Inför senaste valet kollade jag - genom en så kallas valkompass - vilken av alla riksdagsledamöter jag hade mest gemensamma uppfattningar med. Det blev Magnus P Wåhlin, som jag lutisgt nog några år tidigare samtalet med i SVT:s En bok, en författare. Magnus hade nämligen skrivit en bok. Men ännu märkligare är att Magnus ställer upp som språkrörskandidat. Men det är klart, med så bra uppfattningar om politik så vore det väl skam annars. Häromdagen intervjuades alla språkrörskandidater i Göteborg och - minsann! - Magnus blev den som flest gillade.

Föreläst på ett framtidsseminarium.
Uppdrag: beskriv läget, ge tio exempel på förändringar som kan ske inom tio år och teckna en vision på temat Fred på jorden, fred med jorden och fred med oss själva.
Så här såg mitt nedklottrade underlag ut - till det jag pratade om ut. Möjligen blev det aningen mer strukturerat i pratform...
Sverige står inför stora problem. De system, strukturer och normer som tjänat oss väl kommer inte längre att göra det. De har formats i en annan tid.
Klimatförändringar, global miljöbelastning, teknisk utveckling och befolkningsökning ställer oss inför utmaningar som kräver nya lösningar.
Lägg till det en ökande krigsretorik i en tid när vi behöver tala om fred istället för krig, nedrustning istället för upprustning, konfliktlösning istället för att medverka till nya konfliktzoner.
Det finns skäl att vara oroliga för effekten av såväl växande byråkrati, komplexitet och sårbarhet som ekonomisk maktkoncentration och ökande ekonomiska klyftor.
Det rådande ekonomiska systemtänkandet utgör ett besvärande hinder för att bygga ett samhälle där både frihet och rättfärdighet kan växa.
Det finns därför starka skäl att reagera mot hur en kapitalistisk planekonomi, som inte har ett dyft med marknadsekonomi att göra, växer fram där allt fler beslut tas i allt färre styrelserum i allt mer slutna sällskap vars intresse inte är medborgarnas bästa.
Det finns skäl att se med oro på den liberala oförmågan att skilja på frihet för människor och frihet för kapital. Samtidigt finns skäl att tvivla på den traditionellt socialistiska vurmen att bygga komplexa system, som blir alltmer ogenomträngliga och byråkratiska.
Målet bör vara att såväl vinna ökat frihetsrum för de många människorna som att bygga ett rättfärdigare samhälle inom de ramar som naturen och de planetära processerna sätter. Det kan ske genom en socialekologisk blandekonomi.
Som människor måste vi förmå oss att leva på ett sätt som alla skulle kunna leva alltid – det är bara på det sättet vi kan garantera att kommande generationers frihetsrum inte blir alltmer begränsat i takt med att vi själva, dessutom med lånade pengar, tar oss friheten att konsumera sönder den planet vi lever på.
Hoppet är att en fredlig samhällsevolution växer fram, med nya system, nya strukturer och nya normer. Målet bör vara fred på jorden, fred med jorden och fred med oss själva,
Vi måste hitta modeller som förenar frihet med solidaritet, välfärd med ekologisk hållbarhet, personligt ansvar med grundläggande generell trygghet.