Turnén fortsätter. Närmsta dagarna:
2 juni Sundsvall kl 18 ABF Östra Långgatan 17.
3 juni Ljusdal Rosehills Växthus kl 18.30
Föreläsning och samtal. Välkomna!
Bilden från Härnösand.
Turnén fortsätter. Närmsta dagarna:
2 juni Sundsvall kl 18 ABF Östra Långgatan 17.
3 juni Ljusdal Rosehills Växthus kl 18.30
Föreläsning och samtal. Välkomna!
Bilden från Härnösand.
Sexton år sedan. Åren går. Var tredje fredag satt vi i SVT:s program Gomorron Sverige. En blå högerytter, en röd vänsterinner och jag. Det var kul. Vi var alla lika frustrerad över hur den politiska debatten pågick, den var ytlig, full av floskler. Redan då. Nu tycks den helt spårat ur, det är en intellektuell mardröm att lyssna på en debatt mellan Kristersson och Andersson. Dom skulle kunna så mycket bättre. Väl?
Så här skrev Thomas, Ursula och jag i Aftonbladet för 16 år sedan med anledning av att vi tagit initiativ till ett samtal oss emellan på Södra Teatern. Det blev fullsmockat.
Förlaget Ordfront och tankesmedjan Timbro står för olika värden och gör skilda analyser av hur samhället bör utvecklas utifrån de grundläggande värderingar som kännetecknar organisationerna. Men de, liksom vi, är överens om att vi har ett gemensamt ansvar för att samhällsdebatten fördjupas och skyldighet att påpeka när denna reduceras till en fråga om yta och retorik snarare än idéer, värderingar och framtidsperspektiv.
Med besvikelse och frustration har vi därför tagit del av den partipolitiska debatten inför höstens val. De två regeringsalternativen strävar att göra skillnaderna i politiken så små som möjligt. Det är så de anser sig kunna fånga marginalväljare. Denna så kallade triangulering går ut över debattens idéinnehåll.
Först minskas skillnaderna medvetet, sedan målas små skillnader i skattesatser, socialförsäkringar och olika bidrag ut som stora och avgörande skillnader för vår framtid. Den politiska debatten blir på detta sätt onödigt fattig.
Med tanke på den politiska sfärens räckvidd i Sverige borde ett valår vara en utmärkt tid för att diskutera samhällets långsiktiga färdriktning utifrån grundläggande människosyn, tydliga värderingar av problem och lösningar – och en idé om vart utvecklingen är, eller bör vara, på väg. En valrörelse borde underlätta för människors medvetna val. Det är därför vår övertygelse att debatten, som fått slagordskaraktär med påklistrade oneliners, behöver kompletteras med ett fördjupat samtal.
Ett gott samtal kräver att vi kan sudda ut det dagspolitiska rastret från begrepp som ”arbete”, ”välfärd”, ”frihet”, ”rättvisa” och ”tillväxt” för att tränga in i vilken innebörd vi lägger i begreppen och vilka de verkliga alternativen, utifrån skilda värderingar, är. Tydliga skillnader underlättar människors val. Och i nästa steg: medvetna kompromisser kan först ingås när olikheterna i positioner är fastställda och värderade.
Med utgångspunkt i detta vill vi ställa några frågor som vi hoppas att de två regeringsalternativen kan besvara. Detta för att både ge en mer rättvisande bild av frågor som politiken har att överväga och hantera under det kommande decenniet och för att tillföra valrörelsen ett tydligare värderingsperspektiv:
Båda regeringsalternativen talar om sin politik som bäst för ”tillväxten”. Om den är ett mål, hur ska politiken sträva efter den? Om den är ett medel, vilka andra finns – och vad är då målet? Är ekonomisk tillväxt möjlig i ett längre perspektiv?
Båda regeringsalternativen vill ”främja sysselsättningen”. Men var finns framtidens jobb när industrin krymper och när också tjänstesektorn rationaliserar? Kan vi överhuvudtaget skapa ”full sysselsättning”? Och vem gör i så fall det?
Alla partier talar om ”att möta miljö- och klimathot”. På vilket sätt är politiska åtgärder för detta över- eller underordnade andra mål och verktyg? Går det att åstadkomma förändringar utan uppoffringar – om inte, vad behöver då offras?
”Välfärd” är något som alla strävar efter, det talas om att den har en ”kärna”. Men vad ingår där – och varför? Och vilka stora vägval, som den på 50-talet rörande naturalinjen kontra kontantlinjen, finns i dag? Är vi smygande på väg mot grundtrygghet i socialförsäkringarna, och är det i så fall bra eller dåligt? Hur hanterar vi välfärdens långsiktiga finansieringsproblem? Och vad ska vara privat, och vad ska inte vara det?
I takt med den biomedicinska utvecklingen ställs nya etiska frågor. Är det vi kan göra alltid liktydigt med det vi bör göra, givet andra värden? Och vem avgör vad som ska göras?
Den digitala utvecklingen bejakas från höger till vänster men innebär också tydliga intressekonflikter. Kan såväl yttrandefrihet som upphovsrätt, integritet och säkerhet främjas eller får något stå tillbaka för det andra? Varför?
Det finns givetvis fler och andra frågor att ställa. Och svar bör ges för att medborgarna ska kunna göra medvetna val. Men feelgood-politiken tycks inte vilja veta av idéer, och än mindre värderingar av idéer och vägning av intressen mot varandra.
Vi vädjar till partiledare, språkrör, liksom till media: Adressera komplicerade frågor och följ grundvärderingarna till tydliga positioner och åtskilda vägval! Ta medborgarna på allvar!
FAKTA
Ursula Berge, 45. Samhällspolitisk chef på Akademikerförbundet SSR.
Thomas Idergard, 41. Ansvarig för Timbros välfärdspolitiska program.
Birger Schlaug, 61. F.d. språkrör och riksdagsledamot (Mp).
Alla tre medverkar i ”Gomorron Sveriges” nyhetspanel i SVT var tredje fredag.
Kriget i Ukraina fortsätter. Och trappas upp. Ryssarna vräker ut drönare lite hur som helst med död och förstörelse som följd. Ukraina når långt in i Ryssland med sina drönare, med död och förstörelse som följd. Ryssland hämnas med än fler angrepp med död och förödelse som följd.
I medieskuggan av det kan Israel plåga palestinier på Västbanken, i Gaza och bomba hej vilt lite varstans. Med död och förstörelse som följd.
Sverige är på väg att i riksdagen, den 15 juni, besluta att Natoland och EU-land ska få lättare att använda Sverige i krig med tredje part även om Sverige inte är i krig. Det ska räcka med regeringsbeslut, även om det är en minoritetsregering.
Vi dras allt mer in i den helvetesspiral som pågår. Från alliansfritt, fredsbevarande land till potentiell krigsskådeplats.
Debatt om det? Nej. Lika osannolikt som att inbjudna journalister ställde en enda kritisk fråga till USA:s utrikesminister under presskonferensen efter Natomötet i Helsingborg. Självcencur, tystnadskultur.
![]() |
| Livet på landet och livet 1988 då vi kom in i riksdagen. Ragnhild Pohanka, jag, Åsa Domeij, Per Gahrton och Eva Goës. |
Jag var 22 år. Jag och min dåvarande sambo hade flyttat ihop i en alldeles ny och toppmodern lägenhet i Sollentuna Centrum. Högst upp, Malmvägen 4 A. Gigantisk utsikt.
Från balkongen kunde man se en betongförsedd lekplats med fastmonterat lekmaterial och höra ljudet från motorvägen till Arlanda. Det var för jävligt. Så vi blev en del av gröna vågen. Drog till landet. Lämnade den planerade karriären och idén om fint cv.
Vi hamnade utanför Vingåker i västra Sörmland. Med torrdass och vatten att hinka upp från brunn. Inga pengar men en jättestor tomt med bördig jord. Nu blev det självförsörjning. Byggde hönshus och så småningom skulle marken rymma allt från potatis och grönsaker till får och bikupor med gula bin.
Som del av gröna vågen läste vi syndikalistiska Arbetaren och den naturromantiska delen av Land. Höll kylan borta med kakelugn och vedspis.
Mitt i alltihopa skrev Per Gahrton en debattartikel i DN om behovet av ett miljö- och framtidsparti. En aktionsgrupp bildades. Lokalgrupper bildades. I Eskilstuna av en nittonårig tjej. I Vingåker av mig. Rikspartiet bildades på ett möte i Örebro. Där träffades initiativtagarna från Eskilstuna och Vingåker. Jag och Lena. Vi blev livskamrater. Fick barn, gifte oss med varandra och partiet.
Så småningom blev jag språkrör. Hade glädje att vara det när vi som första nya parti på 70 år kom in i riksdagen 1988. Var rör också när vi kom tillbaka till riksdagen 1994 efter att åkt ur tre år innan. Fyra år senare var det dags för min sista valrörelse.
Nostalgins minnesbank: De första åren skedde det mesta i partiet helt ideellt. Det fanns amatörer som gjorde stordåd i hela landet. Gräsrötter. Starka. Ogräs i den fyrkantiga politiska trädgårdsmästarens ögon. En del tog lån på husen för att kunna arbeta för partiet, några fick sparken från sina jobb. Miljöpartiet var ett stolt ogräs i mångfald.
Ibland blev det lite amatöristiskt. För den partipolitiska världen var främmande för de flesta av oss. Så småningom blev partiarbetet professionellt utfört av oss amatörer. Då var det nog som bäst på många sätt. När ingen tänkte på karriär, cv eller feta löner.
Urkraften i det ideella kan vara enorm. Urkraften i att ingen ens sneglar på cv eller tänker på karriär. Sådant kan försätta berg.
Så blev det 1 juni 2000. Kongress i Vadstena. Avgick. 11 år blev det som språkrör. När jag och Lena lämnade kongressen var det soligt och varmt. Fönstren i bilen var öppna. Ur högtalarna hördes Ulf Lundell sjunga Lycklig man.
Och det var jag verkligen.
För 40 år sedan gifte vi oss. I solen med Hjälmaren som bakgrund. Till kaffet serverades maskrosvin. För vi var redan gifta med ett parti. Vi träffades på det partibildande mötet, rättare sagt på parkeringdplatsen när vi anlände. Det tog cirka fem sekunder så var det klart, det skulle bli vi.
Vi hade redan två barn när vi gifte oss, prövotiden hade varit bra... Gröna vågen, höns, lamm, bin. Tack, Lena, för alla dessa år.
1 juni Härnösand Biblioteket kl 19.
2 juni Sundsvall ABF kl 18.
3 juni Ljusdal Rosehills Växthus kl 18.30.
Föreläsning och samtal.
Jag förstår att VM i ishockey avhålls. Totalt ointressant. Det är sommar.
Är så pass till åren kommen att jag inte kan uppbåda intresse för hockeymatch (!) mot Danmark eller känna entusiasm för seger mot Norge.
Minns när vi slog Tjeckoslovakien. Det hände då och då. De kallades "tjeckerna" i referaten. Som om slovaker inte ingick. När vi slog Sovjetunionen var det fest. Kanada uppträdde som flåbusar.
Ack, till flydda tider återgår min tanke än så gärna...
Ser fram mot fotbolls-VM. Minns sommarnätterna 1994. Valrörelsen låg nästan nere de där dagarna. Den skulle dra igång, torgen skulle fyllas. Jag var språkrör. Vi kom tillbaka till riksdagen efter att åkt ut tre år innan. Det var treåriga mandatperioder.
I ett märkligt radioinslag kallades jag politikens Brolin. Hade gjort några snygga mål i SVT:s partiledarintervju.
Igår slogs Sverige ut av Schweiz i hockey-VM. Vem bryr sig? Det är sommar.
Utan eldsjälar blir Sverige fattigare. De driver inte minst biografer på det som på stockholmska kallas landsorten. Som till exempel i Vingåker.
![]() |
| Ledare i ETC |
"62 000 européer dog av klimatförändringar 2024 enligt den vetenskapliga tidskriften The Lancet.
Ens första tanke när man hör siffran är: Det kan väl inte stämma? Ingen har väl sett tusentals människor segna ner och dö på gatorna?
Men det rör sig om dödsfall som sällan genererar några rubriker.
Det är framförallt äldre eller redan sköra som dör av åkommor som kan framkallas av värmeböljor, som exempelvis hjärtinfarkt, stroke, värmeslag eller njursvikt.
En 85-åring som dör av hjärtinfarkt ensam i sitt hem får inte folk direkt att haja till och tänka: jaha, klimatkrisen är här.
Men det är inte mindre allvarligt. Det rör sig om massdöd. Om det var bieffekter av en medicin hade läkemedelsbolaget blivit stämda upp över öronen.
Men de här dödsfallen bagatelliseras. I media kan till och med artiklar om dödliga värmeböljor bildsättas med bilder på sol och bad. Som om det var folk som trasslat in sig i badbyxor eller parasoller på stranden som skapade överdödligheten.
Och vilket hån det är när regeringen mitt i denna massdöd har subventioner till fossila bränslen som främsta vallöfte.
Vi ska bokstavligen betala fossilföretagen som dödar tiotusentals européer (och förstås långt fler i i fattigare länder som har sämre beredskap mot klimatförändringar).
Luftföroreningar är en annan ”tyst” mördare. Inom EU uppskattas de leda till 300 000 dödsfall per år. Nästan ett helt Malmö dör i förtid av Europas smutsiga luft. Motsvarande siffra för Sverige är 6 700 döda – fler än sju Falklandskrig tillsammans."
Hela artikeln här.
Per Gahrton var initiativtagare till bildandet av Miljöpartiet. Här i hans sista större intervju, från Min Sanning i SVT. Något att tänka på. Anser jag.
Per dog på dagen 42 år efter det att MP bildades.
Idag har jag modererat ett samtal med tre goda politiker med humanismen kvar. Åsa folkhögskola arrangerar demokratifestival. Fullsatt i lokal, ett tjugotal kom inte in. Åtskilliga frågor efteråt på temat "ni borde bilda parti". Icke aktuellt. Men de tre berättade om livet som partiledare/språkrör och hur det var att sluta. Många skratt, några tårar. Och en del avslöjanden
Efter det satt jag i panel om klimatet och kunde konstatera att högerpolitiker inte är läskunniga.
En fin dag.
TT
På lördag ska jag leda ett offentligt samtal mellan Håkan Juholt, Gustav Fridolin och Lars Ohly. Det sker under Åsadalens demokratifestival på Åsa Folkhögskola. Programmet är fullspäckat. Välkomna!
På väg. Föreläsningturné. Igår i Helsinborg. Med anledning av Natomötet. Områdespolis närvarande i inledningen av föreläsningen, vakt i lokalen. Vart är vi på väg?
Bilden? Flygande tunnan. Nästan 1000 namn med döda flygare finns i Flygvapnets minneshall. De dog när planen - Tunnan, Draken, Lansen, Viggen - störtade. Minneshallen finns inte med i Sveriges nya kulturkanon. Men Viggen finns med. I kultutkanonen. Vi lever i en krigskultur...
Moderata ungdomsförbundet (MUF) delar ut tomma snusdosor med bild på Ulf Kristerssons muskelstinna vad.
Det man inte har i huvudet får man ha i bena. Gammalt fint ordspråk.
I övrigt: tomma dosor skramlar mest.
1 juni Härnösand Biblioteket kl 19.
2 juni Sundsvall ABF kl 19
3 juni Ljusdal Rosehills Växthus kl 18.
Föreläsning och samtal.
Utvisningarna är helt bisarra, rent av vedervärdiga. Från att tidigare ansett det var helt i sin ordning att slå sönder människors liv, aviserar nu Forsell att han ska ta ett litet steg tillbaka, men inte längre än vad Sverigedemokraternas väljare tål. Utvisningarna fortsätter, men i något mindre omfattning. Tro inte en sekund om att det gör ont i hjärtat på de som nu styr!
Kanske var det Svegfors som fick Forsell att backa lite grand. En yrkesmoderat som skrev ilsket i DN om hur han får vård av invandrande som nu är oroliga för att kastas ut. En moderat, som plötsligt behöver vård, ser plötsligt det han inte sett tidigare. Dom är sådana, ofta, de där.
”Det är hål i huvudet att regeringen fortsätter att sänka drivmedelskatten och därmed fördjupa både oljekrisen och vårt fossilberoende, istället för att ge riktade stöd till utsatta hushåll.”, skriver Miljöpartiets språkrör Daniel Helldén i en kommentar till SVT.
Så sant. Det är ett gigantiskt hål i huvudet. Och helt rätt att istället ge riktat stöd till de som behöver stöd. Ett nästan lika stort hål o huvudet har S som tassar efter Tidöpartierna....
Samma hål i huvudet när det gäller momssänkningen på mat, där den som ofta köper oxfilé, kalixrom och annan dyrmat subventioneras mest. Istället bör låginkomsttagare ha sänkt skatt genom bland annat rejält höjt grundavdrag.
Men hur gör Tidö när det gäller inkomstskatter? Så klart, mest till den som redan har. Så skapar man ett dåligt samhällsklimat.