Sorry, tillfälligt slut...

😔

 Sorry, boken är tillfälligt slut. →Men går att beställa direkt från förlaget här, med rabattkoden "birger".

För 45 år sedan bildades Miljöpartiet

Vad var det då för människor som var med på det där partibildande mötet i Örebro den 20 sept 1981? Skriver så här i mina memoarer som snart kommer ut:

"Den som tog del av mediernas berättelser kunde få intrycket att det – förutom besvikna och förbannade kärnkraftsmotståndare – var ett antal glada amatörer, engagerade strulnissar, halvflummiga grönavågare och en före detta vilsen folkpartist. Plus en vildvuxen trubadur som emellanåt avbröt förhandlingarna. Men bilden skulle också kunna vara att det var skollärarnas parti, akademikernas parti, småföretagarnas parti, småbrukarnas parti. Sanningen kommer man närmast om man slår ihop de båda bilderna. Partiet bildades helt enkelt av en samling människor som ville stoppa hotet mot livsmiljön och bygga upp en alternativ ekonomi med hjälp av en annorlunda typ av politiker.    

Det där med annorlunda typ av politiker var viktigt, vi skulle verkligen inte bli som de andra. Stadgarna skrevs för att stoppa livstidspolitiker, politiskt mångsyssleri och gubbstrukturer. Petra Kelly, som var den tyngsta ideologen i det tyska gröna partiet och min partipolitiska guru, ansåg att gröna partier per definition måste vara antipartipartier. Smaka på det begreppet! Själv älskade jag det.  

  

Som antipartiparti gällde det inte minst att stoppa gubbväldet i politiken. Så i det nya friska partiets stadgar, som skulle antas, krävdes minst 40 procent av varje kön i varje beslutande församling. Och dessutom stadgades varvade valsedlar. Vilket givetvis hånades i en del medier.   

  

Partistyrelse bannlystes, istället bildades fyra utskott, varav politiska utskottet var ett.  Partiledare, eller ens språkrör, fanns inte ty sådant skulle bara leda till personkult och maktkoncentration. Istället skulle ledamöterna i politiska utskottet rotera som sammankallande med uppgift att företräda partiet i högst tre månader. Vi visste banne mig vad ledare heter på tyska… Såna skulle vi inte ha. Däremot skulle vi ha en maskros till partisymbol. Det fanns alternativ: solros och tussilago. 

 

Dië Grünen hade solros, men vi föredrog något mer rebelliskt."

Kan beställas till bibliotek eller förhandsköpas direkt från förlaget (uppge koden "Birger" i kassan så blir det rabatt.) Läs mer om boken här.

 

För 45 år sedan sa det klick

 För exakt 45 år sedan. Det var en vacker dag, höstsol. Jag steg ur min bil. Ur bakdörren på en bil som parkerades bredvid steg en rödhårig tjej ut. Vi tittade på varandra. Och sen var det klart. Det skulle bli vi. Allt annat var otänkbart. Så enkelt kan det vara.

När vi åkte hem dagen därpå hade vi inte bara varandra, vi hade ett parti också. Miljöpartiet bildades den helgen.

Efter några år fick vi en dotter, sedan en son, sedan gifte vi oss 1986. Lena med maskrosor i håret, på bordet fanns maskrosvin. Då hade jag blivit språkrör. Mot alla odds.

Tack Lena, för alla dessa år.

Bild: Lena Rosén, som var aktiv i Linje tre, men för ung för att rösta. Per Gahrton,  som tog initiativ till bildandet av MP, på det partibildande mötet. Möteshandlingarna med fronten handskriven och bladen stencilerade. Heliga papper...

Framåt! Dit näsan pekar?

 

Jag vill bakåt. 

Så var det

Artikel i Syre med anledning av att mina memoarer kommer ut (lite försenad på grund av en del tekniska orsaker). 

"Birger Schlaug var med och byggde Miljöpartiet och tog som språkrör partiet in i riksdagen vid två historiska tillfällen. Hans memoarer ger en unik inblick i Miljöpartiets två första decennier, men också i vad det gör med en människa att befinna sig i maktens centrum."

Här finns artikeln:

https://verbalforlag.se/bocker/medan-sanden-rinner/

Kärnvapen, Dca, Nato och vem som betalar

Är inte det här märkligt? Alla utom V och MP accepterar kärnvapen på svensk mark. Förhandlingar sker nu med Frankrike om kärnvapen. Sista bilden bör kompletteras med texten "högst 15 miljarder av de 300 som skall betalas till försvaret vill S ta ut i ny skatt för höginkomsttagare." V drev inte Natofrågan eller ens frågan om att säga upp DCA-avtalet med USA i valet. Detta avtal ger USA möjlighet att bygga upp 17 militärbaser i Sverige.

 

Råd från avdankad...

Jo, den är på riktigt!

Tidöligan ser ut att tappa majoritet. Gott så. Nu börjar nästa steg. Tips till språkrör från dinosaurie:

1. Jäkta inte. 

2. Behåll utanförperspektivet.

3. Om ni blir statsråd förbli ändå i första hand språkrör för Miljöpartiet.

4. Ta ett djupt andetag och tänk då och då på partiets rötter.

5. Sitt inte på det sluttande planet när kompromissandet börjar. Hur ska man undvika det? Regel 1: Lockas inte av fint cv. Regel 2: Ha en grupp utanför den inre cirkel för att bredda bedömningar. Regel 3: Förhandla inte sena kvällar och nätter hur mycket S än försöker.

6. Minns vad Kullgren är för typ.

Amen.

PS! Affischen är på riktigt, sanktionerad av KD.

Bacchi Syre vinner över jättehotellet...

Det jag lärde av valkvällen var att vego-maten på Syre Bacchi var suverän medan den var trist på Clarion hotell där MP höll valvaka. Träffade på MP:s valvaka andra föredetta språkrör, Maria, Åsa, Gustav. Och gamla jobbarkompisar från vårt riksdagskansli som jobbade kvar. Trevligt. Vid frukosten mötte jag Daniel som såg oförskämt pigg ut. Bådar gott! Mycket MP blev det. Den mer radikala skaran fanns förstås på Bacchi Syres valvaka, så där var trevligast. Gammal man blev intervjuad om sin nya bok och kunde inte låta bli ett utbrott om hur grön politik bör låta. Ack....

Valvaka

Röstat. Grönt. För säkerhets skull. För miljöns skull. För att jag gillar begrepp som solidaritet. För att det är bra med vuxna i debattrummet.

Titta in på Bacchi Syres valvaka. God mat, trevligt folk och vid 19-tiden blir jag intervjuad av Benita Eklund som läst manus till mina memoarer som kommer ut den 17:e sept, lagom till MP:s 45-årsdag. 

Bacchi finns här:

https://www.bacchisyre.se/event-details/sveriges-storsta-fristaende-progressiva-valvaka

Och Allan sa: Nu kör vi!

 

AI är på gång. Och forskare meddelar att det finns cirkus 10 procents risk för att AI utrotar människorna nom en tioårsperiod. 

Vi får väl trösta oss med att AI kan skapa mycket tillväxt och fina börsvärden i nio år... 

Jag brukar kalla AI för Allan. Allan kan således få för sig att utrota människan. Tja, kanske för att det är bäst så. Mest rationellt för planetens livskraft. Faktaunderlaget har Allan kunnat inlemma i sina överväganden efter att tagit del av den forskning som finns. Människan är planetens farligaste varelse. Planeten och dess framtid mår bäst av att människan avlägsnas.

Hur? Tja, det finns många sätt, Allan är kreativ, Allan snokar runt bland0 världens all kunskap, kopplar ihop det ena med det andra och utropar det Allan lärt sig av programledare och hysteriska politiker: "Nu kör vi!"

Som jag skrev i min bok Vad ska vi ha samhället till? krävs att vi som mänsklighet har lika stor tur som Alexander Lukas för att det inte ska gå åt helvete. Vi lever i en "perfekt storm". Allan som kan gå bananas, klimatkris som tränger sig på och det sluttande planet, med kärnvapen som slutdestination, som utgörs av kriget i Ukraina. Allt pyntat i vår eget lilla hörn av världen med att Försvarsmakten ljudsätter krigshandlingar med Schuberts Ave Maria. Vi kan gå mot döden med kulturell stil. Nu kör vi! 

Under tiden inleds snart valvakan efter en valrörelse där Allan varit bortrationaliserad och enighet uppnåtts om att kärnvapenfrågan icke bör nämnas. 

Nu kör vi!

Om spjut, tillräcklighet och hopp om det som nog är en omöjlighet...

Ursäkta att jag stör... Men ska vi vara lite petimetriga? Och dra konsekvenser av att vi som mänsklighet inte kan fördra begreppet "tillräcklighet"? Läste just att spjut, som använd i friidrott, nu ska förses med en rörelsesensor så att vi som mänsklighet kan lära oss att uppnå nya världsrekord i att kasta spjut i OS etc. Det är ju fantastiskt på sitt sätt. Jag inser det, jag gillar friidrott dessutom. Jordartsmetaller som också krävs för rörelsesensorer i spjut lär vara sådana som neodym, lantan, yttrium och cerium. Dessa finns i gruvor. Och är ett skäl till att bryta ny gruva i Norra Kärr vid Vättern. En sådan gruva hotar vattnet i Vättern som är en av norra Europas största dricksvattentäkter. Om vi inte kan anamma begreppet "tillräcklighet" - och som mänsklighet anser att miljö och natur väger tyngre än "ekonomisk och teknisk utveckling" - så är det högst naturligt att starta gruvor som förser också spjut med jordartsmetaller. Vad gäller spjuten så är det naturligtvis mycket små mängder. Men spjuten är bara ett exempel på en sådan liten mängd. Många små mängder leder till större mängder. Jag tänkte på detta när Amanda Lind fick frågan från SVT:s utfrågare som med förvånad uppsyn frågade henne om vi måste behålla våra saker längre trots att teknik och uppfinningsrikedom kan ge oss bättre saker som är roligare och bekväma att använda. Se där ett dilemma. Det är ju inte bara för det goda livets behov som vi ständigt konsumerar mer, byter ut våra grejer och finner gårdagens jättebra teknik som något mindre bra än löften om vad fler gruvor kan ge oss. Ledarskribenter och Mats Knutsson skulle kasta sig över en politiker som på fullt allvar sa att det får fan vara nog nu, vi måste ta begreppet "tillräckligt" på större allvar än begrepp som "mer, större, snabbare". De skulle få höra att Sverige skulle bli fattigare istället för det som regering och ekonomiska experter vill: rikare. Rikare kan innebära något så bisarrt som fler siffror i fiffigare ordning på konton. Det är nämligen så att systemet med förfärande likgiltighet för verkligheten har en förmåga att likställa finansiellt kapital (siffror) med sådant som naturkapital (verklighet). Ju mer vi sargar planeten ju rikare blir vi på siffror... Det är naturligtvis helt sjukt. Men systemet är sjukt. Det har gett oss mycket, men dess bäst-före-datum har överskridits. Men tillväxten då? Vi har fått lära oss att utan tillväxt - det vill säga att vi är lika rika som förra året - är detsamma som att bli fattigare. Hur vore det om någon statsministerkandidat vågade nysta i det? Om att själva systemet vi lever med är destruktivt i längden... Efter valet har partierna nästan fyra år på sig innan de kortsiktiga vallöftenas tid återkommer så nog borde någon då våga på allvar. Vi har ju gjort det förr. Innan den så kallade ekomodernismen vann gehör eftersom den var mer bekväm att handskas med bara skyddslapparna var på. Jag förvånas ändå lite grand över att det tycks vara tabu i valdebatten att på allvar kritisera den livsstil, som styr vårt handlande. Rädslan för att kritisera livsstilen innebär ju faktiskt att man accepterar den grundläggande konsumtionsnorm som vi lever med. Det är förstås skönare att säga att "vi är ingen livsstilsrörelse", det låter mindre hotande, mindre påträngande. Men ändå inser många att den norm vi lever med, den livsstil vi lever med, är totalt ohållbar. Den norm som råder kan upprätthållas genom att allt mer av vår vardag fylls med konsumtionspropaganda. En norm som obevekligt leder till att planeten sargas och vi själva som människor reduceras till verktyg för att hålla igång systemet. Producenter, företag, politiker bär sitt ansvar, men det gör vi som efterfrågar och konsumerar också. Visst är det obekvämt att spegeln OCKSÅ riktas mot oss som individer. Om detta skulle jag vilja att en valrörelse handlar. Även om det blir obekvämt, svårtsmält och inbjuder till hånleenden från de som lever i villfarelsen att vi kan fortsätta som vi gör. Hej och hopp, nu är valrörelsen snart slut. Må det bli förändring. Än större än vad som tycks möjlig. Det tycks viktigare att spjutet kan kastas 45 centimeter längre.

Naturskyddsföreningen granskar partierna

 SNF har granskat. Förvånar resultatet? Här redovisas det:

https://www.youtube.com/watch?v=nbZU5mtS1to

Och här finns hela rapporten, bildsatt och tydlig.

Den obefintliga valfrågan: Vem ska ha makten över pengarna?

 

Vem bör ge ut pengar? En av de mest avgörande frågor för hur ett samhälle bör fungera som är helt borta från valrörelsen. Men partierna har synpunkter. Ett parti (MP) svarar rätt på alla frågor... Gissa vilket som är sämst...

 

Det är horribelt att privata banker har rätten att skapa pengar ur intet... Bara 1 % av pengarna ges ut av staten via Riksbanken. Resterande 99 % har skapats av privata banker ur "tomma intet" och lånas ut till alla oss andra till en räntekostnad. 

 

Skrev ett kapitel om detta i boken Vad ska vi ha samhället till? och det var faktiskt det kapitlet som väckte mest kommentarer när boken kom ut. 

 

Läs mer här där partiernas svar redovisas:

500 ogiltiga röster kan avgöra valet

"Max 500 röster anses ogiltiga på grund av misstag på temat mänskliga faktorn", meddelas av Valmyndigheten. Eftersom ett enskilt mandat, som kan avgöra vilket block som får flesta ledamöter i riksdagen, kan tillfalla ett parti med en rösts marginal så är det inte alls så bekymmersfritt som det antyds. 

 

När riksdagens sista mandat ska fördelas jämförs partiernas decimaler nationellt. Om det skiljer extremt lite mellan två partier kan en röst avgöra vilket parti som kniper just det sista mandatet.

Så att prata som om 500 röster är så få att det är ointressant är inte seriöst.

 

Om det, mot alla matematiska odds, skulle bli så jämnt att två partier hamnar på exakt samma jämförelsetal för ett mandat efter att alla röster räknats, så avgörs det för övrigt genom lottning, vilket parti som får mandatet. 

 

En enda röst kan avgöra om Liberalerna bli kvar eller inte. Därför tänker jag som förhandsröstat just den dag då det strulat ta mig till vallokalen för att rösta där. För att ännu en gång inte rösta på Liberalerna...

 

 

 

PS! Min personliga erfarenhet av Liberalerna härrör från den tid då de hette Folkpartiet. Om valrörelsen 1994 skriver jag så här i min kommande bok:

 

"Annars var den mest bisarra upplevelsen när Veckans Affärer arrangerade ett rundabordssamtal om ekonomisk politik mellan Miljöpartiet och Folkpartiet.

 

När jag kom till redaktionen visade det sig att Folkpartiet skulle ställa upp med två personer: både partiledaren Bengt Westerberg och den ekonomisk-politiske talesmannen Carl Bastiat Hamilton. Redaktören som skulle hålla i det såg generad ut när jag påpekar att det var två mot en. Hamilton såg lika generad ut när jag frågade honom om inte »Bengt fixar det här själv«. 

 

Eftersom redaktören smilat elakt på temat »vi klipper som vi vill« tog jag upp en bandspelare (vilket inte var brukligt på den tiden) och sa att jag skulle spela in hela samtalet. Det blev inte populärt.

 

För mig var det en aha-upplevelse utan like. För första gången insåg jag att det fanns gamla etablerade tolvtaggare som var rädda för mitt sätt att argumentera. Jag fick råg i ryggen. Bara att tacka och ta emot.

 

En liten lustifikation på temat »för en del tar det tid innan myntet trillar ner«: i det där rundabordssamtalet gick Bengt Westerberg till hårt angrepp – med melodin att Miljöpartiet bestod av förvirrade korkskallar – på vårt krav om införande av miljötullar för att skydda länder som infört miljöskatter. Idén var »befängd«, enligt Westerberg. Den hotade själva essensen i frihandel. Trettioåtta år senare hade Liberalernas ledare (som för tillfället råkade vara Johan Pehrson) kommit fram till att det befängda är det klokaste man kan göra för att balansera att en del länder har mycket låga koldioxidskatter eller inga alls."

Om att bilda regering... Göran Persson hade det lättare 1998

 

Apropå krångliga regeringsbildningar. Här ett utdrag om valdagen 1998, från mina memoarer som kommer ut den 17 september.

 

"Redan på valkvällen hade Marianne och jag ett kort samtal med Göran Persson. Vi ville agera så att han inte skulle finna minsta anledning att töva – eller hinna pressas internt – vad gällde samarbete med oss. Många inom socialdemokratin ogillade oss. Centern fanns ju. Och Folkpartiet. Jag fick tillfälle att ge signalen offentligt redan när partiledarna intervjuades i teve sent på valkvällen, vilket fick Göran Persson att omedelbart kunna säga att han avsåg att sitta kvar trots de stora mandatförlusterna. 

 

I sin biografi skriver han, till hälften rätt, till hälften fel: »Birger Schlaug gav oss klartecken att fortsätta regera. Det skedde, troligen oavsiktligt, på valnatten 1998. I de första partiledarkommentarerna efter valutgången deklarerade nämligen Birger Schlaug att allt var tänkbart för miljöpartiet utom samarbete med kristdemokraterna.«

 

Göran Persson hade rätt i att jag gav klartecken, men fel i att det var oavsiktligt. För övrigt upplevde jag att medierna inte förstått att Göran Persson och Alf Svensson hade en del gemensamt: kyrkligt intresse, biblisk retorik och en del kultur- och livsstilskonservativa drag. Persson gillade att överraska. Och Svensson ville vara minister. Det var på håret att de två partierna hade fått egen majoritet i riksdagen. Det hade blivit betydligt lugnare för en stukad Persson än ett samarbete med oss och Vänstern." 

 

Om boken här.

 

Roger och jag...

Jaha, då visar det sig att jag går omkring med samma uppfattning som miljardären Roger Akelius som meddelar.

"Hade jag fått bestämma så skulle Sverige ha som på Cypern, skattefritt för alla månadslöner upp till 22 000 kronor. Och så skulle man slippa alla rot och rot och konstiga bidrag."

Från Dagens ETC.

Låna gärna den här på biblan.

Hösten står i kö

 

Hösten närmar sig... grillen på sniskan... vattenkannor på rymmen... blommor som slokar... lite kyla i luften... vandringsstav som vandrat för sig själv... fjärden så tyst... en dag till... och ytterligare några... vintermörker köar för inträde... livet går vidare oavsett.... med eller utan både dig och mig... våren står långt bort i kön medan sanden rinner i timglasen. Har vi tur får vi vända dem några gånger till. 

Och sen tar hårfagre Strömmer över M....

Skriver krönika i lokaltidningen:

"En del S-märkta strateger sneglar till och med på det kärvänliga förhållande mellan S och M i Katrineholm. Kan Johan Söderberg (S) och Christer Sundqvist (M) så kan väl Magdalena Andersson och (den efter valet förmodligen tillträdande moderata partiledaren) Gunnar Strömmer idka regeringsbildning. För Sveriges bästa i en orolig tid, som det i så fall kommer att heta."

"Skulle Dadgostar och de gröna språkrören bli sura på Magdalena Anderssons flirt högerut och börja driva systemkritiska hjärtefrågor, som de nu ligger ganska lågt med för att inte såra den socialdemokratiska ledningen, vad skulle hända då? Jag tror att det skulle bli en frejdig debatt, till nytta för det demokratiska samtalet."

Hela krönikan här:

"Men så är jag ju också en politisk dinosaurie som haft mina bästa dagar i den politiska branschen. När förlaget som ska ge ut mina memoarer satte en underrubrik på boken så blev det En grön värstings politiska historia, vilket jag väl får ta till mig och fundera över." 

Valvaka på Bacchi Syre

"Bokar du en middagsbiljett kommer du, utöver en trerätters växtbaserad middag, få höra  Benita Eklunds samtal med Birger om hans liv och framförallt politiska liv. Det utifrån hans memoarer som släpps några dagar efter valet."
BOKA HÄR!

Benita Eklund skriver:

"En av alla gäster på Syres valvaka är ex-språkröret och debattören Birger Schlaug! Jag har läst hans memoarer som släpps veckan därpå och vi kommer prata om godbitar ur boken. Men blir också nån kommentar om det framväxande valresultatet förstås!"

Mörkret kryper fram

Söndagens och måndagens DN. I Tyskland högerextrema AFD. I Sverige en extrem sonson till riksdagens fd talman Allard som vill "rena nationen" och har 15% i opinionsmätning i Örebo län.

En stillsam fråga: borde inte homo sapiens byta namn till homo stultus? 

Homo stultus, den korkade människan.