170 vargar och 1000 spänn

Vetenskapsföraktet breder ut sig. Nu gäller det vargar där kvacksalvarna i riksdagen vill sätta en gräns på 170 vargar i hela landet... Trots att vetenskapen slår fast att det är på tok för få för att hålla arten vid gott liv också i vårt land.

Svenska politiker brukar tala ilsket om hur elefanter, tigrar och andra djur - som onekligen ställer till en del för lokalbefolkningen - utsätts för jakt och svaga lagar. 

Det är häpnadsväckande att politiker i Sverige inte ser hur usla föredömen de är när de blir hysteriska för att vargen finns.

För en i sammanhanget struntsumma skulle stödet till inhägnader - även skötsel - bli relevant för de som har får och lamm på bete. Istället skickar man 1000 kronor per bil till oss som har sådana, vare sig vi behöver dessa pengar eller inte. Det är så politiskt sjukt! 

Välkommen på världsmiljödagen!

 

GÖTEBORG

Arr: FN-föreningen, Svenska Kvinnors Vänsterförbund SKV, Svenska Freds- och skiljedomsföreningen, Internationella Förbundet för fred och frihet IKFF,  Nätverket Stoppa Preemraff.

Vad tycker Mats?

I Rapport och Aktuellt kommenteras all politik av en enda guru - den allvetande Mats Knutson. Som berättar vad politikerna ska säga, vad de just sagt och hur det ska tolkas. Och varför. 

Lite som public service egen Gud Fader. Eller kanske snarare  Gudfader.

Fotbollsmatcher kommenteras i ledande sportkanaler ofta av tre experter med olika infallsvinklar. 

Det säger nåt om sakernas tillstånd. Men vad? 

Vi får fråga Mats Knutson. Och avsluta med det eviga "Tack Mats!"

.

Krig som poesi

 

Visst kan krig vara poetiskt. Det gäller bara att tappa hjärnan på innehåll innan poesin formuleras.  

Läser i DN hur en krigsövning på Gotland beskrivs på följande sätt: ”Fienden i papp dansar i vinden när de genomborras av ammunition”.

Poesin kompletteras med uttalanden om att det minsann inte är alla som får skjuta kulspruta med havsutsikt.

Låt mig meddela DN-journalisten och andra som smittats av krigseuforin att det inte heller är alla förunnat att med havsutsikt få dansa i vinden när de genomborras av ammunition för att bli mat för det som brukar kallas likmaskar.

Om det inte låter lika poetiskt så kan jag också meddela att krig egentligen inte är poetiskt. Inte likmaskar heller. Eller ens odören av ruttnade lik.

Men, va fan … Nu ska vi tänka positivt, se det kuliga i tanken att låta genomborrade människor dansa sin dödsdans med havsutsikt. 

Osmakligt? Javisst. Vi lever i en tid när krigsretorik är trendig. Och hjärnor tappas på innehåll i ren eufori.

LÄS HELA KRÖNIKAN HÄR. Du kommer inte att bli besviken. Eller också blir du det.

Jamen, då så...

Visst är det tragiskt att tillväxten kan upprätthållas genom krig och ökande utsläpp, det ekonomiska systemet är tragiskt. Vi kan vara rikare än någonsin på digitala siffror när planeten kollapsar...

                                                                            Halleluja.
 

Rapporten inför beslutet om Natomedlemskap

Så har jag då läst underlaget för beslutet om svenskt medlemskap i Nato. Underlaget finns i form av en
rapport.

Istället för en analyserande text – som kan användas för att förstå sammanhang och huruvida Sverige skulle vara hotat – ägnar sig utredningen snarare åt att samla slarvigt analyserade argument för ett svenskt medlemskap.

FINNS LIKHETER MELLAN SVERIGE OCH UKRAINA?

Rapporten beskriver läget så här: ”Betydelsen av att omfattas av garantier har ökat då Ryssland visat sig berett att genomföra ett storskaligt militärt angrepp mot ett grannland.”

Det vill säga: Eftersom Ryssland angripit Ukraina så är också Sverige hotat. Detta trots att Sverige aldrig varit del av Sovjetunionen, Sverige inte ligger i det som Rysslands regim uppfattar som sitt geopolitiska och historiska intresseområde, Sverige inte är del av det ”ryska” som Putin och hans gelikar talar om i någon sorts förvriden nostalgisk anda.  

Ändå argumenteras i rapporten som om så vore fallet. Det är snarare retorik än seriös analys som utgör grundtonen i den rapport som utgör beslutsunderlag. Syftet har inte varit att ge underlag för ett seriöst beslut utan att ge en blandning av sakliga och retoriska argument för en anslutning till Nato.

LÅG TRÖSKEL FÖR ÖVERTRÄDELSER AV FOLKRÄTTEN

Rapporten slår fast att ”Ryssland har en låg tröskel för folkrättsöverträdelser och militär aggression även i stor skala.” Vilket onekligen är korrekt. Det har visat sig flera gånger inom de områden som den ryska regimen anser vara sitt historiska och geopolitiska intresseområde.

 

Det pågående totala och brutala anfallet på Ukraina utgör definitivt aggression i stor skala i syfte att snarast utplåna hela eller delar av Ukraina som egen nation.

Den folkrättsvidriga annekteringen av Krim hade en sorts militärpolitiskt logiskt motiv, vilket rapporten inte nämner - Ryssland har en stor flottbas på Krim vilken man inte ville skulle hamna inom Nato om Ukraina skulle släppas in i alliansen. Men - vilket bör noteras av de som försvarar annekteringen - det var inte aktuellt för Nato att släppa in Ukraina.

Georgienkriget?  I EU:s utredningen av kriget – den så kallade Tagliavinirapporten – beskrivs att det var Georgien som startade kriget genom nattbombningar i Sydossetien. Där hävdas också att Rysslands inledande svar var legalt – själv finner det uttrycket tvivelaktigt – eftersom ”delar av den ryska fredsstyrkan hade dödats”. Därefter, redovisas i EU-rapporten, att det ryska agerandet gick ”över resonliga gränser”. Vilket är helt korrekt.
 

En rapport som ligger till underlag för ett historiskt beslut om medlemskap i Nato bör rimligen vara noga med beskrivningar om vad som sker och skett. Det skulle gett bilden av ett ärligt uppsåt snarare än en ensidig partsinlaga. 

FÖRSKÖNANDE AV DET SOM ÄR "VI". 

I rapporten redovisas: ”Den ryska statsledningen utgår från värden, intressen och en historiesyn som skiljer sig från de i väst, och som bl.a. omfattar en auktoritär samhällssyn med en målsättning att skapa inflytelsesfärer, inklusive med militära medel.”

Detta är till hälften helt sant. Den ryska statsledningen omfattar definitivt en auktoritär samhällssyn med en målsättning att skapa inflytelsesfärer.

Men målsättningen att skapa intressezoner gäller också det som är "vi" i den här rapporten. Nato är inte heller befriat från länder med auktoritär samhällssyn. 

Genom att låtsas bort det onda hos oss reduceras rapporten till retorik istället för att vara ett intellektuellt hederligt underlag för beslut - även med ett sådant finns skäl som talar för medlemskap i Nato likaväl som det finns skäl som talar emot.

”Vi” har sedan koloniserandets dagar ägnat oss åt att skapa intressesfärer, Natos stormakt USA har i allra högsta grad under lång tid haft som målsättning att skapa intressesfärer, inklusive med militära medel. Att friskriva det ledande Natolandet från sådana intressen är rent falsarium.

Det är ju inte heller så att Nato skulle vara befriande från länder med auktoritärt styre. Grekland och Portugal var medlemmar också när de var allt annat än demokratier med värderingar som rapporten tillskriver Nato. Grekland har varit militärdiktatur och Portugal en högerdiktatur - ingetdera underkände länderna som medlemmar i Nato.

Turkiet är medlem i Nato, utvecklingen i länder som Polen och Ungern är knappast oproblematisk, framtiden i USA är oviss.

Nato är ingen garant för vare sig rättssäkerhet eller demokratisk utveckling. Nato blir det som medlemsländerna blir. Och utvecklingen i dessa är allt annat än solklar… Sådant bör också analyseras.

 

AVSKRÄCKNING MED KÄRNVAPEN

Rapporten konstaterar att ”kärnvapen utgör ett centralt element för Rysslands strategiska avskräckning”, vilket med rätta beskrivs som för jävligt. 

 

Däremot anses i rapporten Natos uttalade strategi att kunna vara först att använda kärnvapen uppenbarligen mindre problematisk – trots att det oavsett vem som sätter igång ett kärnvapenkrig (de goda eller de onda) kommer att drabba Sverige.

Enligt den ryska "avskräckningsstrategin" kan kärnvapen användas som svar på kärnvapenanfall eller svar på angrepp med konventionella vapen om ”själva statens existens” är hotad. Det är minst sagt problematiskt eftersom det där med ”själva statens existens” är ett flytande begrepp som kan nyttjas av en despot, särskilt en som är kränkt och som upplever sig som varande staten…

I rapporten kan vidare läsas att den egna (ryska) befolkningen ska vänjas vid ett scenario där det ska anses vara legitimt för Ryssland att använda kärnvapen. Tröskeln för hot om användning av kärnvapen har därmed sänkts, skrivs i rapporten. Dessvärre problematiseras inte detta förhållande.

Om tröskeln för att använda kärnvapen minskar borde väl rimligen hela vår strategi gå ut på att kyla ner konflikter snarare än att öka dem genom att utvidga det Nato som Ryssland - hur knäppt vi än tycker det vara - anser vara ett hot mot landet.

Vi kan anse att den ryska bilden av Nato som en aggressiv maktsfär som har syfte att ”omringa Ryssland” är falsk – men vad vi än anser så finns den där och Nato lägger sig onekligen alltmer dikt vid Rysslands gräns. 

 

KONFLIKTLÖSANDE BYGGER PÅ ATT FÖRSTÅ HUR DEN ANDRE SER PÅ ENS EGNA UPPFÖRANDE.

Rapporten saknar varje uns av försök att diskutera hur ”den andre” ser på oss trots att just detta – att förstå hur den andre uppfattar det man gör – är det mest centrala för att minska konfliktytor, skapa avspänning, få till fred istället för att bara vinna krig.

Detta är inte det samma som att lägga sig platt, eller vara underkuvad. Det är att göra en bred analys i syfte att söka fred. 

Rapporten saknar dessutom varje uns av analys av om den ryska regimen stärks eller försvagas av att den kan utnyttja vårt agerande för att stärka sin egen roll internt inom landet, hur den kan spika fast bilden av ett hotfullt Nato som omringar landet, hur Putinregimen kan använda detta för att motivera sitt maktinnehav.  

 

ÖKAD MILITÄR AKTIVITET

Rapporten slås helt riktigt fast att  ”den militära aktiviteten i Sveriges närområde ökat över tid”. Man skriver att detta är ett ensidigt ryskt agerande och att ”Sverige bidrar aktivt till en fredlig, stabil och hållbar utveckling”. Återigen saknas den andres perspektiv.

Om vi upplever att det värdlandsavtal som Sverige skrivit på med Nato bidrar till fredlig utveckling så är det ju allt annat än självklart att "den andre" uppfattar det så.

Värdlandsavtalet innebär bland annat att en regering (även minoritetsregering utan riksdagsbeslut) kan bjuda in Nato att såväl använda hamnar, flygfält, vägar och annan infrastruktur som att att svenskt territorium kan användas även för offensiva vapen riktade mot Ryssland. Praktiska förberedelser för ett sådan inbjudan skall göras i fredstid.

Det är ju inte säkert – eller ens troligt - att den andre uppfattar detta som fredligt. Vi kan tycka det är hur löjligt som helst – men avspänning och konfliktlösning innebär som sagt att begripa hur det ser ut med den andres ögon eller hur det kan användas i den andres – det här fallet en auktoritär regim med en despot i ledningen – för att befästa sin egen roll som den starka kraft som kan skydda landet med den lede fi.

 

GOTLAND 

I rapporten skrivs att ”den strategiska utsattheten för Gotland har ökat”. Hela idén om Gotland som hårt utsatt lanserades när Ryssland – mot folkrätten – annekterade Krim trots att det inte finns någon som helst vare sig historisk, militär eller geopolitisk likhet mellan Krim och Gotland. På Gotland finns ingen rysk flottbas, ingen rysktalande befolkning, ingen rysk historia som på minsta vis går att jämföra med Krim.

Någon bredare problematisering av hur ett Natomedlemskap skulle påverka Gotland existerar inte i rapporten. Huruvida Natoanslutning ökar spänningarna kring Gotland föregås med tystnad trots att Gotland skulle kunna förses med Natobaser med missiler etcetera. Skulle detta innebära nedtrappning eller skulle det trigga Ryssland att i en krigssituation snarare vara först med att inta ön för att stoppa  Nato ”att flyttar fram sina positioner”?

En utredning med minsta lilla syfte att ge underlag för ett seriöst beslut borde givetvis diskutera detta – i vart fall om Sverige har för avsikt att bidra till avspänning och fredlig samexistens.

Svenskt och finskt medlemskap i Nato innebär att Östersjön blir ett sorts innanhav för Nato. Den ryska uppfattningen är att Kaliningrad blir instängt och att rysk flotta lätt kan hindras att ta sig ut. Det är inte självklart att detta medför nedtrappning av spänningar i regionen, snarare lär Ryssland flytta fram än mer militära resurser till Kaliningrad.

Är en sådan utveckling bra? Nog borde ett underlag för beslut analysera detta.

RYSKT INTRESSE AV SVENSKA ALLIANSFRIHET 

Varje land måste ges rätten att själv i demokratisk ordning avgöra om det vill söka medlemskap i Nato, det är en demokratisk självklarhet. Ryssland ska inte diktera villkoren. Det måste få vara grundregeln.

Att de baltiska länderna, efter Sovjetunionens kollaps, sökte medlemskap i Nato var ett svar på hur länderna hållits som fångar inom det kommunistiska Sovjet.

I rapporten konstateras att Ryssland vill – i någon sorts kravliknande formuleringar - att Sveriges alliansfrihet bevaras. Ja, det är klart att de vill. Det är inget nytt. Så har det varit sedan 1949.

Istället för att konstatera detta väljer man att peka på att den ryske försvarsministern Sergej Sjojgu 2018 sagt att eventuella finländska och svenska Natomedlemskap kommer att mötas med svarsåtgärder. Men hade Natoanslutning antytts tidigare så hade ryssarna sagt det då också.

Vilka svarsåtgärder är då aktuella? Utredningen slår fast att detta ”primärt torde handla om utökad utplacering av militära förmågor i vårt närområde”. Ja, allt annat vore ju jättekonstigt, självfallet kommer Ryssland att stärka sin militära verksamhet i bland annat Kaliningrad. Är det värt att trigga igång det också? Kanske, kanske inte.

Frågan som bör analyseras är givetvis: ökar detta spänningen eller minskar det spänningen? Ökar detta en auktoritär regims benägenhet att använda kärnvapen eller minskar den? Är det genomtänkt – om vi har fredlig samexistens som en målsättning – att ”tränga in Ryssland”? Är det smart – om vi vill se att den auktoritära regimen i Ryssland ersätts – att legitimera dess världsbild genom att Nato lägger sig alltmer dikt mot dess gränser?

Frågor som inte på minsta sätt blir belysta i rapporten men som i allra högsta grad påverkar om vi ska kunna leva i fredstid eller krigshotstid framöver. Man kan komma till olika slutsatser, men en ordentlig analys är det minska man kan begära.

 

DE OUTTALADE FRÅGORNA

Rapporten slår fast att ”Sverige som Natomedlem har en skyldighet att betrakta ett väpnat angrepp på en annan allierad som ett angrepp även på Sverige…” Så är det.

En fråga som undviks är dock följande: Om Ryssland skulle få för sig att anfalla Gotland – med det formella motivet att hindra Nato från att sätta upp "baser med offensiva vapen" – skulle USA då riskera ett världskrig där New York skulle kunna utraderas av kärnvapen för att försvara ön? Frågan är relevant, men kan kanske inte diskuteras öppet.

I Nato-konceptet ingår planering för vilka städer i Ryssland som ska utraderas genom kärnvapenanfall om sådana skulle bli aktuellt, på samma sätt antar jag att det i det ryska konceptet finns planerat vilka städer inom Nato som skall utraderas först vid olika scenarier.

Vilka svenskar skall sitta i den grupp som planerar vilka städer - med sina människor, kulturskatter, djur och infrastruktur - som skall förintas med kärnvapen? Blir vi inte helt marinerade i hela kärnvapenhelvetet genom att delta i detta? Jo, vi kan förstås be om att få slippa delta i beslutet om vilka som skall avrättas i vårt namn.

VEM BESTÄMMER?
 Å ena sidan svarar regeringen och rapporten på Natokritik med att alla länder är självständiga och ingen kan tvingas till beslut, å andra sidan vill regeringen att Turkiet nu skall tvingas att acceptera svenskt medlemskap genom att USA trycker på.

Vilket ju bekräftar det alla vet: USA har störst inflytande. Vilket borde få en utredning att åtminstone påpeka att utvecklingen i just USA kommer att påverka Natos beslut. Utvecklingen i USA är inte den bästa, vi kan snart ha en republikansk president som heter Trump eller är av hans kaliber. Känns det tryggt? Är det en utveckling av Nato som ökar Sveriges säkerhet som medlem? Om det skrivs ingenting.

I rapporten hävdas utan minsta lilla analys: ”Natomedlemskap skulle inte i sig påverka Sveriges möjligheter att fortsatt främja grundvärden i svensk utrikes- och säkerhetspolitik.”

Detta är ju totalt lögnaktigt. Sverige har redan tvingats – efter hot från Nato om konsekvenser (Jens Stoltenberg, Folk och Försvar 2018) – att inte skriva på FN-konventionen om förbud mot kärnvapen. Sverige kommer att, som medlem i Nato, söka ”säkerhet” genom kärnvapenparaply vare sig vi önskar eller inte.

Sverige pressas redan nu till eftergifter för att Turkiet skall ”släppa in oss” in oss i Nato. Sverige kommer att delta i planeringen för var ett eventuellt kärnvapenanfall skall sättas in, det vill säga vilka städer som skall utrotas. Detta påverkar i allra högsta grad svensk utrikes- och säkerhetspolitik.

 

KOSTNADER

Vid toppmötet i Wales 2014 bekräftade Nato att det uttalade målet för alliansens medlemsländer är att använda minst 2 procent av BNP till försvarsutgifter, vilket lett till att Sverige beslutat just det. 2 procent av BNP innebär att 8 procent av statens utgifter kommer att gå till den militära försvarsbudgeten. En analys borde rimligen innefatta vad detta innebär för Sveriges möjligheter att värna demokratin genom att satsa på skolan, rättssystemet, landsbygdsutveckling, rättfärdig vård.

I rapporten anges att andra merkostnader skulle inskränkas till 600 – 700 miljoner per år, vilket jag tvivlar på. I själva verket skall infrastrukturen byggas om – vilket lär ske även med civila pengar - för att kunna ta emot och härbärgera Natotrupp. Myndigheterna planerar för detta redan nu.

MINSKAD ELLER ÖKAD SPÄNNING

Hela tiden återkommer jag till vikten av avspänning, nedtrappning, konfliktlösande istället för till åtgärder som leder till ökad spänning, upptrappning och nya konfliktzoner. 

Rapporten slår fast: ”Ett svenskt Natomedlemskap skulle höja tröskeln för militära konflikter och därmed ge en konfliktavhållande effekt…”  Men ett svenskt Natomedlemskap innebär också att vi blir del av ytterligare upprustningsspiral och blockbildande  - samt att den andre triggas, eller i vart fall kan använda medlemskapet i sin retorik för inhemskt bruk. Är det vår önskan?

Jag läser ”Nato har en lednings- och planeringsstruktur med unik förmåga att leda stora och krävande militära operationer. Den integrerade kommandostrukturen gör att de allierade kan agera tillsammans med större effektivitet och snabbhet än vad som annars skulle vara fallet.” Jo, men samtidigt måste alla vara överens. Vi måste vara överens med de vi inte är överens med. Turkiet till exempel. Är det ett problem - och i så fall vad kan det leda till i sin förlängning?

AVSLUTNING 

Man kan givetvis argumentera för svenskt medlemskap i Nato av flera olika skäl, det är fullt i sin ordning. Jag kan själv finna flera skäl, men den pladderretorik som till stor del genomsyrar rapporten är faktiskt inte seriös.

Rapporten liknar mest en gymnasieuppsats som genom upprepningar och rundgångar lyckats få ihop 41 sidor.

Det är, som sagt, helt okej att plädera för svenskt medlemskap i Nato. Men det är inte okej att låtsas att de papper som lämnat regeringskansliet är ett seriöst underlag för beslut om medlemskap i Nato hur mycket än Ann Linde, Magdalena Andersson och Peter Hultqvist – och oppositionspolitiker -  ger sken av det.

Rapporten är till stora del utformad för att i sig argumentera för medlemskap i Nato. En sådan rapport kan mycket väl göras, men den ska redovisas för vad det är, inte som ett seriöst underlag för beslut om huruvida Sverige ska gå med eller inte.

Rapporten finns här.

Självfallet finns det tunga utredningar som gjorts under åren.

I januari 2016 utkom Hans Blix med fleras utredning Sverige, Nato och säkerheten som också blev en bok: https://celanders.se/bocker/facklitteratur/sverige-nato-och-sakerheten

Medlemmen i Krigsvetenskapsakademien Krister Bringéus utredning Säkerhet i ny tid finns som SOU 2016:57. https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/statens-offentliga-utredningar/2016/09/sou-201657/

 

Kväde med anledning av att metrarna är långa...

 

Desperat kväde nedtecknat på tåget mellan Alvesta och Växjö häromdagen. Om rimmen är av måttligare slag så kan det bero på att avståndet mellan dessa orter är kort för ett snabbt rullande tåg:

Foton: Filip Hallbäck som var en i publiken.

Reser runt i vårt land,

med krycka i hand.

Nyss sprang jag runt som rörlig snubbe,

nu rör jag mig som en gubbe. 

 

Nyss var metrarna snälla och korta,

nu är dom onda och långa.

Nyss var lätt att va borta,

nu är resorna vrånga. 

 

Nyss var jag snabbt på språng

vid byte från tåg till tåg.

Nu är det segt mellan varje perrong

och jag känner mig jäkligt låg.

 

Således: Operationer i all ära

men rehab är tungt att bära.

 

Nu närmar sig tåget talarstället,

men det känns långt till hotellet.

230 meter onda och långa,

perronger och trappor är trånga. 

 

Jag undrar hur det ska bli,

är tiden som springande snubbe förbi?

Är det dags att gå in i lugna fasen,

innan blommor ställs i begravningsvasen....? 

 

Ja, det kan man ju undra i dessa tider,

när ryggen och benen lider.

Men kul ska det bli att prata om freden den fina

med bästa Malin, Thage och Stina.

Fler vill ha kortare arbetstid än högre lön

 Av alla som svarat säger mer än varannan att kortare arbetstid är viktigare, medan fyra av tio föredrar högre lön. Övriga är osäkra.

Frågar man bara kvinnor är skillnaden ännu större, där vill sex av tio jobba mindre medan drygt tre av tio föredrar högre lön.

Även bland männen är det fler som föredrar kortare arbetstid, men där är det betydligt jämnare.

Sammanlagt är sex av tio som sympatiserar med S, V och MP positiva till kortare arbetstid istället för högre lön, trots att dessa vanligen har lägre lön än de som röstar borgerligt. Bland de borgerlige är det ändå fyra av tio som hellre väljer sänkt arbetstid än högre lön

Noteras kan att MP, när jag var språkrör, hade sänkt arbetstid som offensiv kärnfråga i valen. Sedan försvann det och när Peter Eriksson, språkrör, meddelade att sänkt arbetstid var omodernt så falnade den offensiva linjen.

Här finns undersökningen.

Vore inte så dumt

 

"Rekommenderas varmt."  Sakine Madon, UNT

"En oerhört viktig bok som ALLA borde läsa! Författaren har ett skönt och skickligt språk som är lätt att förstå och det känns som att sitta bredvid honom med en kopp kaffe där man bara vill lära känna denna människa bättre." Omnible

"Den här boken innehåller faktiskt de viktigaste frågeställningarna vi alla har att ställa oss. Så sossig jag än är. Läs den och inte minst tänk sen efter själva." Mats Nylöw...

Finns på bibliotek. Och lokal bokhandel. Lägst pris på nätet direkt från förlaget här: https://verbalforlag.se/bocker/vad-ska-vi-med-samhallet-till/

Å ena sidan, å andra sidan

Hur är det nu? 

Å ena sidan säger svenska politiker - för att vinna sympati för medlemskap i Nato - att vi inte behöver skicka svenska soldater till andra länder, att vi avgör det själva - men å andra sidan skall andra länder skicka soldater till oss som en garanti.

Å ana sidan säger svenska politiker att vårt nationella självbestämmande är intakt även vid medlemskap i Nato - å andra sidan hoppas man att Turkiet ska tvingas att säga ja till svenskt medlemskap efter påtryckningar från USA.

Å ena sidan säger svenska politiker att Nato-medlemskap innebär skydd mot ryskt angrepp - å andra sidan hävdar samma politiker att svenskt deltagande innebär att Nato kan befästa Gotland vilket underlättar om ryssarna anfaller Natomedlemmar i Baltikum.

Å ena sidan säger svenska politiker att Natomedlemskap inte drar mer pengar ur statskassan - å andra sidan har samma politiker redan tagit beslut som överensstämmer med Natos krav på 2 procent av BNP, vilket motsvarar 8 procent av statens utgifter.

Å ena sidan hävdar svenska politiker att Nato är en försvarsallians - å andra sidan har samma politiker skickat soldater att under Natobefäl delta i krig i Afghanistan.

Det är mycket nu...

PS! Återigen ett sovjetiserat program om Nato i SVT. I går stod återigen anhängare i rad medan två med kritiska frågor fick några korta inlägg. Den sovjetiserade modellen används konsekvent av SVT i just Natofrågan.

Tänk så det kan bli.. (2)

Det är kul att det är krig så det blir lite intensivt. 

Fred och nedrustning är ju trist och lojt. 

"Det är inte alla som får skjuta kulspruta med havsutsikt",  meddelas i DN som poetiskt beskriver hur "fienderna i papp dansar i vinden när de genomborras av ammunition".

Hej och hå!

Snart är väl det högsta modet parfym med likdoft. 

Tänk så det kan bli...

 

140 år sedan Elin Wägner föddes

Idag är det 140 år sedan Elin Wägner föddes. Under några år var hon nästan helt bortglömd.

När min son gick i nian ville han göra ett specialarbete om Elin Wägner. Läraren tittade på honom och frågade: Vem är det?

Elin Wägner hade hamnat i skuggan. Hon passade inte in i gängse fack.

Hon vävde samman miljö, fred och kvinnans rätt till jämställdhet på ett sätt som låg långt före sin tid. Hon passade inte in i vare sig liberala eller konservativa fållor. Inte ens i feministiska, så där rakt av.

FÖRÄNDRADE MITT LIV 

Själv hade jag i slutet av 70-talet ramlat över en bok som heter Väckarklocka, skriven nästan fyrtio år tidigare. Boken förändrade min världsbild. Hennes budskap knackade, nej bultade, på både hjärna och hjärta. 

De släpptes inte in frivilligt. De bröt sig in! Och blev grund för mitt politiska engagemang.

Jag hade flyttat till Vingåker några år tidigare. Begrep inte hur Katrineholms kommun kunde negligera att Fogelstad, där Elin Wägner var den ledande ideologen, fanns inom kommungränsen.

FOGELSTAD PASSADE INTE IN

Kanske berodde det på att kommunen styrdes av socialdemokrater. Fogelstad passade inte in i deras idévärld. 

Här satt föregångarna som på ett provocerande sätt hade mage att vara queer långt innan begreppet fanns, som var långt före Elsie Ottesen-Jensen när det gällde sexualupplysning och till råga på allt var före makarna Myrdal när det gällde socialpolitik, fast på ett ett betydligt mer empatiskt sätt. 

Här fanns Elin Wägner som var ekosof innan begreppet myntats - och som vare en enda stor provokation mot normer, system och strukturer.

PROVOCERANDE

Elin Wägner formulerade en världsbild som var en helt annan än den förhärskade. och som är mer aktuell än någonsin idag: hon skrev appeller mot militarism, krävde human flyktingpolitik och tog kamp för att konsumenter skulle ta ansvar för hur producenterna tvingades leva, om än på andra sidan jorden. 

Hon utmanade etablissemang över hela fältet: 

”Soldaterna besprutar sina största fiender med kulor, lantmännen besprutar de minsta med sina kemiska lösningar. Båda delarna är ett hopplöst företag. Bespruta ett fiendefolks soldater till döds och en oumbärlig del av den mänskliga familjen har undergått en behandling vars följder ingen kan beräkna. Bespruta vinstockens parasiter och man dödar livet i jorden under den, utan vilken vinstocken inte kan leva.”

Denna ”civilisationskritik” formuleras efter andra världskriget. Drömmen om evig ekonomisk och materiell tillväxt präglade efterkrigstiden. Tron var stark att man skulle behärska naturen, ta strid mot naturlagarna och slå sönder de sammanhang man inte förstod meningen med. Kemikalierna skulle utrota skadeinsekter en gång för alla, industrierna skulle växa med tillgång till billiga fossila bränslen och exploatering av naturresurser. 

Människans mål var entydigt: lägga jorden under sig. Mitt i detta rus varnar Elin Wägner för människans begär att få ”härska över alla de andra i den långa syskonkedjan”.

MOT BÅDE STALIN OCH HITLER

Som en av de få hade hon redan 1938 tagit högljutt och starkt avstånd från både nazism och kommunism. Hon skrev: ”De vet inget om följderna av att kränka den mänskliga värdigheten genom att behandla individerna som nollor, vilka får sitt värde först genom ledarsiffran…”

Bättre kan det inte sägas.

KAMP FÖR DEMOKRATI

I kampen för kvinnlig frigörelse var Elin Wägners böcker murbräckor som ihärdigt och skoningslöst hamrade på patriarkatets murar. Sverige låg efter de övriga nordiska länderna. I den ryska lydstaten Finland hade kvinnor fått rösträtt redan 1906… 

I Sveriges riksdag hade liberalen Fredrik Borg 1884 motionerat om kvinnlig rösträtt på lika villkor som männen, men utan framgång. Greve Sparre kritiserade förslaget med motivet att det skulle bli för trångt i riksdagshuset eftersom kvinnorna hade så vida kjolar… Det dröjde ända till 1921 innan kvinnlig rösträtt infördes i Sverige.

MANINNOR OCH RÄDDA BARNEN

Elin Wägner ville ge kvinnor frihet att vara de individer de är, inte kopior av de roller som män intagit. Hon ogillade ”maninnor”. Till skillnad från Ellen Key menade hon att begreppet kvinna inte alls bara var biologiskt bestämt utan även kulturellt konstruerat och direkt beroende av samhällets maktrelationer.

När Svenska Rädda Barnen bildades 1919 var Elin en av stiftarna. Några år tidigare hade hon varit med att med att bilda Woman´s Organisation for World Order, en organisation som samlade en intellektuell kvinnlig elit för att diskutera kvinnors villkor, miljö och nedrustning.

FÖRPASSADES

Väckarklocka, boken som fick mig att bli politiker 40 år efter det att den skrevs, hade bemötts med en blandning av tystnad och oförstående. Hon förpassades ut från den offentliga scenen. Hon blev djupt besviken. I tysthet skrev hon en biografi över Selma Lagerlöf. Den förde henne in i Svenska Akademin 1944. Tre år senare slog cancern till. Hon avled den 7 januari 1949. 

VINDEN VÄNDE BLADEN

Under sina sista dagar fick hon uppleva hur hennes sista roman, Vinden Vände Bladen, återerövrade en stor läsekrets. Den såldes mycket snabbt i 20 000 exemplar. Fick lysande recensioner. Det är en berättelse, i klass med de stora ryska berättarna.

Hennes hem finns kvar, det ligger i Bergs socken i Småland. När jag övernattat i hennes hus har jag känt en tacksamhet som gränsar till kärlek.

Hon är begravd på Norra kyrkogården i Lund och är, om man får tro hennes prognoser, fullkomligt lycklig.

"Pinsamt Nato-fjäsk..."

Året är 1999. Nato fyller 50 år. Göran Persson är statsminister Han åker till firandet och fjäskar. MP budgetsamarbetar med sossarna - det utgjorde inget hinder för mig som språkrör att vara djupt kritisk.

 

 

Artikeln inleds så här:

"Nato fyller år. Fyrverkeriet består i att bomba Jugoslavien tillbaka till 1800-talet. Sveriges regering låter sig representeras så tungt som det bara är möjligt under firandet i Washington.

 

Var det verkligen nödvändigt. Svaret måste bli nej.

 

Var det verkligen rimligt. Svaret måste bli nej.

 

Visar det inte på politiskt dåligt omdöme. Svaret måste bli ja.

 

Firandet av Nato sker under en tid då alliansen närmast gjort det till vana att kränka folkrätten. Natos missiler och bomber som regnar ner - där man planerat det, en bit därifrån eller i fullständigt fel områden - börjar bli en del av nutidshistorien.

 

Ett märkligt agerande som skär sönder FN än mer och som dessvärre fått den svenska regeringen att iakttaga största möjliga tystnad, trots alla de stolta deklarationerna om vikten av ett fungerande FN.

 

Varför denna tystnad? Svaret är lika enkelt som pinsamt för socialdemokratin, som tidigare alltid hävdat folkrätten: EU skall uppträda gemensamt och tala med en röst. De flesta EU-medlemmar är också Natomedlemmar. Därav största möjliga tystnad från den svenska regeringen.

Genom sin tystnad intar regeringen en hållning som inte stöter sig med Nato och därmed inte heller försvårar möjligheterna för Sverige att bli medlem.

Det är ju ingen tvekan att Sverige, med de små smygande stegens tyranni, sakta men säkert närmar sig ett medlemskap. Utan någon folklig debatt. Och självfallet under kraftfulla förnekanden från regeringen - ungefär på samma sätt som varje svensk regering förnekat varje samröre med Nato på den tid då neutralitet var den offentliga hållningen.

 

I denna typ av frågor är offentlig lögn regel - och de som hävdar att det är lögn beskrivs regelmässigt av makthavarna som svartmålare och offer för konspirationsteorier."

 

Lite längre ner skriver jag: 

 

"Natos gamla kärna - kärnvapenavskräckning och kollektivt försvar, det vill säga att alla Natomedlemmar skall agera om något Natoland blir indraget i krig eller konflikt. De nya områdena är att rent allmänt kunna ge sig in i regelrätta krig. Vi ser en sådan icke FN-godkänd verksamhet just nu när man väljer att bomba tillbaka ett land till 1800-talet med mer eller mindre rimliga argument. Mest mindre.

 

Femtioårsfirandet i Washington avslutades för övrigt med formaliserade positionsförflyttningar som bekräftar den självpåtagna rätten att bryta folkrätten: Nato skall kunna agera utanför sina gränser, med eller utan FN-mandat. Dock har man vänligheten att meddela att operationer - det må kallas kirurgiska ingrepp eller missilregn - bör begränsas till det "euroatlantiska området".

 

Slut citat. Säga vad man vill, men när jag var språkrör talades det i alla fall klarspråk från MP med rötter i fredsrörelsen. Fega var vi banne mig inte.

Hela artikeln finns här.

Skådespelet är slut

Jaha, då har den socialdemokratiska ledningens skådespel kommit till vägs ände och man ska avslöja det alla vet:

S förordar svenskt medlemskap i Nato. 

Vilket kortsiktigt kommer att leda till ökad militär spänning i Östersjöområdet. Smart? Nej!

Och långsiktigt? Sverige blir måltavla om krig uppstår mellan Nato och Ryssland. Och vi blir upplåsta  i många, många årtionden där flera Nato-länder i Europa  kan få kraftigt förändrade politiska majoriteter.

Allt i en tid när en mycket märklig del av den amerikanska politiken håller på att få det stora landet i väster att krackelera. Vilket på många sätt är olyckligt.

Ryssland då? Styrs av en obehaglig regim med en despot i ledningen. Men det som inte begriper den historiska och geopolitiska skillnaden mellan Ukraina och Sverige borde gå en grundkurs i historia. Börja med den socialdemokratiska ledningen.

 

 

Växjö 18 maj

 

Svar

I Ryssland har det satts upp en del affischer som hävdar att bland annat Ingvar Kamprad och Ingmar Bergman var nazister. En provokation. På temat "landte med nazister söker medlemskap i Nato". 

Svenska medier har också berättat om Kamprads och Bergmans sympatier för nazismen under unga år, så det var ju lätt för Kremls affischmakare att hitta det.

Hur bör vi möta sånt? Tja, genom att vända på steken, affischera om att vi gillar att läsa Fjodor Dostojevskij, älskar Pjotr Tjajkovskij och beundrar danskonsten på Bolsjojteatern. Sluta kriget i Ukraina, Vladimir, tagga ner och läs en bok av Fjodor, lyssna på Pjotr och njut av Svansjön du också. Och varför inte avsluta kvällen med lite fin ukrainsk borsjtj.

(S)kådespel

Det är förstås helt klart att Sverige söker medlemskap i Nato.

Det skådespel som sosseriet håller på med är - och har länge varit - ren fernissa. 

Begreppet "Nato" är redan infört i svensk lagstiftning. Skattefrågor och tullfrågor är avklarade som del av de avtal Sverige redan tecknat med Nato. 

 

Redan skrivet avtal innebär att Nato kan ges möjlighet att såväl bygga militär infrastruktur i Sverige som bekämpa ”tredje land” från svenskt territorium. 

 

Logistiken måste fungera, vilket kräver tillgång till flygfält, hamnar, vägar och strategiska knutpunkter, vilket klargörs i det så kallade värdlandsavtalet. 

 

Vid beslut om förläggningen av nya regementen har hänsyn tagits till hur Natotrupp ska ta sig genom Sverige från basen i Trondheim. 

 

Såväl det militära som civila Sverige är sedan länge förberett för att, efter ett snabbt beslut, kunna öppnas upp för Nato. Det något pittoreska är att de flesta stegen har tagits när regeringen bestått av S och MP - och med en stor riksdagsmajoritets påtryckning.

 

Att Sverige är ett av de länder som inte skrivit på FN-konventionen om förbud mot kärnvapen är en följd av att bland annat Natos generalsekreterare Stoltenberg meddelat att ett undertecknade skulle "få konsekvenser".

Frågan är vem som.är Alfred E Neuman.