Hänt i veckan

Under denna vecka föddes 1 048 pojkar och 989 flickor, flest under onsdagen. 20 flickor fick namnet Emma. Alingsås Konsthall har en utställning om sexets historia - bilden till höger är inte från utställningen, men är vacker. Maud Olofsson hotar med att nu ta itu med välfärden. Under veckan dog förresten 850 män och 904 kvinnor, vilket minskade antalet som levt i utanförskap och därmed bättrade på regeringens statistik.

Klimatberedningen, med alla politiska partier, förordade det tjugo år gamla miljöpartiförslaget att avdrag för arbetsresor skall bygga på avståndet från hem till jobb - sedan må man köra sin bil, samåka med grannen, ta bussen, cykla eller krypa. Äntligen! Tänk om man lyssnat för tjugo år sedan, istället för att svassa efter Volvo...

Vidare invandrade denna vecka 1 841 personer till Sverige medan 864 utvandrade. Dock inte Mats Odell, vilket var en olycka. Samtidigt gifte sig 876 par och 390 skiljde sig. 6 män och 8 kvinnor registrerade partnerskap, och 2 män och 2 kvinnor avregistrerade partnerskap, vilket nog gladde kristdemokrater. Göran Skytte hävdar att man inte bara skall utgå från honom utan att det också finns hedervärt intellektuella personer som betecknar sig som kristna. Lobbyister översvämmade Bryssel som Egyptens gräshoppor. Och folket bakom Pirate Bay hävdar att de är lika godhjärtade som Moder Teresa, ty de gör allt för den goda saken och inte alls för att tjäna pengar. Förresten handlar den debatten om ett vägval: antingen anser man att människors rätt till integritet utan Storebror som har insyn i allt du gör i din dator - eller prioriterar man upphovsrätten. Svårt, men det första alternativet leder till ett ohyggligt samhälle.

Dessutom föreslog klimatberedningen att man skall genomföra miljöpartiets gamla förslag om att kilometeravgifter skall införas för tunga tansporter, oavsett om det är svenska åkare eller inte. Varför är allt så senfärdigt? Apropå sena insikter: Fredrik Reinfeldt har kommit till insikt om att väljare inte kommer att tacka moderaterna för det man gjort.

118 företag gick i konkurs, vilket möjligen bidrog till att vi stoppade in i genomsnitt 3 hg fikabröd, och 3 hg godis som tröst. Dessutom drack varje person över 17 år 0,7 liter starköl, 0,5 liter vin och 6 cl sprit.

Socialdemokraterna krävde att arbetslinjen skall upprätthållas, genom att folk inte skall få vara hemma hos sina barn hur som helst. Och lyckades i en DN-debattartikel unvika klimatfrågan. Mal på om tillväxt, ser inga problem i överkonsumtionen.

Under veckan skickades totalt 55 miljoner SMS i Sverige. I trafikolyckor dödades 9 personer och 76 skadades svårt. Hur många som drabbades på grund av att idioter sms:ade när de körde bil framgår inte.

Var och en av landets 4,4 miljoner personbilar kördes i genomsnitt 28 mil under veckan. Tillsammans blir det 123 miljoner mil vilket motsvarar drygt 1 500 tur-och-returresor till månen. Under veckan blev 354 personer misstänkta för rattfylleri och 573 körkort återkallades. 702 bilar anmäldes som stulna. Drygt 1 000 berusade personer omhändertogs. I SVT:s Nyhetspanel sa jag att Nuders avgång var en förutsättning för att mp skulle kunna ingå i en regering med sossarna. Nuder avskyddes av ledande milljöpartister. Nåja, denna fråga kanske inte platsar här, om jag ska vara lite ödmjuk...

En genomsnittlig vecka anmäls förresten 5 mord, dråp eller misshandel med dödlig utgång. Samtidigt anmäls 1 481 fall av misshandel och 4 fall av vållande till annans död. Vidare 234 sexualbrott varav 81 våldtäkter.

Den bäste amerikanske presidentkandidaten, i avsaknad av grön sådan, har lämnat in. Han hade ingen historia att berätta. Han var vit, man, medelålders, heterosexuell med det bästa programmet. Nu handlar presidentvalet om vilken av tre Berättelser som är bäst. Berättelsen om den första kvinnan, den första färgade eller om den gamle mannen som torterats i Nordvietnam.

Mer än en miljon böcker lånades på bibioteket, vilket innebär att vi som skrivit böcker blir blåsta på en del pengar, men bidrar till mindre pappersförbrukning och bättre klimat.

En del av detta hittar man i Statistisk årsbok, som man hittar här.

Nej Maud, skyll inte på att du är kvinna!

Maud Olofsson intervjuades i Agenda i går. Ämnet var: hur behandlas kvinnliga politiker i jämförelse med manliga. Ett viktigt ämne om man tar demokratin på allvar. En bra intervju.

Men Olofsson gjorde feminismen en grov otjänst genom att skylla sina egna brister på att hon behandlas illa därför att hon är kvinna. Det finns maktstrukturer som missgynnar kvinnor, vilket säkert Olofsson också drabbats av. Men att gömma sig bakom det gör inte saken bättre.

Låt mig först tala om varför jag skriver Olofsson och inte Maud. Det beror på att hon igår beklagade att kvinnliga politiker oftare blir kallade vid förnamn än manliga politiker. Det uppfattade hon som nedsättande. Vilket förvånar mig mycket eftersom hon själv lanserat sig just som Maud. Olofsson hemsida heter till och med Mauds hemsida. Sahlin talar för övrigt om sig själv som Mona på ett oerhört medvetet sätt. Jag trodde att det var alla politikers dröm att folket skulle känna dem vid förnamn...

Så till annat i intervjun igår.

För det första beklagade Olofsson att journalister skriver att hon pratar för mycket, och att denna kritik beror på att hon är kvinna. Det tror jag inte alls. Olofsson är mångordig, ger sällan ett kort tydligt svar. Hon är helt enkelt pladdrig och det är svårt att sålla ut i ordflödet var hon faktiskt sagt. Det värsta är att hon tycks tro att det är kvinnors sätt att tal, jag tyckte att hon menade det igår. Vilket ju är häpnadsväckande fånigt. Det finns mängder med kvinnliga politiker, t ex Margot Wallström eller Maria Wetterstrand, som är oerhört tydlig och alls inte mångordig. Förresten: få politiker har väl som Olof Johansson blivit hånad i medierna för att vara otydlig och pladdrig i sitt tal. Han blev kritiserad så man han var.

För det andra beklagar Olofsson sig över att medier intresserar sig alltför mycket för hur hon ser ut, hur hon låter och hur hon klär sig. Också detta beror, enligt Olofsson, på att hon är kvinna. Jo, så är det förvisso. Kanske beror det på att kvinnliga politiker klär sig mer kreativt än manliga. Men i vilken värld lever hon eftersom hon uppenbarligen inte sett hur medierna ständigt påpekade hur Göran Persson såg ut, hur Lars Leijonborg lät, hur teflonaktig Bo Lundgren var och hur- för att ta ett mig närstående exempel - jag klädde mig. I nästan ett decennium beskrevs mina koftor och mitt skägg i löjligt många artiklar. Så man jag var.

Det är förvisso en skillnad i hur manliga och kvinnliga politiker bemöts i medierna, själv fick jag te x aldrig en fråga om hur jag som småbarnspappa kunde klara av att vara språkrör, ständigt på resande fot. Vilket kvinnliga politiker fick. Jag uppfattade det som djupt orättvist att så fort en kvinnlig politiker råkade vara mamma så utgick man från att hon var mänsklig... och frågade henne därför hur hon klarade av att kombinera rollen som politiker med att vara förälder.

Jag har själv tagit upp frågan om ojämlihet i politiken åtskilliga gånger, te x när jag redovisat hur en offentlig mansgris behandlade Marianne Samuelsson. Så jag är allt annat än omedveten om sakernas tillstånd. Det är det som gör mig så besviken när Olofsson skadar saken.

Kvinnor blir sparkade från politiken fortare än män, kvinnor får löpa gatlopp mer än män, enligt Agenda igår. Det må vara politiskt korrekt att hävda detta, men Lars Danielsson är väl exempel på att också män sitter illa till.

Att Borelius och Stegö Chilo fick avgick beror inte på att de var kvinnor, man måtte vara nästan blind om man inte förstår att Stegö fick gå därför att hon var kulturminister som inte betalat tv-avgift - och dessutom var rejält stöddig i sitt uppträdande. Borelius slingrade sig och var gigantiskt oprofessionell - dessa två ageradeförmodligen som de gjorde på grund av att de var journalister och inte ansåg sig behöva ta emot råd från sin omgivning. Att skylla avgångarna på att de var kvinnor skadar saken. Det förtar allvaret i att kvinnor ofta är mer utsatta än män i politiken.

Det sätt som Maria Leissner behandlades i medier, under sin korta tid som folkpartiets ordförande, är bevis nog. Eller hur Bo Holmström, i ett "granskande reportage" för ett antal år sedan målade ut unga kvinnor i riksdagen.

Maud Olofsson teori är att det är provocerande att kvinnor tar plats. Kanske det, men man får väl rimligen också titta på sig själv lite också, innan man skyller på alla andra för taskiga rubriker. I det här fallet gör Olofsson feminismen en otjänst.

Nära-döden-upplevelse: Jag höll på att bli...

Har just lämnat SVT:s stora hus efter dagens medverkan i Nyhetspanelen. Domen kommer redan på Karlavägen. Glada tillrop, en och annan sur kommentar. Fattar inte att så många ser på teve på morgonen. Kikar in på Politikerbloggen, innan frukosten på hotellet. Där har man en märklig serie som handlar om politiker och döden. Bland annat skriver politiker under rubriken Jag lurade döden.

Man anar den där kryptiska formuleringen som medierna brukar använda när man skall förklara vad som händer om den namngivna gamlingen dör. Senast man koketterade på detta sätt var inför påvens död.

Vi har ett märkligt förhållningssätt till döden, tror allt som oftast att den inte har med oss att göra. Som ung är man morsk och tycker "att va fan, jag vill dö innan jag blir gammal - det vill säga över 40 bast - och trist". Som äldre upptäcker man att man var tristare som ung. Och att livet inte alls är en linjär linje från början till slut, utan en tratt som blir vidare och vidare ju äldre man blir.

Jag har också varit nära döden. Det är vi ju alla i princip varenda sekund, men bortsett från det, så har jag jag haft några nära-döden-upplevelser av klass. En nära-döden-upplevelse var när jag höll på att bli medlem i centerpartiet.

Jag bodde som ung i Stockholm och tyckte centerpartiet var det enda vettiga alternativet. Centerpartisterna i Stockholm var radikala, angrep sossarna, och stundom även kommunisterna, från vänster. Rune Lanestrand vill jag minnas var en av de riktigt härliga centerextremisterna. Tänkte väl bli medlem. Men 1971 flyttade jag till Vingåker. Gröna vågen, ni vet. Läste Land, odlade för självförsörjning, värnade utedasset och skaffade höns, och så småningom får. Skägget blev lurvigare. Och jag gick på centermöte i Vingåker. Återigen med tanke på att kanske bli medlem.

Det var en chock. Det var ett annat parti än det jag perifert närmat mig i Stockholm. PRO var väl snarast att likna vid en ungdomsklubb. Och kvinnor såg jag inte skymten av, de ägnade sig åt bullbak i kvinnoförbundet, helt i enlighet med alla fördomar man kunde ha. Att ens andas om förbud mot besprutning av kommunens skogar var detsamma som att begära en skriftlig idiotförklaring av de äldre herrarna med jord under naglarna och bekämpningsmedel i blick.

Efter några gånger så tyckte jag till. Och blev vänligt men bestämt påmind om att jag nog inte hade varit med tillräckligt många gånger för att kunna tycka något alls. Så skrev Per Gahrton i DN att det behövdes ett nytt miljö- och framtidsparti. Det tyckte jag också. Och kom ur nära-döden-upplevelsen med livet i behåll. För tänk om jag varit medlem i centern nu, när Maud är ordförande, hyllande Stureplanscentern och tillåtande uranbrytning.

Tack, Per Gahrton, du räddade min mentala hälsa! Om det är någon som anser tvärtom, så bjussar jag på det.

Federlys Stureplanspolare sänker Centern

Det går dåligt för centern i Stockholm. Rent av extremt dåligt. Bara 1,8 procent i senaste mätningen. Minus 1,3 procent. Istället för att lansera sig som ett borgerligt miljöengagerat parti i Stockholm har Fredrick Federley lanserat Stureplanscentern.

Det Federley inte begriper är att de bortskämda snorvalparna i champagnegettot är gigantiska sänken för sitt parti. Precis som de skulle vara för varje parti. Kanske borde miljöpartisterna, som det går extremt bra för i Stockholm (över tio procent), skicka blommor till Fredrick.

Varför bilden av överklassfjanten Herr Andreas Blek af Nosen från Shakespeares Trettondagsafton? Tja, han är väl en bra symbol för Stureplanscentern - och en god förklaring till varför det går så uselt för partiet i Stockholm. Och en av orsakerna till varför Mauds dröm om att bli ledarbäver i ett stort parti inte kommer att uppfyllas. En sak är klar: ivriga bävrar trivs inte bland nyrika fjun på Stureplan. Om dessa har jag för övrigt skrivit tidigare.

Efterskörd: Minsann har inte en vilsen centerpartist från landet skrivit i Expressen....

Och hur blir det med skatten på handelsgödsel, Maud?

- Vi måste använda skatteinstrumentet för att göra något åt klimatförändringen. Man ska beskatta det som skadar miljön och sänka skatten på det som gynnar miljön. Ge mer pengar till människor och höj skatten på det som är miljöskadligt, till exempel drivmedel och energi, säger Maud Olofsson.

Suck. Det är det som är principen för grön skatteväxling. Som borgarna motsatt sig, hånat och förlöjligat i tjugo år, så fort de fått tillfälle. Tänk om de istället för att vara fundamentalistiska nejsägare hade hjälpt till under alla dessa år. Problemet för Maud lär väl bli att miljöskatterna på konstgödsel och bekämpningsmdel snarast lär sänkas - i gammal god centeranda.... Och vad säger partiet som vilar på kristen etik om höjda bensinskatter...?

Olof Johansson, var är du?

Jag har hört Maud Olofsson tala om kärnkraft.

Aldrig trodde jag väl att jag i förtvivlan skulle vända mitt ansikte mot kosmos och ropa:

Olof Johansson, var är du?

Att kacka i eget bo...

Mot en enig Allians står en splittrad vänsterkartell där de misstror varandra... sa Fredrik Reinfeldt före valet. Och minsann förekom det inte att gröna företrädare - inte minst jag när det begav sig - klappade till Persson på DN-Debatt trots samarbetet med sossarna... Vi kackade i eget bo, så att säga. Vilket man gillar på DN-Debatt - det är det säkraste sättet att komma in där. Så skulle aldrig Alliansen göra minsann. Men det dröjde bara till fp fick en slokande opinion så tar den socialliberale partisekreteraren Erik Ullenhag till kackmetoden. Och säger det som måste sägas om det nya centerpartiet under Maud Olofsson ledning. Att kacka är ibland en etisk och moralisk nödvändighet. Heja Erik!