"Protesterna mot folkräkningen sprider sig i landet. Folk river sina blanketter eller kryssar samtliga rutor. I tisdags beslöt miljöpartiet att bojkotta blanketten. Hela partiledningen meddelade att de vägrade att skriva på. Nu hotas Schlaug och hans partikamrater av ett vite på 1000 kronor".Så kan man läsa i Aftonbladet den 8 november 1990. Inte mer än sjutton år sedan. Då fanns det fortfarande lite jäklar anamma också i politiker...
Folkräkningen var, jämfört med det som sker idag, ganska harmlöst. Enligt lagen om folk- och bostadsräkning skulle de insamlade uppgifterna användas till samhällsplanering, forskning och information. Mp menade att även harmlösa register kommer att samköras i framtiden, att individernas integritet hotas och att registersamlande kan missbrukas. Värnande av individens integritet var en central del av grön ideologi. Då hade vi en del vänner på den borgerliga kanten, huvudfienden var socialisterna.
Dagen innan jag brände blanketten i braskaminen hemma, så hade jag varit på Stockholms Universitet och, enligt tidningarna, "hållit ett brandtal". Regeringens egen expert, universitetslektor Jan Evers, kommer inte heller att fylla i blanketten. Med samma argument: hotet att samköra olika register i framtiden.
Nog är det så att vi suttit på ett sluttande plan och inte förstått hur fort vi halkat ner i ett storebrorsamhälle. Rädslan att spjärna emot tycks oändlig, varje ny pusselbit verkar ju så harmlös, att försöka se hela det pussel som håller på att byggas är så besvärligt... Och obekvämt.
Det som slår mig mest är hur primitivt informationssamhället måste ha varit för 17 år sedan. I dagens läge kan man nog få tag samma uppgifter på några sekunder m.h.a. en enkel fråga till rätt databas.
SvaraRaderaMen hur såg man till att folk fick blanketterna? Om dom skickades med post så låter det litegrand som att gå över ån efter vatten.
När jag anmält mig till någon bostadskö i Stockholm, så har flera kommuner att man ska fylla i oväsentliga saker, som Var bor du i dag? Skäl till varför du flyttar etc. förutom de sedvanliga Vad tjänar du? etc.(Vem vet vad man har för inkomst ett halvår framåt med dagens labila arbetsmarknad.)
SvaraRaderaDet ska ni skita i! har jag tänkt.
Men, valet att inte vilja ge dessa uppgifter, det blir ju då att inte få stå i bostadskön. Så jag tycker att man blir diskriminerad hur man än gör. Man har inte mycket till val, då tycker jag.
Markus! Jo, de skickades ut med post!
SvaraRaderaHej Birger.
SvaraRaderaJag har fått ett infall och startat en bloggtopplista för Gröna bloggarpå http://www.gronabloggar.se
Och det känns ju lite konstigt om inte du som är en av de större gröna bloggarna inte finns med i listningen.
Så kolla gärna förbi och fundera på om du vill hänga med.
Markus och anonym: Jo, så gick det till... man ville veta lite extra om vem som sov med vem...
SvaraRaderaCamilla: Nog sant!
Joakim: Ska fundra på saken, men ogiullar i princip den där typen av "tävlingar". Men jag är väl extrem:; vägrade att sätta på mig studentmössan också. Va fan, det räckte väl att jag visste att jag tagit studenden, och att jag vet hur många som besöker bloggen (kollar av en vecka varje månad). Varför tävla i kvantitet?? De som gilalr min blogg, gillar den. Det räcker så bra för mig. Men: full respekt för ditt projekt!
Jag tillhörde också de som vägrade folkbokföringen. Det första klivet var väl ändå personnumret. Vet du ngt om det? Då lovades att de skulle bli hemliga. Ingen annan skulle få veta det. Jag minns att man viskade i luckan hos doktorn för att man inte ville att andra skulle få höra det. Nu står det på nätet. Alla myndigheter lämnar det hur som helst. Säger högt så att alla kan höra. Så går det med maktens löften.
SvaraRaderaHej Anonym, jag brukar inte svara på anonyma inlägg, men ändå: nej,jag minns inte alls hur det var när personnumren infördes,men kan tänka mig att man i debatten framförde dylika löften.
SvaraRaderaFast nu finns det ju faktiskt ett parti på uppgång som står upp för privatliv och kämpar mot storebror:
SvaraRaderaPiratpartiet