Tuesday, 19 February 2019

Och nu är han språkrörskandidat...

Inför senaste valet kollade jag - genom en så kallas valkompass - vilken av alla riksdagsledamöter jag hade mest gemensamma uppfattningar med. Det blev Magnus P Wåhlin, som jag lutisgt nog några år tidigare samtalet med i SVT:s En bok, en författare. Magnus hade nämligen skrivit en bok. Men ännu märkligare är att Magnus ställer upp som språkrörskandidat. Men det är klart, med så bra uppfattningar om politik så vore det väl skam annars. Häromdagen intervjuades alla språkrörskandidater i Göteborg och - minsann! - Magnus blev den som flest gillade.


Monday, 18 February 2019

Snopet för bunkern? Hopp och hot för MP....

Medan Partiet Vändpunkt  - Carl Schlyter och Co - samlar namnunderskrifter för att registrera sitt parti träffar språkrörskandidater i MP medlemmar för att samla nomineringar. Första träffen var i Göteborg och slutade så här - Magnus P. Wåhlin kommer att nomineras därifrån. Vad säger medianerna i Stockholm om det? Dom har ju redan utsett Per Bolund - precis som de långt före kongress utsåg Mikaela Valtersson, vilket nog alla som kände partiet utanför bunkern i Stockholm visste var en total felbedömning. Den här gången är det svårare att sia. Partiet har bytt ut fler medlemmar och radikaliteten har nog runnit av i större omfattning - vilket ju bland annat visat sig i att det nya partiet bildats med en interimsstyrelse som domineras av avhoppade miljöpartister.










Undrar hur mycket Vägval påverkar miljöpartiets medlemmar i  språkrörsvalet. Känner de att partiet måste radikaliseras för att rädda väljare som sneglar på det nya partiet?

Enligt Vändpunkts FB-sida tycks namninsamlingen gå bra, entusiasmen vara stor. I så fall är det väl inga problem att få ihop 1500 namnunderskrifter som krävs för att partiet skall bli registrerat. 

Målet sägs också vara att före månadsskiftet få ihop en helv miljon kronor till valsedlar för EU-valet. Här är deras hemsida.

Förresten håller en demokrat i USA på att sno Green Partys paradfråga: New Green Deal. Här.


Sunday, 17 February 2019

Socialekologisk skattereform

"Grön skatteväxling som begrepp har kidnappats, omformats och förstörts. Kanske hade det varit svårare att göra detta om vi istället lanserat själva idén som socialekologisk skattereform. Så nu återlanserar jag begreppet. Miljö och rättfärdig fördelning måste gå hand i hand."

Hela krönikan kan du läsa här, klicka på bilden:


"Denna krönika handlar om konsten om att ta död på en idé. Just nu håller nämligen idén om grön skatteväxling att dö. Och i askan kommer de bruna krafterna att finna näring. 

Grön skatteväxling som begrepp lanserades av Miljöpartiet redan på 1980-talet och innebar att skatter och avgifter på arbete skulle sänkas medan miljörelaterade skatter skulle höjas. Det skulle ske på ett fördelningspolitiskt anständigt sätt. 

För individerna skulle inkomstskatterna minska genom höjt grundavdrag, för företagen skulle de så kallade arbetsgivaravgifterna, det vill säga avgiften på arbete, minska. För staten skulle det handla om ett nollsummespel. När skattebasen blivit alltför liten – det vill säga då utsläppen minskat och energiomsättningen effektiviseras – skulle en allmän produktionsskatt ta vid. 

För att uppnå fullgod effekt borde skatteväxlingen uppgå till cirka 90 miljarder kronor. Så var tanken i den utredning jag gjorde inför valet 1988."
Resten HÄR.


 

Saturday, 16 February 2019

Trettio år av i homo sapiens - den visa människans - verksamhet

Är du lika totalt ointresserad av Mello - som ju inte ens har levande orkester - som jag så finns en riktigt bra dramadokumentär på SVT-play. (Homo sapiens har namngett sig själv). Klicka på bilden.

https://www.svtplay.se/trettioariga-kriget-sveriges-skrackvalde-i-europa


Friday, 15 February 2019

Thursday, 14 February 2019

Oundvikligt med tanke på hur det blivit...?

Kanske var det oundvikligt. Det nya partiet som lanseras i torsdagens DN. Samhällsdebatten, den ökande ojämlikheten, likriktningen inom politiken - allt har bäddat för det oundvikliga. Att Carl Schlyter är en av initiativtagarna är inte heller konstigt - och det har Miljöpartiets ledning tyvärr bäddat för genom ett dumt hanterande av kritikerna i den gamla riksdagsgruppen.
Inget av de förslag som lanseras i artikeln hade varit konstigt i det MP jag var språkrör för. Tvärtom.
För en grön själ, som var med redan på det partibildande mötet 1981 och varit språkrör 11 år - med en familj som under många år mer eller mindre var gift med partiet - känns det förstås lite sorgligt, men som sagt: förmodligen oundvikligt med hänsyn till hur allt hanterats. Hade MP orkat med att hålla två bollar i luften - såväl det demokratiska hantverket med kompromissande som opinionsbildning för gröna grundbultar - hade nog det här inte skett. Lägger jag öronen till rälsen hör jag också en oro i de mer radikala delarna av MP över att Per Bolund skall bli språkrör, vilket tydligen inte bara jag tror skulle innebära att partiet tappar än mer av sin ideologiska grundton.

Klicka på bilden för att nå artikeln.

Wednesday, 13 February 2019

Fred på jorden, fred med jorden, fred med oss själva - illgrönt?











 

Föreläst på ett framtidsseminarium. 

Uppdrag: beskriv läget, ge tio exempel på förändringar som kan ske inom tio år och teckna en vision på temat Fred på jorden, fred med jorden och fred med oss själva.

Så här såg mitt nedklottrade underlag ut - till det jag pratade om ut. Möjligen blev det aningen mer strukturerat i pratform...


   
Sverige står inför stora problem. De system, strukturer och normer som tjänat oss väl kommer inte längre att göra det. De har formats i en annan tid.

Klimatförändringar, global miljöbelastning, teknisk utveckling och befolkningsökning ställer oss inför utmaningar som kräver nya lösningar.

Lägg till det en ökande krigsretorik i en tid när vi behöver tala om fred istället för krig, nedrustning istället för upprustning, konfliktlösning istället för att medverka till nya konfliktzoner.

Det finns skäl att vara oroliga för effekten av såväl växande byråkrati, komplexitet och sårbarhet som ekonomisk maktkoncentration och ökande ekonomiska klyftor.  

Det rådande ekonomiska systemtänkandet utgör ett besvärande hinder för att bygga ett samhälle där både frihet och rättfärdighet kan växa.  

Det finns därför starka skäl att reagera mot hur en kapitalistisk planekonomi, som inte har ett dyft med marknadsekonomi att göra, växer fram där allt fler beslut tas i allt färre styrelserum i allt mer slutna sällskap vars intresse inte är medborgarnas bästa.

Det finns skäl att se med oro på den  liberala oförmågan att skilja på frihet för människor och frihet för kapital.  Samtidigt finns skäl att tvivla på den traditionellt socialistiska vurmen att bygga komplexa system, som blir alltmer ogenomträngliga och byråkratiska.

Målet bör vara att såväl vinna ökat frihetsrum för de många människorna som att bygga ett rättfärdigare samhälle inom de ramar som naturen och de planetära processerna sätter. Det kan ske genom en socialekologisk blandekonomi.

Som människor måste vi förmå oss att leva på ett sätt som alla skulle kunna leva alltid – det är bara på det sättet vi kan garantera att kommande generationers frihetsrum inte blir alltmer begränsat i takt med att vi själva, dessutom med lånade pengar, tar oss friheten att konsumera sönder den planet vi lever på.

Hoppet är att en fredlig samhällsevolution växer fram, med nya system, nya strukturer och nya normer. Målet bör vara fred på jorden, fred med jorden och fred med oss själva, 

Vi måste hitta modeller som förenar frihet med solidaritet, välfärd med ekologisk hållbarhet, personligt ansvar med grundläggande generell trygghet.

Vi bör bygga samhället på idén om största möjliga frihetsrum för individen utan att det går ut över andra, vi bör bygga syskonskap med rättfärdig fördelning i ekonomin och absolut jämställdhet inom rättssystemet.


 
Varför?
Det gäller att hitta nya sätt att bygga system och strukturer. Bristerna ökar alltmer i de system som tidigare tjänat flertalet så väl. Systemen har lappats, lagats och blivit alltmer komplexa och svåradministrerade med stora kontrollbehov.  Det finns skäl till oro därför...
  • att de system vi byggt upp är beroende av ekonomisk tillväxt som är omöjligt att uppnå utan att den driver på klimatpåverkan, utarmar den biologiska mångfalden samt ökar skuldsättningen
  • att politiken lappar och lagar på system som därmed blir alltmer komplexa och svårbegripliga
  • den ekologiska dimensionen alltför ofta får ge vika för partipolitisk rädsla och näringslivets kvartalsrapporter
  • att de ekonomiska spelreglerna snarast styr mot ökande ekonomiska klyftor, ökande sociala brister och ökat tryck på naturresurser än tvärtom
  • att samhällets system och strukturer blivit alltmer oöverskådliga och komplexa, alltmer byråkratiska och sårbara, alltmer integritetskränkande och kontrollkrävande
  • att begreppet frihet snarare har kommit att omfatta kapitalets frihet än människors reella frihet
  • att systemen snarare är anpassade till de största företagen än till de små företagen
  • att välfärd i form av skola, omsorg, vård och trygghetssystem gjorts beroende av skatt och avgifter på arbete vilket medför att kultur, vård, skola, omsorg, reparation och underhåll beskattas mer än materiella värden
  • att globaliseringen inte möts av regelverk som värnar social anständighet, ekologisk hållbarhet och demokratisk utveckling
  • att konfliktlösning och civilt fredsarbete tycks få stå tillbaka till förmån för allt mer ensidig krigsretorik och militär upprustning
  • att vare sig politik eller näringsliv tar samhällets sårbarhet på allvar utan tvärtom bygger in allt mer sårbarhet i allt från banksystem till livsmedels- och vattenförsörjning
  • att regionalpolitik och jordbrukspolitik tycks vara underställda marknadsnormer som ensidigt gynnar de redan stora på de mindres bekostnad
  • att människan - som är en kulturell, social och biologisk varelse - alltmer har reducerats till en ekonomisk varelse vars uppdrag det är att hålla igång de ekonomiska hjulen
Vision innefattar att Sverige....
  • är ett land som kopplas ihop med fred, konfliktlösning och internationellt verkande sjukvårds- och räddningstjänst
  • är ett land som värnar att lagfästa rättigheter också blir alla medborgares möjligheter
  • är ett land som håller drömmen om global ekonomisk utjämning levande
  • är ett land där ekologisk hållbarhet går hand i hand med social anständighet och ansvarsfullt näringsliv
  • är ett land som vägrar vara tyst om orättvisor, övergrepp och krigshandlingar oavsett vem som gör sig skyldigt till det
  • är ett land som utvecklar en ekologisk och socialt hållbar frihetlig blandekonomi där balans uppstår mellan stat, marknad och civilsamhälle
Förståelse
Förståelse för hur systemen fungerar är grunden för att medborgarna skall känna tillit. Och för att demokratin skall fungera. Vi behöver helt enkelt rensa, förenkla och förtydliga. Skapa mer robusta system. Mindre sårbara. Med mindre utrymme för mygel. Som myndigförklarar medborgare, ökar friheten men också ökar förutsättningarna att kunna behålla välfärdssamhället.

1. Fred och säkerhet

Fred och konfliktlösning skall prioriteras inom såväl utrikes- som säkerhetspolitik.

Ett fredsdepartement med övergripande uppdrag att skapa gemensam säkerhet med militär nedtrappning.



Vi behöver ett debattklimat där det talas mer om  fred än om krig,  mer om nedrustning än om upprustning, mer om konfliktlösning än om skapande av nya konfliktzoner

Vi lever i en värld där det inte finns brist på bombplan, missiler, vapen och ammunition – men väl en brist på räddningshelikoptrar, sjukvårdsteam, medicinsk utrustning och läkemedel. Detta är såväl irrationellt som inhumant. Vi bör inse att alla länder inte behöver satsa resurser på militära internationella uppdrag. Sverige bör koncentrera sig på civila delar av dessa. De skattemedel som  används för Sveriges utrikesmissioner skall inriktas på att bygga upp internationellt arbetande sjukvårds- och räddningsteam samtidigt som Sverige fokuserar alltmer på konfliktlösning.

För att bryta mot den pågående globala krigsretoriken bör Sverige sjösätta en utredning om hur en stegvis militär avveckling skulle kunna ske och hur säkerhet kan byggas på alternativt sätt.
Målet bör vara att skattemedel som bekostar den militära verksamheten skall kunna nyttjas på ett sätt som stärker demokratin - genom satsning på skola, vård och rättskedjan - och minskar sårbarheten.

2. Man ska kunna leva på sin inkomst.
Därför bör grundavdraget höjas så att det uppgår 120 000 kronor per år. Det vill säga: de första 120 000 kronorna man intjänar på annat än kapital skall vara skattefria.  Reformen finansieras genom avveckling av de flesta andra avdrag, reformerad skatteskala och ökande miljöskatter.  Utgifter för det som tidigare kallades för socialbidrag minskar genom reformen.

Detta skulle såväl öka frihetsrummet för människor som bidra till en mer rättfärdig fördelning. Dessutom skulle byråkrati och administration minska, liksom sårbarhet och den överdrivna komplexitet som dagens system  skapat.

Medan vänstern traditionellt kramar skatt på arbetstid strävar högern mot ökande klyftor mellan rik och fattigt. Båda synsätten bör bekämpas.

3. Minska näringslivets utanförskap – ersätt arbetsgivaravgifter med produktionsskatt.
Arbetsgivaravgifterna, som är en avgift på arbete, finansierar trygghetssystem:  bland annat föräldraförsäkring, sjukförsäkring och ålderspensionen.

Samtidigt vet vi att människans direkt arbete kommer att utgöra en allt mindre del av den totala ekonomin. Allt fler företag kommer därmed att beskattas allt mindre i relation till sin omsättning. Företagen hamnar i en sorts utanförskap i så motto att de kommer att bidra allt mindre till våra trygghetssystem. Vare sig den traditionella vänstern eller högern tycks vilja åtgärda denna svaghet med nuvarande skattestruktur.

Beskattningen av företag förändras såå att produktionen i sig beskattas mer likvärdigt oavsett om det är människa, robot eller hybrid som stått för den. Därmed garantera vi finansiering av välfärden och slipper se teknisk utveckling som ett hot mot välfärden.

Dessutom minskar kostnaden generellt för sådant som bär det ekologiskt och socialt hållbara samhället: kultur, vård, omsorg, reparation och underhåll.

4. Arbetstiden skall anpassas till verkligheten – dela på jobben
Idag är den lagstadgade normalarbetstiden 40 timmar i veckan. Så har det varit i snart 50 år trots att samhället utvecklats genom effektiviseringar, automatiseringar och robotisering.

Beräkningar finns som säger att hälften av dagens jobb kommer att försvinna på 20 år. Att så många nya skall ”skapas” samtidigt är inte sannolikt.

Den lagstadgade normalarbetstiden bör istället bli 30 timmar i veckan. Övergångsfasen från 40 till 30 timmar kan ske mjukt genom att övertidsersättning förbjuds under några år för timmarna mellan 30 och 40.

5. Utred hur vi kan ställa om trygghetssystemen.
Allt fler människor kommer att pendla mellan arbete, vidareutbildning och arbetslöshet. Prekariat med mycket otrygga förhållanden växer fram. Högern tycks se detta som ett ”effektivare” samhälle, en rationellare ekonomi – medan vänstern tycks famla efter nya lösningar. Den nya otryggheten måste stävjas genom lagstiftning men också genom radikal förändringar i trygghetssystemen.

Trygghetssystemet bör därför bli mer generellt, mindre administrativt tungrott och i mindre behov av kontroll. Deltagande demokrati och tillit bygger på att människor förstår hur systemen fungerar, att de är genomskinliga och tydliga. Så är det inte idag – systemen har lappats och lagats i årtionden och blivit alltmer komplexa.

I arbetat med att bygga ett delaktigt förståelsesamhälle bör därför hela trygghetssystemet ses över i syfta att förenkla och förtydliga samt värna att ingen ramlar igenom maskorna. Medborgarlön, eller basinkomst, bör utredas och fasas in.

6.Fri handel med sociala och ekologiska regelverk

Begreppet frihandel innebär att regler för god miljö, anständiga arbetsvillkor och social anständighet underställs idén om ”effektivisering” och ”lägst pris vinner”.

Etik och respekt för att människan är en biologisk, social och kulturell varelse, vars vardagsliv inte bör underställas jakten på vinster och ”ekonomisk effektivitet”, måste upprättas. Individers livskvalitet – inte bolags vinstmaximering – måste upphöjas till måttstock på framgång.

Värnandet av fysiska personer (människor) skall väga tyngre än värnandet av juridiska personer (bolag). Principerna måste förändras – när vi i Sverige förbjuder burhöns är det orimligt att vi skall tillåta import av ägg som är billigare på grund av lägre djurkrav, när vi i Sverige förbjuder stråförkortningsmedel i jordbruket av miljöskäl skall vi inte heller importera spannmål där detta har använts. Miljö- och djurkrav skall inte bli ett hot för inhemsk näring utan en trygg möjlighet att arbeta etiskt. Så kallad frihandel utan etisk kompass är destruktiv.

7. Ställ om från ett sårbart samhälle till ett robust samhälle.
ÖB har meddelat att militären bara kan skydda delar av landet en vecka om Sverige blir anfallet. Så lär det nog varit de senaste hundra åren. Det nya är emellertid att en stad som Stockholm inte klarar sin livsmedelsförsörjning mer än någon vecka i en kris, att vattenförsörjningen är oändligt sårbar, att samhällets mest grundläggande system som elförsörjning och penningförmedling är alltmer sårbara.

Att utreda och omforma system och strukturer så att de blir mer robusta måste prioriteras. Systemen måste fungera väl även när ekonomisk tillväxt uteblir. Det måste bli ett slut med kortsiktighetens förbannelse – vare sig höger eller traditionell vänster har förstått vikten av att bygga ett robust samhälle.

8. Vem skall ha rätt att skapa pengar.
Riksbanken har ensamrätt att ge ut sedlar och mynt.  Så har det varit i över hundra år. Av djupt rationella skäl. Allt mer av den totala mängden ”pengar” har emellertid blivit digitala. Betydligt mer än  95 procent består istället av siffror i form av redovisningsposter. Dessa pengar ”skapas” i banker när någon lånar.Debatt om detta förhållande har ökat såväl i Sverige som i andra länder. Är det rimligt? Är det hållbart? På Island utreds hur riksbanken åter skall kunna bli ensam utgivare av pengar – även de digitala. Detta bör följas noga och erfarenheter tas tillvara inför svensk debatt och utredning inför ett parlamentariskt beslut om framtidens rätt att ”skapa” pengar.

9. Gynna politik för att hela landet ges möjlighet till utveckling
Hela Sverige skall leva, brukar det heta samtidigt som politiken driver mot dess motsats. Samtidigt som glesare befolkade områden dräneras genom att vinster från t ex vattenkraft och skog flyter bort.
En livskraftig landsbygd  ger ett robust samhälle med mångfald och valfrihet i bosättning och livsstil.
 
Det ökar frihetsrummet för människor. Rejält höjt grundavdrag ökar möjligheten att leva och verka på landsbygden, stegvis avskrivna studielån för den som bor och verkar i glesbygdskommuner skulle öka intresset att våga följa sina drömmar, bostadsbidrag som ersätts av bastillägg – som bara tar hänsyn till inkomst och antalet barn – skulle medföra att högre resekostnader i glesbygd likställs med höga bostadskostnader i urbana miljöer.

10. Vi behöver en socialekologisk blandekonomi
Planekonomierna havererade av en rad skäl, den reella socialismen hade den tragiska förmågan att skapa byråkrati och minska demokratin. Många hoppades på att en kapitalism med mänskligt ansikte skulle växa fram. Men någonstans gick det snett.

Marknaden tilläts ta över alltför mycket. Elnät privatiserades, offentligt ägd infrastruktur såldes ut, offentligt bostadsbestånd likaså, vinstsyfte åt sig in i offentlig verksamhet, medborgare blev allt mer betraktade som kunder, ekonomin blev alltmer som ett spel där spelare agerar.

Det måste bli slut på detta. Vi bör utveckla  en socialekologisk blandekonomi där demokratins värden sätts högre än marknadsprinciper och där respekten för människan är större än underkastelsen för kapitalets strävan efter kortsiktiga vinster.

Tja, så blev det ungefär. Såväl liberala som socialistiska invändningar kom, vilket tyder på att jag kom ganska rätt...:-) Illgrönt, sa en kvinna som var aktiv i Miljöpartiet. Trevligt!

Tuesday, 12 February 2019

Kärnkraft v/s klimat

Läs mer här.
Så har då, efter några teveprogram, flera mejl om klimat v/s kärnkraft hamnat i min box. De går ut på att kärnkraft fixar klimatet. Några funderingar kring detta:

Riskanalys
Det finns två olika typer av risker. En som kommer smygande - och vars konsekvenser man kan åtgärda genom planerade beslut. Den andra som är plötslig och oväntad, och därmed svår att planera för. Klimatrisken tillhör den första - och vi gör inte tillräckligt åt den trots att vi känt till den sedan 1980-talet. Kärnkraften tillhör den andra - från en dag till en annan kan vi befinna oss i kaos. Att lösa den förstnämnda med att bygga in oss i den sistnämnda är minst sagt irrationellt.

Sårbarhet
Det finns två varianter av sårbarhet. En handlar om tillgång till råvaror. En annan handlar om direkta händelser - det kan vara angrepp med följder som kan vara katastrofala (terroristangrepp är ett exempel), det kan vara plötsliga tekniska problem eller materialutmattning. Vintrar med flera reaktorer avstängda har förekommit. Att minimera den förstnämnda sårbarheten - om man nu anser att peak oil är värre än klimathotet, vilket en del tycks göra - genom att anamma den sistnämnda är inte rationellt. Vid ett allvarligt haveri i något kärnkraftverk skulle opinionen dessutom kräva stopp för reaktorerna, vilket, inte minst om beroendet är än större än idag, skulle skapa stora elförsörjningsproblem.

Tidsaxel
Det finns en tidsaxel. Den innehåller ett antal bekymmersamma fakta. Inom mycket kort tid skall vi avveckla fossila bränslen, eller åtminstone förhindra produktion av klimatrelaterade gaser. Kärnkraftverk, om vi nu skulle bortse från risk- och sårbarhetsanalysen, tar lång tid att bygga, särskilt om de skall vara i omfattning som faktiskt kan göra någon nytta för klimatet. (Kärnkraft är inte koldioxidneutralt). Vi behöver satsa på åtgärder som får resultat nu, inte om femton-tjugo  år. Vindkraft och solkraft är exempel på snabba lösningar.

Kostnadsanalys
Kostnadsanalysen tyder på att kärnkraftsproducerad el inte är konkurrenskraftig med vare sig förnybar el eller energihushållning. Priserna för byggande av kärnkraft har snarast gått upp jämfört med vad man spått och förutsett, i Finland t ex. Medan sol, vind etc rasar i pris (delvis beroende på Kinas uttalade mål att tillverka mängder med solceller, delvis beroende på mängdutbyggnad i Tyskland vilket skapade en snabbt växande marknad i Europa).

Utbyggnadstendenser
I EU var 14 procent förnybar el vid sekelskiftet, förra året var det 32 procent enligt den årliga sammanställningen från Agora och Sandbag. Trots att kärnkraften minskade, så kunde det fossila minska från 55 procent  år 2008 till 42 procent år 2018. I Sverige kommer vindkraften, enligt prognos presenterad idag, att fördubblas inom fyra år, till ca 35 TWh.

Lagring
Sverige tillhör de gynnade länderna då det gäller lagring av kraft, vattendammarna fungerar som stora batterier - regulatorer - vilket innebär att förutsättningarna att balansera systemet är förhållandevis stort, vilket i sin tur minskar problem som kan uppstå då "vinden inte blåser och då solen inte skiner" (citat känd politiker).

Koldioxidneutralt?
Konsumentverket förbjöd (2010) lobbyorganisationer och elbolag att dela ut broschyrer i skolan/marknadsföra kärnkraft som koldioxidfri energi. Fossila bränslen krävs för alla moment i kärnbränslekedjan – uranbrytning, konvertering, energikrävande anrikning, transporter, bränsletillverkning, byggande under många år, den tidskrävande rivningen av reaktorer och därtill avfallshantering under minst 100000 år. 

Korts sagt: kärnkraft är irrationellt, senfärdigt, dyrt, sårbart och innehåller ett riskmoment som är svårt att hantera i en demokrati. Det utgör därmed ett svagt alternativ i frågan om att lösa klimatproblematiken. Personligen identifierar jag mig som grön och har därmed också andra grunder för kritisk hållning: storskalig och centraliserande kraftproduktion bör inte satsats på, småskalig och decentraliserad kraft minskar sårbarhet, ökar självtillit och ger större utrymme för delaktig demokrati.

Monday, 11 February 2019

En gång till: vad spelar det för roll med "klimatpolitik" när kravet är evig ekonomisk tillväxt?

När riksdagen antog "klimatlagen" så togs ett tilläggsbeslut som innebär att klimatpolitiken inte får påverka den ekonomiska tillväxten.


Sunday, 10 February 2019

Jag saknar henne, den lilla tjejen med de sorgsna ögonen i den stora aulan.

"Finns det verkligen någon framtid? Jag fick frågan efter en föreläsning i en gymnasieskola.  Frågan kom så direkt, ärligt och sorgset att den brände fast i mig. Tjejen som frågade hade, under den formella frågestunden, ställt frågor om allt från miljöförstöring och djurens rätt till hur det ekonomiska systemet fungerar. Nu stod hon framför mig. Hon var allvarlig. Hon hade sorg inför framtiden. Det syntes i hennes ögon och hördes i hennes röst. Hon ville veta om hon någonsin skulle kunna ge trygghet till sina barn. Hon ville veta vad pengar egentligen är, vilken trygghet som finns i pengar."


https://www.etc.se/ledare/den-doda-ekonomin



"Hon var påläst, ställde de svåra frågorna och visste nog de flesta svaren. Ju mer hon hade förstått, ju mer förundrad hade hon blivit. Hon berättade att när förundran hade övergått till oro började en märkvärdig känsla av sorg krypa i henne. Hon hade förstått att hela det ekonomiska systemet till förskräckande stor del bygger på illusioner. Att marknadens aktörer bygger korthus som vi alla förväntas söka skydd i.
Vi brevväxlade en del, den lilla tjejen i den stora aulan och jag. Ibland låg jag sömnlös efter de där breven. Hon skrev i breven om den levande ekonomin och om den döda. Den levande ekonomin bygger på solens strålar som gröna växter kan omvandla så att djur och människor kan leva. Den döda ekonomin som baseras ut i Ekonomiekot och av börsanalytiker. Och det bisarra att de som förmedlar budskapen om världens tillstånd ägnar mångfalt mer åt den döda ekonomin än åt den levande."
Läs ledaren här. 

Friday, 8 February 2019

Mer Rynkor i Politiken

Får jag be om lite fler rynkor i politiken? Lite mer livserfarenhet, lite mer eftertänksamhet, lite mer historisk bakgrund, lite mer reflektiva kliv in i framtiden... Och lite mindre hänsyn till karriär, prestige och värn om cv. Lite mer utrymme för längre tankar än PR-byråns oneliners.

Med rodnande kinder erkänner jag att jag saknar rynkor i svensk politik. Lite mer rågbröd istället för mest vetebullar, så att säga. Fler som inte behöver vara rädda för att stampa på ömma tår, fler som med ålderns rätt inte behöver bekymra sig om att inte säga rätt saker för att få sin försörjning tryggad. Ja, jisses så det kan bli när man funderar på det. Viss vishet kan rymmas i rynkorna. Kanske skulle man starta ett parti med namnet Mer Rynkor i Politiken (MRiP). (Skämt)  Men vi vet att finaste patina är grön.

Thursday, 7 February 2019

Ska näringslivet sponsra maskrosen?

Här en intervju med den som en del vill se som språkrör efter Gustav. Det kan du ju fundera på.

Wednesday, 6 February 2019

Vem i Stockholm bryr sig om Luleälv?

Vattenkraftsindustrin med branschorganisationen Svensk Energi AB och Vattenfall i spetsen, har hela tiden haft företräde i en ohelig allians. De har lyckats till 100% med att undanta de storskaliga vattenkraftsälvarna från miljöhänsyn och EU:s lagstiftning.

Om detta skriver bland annat jag, Christer Borg från Ålvräddarna och Siri Lundström från Norrälvar.

Hela artikeln finns HÄR.

Monday, 4 February 2019

Ingen bryr sig om trafik, kultur eller bistånd.... enligt Aftonbladets stjärnkommentator.

Gomorron. Tänk dig att du får frågan om vilka tre vänner av tio namngivna du bryr sig allra mest om. Du måste svara. Och du svarar... med tre namn. Sedan får du läsa på nätet att de andra sju struntar du fullständigt i.

Nej, sånt händer förstås inte. Men i Aftonbladet händer följande: i en opinionsmätning uppmanas deltagarna att uppge de tre politikerområden de anser vara viktigast. Sedan redovisar tidningen i feta rubriker, i en artikel av tidningens politiska kommentator, att de politiska områden som minst antal personer anser vara de tre viktigaste är sådana som folket inte alls bryr sig om.

Så kan man fördumma politiken. Utan att vara så kallat socialt media. Journalister och medier - vars existensberättigande är att de skiljer sig från nätets fördummande texter - är verkligen undermåliga ibland, eller rättare sagt: alltför ofta.

"Bara en procent av de tillfrågade i Aftonbladet/Inizios undersökning uppger att de tycker att kultur, trafik och den personliga integriteten på internet är viktiga politiska frågor." Så skriver Lena Mellin. Men i den undanskymda noten kan man läsa: "Frågan som ställdes var: Vilka politiska frågor är viktigast för dig idag? Välj max tre."

Sunday, 3 February 2019

Undergångens Arja Saijonmaa

Avtalet om medeldistanskärnvapen har sagts upp. Först av USA, sedan av Ryssland.

Kina behövde inte säga upp det för man hade aldrig skrivit på.

Militärer sägs vara glada, investerare se möjligheter och världen är ett steg närmare undergång. Klimatkrisen kan ramla ner till plats två i kampen om värsta hot.

De alltmer datoriserade .- snart  fullt ut AI-hanterande - kärnvapnen kliver i vart fall upp till slagläge för att inta guldläge. En gammal goding tillbaka, helt enkelt. En gammal veteran i utrotningsbranschen som till skillnad från Arja Saijonmaa i Mellobranschen minsann vet hur en slipsten skall dras.

För alla i de mest röstbenägna Mellogenerationerna meddelas att en slipsten är en anordning för skärpning av eggverktyg och att kärnvapen är vetenskapens kraftfullaste domedagsvapen konstruerat av mänsklighetens mest kreativa hjärnor uppbackade av såväl gamla som nya tiders investerare.

Den svenska regeringen, och än mindre den svenska riksdagen, avser inte att skriva på något förbud mot kärnvapen ty det skulle innebära att Nato blir sura och att försvarsminister Hultqvist aldrig skulle få de amerikanska militära styrkornas hedersbetygelse Legion of Merit, vilket Sveriges ÖB redan fått. Frågan är om ens Annie Lööf, som ju understödjer regeringen, skulle få vara kvar i Trilaterala Kommissionen vars bankliga intressen skulle drabbas illa om en våg av nedrustning skulle drabba världen.

Ett rejält atomkrig skulle, efter det att atomvintern väl lagt sig, kunna innebära rejäl ekonomisk tillväxt då allt skall byggas upp igen, om än utan människans försorg men väl under den globaliserande sentida kapitalismens självgående AI-baserade jakt på ekonomisk tillväxt.

Godmorgon.

Saturday, 2 February 2019

Försonande

Gomorron, en dag som denna finns inte mycket att säga än att det har sina sidor att bo i ett land med mörker, kyla, modd, dock är det fred och få behöver svälta vilket är ett djupt försonande drag. Skall ägna helgen åt Elisabeth Georges senaste, några glas cognac och en och annan pralin medan brasan sprakar. Tack för att du tittade in på bloggen. Här en fin låt från en tid då jag just flyttat ut från Stockholm, var del av gröna vågen och trodde på en värld präglad av love, peace and understanding...


Thursday, 31 January 2019

Om att "sitta på läktaren" och ha makt...

Nog är det konstigt. Under fyra år har språkrören hävdat att det är att "sitta på läktaren" , "inte ta ansvar" och "inte ha makt på riktigt" att ingå budgetsamarbete med regeringen, med rätt att driva opinion för det man står för, istället för att ingå i regeringen och sluta driva opinion för det man står för.

Anser man nu att C och L sitter på läktaren, inte tar ansvar och inte har makt på riktigt?  Visar inte fyrpartiuppgörelsen att språkrörens retorik bara var dum?

Nu valde man att ingå i regeringen en gång till, som litet parti med ännu mindre att säga till om och riskerar därmed att flera generationer inte kommer att ha en susning om vad MP vill inför nästa val. Frågan är varför man ingenting lärt - och ingenting lär ens när C och L i rollen som utpressare kan få en S-regering att vara mer till höger i ekonomisk politik än de Alliansregeringar som suttit. En radda av tidigare språkrör vädjade för några år sedan om omtänkande. Så här skrev vi bland annat på DN Debatt.

"Genom att sudda ut partiets profil, inte minst vad gäller opinionsbildning, ger man väljare bilden av ett visionslöst etablissemangsparti som snarast försvarar den samhällsmodell som partiet bildades för att utmana. (-) Vi menar att partiet står inför ett viktigt vägval och har att välja mellan:
  • Att sudda ut sin särart allt mer med målet att bli ett av de andra systembevarande partierna, vilket medför att partiet blir utbytbart. 
  • Att försöka återvinna sin särart och dynamiskt driva den gröna visionen där livskvalitet väger tyngre än materiell tillväxt, där det stressade konsumtionssamhället ställs mot ett kvalitativt utvecklingssamhälle som inte utmanar planetens förmåga att bära goda samhällen.
Vi vädjar till Miljöpartiets ledning: 
  • våga driva opinionsbildning, 
  • våga sätta gränser för kompromissande, 
  • våga möta internkritik med öppna öron och respekt, 
  • våga känna tillit till den ideologiska grund som partiet vilar på, 
  • våga stå för de värderingar som låg till grund för partiets bildande."