För 30 år sedan...

Tisdag 23 mars 13.00 - 15.00 Sergels Torg MANIFESTATION - ARR: FOLKKAMPANJEN.

Trettio år har gått. Sedan folkomröstningen om kärnkraft. Om den kan man tycka vad man vill. Man kan också tycka vad man vill om kärnkraft, vindkraft och olja.

MEN, oavsett vad man tycker, bör man kunna enas om att partier som lovade ett i folkomröstningen och gjorde något helt annat inte är värda annat än förakt.

Det var nämligen inte någon vanlig folkomröstning - människor i Sverige har nog aldrig varit så engagerade och insatta i någon enda fråga som man var inför denna folkomröstning.

Studiecirklar, kurser, debatter, radio- och teveprogram, sida upp och sida ner i tidningarna - och en hetta som väl aldrig tidigare förekommit i svensk debatt.

Nu, trettio år efter folkomröstningen, är det den rödgröna oppositionen som intagit exakt den ställning som Moderaterna hade då. Miljöpartiet, som till stor del grundades på grund av sveken i kärnkraftsfrågan, står nu på samma sida som Gösta Boman, Per Unckel och Svenska Arbetsgivarföreningen gjorde 1970.

Clownerna i den partipolitiska manegen har gjort sitt. Några kanske gråter bakom kulisserna, men de flesta garvar nog gått åt bluffen.

Socialdemokraterna och folkpartiet stod bakom den vinnande linjen - Linje 2. Efter valdagen lade man inte två strå i kors för att genomföra det man lovat inför omröstningen. Tvärtom röstade man i riksdagen gång på gång emot det man sagt, lovat och debatterat.

Eftersom den svenska tidningsmarknaden helt och hållet dominerades av tidningar som stod sossarna och folkpartiet nära undkom man år efter år anklagelser för att svika. Här kommer de tre valsedlarna:

Denna linje stod Moderaterna och Svenska Arbetsgivarföreningen bakom. Det är identiskt med det som nu de rödgröna gjort till sin politik. Det är den politik som Maria Wetterstrand och Peter Eriksson skall försvara i hösten val.

Detta är den linje som Socialdemokraterna och Folkpartiet stod bakom, liksom LO och TCO. Som ni ser är första sidan identisk med Linje 1. Men eftersom Olof Palme ville trixa så lade man till en baksida. På den lovades sådant som Socialdemokraterna aldrig någonsin levt upp till, tvärtom har man aktivt röstat emot förslag som skulle uppfylla kraven.

• Trots löften på baksidan röstade man i riksdagen emot förbud mot direktverkande el - vilket innebar att hundratusentals nya villor byggdes just med direktverkande el som medförde att energibolagen fick avsättning för sin överproduktion av el. Och en avveckling försvårats.

• Trots löften om att kärnkraftverken skulle ägas av staten, för att slippa skadeståndskrav etc vid nedläggning - som man i Linje 2:s avvecklingsplan lovade skulle ske senaste 2010 - överförde man istället ägandet till bland annat utländska intressen som Preussen Electra.

• Trots löften om energihushållning, som skulle bedrivas kraftfullt, har idag Sverige byggnadskrav som lett fram till att nya hus, trettio år efter folkomröstningen, fortfarande får byggas utan lågenergistandard.

Folkpartiet har givetvis betett sig lika svekfullt som Socialdemokraterna. Något annat var hellre aldrig meningen. Inför folkomröstningen bluffade dessa partier sina väljare rakt av.

Bakom Linje 3 stod Centerpartiet, Vänsterpartiet och Kristdemokraterna, som inte satt i riksdagen än. Linje 2 fick 0,4 procent mindre än Linje 2. Miljöpartiet fanns inte på den tiden.



Fyra män - fyra tillstånd.

Tillstånd 1: Lögn

Ingvar Carlsson, socialdemokratiskt statsminister under många år, har varit den fräckaste av samtliga politiker. Så sent som den 15 juni 1995 låtsades Ingvar Carlsson att han stod fast vid löften socialdemokraterna gett inför folkomröstningen, nämligen att all kärnkraft skulle vara avvecklat 2010.

Inga beslut tog denne man, eller hans efterföljare, som ens tillnärmelsevis skulle kunna leda till en avveckling till i år. Det var bara lögn. Inget annat. Medveten om att han skulle vara avgången, och att riksdagsprotokoll sällan läggs på minnet, sa han den 15 juni 1994 följande:

Anf. 42 Statsminister INGVAR CARLSSON (s): Herr talman! Jag vet inte för vilken gång i ordningen jag gör det, men jag skall gärna för Birger Schlaug upprepa att för mig är en folkomröstning ett utomordentligt viktigt instrument i demokratin. Har man valt att underställa folket en fråga, kan man inte utan vidare nonchalera dess beslut. Därför är detta inte bara en energipolitisk fråga för mig. Det är också en moralisk fråga. Svenska folket har sagt ifrån genom att rösta för en avveckling 2010, och då kan vi inte bara ändra på det.
Låt oss konstatera det Ingvar Carlsson säger: det är en moralisk fråga. Och det parti som alltid haft möjlighet att i olika koalitioner avveckla kärnkraften till 2010 visade sig sakna moral.

Jag vet att det gör mer ont i många sossar än i mig. Själv har jag aldrig, ens för en sekund, litat på ord från detta partis företrädare efter detta. De enda de är intresserade av är makt.

Tillstånd 2: Svek under bilan

Centerpartiet lanserade 1971 ett nytt partiprogram, men en försiktig varning för kärnkraften. Detta ledde till att Birgitta Hambraeus fick i uppdrag att kontakta professorn och nobelpristagaren Hannes Alfvén för ett sammanträffande med Torbjörn Fälldin, som i sin tur bjöd in Alfvén att tala på nästa stämma. De som var med har berättat att det var dödstyst i salen under detta tal.

Torbjörn Fälldin tog sedan snabbt avstånd från att medverka i en regering som skulle satsa på kärnkraft. I sitt miljöprogram 1974 krävde Centern förbud mot kärnkraft och avveckling av de reaktorer som fanns till senast 1985.

I valrörelsen 1976 kom kärnkraften att spela en huvudroll. Fälldin sa: "Ingen statsrådspost kan vara så åtråvärd att jag vore beredd att dagtinga med min övertygelse." De borgerliga vann valet och socialdemokraterna fick lämna regeringsmakten för första gången på 44 år.

Därefter började ett kattrakande, med regeringskris där Fälldin tvingas avgå och efterträdas av en minoritetsregering ledd av Ola Ullsten. Fälldin återkom 1979 som statsminister och kärnkraften förföljde honom. Han tvingades/valde att dagtinga med sitt samvete, medan svetten rann på en presskonferens där han skall redogöra för att Barsebäck skulle laddas.

Tillstånd 3: Manipulation

Olof Palme var rasande över att socialdemokraterna förlorat valet på ett löfte som aldrig hölls. För Fälldin hade vunnit valet, och kunnat bilda regering, tack vare kärnkraftsfrågan - som var så mycket mer än kärnkraft, det var en samhällsfråga eftersom den rymde konflikten centralisering v/s decentralisering, materiell tillväxt v/s miljö, betong v/s gröna vågen.

Efter kärnkraftshaveriet i Harrisburg beslöt socialdemokraterna att säga ja till Centerpartiets krav på folkomröstning. Centern ville ha tydliga röstsedlar med ja eller nej till kärnkraft. Detta kunde inte Palme acceptera för då hade han tvingats stå på samma sida som högern. Därför manipulerades det fram tre linjer, där socialdemokraternas Linje 2 gavs samma innehåll som moderaternas Linje 1, men med en baksida med löften man aldrig hade för avsikt att genomföra.

Linje 2 vann med 0,4 procent över Linje 3. Hade Linje 3 vunnit med 0,4 procent hade naturligtvis Socialdemokraterna efter några år pläderat för att man egentligen borde räkna ihop Linje 1 och Linje 2 eftersom de hade samma grundsyn på kärnkraften... Manipulationen var total - och socialdemokraterna lade inte två strå i kors för att infria det löfte man gav under valrörelsen: att all kärnkraft skulle vara avvecklad till 2010.

Tillstånd 4: Mod?

Den borgerliga regeringen har kommit överens om att öppna upp för nya kärnkraftverk. Vilket inte ens fanns med som alternativ i folkomröstningen. Av den enkla anledning att det parti som skulle framföra något sådant skulle riskera att tappa väljare.

Centerpartiet har således frångått sin tidigare egen linje - och inte ens stoppat vid Linje 1:s krav. Det har däremot den rödgröna oppositionen, som nu intagit samma uppfattning som Moderaterna hade inför folkomröstningen.

En moderat och två centerpartister har meddelat att de inte kommer att rösta med regeringen. Ytterligare en centerpartist har meddelat att han är djupt kritisk till regeringens uppgörelse. Denne centerpartist är Sven Bergström. Det är han som avgör om det skall byggas ny kärnkraft eller inte i Sverige.

Sven Bergström är den som suttit längst i Centerns riksdagsgrupp. Han har suttit i fjorton år och avser, enligt tidningen Fokus, att avsluta sin karriär som kommunpolitiker. Men karriären kan stoppas om han röstar "fel". Tidningen Fokus påminner, i en längre artikel, om att han är beroende av att hålla sig väl med Maud Olofsson. Att fälla regeringens kärnkraftsplaner kan stå honom dyrt.

Själv menar han att utan statsbidrag finns det ingen som är villig att bygga kärnreaktorer - och statsbidrag säger sig regeringen inte vilja ge. Jag är övertygad om att han har fel. Bland annat därför att elpriserna kommer att öka högst avsevärt de närmaste tjugo åren och för att regeringen beslutat att hålla fast vid ett skadeståndsansvar som vida underskrider det som en kärnkraftsolycka kan kosta. Vilket givetvis också Sven Bergström är medveten om.

Sven Bergström har rösta mot regeringen förr. Nu handlar det om vilket eftermäle han vill få efter fjorton år i riksdagen. Han kommer att gå till den inrikespolitiska historien hur han än gör. Antingen som den som hade modet att gå emot sin partiledning och sin statsminister genom att stoppa nya kärnkraftverk, eller också den som satte spiken i kistan på alla löften som gavs inför folkomröstningen - och inför förra riksdagsvalet!

Hur framtiden kommer att värdera hans val avgörs nog till stor del av huruvida det blir någon kärnkraftsolycka eller inte.

Röstar han med regeringen har han också i praktiken tvingat fram uranbrytning i Sverige - det går inte att vägra bryta uran i sitt eget land om man bygger fler kärnkraftverk. Sven Bergström är den som de facto avgör om vi skall ha uranbrytning i landet eller inte.

Det skulle överraska mig om Sven Bergström röstar med regeringen. Min uppfattning om den mannen är att han mod att stå för sina grundläggande värderingar. Även om det blåser. Hoppas jag inte har fel. (Tillägg: Det visade sig att jag hade fel. Sannolikheten för att jag skulle ha rätt var nog ganska liten...)