En terrororganisation som heter Israel

Så har då någon terroristorganisation (läs: Israels regering) agerat på ett kreativt jävligt sätt. Först sprängt personsökare. Och nu walkie-talkies. Så sätter man skräck i ett helt civilsamhälle! Som terrorister.

Det vore intressant om ledarskribenter och andra kommentatorer behandlar detta terrordåd på samma sätt som om de utförts av Ryssland. Det är liknande skrot och korn. Och bör inte bedömas med olika måttstockar. 

Kan svensk media klara av det? Kan den svenska regeringen klara av det? 

Hittills har svenska regeringen och dess statsråd varit milt sagt lama när det gäller Israels terrorverksamhet i Gaza och på Västbanken. 

Och nu när terrorn tagit nya steg i all sin jävlighet? Ska Kristersson se mellan fingrarna då också? I så fall finns ingen måtta på medlöperiet. (Tillägg: vilket bevisas på torsdagen då ledarskribenten skriver att "Israels krig är vårt". Med mördade barn och allt.)

Att bilden är hämtat från Svenska Dagbladet beror på att just deras ledarredaktion tillhör de absolut mest enögda.

Holmgång på Breakfast Club

Se här.

Jag har fått ett gäng frågor om jag "som vanligt" kommer att följa och skriva på bloggen om Jill Steins presidentvalskampanj. Jo, är svaret.

Det är tredje gången hon ställer upp som Green Partys kandidat. Som vicepresidentkandidat ställer Butch Ware upp. Jill är judinna och Ware är muslim. 

Häromdagen intervjuades de två i The Breakfast Club. Det blev en minst sagt hård debatt med programledaren som bar sig åt medan Jill stod upp stenhårt. 

Här kan du se intervjun.

En liten bit av kakan

I Katrineholm finns en mycket fin bio med bra ljud, sköna fåtöljer och bänkrader som gör att inte ens en tyrolerhatt skulle störa de som sitter bakom. 

Här har Lena och jag stundom privatvisning av nya filmer. Privat så till vida att vi är ensamma i salongen. Som igår då vi såg En liten bit av kakan. 

Fler borde varit där. En mycket bra film. Lågmäld men intensiv, sorglig men lycklig. Mild humor men på allvar. 

En äldre man och en äldre kvinna planerar, var för sig, flera brott som de genomför. Som att dricka vin och dansa. Utspelas i Iran. 

En av dem får till slut en liten bit av kakan som bakats. En film som stannar kvar och vi samtalar länge om den. Som en film ska vara. 

Visst är det flådigt med privatvisning, men mest lite sorgligt. 

PS! En av regissörerna, Maryam Moghaddam som i 20 år har bott i Sverige, stoppades på flygplatsen i Teheran då hon var på väg till den svenska premiären.

Breddat och fördjupat - och bilden av Norden som alltmer udda...

Det var onekligen en intressant debatt på söndagskvällen. I Agenda. Inspelat i Köpenhamn. Producerat av danska public service. Debatten handlade om kriget i Ukraina (och numera också i Ryssland). Och om hur vi i Norden reagerar, agerar och planerar.

Det var en märklig debatt. Fyra höga ministrar från fyra nordiska länder samt ett antal sakkunniga där även sådana som i svensk debatt skyfflats undan. För många tror jag att debatten blev en märklig upplevelse. Såväl programledare - de var fyra stycken - som deltagare var inte låsta i den svenska bubblan.

De som i egenskap av militärexperter ständigt dyker upp i Sverige med sitt ensidiga budskap och snäva analyser fanns inte med, istället blev debatten mer internationell vilket innebar att frågan om förhandlingar, vapenvila och hur kriget ska kunna avslutas innan ytterligare någon miljon dör eller skadas behandlades. Så osvenskt!

Och den svenske försvarsministern såg inte alltid så bekväm ut. Bilden av de nordiska länderna som minst benägna att söka lösningar också utanför de militära förstärktes. Vi tycks bli mer och mer udda i världen. Hur som helst: Agenda finns här och var väl värd att se.

Sen fck då SVT:s "säkerhetsreporter" uttala sig påSVT:s hemsida och då kom Putinkortet upp direkt. Så skrämmer man till tystnad i den svenska debatten. 

Kolla Agenda ikväll!

 

Med är också Frida Stranne och Kerstin Bergeå för att ge andra perspektiv på krig och fred.

Minsann... ikväll blir det nordisk samtal om situationen efter kriget i Ukraina. I svensk teve. Agenda. Men lugn! Inspelat i Köpenhamn. Så jag utgår från att debatten blir mindre förutsägbart än om det varit SVT som producerat.

Jag förväntar mig problematisering av ett krig som inte ser något slut utan tvärtom expanderar och tillförs allt fler och allt våldsammare vapen. Vågar någon säga det som alla nog vet - nämligen att ingen kommer att "vinna" kriget? Hur många miljoner döda ukrainare och ryssar accepteras av de som förkastar förhandlingar?

Är en demilitariserad zon ett sätt att nå vapenvila? Är det rimligt att Natoländers vapen används mot ryska städer som svar på de ryska angreppen på ukrainska städer? Och är det inte så att, om kriget fortgår år efter år, att det enda sättet för Ukraina att "vinna" är att vi andra också bidrar med soldater? Och vad skulle det då få för konsekvenser?

Förutom nordiska utrikesministrar finns såväl hökar som duvor med. Frida Stranne och Kerstin Bergeå (ordförande i Svenska Freds) deltar för att ge perspektiv.

SVT skulle inte ha modet att ha en debatt av sådant slag. Här i Sverige är det ohyggligt ensidigt folk från  Försvarshögskolan och liknande som intervjuas. Med ensidigt militaristiskt perspektiv. Sådant ska också var med, men inte så ensidigt. Men nu är det dansk public service som arrangerar. Agenda ikväll, Våga titta!

Oj, så många likheter mellan Kristerssons regeringsförklaring och presidentvalsdebatten

 

"Kristersson meddelade slutligen att ”många människor mår psykiskt dåligt”. Undrar om han räknade in de liberaler som fungerat som dörrmatta åt Jimmie Åkesson."

Ulf Kristerssons regeringsförklaring och presidentvalsdebatten mellan Donald Trump och Kamala Harris hade sina likheter. Inte bara för att de sammanföll i tid. Utan också på grund av likheter. Inte bara för att de sammanföll i tid. Utan också på grund av innehållet. Att skicka ut så många människor som möjligt från det egna landet utgjorde centrala delar.

Dessutom: Såväl Kristersson som Trump och Harris avhöll sig från att kritisera Israel för dess folkmord i Gaza. Ty Netanyahus sak är vår. Man kan må dåligt för mindre. 

Det ryska kriget i Ukraina – som nu spillt över till Ryssland som en logisk konsekvens – uppehöll däremot såväl Kristersson som de båda presidentkandidaterna. Av förklarliga skäl.

LÄS HELA HÄR. Det fanns flera likheter... om klimat... om varg... om biologisk mångfald... men när det gäller ekonomisk klasslagstiftning så har amerikanerna nåt att lära...

 

 

Om att inte veta

 

Och vad ska vi kalla det?

Svar på frågan: Hyckleri.

 

Debatten avslutades med att Tayler Swift tog ställning...

Så är den avklarad. Debatten mellan Trump och Harris.

Kamala Harris hanterade kameran lysande, talade med tittarna. Hon kommer av få kritik av Trumps vänner för att vara skicklig skådespelare, de har redan krattat för det.

Ur ett svenskt politik-kulturellt perspektiv "vann" hon debatten. Men i amerikanskt? Förmodligen ansåg de som såg hela debatten det.

Debatten är en sak - hur den speglas genom klipp i sociala medier en helt annan. Det kan bli helt vridet. Debatter ska ses i sin helhet. Men de flesta ser korta klipp.

Hur som helst: 90 minuters debatt gick väldigt fort.

Och lögnerna, överdrifterna? De sprutade ur en självförhärligande Trump.

Klimatfrågan fick 2 minuter. Harris lovar att INTE förbjuda fracking. Trump påstår att hon kommer att förbjuda fracking. Harris hävdade att Trump kommer att skriva under ett nationellt förbud mot abort, medan Trump hävdade att "alla är överens om att frågan ska ligga på delstatsnivå".

Trump varande för ett tredje världskrig - och menade att han skulle få slut på krig redan innan han blivit installerad som president. Ty världens ledare respekterar honom - medan Harris menar att världens ledare snarare skrattar åt honom för de vet att det räcker att smickra honom så får de som de vill.

Vi fick också veta att Harris har en pistol. Som svar på att Trump menade att hon skulle förbjuda vapen. 

Harris kan glädjas åt att Taylor Swift kommer att rösta på henne vilket meddelades efter debatten... 

En lögnare mot en skrattare - är inte båda lite konstiga?

Jill Stein ska tystas medan Kamala Harris skrattar och Trump mobbar. Good bless USA.

 

I natt svensk tid ska det blir debatt mellan Trump och Kamala Harris. Det handlar om en mobbare som gjort lögn till sitt signum och en figu,r som skrattar och ibland säger fluffiga saker som vore hon en sketch i Monty Python. Det sistnämnda är inte så lyckat med tanke på att Kamala Harris och demokraterna kör på temat att det är Trump och republikanerna som är weird (konstiga).

De två är överens om en sak: håll alla andra borta. Jill Stein - det gröna partiets kandidat - motarbetas frenetiskt av demokraterna som försöker få bort henne från möjligheten att ens ställa upp i en del delstater.

Erkänner. Jag följer amerikansk politik ganska noga. Förmodligen också för att den är ganska lätt att följa. Och för att USA utmålas som demokratins stora land. Vilket är en absurd bild. Hela valsystemet är ett hån, det styrs av två partier som har ett gemensamt: rigga systemet för sig själva.

Just nu kallar Donald Trump sin motkandidat för "kamrat Kamala", driver - inte utan rätt - med hennes sätt att skratta i alla sammanhang och med hennes minutlånga nästan parodiska tackande (thank you, thank you, thank you, etc etc).

Kamala Harris å sin sida har en gigantisk balja att ösa ur när det gäller att angripa Trump. Som för övrigt talar om vikten av fler dödsstraff medan publiken jublar. Dödsstraff för knarklangare så finns inga knarklangare kvar, meddelar han totalt befriad från belägg.

Kamala Harris kontrar angreppen om att hon är kommunist med att i sina senaste tal ägna prioriterad tid åt att plädera för småföretag i det lokala samhället på temat att småföretagande entreprenörer är goda människor som frågar sina anställda varje morgon hur de mår. Naivt? Jo, så in i baljan. Arbetsmarknaden i USA är hård och ibland skoningslös.

Bolagsskatter är ett litet slagnummer. Harris vill höja från 21 procent till 28 procent. Medan Trump vill sänka till 15. (Rent generellt tycks Harris ligga mindre till vänster än Biden som ville att kapitalinkomster på mer än 1 miljon dollar skulle beskattas med ca 45%. Harris nöjer sig med 28 procent från nuvarande 24 procent.)

Givetvis pläderar Harris också för rätten att vara med i facket. Vilket Trump, som lierar sig alltmer med Elon Musk, inte gör. (Är det förresten - det här är en parentes - dags för de som kör Tesla att känna visst obehag?)

KRIG OCH FRED OCH VÅR HERRE

En fråga som tar stor plats i Trumps tal, som är betydligt mer "storslagna" och "proffsiga" än Harris tal, är frågan om krig och fred. Trump låter ibland som om han talar för fredsrörelsen, lägger huvudet på sned och meddelar att tusen och åter tusen människor dör i onödan i ändlösa krig. Samtidigt som han betonar att USA lider brist på ammunition när så mycket skickas iväg. USA först. Och Natoländer ska inte åka snålskjuts på att USA satsar så mycket pengar på militären.

Kamala Harris tal är mer av varianten "småprat med grannen" men samtidigt betydligt mer krigiska än Trumps. Vad nu låtande kan vara värt. Det påtalas ofta att Trump inte drog in USA i något krig under sin tid som president.

Båda ber guden hjälpa såväl USA som dess innevånare, i vart fall de flesta invånarna. Ska man tro dom ber dom till guden titt som tätt. Trump anser att guden räddade honom då han besköts i betydelsen att guden stod på hans sida. Varför guden lät en av Trumps lojala åhörare dö istället förblir ett mysterium.

OCH SÅ DÖK HAN UPP IGEN - VARNINGSKLOCKA?

I natt ska de två debattera, med avstängda mikrofoner i betydelsen att den som inte har ordet inte kan avbryta. Det sägs hjälpa Trump som lätt kan bli oförskämd när motståndaren talar. Skulle tro att det lika mycket kan rädda Harris från fadäser.

Som piffigt inslag i kampen har ett antal tunga republikaner valt att offentligt stötta Kamala Harris med motivet att Trump är galen och farlig. En av dem är Dick Cheney. Vilket fått Jill Stein att utfärda varning: "Cheney var arkitekten bakom lögnen för massförstörelsevapen som startade Irakkriget, ledde användningen av tortyr som officiell amerikansk politik och drev beslutet att omvandla den amerikanska flottbasen i Guantanamo Bay till ett fängelse – bland andra brott som är för långa att lista. Ändå är Kamala Harris "hedrad" över att få sitt stöd av Cheney. Detta stöd är inte en ära – det är en varningsklocka."

EN PLATS I LJUSET, HÄMND ELLER ÖVERTYGELSE?
Och så har några demokrater - bland annat Tulsi Gabbard - valt att stötta Trump på temat fred istället för krig. Gabbard har motarbetats av det demokratiska partiet, inte minst efter att hon offentligt stödde Bernie Sanders som motades bort av eliten inom Demokraterna. Tulsi har skaffat sig ett plats i rampljset - av övertygelse eller som följd av det odemokratiska demokratiska partiet? Kanske både och.

Frågan om krig och fred har också varit ett skäl för Robert Kennedy Junior att ställa sig till Trumps förfogande. Kennedy gick från att vara demokrati, via att bli frilansare till Trumplägret. Av vilka skäl egentligen - hämnd? Han har ju onekligen blivit bortstött av sitt gamla parti. Trump tackade och tog emot och drar numera i sina tal upp vikten av att livsmedelsindustrin slutar göda folket med usel mat - vilket varit en av Kennedys stora frågor som advokat och politiskt engagerad i demokraterna. Trovärdigt? Knappast.

HJÄRTLIGHET MOT MOBBERI
Hur det går? Kamala Harris har inte imponerat i de få intervjuer hon ställt upp på, är luddig och har alla ögon på sig eftersom det är hennes första stora debatt. Kanske handlar det mest om att överleva, inte göra bort sig. Mycket står på spel för demokraternas elit som ställt sig bakom Kamala Harris utan att hon blivit vald på "riktigt" sätt. Hon var den som först drog sig ur - på grund av uteblivit stöd - när Demokraterna vaskade fram att Biden skulle bli deras kandidat.

För Trump är det lättare, han kan göra bort sig utan att det tycks skada honom. Men hur långt kan han gå innan de osäkra får nog? Och är Kamala Harris tillräcklig för att uppfattas som mer tilltalande? Hjärtlig är hon, uppträder medmänskligt och generöst - men om det är hennes starkaste kort, vad säger det om den amerikanska politiken? Och om de två dominerande partierna?

Ett val mellan pest och kolera? Kolera kan man överleva om man får tillgång till rent vatten. Frågan är om sådant finns. 

En sak är i alla fall säker: Med Trump som president lär lögner och mobbning legitimeras som uttalad metod också i det vi kallar demokratier. Redan har sådant fått fotfäste. Också i ett land som Sverige, där flera ministrar fått för sig att även rent genomskinliga lögner är ett accepterat verktyg.

Nog hade det varit intressant om USA hade varit tillräckligt demokratiskt för att låta även Jill Stein delta i debatterna. Hon skiljer sig markant från både Harris och Trump, vilket onekligen piggat upp debatten och tillfört en ny dimension på temat "people, planet, peace". Och nog hade det varit intressant med en presidentkandidat som stod för att föra Netanyahu till domstolen i Haag för krigsbrott. Och ingen skulle kunna anklaga henne för antisemitism - hon är själv judinna.

ny

"Good bless the USA"

Äpplen och journalistik

Äpplen. Massor. Så det var bara att åka till lämpligt musteri. Det blev Äppelblomman. I Enhörna. En bra
bit bort. Men det var det värt. Schysst mustning. Och en överraskning. Den som höll i det var nämligen Jan Blomgren.

Blomgren är inte vem som helst. Han har varit Sveriges mest trovärdiga utrikeskorrespondent.  Jobbade på Svenska Dagbladet. Som journalist och kolumnist. Korrespondent i Moskva. Jag har citerat honom många gånger på bloggen. Och förstås i min senaste bok.

Nu ägnar han några sensommarmånader åt att musta äpplen i Enhörna. Dit Lena och jag åkte eftersom det gick att beställa exakt tid för mustningen, vara med under processen och få med boxarna hem en halvtimme senare.

Att Svenska Dagbladet inte tagit vara på hans kompetens säger något om tiden vi lever i. Analyser ska anpassas till en förenklad bild av verkligheten, en bild som passar in på en berättelse. Å andra sidan: hade SvD tagit hand om kompetensen hade det kanske inte blivit tid för musteri.

Under tiden i SvD berättade han bland annat om krigshandlingarna i Georgien. Skrev om hur det var istället för hur det "nog borde vara". Det sistnämnda - "nog borde vara" - ägnade sig inte minst ledarskribenter och ledande svenska politiker åt. Att Blomgren hade rätt framgick sent om sider i en EU-rapport som den svenska debatteliten inte vill låtsas om. Än idag. För den passar inte in i den för dagen godkända retoriken.

Jag funderade en hel del på det när jag besökte Georgien: var det inte tillräckligt jävligt som det var utan att händelseutvecklingen  måste friseras och läggas tillrätta? Skrev här.

Boxarna fylldes med pastöriserad must från de äpplen vi plockat bara några timmar tidigare. Råvaran förädlades till äkta vara. Så borde det vara också med journalistik. Dessvärre är det inte alltid så. För att uttrycka det diplomatiskt. Vilket jag skrivit mycket om. På temat: bara för att någon tar strid mot odemokratiska regimer - typ Kina, Ryssland, Myanmar - så behöver de sannerligen inte vara goda, demokratiska och undkomma kritisk granskning.

Jag tänker på sådant som Falun Gong, som i svenska medier utmålades som något harmoniskt och genomfint. Utan att någon journalist uppenbarligen ens läst Mästare Lis skrifter som är helt förfärliga: läs gärna här. Man är inte god bara för att man strider mot det onda. Politiker och skribenter - som kanske vill väl - tar sig allt för ofta rätten att förenkla det komplicerade och därmed fördumma debatten och förinta idén om ärlig analys.

Jan Blomgren sammanfattar det väl: "Jag förstår att vi är många som vill tänka med hjärtat men är man analytiker så får inte det styra min analys. Det är att undanhålla läsare/lyssnare vad som sker och bakgrunden".

Nog gäller det i allra högsta grad hur berättelsen - från ax till limpa så att säga - om kriget i Ukraina, så förenklad. Som om det inte räcker med hur jävligt angreppet är, hur direkt ansvarig Putinregimen är för angreppet. Varje uns av kritiska analys över hur "vi i väst" agerat ska sopas bort. Så borde det inte vara. Vi måste kunna inse Putinregimens direkta ansvar utan att för den skull blunda för vad "vi" hade kunnat göra för att undvika det helvete som kriget innebär. Blundar vi hela tiden med ena ögat lär vi oss inte ett förbannat dugg.

Hela gänget med boxar står i källaren, så tar vi sommaren med oss hela året. Det blir en tur till Enhörna nästa sensommar också. Om livet går bra, och det där förbannade anfallskriget i Ukraina inte slutar i katastrof för hela Europa. Pressade despoter, som är lika åldrade som jag, kan ju få för sig att när de själva ändå ska dö så kan väl resten också stryka med.

Bättre vara katt än hermelin...

 

Finn ett fel... här bjuds inga katter in bland skojare, ratade EU-politiker, mångtwittrare, blöta stjärnor och andra kändishermeliner... 😎Tack och lov. Lena och jag lyxade till det hemma med en kall öl i trädgården istället.

Skärmtid....

Skärmtiden bör begränsas. För barn inte minst. Figurer med många årsringar då? För min del blir det en del eftersom jag skriver minst två timmar om dagen vilket ju inte sker på papper längre. Och sedan gryningsrutinen:  Tio tidningar från världens alla hörn kollas igenom: Kyiv Independent, RT, Guardian, India Today, China Dayly, New York Times, Al Jazeera, SvD och några till. Brukar ta en knapp timme ungefär. Sen ska bloggen skrivas, varje dag.

Sen blir det lite andra sociala medier vid lämpliga stunder - har jag skrivit något på Facebook eller dylikt så tar kommentarsflödet sin tid. Svara på mess och mejl tillkommer, ibland kan det vara ganska mycket. Och på kvällen ibland någon film eller serie, dokumentär, fotbollsmatch förutom nyheter - storskärm, som.kallas tv, är väl också skärm...

Och, hoppsan, är snart uppe i sex timmar. Som tidigare mest bestod av skriva på skrivmaskinen, läsa papperstidningar och svara på pappersbrev - skärmen har således till största del ersatt papper...

Som tur finns en fjärd nedanför huset där kanot och simning avnjutes, en (alltför?) stor trädgård som skall odlas och skötas, ett äldre kråkslott som skall underhållas och mördarsniglar som ska hanteras... En simhall, ett gym, en skog och en massa härliga böcker som skall läsas. Barnbarn på besök emellanåt. Mat som ska lagas - det får ta sin tid och är en njutning i sig. Och nu plommon, äpplen och vindruvor som ska tas om hand.

Förstår inte hur jag hann vara språkrör förr också... den tiden började till och med utan fax, sen kom personsökare och skrivmaskin med möjlighet att sudda tre tecken bakåt. Och därefter anföll mobiltelefonerna. 

Sen blev de flesta av oss dummare och dummare med GPS som inskränkte synfältet...

God morgon!

PS!  Kyiv Post la häromdagen ut ett långt inslag med kortintervjuer med "vanligt folk" i USA på temat "vilken är bäst för Ukraina: Harris eller Trump". De korta intervjuerna visar hur amerikaner - i det här fallet i Michigan, New Jersey, Pennsylvania, Washington DC - ser på Trump och Harris rent generellt. Att Trump skulle vara ärlig och fin är nog en av de mest tragikomiska kommentarerna... Inslaget vill också visa att "opinionen på gatan" är en annan än "opinionen på sociala medier".

Frågan är inte helt lätt. Om vi nu ska vara riktigt ärliga. Vad är "bäst"? Att inte förlora mark till det aggressiva Ryssland eller att inte förlora ytterligare tiotusentals ukrainare som dör i kriget? Mark kan återtas, människor kan inte återtas. Å andra sidan: mark är mer än mark, det är förstås också principer.

 

I övrigt rekommenderar jag snarast en annan ukrainsk tidning:https://kyivindependent.com/

Är det problem för skola och förskola att det föds färre barn??

Det kan ju vara så att jag är - akut i så all vill jag påpeka - dum i huvudet. Men nog är det konstigt att det ska läggas ner förskolor - och sedan skolor - därför att det föds färre barn än vad kommuner och myndigheter tänkt sig.

Är inte det bra det? Att förskolor och skolor kan ha färre barn i varje klass, att mer lugn kan bli följden, att varje lärare kan få mer tid för de enskilda eleverna...

Det är ju ett sedan länge uppenbart problem med stora grupper och stora klasser. Istället för att glädjas åt att vi nu kan satsa på kvalitet så sägs det vara ett problem. Istället ska förskolor och skolor lägga ner så vi kan upprätthålla alltför stora grupper och klasser....

I intervjun i SVT - se här - utmålas färre födda barn också som ett problem för kommunerna eftersom de inte behöver bygga nya bostadsområden "som de tänkt sig..." Men så bra då, då kan man ju rusta upp lägenheter och miljö i och kring de som redan finns. Är det så dåligt? Ja, minsann, för det leder inte till samma tillväxt... bara bättre liv.

Men hur ska vi få råd att bygga välfärd om vi inte blir fler människor som kan beskattas? Då  får vi ju inte pengar till skola, vård, omsorg och rättssystem?

Jo, det får vi om beskattningen blir mer likvärdigt oavsett om det är människor eller robotar eller hårdvara eller AI (kalla det var ni vill) som står för produktionen. Idag står inkomstskatter och arbetsgivaravgifter för pengarna till skola, vård, omsorg respektive trygghetssystem. Men det är ju ett val man har gjort, att beskatta människors arbetstid. Det går att ändra på, justera, anpassa till den nya verkligheten. Beskatta produktionen, eller omsättningen, oavsett om det är människor som står för den eller inte.

Ett parti med en sådan politik vore fint att rösta på. Hmmmm... vill minnas att Miljöpartiet var inne på det under den kreativa - och inte så räddhågsna - tiden. Vill minnas att jag var ett av språkrören då. 😇

Nu är vi så rika så vi inte har råd... en hyllning till Berit

 

 

Berit Holmberg hette hon. Min småskollärare. Hon finns inte mer – det retar mig är att jag aldrig fick tillfälle att skriva en runa. Det borde jag nämligen gjort. Utan henne hade jag blivit en annan än den jag blev. Förmodligen en sämre variant. LÄS KRÖNIKAN HÄR.

Allt under livstid är för lite

 

Då hette hon Bella Nilsson - nu heter hon Fariba Vancor. 

Sorry, men allt under livstidsstraff - och av med varenda krona dessutom - är ett för milt straff för Sopdrottingen och gänget kring henne. Möjligen bör ansvariga på Dagens Industri - som gett henne pris två gånger för hennes entreprenörskap -  dömas till skampåle.

Det är förstås inte så att giriga skitstövlar blir bättre människor av att sitta inne. Men ibland är straff likt förbannat det enda rätta. Ingen giriga skitstövlar ska i framtiden försöka sig på miljöbrott som drabbar individer, kommuner och kostar enorma summor att ta hand om. 

Hade jag inte varit så mjäkig hade jag förordat att de skulle ägna resten av sina liv att med spade och hink, sju dagar i veckan, utfodrade med hårt bröd och vatten, rensa upp. 

Mumma för vapenindustrin

Ett gigantiskt övningsområde för vapentillverkare har skapats för att utveckla allt mer djävulska vapen, att
integrera allt mer sofistikerade drönare och testa AI i ett reellt krig. Det är mumma för vapenindustrin.

Allt från Nordkorea till Sverige har fingrarna i blodbadet som pågår efter Rysslands anfall. Upptrappning med allt mer offensiva vapen. Vad finns då i tangentens riktning? 

Beslutsfattare lever i en allt trängre bubbla där allt färre beslutsvägar ryms när tiden går och allt trappas upp. Så att det till slut kanske bara finns en beslutsväg kvar inom de där bubblorna: kärnvapen. 

Så bubblorna måste spräckas om vi ska se framtiden som annat än total förödelse i vedergällningarnas namn.

LÄS HELA HÄR.

Tyska delstatsvalen: framgång för de som kritiserar naturlagarna....

Hörde i radion en analys om varför det gick som det gick i de tyska delstatsvalet i Thüringen och Sachsen.  Folk ar trötta på naturlagarna. Trötta på att inte köra fossilbilar som förr, trötta på att höra att flyget bidrar till klimatförändringarna, trötta på att naturlagarna inte gillar vårt sätt att leva. Så därför röstar man på partier som skiter i naturlagarna. ADF till höger och BSW till vänster.

Det är onekligen intressant... Nu var det förstås inte bara kritiken av naturlagarna som avgjorde valet, men det var en starkt bidragande orsak till att extremvänster och extremhöger gick framåt i de före detta östtyska delstaterna Thüringen och Sachsen. En grundläggande orsak är dock att livet i östra Tyskland skiljer sig  oerhört mycket från västra Tyskland. Jag kan väl bara upprepa det jag skrev redan när Väst- och Östtyskland slogs ihop: det gick för fort, Östtyskland borde efter det att kommunismen äntligen föll fått utvecklas steg för steg istället för att kastas in i ett marknadstänkande så abrupt.

Klyftorna är mycket stora mellan det utsatta öst och det välbärgade väst. Och så skapas grogrund för fascistoida rörelser och den sämre sorten av populistiska rörelser. Den kopiöse Helmut Kohl ville gå till historien som den som förenade Väst- och Östtyskland, så han hade bråttom.

Man ska inte heller bortse från att diskussionen i Tyskland är helt annan än i Sverige när det gäller frågan om krig och fred i Ukraina. Förhandlingar, vapenvila och försökt att få till en så kallad "frusen konflikt" med sikte på fred är vanligt i Tyskland.

En som förnekar och en som frackar...

Samma dag, en som ironiserar och en som vill fracka...

 

 

Kamala Harris har under åren kovänt i frågan om fracking (ett synnerligen miljövidrigt sätt att pumpa upp fossilgas).  När det var opportunt ville hon förbjuda - men inte nu längre. Men hon förnekade inte klimatkrisen. Vilket däremot Donald Trump gjorde samma dag när han lät sig utfrågas av bland annat den tidigare demokratiska kongressledamoten Tulsi Gabbard.

Trump ironiserade över klimatfrågan och påpekade att USA hade tillgång till mer olja än länder som Ryssland och Saudiarabien. Och så vände han på frågan och (konstaterade) att ett tredje världskrig med kärnvapen skulle leda till en enorm klimatkris. Temat var: Kamala Harris driver en politik som leder dithän.

Så en sak är säker: USA kommer att fortsätta olja- och gasutvinning. Antingen med en president som ironiserar över klimatfrågan eller en president som säger sig inse problemen men inte benägen att göra tillräckligt. En kombo av Tidöpartierna kan man väl säga...

PS! Här skriver jag om fracking: https://schlaug.blogspot.com/2012/12/fracking.html

Kullgren ska vara inne nästa sommar

Regeringen vill slopa kravet om att kor ska få utevistelse på somrarna...