Från tillväxt till utveckling

Ekonomisk tillväxt har gett oss välfärd och välstånd. Utan ekonomisk tillväxt hade vi inte varit där vi är idag. Det är därför förståeligt att så många, så envetet och så gärna ser ekonomisk tillväxt som ett grundfundament för vår utveckling.

Det är vanligt att ekonomer och politiker hävdar att tillväxten är en förutsättning för det som de flesta av oss sätter värde på – en god standard, trygghet och välstånd. Och så hänvisar man till våra föräldrar och morföräldrars marsch ut ur fattigdom, hur vi fått moderna bostäder med rinnande varmt vatten och wc, mat på bordet och möjlighet för de flesta familjer att köpa bil och kanske till och med en sommarstuga.

”Det tråkiga ordet tillväxt står alltså för att bygga för framtiden, för ett materiellt gott och tryggt liv för folkflertalet”, skriver till exempel Klas Eklund i sin bok Ekonomisk tillväxt.
Men man kan förstås vända på det. Det är människors behov och vilja att förbättra sina och sina medmänniskors liv som drivit fram uppfinningar, verksamheter och regelverk som lett till ekonomisk tillväxt. Vi har fått bättre bostäder, vi slipper hungra, vi har fått bekvämare liv därför att vi har strävat dithän. Och den strävan har lett till ekonomisk tillväxt.

Vi kan resa, glädjas åt teknisk utveckling och få uppleva fantastiska förändringar i en takt som bara för någon generations sedan skulle uppfattats som ouppnåbara. Och kanske inte ens önskvärda.

Vi har fått det bättre på många, många sätt. Och människor i andra delar av världen har samma rätt att på liknande sett se sina liv förändras till det bättre. Med goda bostäder, tillgång till mat och utbildning.  Ekonomisk tillväxt, och rimlig fördelning, är ett redskap för detta – eller om man så vill: det blir en följd av människors strävan efter bättre liv.

Som vi kan uppleva det i vardagen är ekonomisk tillväxt således intimt förknippat med bättre liv och utveckling. Vi har fått uppleva det i vår del av världen, många fler har rätt att få uppleva det i andra delar av världen.

Vad som är hönan och ägget – är det tillväxten som gett oss det goda livet, eller är det stävan efter det goda livet som lett till tillväxt – är inte ointressant. Den kan förvisso ses som en filosofisk fråga, men jag ser den också som en reellt praktiskt fråga. Är ekonomisk tillväxt en förutsättning för utveckling? Eller är det något som är en förutsättning i vissa skeden av det vi upplever som utveckling i den värld som vi organiserat på det sätt vi de facto har gjort? Har vi idag andra behov än de som ekonomisk tillväxt kan medföra? Är det till och med så att ekonomisk tillväxt i ett visst utvecklingsskede tenderar till att bli oekonomisk – rent av destruktiv för både människa och miljö?

Debatten
I den politiska och ekonomiska debatten utgår nästan alla från att tillväxt är en grundbult, något vi nästan inte kan leva utan, något som är förutsättning för fortsatt utveckling.  Det finns en lagrad tro på evig tillväxt. Att ifrågasätta fortsatt ekonomisk tillväxt är detsamma som att frånsäga sig möjlighet till karriär. Att i en ekonomisk debatt ifrågasätta tillväxten är lika oerhört som om en präst under en predikan skulle ifrågasätta trosbekännelsen.  Inför valet 2010, när två block stod stadigt mot varandra, existerande inte ens antydningar till debatt om tillväxtens gränser, tillväxtens baksidor eller ens om huruvida vi lever bättre liv med en ständigt ökande ekonomisk tillväxt.

Den politiska debatten kan utifrån olika utgångspunkter handla om fördelningen i samhället, maktförskjutningar och allehanda strategier inför framtiden. Men från vänster såväl som från höger utgår man från grundförutsättningen: fortsatt ekonomisk tillväxt. Till och med det gröna partiet talar i termer av tillväxt, liksom delar av miljörörelsen. Även de som mellan skål och vägg är tillväxtkritiska låter i offentliga sammanhang som tillväxtvänner, om än lite bekymrade sådana. Man erkänner att man ser avigsidor av tillväxten, men avigsidorna kan man nog komma tillrätta med.

Vetenskapligt förhållningssätt
Jag menar att vi måste förhålla oss mer vetenskapligt till begreppet tillväxt. Vi får inte utgå från att ständig ekonomisk tillväxt är den enda vägen till fungerande samhällen, goda liv och fortsatt utveckling.  I den naturvetenskapliga världen ingår ständigt ifrågasättande av den kunskap som man sitter inne med. Själva kärnan i vetenskap är ifrågasättande. Det är i fundamentalistisk religion man inte ifrågasätter, det är i sådan man kan slå fast att vår planet skapades av Gud den 23 oktober 4004 år före Jesus födelse trots all evolutionsforskning som visar på något helt annat. Det är i religiösa sammanhang man kan finna människor som anser att svar är bevisade som riktiga om de är formulerade i heliga urkunder.

Jag vill inte vara alltför retorisk – även om det kittlar i fingrarna – men känner  behov av att hävda/konstatera: tron på ekonomisk tillväxt ligger i samma härad.
Vetenskapsmän hävdar på fullt allvar att det är mycket bekymmersamt att söka efter liv i universum eftersom man inte kan veta hur liv kan vara beskaffat på andra planeter. Liv kan nämligen vara något som vi inte ens kan föreställa oss. När vetenskapen kan erkänna att något så grundläggande som liv kan vara något som vi inte ens kan föreställa oss, så borde politiker och ekonomer åtminstone kunna erkänna att god utveckling för individer och samhälle kan ske på annat sätt än genom fortsatt ekonomisk tillväxt.

Det handlar i grunden om att inte låsa sig vid ett linjärt tänkande. Det handlar om att inte se morgondagens utveckling som en linjär fortsättning på gårdagens utveckling.  Vi har blivit ganska duktiga på att inom olika områden se på utveckling på ett mer intelligent sätt.  Men när det gäller synen på just ekonomisk tillväxt ha vi fastnat – de fördömanden som tillväxtkritiker får sig till livs är ofta av den arten att man hänvisar till det som varit. Hade vi inte haft tillväxt hade vi fortfarande levt i grottor, är inte helt ovanligt påstående.

Det är till och med så att vi blundar för en del absurda konsekvenser som är förknippade med jakten på fortsatt ekonomisk och materiell tillväxt.


2.
Ur Nationalencyklopedin: Ekonomisk tillväxt enligt ett konstant procenttal leder till exponentiell tillväxt med i längden orimliga följder. 

Ekonomisk tillväxt är ett omsättningsmått. Det betecknar en årlig ökning av vår samlade produktion av varor och tjänster.

Redan här skär det sig med mångas missuppfattning om vad tillväxt står för. Jag har mött mängder med människor – inte minst retoriskt sinnade politiker - som hävdat att ”utan tillväxt blir vi fattigare” eller ”utan tillväxt stannar utvecklingen”.
Är tillväxtvännen riktigt retoriskt uppjagad – vilket inte minst kan ske i bloggosfären – så kan det hetta till med utrop som ”vi hamnar i grottorna”.
Läs fortsättningen här!