På så vis

Sommarnatt... några glas vitt vin... i trevligt sällskap... det är fint. För övrigt är det långt mellan gårdagen kunskap och dagens. 

Viss ödmjukhet anbefalles... det kommer att vara lika långt mellan dagens kunskap och morgondagens.

Elvis genom överstens ögon

När det offentliggjordes att Baz Luhrmann skulle sätta tänderna i historien om Elvis så fanns skäl till
oro. Inte för att han gjort dåliga filmer - Moulin Rouge var ju rent av bra - men risken att det skulle puttra över i kitsch, paljetter och svulstighet fanns.

Min oro visade sig onödig. En av recensionerna beskrev filmen som en snabbspolning av Elvis liv. Så kan man se det. Men fördjupningar av vissa händelser ger en god bild av ett antal av de konflikter som uppstod mellan Elvis och hans manager, Överste Tom Parker. Som inte var en Tom. Inte heller en Parker. Och vad gäller översten så hade han varit det en gång i en lokal brandkår. 

Det är genom Tom Parker - gediget och lagom svulstigt spelad av spelad av Tom Hanks - som berättelsen om Elvis drivs vidare.

Greppet att låta Parker driva berättelsen fungerar och tillåter att en del dialogscener liknar teatertablåer, vilket faktiskt inte stör. Ibland får jag känslan av seriemagasin då handlingen rasslar på i stackato. Det funkar också hyggligt.

Filmen är bättre än jag trodde den skulle vara. Skådisen som spelar Elvis gör ett gott hantverk, i de små detaljerna kommer han Elvis mycket nära. 

Filmen börjar i Las Vegas, där den åldrade managern vandrar runt som ett tragiskt, girigt offer för sin egen snikenhet som till förskräckande stor del medförde strypkoppel på sin adept vars liv avslutades redan efter 42 år.

För den som vill fatta vad som hände när den unge Presley gjorde sina alldeles egna versioner av gamla svarta blueslåtar är filmen på intet sätt dålig. Och att den tidens diggare av klassisk country fick svettningar när Elvis, redan då med sympatisk självironi, omvandlade dem till något fräckt och fräscht är inte så konstigt. Killen var på sitt sätt ett egensinnigt geni som skakade om.

Mest sympatiskt i filmen - liksom i de senaste dokumentärerna - är att berättelsen om Elvis, efter en del decenniers tystnad från PR-folket, tar avstamp i den unge mannens vurm för den musiken som sjöngs och spelades av svarta. Att som vit besöka svarta klubbar var allt annat än politiskt korrekt för en ung man i den amerikanska Södern.

När min roman om Elvis, rockmusikens barndom och den amerikanska Södern, kom ut himlade en del med ögonen eftersom de uppfattade att jag skrev om historien i ett politiskt syfte medan andra tvärtom gav rejäla tummar upp. Jag är glad att jag hittade rätt redan för drygt tjugo år sedan, innan det blev en allmän sanning.

Musikaliskt då? Tack och lov finns originallåtar med - men det gör det inte lätt för Austin Butler, som spelar Elvis, i de låtar han sjunger med hjälp av hyggligt eko. Men det gör ingenting.

I slutet av filmen återkommer en och samma textrad från en av Elvis stora nummer, Suspicious minds. Raden är We´re caught in a trap, I can´t walk out. Och så var det väl. Och är för många av oss.

Tänker förstås på en annan av mina favoriter, Elin Wägner som skrev: "En fågel värjer sin bur. Det är det enda den kan göra om den tillhör en gammal burfågelsläkt... Den öppna dörren är då inte utgång till friheten utan ingång för katten. Fågeln har rätt i att det betyder katastrof om katten kommer in i buren, men om den fria fågelns möjligheter vet den ingenting."

Överste Tom Parker placerade Elvis i en gyllene bur, och satte lås på den. Vid några tillfällen bröt sig Elvis ut. De speglas fint i filmen. 

Har du kommit ända hit och vill läsa min bok Gud älskar att färdas i en rosa Cadillac - recensioner finns här - så uppge koden ELVIS vid beställning via provoka@telia.com så finns kvarvarande signerade ex för 100 kr plus frakt, vilket blir 180 kr.

Nato, Turkiet och pinsamheter

 Linus Hagström, professor i statsvetenskap vid Försvarshögskolan, analyserar Natodebatten i Sverige och kommer fram till samma analys av beslutunderlaget som jag skrev om för några veckor sedan. Han skriver här.

"Att gå med i Nato har framställts som en närmast teknokratisk och riskfri manöver. Det är ett exempel på hur säkerhetspolitikens inneboende osäkerhet underskattas eller döljs. Oförmågan att leva med osäkerhet bidrar till att vi just nu håller på att ge upp den strategiskt vaga linje som tidigare bidragit till avspänning,"

Kort sagt: Debatten har varit undermålig, liksom beslutsunderlaget. Så här skrev jag. 

Men vad gör det... nu har Sverige gjort de eftergifter som Erdoğan krävt. Och Sverige tappar delar av det som är rättsstat på köpet, som det ser ut. Vi sitter verkligen på det sluttande planet, men är rent generellt för lata och bekväma för att sätta oss in in frågan.

 Med "vi" menar jag de allra flesta som hellre planerar semestern och grillar en bit. Men kom inte och gnäll när det är försent... 

Freud, Wägner, bildning och ymnig svettning

Sigmund Freud är inte bara en person, utan också ett begrepp. Själv ältade jag mig igenom delar av hans teorier i mina något yngre år. Det var ju så det skulle vara.

Flera år senare läste jag om Elin Wägners möte med den store - hon var inte så imponerad efter de timmar de fick tillsammans.

Att Elin Wägner skulle lägga sig på soffan och låta låta sig analyseras var förstås inte aktuellt - hade hon gjort det hade hon varit i full färd med att analysera Freud istället...

 

I SVT-serien En bok, en författare samtalade jag med en författare av om dennes bok om Freud. Det var det enda av mina 99 samtal som inte kunde sändas, freudianen svettades så ymnigt då jag intog några mer kritiska frågeställningar och hen bad om att programmet skulle ställas.

Så blev det, trots att jag var hövlig under samtalet. 

 

En av de frågor som fick svetten att rinna var den om hur kokainet påverkade Freuds psykoanalys - jag ser att just den frågan finns med i Bildningsboxen (Norstedts förlag) så den var väl rimligt relevant även när jag ville diskutera den...

 

En intressant, för de av oss som är intresserade eller i vart fall roade av Sigmund Freud, finns en intressant artikel - som dessutom är inläst - av Billy Larsson. Här.

Smygändring av grundlagen ska kunna ge åtta års fängelse för den journalist som avslöjar krigsbrott av land som är medlem i Nato

Sverige är på väg att ändra grundlagen. Så att journalister som avslöjar t ex krigsbrott som ”kan skada länder som är partner till Sverige” riskerar upp till åtta års fängelse. 

De enda som röstat nej i riksdagen är Liberalerna och Vänsterpartiet. De andra teg när den socialdemokratiska regeringen la sitt förslag.

Har du inte hört talas om riksdagsbeslutet så är det inte så konstigt. Skulle inte tro att ledande politiker vill att du ska höra talas om det.

Vad sa då Liberalernas Johan Pehrson i riksdagens talarstol? Jo, han konstaterade att det visserligen skulle skapa irritation hos länder som Sverige samarbetar med om journalister avslöjar missförhållanden eller brott inom internationella insatser. Men det fria ordet kan inte vara underordnat sådana statspolitiska hänsyn.

Det borde sagts av fler. Det är nämligen en grundbult i det som kommit att kallas den liberala samhällsordningen. Yttrandefrihet, meddelarfrihet.

Men så tillkommer då det utökande samarbetet - och medlemskap - med Nato och vad är då mer naturligt än att inskränka rätten att avslöja krigsbrott? 

Om detta - och hur det "nu elegant vävs samman med inrättandet av Myndigheten för psykologiskt försvar" - skriver jag i veckans krönika i Syre. Finns här.

Och nog skulle dom vilja slippa....

"Midsommartider. Och sedan kommer politikerveckan i Almedalen, vilket tvingar partiledare att låtsas att de inte vill något annat. Men det är min övertygelse att de skulle vilja ta paus från alltihopa, ta några reningsbad och samla kraft inför valspurten. 

Så kände i alla fall jag det, och jag vet att det var likadant med flera av mina dåtida kollegor i branschen…

Trots att Almedalsveckan nådde sin peak för några år sedan – jag tycker mig höra fler suckar än förväntningar från journalister som ska dit – är den för det interna partimobiliserandet en mycket viktig vecka. Partiledare och språkrör ska inte bara se fräscha ut i medierna utan ingjuta styrka i medlemmar.

Dessutom, vilket i år är mer utpräglat än vanligt: utåtriktat handlar det inte bara om att försöka vinna sympatier utan än mer att inte skrämma bort väljare. Flera partier har en svår balansgång att gå. På hal lina."

Så inleder jag helgens ledare i ETC.

Centern, som plötsligt närmar sig fyraprocentsspärren, har i alla fall råd att köpa sig en tjock lina att balansera på - partiet är ett av de rikaste i Europa efter att sålt alla sina dagsidningar. 

För Miljöpartiet är nog Magdalena Andersson, som ideligen berömmer partiets insatser, och Nooshi Dadgostar, som plötsligt går hand i hand med SD i kampen om sänkta skatter på fossiler, de bästa tillgångarna. Liksom tunga opinionsbildare som inte är medlemmar i partiet. LÄS HELA HÄR.

 

Sommar

Akvarell i stunden: Sagoliden, Lena Rosén Schlaug

 

Love peace and understanding...

Vad passar bättre än Love, peace and understanding från 1967 så här på midsommarafton. Sen blev de flesta giriga, bittra eller flöt bara med rent allmänt i den alltmer nyliberala floden.

Vi andra flummar vidare. I tron på love, peace and understanding... Som ett bättre alternativ än hat, krig och förnekelse.

Vad passar bättre än denna dagen före midsommarafton?

"Fred" eller "rättvisa" - vad vill europeer när det gäller kriget i Ukraina?

 

Hela undersökningen finns här.

Det vansinniga kriget i Ukraina fortsätter. Nu har Zelenskyj angett att det dagligen dör upp emot 100
ukrainska soldater - och ungefär 500 såras dagligen. Eftersom sanningen sällan framförs i krig så lär offren vara än större. 

 

Till det kommer civila ukrainare och ryska soldater som dör och skadas för att leva resten av sina liv som funktionsnedsatta fysiskt eller mentalt.

Och detta pågår som det tycks utan slut och utan att ledande politiker i Europa försöker nå fram till förhandlingar, vapenvila och fred.

 

En - såvitt jag förstår seriös - opinionsmätning i Europa visar dock att 33 procent av medborgarna föredrar ”fred” även om det innebär att Ukraina tvingas göra territoriella eftergifter. Endast 22 procent kräver ”rättvisa” genom att militärt återställa Ukrainas territoriella integritet och militärt straffa Ryssland.

 

I Sverige är det hela 38 procent som föredrar "fred" framför "rättvisa". Däremot finns det inget riksdagsparti i Sverige som valt att tala om förhandlingar och fred. Inte ens det gröna partiet med rötter i fredsrörelsen. 

 

(I Sverige är det Sverigedemokratiska väljare som är mest för "rättvisa" medan det i Frankrike är det högernationalistiska partiets sympatisörer som är mest för "fred".)

 

I Tyskland är numera gröna sympatisörer de som är minst benägna att välja "fred" framför "rättvisa", vilket väl visar att ideologisk debatt är lika frånvarande där som här. En gång var Mahatma Gandhis lära en del av det gröna tankegodset som ju präglades av icke-våldsprinciper.

 

När kriget just påbörjats - den del som började av det formella ryska angreppet - skrev jag en längre artikel om när meningsfullt motstånd övergår till meningslöst. En avvägning som ständigt pågår. Min essä finns här: https://tidningensyre.se/.../ukraina-var-gar-gransen-for.../

 

Såväl Nato som EU anser uppenbarligen att det är meningslöst att skicka in soldater och flygkrafter för att hjälpa Ukraina eftersom det skulle riskera en nytt storkrig där kärnvapen skulle kunna användas. 

 

Däremot anser såväl Nato som EU att det är meningsfullt att skicka vapen så att kriget kan förlängas eller till och med vinnas. När de första besluten om att skicka vapen togs var nästan alla överens om att det bara handlade om att förlänga kriget - ur det perspektivet var, som jag såg det, vapentillförseln visserligen politiskt oundviklig men mest uttryck för cynism. 

 

Frågor - de är av jobbig art - uppkommer naturligtvis om huruvida det inte varit "bättre" att acceptera att de östra delarna av Ukraina hade fått utropa sig som egen nation efter en folkomröstning.

 

Min uppfattning var att valet i praktiken stod mellan att göra så eller att efter ett långt, blodigt, förödande krig se hur Ryssland genom våld istället skulle lägga området under sig. 

 

Och, om ska vi sluta låtsas, så är det väl dessvärre det sistnämnda som nu blir resultatet.

Min fråga är: hur skulle något annat kunna bli resultatet av alltihopa? 

 

Är det någon som på fullt allvar tror att Putinregimen skulle dra sig tillbaka med svansen mellan bena efter sitt blodiga angrepp? I så fall är denne någon oerhört naiv. Putinregimen hade hellre använt strategiska kärnvapen än dragit sig tillbaka utan någon "vinst".

 

Det bästa vore förstås om Vladimir Putin avlägsnades och en rimligare regim inrättades - och tog beslut om att dra sig tillbaka efter förhandlingar med smärre eftergifter från Ukrainas sida nu när den ryska militärmakten visat sig inte alls vara av den dignitet och kompetens som västvärldens politiker utmålat den som.

 

Hela opinionsmätningen finns här: https://ecfr.eu/.../peace-versus-justice-the-coming.../

Björn Wiman vågar

 

Björn Wiman, kulturchef på DN, skrev bra igår. Så här:

"Influeraren Jan Emanuel Johansson anländer till båthamnen på Djurgården i en röd Ferrari. Dokusåpavinnaren, välfärdsmiljonären och den tidigare socialdemokratiska riksdagsledamoten ska ta en tur i sin privata yacht.

 

Vid hamnen möter en reporter från Svenska Dagbladet. Johansson ska få testa tidningens nya valkompass, som visar vilket parti man åsiktsmässigt står närmast. I pilotglasögon, stramande vit t-shirt och collegejacka klickar han sig igenom frågorna.

 

När resultatet kommer blir det en kalldusch. Den muskulöse machomannen, med en politisk pubturné med Jimmie Åkesson i ryggen, har visat sig sympatisera mest med Miljöpartiet! ”Nej! Det här var det värsta jag varit med om!” utropar Johansson. ”Miljöpartiet är en samling stollar, den politiska ondskan.”

Något senare ska Johansson inför sina hundratusentals följare på Instagram framträda i ett makabert filmklipp med något som ska föreställa en död människa invirad med rep i en svart sopsäck och en skylt med texten ”Jag ångrar att jag röstade på Miljöpartiet förra valet”.

 

Den muskulöse machoinflueraren, med hundratusentals följare och en politisk pubturné med Jimmie Åkesson i ryggen, har visat sig sympatisera med Miljöpartiet. 

 

Vad är det som driver fram sådana uttryck? I sin bok ”Oceankänslan” skriver det tidigare språkröret Isabella Lövin om det särskilda sorts hat som riktas mot just Miljöpartiet. Förra året visade en undersökning från Brå att partiet gått om Sverigedemokraterna som Sveriges mest hotade. Särskilt utsatta är partiets kvinnliga företrädare, med ständiga trakasserier och hot om sexuellt våld. Isabella Lövin uppger att avskyn mot partiet i många Norrlandslän har blivit ett arbetsmiljöproblem för dess företrädare och sympatisörer.

 

Föraktet för Miljöpartiet är dock inte unikt för Sverige. Även i övriga delar av Europa är miljö- och klimatrörelsen föremål för hatkampanjer och falsk ryktesspridning. Inför valet i Tyskland 2021 blev De grönas språkrör Annalena Baerbock föremål för dubbelt så många falska nyheter som någon av de andra kandidaterna, skriver Isabella Lövin i sin bok. Bland annat påstods att De gröna ville förbjuda husdjur på grund av deras koldioxidutsläpp, bannlysa grillfester och införa Koranundervisning. Även i Sverige har ilskna kampanjer uppstått mot påhittade ”nyheter” som att Miljöpartiet vill införa förbud mot ridskolor och användningen av vedspisar. När bensinpriset höjs riktas vreden inte mot oljeproducerande skurkstater utan mot Miljöpartiet.

 

Den bärande retoriska figuren i alla dessa sammanhang är att partiet skulle representera en elit som vill förstöra för det riktiga ”folket”. I september 2021 skrev SD-riksdagsledamoten Thomas Morell exempelvis att Miljöpartiets framtidsvision utgör ”inte bara en samhällsfara utan är ett hot mot hela civilisationen”.

 

I förlängningen av denna retorik finns också ett hot om fysiskt våld. I veckan avslöjade tidningen Syre att en högerextrem sajt har inlett en uthängningskampanj mot klimataktivister, där man med nazistiska symboler och retorik om rasförrädare uppmanar sina följare till infiltration av miljörörelsen.

Som sagt. Vad driver detta hat? Varifrån kommer så mycket vrede?

 

Isabella Lövin misstänker i sin bok att ett skäl är att Miljöpartiet stod upp för asylrätten under flyktingkrisen 2015. Men i grunden, tror jag, handlar det ännu mer om att partiets civilisationskritik upplevs som allt mer provocerande i takt med att klimat- och hållbarhetskrisens konsekvenser blir omöjliga att bortse från i verkligheten. När Europa än en gång brinner i en ny värmebölja rullar man budbäraren i tjära och fjädrar.

 

Man behöver inte sympatisera med Miljöpartiet för att finna denna kampanj motbjudande. 

 

DN:s politiska redaktör Amanda Sokolnicki konfronterade nyligen den svenska högern med hur deras fixering vid Miljöpartiet tillåts överskugga en politik baserad på förnuft och fakta, som när lokala moderater klipper och klistrar ihop skräckbilder av vindkraftverk som står uppradade längs strandkanten, trots att de i verkligheten kommer att ligga långt utom synhåll. ”Klimatdebatten har tillåtits handla om hur irriterad man är på Miljöpartiet (och hur man bäst kan irritera det). Inte vad som behöver åstadkommas”, skrev Sokolnicki.

 

Det är mot denna bakgrund svårsmält att begrepp som ”klimatengagerade” eller ”miljövänner” används som nedsättande tillmälen i den politiska debatten. 

 

Att begränsa utsläppen av växthusgaser eller bevara den biologiska mångfalden är inget särintresse för ”engagerade”. Det är, som författaren Lars Gustafsson brukade säga, en ”parapolitisk” fråga: en förutsättning för all annan politik.

 

Inte heller handlar klimatomställningen om att förstöra glädjen för folk eller fördärva de saker i tillvaron som människor sätter värde på. Den handlar om raka motsatsen. 

 

Omställningen handlar om att bevara så mycket som möjligt av det som gör livet värt att leva. Att genomföra den kommer förvisso att kosta. Men inte hälften så mycket som att inte göra det. Det är en av vår tids mest svåruthärdliga paradoxer att ju mer uppenbart detta faktum blir, desto fler är det som väljer att blunda för det.

 

Av samma anledning kommer hetskampanjen mot Miljöpartiet sannolikt att skruvas upp ännu mer inför valet, eftersom partiets fortsatta existens i riksdagen förmodligen kan avgöra regeringsfrågan. Både ideologiska och ekonomiska intressen har mycket att vinna på att MP åker ur.

 

Jan Emanuel Johansson för sin del säger till en högerradikal nätsajt att han kommer att ställa till med ”en helsickes fest” om det parti han sympatiserar mest med försvinner ur riksdagen. 

 

Som motvikt bekände en annan tung socialdemokratisk opinionsbildare, Dala-Demokratens chefredaktör Göran Greider, att han nu för första gången funder på att överge sin grundmurade ideologiska skepsis mot de gröna: ”Lik förbannat står jag alltså här och grubblar över om jag ändå ska ge min stödröst till Miljöpartiet”, skrev Greider i veckan i Dagens ETC.

 

Valkompasserna snurrar vidare. Både vid Dalälven och på landets lyxyachter."

 

Slut på Wimans artikel. Jo, jag har kollat en rad så kallade valkompasser. Har mest gemensamt med MP varje gång. Trots att jag är starkt kritisk till MP:s strategi, formuleringar, framtoning och, som jag ser det, oförmåga - och oviljan - att knyta samman ideologin till ett sammanhållet budskap.

PS!

Vad Lars Gustavsson, som Björn Wiman hänvisade, skulle stå i frågan om MP och klimatfrågan vet jag förstås inte, men om jag kände honom rätt hade han varit en som snarast mobbat MP och ansett att klimatfrågan var överdriven...

Lyxig sommarmorgon med minimala problem...

 

Så har jag skrivit manus till mitt Sommarprogram. Politiker, eller före detta sådana, är bannlysta i Sommar i P1 under valår. Men motsvarande program som sänds där poddar sänds är mer vågade. 75 minuter inklusive 8 låtar. Spelas in i veckan.

Just nu funderar jag på vilken version av avslutningslåten som ska väljas... Den råa eller den maffiga. Rådgivare har goda argument för den sistnämnda. 

 

Sånt sitter jag i morgonsolen och funderar över... Lyxtillvaro!

Sommarmorgon

Av någon anledning är jag grovt förtjust i den här målningen av Elisabeth Warling. Den finns på Nationalmusem. Kanske påminner den om när Lena sitter och målar i ateljén och jag sitter i rummet bredvid och skriver. Det lägger sig en gemensam kreativ tystnad i huset.

Har vi tur brölar en tjur på andra sidan den lilla vägen, från fjärden låter en lom meddela att hon finns och kaffedoften från köket letar sig upp som påminnelse om att många timmar förflutit. 

Hur doften uppkommer vet jag inte, för ingen nu levande varelse är i köket. Den bara uppkommer som en signal i hjärnan att skrivandet nog bör få lite stimulans för att inte bara bli textsjok. Som det här nu tenderar att bli...

 

För övrigt undrar jag vad det är för skummis som kommer in till vänster på bilden. Det är väl som med livet självt, då och då kommer någon någon eller något smygande bakifrån för att småjävlas.

Så ser det ut...

Från Sverige exporterades de första 4 månaderna 10,6 TWh el. 

Så vet ni om Ebba Busch skulle uttala sig... 

Källa:Svenska Kraftnät.

I huvudet på män...

58,4 procent av landets kvinnor skulle rösta på de rödgröna. 

55,4 procent av Sveriges män skulle i dag rösta till höger. Nästan var fjärde penisförsedd gillar SD.

Sverigedemokraterna är runt fyra gånger större bland unga män än bland unga kvinnor. Bland unga kvinnor är Vänsterpartiet nästan dubbelt så stora som bland unga män.

En gång i tiden, bland annat när en för er välbekant figur var språkrör, var det MP som var relativt stora bland kvinnor och unga.

Frågan är varför MP tappat så enormt mycket - är det den mer utslätade politiken, är det attityden, är det språket, är det byråkratiseringen, är det framtoningen?

 

Varför i helvete...

 ... intresserar sig människor för Kim Kardashian?

Hur kommer det sig att det finns fullt vuxna människor av arten homo sapiens ägnar så stort intresse åt familjen Wahlgrens leverne? 

Hur i hela friden kommer det sig att fullt - tror jag - friska människor ägnar tid åt att följa så kallade influenser vars uppdrag är att göra reklam för sådant de inte ens själva tror på?

Jag måtte vara dum som ett spån för jag fattar inte.

Är 3 kronor dyrt för ett ägg?

En höna lägger högst ett ägg om dagen. En hel dags jobb för hönan betalar vi ungefär 3 kronor för idag. Med inflationen som pågår kan det bli 4 kronor. Är det dyrt med tanke på att hönan jobbar, i ganska torftig arbetsmiljö, en hel dag för att leverera ägget...?

Maten blir dyrare, men ändå arbetar vi betydligt färre timmar idag än för till exempel 50 år sedan för att bekosta vår mat. För de allra flesta generationer har maten och bostaden varit de helt dominerande utgifterna, det är de senaste generationerna som fått för sig att lägga pengar på allt möjligt annat.

Så väldigt synd är det inte om oss när maten nu blir dyrare sett ur det perspektivet. Problem är däremot fördelningen i samhället, det behövs bättre fördelningspolitik.

Vålnad

Bo Könberg (till vänster).

Mannen med de randiga kalsingarna har blivit ämne för artiklar på tidningarnas kultursidor. 

Det är han väl värd. 

Fantomen ska man aldrig underskatta. Den enda serietidning jag var trogen i många år, medan alla de andra allt eftersom förvisades. 

I riksdagen fanns verkliga eldsjälar när det gällde att stå upp för Fantomen.

Faktum är att den som är mest ansvarig för det pensionssystem som införts var en trogen Fantomenläsare - det ryktades att han till och med var med i Fantomenklubben. 

Möjligen kan det förklara att pensionssystemet mest liknar en bortvandrande vålnad. 

PS!

Vid en föreläsning i Norrlands inland fanns bland publiken en stadig, redig och mycket klok polis som inte bara hade polismärke på bröstet utan även Fantomenmärket och Syndikalisternas märke. Jag kände djup sympati med honom

Vad ska jag surra om?

Sitter och plitar på mitt Sommarprogram som inte är Sommar i P1 utan genom Teater Tribunal.

Sex eller sju låtar blir det väl. Hmmm... ska väl funka ihop med pratet.

Det är ju populärt i Sommar att berätta om taskig barndom, hårda villkor och hur duktig man varit som lyckats bli en märkvärdig person som ges utrymme att berätta om sin taskiga barndom och hur duktig man varit... Så blir det inte. Men nåt ska jag väl få ihop mellan smärtorna - väntar och väntar på en ryggoperation som region Sörmland bollat bort eftersom dom glömde att sätta upp mig på planeringslistan.

Jaja, livet går vidare ända tills det tar slut.

Flygkaos

Hur står det till?

"Rånar inte vi den gamla damen så gör någon annan det".

Det är väl den grundläggande filosofin hos de som flyger som om klimatkaoset inte existerar.

Eller?

Tragikomiskt är i vart fall att kaoset på flygplatserna tycks uppröra mer än vad det kaos som flygandet bidrar till upprör.

Och vänstermänniskor kan skylla på att det inte är individernas ansvar utan att det är politikernas.

Och högermänniskor kan skylla på att vi alla, som har räd, har frihet att göra vad vi vill så länge vi betalar.

Och båda kan skylla på att "vi i Sverige ligger i fronten" så nu är det andra som får göra sitt. Och då ljuger dom eftersom sanningen är den att vi som bor i Sverige ligger på topplistan över de länder vars befolkning per capita gör planeten mest illa.

Och då svarar den som vill smita undan: "Jamen vi i Sverige är ju så få, så det spelar väl ingen roll vad vi göra..." Och då kan jag rekommendera dem att bli medborgare i Monaco för enligt den logiken kan de då bära sig än mer illa eftersom det landet är så litet.