EPIC

Det närmar sig... Premiär på EPIC, Elvis Presley In Concert. På fredag på IMAX och sedan på vanlig biograf. Mer än nostalgi, sägs det. Trailer här.

"Det var inte jag..."

Lagstiftaren....

"Det var inte jag!" – klassikernas klassiker. Många barns ryggmärgsreflex när en vas går i kras eller det plötsligt finns chokladkladd på den vita soffan är nog att säga just det. Det var inte jag.

Här är de två vanligaste scenarierna när den meningen ekar i hemmet:

1. Den osynlige kompisen: Enligt barnet var det "Någon" eller "Ingen" som gjorde det. En extremt flitig figur i de flesta barnfamiljer.
   
   
2. Frysläget: Barnet står kvar med handen i syltburken, tittar dig rakt i ögonen och levererar repliken med total övertygelse.
   
   
3. Hund-kortet: Om det finns ett husdjur i närheten är skulden redan lagd. "Det var hunden som målade med läppstift på väggen."
   
   
   
   
   
   
   
   
   

Krister Skånberg är död

Krister Skånberg är död. Han var en vänlig och alltid hjälpsam partikamrat, inte minst under de första åren jag var ett av språkrören i Miljöpartiet. Inför 1988 års val - då MP som första nya parti på 70 år kom in riksdagen - var han oumbärlig som ekonomiskpolitisk bollplank inför de avgörande debatterna i teve och i arbetet med våra första budgetmotioner. 

Krister var den man kunde lita på i alla väder. Klurig, noga, vänlig, klok, ideologisk. Efter sina år i riksdagen blev han 1994 kretsloppsborgarråd i Stockholm.

Trots alla fina politiska minnen är det ändå ett annat som fastnat som djupast: hur Kristers ögon formligen sprakade av kärlek när han träffat sin Gunilla, det var oerhört vackert att se. 

Vi blir gamla och i "avtalet för att få födas" står att livet har ett slut. En del träffar man på vägen, jag är mycket nöjd med att träffat Krister. 

Katja Wagner, språkrör i Grön Ungdom, Krister Skånberg, Åsa Domeij och jag firar efter partiledarutfrågning i SVT inför 1988 års val.

Är det månne fel på män?

Vad är det för fel på män? En relevant fråga, kan tyckas. Vilket får mig att minnas en av de få gånger Per Gahrton och jag var oense. Mer om det under bilden.

Mer än var fjärde man sympatiserar med SD, alla som ägnar sig åt Street Fight - där man i underhållningssyfte slåss utan regler - är också män, vilket är ett ironiskt retoriskt påpekande på fullt allvar....

Utdrag ur mina memoarer som kommer ut i höst:

 

Under ett partistyrelsemöte under onådens år 1993 – Svenska Mad läggs ner – presenterade Per Gahrton sin nya bok Låt mormor bestämma. En på många sätt lysande bok men också med innehåll som jag ansåg vara fullständigt förödande för trovärdigheten. 

 

Per menade på fullt allvar att det skulle vara en formell merit vid tillsättning av tjänster att vara mormor. Jag tar det en gång till: att ha fött en dotter som i sin tur fött barn skulle vara en formell merit vid tillsättning av tjänster. Det var, enligt min uppfattning, fullständigt sjukt. Jag antydde att den där idén runnit upp i Pers huvud för att han skulle imponera på sin nya kärlek, Drude Dahlerup, som inte bara var ledande i den danska kampen mot medlemskap i EU utan också ledande forskare inom forskningsfältet "kön och politik". Jag mindes förstås också den korkade argumentationen mot Åsa Domeij några år tidigare. Dessutom: att kvinnor som inte kunde få barn skulle straffas när det gällde tillsättningen av tjänster var milt sagt oaptitligt. 

 

Per ville dessutom införa lagstiftning om att minst hälften – upp till 100 procent således – av alla viktigare positioner skulle tillsättas med kvinnor. Vilket inte överensstämde med Miljöpartiets egen linje om minst 40 procent av varje kön i beslutande organ. 

 

Jag meddelade styrelsen att jag skulle ta avstånd från denna bisarra art av särartsfeminism och biologism om någon journalist började ställa frågor. Per hävdade att jag inte förstod mig på feminism. Kändes förstås lite marigt med tanke på att det var Elin Wägner som var grunden till att jag var språkrör i vårt parti. Troligen följde jag upp vårt meningsutbyte med några lätt sarkastiska påpekanden om att det dåvarande Bilistpartiet hade en kvinnlig partiledare och att Nordiska Rikspartiet var det första parti i Sverige som valt en kvinnlig partiledare. Det hade ju inte med saken att göra, men retoriken kan ibland gå på autopilot... Vilket sällan är bra. 

 

Gudarna ska veta att jag var väl medveten om hur patriarkala system och normer styrde. Det hände flera gånger att jag beskrevs som avsändare av citat på presskonferenser trots att de härstammade från Marianne. Vid ett tillfälle påpekade jag detta för Magdalena Ribbing på DN, som just gjort på det sättet, vilket resulterade i en sur kommentar om att det viktiga var väl att partiet fick sagt det som sagts. I och för sig helt sant. Men motsatsen – att Marianne tillskrevs en bra pratbubbla som jag presterat – förekom aldrig. Vi experimenterade genom att skicka ut pressmeddelande med citat från Marianne – vare sig TT eller medier i övrigt tog notis om det. Vi skickade dagen efter ut samma meddelande med samma citat men från mig – då togs det in. Det hände flera gånger. Så såg det ut. Under alla de år jag var språkrör minskade inte inslagen i denna sketna ignoreringsbransch. Senare i boken återkommer jag till hur den yttersta chefen på ett public servicebolag betedde sig i just den branschen. 

 

Det följde några frostiga dagar mellan mig och Per, men bara en vecka senare hörde Per av sig i ett annat ärende. Han berättade att Peter Eriksson hade startat ett rykte om att det rådde ”en bitter konkurrens mellan Birger och Marianne”. Vilket Per insåg var rent nonsens. Vilket han gjorde helt rätt i. Han antydde att Peter nog ville bli språkrör. 

Från Verbal förlag, som också ger ut min bok i höst, rea just nu. Här.

 

 

Erkännande

Jag har aldrig suttit i Jeffrey Epsteins flygplan, aldrig legat på någon av hans massagebänkar eller fått minsta börstips från honom. Meddelas endast på detta sätt. 

Ska sanningen fram har jag inte ens haft Isabella Löwengrip som rådgivare eller träffat Anna Anka. 

Däremot gillar jag Monty Python.

Bokrea

Verbal förlag har plötsligt  startat en vårrea. Boken på bilden finns med. Gör mig jätteglad! Inte minst för att det är kö på många bibliotek. 149 kr inkl frakt.

Här finns den:

Fortsätter på det liberala spåret... det som liberaler vill glömma...

 

John Stuart Mill var en liberal som dagens liberaler gärna hänvisar till. Han var socialliberal och bortsett från att han under en period var chef för East India Company - som ägnade sig åt att hårt och skoningslöst utnyttja människor och tillgångar i Kina - hade han mycket gott att säga. Inte minst om yttrandefrihet som motor för ett kreativt samhälle.

Dagens liberaler har en del att lära av Mill, inte minst när när gäller synen på ekonomi, ekonomisk tillväxt och arbetstid. Så här skrev han i sitt huvudverk Nationalekonomins principer:

"Jag inser inte varför det skulle var något att glädjas över att personer. som redan är rikare än någon har behov av att vara, skulle kunna fördubbla sin konsumtion av sådant som ger liten eller ingen tillfredsställelse annat än som symboler för rikedom. Det är bara i mindre utvecklade länder som ökad produktion fortfarande utgör ett viktigt mål: i de mest utvecklade länderna behövs istället jämnare fördelning.

Om jorden förlorar sin ljuvlighet genom obegränsad tillväxt av rikedom och befolkning, bara för att kunna hysa en större men inte lyckligare befolkning, så hoppas jag innerligt för eftervärldens skull att människorna kommer att nöja sig med ett stationärt tillstånd, långt innan de av nödvändighet kommer att tvingas till det.

Det behöver knappast påpekas att ett stationärt tillstånd av kapital och befolkning inte innebär ett stationärt tillstånd för mänskliga framsteg. Det kommer att finnas lika mycket utrymme som någonsin för kultur och sociala framsteg; lika mycket utrymme att förfina konsten att leva, och mycket större sannolikhet för att så sker när kampen för överlevnad inte längre upptar all energi. Också det tekniska vetandet kommer att kunna utvecklas lika framgångsrikt, med den skillnaden att istället för att enbart tjäna syftet att få förmögenheter att växa, så kommer de industriella framstegen att minska behovet av arbete."


Så skrev han alltså, John Stuart Mill. 

Det märkliga är att de partier som idag står längst ifrån detta är de partier som kallar sig liberala. Och i dagspolitiken är det snarast Miljöpartiet och Vänsterpartiet som vädrar tanken att ta ut framstegen genom att minska arbetstiden - och, om jag tolkar det lite vänligt i vart fall, istället för ökande konsumtion satsa på kultur och sociala framsteg... Vad säger de som idag identifierar sig som liberaler om det? Pinsamt?

Tidölaget och Herbert Spencer

 

Liberalism kan ju vara lite vad som helst - precis som socialism kan vara lite vad som helst. En av liberalismens stora var Herbert Spencer och honom borde nog liberaler bli lite generade över snarare än att ha som förebild...

Spencer var den som glatt utropade: "Den odugliges elände, de olyckor som drabbar de oförutseende, de latas hunger och de svagas undanträngande av de starka, som överlämnar så många åt fattigdom och elände, är utslag av en stor vittseende godhet". 

När man, för att skapa det man kallar "jobbpolitik", drar undan medel från sjuka och arbetslösa för att uppnå det man anser vara "goda målsättningar"  så är det faktiskt helt i linje med den gamle liberalens tankegångar. Det är ingenting dagens svenska liberaler vill höra talas om, för liberalen Spencer uppfattas som obehaglig, som någon man avskyr att bli påmind om. Att man i väna ordalag bygger sina åtgärder på just hans värderingar vill man absolut inte låtsas om.

Spencer var en så kallad manchesterliberal. Många liberaler ser, även om man bortser från argumenteringen när det gäller att göra sjuka fattigare för att kunna sänka skatten för friska, faktiskt på världen i den anda som Spencer gav uttryck för. För visst är det väl så att man uppfattar t ex frihandel, utan sociala och ekologiska regelverk, som något av en "stor vittgående godhet" i syfte att nå högre värden längre fram. Utifrån samma princip som Spencer argumenterade: några måste offras för flertalets och framtidens bästa. 

Det är mycket märkligt att liberaler är  fundamentalistiska motståndare mot just miljö- och socialklausuler i handelsavtal, de menar att detta inskränker frihandeln, vilket såväl skulle ge oss dyrare varor som minska möjligheten för fattiga människor i andra länder att få arbete genom att  tillverka varor och livsmedel på ett tillräckligt billigt sätt för att vi skall vilja köpa det. 

Tanken är att om man offrar någon eller några generationer - som med hjälp av taskig arbetsmiljö, dåliga löner och stora utsläpp kan få arbete - så skapar man en utvecklingsspiral som så småningom skapar större ekonomiska möjligheter att införa bättre villkor även för dem. Min fråga är: Varför vill man inte skapa bättre förhållande redan idag genom schyssta spelregler i handeln? Hur kommer det sig att frihandel utan goda regelverk uppfattas som bättre än fri handel med goda regelverk som skyddar både människor och miljö?

I min bok Miljön, makten och friheten (1989) skrev jag: "För att vi skall slippa se det som finns i andra änden av de varor vi köper så sker handeln globalt och via ombud. Ombuden är transnationella bolag, råvarubörser, matbörser och ansiktslöshet. För att slippa se, höra och känna använder vi oss av ett av historiens mest missbrukade ord: frihet. Men den "fria" världshandeln är inget annat än den rikes frihet att suga ut den fattige". 

Herbert Spencers ande vilar således över en hel del av dagens politik. Socialliberalismen har i så motto trängts tillbaka av manchesterliberalismen eller, om man så vill, laissez-faire-liberalism. Något som mången god liberal verbalt och nästan hänryckt brukar ta avstånd ifrån. Men som i praktiken har stort genomslag i liberalers realpolitik.

Nationellt har goda liberaler genom historien ofta tagit socialt ansvar genom att införa - eller åtminstone acceptera - schyssta spelregler. Men så fort man gått utanför nationsgränsen har den liberala regeln varit att schyssta spelregler är ett hinder. På det sättet har mången liberal reducerat sig själva till något av egoistiska nationalister

Liberalismens stora brist är att man har så svårt att skilja på frihet för människor och frihet för kapital. Eller om man så vill: frihet för fysiska personer och frihet för juridiska personer. Man har också mycket svårt att förstå att begreppet "frihet" måste analyseras utifrån frågan: frihet för vem?

Vad var det nu liberalen Spencer sa? Jo: "Den odugliges elände, de olyckor som drabbar de oförutseende, de latas hunger och de svagas undanträngande av de starka, som överlämnar så många åt fattigdom och elände, är utslag av en stor vittseende godhet". 

 

Nog är det åt det hållet Tidöfolket drar, vi som redan har skall få mer, de som har svårt att klara sin vardag skall straffas så de "tar sig i kragen" även om de ingen har.

Grönt v/s liberalism

 

Liberalerna ligger risigt till. Vad skiljer liberalism från grön ideologi?

Nedan inleds med texter från Liberalerna, i vart fall som de såg ut för ett par år sedan. Sedan vad grönt är enligt mig. Om Amanda Lind och Daniel Helldén håller med vet jag förstås inte. 

 

Liberalism: "Det handlar om att ge vuxna friheten att försörja sig själva."

Grönt: Det handlar om att människor skall ha ekonomiska förutsättningar för goda liv. 

 

Liberalism: "Det handlar om att ge barnen friheten att lyckas skolan."

Grönt: För att ge barn frihet att lyckas i skolan skall man se dem som medborgare, inte som penningpåsar som till största möjliga grad skall överföras till ägarens konton. 

 

Liberalism: "Det handlar om att ge människor, oavsett varifrån de kommer, möjligheten att ta sig dit de vill."

Grönt: Just så, men inom de ramar som naturen och planeten orkar med. Vilket innebära begränsningar inte minst för den globala överklassen.

 

Liberalism: "Varje människa har rätt till sin politiska övertygelse, sin religion och livsåskådning."

Grönt: Absolut!

 

Liberalism: "Det viktigaste sättet att trygga denna frihet är demokratin."

Grönt: Absolut!

 

Liberalism: "Den bygger på politisk frihet, allmän rösträtt och rättssäkerhet."

Grönt: Absolut.

 

Liberalism: "Alla ska ha rätt att välja yrke, konsumtion, bosättning och livsstil."

Grönt: Så många som möjligt skall ges rätt och möjlighet att välja livsstil, arbete, bosättning, konsumtion och livsstil utan att det drabbar andra, kränker andra arter och minskar frihetsrummet för kommande generationer.

 

Liberalism: "Det viktigaste sättet att trygga denna frihet är marknadsekonomin."

Grönt: Det bästa sättet att trygga denna frihet inom etiska och ekologiska ramar är genom en socialekologisk blandekonomi.

 

Liberalism: "Marknadsekonomin bygger på enskilt ägande, närings- och avtalsfrihet."

Grönt: Socialekologisk blandekonomi bygger på att enskilt ägande och näringsfrihet inte leder till koncentration och enfald, inte slår ut biologisk mångfald eller kränker medmänniskors rätt till frihetsrum, allmänningar och allmännytta - avtalsfriheten begränsas av etiska, sociala och ekologiska ramverk.

 

Liberalism: "Konsumenternas val styr produktionen."

Grönt: Produktionens makt över konsumenterna, som blivit allt större genom den globaliserade sentida kapitalismens makt över marknaden, måste brytas.

 

Liberalism: "Marknadsekonomin är det enda ekonomiska system som går att förena med demokrati."

Grönt: Socialekologisk blandekonomi är det enda sättet som går att förena med demokrati eftersom demokrati kräver social anständighet, frihetsrum för individen och tyglande av kapitalets rättigheter att slå ut mångfald och gå på tillväxtjakt varthelst det vill.

 

Liberalism: "Alla människor ska ha goda förutsättning ar att utvecklas."

Grönt: Absolut!

 

Liberalism: "Alla former av diskriminering måste därför bekämpas."

Grönt: Absolut jämlikhet skall råda inom rättssystemet - medan syskonskap skall råda inom ekonomin och stort frihetsrum inom kultursektorn.

 

Liberalism: "De sämst ställdas villkor är alltid en viktig utgångspunkt för vårt arbete."

Grönt:De sämst ställdas, kommande generationer, andra arters livsvillkor, det ekologiska systemet och de planetära processerna är alltid utgångspunkt för vårt arbete.

 

Liberalism: "I ett liberalt välfärdssamhälle bidrar stat, kommuner och frivilliga gemenskaper till alla människors trygghet och förankringar."

Grönt: I ett grönt ekologiskt, socialt och demokratiskt hållbart samhälle bidrar civilsamhället, kommuner, stat och globala överenskommelser till människors trygghet och frihetsrum.

 

Liberalism: "Liberal feminism handlar om kvinnors och mäns lika rätt till frihet, ansvar och makt."

Grönt: Grön feminism handlar om alla människors lika rätt och möjlighet till frihet, ansvar och makt allt utifrån sina personliga förutsättningar.

 

Liberalism: "Det liberala uppdraget går ut på att frigöra individen från de begränsningar som bristande jämställdhet innebär, och bekämpa de attityder och föreställningar som ligger bakom."

Grönt: Så skall det vara!

 

Liberalism: "Liberaler är världsmedborgare. Människors rätt till frihet måste värnas oavsett var på jorden de befinner sig."

Grönt: Gröna är världsmedborgare som tänker globalt och handlar lokalt. Människors rätt och möjlighet till frihet skall värnas oavsett var på jorden de befinner sig vilket bland annat kräver att frihandeln underställs sociala och ekologiska regelverk.

 

Liberalism: "Hunger och fattigdom måste bekämpas. Vi arbetar för global frihandel och en generös biståndspolitik."

Grönt: Hunger, fattigdom och annat utsatthet skall bekämpas - därför arbetar vi för rättvis handel med socialt och ekologiskt ansvar samt rättfärdig biståndspolitik.

 

Liberalt: "Vi vill stärka demokratin och marknadsekonomin i alla världens länder."

Grönt: Vill underlätta för deltagande demokrati samt socialt och ekologiskt grundad ekonomi i alla världens länder.

 

Liberalism: "Den liberala visionen är att fri rörlighet för individen ska vara en mänsklig rättighet. Alla ska tillåtas leva och verka där i världen som de själva vill."

Grönt: Den gröna visionen är frivillig, ej påtvingad, rörlighet för individen - däremot inte för kapitalet eller som påtvingad "frihet" att söka arbete långt bort från sin familj vilket liberaler anser vara "frihet", Kort sagt: föräldrar ska ha närhet till barnens kvartssamtal... inte tvingas iväg för arbete.

 

EN AVGÖRANDE SKILLNAD: Liberaler kan inte se skillnad på frihet för människor och frihet för kapital.

Dagens liberaler har för övrigt väldigt lite med socialliberalism att göra.

Behövs demokratifestivaler?

Behövs det demokratifestivaler? Och varför skulle en sådan behövas i västra Sörmland på Åsa Folkhögskola? Samtal om detta förekom på Folk och Kultur i veckan. Under ledning av Åsas eminente rektor Daniel Berton. 

För egen del kom jag in på hur demokratin är utsatt för attack och förfrämligande. Inte bara det att 70 procent av världens befolkning idag INTE lever sina liv i demokratier och att närmare tio procent av svenskar i åldern 16-29 år INTE anser att demokrati är viktigt utan också att vi ser ett flöde av just förfrämligande av demokratins hantverk och idé - från det individuella till det geopolitiska.

• Allt färre medborgare har erfarenhet av föreningsliv och dess demokratiska hantverk.
• Stöden till studieförbunden, som är en viktig del av folkbildningen och därmed demokratin, minskar med en halv miljard på tre år, lokaler sägs upp, personal entledigas.
• Folkhögskolorna, som är en genuin del av folkbildningen, lever under allt knappare ekonomiska resurser, de har inte fått kompensation för inflationen de senaste åren, flera har tvingats lägga ner, andra dragit ner på verksamheten.
• Presstödet har dragits ner, och ibland helt in, för idéburna tidskrifter som tvingats lägga ner.
• Allt färre fritidspolitiker finns i takt med att kommuner slår ihop nämnder, flyttar beslut uppåt i hierarkierna - med följd att allt färre får erfarenhet av det demokratiska hantverket med kompromissande, samtal och avvägningar.
• I riksdagen har tagits beslut om lagar som lagrådet avrått från, retroaktiv lagstiftning sker, lagar om inskränkt yttrande- och pressfrihet har införts. Bland annat riskerar den som avslöjar brottslig verksamhet utfört av någon stat eller organisation som Sverige har militärt samarbete med fyra års fängelse. Hör inte hemma i demokratier!
• Partier som varit djupt förankrade i idén om delaktig demokrati och ideologiskt varit positiva till folkomröstningar (MP) pläderade mot folkomröstning inför beslutet om medlemskap i Nato. Ett annat parti (C) har meddelat att införande av euro i Sverige bör ske utan ny folkomröstning trots att den tidigare gav nej till resultat. Det vill säga: till och med två av de partier som mest baserats på gräsrötter och delaktighet genom åren lever i ett flöde där det som tidigare varit självklart nu anses icke önskvärt.
• I EU-parlamentet har den skara politiker som tillhör auktoritära och antidemokratiska värderingar ökat, i flera EU-länder har partier långt till höger fått allt större inflytande vilket påverkar också EU:s ministerråd och tillsättningar av kommissionärer.  
• Allt färre länder i världen är demokratier, auktoritära styren vinner större inflytande, som i USA. Det sistnämnda har lett till att länder som vanligen definierats som stabila demokratier (Kanada, Tyskland, Frankrike, Storbritannien) sökt sig till, och därmed legitimerat, diktaturen Kina.

Avdemokratisering sker i ett allt snabbare flöde. Varje enskilt beslut, varje enskild pusselbit, kanske kan ses som harmlös eller i vart fall motiveras på ett mer eller mindre rimligt sätt. Men när pusslet, med alla dess delar, framträder har vi ett helt annat samhälle som har allt större likheter med auktoritära styren. 

Ett av alla skäl till att det behövs samtal om demokratin,  ett av alla skäl till att det också behövs demokratifestivaler, ett av alla skäl till att demokratifestivalen Åsadalen, arrangerad av Åsa Folkhögskola, behövs i västra Sörmland.

I samtalet om detta medverkade Linus Larsson, lärare på Åsa, Jan Heiniö (M), Emelie Nordh (V) och jag.

Världens problem

Ukraina. Ryska angrepp. Kallt. Mer död. Vad säger medborgarna? 

Omkring 55% vill se en folkomröstning om ett potentiellt fredsavtal, medan 32% motsätter sig det. Det skriver KYIV Independent.

Enligt KYIV Post säger 52 procent kategoriskt nej till att överge Donbas i utbyte mot säkerhetsgarantier. 

Det blir ingen rättvis fred, när den väl blir av. Men det blir slut på dödandet.

 

 

Jag har ganska svårt för lokaltidningen, det vill säga Katrineholms Kuriren. Lokal politik för västra Sörmland, som en gång bevakades på allvar med lokalkontor i både Flen och Vingåker, är nu något ganska marginellt.

 

Kom just hem från att ha medverkat i Folk och Kulturs stora arrangemang i Eskilstuna, slår upp lokaltidningens sajt och ser att huvudnyheten är att Tobbe Trollkarl missar en middag som han tänkt sig. Snöväder kräver att han drar från Katrineholm direkt efter sin föreställning. 

Världens olyckor ter sig olika...

Carney och den regelbaserade världsordningens hyckleri

 

I boken redogör jag för hur debatten och besluten tagits till det som blivit.

Kanadas premiärminister Mark Carney redogjorde för sanningen om "vårt" hyckleri när han i Davos sa att berättelsen om den "internationella regelbaserade världsordningen" varit delvis falsk. Citat: "De starka kunde undanta sig själva när det passade dem, att internationell lag tillämpats olika beroende på vem den anklagade och offret var..."

 

Det har gått ett antal dagar sedan det där talet hölls. Det har varit oerhört intressant att följa efterskörden... För plötsligt hyllas det som premiärminister Carney konstaterade . Också av de som nyss hävdat att vi som länge sagt detta titt som tätt anklagats att gått andras ärenden, till och med för att vara putinister...

 

Så faller då falskhetens mantlar och plötsligt är det legitimt att också säga det alla egentligen vetat men inte vågat, velat, kunnat säga. Om detta blir det en bok, men citat från kända och okända. Var så säker.

Jag har hört det där snacket om "den regelbaserade världsordningen" från blå, röda och till och med gröna topp-politiker åtskilliga år. Mest ont har det gjort när det kommit från gröna politiker.

 

Låt det nu bli en sanning som man också kan erkänna: Den "regelbaserade världsordningen" har byggt på att olika måttstockar används. Låt det nu bli slut på hyckleriet. 

 

Citat från Mark Carney: "Vi spelade med, deltog i ritualerna och undvek för det mesta att kritisera glappet mellan retorik och verklighet".

 

Men inte kommer de godkända experterna som försvarat retoriken men blundat för verkligheten att ställas till svars eftersom nästan hela den etablerade politiska och mediala sfären varit involverad och stärkt varandra i det gedigna skådespelet...

Och så blev Kina rumsrent...

Göran Persson (S) väckte starka reaktioner 1996 genom att betona "politisk stabilitet" som en nyckelfaktor för Kinas ekonomiska utveckling under sitt besök där. Uttalandet kritiserades för att ignorera brister i mänskliga rättigheter. Det var en del av en svår balansgång i relationerna, där ekonomiskt utbyte vägdes mot kritik av regimen. 

Gunnar Hökmark (M) meddelade: ”En omdömeslöshet som jag tror aldrig någon svensk politisk företrädare har gjort sig skyldig till utomlands,

Maria Leissner (FP) fullföljde: ”Det är fullständigt skandalöst!”

Och nu? Den ena efter den andra söker allt mer förbindelser med Kina. Ty USA litar man inte på...  Bättre med stabila Kina... demokrati är ju fint men va fan... diktaturer är inte så farligt bara vi kan hålla igång tillväxten ett tag till... 

Tänk så det kan bli.

Vad är att tänka rätt? Hur mycket död är rättvisa värd?

Det finns verkligen ohyggligt olika sätt att tänka när det gäller det ryska anfallskriget i Ukraina. Fyra år har det hållit på. Mellan 1 och 2 miljoner döda och gravt skadade. Hur länge ska det fortsätta? Det gör mig djupt beklämd att också ledande miljöpartister i riksdag och partistyrelse än idag anser att kriget må fortsätta för det måste bli en rättvis fred, det vill säga att Ukraina får tillbaka all mark, inkl Krim. Det innebär att man förordar fortsatt krig i många år med ytterligare miljoner döda och lemlästade. 

Jag finner detta förhållningssätt, från det parti jag företrätt i 11 år djupt tvivelaktigt. Partiet har ändå sina rötter i fredsrörelsen.

Och hycklande eftersom alla vet att Ukraina har brist på soldater - döda och lemlästade måste ju bytas ut i ett pågående flöde - vilket kräver att andra länder rimligen bör skicka sin medborgare till fronten om inte Ukraina ska brandskattas på människor. 

Eller anser de som talar om rättvis fred att allt yngre ukrainare ska tvångsmobiliseras och skickas till fronten? Något som Ukrainas ledning vägrat att göra, vilket hedrar beslutsfattarna. Eller ska länder som Sverige skicka tillbaka de ukrainare som flytt?

 

 

Vitön

Började läsa på morgonen. Kunde inte sluta förrän jag kommit till sista ordet på sista sidan. Mot alla odds - hur spännande kan kan det vara med Andrées misslyckade försök att nå Nordpolen och efterskörden till detta? Sanslöst spännande och intressant! Trodde jag aldrig... men så blev det. Skickligt skrivit, snyggt upplagt, pedagogiskt och... magiskt bra.

Tänk om polisens utredare haft en Bea Uusma som motor i Palmeutredningen... 

Skjuts i USA

En mer civiliserad variant?

Under förra året sköts 15 651 personer till döds i USA. Självmord inte inräknat. Polisen sköt ihjäl drygt 1000 personer, det vill säga cirka tre om dagen. I USA uppmättes ca 8 mord/dråp per 100 000 invånare. I Europa är siffran 1,5. 

En del dödas i krig. Andra skjuts i samhället. Under kriget i Ukraina, för att ta ett bedrövligt exempel, har 60 000 civila dödats i amerikanska samhällen utan krig.  Ca 20 000 civila i Ukraina har under samma tid dödats.  

(Ca 600 000 ukrainska soldater har dödats eller skadats, som i alla krig är siffrorna osäkra och olika sidor ger olika besked av psykologiska skäl).

Homo sapien har namngett sig själv på falska grunder...

Freds- och krigsdebatt mellan Svenska Freds och Miljöpartiet

Svenska Freds Kerstin Bergeå och Miljöpartiets Ulf Holm. Klicka här och se debatten.

 

Det hade hade jag förstås inte tänkt mig när jag var språkrör för Miljöpartiet. Att det skulle bli debatt mellan Miljöpartiets representant i riksdagens försvarsutskott och ordföranden i Svenska Freds. Än mindre att den senare helt frankt meddelade att det var tråkigt att inte någon i riksdagen representerade åsikterna som Svenska Freds har. 

Men så är läget. 

För att redan i sin linda stoppa anklagelser om att Svenska Freds skulle vara "putinister" - det är ju så de som har dåligt på fötterna bedriver sin argumentation - ska nämnas att Svenska Freds var tidiga, redan efter den ryska annekteringen av Krim, med krav på att Sverige och EU skulle stoppa importen av fossila bränslen från Ryssland. Krävde även att Putin skulle ställas inför Internationella brottmålsdomstolen ICC. Så vi har det klart. 

SVERIGE MED I KÄRNVAPENÖVNINGAR
Debatten i Onsdagsklubben på Syre Bacchi blev lite konstig redan när Ulf Holm (MP) med emfas hävdade att Miljöpartiet aldrig drivit kravet att Sverige inte skall medverka i kärnvapenövningar som medlemmar i Nato. Är man med så är det ju bra att faktiskt vara med i de övningarna, meddelade Ulf. Det var kommentaren när Kerstin Bergeå undrade varför Miljöpartiet inte protesterade nu när Sverige faktiskt, till skillnad från Norge, är det (Steadfast Noon). 

Ulfs svar var givetvis fel, vilket alla inom Miljöpartiets ledning - inte minst den som sitter i partistyrelsen och numera också i försvarsutskottet - borde veta. Inför förra valet var man tydlig med att Sverige aldrig skulle beblanda sig med kärnvapen. Vilket tydligen glömts bort på det sluttande planet.

NATO OCH DCA
Det viktiga nu är att alla partier är eniga, menade Ulf Holm och såg ingen anledning att kräva avslut på DCA-avtalet som Sverige skrivit på. Avtalet ger USA rätten att upprätta 17 militärbaser samt ha tillgång till flygplatser, hamnar etc. Vänsterpartiet kräver att avtalet avslutas. Ulf Holm menade att det var meningslöst att kräva något sådant eftersom det ändå inte skulle gå igenom i riksdagen. 

Vän av ordning kan förstås invända att det sällan är så att oppositionen, som driver politik och opinionsbildning, nästan aldrig får igenom något... Men sällan är tyst för det. 

För övrigt, påpekade Ulf Holm, måste Sverige ge sitt godkännande innan USA upprättar baserna. Något som många kritiserat som en naiv tro på att Sverige skulle kunna säga nej till Trump nu när avtalet finns. Vad skulle ett sådant nej kosta? 

Ulf Holm menade att det inte finns tillräcklig opinion för att driva fredsfrågor och uppmanade alla att bli medlemmar i Svenska Freds... Det verkade således som om Miljöpartiet vill att andra ska driva opinion för att partiet ska tycka det vara något vits med att driva frågor i riksdagen. Det är i så fall lite konstigt.

I debatten, som var stillsam, diskuterades också "regelbaserad världsordning". Jag kan inte säga att det var till Miljöpartiets fördel. Självklart skulle partiet kunna så mycket mer. Om man ville. 

För övrigt höll jag en föreläsning om min senaste bok - ETT JÄVLA TJAT OM FRED - på Syre Bacchi för en tid sedan. Det lär såhär, skrolla ner så hittar du det.
 

Skrolla ner en bit så hittar du föreläsningen. Boka föreläsningar till din förening, bibliotek eller lokalavdelning här.

Seg är jag.... det tog 35 år...

 

På spåret har jag förbigått under 35 år. Hustru har varit av annat virke. Som språkrör hade jag helt enkelt inte tid, var alltid något annat som måste prioriteras. Efter språkrörstiden hade det blivit en vana att förkasta programmet. Först för några år sedan fastnade jag och det visades sig att Lena och jag nästan var baddare på det där. Huruvida det är det ordvitsarna eller sakkunskapen som hjälper till är oklart... och möjligen något genant. Men att en snofsig första bokstav i ett kapitel heter Anfang och att den yttersta elektronen är en valenselektron är mitt gebit. Konst och arkitektur är Lenas. 

Nu till saken: det är final ikväll. Och inte en enda gubbe är med, famlande och utslagna är de. Intressant att de som fördomarna säger skulle vara mindre vetande visat sig vara mycket vetande om allt möjligt. Medan en och annan högprofilerad journalist och vanligen aktningsvärd kultursnubbe visat sig vara rent uselt allmänbildade. Fallet från piedestalerna är nyttigt.

Och nu sitter de som nog de som många uppfattat som pladdriga och/eller ganska fånig humorister i final efter att visat sig vara allmänbildade, kluriga och snabbtänkta. Kring detta bör både jag och säkert också andra fundera. Och glädjas åt att fördomar faller.

Det sistnämnda skriver jag förresten om i de memoarer som kommer ut i höst. Så här:  

Många som samlat på sig ett sjuttiotal årsringar minns vad de gjorde natten till den 26 juni 1959. Det var då Sverige fick en världsmästare i tungviktsboxning. Jag var tio år och satt tillsammans med resten av familjen vid det franska fönstret en trappa upp på Dalagatan 40. Vi hade rattat in Radio Luxembourg redan vid midnatt och sett gryningen komma smygande in över Vasaparken. Morsan hade gjort varma mackor med sparris och ost. De vuxna drack kaffe. Brorsan och jag drack Pommac, nästan som på julafton alltså. Ingemar Johansson skulle boxas mot Floyd Patterson.  

 

Ingemar vann. Det var stort. En svensk världsmästare i boxning! Jag tyckte att morsan var konstig som var mer begeistrad över att ha hört Jussi Björling bli intervjuad inför matchen än av Ingemars raka höger. 

 

Då kunde jag inte ana att jag ett halvt sekel senare skulle föreläsa på Jussi Björlingsmuseet. Om Jussi Björling och Elvis. På temat trovärdiga röster[PL1]  och kravfyllda liv. Det kom äldre operavänner för att lyssna. Och gamla raggare. De betraktade varandra med visst avståndstagande. I pausen möttes de. Och pratade för första gången med varandra. Jag såg till att pausen blev lång, de tycktes ha trevligt, fördomar föll som spön i backen. Det är politik när den är som bäst... Vi lyssnade på Che Gelida Manina, Nessun Dorma, It´s now or never och If I can dream. En och annan tår föll. Det blev en av de roligaste föreläsningar jag hållit – och det har ändå blivit fler än tusen stycken under de senaste 40 åren.

 

Då, när jag var tio år och Ingo golvat Floyd och nyss själv blivit tvångsförflyttad till Stockholm från det fria livet på landet, kunde jag förstås inte heller ana att jag på dagen 30 år senare skulle stiga upp tidigt för att...