Hannes Alfvén. Det är kanske inte så många som idag vet vem han var. Han dog ju 1995 och åren har gått. Han hade fyllt 100 år idag.Under sitt liv var Hannes Alfvén en rakryggad forskare, som stod för sina åsikter även när motståndet var hårt. Oftast fick han rätt. Han blev nobelpristagare i fysik 1970 och blev med i Miljöpartiets Vetenskapliga Råd på 80-talet.
Men mest minns jag honom som den som ringde efter några av mina första teveintervjuer som språkrör för mp. Med glada hejarop och tips på argumentation i energipolitiken. Det värmde en ung, osäker och nervös politiker, kan jag lova! Han fnös åt de kritiker som hävdade att mp var flummigt och hävdade att "du och dina vänner får rätt, var så säker!"
Hannes Alfvén hade blivit kärnkraftsmotståndare, och gjort sig till ovän med stora delar av det etablissemang som finansierat hans forskning. Förmodligen var det hans vistelser i Kalifornien, med dess radikala universitetsmiljöer, som fick honom att tänka om - och våga stå för det!
Hans käpphäst var att det fanns ett absolut samband mellan kärnkraft och kärnvapen - och han beskrev scenarier om hur terrorister lätt skulle kunna anfalla kärnkraftverk och ställa till enorm skada, förutom att kärnkraften skulle ge dem lättare tillgång till material för egen tillverkning av kärnvapen.
1973 gjorde han ett framträdande på centerpartiets stämma, där Torbjör Fälldin tog ställning mot kärnkraft, vilket ledde fram till att centern nästa val fick över 25 procent av rösterna. Bland annat min. Maud Olofsson har verkligen lyckats förstöra den tradition som Torbjörn Fälldin, Olof Johansson och Lennart Daléus skapat genom ärlig övertygelse!
1980 lämnade Hannes Alfvén Ingenjörsvetenskapsakademin på grund av kärnkraftsfrågan. Det var ett modigt steg. Efter centerns krumsprång i kärnkraftsfrågan, vilka bland annat ledde fram till att Fälldin tvingades gå med på en laddning av Barsebäck trots löften om motsatsen, blev det naturligt att han så småningom blev en del av miljöpartiets vetenskapliga råd.
I senaste numret av Forskning och Framsteg berättas att den bild som används i Nationalencyklopedin föreställer Hannes Alfvén "med vindrufs i sitt vita hår, lufsande i uppknäppt skjorta genom ett fält av maskrosor - miljöpartiets symbol." Man kunde förstås ha valt en formell bild från mottagandet av Nobelpriset, men ansåg väl att det var mer noterbart att han faktiskt blev del av den gröna rörelsen.
Tack, Birger, för påminnelsen om Alfvén! Kanske nästa miljöparti kommer att ta till sig dessa två "himmelska språkrör", Elin Wägner och Hannes Alfvén.
SvaraRaderaTack också för ditt modiga inlägg i dagens Go´morron-panel, angående våra sjuksystrars och -bröders situation, där resten av fackföreningsvärlden övergav dem!
Gröna tankar
Kärnkraft - kärnvapen. Visst finns en sådan koppling. Men den är i princip av samma slag som kopplingen mellan en hammare och ett slag i skallen med denna hammare. D v s människans uppfinningar kan användas för både goda och onda syften. Frågan är om vi kan stoppa alla uppfinningar därför att de även kan användas på sätt som inte gagnar oss. Om så skett hade varken jag eller du kunnat skriva bloggar i dag...
SvaraRaderaKärnkraften har överlevt all kritik och upplever nu en renässans. Skall nu dessutom kolatomerna fasas ut kommer kärnkraften att byggas ut kraftigt världen över.
Elektricitet har ju förbrukat sin rätt att existera efter att ha figurerat både i samband med blixtnedslag mot både kvinnor och barn samt avrättningar i stolar som t o m fått etiketten "elektriska".
SvaraRaderaTacka vet jag att vara emot alla lösningar. Då kan man inte förknippas med något ont.
När ma läser artikeln i FoF står följande som du glömde ta med i ditt selektiva referat:
SvaraRadera"Det har sagts att Alfvéns varningsord för de miljöhot som kärnkraften kunde innebära egentligen hade en annan orsak. Han var nämligen övertygad om att det fanns ett oundvikligt samband mellan civil och militär användning av kärnkraft. "Marschen in i kärnkraftssamhället" skulle - vare sig vi ville det eller inte - en dag ge också Sverige kärnvapen. Han ansåg dock att det var mer effektivt att appellera till den svenska allmänheten genom att spela på miljöargumenten."
Hans argument känns plötsligen inte så aktuella för den svenska kärnkraftsdebatten 2008.
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRaderaBirger, kan du och Alfvén förklara följande: hur ger ett avskaffande av svensk kärnkraft andra länder mindre möjlighet att skaffa sig kärnvapen?
SvaraRaderaOm vi slutar förvärvsarbeta i Sveriga, avskaffar detta slaveri, barnarbete och sweatshops i andra länder? Om vi lägger ned det svenska militöra försvaret, betyder det att andra länder - som Uganda - slutar använda barnsoldater?
Vad är kopplingen?
Michael: Alfvén menade att något land måste visa att det finna andra alternativ, genom att bidra till plutuniumproduktion deltar man i kedjan som underlättar kärnvapen.
SvaraRaderaNilsson: Liknelsen med hammaren haltar betänligt... Riskbilden är ju en annan, om man uttrycker sig försiktigt. En hammare börjar inte skena, tekniska missöden gör inte att den slår dig i skallen.
Säkerhetskramare: Tror itne att någon är emot allting... men kärnkraftsvänner har sett rött så fort man talat om alterntiv...
det Birger inte sda: Delar inte encyklopedins analys, de samtal jag hande med Alfvén gav mig en helt annat bild.
Birger: Så genom att förvärvsarbeta i Sverige, då bidrar vi till slaveri och barnarbete i andra länder? Vi måste sluta med värnplikt i Sverige för att det medför att barn utnyttjas som soldater i Afrika och andra världsdelar?
SvaraRaderaVad är det som får Iran att sluta anrika Uran om vi upphör med kärnkraft? Vad är det som - om vi avsäger oss kärnkraft - som får Pakistan, Indien och Nordkorea att upphöra med sina kärnvapenprogram?
Hur bidrar vår civila kärnkraftsproduktion till kärnvapenprogrammen i dessa länder?
Vidare säger du till Nilsson: "En hammare börjar inte skena"
Menar du att svenska kärnkraftverk... eller någon västerländsk lättvattenreaktor kan börja skena?
Idag har vi kommit till vändpunkten då det visat sig att femtio år av antikärnkraftsagitation lett oss in i en återvändsgränd som det tar tid att ta sig ur, och till en skyhög kostnad för gemene man.
SvaraRaderaSom gammal miljövän minns jag då den centerledare som stod upp för miljön på riktigt - Gunnar Hedlund.
Han som ville skona norrlandsälvarna genom att bygga ett pärlband av reaktorer längs norrlandskusten.
Tänk hur mycket bättre Sverige hade sett ut både miljö- och energimässigt om hans vision hade gått igenom.