Utan effektskatten lever kärnkraften långt in på 2040-talet...

När effektskatten infördes, i samband med en budgetförhandling mellan S, V och MP, var Miljöpartiets mål att skatten som ett marknadsekonomiskt styrmedel skulle leda till avveckling av kärnkraften.

När målet är på väg att nås, och MP sitter i regeringen, avvecklas skatten. Det var inte därför Miljöpartiet bildades!

Nästa år ska skatten sänkas med 90 procent. Sen är det tänkt att effektskatten ska vara helt borta från 1 januari 2018.

Eftersom avveckling av effektskatten är en budgetfråga hade MP, om man inte låtit sig trollas bort, kunna stopp den - och borgarna hade inte för avsikt att fälla budgeten.

Hallands Nyheter har ställt frågor till Ringhals vd Björn Linde om vad den slopande effektskatten betyder - Linde svarar:

- Att effektskatten fasas ut så snabbt får positiv effekt för oss. Med energiöverenskommelsen får vi en förutsägbarhet kring våra villkor och kan fortsätta investera för säker drift långt in på 2040-talet, vilket innebär att Ringhals kommer vara en viktig elproducent och stor arbetsgivare långt efter att jag själv gått i pension.

Miljöpartiets grundare Per Gahrton skrev i sin bok Det behövs ett framtidsparti om "allt ruttet och förljuget" som fanns inom politiken. Han skrev att han, när han sprang förbi en demonstration mot kärnkraft, kände "en sorts befrielse som om strömmen från mitt inre kunde svepa med sig allt ruttet och förljuget ur det becksvarta hål som hos partipolitiker sitter på själens plats".

Ja, nog finns det sådant som är ruttet och förljuget hos partipolitiker. Kärnkraften kommer, om inga nya beslut tillkommer, att vara kvar när språkrören blir pensionärer. Miljöpartiet medverkade till att stoppa det som var ett av partiets främsta mål. Det kallas, enligt Stefan Löfven, att vara otroligt regeringsduglig.

Man kan också kalla det "otroligt sossifierat". Kanske kan man bli landshövdingar på kuppen.

Men värst av allt var sandlådan...

Idag för 22 år sedan kändes våren förstörd. Vi tittade på ungarnas sandlåda, och vårgrönskan kändes smutsig. Vi hade satt fröer och kände att allt det som var på väg att växa var hotat. Vi tittade mot himlen, observerade hur molnen rörde sig. Kände äckel. Till och med längtan efter sommardagarna med båten var som bortblåsta.

Men värst av allt var sandlådan. Barnens små hinkar och spadar låg där. En docka satt kvar efter morgonens lek. Ett glas med förra årets svartvinbärssaft stod på en liten bänk bredvid.

Klockan 01.26.49 två dagar tidigare, den 26 april 1986, hade trycket i den två år gamla reaktor fyra vid kärnkraftverket i Tjernobyl stigit till över hundra gånger det maximala. Det 95 ton tunga locket på reaktorn hade lyft. Reaktortaket slitits sönder. Radioaktivitet slungas ut från härden. Hela byggnaden skakas, brinnande reaktordelar och kärnbränsle kastas ut i omgivningarna.

Det brinner överallt. Ett jättelikt moln bildas. Radioaktiviteten stiger och förs med med vindarna mot väster. Enligt alla kalkyler är det som sker totalt osannolikt. Det kan inte hända.

En god vän har ringt från Tyskland och berättat att det rapporterats om en kärnkraftsolycka i Forsmark. Ja, det var i Forsmark man uppmätte höga doser radioaktivitet. Det hade börjat smattra från detektorn när en av de anställda skulle gå igenom en sluss. Man trodde att han trampat i radioaktivt smuts som någon av misstag fört med sig in i omklädningsrummet.

Men det smattrade lika mycket om alla som närmade sig slussen. Personalen hade blivit utsatt för radioaktivitet långt över det normala.
I Dagens Nyheter har berättats hur skyddspersonalen går ut med geigermätare utanför kärnkraftverket och upptäcker kraftigt förhöjda strålningsvärden. De tar prov på gräset utanför reaktorerna. Får besked från sitt laboratorium att gräset innehåller Cesium 137 och Jod 131. Höga halter. Allt pekar på att en kärnkraftsolycka inträffat.
Ledningen för Forsmark beslutar strax efter elva på förmiddagen att evakuera alla anställda som inte var absolut nödvändiga för drift och säkerhetsarbete. 800 anställda evakueras.

I svensk media råder tystnad. Några svenskar som var på väg hem längs tyska Autobahn får höra den amerikanska arméns lokala radiostation rapportera om att strålningen från Forsmark snabbt stiger.

Senare under dagen upptäcker man ökad strålning också i Finland. Tre dygn efter härdsmältan i Tjernobyl erkände Sovjetunionen vad som hänt. "En olycka har inträffat vid Tjernobyls kärnkraftverk. En av reaktorerna har skadats", meddelar nyhetsbyrån Tass.

De svenska apoteken säljer massor av jodtabletter, småbarnsföräldrar blir rekomenderade att duscha barnvagnshjulen om man kört i vattenpölar. Man ska inte äta sådant som växt där radioaktiviteten slagit sig ner. Jakt ställs in. Renbeten förgiftas. För höga doser i fisk. Julgransodlare är oroliga.

Folkpartiets partiledare Bengt Westerberg passar på att vädra tanken att partiet kanske bör arbeta för snabbavveckling av kärnkraften. Vad skulle han säga? Centerns partiledare Olof Johansson kräver att folkomröstningens reslutat skall efterlevas.

En stor majoritet av svenska folket har ju redan beslutat att kärnkraften skulle avvecklas, i en folkomröstning som hölls som en direkt följd av kärnkraftolyckan i Harrisburg i USA. Men ingenting har gjorts. Tvärtom: varje punkt på den vinnande valsedlen (Linje 2) har motarbetats av de partier som stod bakom just den valsedeln!

Socialdemokraterna hade lovat att avveckla direktverkande el för uppvärmning - men efter folkomröstningen hade man tvärtom byggt ut direktverkande el i hela landet. Socialdemokraterna hade lovat att överföra kärnkraften i samhällelig ägo för att enklare kunna avveckla den - men efter folkomröstningen avreglerade man och allt mer kom att ägas av tyska intressen. Vid varje enskilt tillfälle i riksdagen hade man kunnat få majoritet för allt det man lovade inför folkomröstningen. Man avstod. Eller röstade aktivt emot.

Så sent som den 15 juni 1995 säger Ingvar Carlsson så här i en riksdagsdebatt som handlar om energipolitik och moral:

Anf. 42 Statsminister INGVAR CARLSSON (s): Herr talman! Jag vet inte för vilken gång i ordningen jag gör det, men jag skall gärna för Birger Schlaug upprepa att för mig är en folkomröstning ett utomordentligt viktigt instrument i demokratin. Har man valt att underställa folket en fråga, kan man inte utan vidare nonchalera dess beslut. Därför är detta inte bara en energipolitisk fråga för mig. Det är också en moralisk fråga. Svenska folket har sagt ifrån genom att rösta för en avveckling 2010, och då kan vi inte bara ändra på det.

Mitt förtroende för socialdemokratin har därefter varit i stort sett obefintligt. Jag litar helt enkelt inte på dem. Trots alla de goda socialdemokratiska gräsrötter som finns.

Hyckleriet fortsätter än idag. Mona Sahlin låter i senaste nummer av ETC meddela, med anledning av att statliga Vatenfall investerar i kolkraft och nu vill satsa 130 miljarder på engelsk kärnkraft, att "En socialdemokratisk regering kommer att vara mycket tydlig som ägare: det är investeringar i förnybar energi som skall vara Vattenfalls fokus. Det är formulerat i de propositioner som även centern en gång ställde sig bakom".

Men Herregud! Under sossarnas senaste maktinnehav skulle de varje dag kunnat få majoritet för detta i riksdagen, tillsammans med miljöpartiet och vänsterpartiet. Varför försökte man inte? Varför motverkade man istället detta?

PS!

Och i Vitryssland tvingas man flytta till Tjernobyl...

I diktaturens Vitryssland tvingas förresten just nu tusentals människor att flytta närmare Tjernobyl. Det kallas tvingande maktutövning. I demokratier ägnar vi oss åt mer sofistikerade varianter i form av belönande och betingande maktutövning - det vill säga man betalas för att göra något mot sin övertygelse och samhället domineras av propaganda som skapar normer i samhället. T ex konumtionens normer.

Normer som känns så meningslösa och tomma när man står och tittar på ungarnas sandlåda den dag man får veta att ett radioaktivt moln närmar sig. Sedan må man gilla eller ogilla kärnkraft. Den dag man står där smyger känslan av äckel sig på. Jag lovar. Då känns allt annat futtigt.

Korkat

Få saker tycks mig så primitivt och klumpigt som kärnkraft. Talet om "högteknologi" är på gränsen till absurd. Ett omständigt sätt att framställa el, via vatten som fås att koka. Hör hemma i Homers värld.

Senaste absurditeten kan man läsa om här. Handlar om något som simpelt som en transport av plutonium.

Därför gjorde Björklund utspelet om kärnkraft

Jan Björklund vilar inte på hanen. Han utmanar centern och kräver fyra nya kärnreaktorer.

Varför gör han det nu? Svaret är nog inte det som DN ger. Utan är mycket enkelt: imorgon, måndagen den 14 januari, öppnar denna hemsida. Följd av en kampanj i bland annat tunnelbanor. Och filmsnuttar (se längst ner!). Folkpartiet vill helt enkelt surfa med på kampanjen. Och flytta strålkastarna bort från förnybar energi, som ju förknippas med De gröna, till kärnkraft, som förknippas med folkpartiet. Kärnkraft i kamp mot klimatförändringar.

Smart partistrategiskt drag. Men i sak , oavsett om man gillar kärnkraft eller inte, ganska ogenomtänkt. Sänke eller flöte när det gäller uppfattningen om regeringens duglighet?

Fyra kärnreaktorer bör alltså byggas med start nästa mandatperiod, enligt folkpartiet. Det blir en bassäng till var och en av Alliansens partiledare. Björklund känns som en fossil, kan man ju säga om man vill vara ironisk. Vad värre: energidebatten känns hopplös, allt känns igen från folkomröstningen för mer än 25 år sedan. Nästan ingenting har hänt. Mer än att Sverige har blivit alltför beroende av en sårbar energikälla. Det är därför Björklunds förslag är ogenomtänkt.

Jag kan förstå att man kan driva en debatt om kärnkraften i länder där man inte redan är starkt beroende av kärnkraft. Men i Sverige är ju problemet att vi är alltför beroende av just kärnkraft. Problemet är att den är sårbar - vem minns inte när man stängde hälften av reaktorerna för några år sedan av säkerhetsskäl. Då var det en mild vinter, vad hade hänt om det varit 20 grader kallt den månaden?

Ransonering hade förmodligen införts. Många hade fått stänga av några rum i sina villor. Krupit närmare varandra. Älskat mer. Flyttat in teven i köket. Satt på sig ullstrumpor och ylletröja. Kanske hade man samåkt till jobbet för att slippa använda så många motorvärmare.

Det hade säkert fungerat. Lite obekvämare, men kanske rent av lite mysigt. Kanske hade nya kontakter knutits. Grannar träffats, lärt känna varandra när man samåkt till stan eller kört varandras barn till dagis. För industrin hade det nog varit värre, en del permitteringar hade det säkert blivit. Kanske några elintensiva industrier fått lägga ner några månader. Det hade varit synd, kostat en del, men vi hade säkert överlevt det också. Självfallet hade det varit uppskruvat debattklimat, men det hade lagt sig så småningom och kanske hade en del tyckt att det var skönt med extrasemester ett tag.

Ur detta perspektiv kan man ju tycka att det kanske inte gör så mycket om folkpartiet får igenom sina förslag. Vi klarar några månader med ransonering. Men att bygga ett samhälle på de lösa bolinerna är inte smart. Det är dumt.

Minns ni folkomröstningen? Minns ni valsedlarna?

• Linje 1 (Ja till kärnkraft - med bland annat moderaterna)


• Linje 2 (Först bygga ut och sedan avveckla - med bland annat s och fp)


• Linje 3 (Nej till kärnkraft - med bland annat c, v och kd)

Det enda som skiljde Linje 1 från Linje 2 var baksidan på valsedeln. Linje 2 lovade a) att avveckla direktverkande elvärme och b) överföra kärnkraften i offentlig ägo för att lättare kunna avveckla den så småningom (2010).

Linje 2 vann. Och de partierna som stod bakom den linjen (socialdemokraterna och just folkpartiet) har under alla år alltid haft möjlighet att förverkliga sina löften från baksidan. Man har alltid kunnat få majoritet för dem i riksdagen. Men man har aldrig försökt! Tvärtom: när frågorna var uppe i riksdagen har man röstat emot.

Den direktverkande elvärmen byggdes därför ut, vilket ledde till att beroendet av el ökade dramatiskt, de rena alternativen förhindrades och avvecklingen försvårades. Sverige hade idag legat i absolut framkant när det gäller vind, solceller och effektiv teknik om man stått för sitt löfte att avveckla direktverkande el. Vind och solkraft är de idag snabbast växande globala marknaderna.

Sorry, Sverige!

Och kärnkraftsverken hamnade till stor del i händerna på tyska bolag, istället för att som lovats överföras i offentlig ägo - bolagen som nu kräver ersättning om verket "avvecklas i förtid". Det är lika idiotiskt som att staten skulle ersätta kemikalieindustrin när DDT förbjöds.

Sorry, Sverige! Men vi får ju de politiker vi förtjänar.

Nu kan man ju tro att oppositionen är förnuftigare när det gäller energipolitiken. Sossarna utgjorde ju tillsammans med folkpartiet Linje 2, så de har blåst oss lika mycket. Sossarna är ju djupt splittrade, där finns inga ideologiska grunder för synen på kärnkraft. Det är en sakfråga. Som kan avgöras av vilka man samarbetar med, vilket humör partiledningen är på, vilken roll LO skall ha för besluten. LO vill öppna upp för mer kärnkraft.

Till och med miljöpartiet famlar lite grand. I en intervju i Ekot för några veckor sa Peter Eriksson att kärnkraft är "begränsat bra", men "visst kan det vara en dellösning" och att utbyggd kärnkraft "inte kan ligga först" på en lista över åtgärder mot klimathotet. Efter folkpartiets utspel har De gröna skärpt till sig. Peter kritiserar Björklund för att förslaget är "dumt och okunnigt" samt att "Framtiden måste bygga på ett hållbart energisystem. Annars har vi inte lärt oss någonting av den nuvarande miljökrisen." Även inom De grönas ledning känns det således överraskande beroende av dagsform.

Energidebatten, särskilt den del som handlar om kärnkraft, är sig lik sedan 30 år tillbaka. Det Jakob Dalunde förtjänstfullt sammanfattar idag kunde sammanfattas redan då. Men nog är det märkligt att det finns ett parti som vill göra utbyggnad av kärnkraft till en profilfråga trots att alla gamla problemen - uranbrytning, slutförvar, olycksrisker - är kvar. Men än värre: hur kan någon som tror på teknisk utveckling och modernitet föreslå något så primitivt och omodernt som kärnkraft? Ett mer omständigt och dyrt sätt att koka vatten, för det är ju det som det handlar om, finns inte.

Jag kan, som sagt, ändå förstå att konservativa politiker kan ta till dessa förslag i länder där kärnkraften utgör bara en liten del av elförsörjningen, men i Sverige? Hur tar man förresten ansvar för en kärnkraftsolycka? Avgår som minister? Fast inte som utbildningsminister antar jag.

Trot eller inte: solen lyser idag, drar ut med kajaken på fjärden, för där ligger ännu ingen is.

Här kommer info från Koldioxidens Vänner...

Lite uran får dom väl tåla...

När Uppdrag granskning igår sände ett program om uranbrytning var det inte något nytt som framkom. Men pinsamheten blev total när moderaternas gruppledare, tillika talesperson i miljöfrågor, Lars Lindblad plötsligt - efter 30 års debatt!!! - ger sken av att inte känna till att uranbrytning är något av det skitigaste man kan hålla på med. Han hade inte "uppfattat sådana signaler", hävdade han.

Antingen är karln totalt urblåst, eller också ljuger han. Jag tycker, trots allt, att det sistnämnda är att föredra.

Den svenska minerallagen är ett sanslöst exempel på naiv underkastelse. Markägare kan körs över, kommuner kan köras över, grannar kan köras över. Har du otur kan bolagen stå utanför din husknut på sommarstugan och ta markprover utan att du kan göra något åt det. Internationella företag hyllar lagen som ovanligt "exploateringsvänlig". Halva Sverige är inmutat för sökande av mineraler! När nu den svenska regeringen profilerat sig som öppen både för mer kärnkraft och för svensk uranbrytning kan ett litet helsicke bryta ut.

Det finns idag i Sverige 149 beviljade eller sökta tillstånd att prospektera uran! Det är näringsministern - centerpartiets ordförande Maud Olofsson - som ansvarar för dessa frågor. Och hon öppnar dörrarna vidöppna. Jo, ni läste rätt. Centerpartiets ordförande Maud Olofsson hukar när det gäller uranbrytning. Olof Hohansson, var är du?

Mer om minerallagen: 1989 slog en stor majoritet av riksdagen fast att internationella företag skall ha rätt att muta in landet för att leta efter mineraler. Vare sig markägare, kommuner eller stat fick vetorätt (vilket miljöpartiet krävde) för att förhindra intrång och mineralletning. Ingen skatt eller ersättning betalas för uttaget av en ändlig naturresurs. Idag är stora områden av Sverige inmutade av internationella företag. Åtskilliga kränks av denna lag: det förekommer att företag går in på andras mark - man får gå ända in till huskroppen på sommarstugor! - för att provgräva.

Miljöriskerna med uranbrytning är sådana att uranbrytning inte bör tillåtas i Sverige. Näringsminister Maud Olofsson borde se till att uranbrytning förbjuds, genom en ändring i minerallagen. Dessutom bör både kommun och markägare ges rätt till veto för all prospektering av mineral. Samtidigt bör skatten på el från kärnkraften snabbt stiga för att på det sättet mönstra ut verken. Den modellen innebär att värdet på reaktorerna blir allt mindre och därmed kan ägarna inte heller kräva enorma ersättningar från staten för beslut om nedläggning, som blev fallet när Barsebäck lades ner.

Om du är intresserad av att läsa vad jag skrev om denna fråga i boken Svarta oliver och gröna drömmar (Norstedts, 1997) kan du klicka här.

Det vill inte säga litet...

Mona Sahlin skriver på DN-debatt att Sverige aldrig tidigare haft en regering där det varit större skillnad mellan vad den säger och vad det faktiskt genomför.

Det vill inte säga litet.

Jag minns en regering som berättade att man skulle genomföra "det gröna folkhemmet". Jag minns en regering som absolut och heligt lovade att kärnkraften absolut skulle avvecklas till 2010.

Så det vill verkligen inte säga litet. Men Mona har säkert rätt.

För övrigt är ni som kan välkomna till Kristinehovs Malmgård, Kristinehovsgatan 2, på Söder i Stockholm. Kl 12.00 inleds ett seminarium på temat: Hur lägger vi överflödssamhället bakom oss.

Mp tonar ner kritiken av kärnkraften - sätter sig på det sluttande planet för att inte provocera?

Det gröna teet kallnade idag. Frukosten blev stående. Jag hör Peter Erikssons röst i radion. Och får höra att kärnkraft "inte kan ligga först" på en lista över åtgärder mot klimathotet. Att kärnkraft är "begränsat bra". Men "visst kan det vara en dellösning". Så hade det inte låtit för några år sedan.

Huvudargumenten mot kärnkraft, som Peter återkommer till flera gånger, är två: det tar för lång tid att bygga ut kärnkraften och det är dyrt. Inte ett ord om uranbrytning, avfallsproblem eller olycksrisker. Jag tror inte ens Mona Sahlin hade valt att argumentera på detta sätt.

Detta kan inte tolkas som annat än att De gröna är på väg att försiktigt flytta positionerna i motståndet mot kärnkraften. Till och med frågan om kärnkraftverk som mål för terrorangrepp spelades ner - de problem mp:s språkrör såg var, förutom att det tar tid att bygga kärnkraft och att det är dyrt, utbyggnad i "instabila länder", som Pakistan, Iran etc.

Under hela samtalet nämnde Peter Eriksson inte en enda gång att konsumtionssamhället nått vägs ände, att vi måste byta livstil, att det är dags att fråga oss: vad gör vi när konsumtionssamhällets era är över?

Det Peter ger uttryck för är en tydlig grön positionsförändring även i en sådan grundbult som synen på kärnkraft. Tidigare var det synen på svensk medverkan i EU:s stridsgrupper som plötsligt blev en grön hjärtefråga, från att tidigare ha varit otänkbart. Kanske uppfattas det absoluta motståndet mot kärnkraft som omodernt, kanske har man beställt opinionsmätningar, kanske är strategin den att förflytta sig så mycket som möjligt mot en mittposition i tron att "gröna väljare" ändå inte har något annat parti att rösta på. Jag utesluter naturligtvis inte att partiledningen helt ärligt ändrat uppfattning.

Jag tror att man gör ett gigantiskt misstag som nu, mitt under klimatdebattens senaste rapporter, undandrar sig uppdraget att ifrågasätta konsumtionssamhället. Ett lika stort misstag som att låta miljöministrarna ha huvudansvaret för klimatfrågan. Det är en fråga för statsministrar och finansministrar eftersom det är på den nivån samhället måste styras.

Hur hade mp svarat tidigare på frågan om klimat-kärnkraft? Skulle tro att man skulle svarat ungefär som Greenpeace gör: "Kärnkraft är förenat med enorma problem - utsläpp från uranbrytning, risk för utsläpp vid olyckor och terrorangrepp, samt livsfarligt avfall vi inte vet hur vi ska hantera."

Värre än att vara glad i hatten: högt flygande ord om moral och strålande löften...

Tagit del av ståhejet kring Schenström. Uppsägning blev det. Debatt om enkla frågor är lättare att engagera sig i än i svåra frågor. För både journalister och vanliga dödliga. Någon pratade om moral och etik. Kom att tänka på Ingvar Carlsson, statsministern före Göran Persson, ni vet. Han sa något till mig en gång om moral. Det var i en partiledardebatt.

Sökte på nätet och fann följande från den 15 juni 1995. Med facit i hand kan man konstatera att utifrån Ingvar Carlssons egen måttstock så saknar sossarna moral. Om man inte lyckas avveckla kärnkraften senaste 2010...

Tänk vad moral kan vara flyktig... Även om man inte är glad i hatten, eller på kanelen...

Anf. 42 Statsminister INGVAR CARLSSON (s)

Herr talman! Jag vet inte för vilken gång i ordningen jag gör det, men jag skall gärna för Birger Schlaug upprepa att för mig är en folkomröstning ett utomordentligt viktigt instrument i demokratin. Har man valt att underställa folket en fråga, kan man inte utan vidare nonchalera dess beslut. Därför är detta inte bara en energipolitisk fråga för mig. Det är också en moralisk fråga. Svenska folket har sagt ifrån genom att rösta för en avveckling 2010, och då kan vi inte bara ändra på det. Vill man göra något sådant får man gå tillbaka till folket. Birger Schlaug tog också tidigare upp vetorätten. Vi kommer under inga förhållanden att låta vår alliansfria utrikespolitik underställas någon omröstning utanför den här kammaren. Det är vi själva som avgör den saken och ingen annan.

Olof Johansson, var är du?

Jag har hört Maud Olofsson tala om kärnkraft.

Aldrig trodde jag väl att jag i förtvivlan skulle vända mitt ansikte mot kosmos och ropa:

Olof Johansson, var är du?

Kärnkraftens vänner är dess största fiender

Debatten om kärnkraft är absurd. Det är inte bara samma argument idag som för 25 år sedan. Det är delvis samma människor som debatterar - och exakt samma nonchalans nu som då. Forsmark är bara förnamnet.

Under åren som politiker var jag säkert med om hundratalet debatter om kärnkraftens vara eller inte vara - och mötte nästan alltid en stöddig, nonchalant och förnekande attityd.

Nu har riksrevisionen konstaterat att beredskapen för att ta hand om långsiktiga konsekvenser av en kärnkraftsolycka är mycket bristfällig och att länsstyrelser som har kärnkraftverk i sina län saknar fullständiga saneringsplaner.

Det är som om kärnkraftens vänner är dess största fiende.

Minns ni folkomröstningen? Minns ni valsedlarna?

• Linje 1 (Ja till kärnkraft - med bland annat moderaterna)


• Linje 2 (Först bygga ut och sedan avveckla - med bland annat s och fp)


• Linje 3 (Nej till kärnkraft - med bland annat c, v och kd)

Det enda som skiljde Linje 1 från Linje 2 var baksidan på valsedeln. Linje 2 lovade a) att avveckla direktverkande elvärme och b) överföra kärnkraften i offentlig ägo för att lättare kunna avveckla den så småningom (2010).

Linje 2 vann. Och de partierna som stod bakom den linjen (socialdemokraterna och folkpartiet) har under alla år alltid haft möjlighet att förverkliga sina löften från baksidan. Man har alltid kunnat få majoritet för dem i riksdagen. Men man försökte inte ens! Tvärtom: när frågorna var uppe i riksdagen röstade man emot.

Den direktverkande elvärmen byggdes därför ut, vilket ledde till att beroendet av el ökade dramatiskt, de rena alternativen förhindrades och avvecklingen försvårades. Sverige hade idag legat i absolut framkant när det gäller vind, solceller och effektiv teknik om man stått för sitt löfte att avveckla direktverkande el. Vind och solkraft är de idag snabbast växande globala marknaderna. Sorry, Sverige!

Och kärnkraftsverken hamnade till stor del i händerna på tyska företag - som nu kräver ersättning om verket "avvecklas i förtid". Det är lika idiotiskt som att staten skulle ersätta kemikalieindustrin när DDT förbjöds. Sorry, Sverige!

Oavsett vad man anser om kärnkraft kan man konstatera att politiker lurat skjortan av folk - och kärnkraftens entusiaster genom sin nonchalans är dess värsta fiender. Och att vi skall vara glada så länge inte kärnreaktorer blir målet för terrorister - vilket förresten professor Hannes Alfvén varande för redan inför folkomröstningen. Därmed blev han utkastat ur det svenska etablissemanget. Ty det krävde redan då lojalitet.

Nu vill kd ha ny folkomröstning om kärnkraften. Så ofantligt märkligt: Först har man en folkomröstning, sedan vägrar man genomföra det man lovat - därefter säger man att man vill ha en ny folkomröstning eftersom det saknas alternativ till kärnkraft därför att ingen har genomfört det man lovat... Häpp!

Bilden är tagen i Tjernobyl i samband med saneringen.