måndag 6 december 2021

Lucka 6 - och resultatet av lärarbyte

Bokcirkelns val av lucktext får mig att tänka på en mattelärare i Norra Latin som förpestade tillvaron, vid byte av lärare blev mattebetyget bättre. 

Hade jag inte bytt lärare hade jag inte kommit in på universitet, hade jag inte kommit in där hade jag engagerat mig i familjeföretaget, hade jag gjort det hade jag knappast dragit ut på landet när gröna vågen svepte genom Sverige, hade jag inte dragit ut på landet hade jag inte gjort den där tågresan där jag råkade läsa Elin Wägners bok Väckarklocka, hade jag inte gjort det hade jag inte engagerat mig politiskt, hade jag inte gjort det hade jag inte skrivit det här. 

Kalendern hittar du här.


lördag 4 december 2021

Minne med klyvyxan i hand

Nej, bilden har ingenting med politiker att göra, även om det var lite frestande att nämna en och annan efter att ha lyssnat på... Ah, strunt i det.

Tillbringade gryningstimmen med lite vedhuggning. Vedhuggning ger mycket tankar. Om hjärnor och om politikens villkor...

För det första är det intressant att låta hjärnan genomskåda hur hjärnan kan lura sig själv genom att fokusera blicken 1 dm nedanför den yta där yxan kommer att träffa klabben. Lurar man sig själv vad gäller träffytan så klyvs klabben ofta mycket elegant. Lyckas man inte lura sig själv så blir kraften för svag just i själva nedslaget.

Det intressanta är att hjärnan således är medveten om att hjärnan lurar sig själv. 

För det andra
ger vedhuggning upphov till minnesbilder från min tid som politiker. Så här var det:

Hemkommen sent på fredagarna efter en vecka i riksdagen med förhandlingar och annat sattyg var jag ofta trött, frustrerad och emellanåt förbannad på sossar. Då var det så befriande att ta sig in i vedbon innan jag gick in till familjen, lägga upp en rejält stor och bred klabb på huggkubben och hugga medan primalskriket "jäkla Göran" flög ut genom munnen.

Sedan kunde jag - fri från frustration och ilska - gå in till familjen och vara trevlig och kärleksfull. 

För övrigt ligger fjärden hård och kall. Gomorron!

Lucka 4

Tidigare luckor finns här.

 

fredag 3 december 2021

Det här som en del inte vill låtsas om...

Bilden från DN - underlag från arbetet i miljövårdsberedningen,
Sverige tillhör de länder som per capita påverkar klimatet mest, vilket beror på vårt sätt att leva, konsumera och inte minst flyga (Sverige ä nummer sju i världen när det gäller flygande).

Nu är det inte alla - speciellt inte SD, M och KD - som gillar att tala om utsläpp som uppkommer genom vår konsumtion. 
 
Det är synd, en gång i tiden var KD:s representant i beredningen en av de som mest ihärdigt pläderade för att utsläpp från konsumtionen måste tydliggöras för att ge en rättvis bild av läget. Men det var innan Ebba Busch blev partiledare.

Så här ser det ut - att Ryssland ligger högt berpr på att Sverige importerar allt från uran ochpetroleumprodukter till gödsel och kemikalier därifrån.

Lucka 3

Tidigare luckor finns här.

 

torsdag 2 december 2021

Lucka 2

Bokcirkelns urval:


 

Mycket skitprat i surret om bensin... Dyrast under Reinfeldtregeringen.

 

Har Sverige det högsta bensinpriset? Nej. Ändå påstås ideligen - inte minst på sociala medier - att ett litet femprocentsparti drivit fram "rekordpriser".

I själva verket har bensinpriserna aldrig varit så höga i relation till genomsnittliga löner som under 2012, det vill säga under Reinfeldtregeringen. Men det vill förstås inte borgerliga politiker låtsas om - och förmodligen inte miljöpartister heller...
 
Mer om det nedan.

Hur som helst: I länder som Danmark, Norge, Finland, Nederländerna, Grekland, Island och Storbritannien har mig veterligen inte MP något inflytande alls. Ändå har de högre bensinpriser. På bilden mätt i dollar per liter. 
 
Källa.


ELPRISER
Samma myter sprids om elpriserna, myter som också de är oförenliga med verkligheten eftersom elpriser i Sverige är låga i jämförelse med de flesta andra länder. Skrev om det igår här.

 
DIESEL
MP:s inflytande har varit mindre än de flesta - även många miljöpartister - tror eller vill göra gällande.
Sverige har däremot jämförelsevis dyr diesel. Skatten ligger dock ungefär på snittet i EU. Priset beror på att att biobränslen blandas i - dessa är än så länge dyrare än fossila bränslen. (I grunden finns ett EU-direktiv som riksdagen - med stöd från bland annat Liberalerna och Centerpartiet - utgått från vid detaljbeslut om ökad inblandning.)
 
VINDKRAFT
De som på sociala medier anser att varenda vindkraftverk som de ogillar beror på MP har missat att länder som Tyskland, Italien, Frankrike och Spanien har mer vindkraft än Sverige trots att det lilla gröna partiet, med sina dryga 5 procent, i Sverige inte haft nåt med saken att göra. 
 
MYCKET SKITPRAT
Mytbildarna lever kvar i en annan tid och i en egen bubbla där de inte tycks veta just någonting annat än de har full rätt att pladdra eftersom vi lever i en demokrati och skitsnack är tillåtet...
🙂
 
ELTILLGÅNG
Att Sverige har lägre nationella koldioxidutsläpp än snittet i EU beror främst på att Sverige har så mycket vattenkraft - per capita får vi mer el bara från vattenkraften än vad många andra har total tillgång till.
 
OCH SÅ TILL DET DÄR SOM MODERATER OCH KRISTDEMOKRATER INTE VILL KÄNNAS VID
Ska vi vara noga med fakta så var bensinen i relation till en genomsnittlig lön allra högt 2012, det vill säga under Alliansregeringen - vilket moderata SvD något generade kunde konstatera för ett tag sedan.
 
Det var för övrigt Alliansregeringen som beslöt att sjuka och arbetslösa skulle få mindre i plånboken, vilket medförde att bensinpriserna var än högre i relation till inkomsten. Så Ulf Kristersson och Ebba Busch är minst sagt ute på hal is. Tunn är den också. Men med tillräcklig säker uppsyn så lyckas de slå blå dunster i många. Men inte i dig längre i vart fall...


onsdag 1 december 2021

Adventskalender med skräckblandad förtjusning...

Ibland blir man både glad och överraskad av vad deltagarna i en bokcirkel får för sig. Som att samla citat ur min senaste bok och göra en julkalender. Ser med skräckblandad förtjusning emot vilka "schlaugismer" de valt...



Jag har lite otalt med nya näringslivsministern Karl-Petter "Kålle" Thirwaldsson...

 


Jag har lite otalt med nya näringsministern Karl-Petter "Kålle" Thorwaldsson. Han är säkert en trevlig prick, men otalt har jag...I min senaste bok skriver jag bland annat så här:
 
"Det hände sig på den tiden när socialdemokraten Anna Hedborg förskräckt meddelade att föräldrar tar ut föräldraledighet alldeles obetalt. Detta förhållande beskrevs som en synd i sig. Ett icke önskvärt beteende. De kunde ju arbeta och göra rätt för sig. Producera. Skapa tillväxt och hoppas på lite högre pension en vacker dag.
 
I samma veva underrättades världen om att sådant ofog leder till allvarliga problem för näringslivet som inte riktigt vet var det har sina anställda. Avsändare för detta budskap var LO-chefen, tillika socialdemokraten, Karl-Petter ”Kålle” Thorwaldsson. Att barnen får veta var de har sina föräldrar tycktes inte vara en försonande omständighet.
 
Året då detta meddelades var 2014. Då hade länge predikats att vår plikt är att arbeta och konsumera, hålla igång hjulen. Om detta rådde stor enighet. Vi levde redan under den överideologi som heter Arbetslinjen. 
 
Ibland blir jag trött på sossar. De borde duga till mer. Till något bättre. De bär ju ändå på en historia som är ärofylld. Även om den historien ligger en bit bort."
 
"BARNPERSPEKTIV är bara bra så länge det gynnar arbetslinje, tillväxt och konsumtion. Fler nya barnvagnar sätter snurr på ekonomin. Men de där som ligger i barnvagnen är mest till besvär. Snorar och drar ner tillväxten när föräldrar tvingas vara hemma. Vilket var det reella politiska innehållet i propåerna från de S-märkta Anna Hedborg och Karl-Petter ”Kålle” Thorwaldsson. 
 
Den sistnämnde toppade sina ideologiska uttalanden i samband med att LO ville få fler småbarnsföräldrar att jobba heltid med att det ”kanske kan leda till att en del småbarn får långa dagar på dagis. Det får vi ta! Det viktiga är att kvinnorna inte fastnar i deltidsträsket”. 
 
Att långa dagar för småbarn kan innebära uppemot 12 timmar på deras ”arbetsplats” var inget som bekymrade företrädaren för den stora fackliga organisation som med vidöppna ögon accepterat att traditionellt kvinnliga arbeten varit sämre betalda än traditionellt manliga, att de som omfattas av de sistnämnda ofta kunnat förhandla till sig sänkt arbetstid medan de förstnämnda drabbats av delade turer och därmed längre arbetsdagar. 
 
Det är enklare att göra barn till verktyg för ökad jämställdhet än att driva krav i löneförhandlingar och att på allvar förändra villkoren på arbetsmarknaden. Hyckleri är bara förnamnet."
 
"KOMMER DU förresten ihåg – eller har hört talas om – debatten som fördes innan maxtaxan på dagis infördes? Inför valet 1998 ville Göran Persson i slutskedet leverera något fint. Jo, det var för barnens skull. Hette det. Det lät ju fint.

Men hela idén baserades på att föräldrar skulle stimuleras att ha barnen längre tid på dagis så att de själva skulle kunna lönearbeta mer och bli duktiga kuggar i samhällsmaskineriet som kräver tillväxt, heltid, arbetslinje, jobba-din-jävel-och-gör-din-plikt-som-konsument och begrip att du skall skämmas om du smiter undan och tar hand om dina barn när du egentligen skulle kunna jobba så näringslivet vet var det har dig och du kan drömma om en pension som du förmodligen ändå bli blåst på.
 
I samma anda meddelades alltså femton år senare, ur samma ideologiska bunke via Anna Hedborg och Karl-Petter ”Kålle” Thorwaldsson, att "den obetalda föräldraledigheten" måste stramas åt. LO tyckte att det bara ställer till trassel på arbetsmarknaden. Jo, det trasslar verkligen till det, meddelade också arbetsgivarna. Saltsjöbadsandan hade slagit till igen.Trassel för barn är liksom ingenting som räknas. För du skall vara lönsam lille vän. Var duktig kugge. Om det är de helt dominerande delarna av såväl vänster som höger överens. 
 
Så vill du vara dem nådig så glöm aldrig att ungjävlar kostar, sätt dig och räkna bara. Men räkna bara siffror. Inte det reella värdet av innehållet i varje siffra. Då kan du bli en samhällsfara. I den värld där LO och Svensk Näringsliv, vänster och höger skapar normen. Och alltför många gröna och feminister lallar med.
 
Jag tycker inte om det. Vi behöver en större berättelse om människan, planeten och livet än den som levereras av dem vars bäst-före-datum överskridits med många år. Kort sagt: vi behöver en vision av en värld med mening i, vi behöver en ekonomi som om människan betyder något."
 

tisdag 30 november 2021

Elpris och kärnkraft

Elpriset är högre än på tio år, meddelas.

Och då ropar en del på kärnkraft. Men för tio år sedan fanns fyr.a kärnreaktorer fler än idag... 

Oskarshamn 1 och 2 stängdes 2017 resp 2015. Ringhals 1 och 2 stängdes 2020 resp 2019 eftersom EU:s nya säkerhetskrav blev för dyra - vilket skulle medföra mycket högre elpriser.

För övrigt gäller följande: Inom EU finns ett krav att Svenska kraftnät i Sverige måste lämna minst 70 procent av transmissionskapaciteten till marknaden för handel.

Detta innebär att Sverige inte får begränsa överföringskapaciteten till andra EU-länder, som generellt betalar mer för elen. Sveriges är en del av den europeiska elmarknaden, vilket driver upp priset.

Så nu vet du när politiker, son aningen inte vet eller också försöker manipulera dig, pratas strunt.

Mer om hur elpriset sätts skriver jag här - många blir förvånade över hur det fungerar...

måndag 29 november 2021

I gott sällskap...

 

Bokus-pris gäller även för signerade exemplar av min bok om de beställs via provoka@telia.com

Adventsprotest

I ren protest mot talmannens bekymmersfria förhållande till sitt eget agerande, och av en dos nostalgi, plockades igår maskrosmuggen fram...

söndag 28 november 2021

Talmannen, Lööf och MP...

Skriver i Aftonbladet: 


"Talmannen skyller surret som uppstått vid regeringsbildningen på Miljöpartiet. Han beklagar att han inte fått information om hur MP skulle agera om ”regeringens budget skulle falla”.

Sitt eget misstag tycks han vara mindre bekymrad över.

Under talmansrundan hade han frågat Magdalena Andersson om hon skulle bilda regering även om hennes budget föll. Ja, sa hon, till skillnad från vad Stefan Löfven meddelat vid tidigare omröstning. 

Varför frågade han inte Miljöpartiets språkrör samma sak? Av nonchalans? Av glömska? Av stress? 

Talman Andreas Norlén borde väl funderat på saken eftersom MP höll med Stefan Löfven om att de inte avsåg att bilda regering om deras budget föll.

Jag är inte medlem in något parti och försvarar inte MP med knäna men anser att någon jävla ordning måste det vara på debatten.

Talmannen borde först och främst, under sin presskonferens, meddelat att han missat att fråga språkröret i stället för att inleda med att ryggradslöst lägga skulden på Miljöpartiet.

En skuld som det givetvis refererades rejält om i medierna, ibland med krigsrubriker.

Talmannen framförde till och med att förtroendet för politiken och riksdagen som institution minskas genom det som hänt. Så kan det vara.

Är det därför han inte orkar stå för sitt eget misstag?

Det finns dessutom en detalj som förvånar mig. Talmannen måste rimligen själv funderat på sin kammare om ett grönt parti, med rötterna i miljörörelsen, en vecka efter klimatmötet i Glasgow verkligen skulle kunna administrera en budget där skatten på fossila bränslen sänks. 

Vore inte det en fullständigt bisarr tanke? Och vad värre: skulle inte då det gröna partiets agerande vara en signal till länder som vill mindre att också de kan göra mindre?

Jag gillar på många sätt hur den nuvarande talmannen med integritet och stillsam humor på ett värdigt sätt hanterat sin roll.

Men ibland gör även den bäste misstag. Talmannen borde inse sitt eget misstag, erkänna det, be om ursäkt – något han med all säkerhet hade fått.

Kunde inte Märta Stenevi självt tagit upp frågan när nu talmannen glömde bort att fråga?

Jovisst. På samma sätt som Magdalena Andersson borde ha tagit upp frågan om inte talmannen själv, som en del av sitt uppdrag, frågat henne – vilket han dock gjorde.

Det kan mycket väl vara så att språkröret var övertygat om att Annie Lööf skulle rösta på budgeten efter att hon fått igenom nästan allt hon ville.

Dagarna innan hade hon dessutom stolt meddelat: ”Centerpartiet är nöjda med att ha fått genomslag för vår politik. Jag kan konstatera att regeringen levererar på den överenskommelse som vi slöt i somras”.

Hade jag varit språkrör skulle jag tolkat detta som att Centerpartiet till slut skulle rösta fram budgeten. Jag kan tänka mig att ledande miljöpartister tolkat det likadant.

Problemet är att så mycket måste tolkas när det gäller Annie Lööf.

Det beror förmodligen på att det saknas personligt förtroende mellan henne och nästan alla andra, oavsett om dessa ”alla andra” är socialdemokrater, moderater, vänsterpartister, liberaler, kristdemokrater eller sverigedemokrater.

Att tolka Annie Lööf kräver en variant av kremlologi, hon har gjort det politiska spelet till kärna i sitt agerande. Att förhandla med sådana är inte tillrådligt. Hon bryter därmed en god tradition som annars följt partiledare i Centerpartiet.

Således: Talmannen bör ta sin del av ansvaret för det som hänt. Och ett forskningsprojekt över hur Annie Lööf ska tolkas borde sjösättas."

Birger Schlaug, tidigare språkrör för MP

Läs gärna hela debattinlägget här!

lördag 27 november 2021

Frågor och svar om läget...

Gomorron! Jag fått frågan om jag vill punkta upp en tydlig analys över läget. Så då gör jag väl det.

1. Är det kaos? Nej, det är inte kaos.

  • Regelverket som styr den parlamentariska ordningen är tydligt men innebär att frågor om statsminister skall bordläggas ett antal gånger.
  • Hade så inte varit fallet hade Magdalena Andersson kunnat väljas på morgonen, få budgetstryk på eftermiddagen, avsäga sig på kvällen och någon timme därefter åter bli vald, men nu som statsminister för en enpartiregering.
  • När en del kommentator påstår att det är en konstitutionell kris och "den största krisen i modern tid" är det tecken på att de där kommentatorerna lever i en bubbla där dom hetsar upp varandra.  

2. Hur var det nu med budgeten? Medier och kommentatorer bidrar till förvirring.

  • Det är inte en SD-M-KD budget som beslutats om, vilket slarvigt påstås i alla möjliga sändningar och artiklar. 
  • Det handlar om ett antal ändringsförslag som SD-M-KD drivit igenom. I det har Magdalena Andersson helt rätt. I realiteten omfattar ändringsförslagen ett par procent av statens hela budget.

3. Varför avgick då MP ur regeringen? Allt annat var omöjligt.

  • Det är totalt omöjligt för MP att mitt under en klimatkris, veckan efter klimattoppmötet i Glasgow, administrera sänkta skatter på fossila bränslen. 
  • Om ett grönt parti i ett av världens rikaste länder sitter i en regering som minskar sådana skatter som forskarna säger är nödvändiga ger det signalen att klimatfrågan inte är på allvar. 
  • Man kan tycka att till exempel femtio öre hit eller dit är en skitsak, men signalen är allt annat än en skitsak.
  • Övriga ändringsförslag stred till största del också mot MP:s uppfattningar.

4. Är budgetbeslutets innehåll besvärande för Socialdemokraterna? Nej.

  • Magdalena Andersson meddelade att hon kan leva med ändringarna. Massor av socialdemokrater och potentiella väljare anser snarare att många ändringar är bra. 
  • Hon slipper ta ansvar för de delar av MP:s inflytande som "sosseväljare" som gått till SD avskyr av någon sorts princip - det är i sak inte så att det är MP som sett till att bensin- eller elpris är höga. Om så varit hade MP haft inflytande i hela Europa. Svenska elpriser tillhör de lägsta och andra länder i EU har högre bensinpris.
  • För socialdemokraterna är frågan om skatter på fossila bränslen och pengar till att skydda skog inte ideologiska frågor, utan sakfrågor i vilka man kan tycka lite vad som hest beroende på läge.


5. Skogen och strandskyddet då? Centern lär le i mjugg.

  • Annie Lööf var nöjd med uppgörelsen om skog och strandskydd. Miljöpartiet kunde (till nöds?) acceptera kompromissen trots att skogsägaren fick friare händer att avverka skog med stora biologiska värden eftersom budgeten innehöll pengar så att staten skulle kunna köpa in mer skog och därmed skydda den.
  • När budgeten föll ramlade också pengarna som var avsedda för inköp av skog bort.
  • Det finns grundläggande regler för förhandlingar: Äpplen kan bytas mot päron. Men äpplen får aldrig vara långtgående, svårändrade beslut medan päronen bara är budgetfrågor som kan ändras från dag till annan. I det här fallet var äpplena ökad frihet för skogsägare medan päronen var pengar i en budget. Så bör man inte förhandla. Kort sagt: MP blev blåst.  
6. Finns det något rödgrönt alternativ kvar? Ja.
  •  Ja, det finns ett rödgrönt alternativ som i så fall består av V-MP-S. Centern lär inte räknas in efter det som hänt, i vart fall inte så länge partiet leds av Annie Lööf och dessutom utgör ett ytterkantsparti i ekonomiska frågor.
  • Om det finns majoritet för att släppa fram en socialdemokratiskt ledd regering lär Magdalena Andersson föredra en enpartiregering.
  • Miljöpartisterna lär vara mindre intresserade av att sitta i en regering, särskilt om den är beroende av Centern.
  • Vänsterpartiet? Deras inflytande kan bli minst lika stort som nu. Får  KD-SD-M med sig L i ett budgetblock så har Magdalena Andersson färre partier att "spela med" vilket gynnar V och MP.

7. Vilken "fel" är det att det blev som det blev? Centerns - eller snarare Centerns partiledning.

  • Annie Lööf hade 62 dygn på sig att ta ställning till budgeten, hade förhandlat den, vunnit stora framgångar, drivit S och MP långt bort från deras egen politik. 
  • Några få timmar före budgetomröstningen meddelar hon med ett flin att Centern inte kommer att rösta på den budget hon påverkat så mycket..
  • Så gör man inte om man är seriös, respekterar sina förhandlingspartner och vill väl. 
  • Centerns strateger förstod mycket väl att MP skulle känna sig tvingat att stiga av ,regeringen. Se punkt 3.

 8. Har högerblocket vunnit på det här?

  • Tveksamt. Liberalernas landsmöte har tagit avstånd från mycket av det som nu är gemensam SD-M-KD-politiken. Dessutom kan L åka ur riksdagen.
  • Att de tre partierna skulle ta fler röster från S är tveksamt. Magdalena Andersson "slipper" ta ansvar för sådant som väljare som vandrat till SD anser vara dålig MP-politik. Vilket snarare kommer att få SD-väljare att gå tillbaka till S.
9. Kan MP vinna förtroende som fristående grönt parti? Oklart.
  • Språkrören är djupt förknippade med den politik de fört i regeringen. De har sällan varit språkrör för MP, utan nästan alltid för den S-ledda regeringens politik.
  •  Att nu plötsligt driva grön politik lär vara svårt med full trovärdighet eftersom man under regeringsåren hävdat att sådant som direkt bryter mot grön ideologi är deras politik som man dessutom är stolt över. 
  • Språkrör har inte sagt att man kompromissat, gjort sitt bästa men inte kommit ända fram utan istället försvarat sådant som är allt annat än grönt.
  • Ministrar har inte utnyttjat att grundlagen ändrats så att statsråd kan ange att de inte ställer upp på beslut som regeringen tagit.
 10. Vilket är den dummaste kommentaren som gjorts under den senaste tiden? Ulf Kristersson som meddelat att SD-M-KD-politik är bra för skogen.
 
 11. Och talmannens agerande?? Oförsvarligt!
  • Talmannen skyller surret som uppstått vid regeringsbildningen på Miljöpartiet. Hans eget misstag tycks han vara mindre bekymrad över.
  • Under talmansrundan hade han frågat Magdalena Andersson hur hon skulle bilda regering även om hennes budget föll. Ja, sa hon. Varför frågade han inte Miljöpartiets språkrör samma sak?
    • Av nonchalans? Av glömska? Av stress? 
    • Talmannen borde först och främst, under sin presskonferens, meddelat att han missat att fråga språkröret istället för att inleda med att ryggradslöst lägga skulden på Miljöpartiet. 
    • En skuld som givetvis refererades rejält i medierna, ibland med krigsrubriker.
  • Talmannen framförde till och med att förtroendet för politiken och riksdagen som institution minskas genom det som hänt. Så kan det vara. Är det därför han inte orkar stå för sitt eget misstag? Och kritiken är nu starkt från statsvetare och till och med DN:s ledarsida...




    Och lugn! Min syn på saken ligger och väntar för att publiceras på en större tidningsredaktion... 😇
 

Den här har fastnat i huvudet...

Vad ska man göra när en låt inte vill lämna huvudet? Det är väl bara att finna sig.


fredag 26 november 2021

Ska vi konsumera slut på regnskogen... eller inrätta regler för handeln?

Black Friday. Allt fler bojkottar denna dag, meddelades i gårdagens nyhetssändningar. Som protest mot den överkonsumtion som allt mer drabbar planeten. 

Vilket ansvar har företagen? Det finns olika sätt att resonera. För 30 år sedan var Miljöpartiet ett radikalt grönt parti som ihärdigt drev linjen att ekonomiska teorier måste underställas ekologiska realiteter.

Bojkott av bolag och konglomerat som t ex skövlar regnskog var en metod MP stod för. Hur många veckor hade det tagit att rädda regnskogen om land efter land bojkottat de bolag som - ofta väl dolt genom bolagskonstruktioner - tjänar pengar på skövlingen? Två veckor? Fyra?

Så här såg det t ex ut på DN Debatt när jag och partiets politiske sekreterare Jan Vikström skrev:


Varje dag försvinner 560 000 kvadratmeter regnskog. På ett år avverkas en yta lika stor som Italien. Mordet på regnskogen är på väg att bli en av de största tragedierna i livets historia. Dels på grund av skogens funktion som jordens lungor, dels för att nästan hälften av jordens arter finns just i regnskogen.

Vi vet alla att Sverige skövlar sina egna fjällnära skogar och att Sverige importerar skövlad regnskog. Men hur många vet att Sverige hjälper till att göda -och legitimera – de företag som hårdast driver fram regnskogens död. Det tysta samtycket, och därmed den konkreta uppmuntran, sker genom en växande handel med de bolag som driver på skövlingarna.

Skulle inte vi i Sverige, på samma sätt som vi bojkottat Sydafrika på grund av dess apartheidsystem, kunna bojkotta de bolag som på olika sätt har ansvar för skövlingen av regnskog? Är frihandelns principer viktigare än ekologiska realiteter? Är de stora orden i miljödebatten bara tomma floskler när miljöansvaret ställs i konflikt med andra intressen?

Ja, hur ska man annars tolka att en bedövande (och bedövad) majoritet i Sveriges riksdags till och med avslår miljöpartiets elementära krav på förbud av import av timmer från tropisk regnskog. Jakten på så kallad utveckling via fri, och ansvarslös, handel tycks viktigare än att ta ett globalt miljöansvar. Det vill säg:  ekonomiska teorier väger tyngre än ekologiska realiteter.

Kanske är det rädsla hos svenskt näringsliv och bland svenskapolitiker som gör att man inte vågar ta i frågan. De som skövlar är mäktiga. Mäktigare än det lilla landet Sverige. Nedan ska vi, genom att bena upp den ganska komplicerade japanska ”bolagskonstruktionen”, redogöra för hur vår materiella konsumtion hänger ihop med skövlingen av regnskog.

Japan är världens ledande importör av tropisk timmer (29 procent). Denna import sker huvudsakligen via japanska så kallade handelshus. Sex av dessa handelshus har verksamhet i Sverige i form av dotterbolag eller representationskontor. De fyra största av dessa är tillika världens största köpare av tropiskt timmer.

Totalt importerade de sex handelshusen, med svensk verksamhet, över 4,6 miljoner kubikmeter tropiskt timmer 1989.

De sex handelshusen, med anknytning till Sverige, är:

·        Marubeni (ca 1,1 miljoner kubikmeter)

·        Sumitomo (ca 1,0 miljon kubikmeter)

·        C Itoch (ca 0,9 kubikmeter)

·        Nissho IwaI (ca 0,9 miljoner kubikmeter)

·        Mitsubishi (ca 0,9 miljoner kubikmeter)

·        Mitsui & Co (ca 0,4 miljoner kubikmeter)

De sex handelshusen tillhör ett slags företagsgruppering som kallas ”keiretsu”. I varje keiretsu ingår 29 – 70 företag. Formellt är varje företag självständigt. Samarbetet grundas på korsvist ägande inom gruppen. Handelshusen är själva kärnan i gruppen.

I till exempel Mitsubishi Group ingår 42 företag. Handelshuset är Mitsubishi Corporation och ett av företagen i gruppen är Mitsubishi Motor Corporation som tillverkar person- och transportbilar. Handelshuset har aktieandelar i bilföretaget. I Sverige är generalagenten Scandinavia Motor Company, som är ett fristående aktiebolag som säljer Mitsubishis bilar. Såväl Mitsubishi Corporation som Mitsubishi Motor Corporation har aktieandelar i svenska Scandinavia Motor Company.

Eftersom vi på alla upptänkliga politiska sätt måste markera avståndstagande från skövlingen av regnskog räcker det inte med fromma förhoppningar och stillsamma vädjanden. Mordet på regnskogarna är så livsavgörande för vår planet och för livet på jorden att vi måste ta till yttersta, men fredliga, metoder.

Sambanden inom respektive företagsgruppering, keiretsu, är tillräckligt starka för att varje enskilt företag har ett ansvar för respektive handelshus agerande.

Sveriges riksdag bör därför besluta om nationell bojkott av varor och tjänster som är kopplade till företagsgrupperingarna.

Nedan ger vi exempel på ett bolag från respektive gruppering och handelshus. Tänk ett ögonblick på vilka effekter det skulle få om det ena landet efter det andra började bojkotta dessa välkända företag! Hur många veckor skulle det ta innan de slutade med skövlingen av regnskog?

·        Mitsubishi Motor (bilar).

·        Sharp Corporations (radio, TV, video, kopieringsmaskiner, fax, skrivmaskiner).

·        Toshiba Corporation (datorer, elektiska komponenter).

·        Isuzu Motor Company (bilar)

·        Nec Corporation (kontorsutrustning, TV, radio)

·        Nissan Motor Corporation (bilar)

Grupperingarna har agerat så att regnskog skövlas på Filippinerna och Indonesien. Just nu är det delstaterna Sarawak och Papua Nya Guinea som står i tur att rensas på regnskog. Handelshusen har nu, när skövlingarna i Sydostasien börjar bli fullbordade, riktat blickarna mot Sydamerika. Bland annat mot Brasilien, som är värd för FN:s miljökonferens 1992. Ska man skratta eller gråta?

Naturligtvis kommer många att uppfatta vårt krav på nationell bojkott som orealistisk eftersom den bryter mot gängse avtal och dominerande ekonomiska doktriner om frihandel och ”ekonomisk utveckling”. Vi hävdar emellertid bestämt att ekonomiska teorier måste underställas ekologiska realiteter.

Miljön och överlevanden måste rimligen gå före ekonomismen.

Birger Schlaug

Jan Vikström (politisk sekreterare)

 

torsdag 25 november 2021

MP hade inget annat val...

 

Bilden är från Centerns valrörelse 1998. Om ni undrar.

Det här ska handla om dagens Centerparti och dess ledare. Och om varför MP lämnade regeringen.

Att ett grönt parti, med rötter i miljörörelsen, mitt under en klimatkris skulle administrera sänkt skatt på fossila bränslen är naturligtvis en bisarr tanke. Såväl i sak som ideologiskt och symboliskt. Varje uns av trovärdighet skulle raseras.

Varje krav på andra länder att ta klimatfrågan på allvar skulle te sig som rent hyckleri om ett grönt parti i ett av världens rikaste länder sitter i en regering som i praktiken ger signalen att klimatfrågan inte är på allvar. Man kan tycka att femtio öre hit eller dit är en skitsak, men signalen är allt annat än en skitsak.

Greta Thunbergs kommentarer - hennes "blablablabla" skulle svida. Lägg till det den interna frustration som skulle svämma över: hur i herrans namn skulle lokalpolitiker och valarbetare klara debatten på ett trovärdigt sätt i en valrörelse när sociala medier skulle översvämmas av kritik från alla håll...

Centerpartiets strateger är inte dummare än att de förstått hur Miljöpartiet skulle tvingas agera. De har aldrig sett med blida ögon på Miljöpartiets regeringsmedverkan.

Men det finns också andra skäl till att Miljöpartiet lämnat regeringen. Skäl som nog bygger lika mycket på sak som på känsla. Uppgörelsen med Centerpartiet om skogen - som trots språkrörens förnekande rimligen måste varit smärtsam för partiet - innebar att ökad makt för skogsägare i viss mån skulle balanseras genom att skjuta till betydande belopp för att köpa upp skyddsvärd skog.

De beloppen försvann omedelbart när regeringens budget föll. För miljöpartisterna måste det känts som om Annie Lööf levererade ett hånflin på temat “ni-är-blåsta”. Det raseri som flera tunga miljöpartister gett uttryck för är därför fullt begripligt.

Kom ihåg att Annie Lööf haft 62 dygn på sig att ta ställning till budgeten, hon flinar ur sig beslutet att avstå från att rösta på budgeten, som hon drivit rejäla steg till höger, några timmar före riksdagsbeslutet. Ett sånt totalt anskrämligt beteende bör medföra att inget annat parti vill ha med henne att göra.

För Annie Lööf är allt ett spel - det må det vara för många politiker men när spelet pimpas med beteenden som i sig är ett enda hånflin borde utvisning vara det enda rimliga. Tänk er själva att Torbjörn Fälldin, Karin Söder eller Olof Johansson betett sig så - nej, just det, det är en omöjlig tanke. De hade - oavsett vad man tycker om deras politik - heder i kroppen. Det saknar Annie Lööf.

För Miljöpartiets språkrör uppkommer en radda problem. Ett av dem är att partiledningen lyckades spela upp beslutet om klimatlag som en gigantisk seger. På den rödgröna regeringens hemsida kan fortfarande när detta skrivs, läsas: ”Varje regering har nu skyldighet att föra en klimatpolitik som utgår från de klimatmål som riksdagen har antagit, klimatlagen lagfäster att regeringens klimatpolitik skall utgå från klimatmålen”. Varje regering... Nu lämnar man för att en regering tvingas ta beslut som går stick i stäv med klimatlagen...

Klimatministern spädde tyvärr på när klimatlagen sjösatts: ”Från och med nu är det olagligt att prioritera bort klimatet!” Ingenting av det där är sant.

Partiets strateger ville blåsa upp klimatlagen som ett gigantiskt storverk. Vi som kritiserade detta - och till och med bad dom ta ner texten på hemsidan och sluta överdriva - ansågs som fiender som ville dom illa. När vi tvärtom ville dom väl.

Det var en absurd strategi att påstå att varje regering måste ta klimatfrågan på allvar, en M-SD-KD-regering behöver inte alls göra det. Språkrör borde sagt: det krävs starkt grönt inslag i regering och riksdag för att garantera att klimatlagen fungerar. Istället spelade man ner sin egen långsiktiga roll.

Men det gör inte Annie Lööfs agerande mindre föraktligt.

onsdag 24 november 2021

Visst är det vackert...


De svartvita bilderna: Kata Dalström, Kerstin Hesselgren, Elin Wägner, Berta Wellin, Elisabeth Tamm.
 
Visst är det vackert att vi ändå kommit ända hit. Regeringsunderlaget - i vart fall de som sett till att en kvinna blir statsminister - består av partier som alla har partiledare/språkrör som är kvinnor. De modiga från kvinnorörelsens barndom lade grunden - och mitt hjärta slår förstås mest för Elin Wägner.
 
Att regeringsunderlaget leds av kvinnor säger naturligtvis inte så mycket om politiken i sig, men det säger något som måste sägas till unga tjejer, till flickor. Och till pojkar och män.
 
 Jag hoppas att ingen någonsin får uppleva det som hände när jag och Marianne Samuelsson, min dåvarande språkrörskollega, samtalade med en av Sveriges stora mediechefer. 
 
Han berättade vad han ville ha framfört. Marianne ställer några konkreta frågor. Mediechefen vänder sig till mig och svarar. Marianne ställer några initierade uppföljningsfrågor men han fortsätter att titta på mig när han svarar. Situationen är absurd. Marianne frågar. Jag får svaren. Hade åtskilligt jag skulle vilja fråga och invända, men jag förmår inte. 
 
Jag väljer att vara tyst för att se hur länge chefen för public-serviceföretaget har mage att bete sig som en fullfjädrad manlig fähund. Han lyckas ända till slutet, trekvart senare. När vi tar i hand och tackar för samtalet, avslutar han, riktad till mig, med några väl valda fraser om situationen. Oss bröder emellan.
Han tar pliktskyldigast Marianne i hand och lämnar rummet. Marianne och jag sitter alldeles tysta. Förundrade, förskräckta och förbannade över det vi nyss upplevt. Samtidigt var mötet en god lektion i samtidshistoria.
 
Nu må det väl vara slut med sådant. Eller?
 
Hur ser det då ut historiskt med kvinnliga partiledare i Sverige?
Centern var det första riksdagsparti som hade kvinnlig partiledare (Karin Söder) - en mycket kort period men ändå. 
 
I Miljöpartiets första valrörelse var Ragnhild Pohanka frontperson och därefter har det - med undantag av ett halvår då Jan Axelsson var ensam - varit dubbelt "ledarskap" i form av språkrör.
Det första partiet som i Sverige hade kvinnliga partiledare var (dessvärre) Nordiska Rikspartiet (Vera Oredsson).
 
Det sistnämnda hade fått många av de kvinnor som stod på barrikaderna att må illa. I början fanns det en övertygelse bland flera av dessa pionjärer att kvinnor skulle rösta bort allt från militär upprustning till dominerande maktstrukturer. När det inte blev så reagerade t ex Elin Wägner med både sorg och bitterhet. Han var ilsken på att männen fått kvinnor att organisera sig i partiernas kvinnoförbund.
I samband med att Socialdemokraterna och Högern (som då hette Allmänna valmansförbundet) bildat kvinnoförbund, där kvinnor skulle få leka för sig själva medan männen tog besluten, skrev hon en essä i Tidevarv (1923) där hon motsatte sig ”ghettoiseringen”. 
 
Hon kritiserade att kvinnor hänvisades till att skriva tidningsartiklar som riktade sig till kvinnor, att böcker skrivna av kvinnor riktades till kvinnor… Liksom hon kritiserade att ”svarta magistrar” i USA blev hänvisade till att läsa med svarta barn, att svarta tandläkare i Frankrike blev hänvisade till att laga svartas tänder.
 
"Kön och ras kan inte vara skäl för gränsdragning", skrev hon i Tidevarv (1923). Detta är bara en form av maktutövning som ”den vite mannen, härskaren som lagt jorden under sig” använder för att bibehålla förtryck, makt och egen vinning. Hon skrev: ”Det var en tid, då det blåstes i horn för den första kvinnliga läkaren, juristen och journalisten. Trumpeten skulle kanske ha blivit mindre livligt begagnad, om man då kunnat förutse, att deras efterföljare skulle hänvisas att öva sin verksamhet blott och bart i sin egen avskilda värld.”
 
Nu har det då kommit dithän att regeringsunderlaget leds av kvinnor. Att partierna främst röstats fram av kvinnor. 
 
PS!För att undvika kommentarer som utgår ifrån att misstolka det jag skriver tar jag det en gång till: Nej, politiken behöver inte bli bättre för att kvinnor är partiordföranden och språkrör. Det är politikens innehåll som räknas. 
 
Jag ser hellre en grön man som statsminister än en moderat kvinna som vill se mer kärnkraft och fler motorvägar, mer pengar till JAS-plan och mindre till bistånd, sänkta kapitalskatter och ingen förmögenhetsskatt så att nya familjeklaner kan växa fram utifrån den globaliserade sentida kapitalismens värdegrund medan prekariatet växer i den andra änden för att "effektivt" kunna leverera varor, stå till förfogande och städa under våra sängar när de rings in. 
 

Tänk så det kan vara...

Partipolitikens logik är ibland lätt bisarr. Magdalena Andersson och Märta Stenevi meddelar ogenerat att
där de är glada, stolta och nöjda med att Dadgostar tvingat regeringen till en uppgörelse som sägs ge mer pengar till de pensionärer som mest behöver det...(Hur riksdagsmajoritet för detta ska skapas är inte sagt.)

Det påminner mig om att Göran Persson var glad och stolt när han fick ett stort norskt miljöpris för att Miljöpartiet tvingat honom att genomföra grön skatteväxling på 30 miljarder och satsa rekordmånga miljarder för att skydda skog i slutet av 90-talet.

(Den stora åtgärden i grön skatteväxling blev att fasa ut villaoljan genom dramatiskt högre skatter - när MP tvingade fram det så resulterade det i våldsamma angrepp från Villaägarnas förening och Skattebetalarnas förening. Jag som språkrör fick åtskilliga brev med mordhot... Idag är nog alla nöjda med att oljan är utfasad.)

tisdag 23 november 2021

Och sen blev det Hjalmar Branting fast tvärtom...

Rubriken från en DN-artikel.
Säga vad man vill om öl, men dess samtidshistoria kan säga något om samhällets – och inte minst det
som i Stockholmsperspektiv kallas landsortens – utveckling.

När jag var så liten att öl inte fanns i min värld fanns mängder med små ölbryggerier över hela landet. Ibland på bynivå. Under ”strukturomvandlingens” tidevarv – vi levde under socialdemokratisk hegemoni – gick en nedläggningsvåg över landet.

Det var som om Hjalmar Brantings idé om storskalighetens förträfflighet och socialismens fördelar tagit så pass mycket struptag på ledande politiker att syretillförseln till hjärnan avtagit.

Branting, som förvisso på många sätt var en förträfflig politiker med ett antal goda värderingar, såg det småskaliga och mångfaldiga som ett hinder på väg mot det socialdemokratiska himmelriket.
I ett tal 1886 meddelade han:

”Den arbetarrörelse som gör anspråk på att förstå sig själv måste således vara socialistisk. Den måste vila på erkännandet av storproduktionens ekonomiska företräden och dess berättiganden – därmed är på samma gång dess ställning given till alla revolutionära svindleriförsök att söka skruva utvecklingen tillbaka till hantverk och småproduktion…”.

Branting var helt på det klara med att dessa storskalighetssträvanden skulle leda till ”kapitalets hopande på allt färre händer i allt större mängd” och hans recept mot detta var att expropriera miljonärernas kapital och göra det till samhällets gemensamma ägande, i meningen statligt ägande. Småskaligt och mångfaldigt ägande var att se som reaktionärt.

Och mycket riktigt: ölen förstatligades så pass att statliga Prippkoncernen kontrollerade mer än hälften av den svenska bryggmarknaden på 1980-talet. Resten ägdes av några få stora bolag.

När den statliga öltillverkningen upphörde tog fåtalet privata jättebolag successivt över. Orkla-gruppen tog över Pripps och slogs ihop med Ringnes-bryggeriet som man redan ägde. I samma vända tog den danska jätten Carlsberg över Falcon, som var Sveriges näst största bryggeri.

Efter lite schackrande tog Carlsberg över gamla Pripps också. Storskalighet och centralisering gick via statligt ägande till privat bolagiserat. Det blev liksom Branting bakvänt. Vi fick globalt verkande jättar, vars kapital socialdemokraterna inte har minsta vilja att expropriera enligt Brantings modell.

En del öldrickare tycks tro att sådant som Eriksberg, Tuborg eller Karhu är något annat än Carlsberg. De har fel. Det behövs inte drickas öl för att ha fel. Den som dricker Ramlösa kan också ha fel. Ramlösa ägs av Carlsberg.

Lyckligtvis har en viss reaktion uppstått. Småbryggerier dök upp. Eller med Brantings ord: genom revolutionärt svindleri har utvecklingen skruvats aningen tillbaka till hantverk och småproduktion.

Härligt! Mer sånt! Över hela linjen! Litet kan vara vackert. Överblickbart.

Själv skulle jag vilja se en liten övervinstbeskattning på stora företag för att kunna finansiera stöd till småskalig verksamhet. Jag skulle vilja se stöd till sociala företag, gemenskapsbolag och kooperativt ägande.

Det skulle ge syre till glesbygd och landsbygd. Kanske inte just öltillverkning i varje by, men mycket annat.

Det revolutionära svindleriet har i alla fall frambringat drygt trehundra små öltillverkare i allt från Umeå och Funäsdalen till Färingsö och Ingarö.

Det skiljer sig förstås från förr, då marknaden var lokal. Till och med humlen var ofta lokalt odlad. Transporter var det minsta problemet. Idag är det ett av de större. För i globaliseringens tidevarv har vi tillgång till allt sådant som kan forslas över haven med hjälp av billiga fossila bränslen.

Därmed kan vi vara lite märkvärdiga och pimpla thailändskt och mexikansk öl mitt i vardagen och låtsas att vi gör en insats eftersom det nog skapar jobb i de länderna…

Själv är jag barnsligt förtjust i Gotlands Pils, som också forslas över ett hav, trots att den inte är så där mörk som jag annars uppskattar mest och som görs riktigt bra i ett hembryggeri i västra Sörmland. Fast det får bryggaren inte sälja, bara njuta av själv och skänka som gåva till förtjänta vänner.

Sådant skapar inte ekonomisk tillväxt. Men trivsel. Det är, sett ur både Rosenbads och Stureplans perspektiv, av ondo.

(Texten är från min bok Vad ska vi ha samhället till?)

I Göteborg serverar 93 procent av alla krogar fatöl från en enda leverantör. Meddelas i Dagens Nyheter. Gissa varifrån ölen kommer...