Socialister har mycket att bevisa när det gäller miljöfrågor. Jag är synnerligen skeptisk till deras nyuppväckta intresse för klimatfrågor. Varenda tidskrift, som på något sätt profilerar sig som socialistisk eller allmänt vänster, kör idag med klimat och miljö. Men var i h-e var ni innan det blev en poppisfråga? Ni var inte ett dugg bättre än borgerligheten, så sätt inte på er några gröna vingar och låtsas som något annat. Min uppfattning av radikala socialistiska samhällskrafter är att de till helt dominerande del är miljöpopulister. Det är därför jag får rysningar av obehag när De gröna låter sig inlemmas i "det socialistiska blocket", "vänsterblocket", "det röda blocket". Nog är det så att De gröna under många år drivit en betydligt hårdare fördelningspolitik än sossarna - och till och med än vänsterpartiet när det gäller synen på vilka som skall skyddas bäst i socialförsäkringssystemen. Men det bör inte föranleda partiet att låta sig indefinieras i den socialistiska sfären. Den sfären är anfrätt. För den är nämligen miljöfrågan en tilläggsfråga. En fråga man kan ta till när det passar, när det är trendigt, när man kan miffla till sig röster och sympati. Att tidskrifter till vänster nu har hela nummer som handlar om klimatfrågan är inte mer heroiskt än att Veckans Affärer har det. Inte mer trovärdigt heller. Trovärdighet uppstår den dag man driver miljöfrågor trots vikande opinionsintresse.
Vi som talat om miljöfrågor, om klimatfrågor, i årtionden har av radikala socialister snarast uppfattats som udda figurer. Vänsterfolk har betraktat miljöfrågorna som betydligt mindre angelägna än "de verkligt viktiga samhällsfrågorna". Som lyxfrågor, på samma sätt som många ledande feminister tycks göra. I Björn Forsbergs nyutkomna bok Tillväxtens sista dagar påminns vi om en ledarkrönika i Ordfronts Magasin signerad Björn Eklund. Eklund har svårt att förstå hur något så jämförelsevis obetydligt som landets ledande miljöorganisation kan locka fler medlemmar än Föreningen Ordfront: "Om Naturskyddsföreningen har 200.000 medlemmar, borde inte en förening till värn för demokrati och jämlikhet ha dubbelt så mycket". Miljön är ingen grund för socialister, det är en tilläggshandling. Därför beror engagemanget mer på trender än på vetenskapliga fakta.
När vänsterpartiet, i en budgetförhandling, med alla medel försökte stoppa - och också lyckades stoppa - en bensinskattehöjning så är det inte något unikt. Det var ju innan klimatfrågan var en trendfråga. Det var svårtuggat.
Min första miljödebatt med en vänsterpartist avhölls i mitten på 80-talet. I Strängnäs. Vänsterpartisten satt i riksdagen, var partiets talesperson i miljöfrågor och hävdade att det grå, hårda papper som man hade i de kommunistiska staterna berodde på att socialister tog miljöhänsyn. Något mer korkat hade jag aldrig hört. Utsläppen från pappers- och massaindustrin i de socialistiska staterna var större än i de kapitalistiska. Punkt. Miljö är en tilläggsfråga för de flesta socialister. Precis som det är för liberaler.
Min första miljödebatt med en vänsterpartist avhölls i mitten på 80-talet. I Strängnäs. Vänsterpartisten satt i riksdagen, var partiets talesperson i miljöfrågor och hävdade att det grå, hårda papper som man hade i de kommunistiska staterna berodde på att socialister tog miljöhänsyn. Något mer korkat hade jag aldrig hört. Utsläppen från pappers- och massaindustrin i de socialistiska staterna var större än i de kapitalistiska. Punkt. Miljö är en tilläggsfråga för de flesta socialister. Precis som det är för liberaler.
Historiskt sett har socialister alltid varit motståndare till naturskydd och miljöhänsyn. Man har sett bolmande skorstenar och stinkande avgasrör som den yttersta formen av välstånd - nu skulle ju arbetarklassen få bete sig lika jävligt som kapitalisterna gjort sedan länge. Det är ideologiskt klockrent - lika klockrent som när nu kineserna, med rätta, anser sig ha rätten att skita ner lika mycket som västerlänningar. Att naturlagarna står i vägen, är liksom underställt denna begäran.
Det var de konservativa som värnade miljön, det var de konservativa som värnade naturen. Naturligtvis med det tillägget att "om kreti och pleti beter sig som vi gör drabbas ju våra sjöar, våra sommarstugor, våra gäddor och vi får svårt att komma fram på vägarna om arbetarna skall ha en massa bilar...". När den moderna gröna rörelsen växte fram och krävde global solidaritet och en miljöanpassad livsstil så tappade högern hakan, och miljöfrågan fick någon sorts vänsterstämpel.
Frågan är då med vilken politik man kan komma tillrätta med klimat- och andra miljöhot. Självfallet fungerar det inte med någon sorts "grön kapitalism" där motorn är evig tillväxt och evigt ökande konsumtion. Men ingenting, absolut ingenting, säger att trovärdigheten är större hos de socialister som yrvaket tittat upp och sett att kapitalister som Al Gore och gamla chefsekonomer på Världsbanken lyckats driva upp klimatfrågan på den politiska agenden...
Socialistiska vänner, ni har jävligt mycket att bevisa! Lika mycket som Reinfeldt. Att ni tror att ni är mer trovärdiga än han är, vilar nog mer på självgodhet än på fakta. Faktiskt.
Socialistiska vänner, ni har jävligt mycket att bevisa! Lika mycket som Reinfeldt. Att ni tror att ni är mer trovärdiga än han är, vilar nog mer på självgodhet än på fakta. Faktiskt.
Undrar vad miljöpartiets ledning tycker om detta. Det borde talas klarspråk från miljöpartiets ledning: att det är suget efter ministerposter som gör att man vill samarbeta med socialdemokraterna. Jag tycker det är märkligt att kongressen är tydlig med att partiet inte skall binda sig i regeringsfrågan emedan ledningen agerar tvärtemot. När opionsmätningar presenteras så sägs att vänsterblocket har ca 55 % och i vänsterblocket finns miljöpartiet - detta proteerar inte miljöpartets ledning emot utan accepterar. Vad gör man Birger?
SvaraRaderaEn som också börjar ge upp.
Bravo!! Hurra, hurra! Och tack för bra inlägg i morgonsoffan imorse. En bra start på en grå dag.
SvaraRadera/Sara
Birger!
SvaraRaderaNu talar du mot bättre vetande.
Gröna partier har sina rötter i miljörörelsen. De traditionella partierna däremot har sina rötter i samhälleliga förhållanden. Detta trodde jag faktiskt att du visste!
Problemet för de traditionella politiska partierna är hur de ska ställa sig till och hantera miljöfrågan. På den politiska dagordningen är denna fråga tämligen ny, om man bortser från det miljöelände som arbetarklassen brottades med i form av dåliga bostäder etc.
För gröna partier är problemet det omvända. Vilken social och ekonomisk grund är acceptabel ur miljösynpunkt? Detta är nämligen inte självklart. Det är också just därför gröna ofta splittras när det gäller frågan om vilket samhälle man vill ha. Och befattar man sig överhuvud taget inte med samhället, ja då blir man kallade för enfrågeparti.
Gröna partier måste således koppla på ett samhällsperspektiv, medan de traditionella partierna måste koppla på ett miljöperspektiv. Att köra ett "renodlat" samhälls- respektive miljöperspektiv går naturligtvis inte i dag. Frågan är vilka som har det lättast / svårast, de gröna partierna eller de traditionella. Min egen erfarenhet är att många av de gröna som kom direkt från miljörörelsen var handikappade då det gällde samhällspespektivet; både kunskaper och intresse saknades. Å andra sidan fanns / finns det gott om politiker som inte har en susning om miljöperspektivet. Men här har det skett en förbättring under senare decennier. Nu kan företrädare för alla partier tala med varandra, det gick dåligt förr.
Som tur är förändras politik till skillnad från vissa förutfattande meningar.
SvaraRaderaOch jag kan bara prata för mig själv men att bara klaga och inte se att neoliberal frihandel medför att västföretag flyttar utomlands för att fly undan miljölagar hemma, under förevändningen att de ska hjälpa t ex kina mot demokrati och fattigdomsbekämpning.
Birger Schlaug;
"Frågan är då med vilken politik man kan komma tillrätta med klimat- och andra miljöhot. Självfallet fungerar det inte med någon sorts "grön kapitalism" där motorn är evig tillväxt och evigt ökande konsumtion."
Ja det är frågan. Och vad är ditt svar?
...att bara klaga och inte se att neoliberal frihandel medför att västföretag flyttar utomlands för att fly undan miljölagar hemma med förevändningen att de ska hjälpa t ex kina mot demokrati och fattigdomsbekämpning, är rätt enögt.
SvaraRaderaKineserna kontrar miljökritiken från väst med "Det är ju skit från era företag som är problemet"
Så inte nog med att vi får ta ansvar för de utsläpp som görs i europa så får fanimej svenska företag vara lika gröna när de flyttar till Kina.
Annars kommer problemen bara flytta runt jordklotet till det land som har lägst miljökrav.
En annan sak, vem finansierar växthussketiker? Jo, Exxon bl a och vem finansierar de högertankesmedjor bakom "liberalerna" jo Exxon.
SvaraRaderaVilket samanträffande.
Forty public policy groups have this in common: They seek to undermine the scientific consensus that humans are causing the earth to overheat. And they all get money from ExxonMobil.
http://www.motherjones.com/news/feature/2005/05/some_like_it_hot.html
http://www.motherjones.com/news/featurex/2005/05/exxon_chart.html
Covert industry funding fuels the expansion of radical rightwing EU think tanks
http://www.corporateeurope.org/stockholmnetwork.html
"växthuseffektskeptiker" menade jag
SvaraRaderaEtt alldeles lysande inlägg, birger. Det är naturligtvis riktigt att den gröna dimensionen måste utgöra grund för politiken, därpå kan man bygga samhällsteorin, vilken precis som du skriver bygger på en stark fördelningsprincip. Socialister är sannerligen självgoda, jag vet, jag har själv varit en sådan innan jag blev grön.
SvaraRaderaMilton Frihetsson verkar aningen förvirrad, vad vill han? Schlaugs inlägg är lysande bra.
SvaraRadera"Självfallet fungerar det inte med någon sorts "grön kapitalism" där motorn är evig tillväxt och evigt ökande konsumtion."
SvaraRaderaOch alternativet till kapitalism är....?
Anonym skriver: "Det är naturligtvis riktigt att den gröna dimensionen måste utgöra grund för politiken, därpå kan man bygga samhällsteorin... /.../."
SvaraRaderaProblemet med det synsättet är ju vad den gröna dimensionen ska innebära. Ytterst handlar det om vilka roller vi ska tilldela människan / samhället respektive miljön. Att låta endera styra är uteslutet. Antingen hamnar du då i grön fascism eller i ett negligerande av miljön. En kompromiss måste alltid ske, frågan är hur den ska se ut.
Problemet är alltså mycket svårare än vad Birger och du framställer det som.
Det är jävligt bra att någon enda grönis orkar stå på sig när de flesta grönisar släntrar rakt in i sossarnas stora käft för att uppätas, neutraliseras och utsläppas som harmlös avföring från det Stora Partiet.
SvaraRaderaHörru Schlaug, ta en grundkurs i Marx så fattar du bättre vad det handlar om!
SvaraRaderaÁnonym skriver att en kompromiss måste ske mellan miljöanalysen och samhällsanalysen. Helt fel! Grunden måste vara miljöanalysen, på den bygger man en samhällsanalys. Socialister och liberaler bygger grunden på sina resp samhällanalyser, för att sedan kompromissa med en miljöanalys som inte stör deras grundvärderingar. Miljön, och därmed vår fysiska förutsättning för välfärd och överlevnad , är inte en fråga för kompromissande, de grundläggande naturvetenskapliga lagarna,som vi känner dem, är inte förhandlingsbara. Därför är det häpnadsväckande när Mona Sahlin - mitt under brinnande klimatdebatt - säger att "den viktigaste frågan är arbetslösheten". Då har man faktiskt inte förstått någonting överhuvudtaget, man är stöpt i den socialistiska form där miljön är en tilläggsfråga.
SvaraRaderaSocialister har förvisso rätt när de hävdar att fördelningen i samhället är en viktigt fråga, utan en bättre fördelning än idag skapas inte ett samhällsklimat där människor kan ta till sig de stora överlevnadsfrågorna. Det visar sig också att konsumtionsjakten och människors tillfredsställelse med livet är starkt förknippat med hur man har det jämfört med andra människor. Att därmed släppa iväg de mest bemedlade till en konsumtionsnivå som är totalt omöjlig för vår värld, är således i sig ett hot mot miljön.
En grön samhällsteori, som jag hoppas fler vill diskutera här på bloggen eller på andra ställen (det är tydligen förskräckligt dåligt med ideologisk debatt på De grönas interna databas), bör bygga på tre grundvalar:
1) Frihet inom kultur- och vardagssektorn, frihet att få växa som människa utan att trampa på andra. Största möjliga frihet skall uppnås för människor - inte för kapital.
2) Syskonskap inom ekonomin, så att fördelningen är rättfärdig och så att alla grupper ges möjlighet att ta del av den frihet som bör gälla inom kultur- och vardagssektorn.
3. Absolut jämlikhet inom rättssystemet, där varje form av diskriminering förhindras.
De finns en ideologisk avgrund mellan huvudfåran hos socialister/liberaler och gröna, menar jag. Det gäller t ex, förutom miljöanalysen,
- synen på lönearbete,
- synen på informell, sektor,
- synen på självtillit som grundval för en kosmopolitisk världbild
- synen på andra arters rätt at existera, och deras rätt att inte utsättas för onödigt lidande pga människans vinstbegär,
- synen på grunderna för beskattning av arbetstid
- synen på människan och hennes plats i det flöde av liv som existerar på vår planet
Allt detta strider mot varje försök att fösa in den gröna tankesfären som en underavdelning till något av de traditionella politiska blocken.
Varf�r ska socialdemokraterna st� i din skamvr� n�r milj�fr�gorna nu �r en del p� deras agenda f�rst�r inte jag. Ett parti som �r 100 �r �ldre �n Milj�partiet bildades f�r att f�r�ndra samh�llet n�r det s�g helt annorlunda ut �n det g�r nu. Milj�n l�ggs nu sj�lvklart till de saker man arbetar med i dagens samh�lle och det �r inget konstigt med det och milj�arbetet �r absolut inget Milj�partiet beh�ver se som ensam f�rvaltare av.
SvaraRadera"Anonym skriver att en kompromiss måste ske mellan miljöanalysen och samhällsanalysen. Helt fel! Grunden måste vara miljöanalysen, på den bygger man en samhällsanalys."
SvaraRaderaNej, du har fel. Kompromissen har sin grund i människans unika ställning i världen. Människan är människa just genom att hon bryter mot miljöns krav. Hade hon inte gjort det, hade hon varit enbart ett djur bland de övriga djuren. Faran med grön politik är att vi lätt plockar av människan hennes mänsklighet. Tänk efter! Hela läkarvetenskapen t ex hade varit en omöjlighet utan en kamp mot naturen. Vi har skapat oss en helt egen värld som alltmer fjärmar sig från naturen - och det är mänskligt! En tillvaro där miljön bestämmer är en omänsklig tillvaro. Så har dock människan levt under 99,9 procent av sin tid på jorden, men det var en tid då sjukdomar härjade, medellivslängden var 30 år, svält och umbäranden rådde. Det var paradiset för dagens miljöfascister. Vill du komma dit igen?
Det finns en utbredd föreställning bland "gröna" om att det existerar ett idealt miljötillstånd. Sedan säger man att en "miljöanalys" måste ligga till grund för samhällsutvecklingen i övrigt.
SvaraRaderaMen detta är en livsfarlig attityd! Den utgör grunden för miljöfascismen, som i dag tycks vinna spridning.
Människans livsvillkor på jorden har alltid skapats antingen av naturen eller av människan själv. Det är vår ofantliga förmåga till anpassning som gjort oss överlägsna alla andra arter. Att ur människans synvinkel tala om miljökatastrof är en felsyn som var och en kan inse genom att studera människans kolossala framsteg och spridning över jorden.
Någon motsvarighet härtill finns inte någonstans i naturen.
Det unika med människan är hennes hjärna, som ställer henne utanför och bredvid de självgenererade processer som förekommer i naturen. Därmed uppstår behovet av etik, eftersom människan så att säga måste tänka själv. Men etiken kan inte bortse från det faktum att det ytterst är människan själv som främst måste överleva. Naturen blir därmed hennes redskap härför. Att medvetet utnyttja naturen i stället för att, som de övriga djuren, göra detta omedvetet.
Människa och miljöförstörelse har alltid följts åt. De första människorna utrotade de djur som var lättast att jaga och döda. Sedan var uppfinningsrikedomen i gång, där allt handlade om att överleva och att göra tillvaron ständigt bättre för människan. Hela tiden överträdde människan gränser.
Medvetenheten om att naturen och miljön utgör basen för det mänskliga samhället måste ha uppstått tidigt. Den fick följaktligen ingå i många religioner. Samtidigt tycktes hela tiden naturens resurser vara närmast oändliga varför steget från teori till praktik oftast blev mycket långt. Ekologins historia visar oss dock att de frågeställningar som vi brottas med i dag långtifrån är nya. De grundläggande problemen är desamma.
Utan den särställning som människan har hade vi inte haft någon miljöförstöring att tala om. Se där dilemmat! I ekologins historia finns det två tydliga linjer som hela tiden strider med varandra. Den ena handlar om "åter till naturen", medan den andra pekar på att människans framsteg visserligen kan skapa miljöproblem men att det i framstegen också ligger möjligheter att ständigt komma tillrätta med problemen. Och här måste man säga att det senare synsättet, framåtblickandet och teknikoptimismen, utgått som segrare. Det andra alternativet har ansetts som alltför kärvt och omänskligt. Vem önskar tillbaka de villkor som de flesta människor levde under exempelvis 1700-talet?
Så hamnar vi då till slut i en kompromiss - mellan naturens krav och människans unika särställning och möjligheter. Miljöhänsyn är ordet i tiden. Men några vill gå längre, som vanligt. Man vill vända upp och ned på allting för att, som man säger, skapa ett grönt samhälle. Den omdaningen kan dock stå oss dyrt. Vi kan nämligen lätt åter hamna i eländet om vi frångår strävan att göra villkoren bättre för människan. Och i den strävan är det ofrånkomligt att det uppstår konflikter med miljön.
Någon ödmjukhet från de senaste socialistiska kommentarerna är inte att finna... Det är väl ingen som hävdat att man skall följa naturen rakt av, det gör ju inte Birger heller på långa vägar. Det som det handlar om att att vi måste lära oss att grunden för all verksamhet i samhället måste vila på insikten om de spelregler och de ekologiska ramar som finns i naturen. Sker inte det så vräker vi ut freoner, koldioxid eller utarmar biotoper så att arter försvinner. Det är detta det handlar om. Du som skriver om läkemedel: hade man utgått från miljöfrågan hade man lagt ner betydligt större resurser på att skapa läkemedel, som är lika bra som idag för hälsan, men där man också försökt göra dem nedbrytbara, det vill säga man hade begripit att de inte lämnar miljön när de lämnar kroppen och förs vidare till avloppet. Hade man utgått från naturen hade man inte i reklam fått försöka kränga tandkräm vars innehåll tar död på alla baktgrier även efter det att man spottat ut den och den sköljs ner i avloppet. Allt detta gick ju något sånär bra när det var fåtalet som använde de skadliga ämnena, men när de blir var mans egendom funkar det inte längre.
SvaraRaderaBertil
"Någon ödmjukhet från de senaste socialistiska kommentarerna är inte att finna... Det är väl ingen som hävdat att man skall följa naturen rakt av, det gör ju inte Birger heller på långa vägar. Det som det handlar om att att vi måste lära oss att grunden för all verksamhet i samhället måste vila på insikten om de spelregler och de ekologiska ramar som finns i naturen."
SvaraRaderaNågon socialist är jag definitivt inte. För övrigt tycks du inte ha förstått ett smack av det jag skriver. Läs igen! Vad är "spelregler", och vad är "ekologiska ramar"? Du faller precis i den fälla som jag påpekar ovan. Det finns inget idealt miljötillstånd! Inse det, så förstår du min text.
Jod� jag f�rst�r mycket v�l vad du menar. Sj�lvfallet finns det inget idealt milj�tillst�nd, eller ens n�got man kan kalla absolut balans i naturen. D�remot finns det tillst�nd som h�ller sig inom det man kan, med dagens kunskap,kalla de ekologiska ramarna. Det finns ocks� det vi kallar exergi och entropi.
SvaraRaderaBertil
Bertil, nu förstår du, nästan.
SvaraRaderaDina "ekologiska ramar" är i själva verket närmast oändligt variationsrika! Att utifrån denna kunskap diktera ett "grönt" samhälle leder till en ny totalitarism. Människans frihet att omforma naturen är ett grundvillkor för ett fritt och bra samhälle, anser jag. Miljöfundamentalismen i dag är skrämmande.
Diktera ett samhälle? Det finns väl tusentals sätt att bygga ett samhälle innanför de ekologiska ramarna! Diktera är detsamma som att tala om exakt hur man skall leva, att alla ungar skall in på kommunala dagis, att pensionsåldern skall vara 65 oavsett om man vill eller inte,etc. Ett grönt samhälle, är som jag uppfattar det, inte i första hand ett samhälle med juridiska förbud eller lagstiftad teknik, utan ett samhälle där ekonomiska styrmedel används konsekvent och så pass hårt att man uppnår de mål man satt. Sedan är det upp till marknaden att lösa tekniken. När det var frågan om katalytisk avgasreningen så ville socialister lagstifta om tekniken, gröna ville lagstifta om vad som fick komma ut ur avgasrören.
SvaraRaderaBertil
Bertil skriver: "Diktera ett samhälle? Det finns väl tusentals sätt att bygga ett samhälle innanför de ekologiska ramarna!"
SvaraRaderaMitt svar: Inte om man lyssnar på de gröna! De får aldrig nog i sin iver att återföra oss till det förmoderna samhället. De hittar hela tiden "fel" i andra partiers förslag och utgår ifrån att det bara är de själva som vet vad "ett samhälle innanför de ekologiska ramarna" innebär. Har du inte förstått detta hemska mönster? Det är en ny sorts elitmänniskor vi har att göra med.
Nej, det har jag inte förstått. Jag tycker nog att det är mer av elitmänniskor som tar sig för att för kortsiktig vinnings skull utrota arter och förbruka naturresurser i en takt som är makaber. Människor som uppfattar sig själva som elit är de som tar sig för att leva på ett sätt som andra inte kan leva på grund av att det då skulle gå åt helvete. Det är eliten som anser sig mer värda, finare än andra.
SvaraRaderaBertil
Nu ska jag gnälla lite...
SvaraRaderaHar länge fascinerats över hur många Anonym som attraheras till denna blogg. (Ja, inte Bertil i detta inlägg alltså...)
Det blir lite krångligt att hålla isär Anonym 1,2, 3 och 4 i längden.
Eller är det kanske samma Anonym som kommenterar hela tiden.
Dags att ge pseudonymen en renässans!
Då vet ju i alla fall den bloggs upphovsman hur man ska adressera folk när han svarar på deras kommentarer!
MVH
fd. Ödsmålsbo, som har gjort sitt bästa för att befrukta världen med svenska socionomer, kanske kan åtminstone Birger lista ur vem jag är...
Bertil skriver: "Jag tycker nog att det är mer av elitmänniskor som tar sig för att för kortsiktig vinnings skull utrota arter och förbruka naturresurser i en takt som är makaber."
SvaraRaderaBåde naturen själv och människan har i alla tider utrotat arter. Vari ligger det makabra?
"Människor som uppfattar sig själva som elit är de som tar sig för att leva på ett sätt som andra inte kan leva på grund av att det då skulle gå åt helvete."
Vad menar du? Ditt argument har använts i alla tider av de få som ville förvägra andra människor det goda livet. Få lite historiskt perspektiv på det du skriver, tack.
Vadå förvägra andra människor det goda livet? Är du dum, eller provocerar du bara?? Det är ju när en liten del av mänskligheten lägger beslag på ett allt större miljöutrymme både i nutid och i framtid som man förvägrar andra det goda livet!
SvaraRaderaBerith
Berith skriver: "Det är ju när en liten del av mänskligheten lägger beslag på ett allt större miljöutrymme både i nutid och i framtid som man förvägrar andra det goda livet!"
SvaraRaderaMitt svar: Det är när en liten del av mänskligheten (miljöfundamentalisterna) basunerar ut sina floskler om "begränsat miljöutrymme" som man förvägrar andra det goda livet!
Det är följaktligen inte jag som är dum, utan du.
Du skriver mycket riktigt att på 1800-talet var det den konservativa överklassen som brydde sig om miljön. Varför gjorde man det? Jo för att man hade tid och råd till det. En människa som inte har standard har inte heller råd att tänka på "lyxfrågor" som miljöpolitik. Själv är jag konservativ, men värnar mer om den mänskliga kulturen och civilisationen än vildmarken.
SvaraRaderaJa till en levande landsbygd, men nej till överdrivet miljövurmande.
Skulle vilja påstå att miljörörelsen och socialismen är två sidor av samma mynt. Men det beror ju på vad man menar med begreppet socialism, och begreppet miljörörelse. Kollektiva lösningar är effektivare ur miljösynpunkt, inte bolmande skorstenar och stinkande avgasrör. "Historiskt sett har socialister alltid varit motståndare till naturskydd och miljöhänsyn" Vad menar du med detta Birger?
SvaraRaderazt!zz: Jag menar precis det jag skrev förstås...:-)
SvaraRaderaNaturskyddsrörelsen var ända till sent 60-tal ett högerprojekt, naturskyddsföreningen etc drevs av högerfolk, ofta med ganska obehagliga uppfattningar med nationalism och något som idag skulle betraktas som rasistisk förtecken. Socialister uppfattade varje industriellt framsteg, även på bekostand av natur och miljö, som en framgång. Ett exempel finns här:
http://schlaug.blogspot.com/2007/03/fr-frsta-
gngen-p-moderat-rsmte.html
Vilket ekonomiskt system förespråkar Schlaug? Eller miljöpartiet?
SvaraRaderaSom frihetlig socialist och f.d. miljöpartist tycker jag deltagarekonomi (Parecon enl. Michael Albert) mest tilltalande även om marknads socialism (ekonomisk demokrati, enl. D. Schweikart)) borde vara lättare att övergå till.