God midsommar. Imorgon vänder det. Deppigt? Absolut! Tänkte därför underhålla er, kära bloggläsare, med en god berättelse om dagens Sommarvärd, Ingvar Kamprad.Det var så att han, och andra företagsledare, skulle motta intyg och erkännande efter att ha gått en grundläggande miljöutbildning hos Det Naturliga Steget. Fest och gamman. Och jag var en av de inbjudna - man lockade med underhållning och mingel med Annefrid Lyngstad.
Hur som helst: När Ingvar Kamprad skulle tacka för utbildning och intyg så talade han om sådant han lärt sig om naturens systemvillkor men kom snart in på IKEA:s behov av trävaror. Inte minst från Asien. Han kom in på konflikten mellan skyddade skogar och folkens behov av möbler. Och att djurarter utrotats i alla tider.
Nu började skaran med åhörare ana att något skulle gå snett, och företrädare för Naturliga Steget började titta ner, med allt mer röda kinder. Till slut hade den gode Ingvar blivit så upprörd över miljömuppar att han berättade att det fanns en "miljöorganisation som till och med har en symbol föreställande djur som har försökt bli utplånade i decennier".
Med mild hand avtackades han så fort det gick. Och en företrädare för Det Naturliga Steget viskade i mitt öra att det var en jävla tur att man misslyckats att få dit någon från media... Nu verkar Pandan slagit tillbaka...
Nu ska jag gå och lägga mig. I IKEA-sängen. Utan inslag av trä från regnskog. Ska lyssna på Ingvar om några timmar...
Haha! Och detta inträffade någon gång på 90-talet, när Naturliga Steget och Henrik Robert körde som hårdast med sina systemvillkor? Eller?
SvaraRaderaVar tog föresten taknarna om systemvillkoren vägen?
Tala om elefanten i porslinsbutiken!
SvaraRaderaKamprad är nog ett naturbarn, som ser på tingen med lite andra ögon, än de högutbildade.
Men han är nog en filur också, som kan skoja om miljörörelsen. I grunden kanske han älskar den.
För övrigt är det nog vid Johannes det vänder, alltså på onsdag.
Men det är lika vemodigt ändå, för den som älskar våren.
Sket i Kamprad, åkte och handlade istället. Men kom lagom tillbaka för att nyss höra hans ord om det värsta scenariot: att människor skulle bli nöjda...!! Orkar inte vårda mitt språk - skit ner dig, Ingvar!
SvaraRaderaDet är klart att det inte är bra om människorna blir nöjda. I den betydelsen att de inte strävar efter förändringar som leder till det bättre!
SvaraRaderaKan t.ex. apliceras på miljöområdet. "Det är ju hyfsat bra, vi nöjer oss med det!" Då slipper vi anstränga oss för att det skall bli ännu bättre.
Vad vore Sverige utan
SvaraRaderaCarl von Linné, Astrid Lindgren,
Ingvar Kamprad och ABBA?
När biter man sig i svansen? Om människan haft vett att veta när det är dags att vara nöjd hade vi snarare sluppit miljöbproblem. Och vunnit ökad livstillfreddställelse och livskvalitet.
SvaraRadera"Endast de, som sover, gör inga misstag."
SvaraRaderaJa, det har Kamprad rätt i.
"Om människan haft vett att veta när det är dags att vara nöjd hade vi snarare sluppit miljöbproblem"
SvaraRaderaOch när(mer exakt) är det dags att vara nöjd? På 1850-talet som Amish-folket anser, eller kanske senare?
Det var den mest oinspirerande, kalvinistiska människa jag någonsin lyssnat på. Både jag och hustrun trodde det var en återutsändning av Kung Gråkappans tal till nationen, men kom sedan på att man kanske inte har någon teknisk utrustning som är kompatibel med 1680-talets retoriska kvarlämningar (med tanke på att människan aldrig verkar bli nöjd utan måste uppfinna nya prylar vareviga dag som inte är kompatibla med gårdagens alltså - för att hjulen ska snurra oxå den här dagen...)
SvaraRaderaOm man nu ska lägga sitt liv på att "göra affärer" och göra klipp och sprida sitt livsverk över jorden och förstöra livsförutsättningar för mäniskor, djur och växter längs med vägen - då får man för i helvete ha en bättre anledning än att man inte ens tänker njuta av blodspengarna. Utan sitter där på sin ålders höst och knaprar fågelfrön och KOKETTERAR med sin sparsmakade asketiska livsstil.
Tänk om han hade nöjt sig med ett lokalt möbelsnickeri i Älmhult, med personliga möbler av genuin hantverksskicklighet och kvalité - då kanske världen hade varit vackrare idag och mer varierad?
Men det mest deprimerade är inte IKEA som företag. Det har trots allt givit mig stabila Billy-bokhyllor. Nä, det är denna avsaknad av nåd i den där erbarmeliga Gnosjöandan.
Är det inte dags att släppa den där livsfarliga blandningen av en heltigenom skruvad arbetsmoral och den där oförsonliga synd- och skuldkänslan, samt känslan av att aldrig vara nöjd?
Kom ut i livet Kamprad - innan det är för sent! (även för oss andra...)