Stor sorg för Miljöpartiet, men inte för De gröna...

Det så kallade Utvecklingsåret, i medierna ofta kallat friår, ställs in. Det lanserades som ett av Miljöpartiets framgångar i det som blev Januariöverenskommelsen, och begreppet friår användes också i delar av den interna lanseringen för att medlemmarna skulle känna att partiet fått igenom hjärtefrågor.

När nu Utvecklingsåret ställs in så må Miljöpartiet vara besviket, men de gröna behöver inte alls vara lika besvikna... Med de gröna menar jag då de som är mer intresserade av ideologi och värderingar.

Friår var en frihetsreform för att öka livskvaliten för såväl den som fick friåret som den som blev erbjuden jobbet som blev ledigt. Utvecklingsåret är en modell i arbeteslinjen där människan roll som människa underställs rollen som verktyg för en arbetsmarknad som skall leda till ekonomisk tillväxt. Titeln på den utredning som MP:s tidigare partisekreterare Anders Wallner presenterade var också symptomatisk: Tid för utveckling. Med utveckling menades således sådant som a) staten godkänner och som b) syftar till tillväxt. Utveckling var således inte sådant som i övrigt rymdes inom friåret, trots att det i allra högsta grad kunde vara utvecklande för individen.

Så här skrev jag när beslutet om Utvecklingsår lanserades:

Friårsidén förstörs när ekonomismen styr

Idén med friår var mycket enkel. Accepterar arbetsgivaren att någon som är arbetslös växlar med någon som vill vara fri ett år - och få ersättning motsvarande a-kassa - så är saken klar. Alla blir vinnare.

Tanken bygger på att människan är en biologisk, social och kulturell varelse. Tanken grundas på en frihetlig syn och att människans verksamhet i det civila livet betyder något.

Den idé som nu poppat upp - den kallas "utvecklingsår" - bygger på att människan är en ekonomisk varelse vars tid i den civila sektorn saknar värde. Således skall man kunna få ett motsvarande "friår" men bara om en myndighet anser att man ägnar detta år åt godkänd utbildning, prövar nytt jobb eller startar företag. Det är f.d. partisekreteraren i MP som lägger förslaget och det vore uselt om MP ställer sig bakom.

Att få vara människa och själv bestämma om man vill bilda sig genom att läsa de stora ryska författarna, ge mer mer tid till barnen, leva ett år med ideell verksamhet, flytta på landet och skaffa höns eller vad man nu vill godkänns inte. Fri skall man inte vara.

Tvärtom skall året underställas ekonomismens tankefigur - du skall vara nyttig för den formella ekonomin, du skall bidra till tillväxt, du är att betrakta som en ekonomisk varelse, inte som en biologisk, social och kulturell varelse.

Tanken med friåret byggde på en frihetlig syn. När jag första gången tog upp frågan om friår i samband med budgetsamarbetet mellan MP, V och S i slutet av 1990-talet höll finansminister Åsbrink (S) på att ramla av stolen när han förstod att den som skulle vara fri stod utanför alla myndigheters och arbetsmarknadens bojor.

Friåret gav möjlighet till en arbetslös att komma in på arbetsmarknaden, friåret gav en möjlighet för en annan att vara befriad från arbetsmarknaden, alla blev vinnare. Det passar inte in i den tankefigur - med det tankeschema - som är norm i ett samhälle där vi alla betraktas som ekonomiska varelser.

Det behövs ett parti som driver opinion mot denna usla tankefigur med dess ekonomistiska tankeschema.

Den som dödade friåret var...
Den som dödade friåret i Miljöpartiet var Peter Eriksson. Under sin tid som språkrör meddelade han inför valet 2010 att "friårsdebatten skymmer sikten för Miljöpartiet". Frågan väcker "för starka känslor" och det är "ett ämne svårt att tala om". Peter Eriksson meddelar också att friåret inte är en prioriterad fråga för "då hade vi haft det med i förhandlingarna med våra samarbetspartier". Och så säger språkröret för det parti som ville förändra samhället: "Friår...Namnet är otäckt för många...".

Friåret skymmer sikten för Miljöpartiet... Vad var det för struntprat? Det är ju precis tvärtom: Friåret är en fantastisk plattform för att driva opinion för gröna värderingar! Jag skulle med glädje kunna hålla ett föredrag om grön politik med just friåret som utgångspunkt. Synen på människan, synen på livet, synen på reell ekonomi, synen på värden, synen på vår historia och vår framtid. 

Jo, det skall erkännas, friåret var en av mina mest älskade bebisar, den andra var grön skatteväxling.

Överraskande bra - så ska det sägas!

Så här kunde debatten se ut för drygt 20 år sedan - har ni glömt?

Så här skrev en på den tiden aktiv partipolitiker på DN-Debatt för drygt 20 år sedan.

Redan då varnades för hur samhället skulle utvecklas om vi inte såg upp:

Rädslan sprider sig i de fattiga förorterna med de största synliga sociala problemen. Trygghet och identitet söks i obskyra gruppbildningar där hotet och hatet förenar medan empatin dränks i den egna rädslan. Men rädslan sprider sig också i de rika förorterna. Vi ser hur galler för fönstren, schäferhundar i trädgårdarna och vaktbolag som patrullerar i kvarteren är en del av Europas rika förorter och bostadsområden.

Ett samhälle med rädda människor är ett dåligt samhälle. Göran Persson är den dominerande politikern i en tid när rädslan sprider sig som en elakartad cancer i människors inre och i samhällets vardag. Men Göran Persson tycks blind för det som sker.

Arbetarrörelsens företrädare är vilsna i en tid när de gamla lösningarna inte längre duger som svar på de problem som i dag skriker efter lösningar. Borgerlighetens svar är inte ett dugg mer relevanta - det är snarast så att det borgerliga liberala idéflödet och socialdemokratins socialistiska idéflöde nu förenas i den idéflod som kan kallas ekonomismen.

Ekonomismen reducerar alla värden till en fråga om förräntning av pengar - vi blir förlorade i värden som enkelt kan mätas i kvantiteter och tappar de värden som har med kvalitet att göra. Sinnlighet, smak, doft och färg försvinner som målsättningar när värden och människovärde förkrymps.

Jag tror att den första frågan man bör ställa till en makthavare - politisk, ekonomisk eller facklig - är vad han, för det är oftast en han, anser vara effektivt.

Man kan få de mest förskräckande svar på vad som är penningekonomiskt effektivt i den egna lilla verksamheten. Ingen ser längre utanför sitt eget lilla område. Det gamla bondesamhällets mest inskränkta och introverta grönköpingsmentalitet har spritt sig till snart sagt alla kontoförande sektorer i samhället.

Det må vara allt från den lilla resultatenhetens resultat, via företagets penningekonomiska vinst till statens förmåga att "bli världsmästare i budgetsanering". Effektivitet mäts i pengar - inte i större, djupare och vidare värden än så.

I den förenade världsbild som vilsna socialister och vilsna liberaler nu tycks enas i uppfattas dessutom ökande klyftor som effektivt och rationellt. Ja, det är i själva verket en följd av ekonomismens härjningar i hjärnvindlingarna hos ekonomer, statsmän, företagsledare och ledarskribenter.

Jag tror att de har fel. Jag vet att de har fel. Denna visshet växer i mitt hjärta och gör att jag känner allt mer avsky och förakt för den politik som förs.
Den politik som förs saknar det som gör människan till en medveten och utvecklad varelse. Den politik som förs bygger inte på empati utan på ekonomiska nyckeltal. Den politik som förs bygger inte på att människor är sociala och kulturella varelser utan på tron att människor är ekonomiska varelser.

Den politik som förs bygger på att människan är till för systemets skull - och inte på att systemet är till för människans skull.

Staten behandlar människor som problem. Kommunerna uppträder som företag med köp och sälj-principer. Företag med etiska, sociala och ekologiska ambitioner slås ut på grund av att spelregler saknas eller att de inte bygger på hållbara värden.

Till och med den gode kapitalisten går under - han eller hon stryps av Adam Smiths osynliga hand. Ekonomismen är religionen, merparten politiker och popekonomer är prästerskapet.

Jag tror att vi måste ta ställning i ett intellektuellt vägval där det gäller att definiera vad som är effektivt. Jag menar att jämlikhet är effektivt och rationellt. Och att ökande klyftor är ineffektivt och irrationellt.

Göran Persson, i detta hänseende uppbackad inte bara av sina egna utan även av de mer traditionellt borgerliga idébärarna, menar tvärtom. Ökande klyftor, menar socialdemokrater och borgerliga, ökar effektiviteten i samhället, ökar strävan att "komma någonvart" och ökar drivkraften att slippa "hamna utanför".

Det är också detta som varit utgångspunkt för hur Perssonregimen valt att sanera statens budget. Därför har man medvetet valt att försätta människor i ekonomisk och social stress - man har uppfattat detta som effektivt och rationellt och i samklang med vad något anonymt, som kallas Marknaden, vill.

När Göran Persson och andra i det ekonomiska maktetablissemanget skall spara 2,3 miljarder i familjepolitiken väljer de således att skära barnbidraget med 110 kr/mån för alla. Man kunde sparat lika mycket genom att höja barnbidraget till 1 000 kronor per månad och beskatta det. Då hade inte klyftorna i samhället ökat - tvärtom hade jag som höginkomsttagare fått mindre och de som ingenting har hade fått mer samtidigt som staten sparat lika mycket.


När man skall spara i socialförsäkringarna väljer man att skära ner till 75 procent för alla - staten hade sparat lika mycket om man i stället valt att låta "full" ersättning utgå för de första 13 000 kronorna man tjänar och endast 40 procent för den del av inkomsten som ligger därutöver.

Då hade de 55 procent av folket som har det svårast just nu fått det mindre svårt, medan vi andra hade fått stå för en större del av besparingarna. Och vi i miljöpartiet menar att det hade varit effektivt och rationellt eftersom den ekonomiska stressen för redan hårt ansatta människor då minskat, färre hade känt sig utanför, grogrunden för våld och rasism hade minskat i stället för att öka, den totala rädslan i samhället hade inte ökat.

Nu valde Persson att sanera statens budget på så sätt att produktionen av rädsla ökade. Det var ett medvetet val gjort av människor som lever i en värld där man ser människor genom SCB:s statistik, inte genom att möta dem vid köksbordet.
Vänsterpartister brukar hävda att jämlikhet är vänligt och snällt och att vi skall vara vänliga och snälla mot dem som har det svårt. Och det är naturligtvis sant. Men i ett hårdare samhällsklimat räcker det inte som argument. Alltför många är gärna snälla och vänliga om det inte kostar på för mycket.

Vi måste, ur ett ideologiskt perspektiv, därför ta ställning till hur ett effektivt samhälle ser ut. Det är i detta perspektiv jag hävdar att jämlikhet är effektivt. Ett samhälle där alla - eller åtminstone nästan alla - människor känner sig delaktiga är effektivt och smart.

Ett samhälle där människor inte är rädda är ett gott samhälle där man vågar bjuda på sig själv och vågar bejaka de bästa sidorna av sig själv - de sidor som rymmer empati (medkänsla) och konstruktiv kreativitet. Ett samhälle där man inte tvingar ut människor i ekonomisk och social stress medför att morgondagens vuxna - dagens barn - blir trygga beslutsfattare.

I ett jämlikt samhälle tas resurser till vara - i stället för att förspillas. Jämlikhet är effektivt hur mycket det än rynkas på näsan för detta påstående från det makthavande etablissemanget.

Alla vi politiker vill ta beslut som leder till ökad effektivitet. Därför måste vi definiera och analysera vad som är effektivt - i stället för att glida med i den flodfåra som påstår att ökade klyftor genom ökande lönespridning, låga ersättningsnivåer och förnedrande socialbidragssystem är något av en naturlag.

Till slut:
hur skall människor orka ta till sig de stora och långsiktiga överlevnadsfrågorna - ozonskiktet, radioaktiviteten, växthuseffekten, kemikaliseringen och frågan om hela vår livsstil - om allt fler lever i rädsla för nuet och för kommande dag
Hur ska den politiska debatten kunna höjas till att omfatta de stora globala frågorna när orättvisorna och den sociala stressen kryper in under skinnet på så många människor.

Göran Perssons vackra tal om att bygga det ekologiskt hållbara samhället faller platt när han samtidigt skapar rädsla och utanförskap.

Jämlikhet är en förutsättning för en delaktig demokrati, jämlikhet är en förutsättning för att vi ska orka ta till oss de stora livsavgörande frågorna, jämlikhet är en förutsättning för ett gott samhälle och dess motsats producerar allt fler rädda människor.

Göran Persson personifierar det samhälle som producerar rädsla. Det är nu hög tid att ta kamp för ett ärofyllt återtåg från ekonomismens evangelium och inse att jämlikhet är det mest effektiva man kan uppnå.
BIRGER SCHLAUG
Språkrör och riksdagsledamot MP.

17 miljarder hot mot statskassan

Ett australiensiskt gruvbolag har förväntat sig miljardvinst genom att bryta uran i Jämtland. Så när riksdagen i god demokratisk ordning beslutat förbjuda uranbrytning så stämmer gruvbolaget Sverige på 17 miljarder kronor.

Allt enligt de så kallade  investerings- och maktförskjutningsavtal som Sverige medverkat till.

Om du inte kände till detta så är det helt i sin ordning, för meningen är att du inte skall känna till de maktförskjutningsavtal som är en del av den globaliserade ekonomi som de flesta svenska partier älskar, medier håller tyst om - i andra länder har det varit massdemonstrationer mot avtal som innehåller den här typen av maktförskjutning.

I svensk politisk debatt är "frihandel", "globalisering" och överförd makt till stora ekonomiska intressen nästan bannlyst. När till och med Miljöpartiets ekonomiskpolitiska talesperson i riksdagen hyllar eländet så har det gått långt i total anpassning till den naivitet som präglar svensk debatt. Det behövs ett motstånd mot globaliseringens avarter, ett motstånd som inte bygger på inskränkt nationalism utan på

Aura Energy har riktat in sig på främst Jämtland. Företaget stämmer Sverige enligt Energy Charter Treaty.

HELSINGBORG OCH LUND

 STADSBIBLIOTEKET HELSINGBORG

ONSDAG 19 FEB 17.30

STADSBIBLIOTEKET LUND

TORSDAG 20 FEB 18.00 

 Arr: Kvinnor för fred, Svenska freds och Stadsbiblioteken.

MILJARDER TILL MILITÄREN 

- MEDAN SKOLA OCH VÅRD GÅR PÅ KNÄNA OCH SMULOR SATSAS PÅ  KLIMAT OCH MILJÖ

Det talas mycket om krig och militär upprustning.  
Fem nya miljarder årligen skall satsas på militären. Skall 8 procent av statens utgifter verkligen gå till det militära?
Medan skola, vård och rättssystem går på knäna – och klimathotet kräver insatser och sårbarheten ökar år efter år.

Så vad satsar vi bäst för att skydda demokratin? 
Leder militarismen och det smygande närmandet till Nato till fred eller till nya konfliktytor? 

Från konsumtion till konsumism

Green party nominerar inför presidentvalet i USA

I de senaste presidentvalen har Jill Stein varit Green Partys presidentkandidat. Hon är den kvinnliga presidentkandidat som i USA fått flest röster.

Jill har, tillsammans med Ralph Nader, fått mest uppmärksamhet i de grönas försök att ta sig fram under de år Green Party existerat. Nader är den av de grönas kandidater som fått flest röster i ett presidentval (2,74 procent). Det är inte lätt i ett system som egentligen bygger på två partier...

Den politik Green Party driver bygger på Global Greens Charter. som i sin tur bygger på sex principer:
Participatory Democracy,
Nonviolence,
Social justice,
Sustainability,
Respect for Diversity,
Ecological Wisdom 

Bernie Sanders är den av de välkända presidentkandidaterna som ligger närmast de värderingar och den politik som Green Party står för. Vilket också medför att The Green party inte blir så relevant för gröna väljare på nationell nivå. Sanders vill genomföra de grönas ”grön ny giv” med 100 procent förnyelsebar energi senast 2030 och en helt koldioxidfri ekonomi senast 2050. Detta ska ske genom massiv expansion av sol, vind och geotermisk energiproduktion. Kärnkraften skall avvecklas. Högre skatt på höga inkomster och de stora företagen, gratis universitetsstudier, gratis skolmat.

När Ralph Nader ställde upp som grön presidentkandidat tog han åtskilliga röster som annars hade gått till Al Gore. Det spekulerades om inte Al Gore vunnit över George W Bush om Nader inte ställt upp. Kanske... men Nader bidrog också till att många som inte annars röstat alls faktiskt röstade.

Efter att Jill Stein beslutat att inte ställa upp en gång till känns startfältet som hittills presenterats som svagare än på många år. Allt förstås i skuggan av Bernie Sanders som valt att ställa upp som oberoende kandidat för Demokraterna.

Det här är några av de som är aktuella att nomineras till presidentkandidat för Green Party.

Apropå på (berättigade) misstankar mot kinesiska företag...

• Det schweiziska företaget Crypto AG sålde under flera år en krypteringsprodukt till mängder av utländska regeringar.

• Men produkten var riggad, och via ägarskap i företaget kunde amerikansk och tysk underrättelsetjänst spionera på kunder som tog för givet att deras kommunikation var krypterad

• Företaget Crypto AG:s produkter är fortfarande i bruk i ett flertal länder, skriver Washington Post.  

• Svenske Andreas Linde är styrelseordförande. Till Washington Post säger han att han inte kände till företagets koppling till tyska och amerikanska underrättelsetjänster.

 Washington Post finns HÄR. Tro inte att grejerna du kopplar upp bryr sig om din integritet, oavsett varifrån de kommer.

Härliga konspirationer...

Ska vi ladda med lite fräscha konspirationsteorier så här i Coronatider? Om vi börjar med det rimliga antagandet innan kreativitet tar fart så är det så här: Om inte människan hade stängt in levande djur på små områden, som på matmarknaderna, eller ätit dem med bristfällig tillagning eller fångat in dem för olika andra mer eller mindre nödvändiga syften så hade den här typen av virusen inte spridits till oss.

Och så till konspirationer som redan florerar på nätet innan jag ger mig hän i en alldeles egen... Här är lite av det som finns att ta del av:

• Läkemedelsindustrin, som ju sannerligen inte alltid har det renaste mjölet i påsen, har skapat viruset för att få sälja vacciner.

• USA har skapat det för att skada Kinas ekonomi, det vet man ju hur Trump och dom fungerar.

• Kina har skapat det när de utvecklade biologiska vapen för att förinta fienden och ta över världen så hankineser blir kvar.

• Strålning från 5 G ligger bakom.

• Klimatförändringarna ligger bakom.

• Klimatalarmister vill genom virusen minska antalet människor för att rädda planeten.

Jag har lustigt nog ännu inte sett nåt om att vare sig Putin, Harry Potter, muslimer, feminister eller bögar är de skyldiga.

Hur skulle det vara med den här nya och fräscha varianten: det är manipulerande och luriga klimatskeptiker som spridit viruset för att debatten skall handla om virus istället för de klimatförändringar som blir allt svårare att förklara bort? (Nej, det tror jag förstås inte, men en stollig konspirationsteori kan ju vara lika god som någon annan...)

För övrigt sägs att fladdermusen - som har funnits sedan dinosauritiden - är den skyldiga skurken till Coronaviruset. Det är fel.

Så jag tar det en gång till: Om inte människan hade stängt in levande djur på små områden eller ätit dem med bristfällig tillagning eller fångat in dem för allehanda syften så hade den här typen av virusen inte spridits till oss. Sålunda: den lille på bilden är oskyldig.

Åsa Romson bok - om politiskt hantverk och de mindre goda sidorna i politiken

Så har jag då läst den bok Åsa Romson skrev efter det att hon lämnade politiken. Boken handlar till stor det om det demokratiska hantverket. Inte minst kampen för införande av trängselavgifter (så kallade biltullar) i egenskap av kommunpolitiker i Stockholm och arbetet med Parisavtalet i egenskap av statsråd.

Lägg till det det initierat berättade om det politiska spelet och demokratiska hantverket kring Ojnareskogen, giftskandalen med försvarets brandskum som drabbat bland annat Kallinge och Vattenfalls kol. Välskrivet, sakligt utifrån den plattform Åsa haft.

Hon problematiserar energifrågan och hur uppgörelsen om kärnkraften kom till. Inom Miljöpartiet fanns kritik mot energisamarbetet med Socialdemokraterna och särskilt då Stefan Löfven som  lobbat hårt för kärnkraft som Metallordförande.

Åsa skriver: "Starkast hördes denna kritik från Maria Wetterstrand och Per Gahrton, som skrev flera artiklar på temat. Men dessa namnkunniga företrädare skrev aldrig om hur de tänkte sig att en riksdagsmajoritet för att avveckla kärnkraften skulle kunna bildas utan Socialdemokraterna."

Just det temat - att de som framförde kritik inte förstod den nya roll som MP hade som regeringsparti - återkommer. Hon skriver, vilket ju i sak är helt riktigt:

"Det var en annan tid då språkröret Birger Schlaug skrev böcker om kapitalismens rovdrift, där han i raljerande ton och med uppkäftig analys gick igenom allt som var fel i samhället och måste ändras, men inget skrev om hur detta skulle gå till. Eller Maria Wetterstrand, som under sid tid som språkrör skrev en bok om hur man kan leva miljövänligt, med hoppfulla texter om samhället och goda exempel på framväxten av miljövänliga alternativ. I den boken sägs inget om politiska reformer som gynnar och stärker dessa alternativ eller om processerna för att få sådana reformer på plats. Miljöpartiet nämns inte alls. Båda dessa böcker speglar ändå viktiga delar av den gröna politiska kampen. Både ursinnet över världens orättvisor och viljan att pedagogiskt visa på lösningar finns inbakade i det gröna idéarvet. Min bok vill spegla behovet av hantverk".

Ovanstående citat innehåller en hel del att tänka på. Jag gillar Åsas analys. På samma sätt som jag alltid gillat Åsa -jag lärde under åren i partiet känna henne som äkta vara, en att lita på, en som sa vad hon tyckte.

Däremot menar jag att kritiken mot till exempel energiuppgörelsen byggde mer på att partiet sålt sig för billigt än på uppgörelse i sig.

Rent generellt hävdar jag att kritiken som riktats såväl internt som från till exempel mig främst handlat om att partiet, redan före Åsas tid som rör, lagt av med opinionsbildning för det partiet verkligen ville uppnå. Vilket - och där håller jag med Åsa fullt ut - bland annat speglas i Maria Wetterstrands bok som var totalt befriad från såväl samhällsanalys, som ideologisk väv och politiskt hantverk.

Självfallet skriver Åsa också om den kris som uppstod då drevet mot Mehmet Kaplan - som tvingades bort som statsråd - var som kraftigast. Liksom om hur hon själv fick lämna inte bara posten som språkrör - inte minst efter agerande av Peter Eriksson - utan också som miljöminister efter det att Isabella Lövin på ett mindre smickrande sätt meddelat att hon inte ville ha Åsa i regeringen. Minst sagt märkligt efter det arbete Åsa gjort inte minst inför och under Parisavtalet. Det gör ont att läsa.

Åsa beskriver, med en suck: "Nystarten som lanserades från den nya språkrörsduon var att fokusera mer på klimat- och miljöfrågorna. Flera av oss som jobbat mest med frågorna i partiet de senaste åren gjorde sig partiet däremot av med. Det var smärtsamt att se hur många reformer och förhandlingar som stannade upp eller tappades bort i den oordning som blev resultat av personbytena."

Jag får intryck av att ledande, som varken hade erfarenhet av partiet eller ens förstod vad MP är, ville röra om för att själva kunna ta ett hårdare grepp.

Några rader som fäster extra i mitt hjärta är följande som handlar om tiden då hon återgått till riksdagsledamot:

"När jag kom tillbaka som riksdagsledamot 2017 svarade jag inte längre på mejl från väljare på samma sätt som jag gjort bara några år tidigare. Då skrev jag helt enkelt tillbaka och försökte svara på de frågor som väljare ställde. 2017 var jag mycket mer misstänksam. Var frågeställaren en väljare som undrade något om min och partiets politik, eller kom frågan istället från någon på en trollfabrik, som ville ha en text att massakrera och ge sken av att jag sagt och tyckte något annat?".

Politiken har förändrats enormt från den tid jag var språkrör. Det var tidvis oerhört stressande och stundvis förskräckligt då också. Men på tjugo års tid har ärligt uppsåt i debatten till stor del runnit bort i takt med att tonen i sociala medier - med mobbning, manipulering, citatförfalskning etc - försämrats.

Jag noterar - utan att alls bli förvånad - att Åsa i sin bok är mycket tydlig med att tanken på evig ekonomisk tillväxt är absurd och att vi snarare måste planera för nerväxt. En uppfattning jag delar.

Boken avslutas med följande mening: "Vid EU-nämndens sommaruppehåll i juli 2017 klev jag av min riksdagsplats och lämnade politiken efter 15 lärorika år".

Det finns skäl att minnas hur Åsa blev vald till språkrör efter Maria Wetterstrand. Partiledningen hade krattat för att Mikaela Valtersson skulle ta över. Även medierna verkade övertygade. Tanken svindlar, det var Mikaela som tillsammans med Maria Wetterstrand var en av de drivande i en process som ledde fram till att partiet plötsligt gillade vinster i välfärden efter alla år med motstånd. Åsa upplevdes, och var också, ideologiskt grön, vilket självfallet ledde till att kongressen valde henne. Mikaela hoppade av politiken då hon inte blev språkrör och blev ordförande i Friskolornas riksförbund.

Så här skrev jag om Åsa den 13 maj 2017 då hon meddelat att hon skulle lämna politiken: "Den svenska folkliga debattnivån gör att många som inte har stålhud, men väl den goda förmågan att gråta, drar sig från politik. Vilka vettiga människor vill bli allmänna spottkoppar?" Hela inlägget finns här och där hittar ni som inte är vana vid twitter hur mobben agerat.

Min uppfattning om Åsa klargjorde jag här, när jag just småpratat på ett tåg och fått frågan om vilken av partiledarna jag skulle kunna tänka mig att köpa en begagnad bil av.

Expressens världsbild kan man förstås fundera på...

Det nya världsrekordet i stavhopp lyder alltså 6,17.

Från en tid då stavarna var tyngre och inte fungerade som katapult - nästan två helt olika grenar...

Saknad

Solen rodnar i nordväst
se dej om, du jordens gäst
invid almen som till sist
börjat falla kvist för kvist
gråt och glädje glimtar till
som ett solregn i april
att vi lever, att vi dör
kan vi knappast lastas för

Sköra minnen kom och gick
i den lugna stund vi fick
innan larmen gick igång
och vi glömde jordens sång
gäckad kärlek, gammalt groll
spelar tids nog ut sin roll
men det stora sveket känns
tills vi nalkas tidens gräns

Nattens oro, tidens krav
ger mej lust att kliva av
medan benen alltjämt bär
till en vän jag håller kär
låt oss hedra ljusets kraft
och den goda tid vi haft
men nu vitnar än en alm
och den får min aftonpsalm
Text: Ola Magnell

 Bild: Carl Fredrik Hill

Rapport från ett land i kris:

Rapport från en bybo i Kina:
"Munskyddstvång.
Familjen min fick stänga sin frukostservering.
Så gott som alla sitter hemma och äter sitt ris.
Omöjligt att resa.
Även en cykeltur ut på landet är sisådär. Man skrämmer folk i de byar som inte har någon smittad. Talas om barrikader och vakter.
Tågen inställda.
Ta bilen till solen och kusten runt HongKong?
Nej de vill inte ha dit någon utifrån. 
Och de flesta städer har 14 dagars karantän för nytillkomna.
I en grannstad här sätter man sigill på ytterdörren. Varannan dag släpps en person ut för att handla. Kan bli så här också.
Historierna/Ryktena från Wuhan är dystra. 
Där låter det som om medicinen i många fall är värre än sjukan. 
Du blir kollad i hemmet. 
Har du feber tvångsplaceras du i läger. 
Barn skiljs från föräldrar. Ingen sanitet! Lika illa som i USA.
Tagit ett steg in i en gammal science fiction film.
Vi som är här får väl hitta ett sätt att spela filmen."

Syre

Hon var med i juryn som utsåg en som spridit manipulerade bilder och falska rykten till "årets svensk".

Nina Solomin är kommunikationsansvarig på det rödgröna regeringskansliet. Hon sitter med i den jury som utser Årets svensk åt tidningen Fokus.

Juryn har valt Jens Ganman till årets svensk. Enlig staturerna skall årets svensk vara en som förändrat Sverige till det bättre. Ganman, som har många följare på nätet, tillhör den skara som spridit såväl manipulerade bilder, falsarier och rykten som för länge sedan avslöjats som falska..

Solomin har medverkat i att ge klimatskeptiker, vetenskapsföraktare och konspirationsteoretiker en air av bekräftelse. Som kommunikationsansvarig i regeringskansliet.

Här finns avslöjas en del av de uppenbara lögner som Ganman, i egenskap av klimatvetenskapsförnekare, sprider på nätet - läs för det är elegant, sakligt och tydligt:

Klicka på bilden så kommer du till texten - gör det, det är värt de minuter det tar att läsa!

Skämmes, ta mig fan!

Maths Nilsson klär av Ganman, Filer och klimatskeptiker totalt. HÄR!

Tidskriften Fokus har delat ut priset Årets Svensk 2019 till Jens Ganman. Motiveringens centrala del
lyder: ”Utmärkelsen Årets svensk ska tilldelas en person som under året stuckit ut på ett sätt som förändrat Sverige till det bättre."

Jag roade mig med att börja granska vad "Årets svensk" meddelat i klimatfrågan. Och undrar hur det kommer sig att Fokus plötsligt anser att rena rama falsarierna kan ha förändrat Sverige till det bättre?

Ganman sprider rykten som för länge sedan avslöjats som falska, bygger påståenden på rena rama falsarierna som sponsrats av fossilbranschen. 

Nu behöver jag inte skriva mer, för jag hittade Maths Nilssons genomgång. Som är så mycket bättre än jag hade lyckats med. Och till Fokus finns bara ett att säga: Skämmes, ta mig fan. 

Juryn? Har dess medlemmar - allt från universitet till banker och sjukhus - verkligen kontrollerat vad man ställt sig bakom eller har man bara gått på chefredaktör Hakelius rekommendation? Om inte beslutet tagits i blindo: När blev rena rama falsarierna, sketen ryktesspridning och direkt okunskap något som förändrar Sverige till det bättre?

Vad gäller Jens Ganman: om jag nu hittat så stor vilja att bygga på falsarier i ett ämne jag själv kan - hur ska jag då kunna lita på att det inte är lika lummigt och fyllt med (medvetet?) dåligt underbyggda rykten och vinklingar i andra viktiga debattområden där han verkar? Trist.

Tyvärr har Fokus lyckats ge klimatskeptiker, vetenskapsföraktare och konspirationsteoretiker en air av bekräftelse.

Dimman låg djupt häromdagen

Skiss: Lena Rosén Schlaug

Dimman låg djup häromdagen. När den lättade fylldes buskagen med euforiskt kvittrande fåglar, vi tog med oss en korg med kaffetermos och hembakad rulltårta ut, solen värmde och vi vände våra ansikten mot den så där som nordbor ofta gör. Minns ett besök i Kina, vi var ett gäng svenskar som stod blundande med ansiktena mot solen och med ryggen mot muren in till Den förbjudna staden. Vi njöt efter dagar med ganska tjurigt väder. När vi öppnade ögonen stod ett femtiotal förundrade kineser och tittade på oss som om vi vore konstiga.

Nu, förstår jag att dom har annat för sig. Coronaviruset lägger ett dämpande raster över allt. Förutom elände, rädsla och lidande för många som är instängda i städer med lika stor befolkning som hela Sverige så finns en del följdeffekter. En är att koldioxidutsläppen minskar genom att flygande och den "ekonomiska aktiviteten" minskar. En pandemi med många döda och ekonomisk kollaps skulle medföra att homo sapiens som art klarar sig ur en klimatkatastrof och ger kommande generationer bättre förutsättningar för sina liv.

Är det inte tragiskt vad som skall behövas? Är det inte fruktansvärt? Kan vi inte lära oss något av detta?

Upprättelse. Och inte.

Det har gått två månader sedan den anklagade riksdagsledamoten Stefan Nilsson (MP) frikändes och den som anklagat honom fick domstolen - i ett mycket tydligt domslut - emot sig och tvingas betala såväl dagsböter som skadestånd. 

Anklagelse om pedofili hade framförts på Instagram den 17 oktober 2017. En anklagelse som nog många, med rätta, uppfattar som värre än det mesta. Skälet till anklagelsen var att stoppa Nilssons politiska karriär i riksdagen.

Syftet med att offentliggöra anklagelsen var att stoppa Stefan Nilsson från att stå på riksdagslistan för Stockholm och därmed också möjligheten att fortsätta som ledamot i riksdagen.

Syftet uppnåddes eftersom MP:s dåvarande partisekreterare Amanda Lind uppmanade honom att lämna riksdagen. Inte heller hon trodde visserligen på anklagelsen om pedofili utan motiverade med att han flera år tidigare haft ett "gränsöverskridande beteende".

Förmodligen gjorde partiledningen bedömningen att det bästa så här mitt under Metoo var att agera som de gjorde. För att slippa dåliga rubriker.

Men Nilssons tid som politiker var körd. Han avsade sig den förväntade platsen på riksdagslistan inför 2018 års val. Att ställa upp med en pedofilanklagelse - hur falsk den än var - vore en omöjlighet. Detta ledde till att till en mycket kontroversiell politiker (Pernilla Stålhammar) flyttades upp en plats på riksdagslistan.

Stålhammar kom in i riksdagen. Trots att hon tidigare hade anklagat såväl partiets utrikespolitiska talesperson Valter Mutt som tjänstemannen som arbetet med utrikespolitik (Håkan Sundberg) för att vara "nationella säkerhetshot". Mer eller mindre ryska lakejer...

SÄPO har utrett och kommit fram till att anklagelserna saknade grund. Men syftet uppnåddes: Sundberg, som hon tidigare haft en relation med, fick sin karriär förstörd. Han avhystes från sitt arbete inom Miljöpartiet. Och anklagelserna mot Valter Mutt passade väl in eftersom Stålhammar själv ville vara utrikespolitisk talesperson.

Den anklagade tjänstemannen fick inte bara lämna sitt arbete för partiet utan drabbades i praktiken på grund av den falska anklagelsen - och Miljöpartiledningens agerande, eller om man så vill: brist på agerande - till rena rama yrkesförbudet förutom att vardagslivet drabbats hårt. Han hade också utsatts för ett offentligt karaktärsmord av Stålhammar på Facebook.

Det vore onekligen intressant att veta hur en domstol skulle se på detta fall. Är det mer klandervärt att anklaga kändisar och riksdagsledamöter än mer "vanliga människor"? Även om  också den "vanliga människans" liv skadats och karriär kollapsat? 

För övrigt har det visat sig att Stålhammar varit "hemlig källa" till en rapport av den Nato närstående tankesmedjan Atlantic Councils. I rapporten anklagas fredsrörelsen i allmänhet och enskilda miljöpartister - de som hon tidigare av personliga skäl agerat mot - som trojanska hästar i Rysslands tjänst. Trots att SÄPO granskat och avfärdat.

Miljöpartiets ledning har inte agerat för att kräva att rapporten skall tas bort - förmodligen därför att det skulle skada regeringssamarbetet och uppröra försvarsministern. Det visar sig nämligen att den rödgröna regeringen ger bidrag till Atlantic Council som lobbar för svenskt närmande till Nato! Det är till och med så att dess svenska representanter hyr in sig i Folk och Försvars lokaler i Gamla stan.

Per Gahrton är en av dem som reagerat på rapporten, här den 10 januari i Arena:

Per Gahrton och hans meddebattörer skriver bland annat: "Genom det falska påståendet att en tjänsteman avskedats på grund av påstått för täta kontakter med ryska ambassaden söker rapporten kasta misstankar mot mannens uppdragsgivare, partiets dåvarande utrikespolitiske talesperson Valter Mutt. Genom lögnen skadar den USA-baserade tankesmedjan en människas framtid och utfärdar i praktiken ett yrkesförbud mot en person som säkerhetspolisen aldrig haft någon anmärkning mot och i 17 år tjänat partiet väl."

En böld på samhällskroppen...?

Så börjar den tid där det som kallas Mello växer som en böld på samhällskroppen... sa en jag känner. Och det ligger ju nåt i det. När barnen var små - och därefter unga - så kollade familjen. Var och en av oss gav poäng - en i familjen oerhört seriöst och analytiskt, det var inte jag - och den låt som fick familjens mesta poäng röstade vi på. Det var ju kul på många sätt.

Sedan växte barnen upp, flyttade ut i världen och vi fortsatte på samma sätt några år fast vi bodde på olika ställen - men för varje låt hörde vi av oss till varandra, gav poäng och räknade ihop vilken som vr familjens gemensamma favorit. Men vi hoppade över röstningen. Lena och jag fortsatte för att vi trodde att barnen tycket det var kul - och barnen fortsatte för att de trodde av föräldrarna tyckte det var oerhört viktigt. Tradition och de stackars föräldrarna sitter ju ensamma därute i skogarna...

Så, en vacker och befriande dag, berättade vi för varandra vad vi tyckte och fann att ingen av oss egentligen tyckte det var så kul med Mello utan att var och en av oss fortsatt i tron att vi var snälla mot de andra. Befrielsens dag var kommen.

Nu blir det för min del bara Europafinalen som står på mer eller mindre i bakgrunden. Så till minne av tider som flytt kommer här en av låtarna som jag faktiskt gillat väldigt mycket trots allt - den var med året innan första barnet tittade fram, när jag nyss lämnat Stockholm, dragit till vischan, blivit del av gröna vågen med utedass, hönshus, ved, odlingar och stor tillfredsställelse över att lämnat inte bara "tvånget" att bli del av familjeföretaget, som tillverkade termometrar, utan till slut också den utstakade karriären som byråkrat i statlig förvaltning. Elin Wägner kom till undsättning - hon som vävde samman kvinnors rättigheter, fred och miljö till en ideologisk väv som fick mitt hjärta att brinna.

När Sverige testade atombomben

Hiroshima känner de flesta till. Atombomben. Hur många minns den svenska bomben som sprängdes i Norrland 1956? Och nog vore det värdefullt om kärnkraftens vänner tog sig tid att lära om sambandet med kärnvapen. 

Filmen, vars trailer finns nedan, är ett historiskt och moraliskt dokument utformat som ett radband - en del var nytt för mig, annat återmindes jag. Viktig film, för så många vill att vi alla skall glömma. Det är bara att tacka Maj Wechselmann för hennes omutbara energi.