Klusterbomber än mer till kriget i Ukrina och Ryssland - och Sverige tiger

     De små projektilerna kan spridas på ett område stort som fyra fotbollsplaner. Terror.

      
 

I en debatt för ett antal år sedan sa jag att de länder som använder klusterbomber per definition är skurkstater. Klusterbomber och klusterammunition spränger gladeligen bort ben, armar och underliv på civila även långt efter det att de hamnat på och i marken.

Ryssland, USA och Ukraina är tre av de länder som inte undertecknat förbudet mot klusterbomber. Såväl Ryssland som Ukraina använder klusterammunition. USA levererar till Ukraina. Och kniper det säljer säkert Nordkorea och Iran till Ryssland om den egna produktionen inte skulle "räcka till" för att jävlas tillräckligt.

Klusterbomber har den militära finessen att de kan sätta långvarig skräck i civila människors vardag i åratal... Det handlar helt enkelt om terrorvapen.

Det finns två typer av klustervapen: luftbaserade klusterbomber, som släpps från flygplan, och markbaserade, som exempelvis artillerigranater.

Bitarna från de söndersprängda substridsdelarna har mycket hög hastighet och skapar tryckvågor genom kroppen som ger grova skador på vävnad och organ. 

Alla substridsdelar exploderar inte när de träffar marken. De blir istället så kallade blindgångare, som fortsätter att döda och lemlästa civilbefolkningen långt efter att krig tagit slut. Sedan andra världskriget har klustervapen dödat upp mot 80 000 civilpersoner, lemlästat än fler. Inte minst i länder som Syrien, Jemen, Afghanistan och Laos.

SVERIGE TIGER
När USA 2023 beslöt att skicka klustervapen till Ukraina så var det många som reagerade, Sverige valde dock att inte reagera till skillnad från till exempel Storbritannien, Spanien, Kanada. 

Klusterammunition började först användas under andra världskriget och senare under Vietnamkriget, då USA bombade stora områden i Vietnam Laos och Kambodja.

Just Kambodjas premiärminister Hun Sen var en av de som under helgen riktade kritik mot USA:s beslut, och hänvisade till landets ”smärtsamma erfarenhet” av amerikanska klustervapen under 1970-talet och de många dödsoffer det krävt: ”det har inte funnits några sätt att förstöra dem alla ännu”, twittrade han.

Huruvida han vänt sig till Putin med samma kritik vet jag inte. Han borde gjort det.

Krigströtthet påverkar opinionen i Ukraina och USA

 

 

NÄR UKRAINAS PRESIDENT nu besöker USA och FN för att söka stöd mot det ryska angreppskriget så lär givarländerna titta på hur den ukrainska opinionen förändrats.

Genom stöd från Sverige och USA har nämligen opinionsmätningar kunnat göras inom ramen för National Democratic Institute av Kyiv International Institute of Sociology. 

Den senaste visar att:

57 procent av ukrainarna vill se förhandlingar med Ryssland för att stoppa kriget och fortsatt dödande av sina landsmän.

Drygt 30 procent vill, enligt mätnimgen, ha slut på kriget även om reella markavträdelser skulle bli följden. Det är en tredubbling på två år. Se grafen. Förklaringen lär vara krigströtthet. 

De döda kan inte komma tillbaka. Förlorad mark kan komma tillbaka. Är det så man allt mer tänker?

KRIGSTRÖTTHET

Andelen som har förlorat vänner på grund av kriget har ökar med varje undersökning och låg senast på 77 procent. 

Dessutom uppgav 67 procent av ukrainarna försämrad mental hälsa på grund av den ryska aggression, 61 procent har fått minskade inkomster och 58 procent försämrad fysisk hälsa. 

Undersökningen ger också svar på vilka fredsvillkor ukrainarna kan acceptera när det gäller avträdande av områden och förhållandet till Nato och EU. 

Redovisningen visar också hur människor som bor i olika delar av Ukraina anser i den frågan. 

Undersökningen finns här.

Dessa minst sagt känsliga frågor kan tas upp i Ukraina och dessutom redovisas. Ett land i krig som tolererar det är demokratiskt imponerande. I Ryssland förekommer inte sånt. Skulle det förekomma i Sverige om vi var i krig?

VIKTIGA FÖR ATT FÖRSTÅ

Opinionsmätningar är  pusselbitar för att försöka förstå stämningar. Och används nog också när frågan om hjälp till Ukraina behandlas i USA som står för 2/3 a det militära stödet. 

I svensk debatt har stämningsläget i Ukraina inte riktigt beskrivits på ett korrekt sätt, trots att vi varit med att bekosta mätningen. Här har snarare militärexperter dominerat medan det varit ont om människoexperter i den offentliga debatten...

OPINIONEN I USA

Opinionstrenden i USA är att de som vill att kriget upphör, även om Ukraina tvingas avstå områden, har ökat från 31% till 43%. Medan andelen som anser motsatsen har minskat från 67% till 55%. 

Inför presidentvalet tjänar Trump - vars opinionsframgångar för övrigt började efter att han (sic!) kritiserat USA:s lögner för att invadera Irak - på krigströttheten. 

Ekvationen är minst sagt obekväm också ur detta perspektiv.

FARHÅGAN BESANNASFarhågan att ju längre kriget pågår desto svårare blir det för Ukraina att komma ur det utan smärtsamma förhandlingar visar sig (förstås) vara korrekt.

Undersökningen finns således här: https://kiis.com.ua/?lang=eng&cat=reports&id=1421&page=2

 

Med en kopp kaffe i knät och den andra halvan kvar i koppen... Elva budord.

 

Elva budord formulerade på ett försenat tåg, med en halv kopp kaffe i knät och den andra halvan kvar i koppen...

 

Vi bör bygga våra liv på Anständighet, Måttfullhet och Respekt för andras behov.

Vi bör våga vidga våra vyer och ge oss tid att tänka långa tankar.

Vi bör leta inom oss efter Värden.

Vi bör vara modiga nog att leva fridsamt.

Vi bör vara stolta nog att inte tappa vårt omdöme.

Vi bör lyssna för att kunna finna svar.

Vi bör vara nyfikna på det som inte intresserar oss för att närma oss Medvetenskap.

Vi bör förstå att livet inte blir längre för att vi lever det fort.

Vi bör inse att livet inte blir kortare för att vi lever det väl.

Om du själv vet vad som är rätt och fel, så fundera en stund för vem det är rätt eller fel.

Om en person du talar med inte tycks lyssna, var tålmodig. Det kan helt enkelt vara så att hen har lite ludd i ena örat.

Ett av buden är inspirerat av Nalle Puh.

Det är vår bestämda uppfattning att om ingenting görs nu så är det försent

År 2007 kom Andreas Malms bok Det är vår bestämda uppfattning att om ingenting görs nu så är det försent kom ut. Många inom klimat- och miljörörelsen älskade boken. 

Andreas målar i tunga färger och utsagorna om hur det skulle gå var många. Och väl utvalda för att skapa lätt panik. Jag tyckte inte om boken, trots att jag förstås var lika engagerad i klimatfrågan som Andreas. 

Jag vägrade skriva om den. Av den enkla anledning att jag ansåg att den gav en bild som ett kvarts sekel senare skulle visa sig vara rejält överdriven. Kanske var det fegt att inte recensera den på ett kritiskt sätt. Men det skulle bara utnyttjats av klimatskeptiker och högerfolk som ignorerade hela klimatfrågan. Så jag höll käft offentligt. 

Fördelen med boken var att många vaknade när det gällde klimatfrågan, inte minst en och annan journalist. Dessvärre blev många nyfrälsta minst sagt osakliga. 

När den högerorienterade nätsajten Kvartal nu kritiserar boken - det är Henrik Höjer som skriver - genom att jämföra vad som skrevs och hur det blev så visar det på problemet.

Andreas Malm hade så vitt jag minns redan då en politisk hemvist som är mig främmande beroende på sin våldsbenägenhet. Journalister som recenserade boken saknade ofta kunskap och gjorde därför ett dåligt jobb. Tunga namn betedde sig nyfrälst.

Jag anser att klimatdebatten ska föras hederligt, det var också därför jag kritiserade Al Gore för hans retoriska överdrifter med den film han skapade. Han medverkade till att sätta ljuset på frågan, och möjligen var det så att den retoriska varianten han piffade sina utsagor med var nödvändiga för att väcka människor. 

Men, som sagt, jag anser att klimatfrågan är för viktig för att inte hanteras hederligt och sakligt i debatten. Vi är i det som, med rätta, kallas klimatnödläge. Regeringar och parlamentet tar för svaga beslut och individer bär sig åt som om dom är helt ovetande. Vi är illa ute. 

Böcker och slarviga utsagor som kan användas av klimatförnekare och girigbukar i syftet att säga "titta, dom överdrev" är kontraproduktiva. 

Titus Andronicus, en slutscen och en skådis ni kommer att höra och se mycket när åren går...

 

Teater. I Linköping. Ser Östgötateaterns uppsättning av Shakespeares sällan spelade pjäs Titus Andronicus. Bredvid mig sitter två personer som hellre ägnar sig åt mobilen. De är inga ungdomar. Ser snarare ut som erfarna teaterbesökare. Att glo i mobilen är lite orättvist. Om än i viss mån förståeligt. 

Skådespelet bottnar inte, det bär inte riktigt. Efter pausen är en del bänkar tomma. Det är lite orättvist det också. Men också Lena och jag ställde oss frågan om vi skulle dra i paus. Vi har gjort det på Dramaten några gånger, när skådespelareliten haft en usel dag på jobbet eller varit bakfulla eller nåt. Men en liten teater - ja, så liten är ju inte Östgötateatern i och för sig - vill vi inte genera genom att bidra till tomma bänkar. Och nyfikna är vi förstås: hur i all sin dar ska dom fixa andra delen...

Ibland blir det som händer på scenen pubertalt, lite som en gymnasieklass spelar upp. Men gudarna ska veta att regissören ställt ohyggliga krav på skådisarna.

I den vackra gammaldags teatersalongen platsade nog gamla tiders skådisar bättre, de hade lärt sig att artikulera. Iklädd hörapparat för säkerhets skull missade jag ändå ganska mycket av vad en del tycktes säga. Vilket jag inte var ensam om. Nej, jag har inte hörapparat till vardags...

Till råga på allt är Shakespeares pjäs i grunden lite marig. Och när regissören gjort den är marigare för att knyta an till allt möjligt, som egentligen är ganska fyndigt, så blir kraven på skådisarna än större. Undrar om dom trivdes på scenen egentligen.

Trots det vällovliga syftet att beskriva vår samtid som hämndens, krigens och vansinnets egen tid så är det något klanglöst i alltihop.

Vad handlar skrönan om? Jo, den framgångsrike generalen Titus blir vald till kejsare men ger bort kejsarskapet. Utifrån detta spinns en historia om mord, tortyr, våldtäkter och skräck för det främmande. Men mest handlar det om hur besatthet av hämnd slutar i... ja, ni vet det där om att öga för öga, tand för tand, gör oss alla blinda och tandlösa.(Gandhi)

När en skådis ropar ut till publiken om inte hämnd är det enda rätta ropar några ynglingar - en skolklass? - gladeligen ja... Och dom gick i fällan för hämnden på scenen blir gigantisk med tio liter teaterblod som sprutade över de döende. Den bisarra slutscenen är värd ett utropstecken, där finns alltihopa ordlöst inbakat: folkmordet i Gaza, skyttegravarna i Ukraina, krigets och hämndens vanvett.

En sak kan jag utlova: Georg Devendra Apenes kommer ni att se, och höra, mycket av. Och: Lena och jag har spontant flera gånger pratat om den där föreställningen som vi såg häromdagen. Så nåt var det nog i alla fall.
 

För 43 år sedan...

Den 18 sept för 43 år sedan träffades Lena och jag. Dagen efter blev vi med parti - vi träffades på det partibildande mötet. Sen blev vi med en dotter, sen med en son och därefter gifte vi oss. Utomhus,vid Hjälmarens strand.

Lena hade maskrosor i håret, på borden stod maskrosvin. Jag hade blivit språkrör för Miljöpartiet som två är senare, som första nya parti på 70 år, skulle komma in i riksdagen.

Vi träffades på parkeringsplatsen på väg in till det partibildande mötet. Jag steg ur min bil. Lena steg ur bakdörren på en bil som parkerats bredvid. Vi tittade på varandra och sen var det klart. Det skulle bli vi. 

Sån tur jag hade. Och exakt idag för 43 år sedan var det säkert en bra dag.

Vem är Jill Stein?

 

Jill Stein. Presidentkandidat för  Green Party. För tredje gången. Vem är hon?

Gör man det enkelt för sig kan man säga att hon som presidentkandidat för Green Party står på tre ben: akademikerns, aktivistens och politikerns.

Jill Stein är född i Chicago 1950, uppväxt i Illinois och bor i Massachusetts, gift, två vuxna barn. Båda hennes föräldrar kom från ryska judiska familjer. , Hon betecknar sig som agnostiker. 

Till sin vicepresident-kandidat har hon valt Butch Ware som är muslim, filosofie doktor, t, historiker och aktivist.

LÄKARE OCH AKTIVIST

Jill Steins lämnade Harvard University 1973 efter att ha studerat psykologi, sociologi och antropologi. Studerade vidare på Harvard Medical School. Arbetet som läkare kombinerade hon med undervisning kring hälsa och miljö.

I slutet av 1990-talet, då hon bodde i Massachusetts, engagerade hon sig lokalt mot kolkraftverk och för återvinning, lokal grön ekonomi och demokratisk utveckling. 

Var bland annat aktiv i Clean Water Action och Toxic Action Center. Hon deltog i musikgruppen Somebody´s Sister som gav ut fyra album.

LÄMNADE DEMOKRATERNA
Politiskt engagerade hon sig i Demokraterna men lämnade dessa 1998 för att bli medlem i Green Party.

I Green Party hittade hon sin hemvist i allt från hård kritik mot Wall Street, upprustning, kärnkraft, fossila bränslen, USA:s militanta utrikespolitik och privatiseringen av fängelser - samtidigt som hennes kamp för rättfärdig ekonomisk politik, hälsa och miljö passar som hand i handske i det gröna partiet.

Kontroversiellt i USA tycks vara hennes syn på försvars- och säkerhetspolitik där hon snarast ansluter till idén om att gemensam säkerhet måste byggas med potentiella fiender snarare än enbart med vänner. 

Hennes oförsonliga angrepp på Israels politik gentemot palestinier och hennes hårda kritik av USA:s stöd till regimer som den i Saudiarabien har inte mottagits väl i alla grupper... 

KRITISERAR ISRAEL

I årets presidentvalskampanj är hon, som judinna, oförsonlig i sin kritik av Israels krig i Gaza. Hon anklagar Demokraterna för att i praktiken acceptera folkmord.

Med sin bakgrund som läkare har hon varit hård i sina omdömen om läkemedelsindustrin och kräver bättre offentlig, icke-kommersiell, kontroll och forskning.

Partiet, och inte minst Jill Stein, bedriver hård kritik av hur Demokraterna och Republikanerna finansieras.  Jill Stein har liknat Demokraternas och Republikanernas konvent vid bolagsfester. Partiet är emot såväl direkta som indirekta donationer av den modell som gör de två stora partierna beroende av olika särintressen.

SYMBOLISKT

Med paret Stein-Ware företräds Green Party av en judinna och en muslim. Vilket på många sätt symboliserar partiets syn på världen och hur fred kan skapas.

Green Party i USA har genomgått likartad utveckling som MP i Sverige. Kritik inför bildandet från de som ansåg att miljöfrågorna skulle drivas utomparlamentariskt. Strul med olika grupperingar. Engagerade människor, ganska joxiga kongresser. 

I USA har det varit krångligare att bygga upp partiet underifrån, vilket väl bland annat fick till uttryck att enmanspolitikern Ralph Nader, som inte direkt kan ses som någon partigängare, utsågs till presidentkandidat såväl 1996 som 2000. Det vore lite som att Björn Gillberg skulle blivit språkrör i MP.

UTMANANDE
Rent organisatoriskt och tekniskt kan man konstatera att Green Party ligger efter MP och till exempel Die Grünen än så länge. Å andra sidan ligger MP efter Green Party när det gäller radikal politik - Green Party är mer av 1990-talets MP än av dagens, vågar vara mer utmanande, trots att man verkar i en helt annan kontext.

43 år sedan. Och ett år sedan

Bild: 20 sept 1981. Partibildande mötet.

På dagen 42 år efter det att Miljöpartiet bildats dog initiativtagaren Per Gahrton. Idag ett år sedan. 

I Sveriges Radio har jag hört två programledare (Kalle Lind och Tomas Nordegren) under året avfärdat honom som rabulist. Oerhört dumdrygt, okunnigt och nedsättande.

Per var djupt demokratisk och stod alltid, även när det var obekvämt och personligt dyrbart, för sina ideal. Han lät sig aldrig köpas.

Han lämnade Folkpartiet och blev den, då så starka, liberala pressens hackkyckling. 

I juni 1980 skrev han på DN-debatt att det var dags för ett nytt politiskt parti. 

Det var den artikeln jag, Lena och många andra gick igång på.

I artikeln skrev han: "Tillväxtsamhället har sin egen undergång inbyggd i sig". 

Och konstaterade:"Det finns inget parti i Sveriges riksdag som klart och entydigt kräver att samhällsekonomins tillväxtmål skall ersättas med ett balansmål. Det finns ingen politiker som trovärdigt kan  beskriva nya kvalitetsmål. Det finns ingen politisk ideologi som bygger på nutid och framtid, bara på förlegade 1800-talssystem."

Först inför valet 1985 inrättades uppdraget som språkrör. Per blev det första manliga röret. 

Jag blev det andra, det var Per som föreslog att jag skulle ta vid. En för mig orimlig tanke. Men så blev det i alla fall. Tack vare Per.

En terrororganisation som heter Israel

Så har då någon terroristorganisation (läs: Israels regering) agerat på ett kreativt jävligt sätt. Först sprängt personsökare. Och nu walkie-talkies. Så sätter man skräck i ett helt civilsamhälle! Som terrorister.

Det vore intressant om ledarskribenter och andra kommentatorer behandlar detta terrordåd på samma sätt som om de utförts av Ryssland. Det är liknande skrot och korn. Och bör inte bedömas med olika måttstockar. 

Kan svensk media klara av det? Kan den svenska regeringen klara av det? 

Hittills har svenska regeringen och dess statsråd varit milt sagt lama när det gäller Israels terrorverksamhet i Gaza och på Västbanken. 

Och nu när terrorn tagit nya steg i all sin jävlighet? Ska Kristersson se mellan fingrarna då också? I så fall finns ingen måtta på medlöperiet. (Tillägg: vilket bevisas på torsdagen då ledarskribenten skriver att "Israels krig är vårt". Med mördade barn och allt.)

Att bilden är hämtat från Svenska Dagbladet beror på att just deras ledarredaktion tillhör de absolut mest enögda.

Holmgång på Breakfast Club

Se här.

Jag har fått ett gäng frågor om jag "som vanligt" kommer att följa och skriva på bloggen om Jill Steins presidentvalskampanj. Jo, är svaret.

Det är tredje gången hon ställer upp som Green Partys kandidat. Som vicepresidentkandidat ställer Butch Ware upp. Jill är judinna och Ware är muslim. 

Häromdagen intervjuades de två i The Breakfast Club. Det blev en minst sagt hård debatt med programledaren som bar sig åt medan Jill stod upp stenhårt. 

Här kan du se intervjun.

En liten bit av kakan

I Katrineholm finns en mycket fin bio med bra ljud, sköna fåtöljer och bänkrader som gör att inte ens en tyrolerhatt skulle störa de som sitter bakom. 

Här har Lena och jag stundom privatvisning av nya filmer. Privat så till vida att vi är ensamma i salongen. Som igår då vi såg En liten bit av kakan. 

Fler borde varit där. En mycket bra film. Lågmäld men intensiv, sorglig men lycklig. Mild humor men på allvar. 

En äldre man och en äldre kvinna planerar, var för sig, flera brott som de genomför. Som att dricka vin och dansa. Utspelas i Iran. 

En av dem får till slut en liten bit av kakan som bakats. En film som stannar kvar och vi samtalar länge om den. Som en film ska vara. 

Visst är det flådigt med privatvisning, men mest lite sorgligt. 

PS! En av regissörerna, Maryam Moghaddam som i 20 år har bott i Sverige, stoppades på flygplatsen i Teheran då hon var på väg till den svenska premiären.

Breddat och fördjupat - och bilden av Norden som alltmer udda...

Det var onekligen en intressant debatt på söndagskvällen. I Agenda. Inspelat i Köpenhamn. Producerat av danska public service. Debatten handlade om kriget i Ukraina (och numera också i Ryssland). Och om hur vi i Norden reagerar, agerar och planerar.

Det var en märklig debatt. Fyra höga ministrar från fyra nordiska länder samt ett antal sakkunniga där även sådana som i svensk debatt skyfflats undan. För många tror jag att debatten blev en märklig upplevelse. Såväl programledare - de var fyra stycken - som deltagare var inte låsta i den svenska bubblan.

De som i egenskap av militärexperter ständigt dyker upp i Sverige med sitt ensidiga budskap och snäva analyser fanns inte med, istället blev debatten mer internationell vilket innebar att frågan om förhandlingar, vapenvila och hur kriget ska kunna avslutas innan ytterligare någon miljon dör eller skadas behandlades. Så osvenskt!

Och den svenske försvarsministern såg inte alltid så bekväm ut. Bilden av de nordiska länderna som minst benägna att söka lösningar också utanför de militära förstärktes. Vi tycks bli mer och mer udda i världen. Hur som helst: Agenda finns här och var väl värd att se.

Sen fck då SVT:s "säkerhetsreporter" uttala sig påSVT:s hemsida och då kom Putinkortet upp direkt. Så skrämmer man till tystnad i den svenska debatten. 

Kolla Agenda ikväll!

 

Med är också Frida Stranne och Kerstin Bergeå för att ge andra perspektiv på krig och fred.

Minsann... ikväll blir det nordisk samtal om situationen efter kriget i Ukraina. I svensk teve. Agenda. Men lugn! Inspelat i Köpenhamn. Så jag utgår från att debatten blir mindre förutsägbart än om det varit SVT som producerat.

Jag förväntar mig problematisering av ett krig som inte ser något slut utan tvärtom expanderar och tillförs allt fler och allt våldsammare vapen. Vågar någon säga det som alla nog vet - nämligen att ingen kommer att "vinna" kriget? Hur många miljoner döda ukrainare och ryssar accepteras av de som förkastar förhandlingar?

Är en demilitariserad zon ett sätt att nå vapenvila? Är det rimligt att Natoländers vapen används mot ryska städer som svar på de ryska angreppen på ukrainska städer? Och är det inte så att, om kriget fortgår år efter år, att det enda sättet för Ukraina att "vinna" är att vi andra också bidrar med soldater? Och vad skulle det då få för konsekvenser?

Förutom nordiska utrikesministrar finns såväl hökar som duvor med. Frida Stranne och Kerstin Bergeå (ordförande i Svenska Freds) deltar för att ge perspektiv.

SVT skulle inte ha modet att ha en debatt av sådant slag. Här i Sverige är det ohyggligt ensidigt folk från  Försvarshögskolan och liknande som intervjuas. Med ensidigt militaristiskt perspektiv. Sådant ska också var med, men inte så ensidigt. Men nu är det dansk public service som arrangerar. Agenda ikväll, Våga titta!

Oj, så många likheter mellan Kristerssons regeringsförklaring och presidentvalsdebatten

 

"Kristersson meddelade slutligen att ”många människor mår psykiskt dåligt”. Undrar om han räknade in de liberaler som fungerat som dörrmatta åt Jimmie Åkesson."

Ulf Kristerssons regeringsförklaring och presidentvalsdebatten mellan Donald Trump och Kamala Harris hade sina likheter. Inte bara för att de sammanföll i tid. Utan också på grund av likheter. Inte bara för att de sammanföll i tid. Utan också på grund av innehållet. Att skicka ut så många människor som möjligt från det egna landet utgjorde centrala delar.

Dessutom: Såväl Kristersson som Trump och Harris avhöll sig från att kritisera Israel för dess folkmord i Gaza. Ty Netanyahus sak är vår. Man kan må dåligt för mindre. 

Det ryska kriget i Ukraina – som nu spillt över till Ryssland som en logisk konsekvens – uppehöll däremot såväl Kristersson som de båda presidentkandidaterna. Av förklarliga skäl.

LÄS HELA HÄR. Det fanns flera likheter... om klimat... om varg... om biologisk mångfald... men när det gäller ekonomisk klasslagstiftning så har amerikanerna nåt att lära...

 

 

Om att inte veta

 

Och vad ska vi kalla det?

Svar på frågan: Hyckleri.

 

Debatten avslutades med att Tayler Swift tog ställning...

Så är den avklarad. Debatten mellan Trump och Harris.

Kamala Harris hanterade kameran lysande, talade med tittarna. Hon kommer av få kritik av Trumps vänner för att vara skicklig skådespelare, de har redan krattat för det.

Ur ett svenskt politik-kulturellt perspektiv "vann" hon debatten. Men i amerikanskt? Förmodligen ansåg de som såg hela debatten det.

Debatten är en sak - hur den speglas genom klipp i sociala medier en helt annan. Det kan bli helt vridet. Debatter ska ses i sin helhet. Men de flesta ser korta klipp.

Hur som helst: 90 minuters debatt gick väldigt fort.

Och lögnerna, överdrifterna? De sprutade ur en självförhärligande Trump.

Klimatfrågan fick 2 minuter. Harris lovar att INTE förbjuda fracking. Trump påstår att hon kommer att förbjuda fracking. Harris hävdade att Trump kommer att skriva under ett nationellt förbud mot abort, medan Trump hävdade att "alla är överens om att frågan ska ligga på delstatsnivå".

Trump varande för ett tredje världskrig - och menade att han skulle få slut på krig redan innan han blivit installerad som president. Ty världens ledare respekterar honom - medan Harris menar att världens ledare snarare skrattar åt honom för de vet att det räcker att smickra honom så får de som de vill.

Vi fick också veta att Harris har en pistol. Som svar på att Trump menade att hon skulle förbjuda vapen. 

Harris kan glädjas åt att Taylor Swift kommer att rösta på henne vilket meddelades efter debatten... 

En lögnare mot en skrattare - är inte båda lite konstiga?

Jill Stein ska tystas medan Kamala Harris skrattar och Trump mobbar. Good bless USA.

 

I natt svensk tid ska det blir debatt mellan Trump och Kamala Harris. Det handlar om en mobbare som gjort lögn till sitt signum och en figu,r som skrattar och ibland säger fluffiga saker som vore hon en sketch i Monty Python. Det sistnämnda är inte så lyckat med tanke på att Kamala Harris och demokraterna kör på temat att det är Trump och republikanerna som är weird (konstiga).

De två är överens om en sak: håll alla andra borta. Jill Stein - det gröna partiets kandidat - motarbetas frenetiskt av demokraterna som försöker få bort henne från möjligheten att ens ställa upp i en del delstater.

Erkänner. Jag följer amerikansk politik ganska noga. Förmodligen också för att den är ganska lätt att följa. Och för att USA utmålas som demokratins stora land. Vilket är en absurd bild. Hela valsystemet är ett hån, det styrs av två partier som har ett gemensamt: rigga systemet för sig själva.

Just nu kallar Donald Trump sin motkandidat för "kamrat Kamala", driver - inte utan rätt - med hennes sätt att skratta i alla sammanhang och med hennes minutlånga nästan parodiska tackande (thank you, thank you, thank you, etc etc).

Kamala Harris å sin sida har en gigantisk balja att ösa ur när det gäller att angripa Trump. Som för övrigt talar om vikten av fler dödsstraff medan publiken jublar. Dödsstraff för knarklangare så finns inga knarklangare kvar, meddelar han totalt befriad från belägg.

Kamala Harris kontrar angreppen om att hon är kommunist med att i sina senaste tal ägna prioriterad tid åt att plädera för småföretag i det lokala samhället på temat att småföretagande entreprenörer är goda människor som frågar sina anställda varje morgon hur de mår. Naivt? Jo, så in i baljan. Arbetsmarknaden i USA är hård och ibland skoningslös.

Bolagsskatter är ett litet slagnummer. Harris vill höja från 21 procent till 28 procent. Medan Trump vill sänka till 15. (Rent generellt tycks Harris ligga mindre till vänster än Biden som ville att kapitalinkomster på mer än 1 miljon dollar skulle beskattas med ca 45%. Harris nöjer sig med 28 procent från nuvarande 24 procent.)

Givetvis pläderar Harris också för rätten att vara med i facket. Vilket Trump, som lierar sig alltmer med Elon Musk, inte gör. (Är det förresten - det här är en parentes - dags för de som kör Tesla att känna visst obehag?)

KRIG OCH FRED OCH VÅR HERRE

En fråga som tar stor plats i Trumps tal, som är betydligt mer "storslagna" och "proffsiga" än Harris tal, är frågan om krig och fred. Trump låter ibland som om han talar för fredsrörelsen, lägger huvudet på sned och meddelar att tusen och åter tusen människor dör i onödan i ändlösa krig. Samtidigt som han betonar att USA lider brist på ammunition när så mycket skickas iväg. USA först. Och Natoländer ska inte åka snålskjuts på att USA satsar så mycket pengar på militären.

Kamala Harris tal är mer av varianten "småprat med grannen" men samtidigt betydligt mer krigiska än Trumps. Vad nu låtande kan vara värt. Det påtalas ofta att Trump inte drog in USA i något krig under sin tid som president.

Båda ber guden hjälpa såväl USA som dess innevånare, i vart fall de flesta invånarna. Ska man tro dom ber dom till guden titt som tätt. Trump anser att guden räddade honom då han besköts i betydelsen att guden stod på hans sida. Varför guden lät en av Trumps lojala åhörare dö istället förblir ett mysterium.

OCH SÅ DÖK HAN UPP IGEN - VARNINGSKLOCKA?

I natt ska de två debattera, med avstängda mikrofoner i betydelsen att den som inte har ordet inte kan avbryta. Det sägs hjälpa Trump som lätt kan bli oförskämd när motståndaren talar. Skulle tro att det lika mycket kan rädda Harris från fadäser.

Som piffigt inslag i kampen har ett antal tunga republikaner valt att offentligt stötta Kamala Harris med motivet att Trump är galen och farlig. En av dem är Dick Cheney. Vilket fått Jill Stein att utfärda varning: "Cheney var arkitekten bakom lögnen för massförstörelsevapen som startade Irakkriget, ledde användningen av tortyr som officiell amerikansk politik och drev beslutet att omvandla den amerikanska flottbasen i Guantanamo Bay till ett fängelse – bland andra brott som är för långa att lista. Ändå är Kamala Harris "hedrad" över att få sitt stöd av Cheney. Detta stöd är inte en ära – det är en varningsklocka."

EN PLATS I LJUSET, HÄMND ELLER ÖVERTYGELSE?
Och så har några demokrater - bland annat Tulsi Gabbard - valt att stötta Trump på temat fred istället för krig. Gabbard har motarbetats av det demokratiska partiet, inte minst efter att hon offentligt stödde Bernie Sanders som motades bort av eliten inom Demokraterna. Tulsi har skaffat sig ett plats i rampljset - av övertygelse eller som följd av det odemokratiska demokratiska partiet? Kanske både och.

Frågan om krig och fred har också varit ett skäl för Robert Kennedy Junior att ställa sig till Trumps förfogande. Kennedy gick från att vara demokrati, via att bli frilansare till Trumplägret. Av vilka skäl egentligen - hämnd? Han har ju onekligen blivit bortstött av sitt gamla parti. Trump tackade och tog emot och drar numera i sina tal upp vikten av att livsmedelsindustrin slutar göda folket med usel mat - vilket varit en av Kennedys stora frågor som advokat och politiskt engagerad i demokraterna. Trovärdigt? Knappast.

HJÄRTLIGHET MOT MOBBERI
Hur det går? Kamala Harris har inte imponerat i de få intervjuer hon ställt upp på, är luddig och har alla ögon på sig eftersom det är hennes första stora debatt. Kanske handlar det mest om att överleva, inte göra bort sig. Mycket står på spel för demokraternas elit som ställt sig bakom Kamala Harris utan att hon blivit vald på "riktigt" sätt. Hon var den som först drog sig ur - på grund av uteblivit stöd - när Demokraterna vaskade fram att Biden skulle bli deras kandidat.

För Trump är det lättare, han kan göra bort sig utan att det tycks skada honom. Men hur långt kan han gå innan de osäkra får nog? Och är Kamala Harris tillräcklig för att uppfattas som mer tilltalande? Hjärtlig är hon, uppträder medmänskligt och generöst - men om det är hennes starkaste kort, vad säger det om den amerikanska politiken? Och om de två dominerande partierna?

Ett val mellan pest och kolera? Kolera kan man överleva om man får tillgång till rent vatten. Frågan är om sådant finns. 

En sak är i alla fall säker: Med Trump som president lär lögner och mobbning legitimeras som uttalad metod också i det vi kallar demokratier. Redan har sådant fått fotfäste. Också i ett land som Sverige, där flera ministrar fått för sig att även rent genomskinliga lögner är ett accepterat verktyg.

Nog hade det varit intressant om USA hade varit tillräckligt demokratiskt för att låta även Jill Stein delta i debatterna. Hon skiljer sig markant från både Harris och Trump, vilket onekligen piggat upp debatten och tillfört en ny dimension på temat "people, planet, peace". Och nog hade det varit intressant med en presidentkandidat som stod för att föra Netanyahu till domstolen i Haag för krigsbrott. Och ingen skulle kunna anklaga henne för antisemitism - hon är själv judinna.

ny

"Good bless the USA"

Äpplen och journalistik

Äpplen. Massor. Så det var bara att åka till lämpligt musteri. Det blev Äppelblomman. I Enhörna. En bra
bit bort. Men det var det värt. Schysst mustning. Och en överraskning. Den som höll i det var nämligen Jan Blomgren.

Blomgren är inte vem som helst. Han har varit Sveriges mest trovärdiga utrikeskorrespondent.  Jobbade på Svenska Dagbladet. Som journalist och kolumnist. Korrespondent i Moskva. Jag har citerat honom många gånger på bloggen. Och förstås i min senaste bok.

Nu ägnar han några sensommarmånader åt att musta äpplen i Enhörna. Dit Lena och jag åkte eftersom det gick att beställa exakt tid för mustningen, vara med under processen och få med boxarna hem en halvtimme senare.

Att Svenska Dagbladet inte tagit vara på hans kompetens säger något om tiden vi lever i. Analyser ska anpassas till en förenklad bild av verkligheten, en bild som passar in på en berättelse. Å andra sidan: hade SvD tagit hand om kompetensen hade det kanske inte blivit tid för musteri.

Under tiden i SvD berättade han bland annat om krigshandlingarna i Georgien. Skrev om hur det var istället för hur det "nog borde vara". Det sistnämnda - "nog borde vara" - ägnade sig inte minst ledarskribenter och ledande svenska politiker åt. Att Blomgren hade rätt framgick sent om sider i en EU-rapport som den svenska debatteliten inte vill låtsas om. Än idag. För den passar inte in i den för dagen godkända retoriken.

Jag funderade en hel del på det när jag besökte Georgien: var det inte tillräckligt jävligt som det var utan att händelseutvecklingen  måste friseras och läggas tillrätta? Skrev här.

Boxarna fylldes med pastöriserad must från de äpplen vi plockat bara några timmar tidigare. Råvaran förädlades till äkta vara. Så borde det vara också med journalistik. Dessvärre är det inte alltid så. För att uttrycka det diplomatiskt. Vilket jag skrivit mycket om. På temat: bara för att någon tar strid mot odemokratiska regimer - typ Kina, Ryssland, Myanmar - så behöver de sannerligen inte vara goda, demokratiska och undkomma kritisk granskning.

Jag tänker på sådant som Falun Gong, som i svenska medier utmålades som något harmoniskt och genomfint. Utan att någon journalist uppenbarligen ens läst Mästare Lis skrifter som är helt förfärliga: läs gärna här. Man är inte god bara för att man strider mot det onda. Politiker och skribenter - som kanske vill väl - tar sig allt för ofta rätten att förenkla det komplicerade och därmed fördumma debatten och förinta idén om ärlig analys.

Jan Blomgren sammanfattar det väl: "Jag förstår att vi är många som vill tänka med hjärtat men är man analytiker så får inte det styra min analys. Det är att undanhålla läsare/lyssnare vad som sker och bakgrunden".

Nog gäller det i allra högsta grad hur berättelsen - från ax till limpa så att säga - om kriget i Ukraina, så förenklad. Som om det inte räcker med hur jävligt angreppet är, hur direkt ansvarig Putinregimen är för angreppet. Varje uns av kritiska analys över hur "vi i väst" agerat ska sopas bort. Så borde det inte vara. Vi måste kunna inse Putinregimens direkta ansvar utan att för den skull blunda för vad "vi" hade kunnat göra för att undvika det helvete som kriget innebär. Blundar vi hela tiden med ena ögat lär vi oss inte ett förbannat dugg.

Hela gänget med boxar står i källaren, så tar vi sommaren med oss hela året. Det blir en tur till Enhörna nästa sensommar också. Om livet går bra, och det där förbannade anfallskriget i Ukraina inte slutar i katastrof för hela Europa. Pressade despoter, som är lika åldrade som jag, kan ju få för sig att när de själva ändå ska dö så kan väl resten också stryka med.

Bättre vara katt än hermelin...

 

Finn ett fel... här bjuds inga katter in bland skojare, ratade EU-politiker, mångtwittrare, blöta stjärnor och andra kändishermeliner... 😎Tack och lov. Lena och jag lyxade till det hemma med en kall öl i trädgården istället.