Drönare och sprängverkan

Så har då drönarna utvecklats så att krig kan föras för en billig peng. Invastinskriget i Ukraina har varit ett genombrott för drönare som billiga dödsmaskiner. Masstillverkan sänker priset, och allt går att sälja

Inom kort kommer vi att få se kriminella nätverk använda drönare för att spränga, skrämma, döda. Effektivt, billigt och vedervärdigt. Så när krigskommentatorer gläds åt drönartekniken så bortser de från den baksida där civilsamhället kommer att drabbas. 

Kriget har lett till tekniksprång, som kommer att brukas och missbrukas av goda och onda. Harmlösa transporter av pizzor såväl som transporter av sprängverkan.

Livet vi lever kommer att kompliceras - vi som levt våra liv efter andra världskriget i länder med fred har levt i en lycklig parentes. 

Vore på tiden att begreppet "mänskligt" kläs av sin fina kostym. "Mänskligt" i betydelsen "så gör vi människor" är också att utrota arter och döda varandra i ständigt förekommande krig och konflikter baserade på att bisarra maktambitioner, olja, rasism, hämnd och viljan att lägga mark under sig. Vi är mänskliga. Sorry.

Liberalerna gör vad de kan...

 

Liberalerna gör vad man kan för att ytterligare försäkra sig om att inte få min röst...

I riksdagsvalet säkrade man upp med Mauricio Rojas, som just kastats ut från den chilenska regeringen på grund av positiva uttalanden om diktator Pinochet. Och nu säkrar man upp ytterligare med Corazza Bildt - som inte ens fick fortsatt förtroende i moderaterna - inför EU-valet. 

 

Som om det inte räckt med Johan Pehrsson ideologiska irrgångar för att hålla väljare på avstånd. Pimpat med en klimatminister som blivit ett skämt (skämt i dess båda betydelser).

 

 

Visst har jag rätt att vara förbannad på Lantmäteriet...

 

Minsann! Svenska Dagbladets ledarsida har helt rätt.

Ledarskribenten skriver: 

 

"Birger Schlaug är förbannad på Lantmäteriet. Det tidigare språkröret för Miljöpartiet har axlat ansvar för en liten vägförening i Finspång med tio medlemmar. För att inte förlora sitt bankkonto måste föreningen nu skaffa sig ett organisationsnummer. 

 

Detta förutsätter dock en förrättning hos Lantmäteriet. Och Lantmäteriets avgifter för denna förrättning är både höga och oförutsägbara. För den lilla vägföreningen skulle det kunna handla om tio gånger den årliga omsättningen – men det kan man å andra sidan inte veta på förhand.

 

Schlaug skrev nyligen på sin blogg att om han inte var en fredens man skulle tanken på att spränga myndigheten flyga genom huvudet. Det är onekligen starka ord för att komma från en gammal anti-militarist.

 

Upplevelsen är han dock inte ensam om. Lantmäteriets oförutsägbara avgifter drabbar inte bara Birger Schlaugs vägförening. Många samfälligheter, vägföreningar..."

 

Det blogginlägg skribenten hänvisar till finns här: https://schlaug.blogspot.com/.../vagforening-och-onda...

Och SvD finns här:

Bokningar

Nu går att boka föreläsningar fram till och med 31 maj 2025. Med reservation för att jag inte har dött eller
så. Se nedan för bokning.

Vi har nått dithän att gamla lösningar inte längre fungerar.

Varje tidevarv har sina lösningar. Nästa steg i samhällets evolution är inte desamma som de steg som fört oss hit. Skuldberget växer, prekariatet växer fram, utsläpp av växthusgaser och skövlingen av naturresurser sätter spår som aldrig förr. 

 

Vi som vill se något annat är fler än de flesta av oss nog anar.

Vi som vill utmana rådande system och strukturer,

vi som tror på en fredlig kulturrevolution,

vi som känner att någonting grundläggande blivit fel trots att så mycket blivit bättre,

vi som tror på gemensam säkerhet, inbördes hjälp och uthålligt samhälle,

vi som tror på självtillit som en möjlighet att möta världen utan rädsla,

vi som tror mer på livslinje än på arbetslinje,

vi som tror mer på människor i samverkan än på staten och kapitalet - och som fattar att det är skillnad på frihet för människor och frihet för kapital

vi som känner att ekonomismen håller på att ta strupgrepp på framtiden,

vi som vill ändra spelreglerna så att frihetlighet och rättfärdighet kan gå hand i hand inom de ramar som naturen sätter. 

 

Vi som tror på en utveckling bortom tillväxt- och konsumtionssamhället.

Vi som vill vara med och skapa opinion för en djupare debatt om vart vi är på väg - och vart vi skulle kunna vara på väg om vi bara vågade. 

 

Vi som tror på omställning.

Vi som tror på omstart.

Vi som tror på omtanke.

 

Vi är fler än de flesta av oss tror....Jag är en av alla oss.

Nu bokas föreläsningar fram till 31 maj 2025. Kan göras här: https://schlaug.blogspot.com/p/blog-page.html

 

 

 

Slingor som plötsligt finns i huvudet...

 

Det är obegripligt. Hur melodislingor plötsligt dyker upp i skallen och sedan mal runt. Förra veckan var det en låt med en märklig text - jag funderar om det rökts på när orden kom till - av Grymlings. "Mitt bästa för dig."

 

Innan dess var det ett litet stycke från första satsen av Mahlers 7:e symfoni - som förresten jag och Jan Axelsson (som var språkrör innan jag kom tillbaka som rör 1992) båda gillade. Finns här.

 

Och nu är det den här som mal och mal och mal... har inget emot det i och för sig. Här från ett rep...

 

 

Robert Fico - den vill vi inte låtsas om

 

Robert Fico. Är han bekant? Skulle inte tro det... i alla fall inte för så många i Sverige. Snart kan han åter vara premiärminister i Slovakien. Och samarbeta ned nynazister. Det innebär i så fall att ytterligare ett land i EU tar steg mot auktoritärt styre och bort från det vi vanligen kallar demokrati.

Så, vad säger alla de där naiva som tror att EU i sig är garant för mänskliga rättigheter och demokrati?

 

ALLT FLER TRÅDAR I EN HAND

Jag skriver i min bok "Vad ska vi ha samhället till?" om hur naivt det är att skapa en gigantisk organisation med gemensamma myndigheter som på någon generation kan tas över av politiker och byråkrater med brunstänkta värderingar. 

 

"Med gemensam lagstiftning och marknad som övervakas av gemensamma institutioner skall ett ömsesidigt beroende och en ömsesidig nytta växa fram mellan länderna inom Europeiska Unionen. Tanken bygger på att en dynamisk process skall landa i en gemensam norm som skall grundas på mänskliga rättigheter och demokrati.

 

Men tänk om den dynamiska processen tar en annan riktning? Hur skulle EU utvecklas om de auktoritära och främlingsfientliga tar över den organisation som är skapad i namnet av demokrati och mänskliga rättigheter? Om allt fler topposter börjar, efter fullt legitima demokratiska val, tillföras sådana som gillar auktoritära system? Om vi får demonisering istället för demokratisering? Om vi får Orbanisering av lagstiftningen och Lepenisering av övervakningen?

 

Om allt fler trådar är samlade »i en hand, och med ett grepp kan flyttas över i annan«, så finns risken att de onda tar över den färdiga organisation som var skapad med goda föresatser. I demokratins, och de fria valets namn, har sådant hänt förr. Utifrån detta perspektiv anser jag att mycket av den förda EU-politiken är naiv."

 

Slut citat.

 

FÖRUTSÄGBAR ÖVERRASKNING...

Vi ser att detta pågår, och de naiva tycks överraskade. Kalla det "förutsägbar överraskning". På samma sätt blev de flesta beslutsfattare överraskade av pandemin som slog till. Men också den var förutsägbar, hela vårt sätt att leva utgör en "perfekt storm" för snabb spridning. Också det skrev jag om i boken, redan i första upplaga som skrevs innan pandemin tog strupgrepp på samhällen världen över.

 

FICO OCH EN FATTIG LANDSBYGD

Tillbaka till Fico, som snart åter kan vara premiärminister i Slovakien. Ett på landsbygden mycket fattigt land, ett av de länder där kriminella nätverk ser jordbruksmark som ett suveränt sätt att pumpa EU på pengar. Hans parti beskriver sig gärna som socialdemokratiskt för landsbygden. Det är orwellskt. 

 

Å andra sidan... vad ska fattiga människor ta vägen i länder där korruptionen är gigantisk, konspirationsteorierna ger livslust och tilliten till systemet är på nollpunkten. Det är där som fascismen har en förmåga att gro om den leds av retoriker som kan spela på populismens fulaste strängar. Han kan det, Fico. Han är en av dem jag länge försökt hålla koll på för att bättre förstå vad som händer i EU men som svenska medier tycks ointresserade av.

 

OCH HÄR GILLAR MAN PUTIN

För övrigt, apropå förutsägbar överraskning. Allt fler i Slovakien tröttnar på stödet till Ukraina, vi hör samma sak i Polen och flera andra länder. I Prag demonstrerade bortåt 10000 häromdagen med udden riktad mot såväl höga energipriser som stödet till Ukraina. Verkligheten kan tyckas bisarr, men det är faktiskt så att 55 procent av slovakerna anser att Putin är en bra ledare och ännu fler hoppas att Ryssland vinner kriget.

Det är ohyggligt tragiskt - och så obekvämt att svensk public service aktar sig nog att ens redovisa det. Säger det för mycket om tillstånd i EU?

 

NAIV SVENSK DEBATT

De naiva i den svenska debatten tror att EU kommer att stå eniga för att militärt hjälpa Ukraina också om ett år. Och vi som varnat för att hårt hållna människor i flera EU-länder kommer att tröttna har utmålats som mindre vetande.

 

Förståelsen för vad som händer i Europa tycks mig skrämmande liten, eller om det är så att medier väljer att mörka det obekväma, det som inte ska sägas.

 

Jag har alltid varit skeptisk till valet av nyheter som presenteras och finner att andra länder ofta har en bättre omvärldsbevakning. Det är en farlig väg som svenska medier tar om/när valet av nyheter bygger på medveten eller omedveten anpassning till "det rätta". Sådant göder konspirationsteorier, de får vingar när "gammelmedia" uppträder som om de alla ingick i det psykologiska försvaret istället för att redovisa även det djupt obekväma.

 

DOFTER

Nymalet, nybryggt kaffe doftar i köket så nu är det dags för frukost.

Ha en bra söndag! Det är en vecka kvar till valet - och dess mindre goda dofter - i EU-landet Slovakien.

 

Monopolet

Hen ses på en motorcykel. Åker genom Hävla. Det är sista gången man ser en av huvudpersonerna i Peter de Gooyerts bok Monopol. Det är å andra sidan nog första gången Hävla förekommer i en roman.

Varför denna inledning på en recension? Jo, Hävla är en grannby. Huruvida motorcyklisten är terrorist eller revolutionär hjälte kan man förmodligen ha olika uppfattningar om.

Ibland småskrattar jag, författarens drapa skonar inte Monopolet, det vill säga Systembolaget. En och annan byråkrat som saknar både självdistans och humor kanske funderar på att stämma författaren… innan hen kommer på bättre tankar och ligger lågt. Det visar sig nämligen, vid lite research, att något av det mer bisarra som beskrivs i boken faktiskt har bäring på verkligheten. 

Boken kretsar kring Monopolets uppköp av viner. Undertexten – En roman om propagandans makt – syftar i första hand på hur det kan komma sig att Systembolaget år efter år visar sig vara det mest uppskattade vi har i Sverige. För så är det. Vi är många som gillar det vi anser vara kompetens, vänlighet, gott bemötande och mångfald.

Själva huvudspåret i boken handlar om konsten att ta sig in på Systemets hyllor, kring det vävs en mer eller mindre absurd historia med inslag av toner från mer vanliga kriminalromaner. Ganska fruktigt, hyggligt välbalanserat och piggt skrivet med en vibrerande doft av spioneri, mord, gröna örter och vanilj. De verbala tanninerna finns där.

Syftet med boken kommer fram på ett tydligt sätt i den något rundlagda smaken, men lär, som sagt, inte falla alla i smaken. Huruvida boken kommer att hamna på bokhandlarnas hyllor är oklart – men finns i näthandel. Kan med fördel läsas efter middag bestående av räkpasta med vitlök, olivolja och rejält med persilja.

Efter att läst ut boken avslutade jag kvällen med att vara otrogen Monop… förlåt Systemet. Det blev ett glas ekologiskt vin från en distributör jag nyttjar då jag stundom sviker Systemet. Winebuddy, heter företaget och har bara ekologiska viner, många till och med biodynamiska. Författaren har en stark koppling till just Winebuddy

För övrigt vore det intressant om författaren skrev en fortsättning på temat vinrecensenter. Hur mutas dessa till att skriva så mycket strunt som de gör? Hur mycket erhåller dessa låtsasförfinade skribenter för att lyfta viner med sitt fåniga dravel?

Kulturpolitik...

Bilden: Epilog av Gustav Cederström.

Kulturpolitiker har alltid befunnit sig i lägsta skiktet på den hierarkiska trappa där riksdagens ledamöter befinner sig. De har visserligen kunnat uppträda lite mer i förfinade sammanhang - men i den reala kampen om pengar har man varit småttingen i församlingen. 

Finansministrar och partiernas  ekonomiskpolitiska talespersoner har hanterat dem med viss nedlåtenhet - ibland med ömsint nedlåtenhet. De har fått vara glada över några miljoner här och där. Sällan tagit rejäl kamp för slantarna, som om sådan kamp vore under värdigheten för en kulturens ryttare. 

TOLVTAGGARE MÅTTLIGT ROADE

Bildning är inte högprioriterat av tolvtaggarna inom politiken -särskilt inte under borgerligt styre - så kulturpolitiker har det inte lätt.

Till råga på allt gillar de där som skriver på kultursidorna, och inte begriper sig på politik, ofta nedlåtande om de som tagit på sig riksdagens mest undanskymda uppdrag. Gäller även när de granskar kulturministrar. 

SKÄMSHÖRNET

Nu är Sverige på väg att krackelera på många sätt. Det som ändå uppnåtts - i allt från kamp mot invasiva arter till kamp för folkhögskolor och studieförbund - är på väg att raseras. Och nu jäklar går det fort. Allt medan allt högre hyror - som ofta betalas till Statens Fastighetsverk - gröper ur verksamheter på museer och teatrar. 

I Dagens Nyheter skrivs i kulturbilagan en enspaltare på temat "Jag skäms för Sveriges urholkade rykte som kulturnation". Så i skämshörnet står nu såväl naturvårdare som kulturfolk när de umgås med kolleger från andra EU-länder. 

NU SKA DET SLAKTAS...

Den regering som har jour i Rosenbad minskar anslagen till Statens konstråd, konstnärlig gestaltning, konstnärsnämnd och till och med till hemslöjd. Och förstås till studieförbund som håller igång basal kulturverksamhet, inte minst i det som på stockholmska kallas landsorten. 

Folkhögskolor har länge varit mål för Sverigedemokraternas krypskytte. Och nu skjuts det av bara satan. Regeringen bistår, anser att folkhögskolor håller på för mycket med demokrati och med att få människor att växa som människor. Istället för att helt rikta in sig på att få dom "i arbete" fortast möjligt. Här ska fan i mig produceras kuggar, inte bildning. 

TAR MED EN HAND, GER EN ALLMOSA MED DEN ANDRA

Nationalmuseum, som bilden nedan är hämtad från, kommer att få betala in 40 miljoner mer i hyra till staten men får bara 10 miljoner i anslagshöjning. Det sistnämnda poängteras av regeringen, det förstnämnda låtsas bort.

Så dräneras kulturen på väg mot det samhälle som marknadsliberaler syftar till: Nattväktarstaten, i vilken staten har hand om polis och militär medan resten sköts av marknaden och betalas via avgifter. Så kan ett samhälle skiktas och på sikt krackelera totalt. 

Små sår och minskade möjligheter för kultur ska man inte nonchalera. 

Tack för idag, slut för idag.

HELT ONÖDIG TEXT, SOM DU LIKA GÄRNA KAN HOPPA ÖVER 

Föreställningen att naturintresserade inte gillar kultur är vida spridd i en del självupptagna kulturkretsar. Jag minns hur denna elit omedelbart sågade Amanda Lind som kulturminister utan att veta ett jota om henne. 

Nu hör jag dessutom i andanom hur en och annan ur den mer självgoda "kultureliten" - har svårt för just den -  småspydigt undrar om en simpel miljömupp tänker sig att bevista någon kulturell yttring.

Jo, efter att just sett "KAIRO - den stora kärleken" i Vadstena, följer jag upp med premiären av "I can jive" för att sedan kolla in Dramaten (Vox Humana) och Folkoperan (Tidens larm). Avslutar teateråret med att minsann själv ställa mig på scenen när Teater Albatross gästspelar i Stockholm.

Skyll dig själv om du kommit ända hit, jag varnade att det var onödig text... :-) 

Huruvida bilden symboliserar textens kvalitet eller regeringens kulturpolitik kan man förstås fundera över. 

Gomorron, dags för frukost, kaffet är klart.

"En intelektuell finlirare som kunde ta fram motorsågen...!

 

"För några få veckor sedan kom första delen av Pers memoarer. Namnet på den är talande: Motvalls. Och behandlar tiden fram till det att Miljöpartiet bildades på dagen 42 år innan Per slutade andas. Han skrev den med svårigheter. Hade drabbats av en kroppslig sjukdom som gjorde varje tangentnedslag till en plåga. Han arbetade ända till slutet med andra delen av sina memoarer.

Per tog alltså initiativet till bildandet av Miljöpartiet. Trött på sitt tidigare engagemang i Folkpartiet (nuvarande Liberalerna) där han varit internkritisk riksdagsledamot såväl som ordförande för ungdomsförbundet och i ständig konflikt med Per Ahlmark.

Han stod tidigt på barrikaderna för palestiniernas rätt. Vilket förstås retade upp de flesta i den liberala fåran. Han skrev en bok med namnet Revolution på svenska. En annan hette Upp till kamp, pensionärer! Böckerna avlöste varandra. Givetvis var han under en tid också redaktör för tidskriften Liberal debatt och pläderade där för vänsterliberalism.

Men något fattades honom i det där partiet. Ganska mycket, kröp det fram. Så i sin dagbok skrev han 1979 – just denna lilla mening är skriven på ryska för att ingen skulle kunna läsa det – att det behövdes ett nytt parti och vem om inte han borde ta initiativ till det. Nu hade nämligen kärnkraftsfrågan blommat upp. Det skulle bli folkomröstning. Och Per var frustrerad över sitt partis ställningstagande för det som kom att kallas Linje 2."
 

Läs hela här.

Allt är som sig bör med tanke på hur det röstats...

Gomorron! Igår presenterade regeringen sin budget, framförhandlad med Sverigedemokraterna. Till grund
ligger att årets ökningar till militären är större än hela miljöbudgeten.

Kort sagt: Putin har på många sätt redan vunnit om det gäller att skada samhället -  det som skulle gå till skola, vård och miljö har sugits bort av Natos krav som innebär att minst 10 procent av statens utgifter nu forsar över till militären. Och det är, enligt statsminister Kristersson, bara början.

Så kan vi, om vi inte sätter stopp, steg för steg nå fram till nattväktarstaten som så många högerpolitiker drömt om, det vill säga en stat där det offentliga egentligen mest har hand om militär och polis medan resten får vara marknads- och avgiftsbaserat.

Ett gudomligt rike för Timbro, marknadsliberaler, de som ärvt rikedom och ser på världen från någon krog kring Stureplan.

HUR HADE DET BLIVIT UTAN SD?
Hur hade det blivit om regeringen inte varit beroende av SD? Förmodligen något mindre illa då det gäller miljö- och klimat, förmodligen än sämre då det gäller skattepolitik i övrigt.

Skulle tro att SD ligger bakom att Moderaterna och Liberalerna tvingats acceptera att något fler med högre inkomster får glädjen att med inkomstskatten bidra lite mer till det gemensamma. Men är man villaägare kan man glädjas åt högre rotbidrag och har man råd att köpa städtjänster och bäddtjänster så erbjuds högre rutbidrag. 

Den som haver skola få, även det sker bakvägen den här gången.

SLUTNOTA
Effekterna av alltihopa kan i slutänden bli att Sverige blir av med ett antal miljarder från EU på grund av att regeringens politik kommer att öka de klimatrelaterade utsläppen högst avsevärt. Om det vill sig illa kan det faktiskt kosta Sverige åtskilliga tiotals miljarder. Vilket inte är snuspengar. Apropå att en snusdosa skall få minskad skatt med 3 kr. Till glädje för den unga A-traktorgenerationen som också kan få några öre billigare drivmedel.

Det är så här: regeringens politik kan medföra att koldioxidutsläppen ökar med bortåt 10 miljoner ton fram till 2030. Hur mycket är det då? Jo, mycket. Jämfört med de 45 miljoner ton vi producerar idag... Inom EU tittar man förvånat på Sverige, skakar på huvudet och undrar om vi inte är kloka. Svaret är: Nej, det är vi inte.

PRINCIPERNA GÄLLER
Principen om att tillföra i en ände (vilket ger upphov till presskonferenser) och att dra in i en annan ände (vilket inte ger upphov till presskonferenser) är helig. Liksom principen om att skära ner ett år för att sedan nästa år återföra en del under rubriken "stora satsningar". Klassiska varianter för mången regering.

REAKTIONER FRÅN OPPOSITIONEN

Själv är jag ohyggligt trött på Centerns ekonomiskpolitiska talesperson, en makalös pladdergubbe sett ur mitt perspektiv vilket förstås inte är absolut objektivt. Hade jag varit kvar i politiken och behövt förhandla med den mannen hade jag behövt blodtryckssänkande piller. Vilket jag inte ens behövde under förhandlingar med Göran Persson.

Apropå Persson... Damberg (S) kör retoriken om att regeringen sitter på läktaren, vilket kan ses som ett svar på att de borgerliga anklagade honom att sitta på läktaren när han la fram sin regeringsbudget. Nålstick går igen, även om det är fantasilöst.

Miljöpartiets ekonomiskpolitiska talesperson, som har skaffat modetrendiga glasögon för att hålla igång hjulen, påpekar inte bara det där med klimatpolitiken utan också att det kommer att bli färre förskollärare, färre lärare i skolan och hårdare bud för "våra äldre". Till vilka väl även jag kan räknas, jag tillhör "våra äldre". Som om vi tillhör några. Jag stänger av när jag hör politiker och annat löst folk tala om "våra äldre". Hörde nåt, när jag slagit på öronen igen, om invasiva arter, vilka gynnas av regeringens budget.

Vänsterpartiets talesperson - med såväl större som mer välansat skägg än jag någonsin varit utrustad med - talade om "brutal välfärdsslakt i regioner och kommuner", vilket det, som sagt, onekligen ligger något i. Påpekandet att statens skulder är låga, men att staten istället låtit hushållen ta skulderna är förstås relevant. Tillväxten är skulddriven, fast det där med tillväxten nämnde förstås inte vänstermannen. Klimat- och miljö fick sig några små meningar - därmed är Vänsterpartiet tillbaka där man var innan Jonas Sjöstedts och Jens Holms tid.

ALLT ÄR SOM SIG BÖR MED TANKE PÅ VAD SOM ÄR
Allt är som det bör vara efter det att en budget presenterats bortsett från att det totala läget är lite sämre än vanligt - i vart fall om man inte anser att de nya miljarder som lotsats till militären väger upp förlusterna för skola, vård, omsorg och klimat.

Frågan är om Tidöpartiernas avser att bli så kallade klimatförnekare. Man kan säkert hitta en och annan receptionist på något hotell på någon turistort som kan få utgöra expert värd att citera. Lena Andersson har ju redan gått i bräschen. Ty vad vet forskare som inte en receptionist vet bättre?

Såg förresten Bolund debattera klimatpolitik i Aktuellt med klimatministern. Hon är slipad, rent förfärande hal. Det spelar ingen roll att kritik kommer från EU, Naturvårdsverk, miljöorganisationer och till och med moderaternas ungdomsförbund. Hon låtsas vara helt oförstående, kör sina fraser. En farlig politikertyp.

Minnen av Per

 

"Minnen av Per som i arla morgonstund, före frukost, på någon kursgård kom ner med en färdigskriven elegant artikel eller självklar analys av något som hänt i världen är många.

Hans språkkunskaper var nästan osannolika, som EU-parlamentets representant gentemot Kina valde han inte den lätta vägen som alla andra hade valt – tvärtom hade han börjat lära sig kinesiska. För att begripa sig på Ryssland hade han lärt ryska. Vilket för övrigt var det språk han använde i en liten kort dagboksnotering som han ville att ingen skulle kunna läsa: där stod att han funderade på att ta initiativ till ett nytt parti."

 

Läs hela här.

 

Skriver i ETC:

"Per Gahrton är död. Mitt under arbetet med andra delen av sina memoarer. Den första delen kom nyss ut, den behandlar tiden fram till att Miljöpartiet bildades 1981. Han hade ju en tid innan MP också. En på många sätt hård tid. Som folkpartist.

 

Som socialliberal riksdagsledamot i konflikt med partiledningen. Som ordförande i Folkpartiets ungdomsförbund i konflikt med Per Ahlmark. Som den förste som stod mest upp på barrikaderna för palestiniernas rätt. Inte så populärt. Men Per var inte sådan som sökte popularitet. Han stod för sina åsikter, vilket kostade på.

 

Hans doktorsavhandling handlade om Folkpartiets inre liv. Det var inte en smeksam redogörelse, tvärtom. I det liberala ungdomsförbundets lokaler hänger tavlor på alla dess ordföranden. Tavlan med Per hänger upp och ner. Jag vet att Per gillade det. Hans memoarer heter Motvalls."

 

Läs hela här.

Per Gahrton är död

Per Gahrton är död. Det känns konstigt att skriva de där orden. Visst har Per haft det svårt de sista åren med en svår sjukdom som fysiskt drabbat hårt. Utan Per hade det inte blivit något stort av Miljöpartiet, det vågar jag utan vidare påstå, han tog initiativet, hade erfarenhet och kompetens att ödmjukt styra upp när det kärvade.

Idag är det på dagen 42 år sedan mötet som bildade Miljöpartiet avhölls. Att det 42 år senare skulle bli en sorgens dag känns så konstigt.

Både Per och jag kan nog beskrivas som introverta i privatlivet - vilket väl var skälet till att vi lärde känna varandra mest i den politiska sfären. Som språkrör kände jag alltid stöd från Per. Jag minns första gången jag talade med honom, han hade ringt i telefon och berömt mig för en smärre grej jag gjort i Förtroenderådet - det gav mig inspiration att jobba hårdare för partiet.

Av detta lärde jag mig att som språkrör varje månad ringa en för mig okänd aktiv medlem i MP och fråga efter hur läget var...

Vi är många som ha all anledning att rikta ett stort, varmt tack till Per.

Miljöpartiet bildades helgen den 19. 20 september 1981. Det var där och då som Lena och jag träffades, vi blev med parti före det att vi blev med barn. Allt tack vare Per.

Miljöpartiet var på avgörande sätt en frukt av Per Gahrtons frustration. Han hade varit ordförande för Folkpartiets ungdomsförbund och riksdagsledamot för samma parti. Därefter hade han gått till anfall mot rådande partiformer i sin bok Det behövs ett framtidsparti.

Per på det partibildande mötet i Örebro den 19 september 1981.

Per var allt annat än den burduse man som medierna skrev om,
han var ödmjuk och alltid stöttande inom partiet.

Utan Pers erfarenhet, kopiösa arbetsförmåga och nog också själstärande
engagemang - hade MP blivit till då?

Per Gahrton skissade i boken på ett annorlunda parti. Han beskrev riksdagen som en maktlös pratkvarn där en förlamande blockpolitik dödade ledamöternas initiativförmåga och kreativitet. Han skrev om dresserade medier och om tomma framtidsvisioner. Han skrev om den materialistiska tillväxtmodellen som ett hot mot både natur och människa.

Lika försynt och ödmjuk Per var internt i MP, lika hård var han i debatterna.

Redan innan partiet formellt bildats anade SvD att Per skulle göra
comeback i riksdagen.  

Partiets första språkrör är just valda. Året är 1984. Innan dess fanns inte språkrör.

 

 

Per - det stora namnet med det stora engagemanget inför folkomröstningen om EU.

EN FOLKPARTIST SOM BLEV FÖRBANNAD

Folkpartisten var Per Gahrton. I sin bok Det Behövs ett Framtidsparti skrev han följande:

”Ett par veckor före valdagen 1979 (Per var fortfarande folkpartist) ägde de årliga antikärnkraftsdemonstrationen mot Barsebäck rum. Den avslutades hemma i Lund. Jag deltog inte. Jag stängde in mina känslor och följde det konventionella förnuftets, dvs partitaktikens och partipiskans lagar. När jag försökte springa av mig min oro i Stadsparken kunde jag höra talkörerna över hustaken: Barsebäck - Väck! Jag kunde skymta dem, tio tusen, femton tusen eller kanske tjugo tusen, några hundra meter bort från Bantorget när jag rusade förbi den gamla badhusruinen. Jag svettades ymnigt och kände en sorts befrielse som om strömmarna från mitt inre kunde svepa med sig allt ruttet och förljuget ur det becksvarta hål som hos partipolitiker sitter på själens plats.”

I sin dagbok skrev han - på ryska för att försvåra tjuvläsning - i februari 1980: Varför inte ett nytt parti? 

Månaden efter började han skriva boken Det behövs ett Framtidsparti. Och i juni skrev han på DN-debatt att det var dags för ett nytt politiskt parti. Som inser att “tillväxtsamhället har sin egen undergång inbyggt i sig”.

Det var den artikeln jag, Lena och många andra gick igång på.

I artikeln (DN-debatt 7 juni 1980) skrev han: "Tillväxtsamhället har sin egen undergång inbyggd i sig". Och konstaterade:"Det finns inget parti i Sveriges riksdag som klart och entydigt kräver att samhällsekonomins tillväxtmål skall ersättas med ett balansmål. Det finns ingen politiker som trovärdigt kan  beskriva nya kvalitetsmål. Det finns ingen politisk ideologi som bygger på nutid och framtid, bara på förlegade 1800-talssystem."

Per Gahrton på det partibildande mötet i Örebro. Ryktet
som gjorde gällande att Per var en buffel visade sig vara
helt fel .Till talarstolen gick han bara när han behövde.

 

Boken - och debattartikeln - blev en viktig del av det som skulle leda fram till bildandet av ett parti som satte annorlundaskapet högt. När partiet bildades var det därför inte tal om att inrätta något uppdrag som partiledare, partiordförande eller ens språkrör. Istället skulle partiet rent politiskt ledas av ett politiskt utskott, underställt kongress och regionalt förankrat förtroenderåd.
Vid sidan av politiska utskottet fanns förvaltningsutskott och organisationsutskott. Med närmast vattentäta skott emellan. Makten skulle spridas, maktkoncentration motverkas, kotterier bannlysas.

Alla förväntade sig förstås att Per Gahrton skulle bli partiets talesperson. Så blev det inte. Det blev Eva Sahlin. Per ville inte att det skulle heta "Gahrtons parti". Det gjorde det i alla fall.

Först inför valet 1985 inrättades uppdraget som språkrör. Per blev det första manliga röret. Jag blev det andra, det var Per som föreslog att jag skulle ta vid. En för mig orimlig tanke. Men så blev det i alla fall. Tack vare Per.