrik Sundbom.

The Atlantic Treaty Association (ATA) is an umbrella organization which draws together political leaders, academics, military officials, and diplomats to support NATO.

Rapporten där Vänsterpartiet och "gröna element" utpekas som "proryska trojanska hästar".
Så buntas V och SD ihop i de aktiva nätverken... se nedanstående "kremlologi"


Så kan då dynga spridas, allt för propagandan... inte bättre än unkna ryska troll som går Putins ärenden. Är någon inte prorysk, med den bakgrund han har med flykt från det sovjetiska Baltikum, så är det Valter. Mutt. Däremot är han en stark företrädare för förbud mot kärnvapen, mot medlemskap i Nato och för dialog. Passar inte i dagens propaganda för svenskt medlemskap i Nato.
Anna Wieslander är chef för Atlantic Councils Nordeuropaavdelning som ligger i Stockholm, hon är också generalsekreterare på Allmänna försvarsföreningen och ordförande i styrelsen för den svenska tankesmedjan Institute for Security and Development Policy. Tidigare på Försvarsdepartementet och Postnummerlotteriet. 

Den som påpekar att det finns demokratiska problem också i Ukraina anses förmodligen vara prorysk i dessa sammanhang. Liksom om man pläderar starkt för förbud mot kärnvapen. Som om Putin skulle gilla det! Att tala om fred mer än krig, behovet av nedrustning istället för upprustningsspiral, konfliktlösning istället för konfliktskapande uppfattae s väl också - vilket ju är helt absurt - som "proryskt". En del Natoanhängare målar världen i fundamentalistiska färger, bara svart och vitt.

Lite kremlologi ang de nätverk som bedriver propaganda/information (välj själv) om medlemskap i Nato kan ju vara på sin plats:

Texten i om Sverige "Kremls trojanska häst" är skriven av Henrik Sundbom som dels är redaktör för Idagora - vars uppdrag det är att sprida den "borgerliga opinionsjournalistiken och erbjuda ett helt nytt sätt att orientera sig i idédebatten" - samt arbetar för tankesmedjan Frivärld, vars ordförande är Gunnar Hökmark.

Frivärld, presenterar sig så här: "Tankesmedjan Frivärld bedriver opinionsbildning inom utrikes- och säkerhetspolitiska frågor. Vårt mål är att stimulera och påverka diskussionen kring vilka idéer och perspektiv som ska styra svensk utrikes- och säkerhetspolitik." Frivärld bygger på tre grundbultar enligt sin hemsida:
  • Nato är den främsta garanten för transatlantisk säkerhet."Här inkluderas också frågan om svenskt medlemskap i Nato och ökade försvarsanslag."
  • Det av högsta vikt att främja frihandel och globalisering.
  • Bevara den liberala demokratin och den globala rättsordningen som grund för samhällssystem och internationella relationer.
Vilka utgör Frivärld?
Frivärld meddelar på sin hemsida att Stiftelsen Fritt Näringsliv är huvudsponsor - Stiftelsen Fritt Näringsliv bildades av Svenskt Näringsliv tillsammans med Näringslivets Fond (Näfo). Syftet var, enligt hemsidan, att "skapa en hållfast bas för opinionsarbete".

Vid stiftelsebildandet sköt Svenskt Näringsliv, enligt hemsidan, till trehundra miljoner kronor. Stiftelsen bedriver sin verksamhet främst genom Timbro, vars uppdrag är att arbeta för "fria marknader" vilket innebär att man bland annat meddelar att miljöskatterna bör sänkas.

Frivärld driver också Utrikesakademin, som "samlar ett tjugotal av framtidens utrikes- och säkerhetspolitiska beslutsfattare och opinionsbildare" för utbildning bestående av föreläsningsdagar, nätverksträffar och studieresor. Man samarbetar med Svenska Dagbladets ledarredaktion.
PS! Jag behöver väl inte nämna att Carl Bildt och Marcus Wallenberg är medlemmar i Atlantic Councils Advisory Board (Rådgivande nämnd). Slut på kremlologin...



onsdag 5 december 2018

Förståelsesamhälle

Hannah Arendt är den av mina husgudar som påpekade att människan i grunden är en politisk varelse och att vi alla som individer har ett ansvar för den offentliga sfären, det kollektiva, genom såväl beslutsfattande som socialt uppförande. 

När vi som individer glömmer bort detta – eller att normer fjärmar oss från sådant som ligger utanför den privata sfären – tar vi inte vårt ansvar. Vilket riskerar att leda till en förfärande och rent ondskefull utveckling. Hanna Arendt tar Nazityskland som exempel. Utifrån detta byggde hon sin väv om att ondskan är något som kan bli en del av oss alla när vi av intellektuell lathet lyder auktoriteter, springer i flock, följer med strömmen, inte vill uppfattas som anomalier när normen förskjuts till det absurda, eller till slut rent av ondskefulla.

Tappar vi känslan för vårt samhälleliga ansvar på grund av att vi inte förstår systemen – och därmed har allt svårare att känna gemenskap i annan mening än som undersåte till något komplext och obegripligt – har vi lättare att falla för auktoritära ledare också om de har ondskefulla, rent av rasistiska och nyfascistiska, avsikter. Jag är övertygad om att det inte ”bara” är ökande sociala och ekonomisk klyftor som ger extremhögern luft under vingarna. Utan också känslan av utanförskap som uppkommer när man inte förstår systemen.

Begreppet ”demokrati” kan onekligen ha olika innebörd, det har vi ju sett i länder som Tyska demokratiska republiken (Östtyskland hette så officiellt) eller Demokratiska Folkrepubliken Korea (Nordkorea heter så officiellt). I mer anständiga länder kan den politiska demokratin vara av två huvudinriktningar: direkt demokrati eller representativ demokrati. Direkt demokrati – som exempelvis handuppräckning på torgen i antikens Grekland eller i form av folkomröstningar i schweiziska kantoner – har, hur trevligt den än kan tyckas vara, av inte minst praktiska skäl, lagts på hyllan i de flesta nationer. Istället har representativ demokrati blivit det normala i länder som inte är diktaturer. 

Inom ramen för den representativa demokratin kan man finna allt från elitdemokrati eller diskursiv demokrati. Elitdemokrati utgår från att samhället är så komplext att det krävs experter för att förstå det. Medborgarna roll blir att rösta på partier - eller om man skall vara elakt: eliter - med jämna mellanrum. Diskursiv demokrati innebär tvärtom att medborgarna är aktiva, intresserade och antas begripa sig på systemen. För det krävs ett aktivt medborgarskap, en inbjudan från de politiska eliterna att inte bara lyssna på oneliners, ta del av politikerdueller i Agenda, enminutersinlägg i Expressen-TV eller få färdiga tankar serverade av kommenterande experter som berättar vad just politikerna sagt och menat. Eller än värre, politiska ledare som i valdebatters slutrond tittar rakt in i kameran och säger: ”Lita på mig”. När hen borde sagt: ”Tänk själva!”

Vi kan väl, handen på hjärtat, vara överens om att vi närmat oss elitdemokratin trots flödet av åsikter inom de små nätbubblor som förekommer. Det är en farlig utveckling.

För att ta sitt ansvar krävs vanligen att man åtminstone känner sig inbjuden. Hur inbjuden känner man sig när de system man är beroende av, eller har rättighet till, är så komplexa och svårgreppbara att experter, coacher, mellanhänder krävs för att förklara och leda rätt? Ibland, när den sidan sätter till, får jag en känsla av att eliterna gillar system som får ”vanligt folk” att känna sig lite dumma. Kanske är det som Andreas Cervenka påpekat i en intervju om det ekonomiska systemet med alla sina finansiella instrument som tappat all förankring i den reella verkligheten: desto mer komplext och krångligt det uppfattas, ju mer kan ”experterna”, ta betalt för att lotsa. Är det populistiskt att hävda det? Är det rent av populism att tala om förståelsessamhälle? 

De system som tjänat oss väl under många år har blivit så komplexa och sårbara - och så föga anpassade för det nya samhälle som växer fram - att vi borde börja samtala om hur vi skall röja upp i den systemsörja vi nu lever med. Målet borde vara ett förståelsesamhälle. Förståelse för hur systemen fungerar är grunden för att medborgarna skall känna tillit. Och för att demokratin skall fungera. Vi behöver helt enkelt rensa, förenkla och förtydliga. Skapa mer robusta system. Mindre sårbara. Mindre utrymme för mygel. Som myndigförklarar medborgare, ökar friheten men också ökar förutsättningarna att kunna behålla välfärdssamhället

De politiska partierna borde ta sig tid att föra samtal med medborgarna om detta istället för att vara helt uppslukade av att lappa och laga i system som sett sitt bäst-före-datum. Det behövs ett totalt omtag. Och, hör och häpna, det behövs systemförändringar som kritiker kommer att kalla populistiska.

För att nå ett förståelsesamhälle måste vi byta ut flera av de system vi lever med idag.
  • Skattesystem - låt de första 120 000 kronorna av årsinkomsten på arbete och pension bli skattefria. Finansiera främst genom att rensa kraftigt i Skatteverkets avdragslexikon (inkl räntedavdrag och reseavdrag), genom införande av sådant som är vanligt i andra länder: förmögenhetsskatt, arvsskatt samt breddad skatt för juridiska personer (bolag). 
  • Trygghetssystemen (det finns nästan 50 olika förmånsslag) bör ersättas av mer generellt, transparant, och administrativt lätthanterat system i form av någon variant av medborgarlön. Allt fler kommer i framtiden att pendla mellan jobb, studier och så kallad arbetslöshet.
  • Den sentida globaliserade kapitalismen måste tyglas och det ekonomiska systemet rensas från finansiella instrument som tappat all förankring i den reella verkligheten. Det nuvarande ekonomiska systemet är såväl alltför komplext som "kreativt" för såväl sitt eget som samhällets bästa. Vi har att välja på att antingen låta det kollapsa, med enorma följder för människor, eller brytas oss loss från det och återvinna en ny tids blandekonomi där friheten för kapital begränsas.
Det borde vara den här typen av frågor de som idkar regeringsförhandlingar borde ägna sig åt, inte gå i motsatt riktning vilket nu tycks vara fallet.

måndag 3 december 2018

Hjälte

Med anledning av att klimatmötet inleds idag kan konstateras att på detta uppslag finns en verklig hjälte.

söndag 2 december 2018

“Fredrik, var är du?!!”

"Jo, jag tackar jag, nu jävlar passar de på. Det gick inte med Reinfeldt, ska det gå med Löfven? Och, tro det eller inte, det finns sossar som leende tar emot kraven från Lööf och Björklund som om de vore snaps till sillen.

Allas vår Thomas Bodström är en sådan. Inte bara att han var högerback i AIK på slutet av 80-talet, han gjorde rajder på höger anfallsplan också. Så takterna sitter i. Varför vill han sitt gamla parti illa? Vem vet, kanske är det hämnd för att den rödgröna regeringen tog tillbaka erbjudandet om att bli landshövding i Stockholms län eftersom “det saknas förtroende för honom” efter hans styrelseuppdrag i Allra. Ni vet det där bolaget som erbjöd finansiella tjänster till privatpersoner men som mest gödde sina egna ägare, varav en fortfarande är på flykt."

Hela ledaren finns här:
https://www.etc.se/ledare/nu-har-det-gatt-sa-langt-att-jag-ropar-efter-reinfeldt

lördag 1 december 2018

"Hultqvist kanske tackas med Legion of merit. ÖB har redan fått denna hedersbetygelse."

"Minns ni? När Nobels fredspris 2017 delades ut till ICAN, den internationella koalitionen mot kärnvapen. Inget öga var torrt vid utdelningen. Tårar och röda ögon zoomades in av tevekamerorna. Inte minst när 85-åriga Setsuko Thurlow – överlevande efter USA:s atombomb över Hiroshima – berättade om sin kamp mot detta helvetiska vapen för massmord. Att Sverige skulle kunna bli ett av de länder som vägrar att skriva på ett förbud kändes då minst sagt främmande. Men det är där vi tycks stå i dag. Och det är förfärande. Rent av absurt."
Så inleder jag veckans krönika i Syre. Du hittar den här:


fredag 30 november 2018

Kycklingfilé idag? Och DN-hyckel imorgon?

Lite upplysning om det som finns bakom reklamen. Marknadsekonomins grundbult är att man skall kunna välja och välja bort. En annan är att konsumenten skall få kunskap. Men marknadens sabotörer vill något helt annat. Att du inte skall veta. 

https://www.youtube.com/watch?v=xG8zp5KPwH0

För övrigt: Det är inte lätt att komma tillrätta med klimatet när DN a) har en fin klimatgala https://www.dn .se/…/live-dagens-nyheters-klimatkvall-pa-os…/ på Oscarsteatern i Stockholm samtidigt som man b) erbjuder prenumeranter flygresor till kul ställen... typ lyxresa till Dubai. Ska vi kalla det hyckleri eller marknadsekonomiska principer? Eller båda?

torsdag 29 november 2018

Smått och... inte så gott

Gomorron, här lite fakta och funderingar som välkan vara värt några långa tankar...

Så här ville S-märkta Norrköping locka människor till stan... Förstår ni att Miljöpartiet såg S som lika absurda som M?



 Så här ser det ut med svenska banker, två är efter Parisavtalet - undrar ni fortfarande varför det ser ut som det gör?


Så här set det ut i Sverige idag - tycker du att det är rimligt?



Ett inlägg från min ööpna
FB-sida angående en absurditet:


Och  här har vi en kommun som lagt ut sophämtning på entreprenad med den billigaste upphandlingen som gör att man måste sponsra entreprenören...


Trots allt, livet går vidare... mot alla odds. Och trots Melodifestivalen.

https://www.youtube.com/watch?v=9Gc4QTqslN4