Ror för Norge i korrupt VM

Jag ror för Norge i det suspekta och korrupta VM som Fifa ansvarar för. Punkt. 

Först delar Fifa ut fredpris till Trump, sen fifflar man för att hjälpa USA. Ruttet. Sjukt. Korrupt. Må USA förlora mot Belgien och Fifas ledning kastas ut.

Med Gud på vår sida...

Med anledning av gårdagens inlägg - som uppmärksammats rejält på sociala medier -  musiksätter jag så här:

Gud är med oss...

USA firar 250 år, Trump talade om att Gud gjort USA så stort. 

Men det är inte bara länder som  USA och Iran som anser sig ha gud med sig.

 Häromdagen var det minnescermoni  i det svenska Flygvapnets minneshall för de 955 som dött då svenska militärplan störtat i övningar. Flygvapnets präst meddelade att Gud stod på Flygvapnets sida. 

Och än mer: Gud tog den svenska försvarsmaken i anspråk för sin kamp....

Krigskulturen har tagit ytterligare ett steg.

Sagoliden, tidigt i juli

 

Hit flyttade vi för snart 30 år sedan. Precis över över gränsen från Sörmland till Östergötland.

Restaurerade försiktigt det nedgågna huset i tre år. Och den kaotiska trädgården i tio år. Istället för semesterresor och mycket annat. Evigt underhåll. Men vi trivs med det. Kan inte tänka oss något annat.

Är vi galna? Eller kloka? Ibland har vi undrat. Och så frågan: Finns det kvar om 50 år? Har trädgården förfallit igen? Har någon tagit hand om huset dagligen? Eller har det blivit sommarstuga som övergetts på vintern? 

Varför lägga ut det här? Jo, vill berätta att det är värt att bevara och odla, ta sig fram försiktigt istället för att rusa runt. Och ett tips: utlys trädgården, odlingslotten, bostadsrätten, hyreslägenheten till en kärnvapenfri zon. Det inte politiker gör får vi göra själva. 

Det började med en pinne

Honungsrosen på bilden har fyra år på nacken. Vi tog en decimeterlång snutt från en gren på en honungsros som vi har mot en husvägg. Av nästan ingenting har rosen blivit en jätte. Av det finns en del att lära.

Av en ynka pinne kan det bli något stort. Det kan också gälla för framväxt av en rörelse som...

1... begriper att människor inte äger planeten utan är tillfälliga gäster 

2...  inte skäms för att säga att vi måste ändra livsstil

3... vågar stå för att system, strukturer och normer måste förändras

4... inte fegar ur utan påtalar att den sentida globaliserade kapitalismen tränger ut demokratin, hånar allt som har med jämlikhet att göra och låter finanskapital (siffror) väga tyngre än naturkapital (verkligheten)

5... vågar kritisera krigsretoriken, motverka konfliktbyggande tjata om vikten av fred

6... inte är fega medlöpare när Trump idiotiserar världen.

Snabbspolade beslut

 

Tretton minuter. Så lång tid tog Katrineholms fullmäktige på sig att spola igenom en stympad dagordning häromsistens.

Katrineholm är inte ensamt om snabbspolningar. Det har blivit allt vanligare med såväl korta dagordningar som att besluten tas högre upp i hierarkin.

Låter det harmlöst? Det är det inte.

Demokratin dör sällan över en natt. Oftast tunnas den ut. Lite i taget. Beslut för beslut. Därför är frågan om vem som fattar kommunens beslut större än den först verkar.

(-)

Trenden att allt färre beslutar alltmer i slutna rum har spritt sig över hela det politiska fältet.

Den 15 juni togs i riksdagen ett så kallat maktförskjutningsbeslut som innebär att en regering – även en minoritetsregering – har rätt att utan beslut i riksdagen ge utländska militära styrkor från Nato- och EU-länder tillåtelse att verka, öva och använda baser på svensk mark. Även med krigshandlingar mot andra länder. I sak kan man ha olika uppfattningar.

Men harmlös beslutsgång? Nej!

Jag är övertygad om att tystnaden – som blir följden av att beslut flyttas till slutna rum – är skadlig för demokratin. Det offentliga samtalet blir torftigare, medborgarna rundas när tystnad breder ut sig. Och allt fler beslut snabbspolas. Det är ett hot mot värderingar i det som högtidligt kallas ”liberal samhällsmodell”.

(-)

Men. Ska erkänna. Sitter själv i glashus...

1998 inledde Miljöpartiet budgetförhandlingar med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. När deadline närmade sig för tryckning av Nådiga Luntan fanns plats för utpressning, ansåg jag som var språkrör för Miljöpartiet. Det var så Blekinge kustbana fick pengar för elektrifiering – tågen hade gått på diesel.

Den förhandlingen var snabbspolad. Beslutet togs på betydligt kortare tid än 13 minuter.

Fler liknande utpressningar avslöjar jag inte. Vill inte genera vare sig mig själv eller dåvarande statsministern Göran Persson.

Hela krönikan i Katrineholms Kuriren finns här.

Vänorter i Ukraina och Ryssland?

När det ryska anfallskriget i Ukraina tar slut, vad gör vi då? Vi kommer ju att leva med Ryssland som granne. 

Avståndet mellan Sävstaskolan i Vingåker och Skola Nr 7 på Gorkijgatan i Kaliningrad är knappt 60 mil. Båda är grundskolor. 

Det är barnen där som ska leva med vad vuxensamhällen skapar för framtid. Kan vi göra något – om än litet och civilt – för att göra deras framtid fredlig så må vi göra det. 

Risken är annars att också flera av dem ikläds uniform för att sedan återföras i plastsäckar eller bara förintas som kroppsslamsor och mat för likmaskar. Den risken bör motverkas. 

Om kommuner i Sverige skaffar vänorter i både Ukraina och Ryssland, organiserar möten mellan medborgare från de två länderna, så blir det en liten, liten pusselbit på vägen mot något som kan bidra till fred. 

Under förutsättning att stat och myndigheter utbildar i dialogfacilitering, konfliktlösning, fredsprocesser etcetera. Och stöttar ekonomiskt till en kostnad av någon procent av de militära satsningarna.

Naivt? Kanske. En möjlighet? Javisst. Ett hot? Tja, möjligen för vapenindustrin. 

Jag är övertygad om att medborgare i Ryssland och Ukraina steg för steg måste försonas, hur svårt det än är. Och vi i Sverige tillhör de som kan hjälpa till. 

Alldeles vanliga ryssar och ukrainare inser förstås att krig förstör deras liv, att gigantiska militära investeringar suger pengar från sådant som skulle göra livet bättre. 

Försoning mellan människor som mer eller mindre tvingats in i uniform – de allra flesta som redovisas i kolumner för döda soldater var nyss civila söner, bröder, pappor – måste på något sätt ske. 

Kan vi underlätta det så är det en del av försvar mot krig. 

Hela krönikan finns här.

Mitt Sommar

 Får titt som tätt förfrågan var mitt "sommarprogram"  finns. 

Svaret är här: https://mediafiler.tribunalen.com/2022/07/Birger-Schlaug-6-juli-2022.mp3

(Några siffror har ändrats sedan inspelningen. 2 har blivit 5. 8 har blivit 20).

Regeringsmedverkan?

MP kommer att rösta nej till varje regering där inte MP ingår. Vänstern har motsvarande strategi.

Personligen anser jag att strategierna är besvärande. Av tre skäl:

1. Det motiverar sossarna att än mer driva såväl åt höger som åt otillräcklig klimat- och miljöpolitik för att inte skrämma bort "mittväljare" och de sossar som starkt ogillar MP och/eller V.

2. Strategin ger Tidöpartierna bränsle.

3. Det ger intryck av att statsrådsposter är viktigare än sakpolitik.

4. Genom att låsa sig vid att rösta nej till alla regeringar där man själv inte ingår riskerar man nyval. För att undvika sådant, som kan vara oerhört riskfyllt,  kan man tvingas regeringsförhandla med mycket svag ställning där eftergifterna blir många. Vi har sett det tidigare och det förskräcker.

5. Skulle MP få mindre än 6 procent kommer fåtalet gröna statsråd tvingas driva politik som är långt ifrån partiets egen. Och språkrören blir i första hand språkrör för regeringens politik än för MP:s. Vilket kommer att vattna ur bilden av vad grön ideologi är. Långsiktigt är det djupt problematiskt. 

Jag hade föredragit att det parti jag var språkrör för i 11 år vidhållit att "vi kommer att agera för att få igenom så mycket politik som möjligt". Det öppnar för regeringsmedverkan men låser inte fast partiet.

Enda gången MP hade att välja väg - krav på medverkan i regering eller budgetsamarbete - under mina år som spåkrör var 1998. Då var det så här.

Bland mört, snok och sik

 

Sitter på bryggan och glor. Aborrar cirklar runt tillsammans med en mört. En snok simmar raskt mellan vassdungarna, förmodligen väl medveten om den vita faran som glider över vattnet och spanar efter tilltugg. 

Barn skrattar borta vid badplatsen. En motorbåt i fjärran. Några gäss paddlar sig fram en bit ut. Stillsamt, en fot i taget. 

Sommar och sol. Näckrosor. En ledig vecka väntar. Bor där jordbävningar inte är ett hot. Här utgörs hotet av det franska landslaget i fotboll. 

Det plumsar till i vassen. En gädda?

Dags att simma en sväng. Sen blir det nyrökt sik, färskpotatis, nyskördade tomater och sockerärter. Lönen för odlarmödan.

Jaha.

Vänsterpartiets Dadgostar meddelade att Natomedlemskap nog inte är så dumt, Miljöpartiets Daniel H var inte längre benägen att i klartext säga nej till kärnkraft och Magdalena Andersson vill uppenbart görs upp i stora frågor med Tidöpartier.  Almedalen var så där lagom kul. Och inte ord ett ord att försvaret snart tar 20 procent av statens utgifter. 

Det är rötmånad. Å andra sidan tror nog ledningarna i såväl MP som V att det gäller att inte vara för besvärliga så att S vänder sig till KD och C istället. Vilket S nog helst vill. Är inte det tydligt?

Härligt på Tokalynga

Festival i Tokalynga. Hos teater Albatross. Teater, samtal, musik, dans och föredrag. Jag talade om miljö, fred och ekonomi. Ute under en björk. Lyssnade bla på kloka Marika Lagercrantz. På bilden även Robert Jakobsson, teaterns minst sagt kreative eldsjäl.

Ranstorpism

Tragiskt, men faktiskt nödvändigt. Ett nytt ord som beskriver något som oroar mig. 

Almedalen: Busch till angrepp på liten tretåig

 

 

Hårt angrepp av Busch på den lille utrotningshotade tretåiga hackspetten som hon ansåg inte bara irriterade utan också är värd att ta kål på en gång för alla så att de ädlaste skogarna kan få avverkas utan tjafsande. Den tretåiga fick ingen möjlighet att försvara sig.

 

Personligen skulle jag hellre se den lille tretåige som statsråd än Busch.

 

Den tretåige livnär sig bland annat på träbockar vilket möjligen föranleder en och annan att påstå att det finns en hel del mat för den i Rosenbad.

 

Så skulle jag aldrig uttrycka mig.

 

Efter Busch kom Liberalernas ledare för att glädja sina gamla partikamrater som inte förmådde se mer entusiastiska ut än om de vore på partiets begravning.

Almedalen går vidare.

Dags igen: Almedalen i kortversion

Så är det dags igen. Partiledare och språkrör drar till Almedalen. För så kallad "politikervecka". Istället för en dag var för partierna slår man numera ihop det så två partier delar på samma dag. Varför? Tja, i vart fall minskar det risken för att journalistkåren ska få alkoholskador. 

Jag höll nio tal i Almedalen. Näst mest av alla. En del var riktigt bra. Andra kunde varit bättre.

Det bästa med Almedalsveckan var dock vetskapen om att det väntade några veckors sommar utan ständiga resor efter båtturen hem till fastlandet. Om det inte var valår förstås. Som i år. Lugnast var det 1994 under fotbolls-VM.

Mina första möten med Almedalen medförde en rad överraskningar. Till exempel att Vänsterpartiets partiledare Lars Werner, som var ganska fyllig i alla bemärkelser, inför medierna hade för vana att ta sig ett bad från en speciell badstege precis vid Almedalen. 

Fylliga - i dess salongsberusade mening - var en del journalister. Även på presskonferenser. Men det skrevs det inte om.

En annan "högtidspunkt" i Almedalen var när ett antal journalister och fotografer tävlade i att få politiker att göra de mest löjliga saker på bild. 

Man fick Olof Johansson (C) att, fullt påklädd, vandra i havet. Som ett exempel. 

Mig ville Janne Scherman, som då var reporter på TV4, få att stå på händer mot ringmuren. Jag vägrade, trots att jag var ganska bra på att stå på händer. Sen berättade han att han skulle ha ställt frågan, med mikrofon i handen, varför jag stod där. Om jag kunde göra vad som helst för att synas... Men det vägrade jag således. Vilket bör tillgodoräknas mig. 

 Allan, det vill säga AI, berättar följande kloka ting:  

"Miljöpartiets språkrör Birger Schlaug vägrade resolut att ställa upp på mediernas fåniga upptåg och jippon under denna period.

När han mötte fotograferna och journalisterna som bad partiledarna att hoppa, dansa eller spexa för att verka folkliga, gav han dem kalla handen:

• Inga "fåniga jippon": Schlaug markerade starkt mot medialiseringen. Han förklarade offentligt att han var politiker och var där för att diskutera ideologi och sakpolitik, inte för att agera underhållare. [1]
• Kofta framför kostym: Miljöpartiet var under tidigt 90-tal kända för sin medvetet avslappnade stil. De bar ofta stickade koftor och vägrade den stela ministerlooken med kostym och slips. Att som Olof Johansson kliva ut i vattnet i full kostym, eller att hoppa jämfota som Ingvar Carlsson, ansåg Schlaug bara vara ett ytligt skådespel. 
• Fokus på miljö: Miljöpartiet hade åkt ur riksdagen i valet 1991. Schlaug och partiet använde därför Almedalsveckan under de följande åren till att stenhårt driva seriösa sakfrågor om klimat och miljö samt kritisera de andra partiernas anpassning till medielogiken.

Schlaug har även i efterhand varit en av de flitigaste kritikerna av hur Almedalen förvandlades från ett genuint politiskt samtal till ett kommersiellt pr-jippo dominerat av pr-konsulter och champagne-mingel.

Det glada 90-talet... Visby, strategisnack. Jag, Marianne Samuelsson och partisekreterare Kjell Dahlström. 

Skogspolitik framröstat av dumskallar?

Regelverk för att förhindra gott och hållbart skogsbruk. Betänkande här.

Det händer titt som tätt att jag undrar om riksdagsledamöter är läskunniga eller rent av dumma i huvudet. 

Som crecendo på terminen röstade nästan hela högen som om det var det sistnämnda som gällde. Beslut rörande skogspolitik.

Det grövsta var att tidfrist för myndigheter att hantera begäran om att få avverka blir så kort att kontroll inte hinns med. Ett medvetet beslut för att skyddsvärda biotoper etc inte ska hinna hittas. Skogsindustin prioriteras. Den kan inte vänta... så hugg ner hela skiten innan nån jävla miljömupp eller fientligt sinnad tjänsteperson hittar nåt. Så tycks det tänkas inom regeringen.

Tidöfolket, Centern och Socialdemokraterna värnar rent generellt timmeråkrar och tycks avsky skogar. Dessutom tycks de oförmögna att begripa vikten av att värna biologisk mångfald. Och oförmåga att ta till sig vad vetenskapen har att säga om skog kopplat till klimat. 

Istället är det snabba vinster och tillväxt som prioriteras. Det är som att käka snabbmat för att få i sig mesta möjliga näringsfattiga kalorier till lägsta möjliga pris. Mätt blir man. Och fet. Sen dör man i förtid straxt efter att man ångrat sig.

Om jag låter som om jag är förbannad så beror det just på det.

Midsommar, sill, diplomati och ryska ubåtar.

Midsommar. Grävt upp första potatisen. Vi äter med sill, gräddfil, gräslök. Dricker  bra öl och årslagrat hemkryddat svartvinbärsbrännvin. Hårt bröd, salt smör och långlagrad ost. Tradition så det skriker om det. 

Slipper små grodorna. Avskydde dans kring stången redan som barn. Den traditionen håller jag också fast vid. Ekologiskt godkänd dryckesvisa är kort: "Etanol - skål". Duger, men den saknar verkshöjd.

Som språkrör hände det att jag avkrävdes bättre dryckesvisa. Dessvärre passar sig ingen för tryck, särskilt inte ett valår.

Har tyvärr inte fått tag på Diplomatens sill - den sägs vara fast i hullet och smakfullt kryddad  - men avnjutit Håkan Juholts engagerade sillbok med vänlig och klok dedikation.

Kloka texter om nära kustfiske och det bisarra industrifisket vars sillfångst blir till djurfoder. Och så följande med anledning av 80-talets jakt på ryska ubåtar i svenska vatten: 

"1994 presenterades (av forskare vid Fiskeriverket) resultat för marinen. Informationen kom som en chock. Det militären var övertygad om var ubåtar, visade sug vara sill som släppte väder. För att rädda ansiktet hemligstämplades forskarnas information och undanhölls för allmänheten. Många militära företrädare riskerade att bli förlöjligade. Karriärer kunde ta slut. Så locket lades på. Sanningen skulle hållas hemlig. Åren gick på nytt, till 2001, då hemligstämpeln plötsligt lyftes. Kanske olika vederbörande då hade pensionerats."

Och då fick äntligen forskarna publicera sina resultar i vetenskapliga artiklar om hur fiskar reagerar och kommunicerar! 

Håkan vet vad han talar om, han var då Försvarsberedningens ordförande.

Fasen vet om vi inte kunnat fått till en bra rödgrön regering om vi båda varit kvar i politiken...

Håkan Juholt bok.

Blommor under kudden

Midsommar 1987. Ingvar Carlsson (S) var statsminister som avskydde tanken på att Miljöpartiet hotade med att komma in i riksdagen året därpå. Opinionssiffror steg sakta men säkert. Ett halvår senare skulle de ligga på 10 procent. Innan den beryktade säldöden. 

Ha en så fin midsommar ni kan! 

Mest vänsterlutande någonsin, sa historielös Kristersson

Nej, du Ulf! Du är historielös så det smäller om det. Ulf Kristersson hävdar gång på gång att en rödgrön regering skulle bli den mest vänsterlutande i svensk historia. Icke sa Nicke... 

Den mest vänsterlutande kommer fortfarande att vara den regering där Gösta Boman (moderaternas partiledare) var ekonomiminister. Någon mer socialisering av näringslivet har aldrig förekommit. AB Statsföretag bildades. Och SSAB. 

• Svenskt Stål AB (SSAB): Bildades 1977 genom att staten förstatligade och slog ihop de privata stålbolagen Gränges och Stora Kopparberg med statliga NJA. 
• Svenska Varv AB: Bildades genom att staten tog över krisdrabbade privata storvarv som Götaverken, Eriksberg och Kockums för att successivt avveckla eller strukturera om dem.

Mervärdesskatt (moms): Höjdes i flera omgångar, från 17,65 % till 20,63 % (räknat på varans pris före skatt).

Arbetsgivaravgifter: Höjdes successivt under perioden för att bland annat finansiera det allmänna sjukvårdssystemet och sociala avgifter. 

Punktskatter och energiskatter: Den allmänna energibeskattningen höjdes kraftigt. Alkohol- och tobaksskatterna höjdes.

 

 

Liberaler röstar...

Jag känner en hel del liberaler. Nästan ingen av dom kan tänka sig att rösta på Liberalerna.