PS! Mindre än ett år efter att Obama tillträtt presidentposten tilldelades han Nobels fredspris av en obegriplig anledning. Åtta år senare var USA involverat i sju krig. Förutom Irak, Afghanistan, Somalia och Pakistan påbörjade USA under Obamas mandatperiod "militära insatser" i Libyen, Yemen och Syrien.
 |
| Greta Gustavsson, som blev Greta Garbo, långt efter sina somrar i Byle. |
Utanför Vingåker ligger en by som heter Byle. Jag bor där sedan snart 30 år. Där har man druckit brunn och utlovat läkande behandlingar för det mesta. Det har gått hundra år sedan dess.
Vattenterapin känns i dag ganska daterad. Tänker på det när jag så här i valrörelsens inledning cyklar förbi det som förr utgjorde vattenkuranstalten Byle-Wörishofen. Hur mycket av det som politiker säger i dag kommer att upplevas som daterat om bara några få decennier? Ganska mycket, tror jag.
Hur kunde de där som levde i mitten på 2020-talet satsa 40 miljarder på något så omodernt som fregatter? Hur kunde de högbeskatta människors arbetstid men inte sådant som framställts av robotar och AI? Hur kunde de börja montera ner allemansrätten? Och ta död på arter? Och ge bidrag till rika medan fattiga blev fattigare? Och de accepterade att några få ägde mer än hälften av alla människor!
Var de korkade? Jo, de visste inte bättre.
Läs hela krönikan om Byle-Wörishof och den kända Clara här.
 |
| Adam längst upp till höger... |
Inför skrivande av nya boken - självbiografi som kommer ut i september - dök plötsligt Bröderna Cartwright upp bland de minnesbilder som i stilla mak passerade revy.
Little Joe, Adam och Hoss samt pappa Ben. Vilda Västernserie i svensk television. Började när jag var 11 år. Hela familjen samlades. För att titta på något gemensamt.
Farsan gillade den tjocke, godhjärtade men humörsvängande Hoss. Brorsan var mer inriktad på Little Joe, tjejtjusaren, som jag tyckte var en fjant. Morsan gillade pappa Ben.
Efter sex säsonger slutade jag att titta, det blev ointressant för Adam hade lagt av. Han var min favorit i serien. Adam var den tystlåtne, aningen försagde figuren som löste konflikter. Svarta kläder, svart hatt. Han drog inte revolvern ur hölstret med automatik.
Vi käkade apelsiner, Solvargen eller Gyllene Korset. Ibland fanns en skål med mintkyssar och punchpraliner på bordet. Det var ju lördagskväll.
 |
| Adam, Joe, Ben och Hoss. |
Vi tar det en gång till:
Inför Nato-beslutet spelades artikel 5 upp - även i public service -
som om det var en garanti för att bland annat USA militärt skulle komma till
undsättning om någon del av Nato blev angripet. Så är det inte.
Enda
gången statsminister Kristersson sa som det är inträffade då någon elak
person frågade om svenska soldater måste delta till försvar av Turkiet.
Svaret blev: Det avgör vi själva.
Och precis så är det. Lustigt nog valde journalisten att inte ställa följdfrågor på det. USA avgör också själva.
Vi som påpekade det fick inte plats på debattsidor. Obekväma fakta var att se som obefintliga fakta.
Jag har förstått att många tror att vi med Natomedlemskapet skulle ha en garanti för att USA kommer till militär undsättning om - vilket ju hävdats av ledande politiker i Sverige som ett scenario - Ryssland skulle anfalla Gotland. Nato-medlemskapet utmålades i termer som "garanti", "försäkring" etc.
Det
enda som artikel 5 säger är att alla Natoländer skall ställa upp, men
att varje land själv avgör med vad man ska ställa upp.
Sjukvårdsinsatser, poliser, juridisk handräckning, brandbilar räcker. Eller några stridsvagnar.
Antingen har svenska journalister inte läst artikel 5 eller också spelade man med inför Natobeslutet. Hoppas att det i så fall hellre var det förstnämnda, även om jag misstänker att public service faktiskt drabbades av det sistnämnda som mentalt marinerade i tanken på psykologiskt försvar...
Faktavideon ovan är exempel på detta, utan att direkt säga det, bildsätter man så att alla ska misstolka innehållet i artikel 5.
Ni ska veta att virrhjärnan Trump har rätt när han under en flygresa meddelade att "artikel 5 är ingen militär garanti".
Alltså:
Nu stod hon framför mig. Hon var allvarlig. Hon hade sorg inför framtiden. Det syntes i hennes ögon och hördes i hennes röst. Hon ville veta om hon någonsin skulle kunna ge trygghet till sina barn. Hon ville veta vad pengar egentligen är, vilken trygghet som finns i pengar.
Hon var påläst, ställde de svåra frågorna och visste nog de flesta svaren. Ju mer hon hade förstått, ju mer förundrad hade hon blivit. Hon berättade att när förundran hade övergått till oro började en märkvärdig känsla av sorg krypa i henne. Hon hade förstått att hela det ekonomiska systemet till förskräckande stor del bygger på illusioner. Att marknadens aktörer bygger korthus som vi alla förväntas söka skydd i.
Vi brevväxlade en del, den lilla tjejen i den stora aulan och jag. Ibland låg jag sömnlös efter de där breven.
Hon skrev i breven om den levande ekonomin och om den döda. Den levande ekonomin bygger på solens strålar som gröna växter kan omvandla så att djur och människor kan leva. Den döda ekonomin som baseras ut i Ekonomiekot och av börsanalytiker. Och det bisarra att de som förmedlar budskapen om världens tillstånd ägnar mångfalt mer åt den döda ekonomin än åt den levande.
Bristvaran framför andra i det sentida tillväxtsamhället tycks vara eftertanke och tid att summera var vi står. Tempot har hissats upp i takt med tillväxten. Det finns inte så mycket tid för långa tankar. Finansministrar lever i en värld med excelark vars siffror hämtas från den döda ekonomin, från illusionernas värld.
Vem kan lita på system som bygger på fiktiva värden? Pengar, konton, siffror. Vi måste börja räkna i andra sorter också. Det är ju egentligen så självklart. Är brödet slut och affären stängd spelar det ingen roll hur många siffror jag samlat.
Vi har börjat förväxla pengar och siffror med verkliga resurser. Vi förlitar oss på den döda ekonomin och förnekar den levande. Det är detta vi måste bryta. Det kommer att göra ont. Men är nödvändigt. Det är vår arts stora utmaning.
Aulan var tyst. Hon stod med sorg, rädsla och hopplöshet i ögonen och undrade om hon orkade leva. Vi brevväxlade några gånger. Hon lärde mig mycket. Nu är hon död. Hon tog sitt liv för att hon inte orkade med.
Hon var känslig, sa de som kände henne. Men det var inte därför. Hon såg verkligheten och hon blev förtvivlad när så få ville lyssna och stanna upp. Förtvivlad över allt från hur vi behandlar höns till de globala orättvisorna, förtvivlad över miljöförstöringen och tvivlet på möjligheten att ge egna barn en framtida trygghet. Världen är sjuk, sa hon. Världen svarade desperat, som om samvetet tärde, med att påstå att hon var sjuk och känslig.
Jag saknar henne, den lilla tjejen med de sorgsna ögonen i den stora aulan. Jag är ledsen över att det genuint goda och medkännande inte orkade leva. Jag är ledsen över att det förklarades som något sjukt. För det är onekligen något annat som är sjukt.
Rötmånaden kom tidigt i år. Redan i juni. Den presenterade sig på DN Debatt. Rubriken var: ”Hårt arbetande svenskar ska skyddas från kriget i Iran”. Författare: Finansminister Elisabeth Svantesson.
Ämnet för artikeln var att ”hårt arbetande svenskar” ska undkomma prishöjningar på energi och annat som uppkommit på grund av det krig Donald Trump trampade igång i Mellersta Östern. Icke hårt arbetande svenskar i vårt land kan däremot gott drabbas. De som är arbetslösa, sjukskrivna, ålderstigna eller har mage att arbeta deltid. För att inte tala om dem som arbetskraftsinvandrat och som jobbar hårt men som inte är svenskar. Alla dessa ska fan i mig drabbas av kriget.
Nu kan förstås någon tycka att jag drar för långa slutsatser. Men icke! I artikeln lyckas Sveriges finansminister använda begreppet ”hårt arbetande svenskar” fyra gånger! Överideologin som baseras på den så kallade ”arbetslinjen” har således nått nya allt mer bisarra dimensioner med en Sverigedemokratisk vinkling.
Vi sitter onekligen på det sluttande planet.
I mitt stilla sinne undrar jag vad nästa steg ska bli i den moderata retoriken. Kan det möjligen bli så att de ”icke hårt arbetande” ska hamna längre ner i köerna till sjukvården, tilldelas lägre barnbidrag och högre skatt? Javisst ja, det sistnämnda har redan genomförts.
Svantesson avslutar artikeln med följande budskap: ”Svensk ekonomi befinner sig i en prövande tid. Det kräver svåra avvägningar men regeringens riktning är klar. Vi står på de hårt arbetande svenskarnas sida.”
Kort sagt: mer pengar i plånboken för hårt arbetande svenskar.
Nu kan man ju tro
att Svantesson skulle få mothugg av oppositionsledaren Magdalena
Andersson. Men hon är inne på liknande tema. När DN lät Edvin Törnblom
utfråga henne fick hon svara på vilken som är den viktigaste valfrågan.
Henne svar: Mer pengar i plånboken till vanligt folk.Hårt arb
Utfrågaren ställde inte följdfrågor på det. Vad är vanligt folk? Omfattar de fler än ”hårt arbetande svenskar”? Jag vet inte. Men dessvärre har ju även den tilltänkta statsministern i en rödgrön regering varmt och innerligt avslöjat hur hon tänker. Redan i februari meddelade hon på Instagram att ”elpriserna är skyhöga och många hårt arbetande svenskar får nu hem höga elräkningar”. Som om icke hårt arbetande svenskar inte fick höga elräkningar.
I april hade hon på samma forum (Instagram) dock vidgat vilka hon ville ge ett bättre liv: ”Vår uppgift är att förbättra vardagen för hårt arbetande människor”. Den Sverigedemokratiska knorren var borttagen. Man får vara tacksam för det lilla.
Nu är det förstås så att vissa av de icke hårt arbetande människorna ska gynnas extra mycket. De som lever på stora arv, gåvor och förmögenheter. Ingen skatt alls på sådant. Alltihop är sanktionerat av Socialdemokraterna. Och därmed också av den rödgröna oppositionen. I vart fall så länge Miljöpartiet och Vänsterpartiet inte sätter ner foten. Hårt. På Magdalena Anderssons ömma tår.
Mitt råd: Var inte Magda-light! Ha inte snäll regeringsmedverkan som mål. Ha politikens innehåll som mål.
EU har köpt mer gas i år från Ryssland än första halvåret 2025. Vi finansierar det ryska kriget i Ukraina och skickar vapen så att Ukraina kan försvara sig mot det krig vi delfinansierar. Hyckleriet är groteskt!
Några månader kvar till valet. Men det som borde stå högst på dagordningen pratas inte om. Nämligen vad vi ska ha samhället till... Är vi till för det ekonomiska systemet eller ska systemet vara till för oss?
Natomötet i Ankara. Trump åter igen ute efter Grönland, kallar Iran för Japan och Spanien för värdelöst och förfärligt. Gnällde på att Natoländer inte "hjälpte" USA i deras anfallskrig mot Iran. Övriga deltagare hade som mål att inte göra Trump sur. Natos generalsekreterare meddelade att allt var frid och fröjd och att Trump var framgångsrik. Det kröps och bugades för en lögnare, galenpanna med klara psykopatiska drag. Gökboet IRL.
Och vi är stolta medlemmar... som pimpat med att i realiteten ge Trump tillgång till 17 baser i Sverige (DCA-avtalet).
Sommarlov. Med lust och fägring stor. När jag gick i högstadiet och gymnasiet på 60-talet var lusten inte helt oproblematisk. En del rökte på, men de flesta av oss spelade fotboll – planer fanns lite varstans – umgicks på fritidsgården, åkte på kollo eller läger. Lockelser att bli kriminella var måttliga.
Numera lockar gängkriminaliteten med kattguld. Ungar på sommarlov lockas in för att sedan fastna och till slut hamna i fängelse eller i en grav. Nu ska visserligen inte 13-åringar låsas in i fängelse som regeringen ville. Det satte några upproriska liberaler stopp för trots partiledarens vädjanden. I stället blir det 14-åringar som var socialdemokraternas förslag. Vänstern och Miljöpartiet tycks mer benägna att läsa forskningsrapporter och står fast vid 15 år. En uppfattning som delas av Kriminalvården. Barn som stärkts i identiteten som kriminella är inte något som samhället i stort vinner på.
(-)
Dessvärre har staten dragit in på stöd till studieförbunden vilket medför färre lokaler och minskad verksamhet för ungdomar. Är det verkligen viktigare för staten att köpa fyra franska fregatter, som kan bombas ut på några minuter, för 40 miljarder än att investera i förutsättningar för ungdomar? Visserligen en retorisk fråga, men ändå…
Hela krönikan här.
Jag ror för Norge i det suspekta och korrupta VM som Fifa ansvarar för. Punkt.
 |
 |
| Först delar Fifa ut fredpris till Trump, sen fifflar man för att hjälpa USA. Ruttet. Sjukt. Korrupt. Må USA förlora mot Belgien och Fifas ledning kastas ut. |
Med anledning av gårdagens inlägg - som uppmärksammats rejält på sociala medier - musiksätter jag så här:
USA firar 250 år, Trump talade om att Gud gjort USA så stort.
 |
Hit flyttade vi för snart 30 år sedan. Precis över över gränsen från Sörmland till Östergötland. Restaurerade försiktigt det nedgågna huset i tre år. Och den kaotiska trädgården i tio år. Istället för semesterresor och mycket annat. Evigt underhåll. Men vi trivs med det. Kan inte tänka oss något annat. Är vi galna? Eller kloka? Ibland har vi undrat. Och så frågan: Finns det kvar om 50 år? Har trädgården förfallit igen? Har någon tagit hand om huset dagligen? Eller har det blivit sommarstuga som övergetts på vintern? |
