Backspegel 3: Sälvalet var inget sälval för mp....

Det var inte sälarna som drog in miljöpartiet i riksdagen 1988, som första nya parti på 70 år. Det är en myt, som inte blir mer sann därför att journalister, ledarskribenter och krönikörer gång på gång påstår det.

Redan i mars 1987 - vilket tidningsklippet från DN:s förstasida är från - tog sig mp över 4-procentspärren i opinionsmätningarna. Långt före sälarna tid... I maj var vi ifatt centern och hade 8,1 procent i Sifo!

Ett halvår senare låg partiet i vissa mätningar på över 10%. Sedan kom sälarna. Och alla partier, utom miljöpartiet och moderaterna, mifflade med sälar på valafficher eller valbroschyrer....

Till och med Forskning och Framsteg anammade häromåret myten om sälarnas betydelse för miljöpartiets inträde i riksdagen 1988. Men tog, med milt generade kinder, tillbaka det efter att ha tvingats tala med Sören Holmberg om saken...

Bengt Westerberg klappade säl i tevestudio, sossarna lovade bli det nya miljöpartiet - och ju mer sälarna utnyttjades av de gamla partierna ju mer tappade faktiskt miljöpartiet i opinionsmätningarna.

Varför var 1987 då det stora opinionsvinnaråret för mp? Jo...

... för det första hade partiet fått ett eget namn i Sifos mätningar,
... för det andra genererade det högre siffror,
... för det tredje gav de högre siffrorna medieutrymme,
... för det fjärde gjorde vi inte bort oss när vi fick chansen i teve eller radio.

Dessutom fanns det en robust organisation och ett drivet rikskansli i Lund som utgjorde stadga. Till det kommer en redan då mycket väl utvecklad politik.

Jag minns när Jarl Alfredius skulle göra en intervju i Aktuellt-studion med mig. Den spelades in några timmar innan sändning. Han ställde frågor om ekonomisk politik, familjepolitik, löntagarfonder etc och fick göra om intervjun därför att han fick konkreta korta svar på allt - upplägget var ju tänkt att visa att partiet inte kunde svara för sig när det gällde skattepolitik, alternativ till löntagarfonder eller konkreta förslag i familjepolitiken... Det var kul att titta på en bandupptagning häromdagen - Jarl ser nästan lika förvånad ut vid det andra intervjutillfället... Då var det bara att tacka alla som jobbat i partiet med att utveckla politiken!

Lär av säldebatten - miljöfrågan i fokus ger inga extrapoäng till mp!

Miljödebatten är starkare än någonsin - och miljöpartiet ligger fortfarande kvar på låga, och kanske till och med minskade, opinionssiffror. Vilket även senaste Temo, publicerad i DN, visar.

Sahlin går bra, för att hon inte sagt så mycket. Aliansen går dåligt, för att de gjort för mycket. Och klimatfrågan, som miljöpartiet både i sak och per definition äger, tycks gå de gröna förbi.

Istället för fullt ös, verkar De gröna ha förpuppats. Gått i dvala. Det kanske inte bara var Göran Persson som var trött efter valet. Peter Eriksson och Maria Wetterstrand verkar också trötta. Med all rätt i så fall.

Med den lika välformulerade som brinnande mediefantomen Gustav Fridolin inbakad i TV4 saknas den backup som rören tidigare kunnat luta sig mot när det känts tröttigt.

Åsa Domeij, Yvonne Ruwaida, Per Gahrton och Lars Ångström kunde också vrida på några snäpp för att skapa medieutrymme åt partiet när det behövdes. Alla har slutat med rikspolitik.

Än så länge ser jag inga som fyller upp deras platser. Det kanske till och med är så att ingen tillåts fylla upp deras vakanta platser, vad vet jag.

Klimatdebatten då? Utan genomtänkt strategi och mycket arbete kommer den pågående miljödebatten inte att ge miljöpartiet de framgångar som man hoppas och tror. Förmodligen tror partiets strateger att man kan surfa på miljödebatten. Men så fungerar det inte!

Jag minns slutet av 80-talet. Miljöpartiet låg under vintern före valet 88 på drygt 10 procent i opinionsmätningarna - sedan kom säldöden och alla partier började exploatera de stackars djuren, Bengt Westerberg klappade sälar i teve, sossarna kallade sig plötsligt för det "nya miljöpartiet", centern och kommunisterna (jo, de var kommunister på den tiden) placerade sälar på sina valbroschyrer... Och till och med moderaterna talade om havet... Och miljöpartiets opinionssiffror rasade.

Efter en hygglig valspurt lyckades ändå drygt 5% bärgas. Men snacket, från journalister och ledarskribeter, om att det var sälarna som drog in miljöpartiet i riksdagen är dålig historiebeskrivning. Kanske har dagens partiledning inte heller klart för sig hur det var, kanske har man gått på myten om att sälarna drog upp partiet - och ersätter nu "säl" med klimat i sitt undermedvetna...

Till och med Forskning coh Framsteg anammade myten om sälarnas betydelse för miljöpartiets inträde i riksdagen 1988. Men tog, med milt generade kinder, tillbaka det efter att ha tvingats tala med Sören Holmberg om saken...

Ett annat minne från 1988 är följande: samma stund som medierna slutade skriva om havet så klingade övriga partiers intresse av. När havspolitiken kom upp i riksdagen så röstades nästan alla miljöpartiets krav ned - trots att alla varit överens om dem när debatten var som hetast. Hade man fullföljt sina löften hade havet idag mått betydligt bättre. Må inte samma sak hända med klimatfrågan!