Miljödebatten är starkare än någonsin - och miljöpartiet ligger fortfarande kvar på låga, och kanske till och med minskade, opinionssiffror. Vilket även senaste Temo, publicerad i DN, visar.Sahlin går bra, för att hon inte sagt så mycket. Aliansen går dåligt, för att de gjort för mycket. Och klimatfrågan, som miljöpartiet både i sak och per definition äger, tycks gå de gröna förbi.
Istället för fullt ös, verkar De gröna ha förpuppats. Gått i dvala. Det kanske inte bara var Göran Persson som var trött efter valet. Peter Eriksson och Maria Wetterstrand verkar också trötta. Med all rätt i så fall.
Med den lika välformulerade som brinnande mediefantomen Gustav Fridolin inbakad i TV4 saknas den backup som rören tidigare kunnat luta sig mot när det känts tröttigt.
Åsa Domeij, Yvonne Ruwaida, Per Gahrton och Lars Ångström kunde också vrida på några snäpp för att skapa medieutrymme åt partiet när det behövdes. Alla har slutat med rikspolitik.
Än så länge ser jag inga som fyller upp deras platser. Det kanske till och med är så att ingen tillåts fylla upp deras vakanta platser, vad vet jag.
Klimatdebatten då? Utan genomtänkt strategi och mycket arbete kommer den pågående miljödebatten inte att ge miljöpartiet de framgångar som man hoppas och tror. Förmodligen tror partiets strateger att man kan surfa på miljödebatten. Men så fungerar det inte!
Jag minns slutet av 80-talet. Miljöpartiet låg under vintern före valet 88 på drygt 10 procent i opinionsmätningarna - sedan kom säldöden och alla partier började exploatera de stackars djuren, Bengt Westerberg klappade sälar i teve, sossarna kallade sig plötsligt för det "nya miljöpartiet", centern och kommunisterna (jo, de var kommunister på den tiden) placerade sälar på sina valbroschyrer... Och till och med moderaterna talade om havet... Och miljöpartiets opinionssiffror rasade.
Efter en hygglig valspurt lyckades ändå drygt 5% bärgas. Men snacket, från journalister och ledarskribeter, om att det var sälarna som drog in miljöpartiet i riksdagen är dålig historiebeskrivning. Kanske har dagens partiledning inte heller klart för sig hur det var, kanske har man gått på myten om att sälarna drog upp partiet - och ersätter nu "säl" med klimat i sitt undermedvetna...
Till och med Forskning coh Framsteg anammade myten om sälarnas betydelse för miljöpartiets inträde i riksdagen 1988. Men tog, med milt generade kinder, tillbaka det efter att ha tvingats tala med Sören Holmberg om saken...
Ett annat minne från 1988 är följande: samma stund som medierna slutade skriva om havet så klingade övriga partiers intresse av. När havspolitiken kom upp i riksdagen så röstades nästan alla miljöpartiets krav ned - trots att alla varit överens om dem när debatten var som hetast. Hade man fullföljt sina löften hade havet idag mått betydligt bättre. Må inte samma sak hända med klimatfrågan!
