Almedalen, mördarsniglar och politiska sniglar

I Almedalen talas politik. Och på gatorna i Visby stoppas man av människor som vill prata. Den vanligaste frågan jag fått är faktiskt följande: "Varför i h-e har ni inte gjort något åt mördarsniglarna???"

Kunde väl svarat att det inte har så mycket med politik att göra. Men det har det ju förstås. Och mitt svar överraskade de flesta: För åtskilliga år sedan, innan mördarsnigeln blev ett jätteproblem (se t ex dagens SvD), så krävde mitt gamla parti en nationell handlingsplan i frågan. Det gäller nämligen att ha framförhållning. Att tänka längre än en mandatperiod.

"Gjorde ni? Det hade jag ingen aning om", blir reaktionen. Nej, det tror jag det. Inte skrev tidningarna om det. Och om man gjorde det blev det väl i smått förlöjligande form...

Ungefär som när partiet tog upp frågan om spårtaxi (som nu utvecklas!), krav på mer lövträd för att minska risken för stormskador ("det strider mot produktionskraven,"), krav på ekologiskt jordbruk ("ska ni tillbaka till stenåldern, hahaha"), klimatfrågan ("ni överdriver!"), vindkraft och solkraft ("Guuuud, så flummigt..."), klorfritt papper ("ni vill slå sönder svensk basnäring"). För att inte tala om de förlöjligande minerna utanför Slottet när jag kom med elbil till en kungamiddag, medan de andra kom i fossildrivna limosiner... Ja, det fanns de som generat skämdes över någon bar sig så simpelt åt...

Tänk om det gamla politiska, ekonomiska och fackliga etablissemangen någon enda gång lyssnat, satt sig in i frågorna och försökt förstå istället för att skrika Nej, Nej, Nej! Tänk om de vågat tänka längre än näsan räcker. Tänk om de fattat att man inte kan kompromissa med naturlagarna - att man inte har så mycket nytta av sina stora och små förhandlingsdelegationer eftersom ekonomiska teorier inte biter på ekologiska realiteter.

När jag går i Visby ser jag dem, de där nejsägarna, de där som stoppat all utveckling, de där i Svenskt Näringsliv, LO, LRF, sossarna, moderaterna, markägar- och sprutpartiet centern... De där som nästan alltid tagit fel beslut, ständigt varit på efterkälken, ständigt varit rädda för det nya. Nu, när det kostar mycket mer att vända, låtsas de vara föregångare. Men deras halstarriga försvar för det som varit - och deras verbala omvändelse i snigelfart - har kostat Sverige åtskilligt: ta en titt i skogarna som ligger, fundera över varför Danmark - inte Sverige - gjort vindkraftverk till exportsuccé, fundera över varför Norge tar täten när det gäller solenergi.

För att inte tala om Östersjön! Inför valet 1988 lovade alla partier, utom moderaterna, att ta havsfrågorna på allvar, man lovade i den ena debatten efter den andra en rad konkreta åtgärder. När miljöpartiet, efter riksdagsinträdet, lade en tung motion med de konkreta krav de flesta varit överens om före valet så röstades allt ner. Och nu sitter man där med problemet. Tjugo år efteråt. Andreas Carlgren säger samma sak som dåtidens miljöminister Birgitta Dahl gjorde: "NU är det allvar". Men, jag lovar er, kära bloggläsare, inte kommer man att göra ett dyft som hotar den heliga kortsiktiga tillväxten, Volvo:s vurm för stora bilar eller storböndernas intressen.

Mördarsniglarna då? Ja, nu står det politiska etablissemanget utan framförhållning. Så, tänk på detta varje gång ni drabbas av invasion av mördarsniglar: Det är förödande med politiker som vägrar tänka längre än i mandatperioder. I min värld är långsiktighet några miljoner år - när jag kom in i riskdagen, förlåt riksdagen, så förstod jag att långsiktighet var fram till nästa valdag.

Politiska sniglar - blå, röda, bruna, oranga, svarta och giftgröna - är värre än mördarsniglar. Det påminns jag om varenda gång jag ser någon av dem i Visby. Och här dräller det av dem.

Recept hittar du här. Och regeringens förvirrade uppfattning här...