Militären lyckas bättre än på femtio år!!

Försvarsberedningen, vars rapport presenterades för en månad sedan, ser klimatförändringarna som det allvarligaste hotet mot Sveriges säkerhet.

Därför är det naturligtvis alldeles lysande att mililtären nu drar ner antalet flygtimmar till hälften. Därmed gör svensk militär sin största insats för fred och säkerhet de senaste decennierna. Fortsätt så! Lägg ner verksamheten, satsa pengar på internationella sjukvårdsteam istället - världen har ont om läkare och mediciner, gott om soldater och vapen. Att satsa mer pengar på militären, vilket SvD föreslår, är groteskt. Det finns andra delar av den offentliga sektorn som betyder mer för säkerhet och demokratiförsvar: skola och rättssystem.

Ironisk, det där med att militären gör en miljöinsats? Nejdå. Visserligen är det så att JAS 39 Gripen drar mindre flygbränsle än tidigare stridsplan, men ändå står militärens flygövningar för en ganska stor andel av flygets totala utsläpp. När Nordic Air Meet avhölls i övre Norrland i höstas så levererades 400 000 liter flygbränsle till F21 varje dag, vilket ger utsläpp av drygt 1 miljon kg koldioxid per dygn.

När till och med Nobels Fredspris gått till Al Gore och FN:s klimatpanel är det inte mer än rätt att den svenska militären drar sitt strå till världens säkerhet genom att dra ner sin verksamhet. Mindre kompetenta siffernissar har sina fördelar ibland...

Samtidigt som Högkvarterat, genom sin förmåga att inte ha koll på budgeten, bidrar till bättre miljö så finns dock negativa tendenser. Samarbetet internationellt, som styrs av gemensamma
standarder och riktlinjer, innebär förmodligen inskränkningar i Sveriges möjligheter att välja nivå på ambitionen i miljöarbetet. Ett exempel är att NATO planerar att införa ett fossilt enhetsbränsle, vilket står i konflikt med den svenska ambitionen att avveckla användningen av fossila bränslen. Så inte ens bränslet får det påstått neutrala Sverige bestämma över längre... Enligt Högkvarterets egen miljörapport, sid 18. Tack för tips!

PS! Kunskap i skolan behövs, men också kunskap om skolan. I regeringen behövs kunskap om betyg.

Med en fot över kanten... Utsläppen ökar, vem hade trott något annat?

Igår fick vi veta att utsläppen av koldioxid ökade även förra året. Vilket knappast kan vara en överraskning för någon. Tvärtom, det där har vi tjatat om i mer än 20 år. Det vi ser är således ett betställningsarbete. Vare sig mer eller mindre.

Samtidigt får vi veta att Sverige klarar sig bra i, vi har minskat utsläppen med drygt 7% från 1990. Det man glömmer att påpeka är att vi har förlagt en ökande del av våra utsläpp i andra länder. Ett riktigt sätt att räkna är hur mycket ett lands konsumenter ger upphov till - räknar vi på detta reella sätt så ökar våra genomsnittliga utsläpp från 6 ton per person till upp emot det dubbla...

Kritiker av utvecklingen möttes första med förlöjliganden, sedan med förnekanden och nu med förskjutanden - "vi inser problemet, men vi tar hand om det imorgon, nu är det snart jul och då ska vi fira Disney, Tomten och Jesus med att shoppa utav bara fan så vi kan hålla igång sysselsättning, produktion och tillväxt." Kommer ni ihåg att det var varje amerikansk patriotiska plikt att shoppa i USA efter 11 september? Nu är det vår patriotiska plikt att slå julens shoppingrekord.

Det är skönt att verkligen vara utshoppad, att bara vara totalt nollställd när man ser en galleria, att sätta sig och mata duvorna istället för att trängas med folk som älskar att fylla kassar.

Nåja, tillbaka till saken. Det kommer att visa sig att utsläppen ökar även 2006 och 2007, när den redovisningen väl presenteras. Men, än är det ingen ko på isen, om man får tro FN:s klimatpanel. Panelen menar ju att utsläppen kan fortsätta till år 2015. Sedan måste vi minska. Ingen ko på isen således. Knappt någon is heller, för den delen.

När man tittar närmare på panelens rapporter så slås man av att ingångsvärden lika gärna hade kunnat leda till slutsatsen att utsläppen måste minska nu. Eller för tio år sedan. De självgående processerna (permafrosten t ex) rår vi inte alls över, och de kan skena. Inget nytt det heller. Men världens ledare, och Sveriges också för den delen, har valt ekonomisk och materiell tillväxt framför miljö och klimatsäkrad utveckling. Och det är ett medvetet val. Kom inte och säg något annat.

Vi lever i ett schizofrent tidevarv. Arbetarens klimatblogg konstaterade häromdagen följande:

Tidningarna har det slitigt just nu. Å ena sidan ta ett journalistiskt ansvar och berätta hur vi färdas allt snabbare mot en skräckframtid präglad av klimatkaos. Å andra sidan säga att allt är som vanligt: fortsätt flyga till Thailand! – och därmed fortsätta håva in annonspengarna från turism- och flygindustrin.

Så det blir både och. Metro kör klimatsatsning och färgar hela tidningen grön och skriker “rädda världen!” på framsidan. Men kör samtidigt reklam för ett reportage om de bästa Thailands-tipsen. Sida vid sida.

Svenska Dagbladet har bullat upp med Thailandstips i flera veckor inför den serie om klimat och resande som startade i dag och som är en bra sammanfattningar av hur vi med accelererande flygresor rycker undan alla möjligheter att just rädda världen.

Övrigt att notera för klimatkåta medier: George Bush har bjudit in Al Gore, och fyra andra Nobelpristagare till Vita Huset, den 26 november. Jag ser redan Aftonbladets rubriker: Nu räddar Gore världen!! Det är liksom skönt att lägga ansvaret på någon annan som skall fixa det. Så kan man fortsätta att göra reklam för ny fräck platt-teve, ekologisk pandahelg i Kina och julklappsshopping i Barcelona.

Häromdagen träffade jag förresten en god vän som är benägen att fira jul på grund av det där med Jesus och sån´t. Hon sa: "Stackars Jesus, bara man ville dyrka honom lite mindre och höra på honom lite mer". Kasta ut månglarna! Och känn er lyckligt utshoppade. Om inte annat så för klimatets skull. För det löser man inte med hjälp av bara etanolbilar, biobränslen, mer järnväg eller ens genom att byta ut sin gamla ficklampa mot en solcelldriven... Det handlar i grunden om att vi måste lära oss att konsumera mindre. Att inte tro att vi kan ha samma konsumtionsmönster bara för att vi handlar ekologiskt. Det handlar om att ta sig rätten att bli utshoppad.

Socialister har mycket att bevisa

Socialister har mycket att bevisa när det gäller miljöfrågor. Jag är synnerligen skeptisk till deras nyuppväckta intresse för klimatfrågor. Varenda tidskrift, som på något sätt profilerar sig som socialistisk eller allmänt vänster, kör idag med klimat och miljö. Men var i h-e var ni innan det blev en poppisfråga? Ni var inte ett dugg bättre än borgerligheten, så sätt inte på er några gröna vingar och låtsas som något annat.

Min uppfattning av radikala socialistiska samhällskrafter är att de till helt dominerande del är miljöpopulister. Det är därför jag får rysningar av obehag när De gröna låter sig inlemmas i "det socialistiska blocket", "vänsterblocket", "det röda blocket". Nog är det så att De gröna under många år drivit en betydligt hårdare fördelningspolitik än sossarna - och till och med än vänsterpartiet när det gäller synen på vilka som skall skyddas bäst i socialförsäkringssystemen. Men det bör inte föranleda partiet att låta sig indefinieras i den socialistiska sfären. Den sfären är anfrätt. För den är nämligen miljöfrågan en tilläggsfråga. En fråga man kan ta till när det passar, när det är trendigt, när man kan miffla till sig röster och sympati. Att tidskrifter till vänster nu har hela nummer som handlar om klimatfrågan är inte mer heroiskt än att Veckans Affärer har det. Inte mer trovärdigt heller. Trovärdighet uppstår den dag man driver miljöfrågor trots vikande opinionsintresse.

Vi som talat om miljöfrågor, om klimatfrågor, i årtionden har av radikala socialister snarast uppfattats som udda figurer. Vänsterfolk har betraktat miljöfrågorna som betydligt mindre angelägna än "de verkligt viktiga samhällsfrågorna". Som lyxfrågor, på samma sätt som många ledande feminister tycks göra. I Björn Forsbergs nyutkomna bok Tillväxtens sista dagar påminns vi om en ledarkrönika i Ordfronts Magasin signerad Björn Eklund. Eklund har svårt att förstå hur något så jämförelsevis obetydligt som landets ledande miljöorganisation kan locka fler medlemmar än Föreningen Ordfront: "Om Naturskyddsföreningen har 200.000 medlemmar, borde inte en förening till värn för demokrati och jämlikhet ha dubbelt så mycket". Miljön är ingen grund för socialister, det är en tilläggshandling. Därför beror engagemanget mer på trender än på vetenskapliga fakta.

När vänsterpartiet, i en budgetförhandling, med alla medel försökte stoppa - och också lyckades stoppa - en bensinskattehöjning så är det inte något unikt. Det var ju innan klimatfrågan var en trendfråga. Det var svårtuggat.
Min första miljödebatt med en vänsterpartist avhölls i mitten på 80-talet. I Strängnäs. Vänsterpartisten satt i riksdagen, var partiets talesperson i miljöfrågor och hävdade att det grå, hårda papper som man hade i de kommunistiska staterna berodde på att socialister tog miljöhänsyn. Något mer korkat hade jag aldrig hört. Utsläppen från pappers- och massaindustrin i de socialistiska staterna var större än i de kapitalistiska. Punkt. Miljö är en tilläggsfråga för de flesta socialister. Precis som det är för liberaler.

Historiskt sett har socialister alltid varit motståndare till naturskydd och miljöhänsyn. Man har sett bolmande skorstenar och stinkande avgasrör som den yttersta formen av välstånd - nu skulle ju arbetarklassen få bete sig lika jävligt som kapitalisterna gjort sedan länge. Det är ideologiskt klockrent - lika klockrent som när nu kineserna, med rätta, anser sig ha rätten att skita ner lika mycket som västerlänningar. Att naturlagarna står i vägen, är liksom underställt denna begäran.

Det var de konservativa som värnade miljön, det var de konservativa som värnade naturen. Naturligtvis med det tillägget att "om kreti och pleti beter sig som vi gör drabbas ju våra sjöar, våra sommarstugor, våra gäddor och vi får svårt att komma fram på vägarna om arbetarna skall ha en massa bilar...". När den moderna gröna rörelsen växte fram och krävde global solidaritet och en miljöanpassad livsstil så tappade högern hakan, och miljöfrågan fick någon sorts vänsterstämpel.

Frågan är då med vilken politik man kan komma tillrätta med klimat- och andra miljöhot. Självfallet fungerar det inte med någon sorts "grön kapitalism" där motorn är evig tillväxt och evigt ökande konsumtion. Men ingenting, absolut ingenting, säger att trovärdigheten är större hos de socialister som yrvaket tittat upp och sett att kapitalister som Al Gore och gamla chefsekonomer på Världsbanken lyckats driva upp klimatfrågan på den politiska agenden...

Socialistiska vänner, ni har jävligt mycket att bevisa! Lika mycket som Reinfeldt. Att ni tror att ni är mer trovärdiga än han är, vilar nog mer på självgodhet än på fakta. Faktiskt.

Elin Wägner i energidebatt för 83 år sedan...

Elin Wägner, som jag skrivit en del om, var långt före sin tid också när det gäller synen på energislöseri och konsumtionshets. I tidningen Tidevarvet (18 oktober 1924) skriver hon följande om användningen av fossila bränslen.

I en allt snabbare takt förbrukas de vilande krafter som sparats från tidigare, eldigare jordskeden. Allt mer glupska blir behoven... (-) endast sällan talas det om att spara på energin, man förutsätter som självfallet en ständigt stigande ökning av behoven. Är det nödvändigt att karusellen skall snurra så fort? Kunde inte karusellen snurra lika fort med mindre kraftförbrukning?

Och så ger hon ett exempel på hur ägare av en av världens största lampfabrikanter agerar:

Den lampa fabriken tillverkar är alldeles utmärkt, men den är ohjälpligt utbränd efter låt oss säga två år och måste gå i soporna. Det vill säga det var så till dess en fattig och klyftig uppfinnare fann en metod att förnya den utbrända delen av lampan med användande av dess dugliga delar.

Det var en så enkel metod, att han för hälften av det pris fabriken tog för en ny kunde leverera en fullt jämbördig återställd lampa. Att slänga bort de utbrända lamporna är alltså lika opraktiskt som att slå sönder servisen när man ätit... Men då sa fabriken nej. Lamporna är vårt patent, vi vill tillverka och sälja dyra lampor och vi tillåter inte, att ni ger våra kortlivade lampor ett praktiskt taget evigt liv. (-) Skulle vi ruinera vår egen rörelse, göra våra 100-tals arbetare brödlösa? Tvärtom, vi ämnar förkorta våra lampors livslängd med 20 procent för att få snabbare omsättning.

Och så avslutar hon sin artikel:

Denna historia riktar in ljuset på en liten punkt av det stora slamrande, kraftförbrukande maskineriet, vid vilket vi alla är indragna, och åt vilket vi ger våra krafter.

Elin Wägnersällskapet finns här! Bilden är från sällskapets hemsida.

Almedalen, mördarsniglar och politiska sniglar

I Almedalen talas politik. Och på gatorna i Visby stoppas man av människor som vill prata. Den vanligaste frågan jag fått är faktiskt följande: "Varför i h-e har ni inte gjort något åt mördarsniglarna???"

Kunde väl svarat att det inte har så mycket med politik att göra. Men det har det ju förstås. Och mitt svar överraskade de flesta: För åtskilliga år sedan, innan mördarsnigeln blev ett jätteproblem (se t ex dagens SvD), så krävde mitt gamla parti en nationell handlingsplan i frågan. Det gäller nämligen att ha framförhållning. Att tänka längre än en mandatperiod.

"Gjorde ni? Det hade jag ingen aning om", blir reaktionen. Nej, det tror jag det. Inte skrev tidningarna om det. Och om man gjorde det blev det väl i smått förlöjligande form...

Ungefär som när partiet tog upp frågan om spårtaxi (som nu utvecklas!), krav på mer lövträd för att minska risken för stormskador ("det strider mot produktionskraven,"), krav på ekologiskt jordbruk ("ska ni tillbaka till stenåldern, hahaha"), klimatfrågan ("ni överdriver!"), vindkraft och solkraft ("Guuuud, så flummigt..."), klorfritt papper ("ni vill slå sönder svensk basnäring"). För att inte tala om de förlöjligande minerna utanför Slottet när jag kom med elbil till en kungamiddag, medan de andra kom i fossildrivna limosiner... Ja, det fanns de som generat skämdes över någon bar sig så simpelt åt...

Tänk om det gamla politiska, ekonomiska och fackliga etablissemangen någon enda gång lyssnat, satt sig in i frågorna och försökt förstå istället för att skrika Nej, Nej, Nej! Tänk om de vågat tänka längre än näsan räcker. Tänk om de fattat att man inte kan kompromissa med naturlagarna - att man inte har så mycket nytta av sina stora och små förhandlingsdelegationer eftersom ekonomiska teorier inte biter på ekologiska realiteter.

När jag går i Visby ser jag dem, de där nejsägarna, de där som stoppat all utveckling, de där i Svenskt Näringsliv, LO, LRF, sossarna, moderaterna, markägar- och sprutpartiet centern... De där som nästan alltid tagit fel beslut, ständigt varit på efterkälken, ständigt varit rädda för det nya. Nu, när det kostar mycket mer att vända, låtsas de vara föregångare. Men deras halstarriga försvar för det som varit - och deras verbala omvändelse i snigelfart - har kostat Sverige åtskilligt: ta en titt i skogarna som ligger, fundera över varför Danmark - inte Sverige - gjort vindkraftverk till exportsuccé, fundera över varför Norge tar täten när det gäller solenergi.

För att inte tala om Östersjön! Inför valet 1988 lovade alla partier, utom moderaterna, att ta havsfrågorna på allvar, man lovade i den ena debatten efter den andra en rad konkreta åtgärder. När miljöpartiet, efter riksdagsinträdet, lade en tung motion med de konkreta krav de flesta varit överens om före valet så röstades allt ner. Och nu sitter man där med problemet. Tjugo år efteråt. Andreas Carlgren säger samma sak som dåtidens miljöminister Birgitta Dahl gjorde: "NU är det allvar". Men, jag lovar er, kära bloggläsare, inte kommer man att göra ett dyft som hotar den heliga kortsiktiga tillväxten, Volvo:s vurm för stora bilar eller storböndernas intressen.

Mördarsniglarna då? Ja, nu står det politiska etablissemanget utan framförhållning. Så, tänk på detta varje gång ni drabbas av invasion av mördarsniglar: Det är förödande med politiker som vägrar tänka längre än i mandatperioder. I min värld är långsiktighet några miljoner år - när jag kom in i riskdagen, förlåt riksdagen, så förstod jag att långsiktighet var fram till nästa valdag.

Politiska sniglar - blå, röda, bruna, oranga, svarta och giftgröna - är värre än mördarsniglar. Det påminns jag om varenda gång jag ser någon av dem i Visby. Och här dräller det av dem.

Recept hittar du här. Och regeringens förvirrade uppfattning här...

Lyssnade på Sahlin - och kom på mig själv att längta efter Persson...

Mona Sahlin på Almedalens scen. Pratar som en riktig socialdemokrat. En sådan som fanns innan miljöfrågorna dök upp i deras vokabulär. Det tog nästan 40 minuter innan hon nämnde ordet miljö.

Det enda som kan tyckas vara mer uppseendeväckande än detta är att en kristdemokrat - vars parti är det enda i världen som vill sänka priset på bensin trots alla insikter om klimathotet - på SvD:s debattsida ojar sig över att hon inte tog miljön på allvar...

Hur som helst: Aldrig trodde jag att jag skulle stå i Almedalen och längta efter Göran Persson! Trots allt.

Grattis Hägglund! Djurskyddsmyndigheten nedlagd och du får driva kravet på sänkt bensinskatt...

Djurskyddsmyndigheten finns inte längre. Sökte hemsidan straxt efter midnatt. Fann att den var släckt. Det gjorde ont.

Myndigheten lades ner efter en relativt massiv förtals- och förvrängningskampanj. En märklig kampanj eftersom man skjutit på den myndighet som överfört innehållet i den svenska djurskyddslagen från pappersprodukt till det enskilda djuret. Jordbruksintressen, centern och kristdemokraterna har varit pådrivande.

Ville man åt något så borde man ändra på lagstiftningen. Men den är man stolt över. Världens bästa, säger man. Men när man skall leva efter den slår man bakut. Hyckleri. Och var så säker: med myndigheten nedlagd kommer djurskyddslagen att urgröpas - och kanske till och med skrivas om.

Jag upplever att djurskyddsmyndigheten föll på grund av passiv kommunikation. Motståndarna fick sätta dagordningen och fick därmed företräde när det gäller problemformulering. Myndigheten var helt enkelt för snäll när det gällde aktiv mediehantering.

Ett exempel på märklig debatt i medierna var myndighetens förslag till regler för hästhållning. Eller rättare sagt det som tidningar hävdade att förslagen innehöll. Men var är det för konstigt att föreslå att hästars, vetenskapligt bevisade, behov av social kontakt ska tillgodoses? Att de dagligen ska få röra sig fritt? Att de ska få en minsta mängd grovfoder och att de inte ska tillåtas stå uppbundna i spilta mer än 16 timmar per dygn?

Är detta upprörande? De allra flesta remissinstanser var positiva till förslaget och de få som var negativa hade inte den vetenskapliga expertisen på sin sida. Tråkigt att Aftonbladet gjorde ett sista angrepp så sent som för några dagar sedan: då på temat att myndigheten svek hästarna. Återigen berodde detta missförstånd på senkommet agerande från myndigheten, denna gång reagerade man inte tillräckligt snabbt på ett dåligt formulerat TT-meddelande. Tittar man förresten in på Djurens Rätts hemsida så hittar man inte en rad om nedläggningen - startsidan inleds istället av att man kan köpa en tröja med en gris på.

När nu djurskyddsmyndigheten lägg ner försvinner den tredje större strategiska förändringen som miljöpartiet lyckades få igenom efter alla års samarbete med sosseregeringen:

• grön skatteväxling för att styra ekonomin så att det som är rätt långsiktigt också blir lönsamt kortsiktigt,
  
• friår för att ge människor andrum,
  
• och djurskyddsmyndighet som skulle ge djuren den rätt de enligt lagen skall ha.

Det var de tre första sakfrågorna jag, på uppdrag av riksdagsgruppen, tog upp med Göran Persson den första gången vi träffades, i köket på Sagerska palatset. Efter valet 1998. Nu är det bortsopat. Och sossarna kommer inte att lägga två strån i kors för att återställa det. För egentligen var man emot alltihop. Men man tvingades att acceptera det. Förmodligen hade man hellre gjort upp med moderater och kristdemokrater och sluppit både skatteväxling, friår och djurskydd.

Bitter? Det är bara förnamnet.

Fast bittrare bör såväl förespråkare för demokrati som djurskydd vara. Regeringen lade nämligen ner myndigheten utan utvärdering och utan att jämföra hur djurskyddet sköttes tidigare av jordbruksverket. För centerpartiet och jordbruksministern räckte det kanske med att generaldirektören var miljöpartist - Matz Hammarström - som, förutom att inte vara del av LRF:s kompiskrets, har intellektuell förmåga utöver politisk retorik. Det blev väl bara för mycket för jordbruksministern.

För Göran Hägglund, som varit den som hårdast slagit mot myndigheten, kanske det varit besvärande att Matz Hammarström är prästutbildad och ändå haft mage att ägna de "själslösa djuren" sin uppmärksamhet... Jag minns med visst förakt att jag från kristet håll, i varenda valrörelse, fick möta påståendet att jag hellre skulle rädda en påkörd älgkalv än ett påkört barn. Ur det debattmoraliska perspektivet är det inte förvånande att kristdemokraternas kongress, som ett led i att rädda skapelsen, åter igen slagit fast att bensinskatten skall sänkas...

Kanske tänkte majoriteten på kongressen som delar av den kristna rörelsen i USA gjort: ju fortare det går åt helvete på jorden, ju fortare kommer Jesus tillbaka... Ni vet, gammmal kommunistisk strategi: låt det först blir riktigt dåligt, sedan vill folket göra revolution.

Nåja, Göran Hägglund, kan idag vara glad: Djurskyddsmyndigheten läggs ner, han får slåss för sänkt bensinskatt mot den dumma miljörörelsen och de dumma vetenskapsmännen, och hans parti kan tänka sig att så småningom ingå i militäralliansen Nato med kärnvapen på sitt program. Underliga äro de judisk-kristna värderingar som Göran Hägglund brukar hänvisa till som grund för sitt partis beslut...

Succé för Reinfeldt - ta hans miljöprat på allvar!

Fredrik Reinfeldt uppfattas som näst bästa partiledare/rör när det gäller klimatfrågan. Det visar en opinionsmätning som Fokus gjort.

En häpnadsväckande resa från bottenläge till nivåer där han jagar Maria Wetterstrand i hasorna. En resa som gått via Kalifornien och möte med Arnold Schwarzenegger.

Fokus har låtit fråga drygt 1000 personer vem man har störst förtroende för i klimatfrågan. Maria Wetterstrand vann, förstås, med 16 procent. Lägger man till Peter Erikssons 4 procent så får De grönas båda rör tillsammans 20 procent av väljarna. En oroande låg siffra med tanke på att mp brukar ha förtroendesiffror på minst 50 procent när det gäller miljöfrågor. Oroande och orättvis.

Fredrik Reinfeldts PR-offensiv i klimatfrågan har ställt till det: Dels har han själv ryckt åt sig 11 procent trots moderaternas genuint dåliga miljöpolitik, dels har han agerat så att 50 procent av de tillfrågade, förmodligen många sossar och sådana som tidigare ansett att mp varit överlägset bäst i miljöfrågor, nu uppger sig vara osäkra.

För Maud Olofsson måtte läget kännas minst sagt tragiskt: hon är omsprungen av en moderat med två procentenheter i miljöfågor...

Moderaterna har således lyckats med något ganska enastående. Strategiskt har man, förutom Arnold-pratet, lanserat en webbsida om klimat, lanserat en logga med grön bakgrund, låtit sin partiledare – för första gången i historien! - såväl berömma miljöpartiet för dess insatser (inträffade under vårens sista partiledardebatt) som vädra idén om högre miljökatter…

I sak har moderaterna inte förflyttat sig en tum, men verbalt är det ett nytt parti. Man har alltså konsekvent satsat på det legitimerande miljösystemet, men ännu så länge inte ett dyft på det operativa. För att tala näringslivsspråk.

Överraskad? Inte alls. Jag tror att Reinfeldt faktiskt menar allvar med sitt verbala engagemang. Om så är fallet tillhör partimedlemmar och riksdagsgrupp de som måste bekämpas. Liknande problem hade Göran Persson: hans värsta motståndare i miljöfrågor var inte mp utan de egna statsråden och den egna riksdagsgruppen. Kom ihåg att traditionellt var det de konservativa - inte socialisterna - som värnade natur och miljö. Och Reinfeldt har rötter i detta goda konservativa arv. Mycket de närmaste åren hänger på Reinfeldt - inte minst inom EU. För gröna gäller det att uppmuntra och utmana honom, inte slå honom i skallen av slentrian. Även blåbär kan göra sig i det gröna. Det som behövs nu är, för att citera en stor rockpoet: A little less conversation, and a little more action, please... :-)

Sahlin då? Hon landar på ynka sju procent när det gäller förtroendet i klimatfrågan, slagen av en moderat. Allt det som Persson investerat i sitt projekt Grönt Folkhem verkar uppätet.

Lär dig matematik, Fredrik

Så har då Fredrik Reinfeldt ännu en gång påpekat att kineserna ökar sina utsläpp av koldioxid. Kina som är den stora klimatboven, vid sidan av USA, måste skärpa sig. Säger Fredrik. Och jämför glatt Sverige med 9 miljoner innevånare med Kina som har 1,1 miljard.

En lektion i matematik skulle inte skada för statsministern. Kanske också några lektioner i etik.

Så här är det: Varje kines släpper ut knappt 3 ton koldioxid per person och år. Varje svensk släpper ut 6 ton. I Sverige. Men det är så fiffigt anordnat att vi dessutom exporterar en stor del av våra utsläpp till Kina, där allt fler av de prylar vi anser oss behöva tillverkas.

En grundlektion för Fredrik i matte ser ut så här: 6 ton dubbelt så mycket som 3 ton. Med vilken rätt pekar du finger åt kineserna, Fredrik, när du samtidigt anser att vi har rätt att vara så mycket värre än dem? Och när skall du inse att det är dags att räkna vad var och en släpper ut inklusive konsumtion av importvaror...

Du kan bättre, Fredrik! Nuvarande opinionstrend för moderaterna tvingar dem att sätta ner foten i klimatfråga - antingen tona ner och prata om Kina, eller att suga upp miljöväljare genom att göra något härhemma också. Medan du funderar på saken, Fredrik, kan du kika på vilket vin du skall införskaffa till nationaldagsfirandet...

P-piller gör oss alla till honor...

Dilemma. Avloppsvatten innehåller ofta hormoner från p-piller och p-plåster. Detta ställer till det. T ex för grodyngel. När de får i sig hormonet så blir hanar plötsligt honor.

Det räcker med 18 miljarddels gram per liter vatten. Och det finns med råge i svenska vatten.
Detta redovisar några Uppsalaforskare i det senaste numret av tidskriften Environmental Toxicology and Chemistry.

Man kan ju förstås skämta om det och prata om queer bland grodor. Och kanske kristdemokraterna passar på att muttra något om avhållsamhetens välsignelser. Å andra sidan är det följden av heterosexuella normer... Och dom slåss ju samma parti för.

Vad var det ungarna fick lära sig på 90-talet? Ingenting försvinner, allting finns kvar. Så enkelt är det. Och det som drabbar grodyngel, drabbar också andra arter. Och människan är en art bland andra.

Förrsten finns det rester av blodtrycksmedel i vattnet också. Jag petade i mig sådana under mina sista år som språkrör, i den desperata kampen för miljön... Ganska ironiskt.

Man kan göra gröna grodor också. T ex hinka i sig bärs från baksätet när man väntar på bärgning. I hopp om att allting försvinner och ingenting finns kvar.

Albatrossen är inte tillräckligt lönsam

Mer än var tionde fågelart på jorden är akut hotad eller sårbar. Albatrossen är en av de 1221 arter som ligger illa till. Det är elva arter fler än förra året. Men den ekonomiska tillväxten är det fart på. Så vem bryr sig?

Listan över hotade fågelarter görs varje år av forskare för Birdlife International i Storbritannien. Den blir längre för varje år. Sedan mitten av 1500-talet har 135 fågelarter avvecklats. Vi blir allt effektivare på att ta kål på det små livet. I Sverige har vi gjort vår insats genom att i stort sett avveckla vitryggig hackspett. Fjälluggla, härfågel, fjällgås och tornuggla ligger också risigt till, enligt Artdatabanken. Men å andra sidan, vad ska vi med dem till, när vi kan glädjas åt att ekonomin växer så det sprakar?

Minns ni den f.d. socialdemokratiske finansminister Feldts uttalande på ett seminarium på Chalmers 1970? Om inte så kommer ett uppfriskande citat här:

" Ja, vi vill ha ekonomisk tillväxt, vi struntar i om vi förstör några mil kust i det här landet. Det finns ju hundratals mil kuster runt Medelhavet och andra hav, dit vi kan åka med den ekonomiska tillväxten i bagaget så att säga… Vi kan ju plaska omkring i Stilla Oceanen, när avstånden krymper."

Hårfager kongress v/s kalhuggen Reinfeldt

Jaha, då sitter man i pressrummet på miljöpartiets kongress. Idag skall det diskuteras statligt ägande - jag vågar gissa att man kommer att mildra skrivningarna om att målet är att staten skall minska sitt ägande. Man ska också diskutera propositonen "global miljöpolitik", som enbart är inriktad på klimatfrågor. Håller mp gå i klimatfällan, dvs reducera all miljöpolitik till "bara" klimatrelaterade sakfrågor? I så fall har man gått i övriga partiers fälla! Inte minst eftersom de tolvtaggade politiska journalisterna under alla år varit uselt insatta i klimatfrågan, och nu plötsligt tror att Reinfeldt är klimatambassadör och miljöaktivist. Av den enda anledning att han kan uttala orden växthuseffekt och koldioxid utan att staka sig.

Igår var Lars Stjernkvist - sossarnas kommunalråd i Norrköping, tillika gammal partisekreterare - här. Han berättade att Göran Persson bett honom ta avgörande kontakter med mp när det strulat. Varför då, hade Stjernkvist frågat.

- Därför att du ser ut som en miljöpartist, hade Persson svarat.

Jag kan berätta om en annan, än så länge offentligt oberättad, händelse. Under en riksdagsperiod var jag bänkgranne med Lars. Någon tysk tevekanal skulle under denna tid göra en intervju med mig. De hade fått riksdagsvakternas information om på vilken bänk jag satt och efter en votering så hade man monterat upp kameran för att filma när jag lämnade bänken och promenerade ut ur plenisalen. Mannen med tevekameran följde emellertid inte mig utan Lars... Orsak? Lars måste ju vara mp-rör såsom han såg ut... Jag var ju vårdat till både kläder och frisyr...

Vad hände sedan? Jo, man fick vänta till nästa votering. Då riktade man in kameran rätt...

Ska man skratta eller gråta?

Jag ser bilder från mötet mellan George W Bush och Fredrik J Reinfeldt. De har talat om global uppvärmning. Det är som att låta hörselskadade analfabeter analysera Shakespeares texter.

Och när Fredrik Reinfeldt stolt beskriver de svenska energiskatterna - som Miljöpartiet de Gröna under hårda budgetförhandlingar tvingat sosseregeringen att införa - så blir det bara för mycket. Amerikanska politiker talar beundrade om Reinfeldts miljöengagemang... Men moderaterna har röstat emot varenda en av dessa skatter, trots att varenda krona i ökade miljöskatter kompenserats med lika mycket sänkt skatt på arbete.

När ska Reinfeldt be om ursäkt för att han och hans parti hånat, förlöjligat och med alla medel försökt förhindra den gröna skatteväxling vars innehåll han nu stoltserar med?

Efter ursäkten är det bara att ta sig an det faktum att miljöfrågor på intet sätt står emot konservatismen. Det var de konservativa som värnade natur och miljö en gång i tiden, medan socialister såg varenda bolmande skorsten och varenda nytt avgasrör som en framgång.

Jag vill vara en god människa som är tacksam för att herrar Bush och Reinfeldt nu, efter mer än tjugo års debatt, kan uttala orden 'global uppvärmning" utan att staka sig. Men, sorry, jag klarar inte av det. Jag blir bara förbannad över att makten - den politiska, den ekonomiska, den fackliga - gång på gång förnekat, förlöjligat och försenat allt det som kunnat åtgärda problemen för länge sedan. Så har det varit med vindkraft, solceller, ekologiskt jordbruk, katalytisk avgasrening, klorfritt papper, återvinning, miljöbränslen, KRAV-mat... I fråga efter fråga har De gröna fått rätt, men trögheten hos makthavande partier har försenat det som borde göras för länge sedan. Deras ryggmärgsreflex att säga Nej har kostat Sverige pengar, miljö och konkurensfördelar.

Varning för skojare...

Det finns två skojare i den bransch där man kallas miljöekonom. Det är professorerna Bengt Kriström (SLU) och Runar Brännlund (Umeå universitet) jag tänker på.

De har lyckats reta gallfeber på mig ett antal gånger med utspel som gränsar till det absurda. Herrarna tycks nu vara rådgivare åt alliansregeringen.

Fler har blivit uppretade. En av dem är Björn Forsberg, miljöforskare på Umeå Universitet.

På den gröna tankesmedjan Cogitos hemsida skriver han:

Under senare år har Kriström och Brännlund ifrågasatt snart sagt allt som sker för att förbättra miljön. Här kan nämnas kraftfulla uttalanden emot källsortering (”ur klimatsynpunkt gör den ingen skillnad alls”), emot grön skatteväxling (negativ för näringslivet och för konsumtionen i samhället), emot järnvägsprojektet Botniabanan (behövs ingen persontrafik på järnväg i norra Sverige), emot miljöskatt på flyget (drabbar vanligt folk och företag), emot Oljekommissionen för att göra Sverige oljeoberoende (oljan kommer aldrig att ta slut; “ska vi ha en mjölkkommission också?”).

Läs gärna fortsättningen på Cogitos hemsida. Visst är det kul att regeringen väljt sina miljörådgivare med omsorg. Ska man komma någon vart får man nog byta ut en del.

För att undvika stämning för rubriken vill jag bara nämna att ordet skojare betecknar att jag tror att de skojar, i bemärkelsen skämtar. Bilden har ingenting med saken att göra, den uttrycker bara förvirring.

Ibland är det nödvändigt att ändra åsikt...

Har äntligen kommit igenom senaste klimatrapporten från FN. Och börjat tänka om.

Det gäller klimatfrågan, det gäller något så kontroversiellt som koldioxidförvaring.

Jag ska förklara. Intressenter i kolkraft hoppas övertyga politiker om att man kan avskilja koldioxiden från kraftverkens rökgaser och sedan trycka ned den i håligheter, ofta under havsbotten.

Där skall koldioxiden stanna, åtminstone i tusentalet år. EU-kommissionen vill förresten att testanläggningar byggs. Och Vattenfall, som har allt större intressen i kolkraft, vill legitimera sitt smutsiga hantverk genom att forska i koldioxidförvaring.

De gröna, och stora delar av miljörörelsen, menar att det innebär ett stort mått av osäkerhet, att tekniken är komplex, att koldioxiden kan läcka ur lagren och att det kostar för mycket. Pengarna bör användas till det som är bättre än att legitimera fossila bränslen. De grönas partistyrelse föreslår kongressen, som börjar på torsdag, att partiet skall "motsätta sig koldioxidförvaring som metod". Således ett hårt, närmast skoningslöst, principiellt nej till allt vad forskning heter. Är det så smart?

Tänk om vi i framtiden kommer in en sådan akut situation, på grund av skenande klimatförändringar, att vi behöver lagra koldioxid till och med från biobränslen för att att dra undan koldioxid från kretsloppet under överskådlig tid?

I det läget är det synnerligen viktigt att vi lärt oss hur man lagrar den under markytan.

Är det därför så smart att principiellt motsätta sig koldioxidförvaring som metod?

Är inte forskning på området nödvändig? Det är i alla fall det jag - mycket motvilligt - kommit fram till när jag nu under tre dagar sjunkit ner i FN:s senaste klimatrapport.

Glad blir jag när jag i Forskning & Framsteg ser att professor Christian Azar - den i branschen jag har mest förtroende för - också menar att man bör forska vidare, även om man inser att energieffektivisering, sol och vind är det viktiga för framtiden.

När jag sedan söker på nätet så ser jag att ett av de mer sansade inläggen i den här debatten gjordes redan före jul, av Ellinor Scheffer, språkrör i Grön Ungdom. Kanske kan moderpartiet lyssna med stora öron på denna mer resonerande analys.

Att ändra ståndpunkt kan vara nog så smärtsamt, men att stå fast vid en sedan länge intagen ståndpunkt - och låta denna glida över till politisk retorik snarare än saklig analys - kan visa sig vara mindre välbetänkt i längden. Även om det är skönt för stunden. (Jaja, jag vet - jag var inte helt befriad från sådant under min tid som språkrör). Orkar De gröna fundera ett varv till innan man låser fast sig på kongressen?

Inför mp-kongressen: Partiet backar i miljöfråga?

Till min förvåning - och förskräckelse - har miljöpartiets partistyrelse backat från ett gammalt, och avgörande, grönt krav i klimatpolitiken.

Detta framgår av propositionen Global Miljöpolitik som man lägger fram inför kongressen under Kristi Himmelfärdshelgen.

Man har strukit en väsentlig, och för socialdemokraterna kontroversiell, skrivning. Nämligen att beslut om minimnivå på koldioxidskatt i de olika EU-länderna skall kunna tas med majoritetsbeslut inom EU:s ministerråd. Istället för att som nu kräva enhetlighet, vilket medför vetorätt för det land som vill minst.

Istället har partiledningen valt att använda samma formuleringar som socialdemokraterna brukar använda: "verka för att Sverige skall arbeta för införandet av en miniminivå på koldioxidskatt inom EU". Detta innebär konkret att man skall tala med andra länder om vikten av högre koldioxidskatt, men i beslutsrundan låta bromsklossarna styra.

Sverige tillhör de länder som har blockerat när andra länder velat införa majoritetsbeslut. Sossarna har varit principiella motståndare att låta majoritetsbeslut låsa fast lägsta skattesatser inom EU. Moderaterna också.

I propositionen, som de grönas kongress skall ta ställning till, nämns överhuvudtaget ingenting om vikten av majoritetsbeslut inom EU när det gäller lägsta krav inom miljöområdet. Detta har tidigare varit en grön profilfråga, för att inte säga grundbult, när det gäller EU-samarbetet.

Varför backar De grönas ledning? Jag kan hitta tre skäl till att partistyrelsen gjort som man gjort:

1) Man vill flirta med Sahlin genom att öppna upp skrivningen, visa att regeringssamarbete är möjligt.

2) Man har kompromissat med de mer hårdnackade EU-motståndarna inom partiet som avskyr varje form av överstatlighet, även sådant som de facto gynnar miljön.

3) Man har haft bråttom och slarvat med texten.

Motståndet mot majoritetsbeslut när det gäller lägsta miljöskatter är något jag häcklat både s och m för både i riksdagen - på den tiden det begav sig - och på denna blogg.

Ska bli spännande att se om kongressen har bättre grön kompass än partiledningen. Jag har läst kongressmaterialet eftersom jag ska bevaka kongressen för en tidning den här gången.

Skogsskövling i Guinness rekordbok - och Sverige blockerar miljöbra EU-lag.

I nästa upplaga av Guinness rekordbok, som kommer i september, tar man nya grepp. Indonesien placeras som världens värsta skogsskövlare.

Varje timma försvinner indonesisk regnskog på en yta som motsvarande 300 fotbollsplaner. Till stor del för att ge plats för plantager för att fylla "våra behov" av palmolja.

Ungefär hälften av skogen avverkas illegalt - den stora efterfrågan från EU-marknaden driver på avverkningarna.

- Sverige bär ett tungt ansvar för den här utvecklingen eftersom den svenska regeringen sedan länge blockerar en ny EU-lag som gör import av illegalt avverkat timmer olaglig. Idag svämmar den svenska marknaden över av golv, möbler och annan inredning som tillverkats av virke från de skogar som skövlats, berättar Dima Litvinov på Greenpeace.

Upp till 25 procent av växthusgaserna kommer från röjning av tropiska skogar.

Var det inte så att svenska politiker sa att EU skulle användas som instrument för en bättre miljöpolitik? Men samma politiker blockerar såväl vettiga EU-lagar som införandet av majoritetsbeslut när det gäller lägsta nivå på miljöskatter i EU-länderna. Sosseregeringen blockerade - och nu är det dags för den borgerliga regeringen att blockera? Vi får de politiker vi förtjänar...

Kärnkraftens vänner är dess största fiender

Debatten om kärnkraft är absurd. Det är inte bara samma argument idag som för 25 år sedan. Det är delvis samma människor som debatterar - och exakt samma nonchalans nu som då. Forsmark är bara förnamnet.

Under åren som politiker var jag säkert med om hundratalet debatter om kärnkraftens vara eller inte vara - och mötte nästan alltid en stöddig, nonchalant och förnekande attityd.

Nu har riksrevisionen konstaterat att beredskapen för att ta hand om långsiktiga konsekvenser av en kärnkraftsolycka är mycket bristfällig och att länsstyrelser som har kärnkraftverk i sina län saknar fullständiga saneringsplaner.

Det är som om kärnkraftens vänner är dess största fiende.

Minns ni folkomröstningen? Minns ni valsedlarna?

• Linje 1 (Ja till kärnkraft - med bland annat moderaterna)


• Linje 2 (Först bygga ut och sedan avveckla - med bland annat s och fp)


• Linje 3 (Nej till kärnkraft - med bland annat c, v och kd)

Det enda som skiljde Linje 1 från Linje 2 var baksidan på valsedeln. Linje 2 lovade a) att avveckla direktverkande elvärme och b) överföra kärnkraften i offentlig ägo för att lättare kunna avveckla den så småningom (2010).

Linje 2 vann. Och de partierna som stod bakom den linjen (socialdemokraterna och folkpartiet) har under alla år alltid haft möjlighet att förverkliga sina löften från baksidan. Man har alltid kunnat få majoritet för dem i riksdagen. Men man försökte inte ens! Tvärtom: när frågorna var uppe i riksdagen röstade man emot.

Den direktverkande elvärmen byggdes därför ut, vilket ledde till att beroendet av el ökade dramatiskt, de rena alternativen förhindrades och avvecklingen försvårades. Sverige hade idag legat i absolut framkant när det gäller vind, solceller och effektiv teknik om man stått för sitt löfte att avveckla direktverkande el. Vind och solkraft är de idag snabbast växande globala marknaderna. Sorry, Sverige!

Och kärnkraftsverken hamnade till stor del i händerna på tyska företag - som nu kräver ersättning om verket "avvecklas i förtid". Det är lika idiotiskt som att staten skulle ersätta kemikalieindustrin när DDT förbjöds. Sorry, Sverige!

Oavsett vad man anser om kärnkraft kan man konstatera att politiker lurat skjortan av folk - och kärnkraftens entusiaster genom sin nonchalans är dess värsta fiender. Och att vi skall vara glada så länge inte kärnreaktorer blir målet för terrorister - vilket förresten professor Hannes Alfvén varande för redan inför folkomröstningen. Därmed blev han utkastat ur det svenska etablissemanget. Ty det krävde redan då lojalitet.

Nu vill kd ha ny folkomröstning om kärnkraften. Så ofantligt märkligt: Först har man en folkomröstning, sedan vägrar man genomföra det man lovat - därefter säger man att man vill ha en ny folkomröstning eftersom det saknas alternativ till kärnkraft därför att ingen har genomfört det man lovat... Häpp!

Bilden är tagen i Tjernobyl i samband med saneringen.

Lär av säldebatten - miljöfrågan i fokus ger inga extrapoäng till mp!

Miljödebatten är starkare än någonsin - och miljöpartiet ligger fortfarande kvar på låga, och kanske till och med minskade, opinionssiffror. Vilket även senaste Temo, publicerad i DN, visar.

Sahlin går bra, för att hon inte sagt så mycket. Aliansen går dåligt, för att de gjort för mycket. Och klimatfrågan, som miljöpartiet både i sak och per definition äger, tycks gå de gröna förbi.

Istället för fullt ös, verkar De gröna ha förpuppats. Gått i dvala. Det kanske inte bara var Göran Persson som var trött efter valet. Peter Eriksson och Maria Wetterstrand verkar också trötta. Med all rätt i så fall.

Med den lika välformulerade som brinnande mediefantomen Gustav Fridolin inbakad i TV4 saknas den backup som rören tidigare kunnat luta sig mot när det känts tröttigt.

Åsa Domeij, Yvonne Ruwaida, Per Gahrton och Lars Ångström kunde också vrida på några snäpp för att skapa medieutrymme åt partiet när det behövdes. Alla har slutat med rikspolitik.

Än så länge ser jag inga som fyller upp deras platser. Det kanske till och med är så att ingen tillåts fylla upp deras vakanta platser, vad vet jag.

Klimatdebatten då? Utan genomtänkt strategi och mycket arbete kommer den pågående miljödebatten inte att ge miljöpartiet de framgångar som man hoppas och tror. Förmodligen tror partiets strateger att man kan surfa på miljödebatten. Men så fungerar det inte!

Jag minns slutet av 80-talet. Miljöpartiet låg under vintern före valet 88 på drygt 10 procent i opinionsmätningarna - sedan kom säldöden och alla partier började exploatera de stackars djuren, Bengt Westerberg klappade sälar i teve, sossarna kallade sig plötsligt för det "nya miljöpartiet", centern och kommunisterna (jo, de var kommunister på den tiden) placerade sälar på sina valbroschyrer... Och till och med moderaterna talade om havet... Och miljöpartiets opinionssiffror rasade.

Efter en hygglig valspurt lyckades ändå drygt 5% bärgas. Men snacket, från journalister och ledarskribeter, om att det var sälarna som drog in miljöpartiet i riksdagen är dålig historiebeskrivning. Kanske har dagens partiledning inte heller klart för sig hur det var, kanske har man gått på myten om att sälarna drog upp partiet - och ersätter nu "säl" med klimat i sitt undermedvetna...

Till och med Forskning coh Framsteg anammade myten om sälarnas betydelse för miljöpartiets inträde i riksdagen 1988. Men tog, med milt generade kinder, tillbaka det efter att ha tvingats tala med Sören Holmberg om saken...

Ett annat minne från 1988 är följande: samma stund som medierna slutade skriva om havet så klingade övriga partiers intresse av. När havspolitiken kom upp i riksdagen så röstades nästan alla miljöpartiets krav ned - trots att alla varit överens om dem när debatten var som hetast. Hade man fullföljt sina löften hade havet idag mått betydligt bättre. Må inte samma sak hända med klimatfrågan!

Är det något vi inte förstått?

Kommer hem från en kanotfärd i gryningen. Hörde lommen. Dricker grönt te. Ingen dagstidning kommer idag. Läser Chalmers Magasin istället:

"I mer än 30 års tid har Göran Sällfors, professor i geoteknik på Chalmers, forskat kring markens stabilitet och risken för skred. Raset på E6 får honom att ställa sig frågan: Är det något vi inte förstått?"

Frågan är bra.

Efter fiaskot i Forsmark bör man också ställa sig frågan: Är det något vi inte förstått?

Ozonskicktet var tunnare än väntat igår över stora delar av Sverige. Är det något vi inte förstått?

Havet mår fortfarande dåligt. Är det något vi inte förstått?

Sossar, vänsterpartister och miljöpartister avvecklade arvs- och gåvoskatten. Och borgarna tog förmögenhetsskatten. Och några blev rikare, medan klyftorna ökade och det kallas modern utveckling. Är det något vi inte förstått?

Socialdemokraterna plockade bort kravet på grön skatteväxling så fort budgetsamarbetet med de gröna tog slut. Är det något vi inte förstått?

Det blev inte kramar och jubel i Irak när amerikanarna kom. Är det något vi inte förstått?

Afghaner har svårt att se skillnaden mellan amerikaner och svenskar. De ser bara uniformer. Är det något vi inte förstått?

Klimatutsläppen från trafiken ökar i takt med att inre marknaden inom EU växer. Är det något vi inte förstått?

Pryttlarna från Kina är så billiga, tack och lov. Men varför är arbetsmiljön så taskig? Är det något vi inte förstått?

Fisken fångas i våra vatten, skickas till Kina för att rensas och skickas tillbaka till oss. Är det något vi inte förstått?

Etanolen från Brasilien är jättebillig... medan biskopar och Castro grumsar över att arbetarna har vedervärdiga villkor. Är det något vi inte förstått?

Tillväxten är högre än på länge och antalet människor som käkar antidepressiva medel är fler än någonsin. Är det något vi inte förstått?

Trots att vi datoriserat, automatiserat, robotiserat, effektiviserat, rationaliserat så måste fler jobba mer för att vi ska få det att gå runt. Är det något vi inte förstått?

Carolina Gynning sätter in bröst, tar ut bröst, begraver bröst. Det har vi förstått.