lördag 1 april 2023

Ny karriär på väg...

 

”Schlaug ny PR-chef för svenska delen av Natos Stratcom ”

”Oerhört överraskad och stolt över förfrågan om att bli PR-chef för en så viktig verksamhet”, säger tidigare språkröret Birger Schlaug till TT.

”Har förstått att min erfarenhet av retorik och opinionsbildning legat till grund för erbjudandet som jag naturligtvis inte kunde tacka nej till”.

Försvarsminister Pål Jonson (M) förklarar tillsättningen med att Schlaug, som högljudd kritiker av Nato, har den trovärdighet som nu behövs.

- Stratcom är ju en viktig del när det gäller att för Natos räkning avslöja den påverkan som Ryssland och andra skurkstater ägnar sig åt. Självfallet ingår i uppdraget också att öka trovärdigheten i de utsagor som Nato gör, säger försvarsministern.

- Vi upplevde hur svårt det var att på ett kvalificerat sätt förklara Natos misstag när det gällde invasionen av Irak. Och den uppgift som kan komma att bli aktuell - om det visar sig att det var vår allierade USA som sprängde Nordstream - kräver sin man. Schlaug är en slipad jävel!

TILLSÄTTNINGEN SKER IDAG
Tillsättningen sker idag den 1 april 2023 efter godkännande av Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg som påpekar att SÄPO sedan Schlaug uppträdde som trädkramare på Västkusten på 80-talet haft daglig insyn i allt Schlaug sagt, skrivit, gjort och tänkt.

”Detta må inte alltid varit till Schlaugs fördel men det balanseras med råge av att han har flera norska lusekoftor i sin garderob. Att han är en bit över 70 år innebär även att hans omdöme kan vara skakigt, vilket är en fördel i det uppdrag han nu erhållit.”

RYSK BESVIKELSE
Rysslands utrikesminister låter via RT meddela att hen är bekymrad över tillsättningen då Schlaug använt de, enligt Lavrov, vackra begreppen ”stalinism” och ”putinism” som skällsord.

- Vi hade önskat att Fredrik Reinfeldt erhållit uppdraget eftersom denne med sådan kraft – och i egenskap av statsminister - påpekat att det svenska militära försvaret är ett särintresse som inte skulle ha några extra pengar, säger Lavrov till den ryska propagandakanalen. Schlaug hade den dåliga smaken att i ett blogginlägg kritisera uttrycket "särintresse".

Joe Biden förnekar varje antydan om att USA sprängt Nordstream.

- När jag råkade säga att vi hade metoder att stoppa gasleveranserna genom Nordstream  berodde det enbart på att jag likt en äldre gentleman råkade säga vad jag tänkte istället för att tänka på vad jag sa. 

fredag 31 mars 2023

Avgick för 23 år sedan... tiden går.

Så här års för 23 år sedan var det dags att snart avsluta tiden som språkrör för MP. Vilket fick DN att följa mig en dag på jobbet. Ja, herrejösses vad jag höll på... dagarna var totalt fullbokade, år efter år efter år. Och inte ville jag vara "en sån där politiker"...


När Birger Schlaug avgår i juni har han varit miljöpartistiskt språkrör under elva år. Han har aldrig haft så stor makt som nu, men är mycket mån om att inte framstå som en makthavare. Framtiden är oviss, men han avslöjar att en roman och en diktsamling ligger färdiga i byrålådan.


- Jag tycker att belgiskt öl är mycket godare än svenskt, säger Birger Schlaug och ser de bägge lobbyisterna från Spendrups och Åbro djupt i ögonen.


Det är tisdag morgon och språkröret Schlaug uppvaktas av två fackligt aktiva från Spendrups och Åbro bryggerier. De vill att riksdagen ska sänka ölskatten så att deras bryggerier kan sälja mer öl. Schlaug använder samma tonläge som en skjutjärnsjournalist. Medan kaffetermosen står orörd smular han sönder lobbyisternas argument.

Först när uppvaktningen går mot sitt slut sträcker han på ryggen, lägger händerna stilla intill varandra på bordsskivan och säger att han förstår problematiken. Så där som politiker brukar göra. Och han vill inte alls utesluta att skatten på öl behöver sänkas.

Under den dag DN följer med Birger Schlaug rör han sig ständigt mellan den oppositionelle gräsroten och fullblodspolitikern som behärskar mediespelet bättre än någon annan.

- Hur kommer det sig att det alltid är så många fel i tidningen

Det är sakfel i 80 procent av artiklarna som behandlar ämnen som jag vet något om, frågar Schlaug skarpt.

EN POLITISK ENTREPRENÖR
När språkrörets sekreterare Henrik Mannerstråle ska karaktärisera sin chef använder han tre ord. "En politisk entreprenör." Sedan tystnar han, nöjd med beskrivningen.

Birger Schlaug var med om att starta miljöpartiet. Han har varit partiets språkrör sammanlagt elva år. Och detta i ett parti som bildades som en protest mot livstidspolitiker och mångsyssleri med uttryckliga regler mot att inneha en post många år.

I slutet av Kristi himmelsfärdshelgen kommer Schlaug att vandra ut från slottet i Vadstena som menig riksdagsman. Då har miljöpartiets kongress där inne valt ett nytt manligt språkrör.

Birger Schlaugs viktigaste tips till sin efterträdare Matz Hammarström lyder:

- Behåll utanförperspektivet. Stå kvar på den plattform du hade när du började. Håll distans till det politiska spelet i riksdagen.

INTE LÅTA SOM EN POLITIKER  
För Birger Schlaug har det varit väldigt viktigt att inte tala som en politiker. Han har ägnat stor kraft åt att synas i medier - och när han gör det ska det höras att han står på väljarnas sida, utanför etablissemanget.

- Jag har en liten informell grupp på 40-50 personer som tittar på mig i teve och lyssnar på mig i radio och ser till att jag inte faller in i den politiska jargongen. Vi har en e-postlista. Om jag ska vara med i teve så skickar jag e-post till listan och berättar det. Sedan får jag synpunkter på hur jag klarade mig, berättar Birger Schlaug.

När han var språkrör första gången, 1986-1988, var det ett bråkigt och stökigt parti. Kongresserna var ett excellerande i ordningsfrågor och alternativ livsstil.

- Nu för tiden får jag försöka elda upp kongressombuden så att de inte alltid går på partistyrelsens förslag, säger Schlaug.

RIVER NER APPLÅDER
Personligen, då
? Vad har åren som politiker givit Birger Schlaug själv.

- Jag är lite tryggare nu. Jag har haft alla odds emot mig. Jag hade torgskräck och stammade i skolan. Mina gamla kompisar är fullständigt frågande inför det jag blivit.

Den stammande skolpojken är nu en reprisfigur i tv-nyheterna och när vi följer honom under en dag river hans tal ner applåder och hänförda rop såväl inför forskare på Cancer- och Allergifondens prisutdelning som på partimötet på Södermalm i Stockholm.

- Men det händer fortfarande att det blir alldeles tomt i huvudet när jag är på väg upp i en talarstol.

Senare berättar han att han har en färdig diktsamling i byrålådan.

- Men om jag ska publicera den ska det vara under pseudonym. Jag vill inte utsätta mig för att de politiska journalisterna gör sig roliga över den.

Birger Schlaug har ännu ett manus färdigt.

- En roman från riksdagen. Men den vet jag inte om jag törs ge ut över huvud taget. Folk dör huller om buller.

FRAMTIDSPLANER
När Schlaug ska tala om sina framtidsplaner blir han plötsligt fåordig. Han upplyser efter visst lirkande om att han är vald som riksdagsman fram till 2002. Och så får det väl bli.


- Ungarna tycker inte att jag ska hoppa på något nytt nu. De vet hur jag blir då - engagerad till 110 procent. När jag är fysiskt närvarande är jag det ändå inte mentalt.

På miljöpartiets e-postlista pågår en debatt om huruvida Schlaug ska bli landshövding. Vissa tycker att det är dags, regeringen borde ge miljöpartiet det erkännandet. Andra är helt emot. Birger Schlaug lämnar inget tvivel om att han tillhör den sistnämnda kategorin. Generaldirektör, däremot.

"HAN HAR FÖRKROPPSLIGAT SITT PARTI"
Retorikprofessor Kurt Johannesson hyser en viss beundran för miljöpartiets avgående språkrör. Birger Schlaug har förkroppsligat sitt parti på samma sätt som Gudrun Schyman och Alf Svensson gjort. Han lyckas med att vara politiker samtidigt som han säger sig inte vara det.

- Birger Schlaug spelar ett annat spel än de andra. Han är en politiker i outsiderposition som ges större frihet än andra politiker. Han kan använda moraliska argument, bli förbannad och känslosam. Han kan skita i alltihop för han är en levande människa, en äkta människa i kofta och skägg och ryggsäck. Han är en frihetssymbol mot alla ombudsmannagrupper som sitter och härskar. Det har en appell till många väljare.

Kurt Johannesson är professor i retorik (konsten att övertyga med ord) vid Uppsala universitet. Han analyserar partiledarnas retorik såsom de vore aktörer i en Shakespearepjäs.

I det politiska dramat ska partiledarna vara sina partier och deras politik. Partipolitik är abstrakt och overkligt för en väljare. Ledaren ger den röst och språk.

- Birger Schlaug är annorlunda än de andra politikerna. Det är därför han har kunnat fungera som det bästa språkröret. Miljöpartiet kom ju in i riksdagen därför att det är annorlunda än de andra partierna.

Fakta/Birger Schlaug
+ Född i Stockholm 1949. Son till en småföretagare.
+ Gymnasieexamen 1969, sedan studier på Stockholms universitet.
+ Har arbetat på Firma Schlaug & Co samt som väderobservatör på SMHI.
+ Språkrör för miljöpartiet de gröna 85-88 och sedan 1992.
+ Avgår som språkrör på partiets kongress i början av juni.
+ Ersättare i riksdagen 88-89, ordinarie ledamot sedan 94.
+ Har bland annat givit ut böckerna "Miljön, makten och friheten" samt "Svarta oliver och gröna drömmar".


Slut med utdraget från DN för 23 år sedan. Hur blev det då? Nej, någon generaldirektör blev det inte av mig. Bra så. Och jag steg av riksdagen redan 2001 för att ge Maria Wetterstrand, som var min suppleant, en plats eftersom jag ville se henne som ett blivande språkrör. Den roman som jag skrev efter att slutat med partipolitiken handlade inte om riksdagen utan om rockmusikens barndom i den amerikanska södern. Diktsamlingen då? Om det har jag inget att säga. Och vegetarisk/vegansk mat är förstås fortfarande, så vitt jag vet, grundalternativet på MP:s kongresser.

torsdag 30 mars 2023

Dubbelt pinsamt

Jaha, så har då regeringen visat upp sitt rätta ansikte som har förskräckande likheter med Jimmie Åkessons ansikte. 

Igår kom Klimatpolitiska rådets rapport som - förstås - visar att regeringens politik inte når upp till de låga klimatmål som finns utan tvärtom ökar avståndet. Helt i linje med vad Tidöpartierna kommit överens om - och faktiskt också i linje med vad dessa partier (utom Liberalerna) "lovade" inför valet. 

Men det räcker inte med det. I EU har nu Sverige skämt ut sig ännu en gång genom att inte rösta för det förslag som innebär att skogen ska skyddas på ett för klimatet rimligare sätt - den svenska regeringen menar att den kolinlagring det handlar om skulle vara ekonomiskt negativt för svenskt skogsbruk

Pinsamt, okunnigt och skamligt är några av de omdömen som ges av såväl oppositionspolitiker som miljörörelsen. Läs gärna mer här.

Möjligen fick Ungern en lite mer positiv bild av Sverige - den ungerska regeringen vill ju inte rösta in Sverige i Nato eftersom man tycker illa om att Sverige ifrågasätter delar av den ungerska demokratin. Ungern valde att inte heller rösta för. Så där gick Orbán och Kristersson hand i hand.

Sverige skämmer ut sig, Och det tragikomiska är att den regering som sitter, och den majoritet som finns i riksdagen, agerar i linje med vad dessa partier sa före valet. Folket har valt dem.

Eller kanske snarare valt bort de andra. Det som inte minst Miljöpartiets ledning bör fundera över är varför paritet är så illa omtyckt av så många - är det politikens innehåll, är det retoriken, är det språkbruket, är det partiledningens sätt att vara, är det byråkratiskt uppträdande, är det den totalt förödande svaga opinionsbildningen, är det den än mer förödande strategin?



onsdag 29 mars 2023

Så ser det ut...

Den rikaste procenten i Sverige äger 37,6 procent av den totala förmögenheten. Det är mer ojämlikt än USA och placerar Sverige på en sjätteplats efter Ryssland, Sydafrika, Indien, Turkiet och Thailand. Är det bra det?

Bra att veta när skattepolitik debatteras. En del undrar ju vad fan man får för pengarna... De med stora inkomster (vilket också innefattar kapital) betalar mindre i procent av sin inkomst än de med låga inkomster. Är det bra det?

Visst är en skattereform nödvändig. Siktet borde vara inställt på att de första 120 000 kronorna som intjänas, på annat än kapital, borde befrias från inkomstskatt. Det där med att kunna leva på en lön är helt rimligt.





tisdag 28 mars 2023

Åttiotusen för en kvadratmeter... dra till vischan!

Inleder veckans krönika så här:
"Nu ska jag vara oförskämd. Några kommer att tycka att jag är en jäkla besserwisser som är hånfull. Jag tar risken. Jag kör samma strategi som när jag var språkrör för Miljöpartiet – då hävdade jag att den gröna politiker som stått på ett torg och pratat en kvart utan att göra en del förbannade har ingenting sagt …"

Läs hela här:


söndag 26 mars 2023

TISDAG KLOCKAN 18 - VÄLKOMMEN

 
VÄLKOMMEN!
Plats Uddaredsv. 1
44836 FLODA
 

Tröstpris för Reinfeldt...


Djurgårdaren Fredrik Reinfeldt blev inte invald i Djurgårdens styrelse, men istället blev han ordförande för Fotbollsförbundet. Inte lika fint, men ett tröstpris. Själv är jag bekymrad över valet.

Skälet är att en marknadsliberal som Reinfeldt rent ideologiskt rimligen suktar efter att svenska fotbollsklubbar ska bli del av marknaden så att vem som helst har rätt att köpa in sig och bli ägare. Som det är i många länder i Europa.

I Sverige ägs majoriteten av klubbarna av... klubbarna. Det finns de som vill se en ändring, Svennis är en av dem, han anser att ju mer pengar som tillförs fotbollen ju bättre kan Allsvenskan hävda sig i Europa. Svennis må förstå sig på fotboll, men inte vad klubbarnas själ är.

Må Reinfeldts marknadsliberalism inte slå igenom.


fredag 24 mars 2023

Vet du om att...

 ... Sverige numera anser det strategiskt vara helt rimligt att först använda kärnvapen? Det är nämligen innehållet i det riksdagsbeslut som togs i veckan då en majoritet bestående av S, SD, M, KD, C och L godkände Natoansökan. I Natos strategi finns principen att kunna inleda ett kärnvapenkrig.

Från att varit ett land som i ett halvt sekel motverkat kärnvapen är vi nu ett av de länder som inte skriver på FN:s konvention om förbud mot kärnvapen.

Mest arrogant i riksdagens plenisal var den förre försvarsministern Peter Hultqvist som demonstrativt vände sig bort från talarstolen när kritiker i form av miljöpartisten beskrev kärnvapenfrågan.

Plenisalen var i övrigt ganska tom, ett av det mest avgörande besluten debatterades i ett parlament där ledamöterna inte ens tog sig tid att medverka.

Den levande demokratin är inte så levande... Vilket även flera remissinstanser anser - bland annat har Utrikespolitiska institutet påtalat att konsekvenserna av medlemskapet inte har analyserats tillräckligt.

Hela riksdagsdebatten blev några notiser i medier. Samtidigt som vi bugar inför Erdoğan, kryper och krälar med en statsminister som slirar alltmer i frågor som rör rättssamhällets grunder.

Vi sitter verkligen på ett sluttande plan.


torsdag 23 mars 2023

Varför, varför, varför...???


Vad har jag sökt på sociala medier för att numera översvämmas av reklam på temat BALLONGMAGE, UPPBLÅST, GASIG och hur magen kommer i balans.

Vad är det frågan om? Har någon mikrofon hört mig släppa väder - jo, vi homo sapiens gör ju det (se nedan för lite fakta i frågan)... Anser något AI därute att mina skriverier är uppblåsta...? Skriver jag för mycket av den gas som heter koldioxid? 

Jag vet inte. 

Det är dessvärre missriktade reklampengar att rikta detta mot mig. Magen är i fin form. Kanske sprids reklamen över hela nätet - kanske försöker några läkemedelsbolag göra normalitet till något sjukt som bör behandlas och bli en vinstmaskin? 

Normalt för homo sapiens är att upp till ett par liter gas passerar rektum varje dygn (enligt en professor i gastroenterologi vid Uppsala Universitet). Detta sker med en frekvens på i genomsnitt tio gånger per dag - men upp till 25 gånger per dag räknas som normalt.

Tarmgas består till 99 procent av kväve, väte, metan och koldioxid. Metan och koldioxid är växthusgaser. Det sistnämnda vill de kossor jag känner påpeka som svar på att just kor anklagas för att vara klimatbovar.

Tänk vad felriktad reklam kan framkalla för inlägg på denna blogg...

 


onsdag 22 mars 2023

Ny rapport från FN:s klimatpanel säger inget nytt - mer än att det är värre...

Denne man är en fundamentalistisk variant på enögdhet.
Vi kommer inte att nå 1,5-gradermålet, meddelas som en nyhet.

Men, kära hjärtanes, det har aldrig varit möjligt hur mycket det än påståtts. 

Forskare och miljöorganisationer som påstått - och än idag påstår - att det är möjligt utgår från en teoretisk analys som är befriad från såväl politik som det faktum att målet inte ryms inom ramen för ekonomisk tillväxt.

Och ekonomisk tillväxt - det vill säga att BNP växer för varje år - är den heliga graalen. Tillbedd av sådana som mannen här till höger.

I varje krona, euro, dollar eller rubel finns koldioxid i något led. Även "klimatinvesteringar" innehåller växthusgaser, desto fler sådana investeringar desto fler kompenserande åtgärder krävs för att de totala utsläppen, under den tid vi har på oss, ska minska tillräckligt. Vilket inte sker.

Den korta tidsramen vi har till förfogande för att nå de teoretiska målen medför att ökad användning av biobränslen/skog - för att ersätta fossila bränslen - i stort sett är en bluff. Visst är det så att koldioxid binds när ny skog växer, men den som avverkats har bundit mycket mer. Och det tar tid innan den nya skogen - som dessvärre oftast består av timmeråkrar med låg biologisk mångfald - sugit i sig lika mycket.

Totalt blir det en omöjlig ekvation att räkna hem. Politiker som påstår något annat är usla på matte, forskare som påstår något annat bortser från det ekonomiska systemet inneboende strävan.

Teknisk utveckling hinner inte med när konsumtionen hela tiden ökar, när varorna får kortare livslängd, när modebranschen kräver snabbare omsättning och när hela den livsstilspropaganda vi utsätts för varje dag vill få oss att ständigt konsumera, konsumera, konsumera. Temat är: Var aldrig nöjd, din jävel! Är du nöjd är du en fara för systemet...

Men. Och det är ett viktigt men. Varje tiondel ökad genomsnittlig temperaturökning vi kan undvika är viktig. Således är det bättre med 2,7 grader än 2,8. Att 1,5-gradersmålet är kört innebär inte detsamma som att sluta driva klimatrelaterad politik.

FÅNGAR I SYSTEMET OCH SJUKLIG MANI
Kort sagt: vi är fångar i ett system. Kanske har vi drabbats av Stockholmssyndromet, det vill säga vi älskar våra fångvaktare av rädsla för vad som finns utanför det system vi är fångar i.

Sorry, men ska vi ta oss ur det här behövs en fredlig kulturrevolution som i sin tur kräver modiga politiker och opinionsbildare

Jag är jäkligt trött på forskare, politiker, partier, journalister och miljöorganisationer som pratat en massa strunt. Lägg till att begreppet "grön omställning" är ett bisarrt uttryck eftersom det vi möjligen ser som ett embryo kan tolkas som en energiomställning där nya problem uppstår - groteska vindkraftparker som gör sår i natur och kultur, angrepp på biologisk mångfald genom skövling av skog och mark, nya gruvor som alltid medför negativ miljöpåverkan på vatten och artsammansättning, helt orealistiska idéer om snabbt massuppförande av "små modulera kärnreaktorer" och närmast sjuklig mani att bortse från realiteter.

Det må vara smärtsamt att förstå - men det krävs systemförändringar  för samhällsbygge om vi sak uppnå de klimat- och miljömål som snart sagt alla politiker låtsas att de försöker uppnå.

KORTSIKTIGHETENS FÖRBANNELSE STYR EKONOMIN Och Sverige? 
Nej, vi är inte ett föredöme, även om politiker av alla färger brukar framställa det så. Genom vårt sätt att leva, konsumera, flyga och blunda tillhör vi de som gör störst ekologiska fotavtryck per capita. Hur svårt kan det vara att se verkligheten??

Vi lever på ett sätt som är totalt befriat från insikt om planetära realiteter - nej, förresten, värre än så: de flesta av oss vet nog vad som gäller, men vi bortser från det. Inte minst gäller det politiker, ledare inom näringsliv och fack. Lägg till det att naiviteten är total hos många i forskarvärlden och inom miljörörelsen då då gäller förståelse för politiska tillkortakommanden och de realiteter som gäller inom den tillväxtekonomi som lyder under kortsiktighetens förbannelse.

Vi lever i en norm där konsumtion och "ständigt mer, fortare och större" utgör motor i det dysfunktionella systembygge som haft sitt bäst-före-datum för länge sedan.

Vi lever, och de flesta känner nog att det är så, i en gigantisk bluff där vi reduceras till verktyg för att hålla igång ett ohållbart system.
 

SORGSEN, KANSKE RENT AV LITE BITTER
Själv måste jag erkänna att ett av de mest flagranta uttryck för detta var när Per Bolund häromåret i realiteten gjorde reklam för en eldriven snabbgående lyxbåt - med batteri etc som i olika led kräver sällsynta jordartsmetaller - för närmare en miljon kronor. Ett uttryck för det som kallas ekomodernism och som är något av det mest bedrägliga vi kan ägna oss åt. 

Det är illa när också det gröna partiet, som förvisso är bättre i dessa avseenden än övriga riksdagspartier, slirar för att - vad man nog tror - vinna väljare genom att inte säga som det är. Nämligen att vi behöver ändra vår livsstil, tagga ner, öppna ögonen och inse att "energiomställning" inte är detsamma som "grön omställning".

Det är illa nog med ledarskribenter i Svenska Dagbladet.


tisdag 21 mars 2023

De, dem, dom, jag och Ranelid


Jo, visst är det bäst att skriva de och dem på rätt sätt istället för att skriva dom i
båda fallen. Men det är bättre att skriva dom om dem när det ska vara de. 

Debatten om dom, de och dem har tagit fart. En höjdare i Expressen tycks vara på gång att ta kliv in på dom-spåret. Liksom språkrådets chef. Dom tycker dom är okej. 

En som inte anser så är Björn Ranelid. Han läxar upp folket på sina sociala medier - alldeles gratis. Han är förbannad på lata figurer som inte kan lära sig. 

Han är också förbannad på Piratensällskapet därför att de (inte dem) icke tilldelat honom (inte han) Piratenpriset. Han skriver på Facebook - väl värt att läsa. Om man efter det vill läsa någon mer bok av Björn är kanske inte helt säkert.

"I tio år i rad har jag på begäran skrivit en text om Österlen i ett magasin som delats ut till alla hushåll på orten. Jag har gjort det utan en enda krona i arvode.

Jag har skrivit en bok om Österlen till bilder av fotografen Stig T Karlsson. Dess titel är Minnesbilder. 
 
Jag har skrivit om Österlen i åtminstone tio av mina romaner, varav en bok (Synden) gav mig Augustpriset.
   
Jag har i en rent vetenskaplig mening skrivit mest om Österlen av alla Sveriges författare genom tiderna. Ingen kan bestrida detta. Det står svart på vitt i mina böcker. Miljoner ord har jag skrivit om Österlen i snart fyrtio år.
  
Jag är Österlens främste ambassadör inte minst genom min prisade Björn Ranelid Paradismust. Fyra år i rad har den korats till svensk mästare i sin klass. Jag tilldelades Guldäpplet av Kiviks Musteri år 2021. Fler än 100 000 flaskor med den alkoholfria drycken har sålts hittills helt utan reklam.
    
Jag är utsedd till ambassadör för Österlen lyser.
   
Likväl har människor som bor på Österlen tillåtit att ett korrupt, fuskande och mobbande litet sällskap på platsen utplånat mitt namn och min fullkomligt unika gärning i kärlek till Österlen de senaste trettiofyra åren.
   
Sällskapet har samma namn som sjörövare och det är ett passande namn på havets gangstrar.
   
Det är sinnessjukt och oförlåtligt och alla som stillatigande tillåtit denna mobbing är medskyldiga till den avskyvärda handlingen. 
    
Sjörövarna har försökt sänka mitt unika skepp utan att lyckas. Jag seglar vidare stoltare, starkare och bättre rustad än någonsin förr. 

I höst ger Albert Bonniers Förlag ut min fyrtionde bok på lika många år. Romanens titel är ”Världens vackraste kärlekshistoria”. 
   
Det är skamligt och det kommer att vara en dom över alla de skyldiga så länge jag, min hustru, mina barn och barnbarn lever.
  
Amatörer, pajasar och smilfinkar har prisats, men inte den person som åstadkommit en miljon gånger mer och bättre än vad de har gjort.
   
Så lyder den orubbliga och obarmhärtiga sanningen.
     
Så länge alla tysta som bor på Österlen bejakar mobbingen av mig kommer jag att döma er. Ni är medskyldiga. Det finns inget försvar för medlöpare.
   
När pajasen Johan Glans hånade mig på Kiviks hamnplan skrattade publiken. Jag har beviset på film. Det är vidrigt och avskyvärt.

Johan Glans tilldelades Piratenpriset. Vad har han uträttat för Österlen? Svar: Absolut ingenting. INGENTING. 
  
Glans sade hånfullt att Björn Ranelid har en så konstig dialekt att han måste ha något fel i sin hjärna. Det sade han i sitt tacktal på hamnplan i Kivik.
   
Jag har talat vid tolv tillfällen på Kiviks Hotell och invigt konstverk där under lika många år; jag har vigt flera par på Österlen, varav två av dem i TV4; jag har invigt Brösarps apotek och Ingelsta kalkons nya byggnad; jag har talat i Simrishamn och Tomelilla på Sveriges Nationaldag; jag har korat Rosdrottningen i Simrishamn; jag har filmats i ett program med Lars Lerin i televisionen och med Jenny och Niklas Strömstedt i Margaretas och mitt hus på Kivik, dokumentärfilmen om mitt liv spelades delvis in på Österlen.

I mer än tio år har Margareta och jag haft öppet hus i Kivik två dagar i maj och tagit emot sammanlagt över 1000 gäster. Vi bjuder på kaffe, bullar, dryck och godsaker och jag talar om mitt författarskap utan att ta en enda krona i ersättning,
  
Alla mina offentliga framträdanden på Österlen har jag gjort utan en enda krona i arvode.
 
Människor hånade, skrattade och flinade åt Björn Ranelid som i kärlek skrivit, sagt och gjort mest för Österlen så länge denna vackra plats i världen funnits. 
   
Det skedde medan pajasen Johan Glans talade om mitt språk och min hjärna på Kiviks hamnplan inför stor publik. 
   
Det är det enda språket i Sverige bland författare som har ett eget namn, nämligen ranelidska. Pajasen Glans språk har inget annat namn än Uselt eller möjligen Mobbing. 
    
Vad har konsertpianisten Hans Pålsson, den danske jazzmusikern Jesper Thilo, Lina Wolff, Mikael Niemi, Leif Persson, Nisse Hellberg, Stig Claesson, Peter Englund, Birgitta Stenberg, Claes Hylinger och Viveca Lärn gjort för Österlen som inte jag har gjort?

Det är sjukt. Sjukdomens enda rätta namn är Piratensällskapet. Peter Danielsson är skattmästaren där.
   
Sällskapet har delat ut Piratenpriset i 34 år fram till i dag. Jag är den mest förtjänte mottagaren av priset i en rent objektiv mening, men har aldrig fått det. Ingen kan prata bort eller förneka detta med rätta.
   
Ordföranden sade en gång i en intervju att Björn Ranelid saknar humor. Instiftaren sade att aldrig över sin döda kropp skulle priset gå till Björn Ranelid. Så talar en förryckt, ondsint och hatande människa. 
   
Saknar jag humor? Jag har tilldelats Hasse- och Tages Humorpris.
   
Skattmästaren Peter Danielsson sade i en intervju i Kvällsposten att mitt namn inte ens kommit på tal under alla åren som priset funnits. Han sade det i illa dold skadeglädje. Jag har aldrig träffat honom och aldrig växlat ett enda ord med honom. 
    
Jag fanns således inte ens bland flera hundra kandidater. Det vittnar om vad juryn sysslar med. Förstår ni att någonting är sjukt i sammanhanget. INTE ENS BLAND FLERA HUNDRA KANDIDATER!!!
    
Jag vet inte vem instiftaren av priset är. Jag har aldrig skrivit eller sagt ett ont ord om vederbörande.
   
Spelar Hans Pålsson piano med humor? Spelar Jesper Thilo saxofon med humor? Sjunger Nisse Hellberg med humor? Skriver göteborgaren Claes Hylinger med humor. Alla de har fått priset plus ytterligare 30 personer. Idiotiskt och oförlåtligt. 
    
Även KALLE LIND (!), Ulf Lundell, Leif Persson, Kristina Lugn, Bodil Malmsten, Jacques Werup, Klas Östergren, Fredrik Backman, Birgitta Stenberg och Claes Eriksson har fått Piratenpriset.
   
Sven Melander fick inte priset, men däremot Johan Glans och senast Kalle Lind. Jag saknar ord.
    
Jag har snart skrivit och gett ut fyrtio böcker, fler än 1500 artiklar, krönikor och essäer; jag är den enda personen som medverkat i alla de största produktionerna i Sveriges Television och i TV4; jag har framträtt inför cirka sex miljoner på scenen under 39 år. Jag inviger olika evenemang och jag vigde 22 par på Slussen pingsten 2019 och 17 par på bokmässan i Göteborg 2017 där jag medverkar 33 år i sträck. 

Mina böcker har sålts i mer än 1 000 000 exemplar och jag skriver inte kriminallitteratur.
  
Jag skall trötta ut fuskarna och mobbarna. Jag tränar fysiskt regelbundet och sköter mig för att orka. Jag är en kämpe och ger mig aldrig. Fuskare skall aldrig vinna.
   
Har Zlatan tilldelats Guldbollen? 
    
Nej, men sjuttiofem andra spelare har förärats priset sedan det instiftades år 1946.
   
Förstår ni hur sjukt och oförlåtligt orättvist det vore.
    
Sanningen är att Zlatan fått priset tolv gånger.
    
Min förläggare Eva Bonnier har sagt att Björn Ranelid är litteraturens Zlatan.
   
Björn Ranelid, måndagen  den 13: e mars i nådens år 2023.

Slut citat.
 
De flesta hade nog varit mer obekväma med att hylla sig själva så pass som den gode Ranelid gör än de hade varit med att bli påkomna med att ha skrivit dem istället för de.
 
Jag kollar hur många Ranelid som står i bokhyllan. De är ett antal. Borde kanske sortera bort några av dem. Som en dom över det ovan citerade...

Har förstått att Björn Ranelid - han har berättat det när vi sågs i Göteborg inför medverkan i ett teveprogram - har koll på vad som skrivs om honom. Så jag vet att han surnade till lite när jag såg förvånad ut då vi i ett annat sammanhang delade taxi och det visade sig att han bodde i Stockholm. Jag sa nåt skämtsamt om den där dialekten som Johan Glans också tydligen hakat upp sig på... trodde att han bodde i Skåne på heltid med en sådan dialekt.

Det var inte ovänligt från min sida, men lite snarstucken är du allt, Björn, även om skojet kommer från sådana (de, dom) du anser vara idioter. Hoppa över sånt, Björn. Låt din själ, när den är trött och sårad, vila på den österlenska äppelblommans kronblad. Hade jag som politiker varit lika snarstucken som du hade jag gått under...  och hade jag varit så egohyllande som du hade jag aldrig blivit vald till någonting.

Det är fint att vara expert på användningen av DE och DEM. Björn tycks också vara expert på ett annat ord: JAG.

Hur som helst: nu sjunger isen och gryningsdoft från avtjälad jord stiger upp. Det är fint.

För övrigt anser jag att det skrivna språket gör sig bäst med DE och DEM. Men i vissa mer lättsamma texter, typ kåseri snarare än krönika, kan faktiskt dom ibland flyta bättre. Amen.

PS! Vad säger Piratensällskapet med anledning av allt detta? Jo, följande: "

När Björn Ranelid kallar Piratensällskapet för »Havets gangstrar« kan det tyckas vara en passande beteckning på ett sällskap som hedrar en Pirats minne. Men författarens senaste utspel om Piratenpriset innehåller så allvarliga anklagelser att vi inte kan låta det passera utan kommentar.

Det förekommer inte någon form av mobbning eller uteslutning av Björn Ranelid (eller någon annan för den delen). Inte heller något ”fusk” eller ”mygel” – hur nu det ens skulle vara möjligt. Ingen utomstående – inte ens Björn Ranelid – har möjlighet att påverka juryns beslut. Det finns ingen grund för dessa påståenden.

En jurygrupp – som genom åren har bytt medlemmar många gånger – utser varje år en värdig vinnare av Piratenpriset. Enligt stadgarna skall priset ”tillfalla en person som är verksam i Sverige och som på ett utmärkande sätt gjort tillvaron behagligare att utstå för den övriga mänskligheten genom sitt konstutövande.”  Det står alltså inget i stadgarna, och har aldrig stått i stadgarna, att pristagaren ska ha en anknytning till, eller verka för Österlens bästa, detta är ett felaktigt antagande.

Piratensällskapets styrelse och Piratenprisets jury har ingen agenda som går ut på att utesluta eller ”utplåna” Björn Ranelid. Tvärtom önskar vi honom allt gott, men hoppas nu på att denna märkliga debatt kan ebba ut så att vi istället kan fokusera på viktigare saker.

Styrelsen
Fritiof Nilsson Piraten Sällskapet
19 mars 2023

måndag 20 mars 2023

Hur svårt kan det vara?

Produktionen av koldioxid - eller som det kallas "utsläpp av koldioxid" - fortsätter 
att öka. Samtidigt urholkas den biologiska mångfalden, arter får allt svårare att överleva, utrotningen pågår i hastig takt.

I länder som Sverige lever vi långt utöver vad som är hållbart i betydelsen att alla skulle kunna leva alltid på det sättet. Våra ekologiska fotavtryck är groteskt stora.

Ändå är det så lätt att åtgärda dessa problem. Det är bara att i stort sett helt sluta att flyga på semester - hur svårt kan det vara?? -sluta överkonsumera sådant vi inte behöver, ta hand om våra prylar, äta mindre kött och sluta köpa sånt som importerade paprikor och flaskvatten. 

Hur jäkla svårt kan det vara??? Har vi större hjärna än Simpson? 

Problemet är det som falskeligen kallas för "ekonomi". Vi har byggt system som kräver tillväxt, inte för att vi skulle gå under om BNP hölls på samma nivå som 1990, vi kunde leva goda liv även då, men det som helt bisarrt kallas "ekonomi" går under. Vi är systemets fångar. När ska vi göra något åt det? 

Miljöpartiet, och andra gröna partier inte minst i Europa, bildades för att befria oss från fångenskapen. Motståndet var groteskt stort. Så stort att opinionsbildning för systemförändring i stort sett lades ner. Så vi förblir systemets fångar...

Skriver så här i min bok Vad ska vi ha samhället till? som kom ut häromåret

"Under den tid vi haft ekonomisk tillväxt har vi sett hur välfärd och välstånd ökat. Det är därför förståeligt att så många, så envetet, så ofta och så gärna berättar att ekonomisk tillväxt är ett grundfundament för utveckling. 

Tillväxten är, enligt berättelsen, en förutsättning för god standard, trygghet och välstånd. Och så hänvisas till våra föräldrars och morföräldrars marsch ut ur fattigdom, hur vi fått moderna bostäder med rinnande varmt vatten och wc, mat på borden och möjlighet för de flesta familjer att köpa bil.

Men det går förstås att vända på det. Det är människors behov och vilja att förbättra egna och sina medmänniskors liv som drivit fram uppfinningar, verksamheter och regelverk som också lett till ekonomisk tillväxt. Vi har fått bättre bostäder, vi slipper hungra, vi har fått bekvämare liv därför att vi har strävat dithän. Och den strävan har också lett till ekonomisk tillväxt. 

Vad som är hönan och ägget – är det tillväxten som gett oss det goda livet, eller är det stävan efter det goda livet som lett till tillväxt – är inte ointressant. 

Den kan förvisso ses som en filosofisk fråga, men även som en reellt praktiskt fråga vad gäller våra möjligheter att leva goda liv på en planet som även fortsättningsvis tillåter det.

HÖNAN OCH ÄGGET
Alltså: är ekonomisk tillväxt en förutsättning för utveckling? Eller hör ekonomisk tillväxt till en viss period av det vi kan kalla samhällsevolutionen? Har vi idag andra behov än de som ekonomisk tillväxt kan knytas till? Är det till och med så att ekonomisk tillväxt i ett visst utvecklingsskede tenderar till att bli oekonomisk – rent av destruktiv för både människa och miljö?

Min övertygelse är att vi i varje skede av samhällsevolutionen bör ställa oss frågan: Vad är bättre liv? Svaret på den frågan är förstås individuellt. Men framför beror svaret på vilket skede av samhällsevolutionen vi befinner oss i. Det som kan var nog så eftertraktansvärt i ett tidevarv, när samhället har materiell brist, behöver inte vara det i ett senare skede. 

Lika naturligt som Sveriges utveckling varit intimt förknippad med tillväxt på vägen ur Fattigsverige lika naturligt är det när andra länder och regioner försöker ta sig ur den materiella fattigdomen. Bättre liv och ekonomisk tillväxt går så uppenbart hand i hand i vissa skeden av ett samhälles utveckling. Det är alltså inte det jag ifrågasätter – fint om kritiker av min analys tar hänsyn till det innan de går igång…:-)

VAD ÄR MÅLET - TILLVÄXT ELLER UTVECKLING?
Är det så att ekonomisk tillväxt är målet – eller är det så att bättre liv är målet? Om svaret är det förstnämnda så må vi i Sverige fortsätta argumentera på det sätt som görs idag. En snabb koll i mediearkiv visar att kulturskola sägs vara bra för tillväxten, att nytt operahus i Stockholm skulle vara bra för tillväxten, att demokrati är bra för tillväxten, att mänskliga rättigheter är bra för tillväxten, att integration är bra för tillväxten. Höghastighetsbanor är bra för tillväxten. Maxtaxa i förskolan är bra för tillväxten, liksom fler gallerior. Nya logistikcenter, med utrymme för fler varor att lasta och lagra, är bra för tillväxten. 

Exemplen kan mångfaldigas. Investeringar skall göras, och beslut skall tas, för att de är bra för tillväxten. Som om inte både kulturskola och opera har ett egenvärde som är värt att försvara. Som om inte mänskliga rättigheter och demokrati har ett egenvärde som är värt att försvara. Som om inte integration har ett egenvärde som är värt att försvara. Som om järnvägsinvesteringar inte skulle vara motiverade om de inte bidrog till ekonomisk tillväxt.  

HÖRT TALAS OM MEDBORGARPERSPEKTIV...?
Är svaret på frågan istället att målet är bättre liv så hamnar vi i en annan beslutsprocess. Om bättre liv kan vara mer fri tid, mer delaktig kultur, mer social närvaro så uppkommer plötsligt motiv för beslut som inte kan motiveras med att de leder till just ekonomisk tillväxt. Beslut som kanske tvärtom tenderar att dra ner tillväxttakten, kanske låter den plana ut eller till och med resultera i nerväxt. 

Men ett sådant synsätt tycks än så länge vara omöjligt att föra in som en naturlig del av den politiska och ekonomiska debatten. Kanske beror det på att våra hjärnor har en fäbless för att sortera in både begrepp och föreställningar i enkla fack av gott eller ont och rätt eller fel. Och att tro på ekonomisk tillväxt är, enligt rådande norm, gott och rätt... 

All nyhetsförmedling – för att inte tala om nästan all politisk debatt – utgår nästan alltid från att tillväxt är något eftertraktansvärt, något vi nästan inte kan leva utan, något som är förutsättning för fortsatt utveckling, något gott, något rätt och självklart. 

Eftersom vår civilisations utveckling gjort mätstickan till en värdemätare så blev vi vana att mäta sådant som lätt kan mätas. Livets kvaliteter elimineras då lätt från de kvantiteter där de ingår. 

BNP är i första hand ett kvantitetsmått. Ekonomisk tillväxt innebär att årets BNP är större än förra årets. Inte att innehållet är vare sig bättre, grönare eller hållbarare än förra årets.

DEN BISARRA LAGSTIFTNINGEN...
Tittar vi tillbaka så ser vi att ekonomisk tillväxt och förbättringar av vår livssituation är intimt förknippade. Så är det. Men det legitimerar inte den smått absurda tilltro till tillväxt som råder idag i ett land som Sverige. 

Att ens problematisera tillväxten i den offentliga debatten kan vara detsamma som att frånsäga sig möjlighet till karriär. Att i en ekonomisk debatt ifrågasätta tillväxten är lika oerhört som om en präst under en predikan skulle ifrågasätta trosbekännelsen. 

Ja, vi har till och med i svensk lagstiftning skrivit in att målet är ekonomisk tillväxt. Det finns i en av Sveriges mest använda lagar, nämligen Plan- och bygglagen. Där kan vi läsa att utformningen av bebyggelse ska främja en god ekonomisk tillväxt. Vi har ingått internationella avtal som explicit skall främja den ekonomiska tillväxten. Riksdagen har tagit beslut om att klimatpolitiken inte får hämma den ekonomiska tillväxten. Vi har skapat en myndighet som till och med heter Tillväxtverket. Projekt och investeringar tillkommer ständigt med det uttalade syftet att det skall skapa tillväxt. 

När framtidsplaneringar görs tas tillväxten som ett axiom, något som inte kan betvivlas. Finansieringen av till exempel pensionssystemet bygger på hoppet om evig ekonomisk tillväxt.

DEBATT SOM FÖRS AV TONDÖVA
Såväl vänster som höger utgår från grundförutsättningen: fortsatt ekonomisk tillväxt oavsett i vilket skede av samhällsevolutionen vi än är. Oavsett om vi befinner oss i ett stadie av materiell fattigdom eller i stadie av materiell rikedom, oavsett om det är ett samhälle där folkhälsan är svag beroende på att människor har för lite mat eller har för mycket mat.

I valdebatter, som numera styrs alltmer av programledare, existerar inte ens antydningar till debatt om skillnaden mellan ekonomisk tillväxt och utveckling, än mindre om det finns rationella skäl till att betrakta ekonomisk tillväxt på samma sätt idag som vi gjorde i vårt land på 1960-talet.

Till och med det gröna partiet talar numera i termer av tillväxt, liksom delar av miljörörelsen. Ett grönt statsråd meddelade att han såg tillväxtens gränser som en filosofisk fråga. Även de som mellan skål och vägg är tillväxtskeptiska eller till och med hårt kritiska låter i offentliga sammanhang som tillväxtvänner, om än lite bekymrade sådana. De erkänner att de ser avigsidor av tillväxten, men avigsidorna kan vi nog komma tillrätta med. 

Visst kan ledande politiker, utan att riskera sin karriär i något av riksdagspartierna, offentligt fundera över ”andra sätt att mäta välfärden” och hur ”kompletterande värden” bör lyftas. Men det är tämligen harmlöst jämfört med frågan hur vi skall ta oss ur beroendet – beroendet – av ekonomisk tillväxt. Även något så elementärt som att diskutera tillväxtens baksidor, eller ens om huruvida vi lever bättre liv

SMARTA FIGURER SOM ÄR KOKRADE SOM SPÅN...
Samtal om ekonomisk tillväxt är således marig. Inte minst därför att så många, som talar så ofta, och så positivt om ekonomisk tillväxt strör floskler omkring sig.
”Det tråkiga ordet tillväxt står för att bygga för framtiden, för ett materiellt gott och tryggt liv för folkflertalet”, skrev till exempel den forne chefsekonomen på SEB, Klas Eklund, i sin bok Ekonomisk tillväxt. Synnerligen ensidigt, faktum är att tillväxten i årtionden baserats på tillgång av fossila bränslen vars koldioxidutsläpp håller på att göra världen allt annat än trygg. Vilket forskningen kommit fram till långt innan Eklund skrev sin bok.

”Ett samhälle utan tillväxt är otänkbart”, meddelade professor Christer Gunnarsson i sin bok Hållbarhetsmyten. Som om till exempel Norge inte skulle ha ett samhälle utan att BNP växer år från år.

Johan Ehrenberg, den socialistiske eldsjälen, tog i så det knakade när han i en av ETC:s ledare hävdade att ”tillväxten kan vara oändlig i en ändlig värld eftersom tillväxt handlar om att varor och tjänster görs smartare och smartare”. Vilket inte alls stämmer eftersom effektivare utnyttjande av resurser inte har ett smack med ekonomisk tillväxt att göra – effektiviserat resursutnyttjande leder oftast till billigare varor vilket innebär att dessa de facto bidrar mindre till den ekonomiska tillväxten.

Marian Redetzki – för att ta Johan Ehrenbergs motsats – skriver i Den gröna myten att den ”miljömässiga resursbasen inte utgör någon bindande hämsko för fortsatt ekonomisk expansion”. Begreppet expansion blir lätt tragikomiskt när det sätts samman med ordet ekonomi som kommer från grekiskan och betyder ”hushållning med Jordens resurser”.

Även Miljöpartiets tidigare språkrör Peter Eriksson och Maria Wetterstrand har kramat tillväxtberättelsen på DN Debatt där de tillsammans med dåvarande statsministern Göran Persson (S) och partiledaren Lars Ohly (V) meddelade: "Våra tre partier är fullt och fast övertygade om att våra ambitioner för ett rättvisare och grönare Sverige endast kan förverkligas i en ekonomi som växer." Därmed formulerade språkrören kärnan i det som kallas ekomodernism, vilket är något helt annat än den ideologiska grund som partiet bildats på och som snarare kan beskrivas som ekologisk postmodernism.

DEN MARIGA MATEMATIKEN
Jag kan, när jag hör debatten om tillväxt, få för mig att kritiken av hur skolan misslyckats med att förmedla kunskaper i matematik är fullt berättigad. Politiker och ekonomer utnyttjar gärna dessa brister för att inte komplicera tillvaron. Det är komplicerat att trovärdigt förklara varför ett samhälle gjort sig beroende av något som inte bara är enfaldigt – och som tär på de planetära processer vi är beroende av – utan också är orimligt.

I valrörelsen 2010 var socialdemokraternas huvudbudskap Tillväxt sedan 1889. Några dagar före valet träffade jag en valarbetare som delade ut lappar med just den parollen. Jag frågade honom, där han stod framför valstugan, om han visste hur många valstugor hans parti haft tillgång till om det 1889 börjat med tio stycken i hela landet och sedan ökat med tio valstugor varje år. Jodå, drygt tusen valstugor hade det nog funnits. Inte så illa, kom vi överens om. 

Sedan frågade jag honom vad det skulle innebära om partiet istället ökat antalet valstugor med försiktiga 10 procent varje år. Det vill säga om tillväxten var 10 procent. Flera tusen, trodde mannen. Kanske rent av uppåt tiotusen eller så, gissade han medan han delade ut sina lappar. Jag berättade för honom att det skulle varit fler än några tusen, nämligen ungefär 1,5 miljoner valstugor. 

Varenda människa som bor i Sverige skulle kunna rymmas i era valstugor, påpekade jag lite ironiskt. Lagom till valet 2030 skulle varenda individ boende i Sverige kunnat ha en alldeles egen valstuga av märket S. Och inom skrämmande kort tid skulle inte bara Sveriges städer utan också jordbruksmark, skogsmark, fjäll och skärgårdar vara totalt övertäckta med socialdemokraternas valstugor. 

Hur räknar du då, frågade valarbetaren medan han fortsatte att dela ut. Jag räknar på det sätt ekonomisk tillväxt räknas.

MUNKEN...
Politiker som svänger sig med begreppet tillväxt är ofta usla på matte. Ekonomisk tillväxt mäts exponentiellt. Och det här med exponentiell tillväxt är besvärligt att förstå. Och den som förstår väljer ändå gärna att blunda för det hen förstår. Kanske är det just så som nationalekonomen Kate Raworth skriver i sin bok Donutekonomi: 

”Eftersom fortsatt ekonomisk tillväxt också i höginkomstländer anses vara politiskt nödvändigt så hävdas desperat att den är möjlig att uppnå i evighet.” Amen. Kate Raworth berättar vidare om hur hon på en konferens träffade en av sina gamla professorer. Efter att hövligt samtalat lite om familj och karriär ställde hon frågan om det var möjligt med evig BNP-tillväxt. Ja, utbrast han, det måste det vara. Hon skriver: ”Jag häpnade, inte bara över styrkan i hans övertygelse, utan av resonemanget bakom. Han var säker på att ekonomisk tillväxt i evighet är möjligt eftersom det måste vara möjligt i evighet.”

Om detta har Nationalencyklopedin följande att säga: ”Ekonomisk tillväxt enligt ett konstant procenttal leder till exponentiell tillväxt med i längden orimliga följder.” Men det spelar ingen roll för den troende, det är ändå vi som påpekar det orimliga i tron på den eviga tillväxten som anses flummiga.

OCH VÄXTHUSET SKULLE SPRÄNGAS...
Samtal om tillväxt är således problematiskt. Inte minst därför att det i luften, så att säga, ligger att tillväxten måste fungera i evigt trots att den inte kan fungera i evigt. Vilket borde få var och en att åtminstone bli tillväxtagnostiker. 

Men det är också svårt att diskutera tillväxt på ett annat sätt. För de flesta är tillväxt i vardagslivet en fråga om att något växer på ett fysiskt sätt. Barnet växer. Tomatplantorna växer. Och det är ju bra. Det brukar kallas fysisk, eller biologisk, tillväxt. Tillväxten avtar med tiden. Den följer en S-kurva. 

Men hade barnet växt enligt principerna för ekonomisk tillväxt så hade vi varit starkt oroade, barnen hade nämligen fortsatt att växa, inte bara med en decimeter per år utan allt mer för varje år ända till döddagar. Hade tomatplantan växt enligt samma princip hade växthuset sprängts innan sommaren var över.


DEN EXPONENTIELLA TILLVÄXTENS DILEMMA
Min första fråga till den socialdemokratiska valarbetaren var vad som hade hänt om sossarna placerat ut tio nya valstugor varje år. Det brukar kallas linjär tillväxt. När tusen stugor byggts så känns inte ytterligare tio stycken som lika maffigt som när det bara fanns hundra att utgå från. Trots att ökningen är lika stor i verkligheten. Men inte procentuellt. Tio nya stugor som läggs till de 100 som redan finns blir en ökning med hela tio procent. Tio procents tillväxt. Medan tio nya stugor till de 1000 som redan finns blir en ynklig ökning med bara 1 procent. En procents tillväxt. Den reella ökningen är lika stor, men den procentuella betydligt mindre. 

Hade stugorna varit BNP hade det hetat att tillväxten sjunkit dramatiskt, att regeringen misslyckats och att vi var på väg att bli fattigare trots att vi blivit rikare för varje år.

Exponentiell tillväxt, som ekonomisk tillväxt mäts, innebär växt med ständigt ökande hastighet, på samma sätt som ränta på ränta. Om tillväxten uppgår till fyra procent så fördubblats BNP på 18 år. Om årets BNP ryms i en vinbox, så krävs två boxar 18 år senare, fyra boxar ytterligare 18 år senare, åtta boxar efter ytterligare 18 år. Efter 90 år behöver vi 36 boxar, efter 180 år behöver vi 1152 (en rejäl hylla på Systembolaget), efter 252 år spränger vi bolaget eftersom det krävs 18 432 boxar för att 18 år senare krävas 36 864 boxar. Efter 504 år – i Sverige finns ekar som är dubbelt så gamla – spränger vi det mesta eftersom det krävs 301 989 888 boxar. 18 år senare det dubbla. 

Inte en krona av ökningen skulle bero på inflation eller något annat, ökningen hänger enbart ihop med den exponentiella tillväxtens egen konsekvens. Den konsekvens som Nationalencyklopedin beskriver som orimlig i längden.

Problem är att vi byggt upp system och strukturer som gjort sig beroende av det orimliga. På något sätt måste vi ta oss ur det beroendet. Visa kvinnor och män funderar över om den sentida kapitalismen överlever ett sådant oberoende. Svaren är oftast nekande. Därav rädslan att söka sig andra utvecklingsmodeller, därav paniken som omgärdar själva begreppet, därav det nästan maniska förhållningssättet.

Vi har blivit ganska duktiga på att inom olika områden se på utveckling på ett mer intelligent sätt. Men när det gäller synen på just ekonomisk tillväxt har så många fastnat genom att titta bakåt – de fördömanden som tillväxtkritiker får sig till livs är ofta av den arten att det hänvisas till det som varit. Hade vi inte haft tillväxt hade vi fortfarande levt i grottor. Fattigdomen kommer att ta oss om BNP inte för varje år blir större och större. För det är ju det som är ekonomisk tillväxt. Inte att det redan befintliga innehållet i BNP skulle bli mer hållbart, utan bara att BNP ökar från ett år till ett annat. Givetvis per capita. BNP ökar inte bara därför att olja ersätts av solpaneler. Eller kött av bönor. Det är därför surret om ”grön tillväxt” är lika manipulativt som destruktivt."

Slut på utdrag ur boken... Den finns på bibliotek. Men också i lokal bokhandel och hos nätbokhandlare som Bokus och AdLibris. Signerad - och för den som vill också dedikerad - till Bokus-pris finns den via beställning hos provoka@telia.com