lördag 23 juni 2007

När rock´n´roll kom till byn...

Femtiotal.

Elvis, James Dean, Marlon Brando och Marilyn Monroe.

Men inte här. Inte i Sverige.

När Elvis sjöng Hound Dog så vevade Sveriges Radio ”Valpen där i fönstret” med Alice Babs.

När James Dean gjorde det till skön konst att stryka omkring så gick Åsa-Nisse för fulla hus i Sverige.

Jag såg inte mycket av Marlon Brandos motorcykel. Jag hörde Snoddas hos Hyland.

Men jag samlade filmstjärnor, så liten jag var. Fick några av brorsan och vårdade dem ömt. Det var det närmaste jag kom den stora världen.

På skivtallriken hemma snurrade Kalle Stropp, Lasse Lönndahl och Vill Ni Se En Stjärna med Zarah Leander.

Men så hände det. En dag kom brorsan hem med en stenkaka med Bill Haley. Rock Around The Clock. Då förändrades världen. Sen kom han hem med en rund, konstig, plastplatta. Med Elvis Presley. Elvis i rosa, Presley i grönt. Då exploderade världen. Allt var möjligt. Jag var väl åtta-nio år.

Jag satt klistrad vid Sveriges Bilradio. Där kunde, om det ville sig, C.G. Hammarlund spela någon enstaka platta med rock´n´roll. Det var så osannolikt så jag jublade rakt ut. Morsan kom instormande.

När jag inte lyssnade på radio eller grammofon lirade jag fotboll. Hade en djurgårdströja med nr 11 på ryggen. Knivstas nummer. Jag var ganska liten och rund. Var kär i Birgitta, men det var väl alla.

I skolan pratade tjejerna om Tommy. Dom hade sett honom i Bildjournalen. Jag föraktade dom. Jag hade visserligen aldrig hört Tommy, men jag var övertygad om att han var en tönt. Flera år senare fick jag höra honom. Jag hade haft rätt. Tommy Steele var en tönt.

På lördagskvällarna kom Axel i en svart bil och hämtade familjen. Vi skjutsades två mil in till Stockholm för att se teve. Vi såg Tiotusenkronorsfrågan. Det var fantastiskt med levande bilder. Tiotusen kronor var mer än en årslön.

Så kom VM i fotboll 1958. Jag var nio år. Familjen skaffade egen teve. Och Kurre Hamrin gjorde Målet. Men Elvis visades inte i svensk teve. Där visades Andy Pandy. Hade inte brorsan försett grammofonen med Elvisplattor hade världen gått under.

Det är så jag minns det. Eller som en vis man en gång sagt:

Wop-bop-a-loom-a-boom-bam-boom tutti fruttiau rutti tutti frutti au rutti tutti fruttiau rutti tutti frutti au rutti tutti fruttiau rutti wop-bop-a-loom-bop-a-boom-bam-boom.

På bio gick en film som hette Jailhause Rock. Jag stod och glodde på affischerna. Men kom inte in. Dom sa att jag var för liten.

4 kommentarer:

  1. Roligt med lite historia!!

    SvaraRadera
  2. Va kul att se Tommy, nu förstår jag hur mamma och pappa avskydde den "idolen".
    Anna

    SvaraRadera
  3. Läste ut mina föräldrars Gud älskar att färdas i en rosa Cadillac i morse. Sträckläste, väldigt bra!
    Anna Lena frisör

    SvaraRadera
  4. MEN så roligt - här hittade jag NOSTALGI!
    Tusen tack - måste bokmärka dig!

    Hälsningar från en medarbetare i flera Elvis-klubbar på den tiden det begav sig ...

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.