Gaza okt 2026

 

Hittills.

• Närmare 75 000 döda
• Ytterligare 175 000 skadade. 
• Två miljoner internflyktingar.
•  60 procent av dem i akut behov av hjälp.

Vi låter det ske, israeliska apelsiner finns snart i butiker också i Europa. Blodapelsiner har fått en ny innebörd.

God morgon, medborgare...

Vår, från både höger och vänster, hyllade talman youtubar ju gärna om Sveriges historia. Och vår demokrati. Som friseras i vanlig ordning...

Vad är då demokrati, enligt talmannen. Jodå, den kan baseras på rasistisk klasslagstiftning. Den "demokrati" som firades som "allmän och lika rösträtt" innebar att romer inte fick rösta och att de som tog emot socialbidrag (mest ensamstående mammor) inte fick rösta.

De som behövde ekonomiskt stöd fick rösta först 1945 och romer 1959. Riksdagen beslöt först 1989 att även "psykiskt handikappade och utvecklingsstörda" skulle få rösträtt även i Sverige.

Så, käre talman, envisas inte med falsk historiebeskrivning. 

Rabattkod "birger"

 

Medan sanden rinner

"Birger Schlaug spelar ett annat spel än de andra. Han är en politiker i outsiderposition som ges större frihet än andra politiker. Han kan använda moraliska argument, bli förbannad och känslosam. Han kan skita i alltihop för han är en levande människa, en äkta människa i kofta och skägg och ryggsäck. Han är en frihetssymbol mot alla ombudsmannagrupper som sitter och härskar." Retorikprofessor Kurt Johannesson, 2000.

 

"Birger Schlaug är en knäppskalle." Mats Svegfors, ledarskribent SvD, 1994  

 

"Birger Schlaug rör sig ständigt mellan den oppositionelle gräsroten och fullblodspolitikern som behärskar mediespelet bättre än någon annan." Ewa Stenberg, DN, 2000.  

 

”Enda sättet att slippa se Birger Schlaug i TV är väl att införa något slags miljöavgift på honom." SvD, ledarsida 1994. 

 UTKOMMER 17 OKTOBER 2026.

Kan beställas på bibliotek. Verbal Förlag ger nu 10% rabatt med koden "birger" här: https://verbalforlag.se/bocker/medan-sanden-rinner/

 

Bokomslag, med flikar. Omslag av Elina Grandin. Författarfoto till vänster: Per Lager.

Med både skärpa och självdistans skildrar dåvarande språkröret Birger Schlaug partiets framväxt inifrån. Det är berättelsen om hur en gräsrotsrörelse blev en etablerad politisk kraft, om visionerna, konflikterna och kompromisserna – och om hur Sverige förändrats under flera decennier. 

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1 Riksdagshuset våren 2017, sid15
2 Snabbspolat sid, sid 21
3 Från höghus till utedass samt om bygget av ett parti, sid 28 

 

 

4 Beethovens nia och Bohmans dass samt
om en manipulerad folkomröstning, sid 39
5 De elaka och de stridande samt om ett bortglömt
miljöprogram, sid 47
6 Ronja och Rakel samt om nyckelpigor och kollaps
i en tevestudio, sid 54
7 Elin Wägner som guru och om att bli språkrör
för »ett parti utan framtid«  sid 59
8 Första tiden som språkrör inför valet 1988
och om konsten att bryta sig in på TT, sid  66
9 Barndom olämplig för Sommarprogram samt om
en byrå med intarsia och upplåtande av gravplats, sid 70

10 Hektiskt tickande, en ung supernova och en tröja
full med jublande rör, sid 79
11 Våldsamma anfall, samba och om en statsminister
som manipulerar, sid 93
12 En parentes om retorik för ögon och öron
samt om kvinnligt hantverk, sid 104
13 Slutspurt, nonchalanta utfrågare och en
sambastinn valvaka, sid 110
14 Förvisad till stan, sid 119

15 Silverhattar och självskadebeteende samt
om bin som kryper i skägg, sid 126
16 En boxningsmatch, en tenor och en rockpoet
samt om allmänt kaos, sid 136
17 Om kongress i Jönköping, giftsprutor, tvåmastare
och självskadebeteende, sid 144

18 Stortorget i Växjö och oblodig statskupp, sid 159
19 Sex prickar och återvunnet språkrör 

samt märklig debatt om mormor, sid 167
20 Galenskapare, övergrepp, lyckliga stunder och konsten
att bli återvinnare, sid 179
21 Kläder, Birger Jarl och samarbete med
Göran Persson som fick tåla en del, sid 190

22 En dag som så många andra, sid 200
23 Estonia och en regering som agerar så att
tilliten svajar samt om folkomröstning om EU, sid 204
24 Från lust till olust samt om uppgörelser,
miljöbalk och fähund i tiden, sid 215

25 Tredje valet på ett år och en air av James Bond, sid 231
26 Friska vindar, dåliga vibbar och norskt missförstånd, sid 237
27 Vilse lite varstans, sid 258
28 Pelle Svanslös, Sagoliden och törnbeströdd vandring, sid 264
29 Det trista valåret 1998 och livgivande samtal med en mc-präst, sid 271
30 Slutet som är början på något nytt samt om Nato, LO och svarta hål, sid 286

31 Sista varvet som språkrör samt om bubblor som
sprack och kungligt millenniumskifte, sid 312
32 Slutspurten, sista språkrörstalet, bilfärd med
Ulf Lundell och om avstängda mobiler, sid 321

 

 

33 Avdankat rör sprattlar vidare, sid 331
34 Effekten av några glas maltwhisky, en modig
moderat och några kloka teveproducenter, sid 349
35 Betraktelser från köksbordet, eviga tågresor
och lärdomar om Afghanistan, sid 361
36 Och sanden rinner, sid 388
Efterord 393
Noter 399

"Med sympatisk självdistans berättar ett mycket ovilligt språkrör sin och sitt partis historia." 

"Skimrande memoarer, en hyllning till livet, gräsrötterna och livskamraten."

"Rappt, roligt, intressant om samtiden, åldrandet och förstås miljöpartiets historia."

 

 

Flagga från land som bedriver folkmord pryder...

Stadshuset. Stockholm. 2026. Skulle någon kunna tänka sig att det i ett av  gruppledarnas rum fanns en rysk flagga? Knappast. Om inte annat så skulle det vulgära dödandet i Ukraina sätta stopp för sådant. Den israeliska flaggan finns dock, trots det folkmord som begås. Trots att över 70 000 palestinier dödats, varav 20 000 barn. 

Flaggan finns i den liberala gruppledarens kontorsrum. I stadshuset. I Stockholm. Själv finner jag det fullständigt vedervärdigt. Men det gör tydligen inte alla. I vart fall inte alla liberaler. 

Kontorsrummet tillhör gruppledaren Gulan Avci. Mer än 25 000 barn i Gaza har förlorat en eller båda föräldrarna. Gaza är sönderbombat, stora delar lagt i ruiner. Människor inspärrade utan att kunna ta sig ut medan bomber faller. Och i stadshuset i Stockholm en flagga för den stat som begår detta. 
 

Antisemitism är vedervärdigt. Men det är folkmord också.

PS! I mina memoarer skriver jag: 

"Vinden fanns i ett hus i norra Stockholm. Där fanns en kartong med
nazistiska rockmärken och gamla tal av Adolf Hitler. Jag läste det tal han
höll den 11 december 1941 inför den tyska riksdagen. Han talade om den
europeiska familjen, det nya Europa, vår gemensamma kultur och … vårt
bröd. I sitt så kallade Europatal i München den 8 november 1941 vrålade
han: ”Folkkamrater! Denna kamp är verkligen inte en kamp bara för
Tyskland, utan för hela Europa, en strid om dess vara eller icke vara.
Europas öde för de närmaste 1 000 åren avgöres just i denna tid.” Stanken
från den där vinden har bränt ända sedan mina mycket unga år. Jag kletade
lim på baksidan av Anne Franks dagbok, fäste den på min ungdoms
skrivbord så att den alltid skulle ligga där. Risken att någon av de som
lagrat nazistiska tal, vimplar och nålar skulle komma på besök fanns.
Sofistikerade, välutbildade, kostymklädda."

Tips från avdankad inför regeringsförhandlingar

 

Ekonomism innebär att pengar, vinstintresse och "effektiviseringar" prioriteras på bekostnad av etik, socialt ansvar, miljö och vanlig hederlig hänsyn

Med MP och V i regering kan möjligen S förmås att ta steg för att främja medborgarperspektiv framför marknadsperspektiv och ekonomism. Utan V men med C, och gud förbjude KD och Kullgren, kommer mycket lite att hända. MP bör inte legitimera något sådant.

.

Läget

Vänsterpartiets beslut var beklagligt men begripligt.

Anderssons beslut är beklagligt men obegripligt.

Tidölaget syntes fira på Gråmunken i Gamla stan. I bakgrunden skymtar en centerpartist.

C och SD kramas i Vingåker

 

Så har då Centerpartiet valt att ingå i "regering" med Sverigedemokraterna. Det har skett i Vingåkers kommun. 

Hur man än ser på det kan väl konstateras att röda linjer mot partiet med rötter i nazismen luckras upp alltmer i takt med att värderingar och språkbruk som tidigare ansågs vara oanständiga blivit normaliserade. 

C, KD, M och SD styr nu Vingåker. 

Tänk så det kan bli, Elisabeth Thand Ringqvist!

Lokaltidningen, Katrineholms Kuriren, meddelar på ledarplats: 

"Samarbetar man med och släpper fram högerextremister kommer också en viss andel av politiken att bli högerextrem.  De vansinniga tonårsutvisningarna är bara ett exempel på de konkreta konsekvenserna av samarbete med SD. Det är klart att den högerextrema politiken kan omsättas också i områden som försörjningsstöd, skola, kulturpolitik och omsorg...."

Man kan väl säga att Vingåker hamnat på kartan... 

Det sägs att AI kan utrota människan inom 10 år. En tröst i galenskapen, muttrade en poet på besök.

Tyst

Lena fotade livet häromdagen

Höstlig morgonkyla, fjärden ligger kallblå, luften lätt att andas. Ska skrapa, slipa och måla fönster på uthusen, se över hängrännor och tömma en kompost. Inte ett ljud hörs, som om den höstliga morgonkylan vägrar medverka i världens tjatter och hysteriska ljudkuliss. Men så: ett löv faller.

Apropå förhandlingar: Allid denna kärnkraft...

Bild: Eva, Birger, Åsa Domeij på valvakan 1988. Vi kom in i riksdagen som första nya parti på 70 år. Och Daniel Helldén i SVT:s "30 minuter".

Kärnkraft eller inte. Nåt för ev regeringsförhandlingar. Som om allt glömts... Skriver i mina memoarer följande med anledning av Tjernobyl:

"Eva Goës, eldsjälen, åker runt med tickande och knastrande Geigermätare. Hon mäter, informerar, talar och sjunger. Hon mäter livsmedel, vattenpölar och hittar radioaktiva hotspots. Eva bor själv i ett av de mest drabbade områden i Sverige. Härnösand. Vi har kontakt via telefon varje dag, Eva är laddad och kunnig. Hon var inte ensam. Vi var inte ensamma. Om att kräva avveckling.  

En del har glömt sin egen historia, eller vill i vart fall inte skylta med den. Till och med Dagens Nyheter krävde på ledarplats att Barsebäck skulle avvecklas fort. Man påpekade att ett haveri där skulle medföra att 1 400 000 människor skulle behöva evakueras från Köpenhamn och Malmöområdet. Och konstaterade att Sverige knappast skulle ha någon fysisk möjlighet att behärska och stoppa en reaktorkatastrof. I Sovjet kunde man falla tillbaka på en enorm militärapparat – med hundratals helikoptrar och helikopterförare som skickades in i högst ett par minuter var för att släppa bly, sand och bor över helvetesgrytan – och man kunde kommendera in militärer och även civila efter behov. Detta meddelades helt korrekt på ledarsidan. Sånt låter sig inte så lätt göras i en demokrati, meddelades också.   

DN:s ledarredaktion av senare årgångar har förstås inte låtsas om att just DN krävde avveckling av reaktorer. Istället har man kritiserat de som tog DN på allvar och avvecklade."

Mer här.

Obekvämt budskap i SVT:s direktsändning

Plötsligt är det någon från Stockholms innerstad som åker upp till Borlänge och granskar hur läget är. Det var SVT:s kriminalreporter Diamant Salihu som gjorde det. Kom tillbaka till Aktuelltstudion och berättade live vad han kommit fram till. Programledarna såg inte nöjda ut alls. 

Hade det han sa fått vara kvar om det inte var i direktsändning? Jag är orolig att SVT klippt bort lika mycket som de gjort i sammanfattningen som ligger ute på SVT Nyheter. 

SVT "lyckas" inte ens i direktsändningen texta en av de viktigaste punkterna i Diamant Salihus redovisning som är kritik av inte minst SVT:s egen rapportering. Han säger: "Jag hoppas rapporteringen blir lite mer nyanserad..." Och så sa han att det är viktigt att man går till botten med vad som är sant och vad som är rykte.  

Mediernas källor, vilka är det i Borlängefallet? Har man kollat källornas trovärdighet och ideologiska egenintresse? Jag känner människor i Borlänge, dock inga vänsterpartister eller någon med somalisk bakgrund, och har fått en annan bild än den som medierna ger och som mellan raderna mer eller mindre slår fast att den aktuelle riksdagsmannen har fifflat. 

Så till ett resonemang om det personval vi har i Sverige. Det har tillkommit för att kandidater längre ner på listorna ska kunna ta sig förbi de som partierna sätter högst. Det har faktiskt tillkommit för att civilsamhället ska bli mer engagerat i politiken. Att människor som är uppskattade för sitt samhällsengagemang i lokalsamhället ska kunna bli inkryssade. Att fler än de som vanligen röstar ska bli engagerade. Att människor ska bli mer delaktiga. Att valet inte ska tappa i legitimitet. 

Observera att de senaste åren har personval kritiserats för att det varit alltför svårt att bli inkryssad, att så få har ens kryssats, att så få ens kan nämna namnet på en kandidat. Man har diskuterat om spärren för att bli inkryssad ska sänkas. Men nu när en icke-vit från civilsamhället blir inkryssad så ifrågasätts själva personvalsidén! 

I många andra länder är det möjligt för icke partianslutna att bli inröstade, vilket inte är möjligt i Sverige då det endast är de som står på partiernas valsedlar som kan bli inröstade. Därför utgör personvalet en ventil.

Nu ska sägas att jag alltid varit kritisk till personval eftersom det lockar fram också egot hos de som ägnar sig åt personval, att partierna ser de som ägnar sig åt att marknadsföra sig själv som"radikala alibin" i någon fråga för att sedan, om de väl blir invalda, låta partipiskan vina.  

Till detta kommer rent generellt att partierna måste inse att det inte finns "icke-valbara-platser" på listorna. Alla som står kan bli invalda. Vilket givetvis innebär att partierna har ansvar för vilka de sätter på listorna. I det nu aktuella fallet i Borlänge tycks man helt enkelt satt upp en populär, engagerad person som stått i valbyrå på ställen där andra inte haft lika stor lust att stå. Helt i linje med att fler ska bli engagerade i valet.

För övrigt är det en jättekonstig debatt som förs från höger som går ut på att det är något skumt med att människor med utländsk bakgrund inte i större omfattning röstar på det politiska lag där Sverigedemokraterna, med Jomshof, Söder och grabbarna, ingår. 

Notera att jag inte är vänsterpartist. Men anser att det ska vara någon jävla ordning på mediers bevakning om de vill att vi ska känna tillit. 

Politikerdebatten, Jan Scherman och spottkoppar

 

Det är full fart på debatt om den debatt som politiker ägnat sig åt genom att kalla varandra allt möjligt och följa med i spåren av hatet på nätet. Det är Jan Scherman som dragit igång debatten genom att föreslå en sorts politikens ombudsman som ska. 

Nu har Jan förstås själv medverkat till att förlöjliga politiker genom att under sin tid som tevejournalist förmå partiledare och språkrör att göra löjliga saker för att sedan ställa frågan: är du så mediekåt att du kan göra vad som helst? 

Jag var en som inte ställde upp på det under en Almedalsvecka då Jan ville att jag skulle stå på händer mot borgmuren för att sedan fråga varför jag gjorde det. Sorry, Jan, jag ställde inte upp. Vilket du var hederlig nog att berätta i ett teveprogram sedermera. 

1996 skrev jag en debattartikel i DN på temat: vem vill bli allmän spottkopp när inte minst medier bedrivit usel journalistisk. Då var det Bo Holmström som hade betett sig. Skrev om det i debattinlägget.

DN:S EGEN INGRESS BLEV SÅ HÄR:

Om man vill överleva som hel människa måste man fundera noga på om man vill fortsätta med politik. Vem vill bli allmän spottkopp och driftkucku? Vem vill utsätta sig själv och sin familj för att oförskyllt hängas ut i press och TV?

Det skriver miljöpartiets språkrör Birger Schlaug om bakgrunden till att han tvekar att fortsätta som politiker. Han menar att politikerföraktet i Sverige göds av eliter som anser sig för fina att själva delta i den representativa demokratin.

OCH HÄR KOMMER DELAR AV HELA ARTIKELN:

Vem vill bli politiker? Vem vill bli allmän spottkopp? Vem vill bli allmän driftkucku? Vem vill bli bedömd som en av "de där politikerna" - oavsett vad man står för, oavsett vilken ideologi man företräder och oavsett vad man tyckt i de aktuella sakfrågorna. 

 

Vilken snickare, författare eller journalist skulle acceptera att som individ bli bedömd utifrån en allmänuppfattning om yrkeskollektivet?

 

Vem väljer att ta de representativa uppgifterna i den parlamentariska demokratin om det medför att man i samma stund blir lovligt byte för allsköns förnedrande kommentarer från alla dem - allt från intellektuella och kulturelit via kåserande kommentatorer till ledarskribenter - som seglar fritt men som inte redovisar någon bättre form för demokratin än just den representativa parlamentarismen?

 

Förvisso måste politiker kritiseras och politiken diskuteras. Det är en del av den demokrati som på alla sätt måste värnas. Det är det öppna samtalet som kan föra samhället framåt på ett civiliserat och genomtänkt sätt. Men varför måste då formerna i stället vara sådana att allt färre människor, som borde ägna några år av sitt liv åt politik, hellre väljer att göra något annat.

 

Politiskt intresserade, kunniga och engagerade människor ställs inför ett antal vägvalsfrågor. Varför välja politiken och den representativa demokratins hantverk? Varför inte ägna sig åt att skriva böcker? Varför inte fungera som fri debattör utan något som helst ansvar för vad man tycker? Varför inte ägna sin fritid åt friidrottsförbundet eller programledarskap i TV istället?

 

Varför inte kravla sig upp på den kulturella gräddhyllan och därifrån se ner på dem som besudlar sina händer med att ta den del av samhällsansvaret som politiken utgör?

 

Varför inte satsa på näringslivet? Varför inte sätta sig framför TV-n, låta sig underhållas och ha full frihet att förlöjliga och kritisera utifrån den totalt ansvarsbefriade ställningen?

 

Det är ju bra mycket enklare och bedöms som betydligt mer hedervärt.

 

Så länge politikerföraktet växer och göds av allehanda figurer i olika eliter, som själva möjligen anser sig för fina för att ta i den demokratiska representativa demokratins hantverk, kommer vi att få se en nedåtgående spiralrörelse där vi får sämre politiker som blir värda alltmer politikerförakt, vilket i sig leder till att vi får ännu sämre politiker.

 

Denna självgående rörelse skrämmer mig. Den borde skrämma varje medborgare som tror på demokratin och inte kan finna en bättre demokratisk ordning än den representativa parlamentarismen.

Vi måste få en självgående rörelse åt det andra hållet så att vi får fler bra, dugliga politiker med integriteten i behåll och med en brinnande vision om ett bättre samhälle!

 

När herrar som Bo Holmström i det nyss sända TV-programmet "Reportrarna" gör det till en lustig grej att medvetet kollektivt förlöjliga och ge en kollektivt fördummande bild av unga politiker, så undergräver han i själva verket demokratins förutsättningar. 

 

Särskilt när de individuella offren för förlöjligandet blir de som med en brinnande vision tagit på sig ansvar och efter ett hårt och tidskrävande arbete dessutom lyckats med mer än de flesta.

Vi riskerar att få se hur allt fler människor som saknar integritet kommer att fylla upp den representativa demokratins förtroendeuppdrag, delvis som en följd av det ibland totalt antiintellektuella och pösande politikerföraktet. 

 

Vi riskerar att få se fler marknadsgycklare, fler som saknar kompetens och förmåga att göra karriär i den icke-politiska sfären, fler som inte berörs illa av att vara spottkoppar därför att de saknar känsloliv eller förmåga att begripa när de förnedras - vare sig det gäller i medierna eller genom mordhot mot dem själva och deras familjer.

 

Vi riskerar att få hårdhudade karriärister. Eller ännu fler politiker som inte kan motstå frestelsen att sko sig på systemet. Och därmed kommer politikerföraktet att ytterligare öka och den nedåtgående spiralrörelsen att fortsätta. 

 

Ett av den representativa demokratins största problem är redan nu att över huvud taget hitta kandidater som är villiga att åta sig ansvar som politiskt förtroendevalda.

 

Många undviker politiken, trots att de kanske är de mest lämpade. Få vill utsätta sig själva, sina familjer och sina vänner för att oförskyllt hängas ut i press, TV, på arbetsplatser eller som del i en kollektiv spottkopp. Men hur ska då det vi lärt känna som demokrati överleva?

 

Och om det vi lärt känna som demokrati och politik försvagas ytterligare - vad händer då?

Vilka har glädje av politikens och den folkvalda representativa demokratins förfall?

 

Var och en vet svaret. Det är de som kan styra samhället utan att vara representanter för människor.

(-)

Om man vill överleva som hel människa, måste man fundera mycket noga över om man vill fortsätta med politik.

 

Att min tveksamhet kommit ut innan partiets valberedning fått ett slutgiltigt besked kan förhoppningsvis starta en debatt om politikerrollen, politikerföraktet och förutsättningarna för det politiska hantverk som parlamentarismen utgör.

 

Vi ser alla att det är svårt att få fram politiker i ledande ställning. Kraven att förenkla, att tala i TV på ett sätt så att kvällspressens boxningsreferat av debatten ger vinst på knockout eller åtminstone på poäng, att synas i allehanda mediala sammanhang, att ställa upp på de mest absurda bildidéer (till exempel iklädd kostym stående i havet med vatten upp till knäna) för att få utrymme i pressen är säkert taktiskt riktigt men måste väl ändå kännas förnedrande. 

 

Den som säger nej till bildidéerna får räkna med mindre utrymme - ja till och med att artiklarna placeras på sämre nyhetsplats.

 

När partiledningar känner behovet att marknadsföra sina partiledare på premiärer, smårättsätande bland kändisar och lekande i underhållningsprogram på TV så är det naturligtvis kanske riktigt - men är det ändå inte en bit in i förnedringens utkanter?

(-)

Det finns intressegrupper som intet hellre vill än att göda politikerföraktet. När en marknadsgycklare och en excentrisk miljonär med roliga slipsar och allmän brännvinsadvokatyr bildar nytt parti och kommer in i riksdagen så är det väl ändå tecken på vad politikerföraktet kan leda till.

Vilka politiker vill vi ha?

Skådespelande marknadsgycklare?

 

Figurer som saknar förmåga till empati på grund av att de själva är känslodöda?

Politiker som saknar förstånd nog att uppleva förnedring?

 

Ja, då kan vi fortsätta med det kollektiva politikerföraktet och steg för steg se hur demokratin tas ifrån oss.

Valfusk...?

Hur är det egentligen? Vad är tillåtet och inte?

Får man dela ut valsedlar med förkryssat namn som del av personvalskampanj? Ja, om kryssen gjorts för hand. Det förekommer emellanåt. 

Får man skjutsa väljare till vallokal? Ja, naturligtvis. Inte ovanligt. 

Får man betala någon för att rösta på ett visst sätt? Nej, inte formellt. Ingen ser heller vilken valsedel som verkligen läggs i kuvertet. Utom...

... när väljaren behöver hjälp i valbåset. 1989 fick också Sverige allmän och lika rösträtt när "psykiskt handikappade och utvecklingsstörda" fick rösträtt.  Medföljare kunde därmed ibland rösta åt väljaren.

Personligen gillar jag inte personval, som infördes 1998, eftersom de i realiteten lovar mer än de håller. Den personvalde rättar nästan alltid in sig i ledet när hen väl är i riksdagen. 

Dessvärre har personvalskampanjer ökat i antal. I alla partier. Mer eller mindre obehagligt. Även i MP. Och förkryssade valsedlar har i vart fall såväl SD (2018) som KD (2022) fått kritik för. 

Själv har jag blivit den mest i kryssde med invandrarbakgrund. Min far föddes i främmande land. 

Hur som helst, medier skriver mycket om fallet i Borlänge. Vilket passar som hand i handske för de som inte vill se V i regering. Om åklagare kommer fram till att inget brott begåtts, att det varit rykten utan reell substans som gjort gällande att väljare fått betalt direkt vid uttagsautomat så är det djupt obehagligt. Minst lika obehagligt som om ryktet stämmer.

Hur som helst: Alla bör lära sig att kryssa förstanamnet på valsedlar om man vill förhindra att någon längre ner på listan tar sig in. Hur svårt kan det vara att fatta?

Gott så!

 

Sorry, tillfälligt slut...

😔

 Sorry, boken är tillfälligt slut. →Men går att beställa direkt från förlaget här, med rabattkoden "birger".

För 45 år sedan bildades Miljöpartiet

Vad var det då för människor som var med på det där partibildande mötet i Örebro den 20 sept 1981? Skriver så här i mina memoarer som snart kommer ut:

"Den som tog del av mediernas berättelser kunde få intrycket att det – förutom besvikna och förbannade kärnkraftsmotståndare – var ett antal glada amatörer, engagerade strulnissar, halvflummiga grönavågare och en före detta vilsen folkpartist. Plus en vildvuxen trubadur som emellanåt avbröt förhandlingarna. Men bilden skulle också kunna vara att det var skollärarnas parti, akademikernas parti, småföretagarnas parti, småbrukarnas parti. Sanningen kommer man närmast om man slår ihop de båda bilderna. Partiet bildades helt enkelt av en samling människor som ville stoppa hotet mot livsmiljön och bygga upp en alternativ ekonomi med hjälp av en annorlunda typ av politiker.    

Det där med annorlunda typ av politiker var viktigt, vi skulle verkligen inte bli som de andra. Stadgarna skrevs för att stoppa livstidspolitiker, politiskt mångsyssleri och gubbstrukturer. Petra Kelly, som var den tyngsta ideologen i det tyska gröna partiet och min partipolitiska guru, ansåg att gröna partier per definition måste vara antipartipartier. Smaka på det begreppet! Själv älskade jag det.  

  

Som antipartiparti gällde det inte minst att stoppa gubbväldet i politiken. Så i det nya friska partiets stadgar, som skulle antas, krävdes minst 40 procent av varje kön i varje beslutande församling. Och dessutom stadgades varvade valsedlar. Vilket givetvis hånades i en del medier.   

  

Partistyrelse bannlystes, istället bildades fyra utskott, varav politiska utskottet var ett.  Partiledare, eller ens språkrör, fanns inte ty sådant skulle bara leda till personkult och maktkoncentration. Istället skulle ledamöterna i politiska utskottet rotera som sammankallande med uppgift att företräda partiet i högst tre månader. Vi visste banne mig vad ledare heter på tyska… Såna skulle vi inte ha. Däremot skulle vi ha en maskros till partisymbol. Det fanns alternativ: solros och tussilago. 

 

Dië Grünen hade solros, men vi föredrog något mer rebelliskt."

Kan beställas till bibliotek eller förhandsköpas direkt från förlaget (uppge koden "Birger" i kassan så blir det rabatt.) Läs mer om boken här.

 

För 45 år sedan sa det klick

 För exakt 45 år sedan. Det var en vacker dag, höstsol. Jag steg ur min bil. Ur bakdörren på en bil som parkerades bredvid steg en rödhårig tjej ut. Vi tittade på varandra. Och sen var det klart. Det skulle bli vi. Allt annat var otänkbart. Så enkelt kan det vara.

När vi åkte hem dagen därpå hade vi inte bara varandra, vi hade ett parti också. Miljöpartiet bildades den helgen.

Efter några år fick vi en dotter, sedan en son, sedan gifte vi oss 1986. Lena med maskrosor i håret, på bordet fanns maskrosvin. Då hade jag blivit språkrör. Mot alla odds.

Tack Lena, för alla dessa år.

Bild: Lena Rosén, som var aktiv i Linje tre, men för ung för att rösta. Per Gahrton,  som tog initiativ till bildandet av MP, på det partibildande mötet. Möteshandlingarna med fronten handskriven och bladen stencilerade. Heliga papper...

Framåt! Dit näsan pekar?

 

Jag vill bakåt. 

Så var det

Artikel i Syre med anledning av att mina memoarer kommer ut (lite försenad på grund av en del tekniska orsaker). 

"Birger Schlaug var med och byggde Miljöpartiet och tog som språkrör partiet in i riksdagen vid två historiska tillfällen. Hans memoarer ger en unik inblick i Miljöpartiets två första decennier, men också i vad det gör med en människa att befinna sig i maktens centrum."

Här finns artikeln:

https://verbalforlag.se/bocker/medan-sanden-rinner/

Kärnvapen, Dca, Nato och vem som betalar

Är inte det här märkligt? Alla utom V och MP accepterar kärnvapen på svensk mark. Förhandlingar sker nu med Frankrike om kärnvapen. Sista bilden bör kompletteras med texten "högst 15 miljarder av de 300 som skall betalas till försvaret vill S ta ut i ny skatt för höginkomsttagare." V drev inte Natofrågan eller ens frågan om att säga upp DCA-avtalet med USA i valet. Detta avtal ger USA möjlighet att bygga upp 17 militärbaser i Sverige.

 

Råd från avdankad...

Jo, den är på riktigt!

Tidöligan ser ut att tappa majoritet. Gott så. Nu börjar nästa steg. Tips till språkrör från dinosaurie:

1. Jäkta inte. 

2. Behåll utanförperspektivet.

3. Om ni blir statsråd förbli ändå i första hand språkrör för Miljöpartiet.

4. Ta ett djupt andetag och tänk då och då på partiets rötter.

5. Sitt inte på det sluttande planet när kompromissandet börjar. Hur ska man undvika det? Regel 1: Lockas inte av fint cv. Regel 2: Ha en grupp utanför den inre cirkel för att bredda bedömningar. Regel 3: Förhandla inte sena kvällar och nätter hur mycket S än försöker.

6. Minns vad Kullgren är för typ.

Amen.

PS! Affischen är på riktigt, sanktionerad av KD.