Visar inlägg med etikett moderaterna. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett moderaterna. Visa alla inlägg

onsdag 7 november 2007

När mp:s krishantering hamnade hos moderaterna...

Mejl till sossar har av misstag hamnat hot en moderat på grund av förväxling av namn. Liknande har hänt förr: Miljöpartiets hela plan för krishantering hamnade hos moderaterna under det glada nittiotalet... Dock utan att vare sig kanel eller glada hattar var inblandade. Tror jag.

Lars Ångström var informationschef och hade fått i uppdrag att leda en grupp för framtagande av en plan för krishantering. Det vill säga hur partiet skall agera, och vilka som skall agera, om någon politiker avslöjas med fingrar i fel syltburk. Eller fel siffror på en räkning. De är ett ganska känsligt dokument.

När Lars Ångström skulle skicka ut planen till partiets riksdagsgrupp och kanslipersonal så råkade han utelämna ett p i mejladressen. Så istället för mp så blev det m. Vilket betydde att alla moderater fick sig till livs miljöpartiets hemliga krisplan. Mig veterligen utnyttjade aldrig moderaterna detta. Men risken är att de kopierat den, och att det är därför det går åt helsicke för dem nu...

Bilden föreställer ett tragiskt misstag.

måndag 5 november 2007

Apropå Cederschiöld... Med viss rodnad under skägget träffade jag Reinfeldt

Någon gång i mitten på 90-talet hamnade jag vid ett bord, där man plockade laxsnittar och svarta oliver, tillsammans med Charlotte Cederschiöld - ni vet den senaste (när detta skrivs) moderaten som är ledsen för att hon använt blå, förlåt: svart, arbetskraft.

Vi pratade lite medan jag försökte greppa snittar och vegetariska frikadeller, och hon tyckte väl att det var lämpligt att tala lite miljö med en miljöpartist.

Hon delgav mig sin uppfattning om miljöbilar och sa: " Man vill ju inte ha en miljöbil som första bil, men det är väl konstigt att folk inte köper fler miljöbilar som andrabilar."

Jag fick besked om att mina fördomar hade bäring i verkligheten: i Cederschiölds värld har familjer naturligtvis två bilar.

Ett annat möte med en moderat minns jag också med blandade känslor. Det jag tänker på är ett möte med Fredrik Reinfeldt. Vi möttes i debatt om civil olydnad. Debatten gick av stapeln på Handelshögskolan i Stockholm. Den 8 maj 2000. På ena sidan aktivisten Linus Brohult och jag (då språkrör i De gröna). På andra sidan Fredrik Reinfeldt och filosofen Tomas Månsson.

Fredrik menade att man skulle följa lagarna, och att det var märkligt att jag, som riksdagsledamot och lagstiftare, kunde försvara lagbrott. Jovisst, sa jag, det kan jag under tre förutsättningar: a) det sker utan våld eller hot om våld, b) det sker öppet och offentligt och c) man tar sitt straff - allt för att skapa opinion i syfte att förändra lagstiftningen. Trädkramare hade jag ju varit. Som riksdagsledamot. Men mig var polisen noga med att inte ta. "Låt bli Schlaug, det blir bara en massa skit i medierna", sa polis som berättade att han också helt skulle vilja förvara skogen om han sluppit uniformen. Men, fick jag veta av Fredrik, civil olydnad är sannerligen ingenting för moderater... Lagen skall följas. Rättssystemet är kärnan i demokratin.

Jag kan konstatera att Reinfeldts politiska kompisar nu radas upp, som blå pärlor på ett halsband, för att ha ägnat sig åt just civil olydnad... visserligen av egenintresse men ändå. Inga tevelicenser, svarta barnflickor i källaren och svartbygge...

Historien med Reinfeldts och mitt möte på Handelshögskolan slutar förresten inte här. Innan debatten hälsade vi på varandra, jag kände igenom honom som den före detta ordföranden i MUF, och jag frågade honom artigt intresserad vad han ägnade sig åt nu.

- Jag återfinns på samma arbetsplats som du gör - jag sitter i riksdagen.

Jag kände hur kinderna rodnade bakom skägget. Hade inte sett honom. Hade inte hört honom. Hade inte märkt honom. Trots att vi suttit där båda två i åtskilliga år... Skämmigt. Jag försökte finta mig ur denna pinsammna situation genom att säga:

- Jojo, men vilket utskott sitter du i?

Bilden är hämtad från nätet och är med stor sannolikhet manipulerad... För övrigt har jag redan på sjuttiotalet bytt tjänster svart: jag hjälpte till att hässja hö, för det fick jag både råmjölk och kött. Och nog blev någon gammal bil reparerad utan kvitto vid något tillfälle, så där grannar emellan. Dessutom gav jag mattelektioner i min ungdom, och fick betalt svart... Och nog har någon pensionär som hjälpt mig med huset ett par timmar fått några hundra som tack för hjälpen. Till skillnad från moderaterna så ids jag inte säga att jag är väldigt ledsen för detta. För det är jag inte. Däremot är jag lite ledsen att det kan ta så förbannat lång tid att få hjälpt med husreparationer om man vill betala vitt...

söndag 21 oktober 2007

Ideologisk debatt - ajabajja, sån´t är bara i vägen....

På denna blogg har jag skrivit en del om avsaknaden av "grön ideologi" och debatt kring denna. En del kommentarer har ramlat in - såväl på bloggen som via mejl och telefonsamtal. Några är sura och förbannade över att jag tagit mig friheten att skriva om sådant man anser att jag inte bör tycka något om, ens på min egen blogg. Den som på detta sätt har lätt att gå i taket bör inte läsa ända till slutraderna...

Jag tror att man måste ha klart för sig vilken värderingsgrund man står på. Därför skriver jag gärna - och talar än hellre - om Elin Wägner. Få, om ens någon, har lyckats väva samman gröna trådar till en grön plattform som hon.

Elin Wägners radikalism var i mångt och mycket revolutionär i dess bästa mening: vi behöver en fredlig kulturrevolution för att bryta invanda tankemönster; vi måste bryta upp mot förtryck av människor och djur, vi måste avslöja teser om "militarisering i fredens syfte" och synen på naturen som något vi skall lägga under oss.

En av dem som Elin Wägner gärna hänvisade till var Peter Kropotkin. Denne frihetlige socialist bar idéer som är grundläggande för det, som åtminstone jag, uppfattar som kärnan i grön ideologi. I sin fantastiska bok Inbördes hjälp gick han till totalangrepp på socialdarwinister och de hårdföra liberaler som fastnat i tanken på att inbördes kamp är det bästa för ett samhälle. Han skriver:

"I utövandet av inbördes hjälp, som vi kan spåra från utvecklingens tidigaste stadium, finner vi det positiva och otvivelaktiga urpsrunget för våra etiska begrepp: och vi kan påstå att i människans etiska framåtskridande är det inbördes hjälp - inte inbördes kamp - som har spelat huvudrollen. Om denna princip kan spridas och tillämpas i största möjliga mån idag, och i framtiden, har vi häri vår bästa garant för vårt släktes vidare framsteg och utveckling".

John Sturt Mill skall vi inte heller glömma... För det har dagens liberaler gjort... Denne liberal hade faktiskt en vision om ett samhälle där natur och människa inte längre exploateras utan där en fas av kvalitativ utveckling inleds. Mill menade att tillväxtekonomin så småningom borde ersättas av ett ”stationärt tillstånd” där den fria tiden, kulturen och andligheten kan växa.

Han skrev: ”Jag måste tillstå att jag inte känner mig tilltalad av det livsideal som företräds av dem som tror att det normala tillståndet för mänskliga varelser är ett tillstånd av kamp för att slå sig fram; att det förtrampande, krossande, armbågande, sparkande som utgör den nuvarande formen av socialt samliv, skulle vara den mest önskvärda människolotten eller överhuvudtaget någonting annat än de icke-godtagbara symtomen av en av det industriella framåtskridandets faser...”

Mill var förkämpe till individens fri-och rättigheter, men inte kapitalets fri-och rättigheter. Just denna tanke förfinades av den, milt uttryckt, kontroversielle Rudolf Steiner, som är grundare av bl a biodynamisk odling och waldorfpedagogik. Steiner menade att individens frihet inte kan gälla inom vare sig ekonomin eller rättsordningen, men däremot inom alla de områden som hör till det han kallade ”kulturlivet”. Han menade att inkomstfördelningen och arbetslivets utformning skall ge människor största möjliga frihetsrum i det vardagliga livet. Det handlar således inte bara om friheter utan också om reella möjligheter för människor att få växa åt olika håll.

Här ligger kärnan i det som är grön samhällsteori för mig: en rättvis fördelning skall kombineras med frihet för människor att utvecklas fritt. Jämlikhet, detta gamla vänsterbegrepp, är i grön tappning inte detsamma som likhet, tvärtom: jämlikhet är detsamma som att ge alla människor möjlighet att växa åt olika håll utan att trampa på andra. Valfrihet, detta gamla högerbegrepp, är i grön tappning inte mycket värd om den inte kan utnyttjas av människor.

På tåget på väg till Sala plockar jag åter fram Karl Erik Lagerlöfs En väg för Sverige, från 1981, och läser:

”Den livssyn som lever starkast i Sverige är en kombination av liberala och socialistiska idéer med tankar om frihet, jämlikhet och broderskap som grundläggande varp i väven. Den ekonomiska politik som bedrivs går rakt emot dessa mål, inte i ord men i verkligheten.”

I sin bok sammanfattar han hur det positiva övergår till något negativt när man missar balanspunkterna: tillväxt som är bra i det fattiga samhället blir skadligt i det rika, jordbruksrationalisering som är bra i svältländer blir förödande i överflödslandet, frihandeln som är fattigas räddningsplanka i en fungerande konkurrensekonomi blir som en död hand i monopolkapitalets och de transnationella jättarnas värld. De positiva människoanpassade utvecklingstrenderna övergår efter en tid i sin motsats. Det som var bra igår blir livsfarligt idag. Kanske är det där vi har problemets kärna. Även partier och ideologer som var bra igår blir livsfarliga idag.

Dagens svenska klimatdebatt är verkligen ett bra exempel på det sistnämnda. Här står alla partier långt ifrån det som Arbetarpartiet i Norge lyckats formulera: Kritik av konsumtionssamhälle, livsstil och ständig ekonomisk tillväxt!

Sossarna i Sverige torgför att konflikten mellan miljö och tillväxt inte längre gäller ("problemet är löst"), moderaterna menar att problemet finns i Kina och andra länder och att de måste skärpa sig... De gröna har i sin pågående klimatkampanj noga undvikit kritik av livsstil och konsumtionssamhälle - och istället riktat in sig på järnvägsutbyggnad och andra, i och för sig, bra åtgärder.

Jag är den förste som brukar hävda att vi inte sitter inne med några absoluta sanningar. Men vi sitter inne med kunskaper. Dessa kunskaper används inte. De förträngs om de uppfattas som plågsamma eller farliga. Inget politiskt parti i Sverige vill ta åt sig sådana fakta som t ex Kungliga Tekniska Högskolan levererat: nämligen att vi låter andra länder ta på sig de utsläpp som vi orskar genom vår konsumtion. Vi i Sverige hävdar att vi "bara" släpper ut 6 ton koldioxid per person trots att vi i själva verket - på grund av konsumtionssamhälle, reklamfundamentalism och kravet på ständig tillväxt - släpper ut upp till dubbelt så mycket om vi räknar in produktion i andra länder av det vi konsumerar... Jag tar mig friheten att hävda att den som känner sig trygg i grön ideologi aldrig skulle komma på tanken att driva en klimatkampanj utan att med ett ord ifrågasätta konsumtionssamhälle, tillväxtekonomi och livsstilsmönster.

Men det är klart att jag kan ha fel. Det kan vara jag som missuppfattat alltihop. Jag är ju bara en medelålders föredetting av mankön, för att anknyta till en grön kritikers bistra uppfattning...:-)

torsdag 4 oktober 2007

Natomedlemskap skulle innebära tio extra miljarder till försvaret...

Jag har, som en del andra konspiratoriskt lagda kufar, misstänkt att moderaternas nya inställning till försvarets budget härrör från deras vilja att smygvägen få in oss i Nato. Det har påpekats, av bland annat Annika Nordgren Christensen, att så inte är fallet. Men en liten konspiratorisk tomte sitter i min ryggmärg i alla fall, och viskar att moderaterna nog har onda avsikter.

Nu har också Lars Danielsson, i en god predikan för militär alliansfrihet, skrivit följande på Utrikesbloggen:

NATO har enats om en riktlinje att dess medlemmar skall spendera två procent av sin BNP på försvaret. Även om detta åtagande inte är juridiskt bindande, utövas ett avsevärt tryck på medlemsländerna för att de skall leva upp till denna nivå. I Sveriges fall skulle det innebära att vår försvarsbudget gick från nuvarande 40 miljarder kronor till över 50 miljarder. Det ligger i vårt intresse att fortsätta en ordning där storleken på det vi spenderar på vårt försvar baseras på vår egen säkerhetspolitiska analys och vår egen bedömning av vad våra statsfinanser tillåter.

Nu uppstår frågan: Stärker Danielssons inhopp i denna debatt tomten i ryggmärgen eller den något mer analytiska delen av min hjärna? Det tycks mig i dagsläget som om den senare vinner slaget. Så jag ska sluta misstro Fredrik Reinfeldt i just denna fråga. Den dag han sätter stopp för Förbifart Stockholm skall jag sluta misstro honom även då det gäller klimatfrågan... För något så korkat projekt, som dessutom enligt Naturvårdsverket strider mot riksdagens miljömål, är så här mitt i klimatdebatten svårt att finna.

tisdag 28 augusti 2007

Kulturnministern, vad är det för fel på En bok för alla?

En Bok För Alla har under många år varit en väg att nå kvalitetslitteratur på ett enkelt och billigt sätt. Det är till och med så att alldeles vanliga människor, via En Bok För Alla, kan få i sig en och annan kvalitetsroman mellan alla deckartuggor.

Nu hotas detta statligt stödda kulturprojekt. Regeringen anser att de tio miljoner som satsas på kvalitetslitteratur är bortkastade pengar. Folk läser ju böcker i alla fall, menar man. Och det har man i och för sig rätt i. När mp fick med sig sosseregeringen på att sänka momsen på böcker så gav det en viss utdelning. Vi läser mer än på länge - och den regniga sommaren har fått Liza Marklund och några andra deckarförfattare att få sina bankkonton överfyllda. Det är dem kanske väl unnat. Men när poli­tiker talar om att bokläsandet ökat så ­negligerar man att det är några få författare som säljer så det knakar. Övriga ligger ganska pyrt till.

Jag är övertygad om att regeringen bör fundera en vända till. De nya moderaterna har ju kunnat överraska förr... Och man blev ju av med den gamla Timbro-chefen Stegö Chilò som kulturminister redan efter några dagar, vilket bör underlätta. Det handlar om något så omodernt som folkbildningsideal, vilket ligger mer i linje med konservativa värden än med nyliberala. Och ersättaren för Stegö Chilò ligger väl mer åt det konservativa hållet.

Man kan naturligtvis hävda att situationen ser annorlunda ut idag än den gjorde på 70-talet då det statliga engagemanget för litteraturstöd utvecklades. Idag har t ex pocketutgivningen ökat. Men det hindrar ändå inte staten från att ha ett visst ansvar för kvalitetslitteratur i ett större och mer långsiktigt perspektiv än marknaden någonsin förmår.

Därför behövs statliga insatser för att upprätthålla kvalité och något så passé som folkbildningens ideal. Kan inte det vara nå´t för de nya moderaterna att chocka sina gamla medlemmar med?

fredag 20 juli 2007

Fredrik Reinfeldt - politikens Harry Potter

Fredrik Reinfeldt är en riktig trollkarl. Först trollade han fram de "nya moderaterna".

Sedan svingade han sitt magiska spö och plockade fram det "nya arbetarpartiet" som älskar kollektivavtal. Och därefter "det nya miljöpartiet" som tar kamp mot kristdemokraternas gamla moderatkrav på sänkt bensinskatt. Nu ska man skära ner i militärens budget, ungefär lika mycket som mp ville förra mandatperioden, och vips blir moderaterna det "nya fredspartiet".

Fredrik svingar sitt magiska trollspö över sitt parti. Trollar bort den fula paddan och trollar fram den vita duvan. Fredrik är politikens Harry Potter.

Och de stackars gamla moderaterna undrar vad i h-e de är medlemmar i. Potterpartiet? Hur skall det gå i sista avsnittet...?

Och förresten kanske den vita duvan bara är en synvilla. En magikers sätt att förvilla. Kanske är han inte Potter utan en Joe Labero?

lördag 7 juli 2007

Moderater kovänder under galgen: Idrott och politik hör ihop...

Missbrukade igår en kanofärd mellan "våra" öar genom att lyssna på Ekot. Hörde följande, och höll på att välta:

Det går inte att säga att ´vi håller på med fotboll, eller vi håller på med höjdhopp, så vi bryr oss inte om att dom torterar sina medborgare eller hänger människor bakom hörnet, vi håller bara på med idrott...´. Det är en fullständigt ohållbar hållning.

Den som fällde detta principiella yttrade var ingen gammal kommunist, flummig miljöpartist eller populistisk sosse. Nej det var en moderat. Det parti som alltid hånat dem som hävdat just detta: idrott och politik hör ihop.

Moderaten i fråga var riksdagsman Göran Lindblad. Tillika moddarnas utvalde i Europarådet. Säkerligen framskickad av allas vår Fredrik. Uttalandet kom med anledning av att Kina skall ha OS nästa år.

Kovändning under galgen kan man säga. Men visst är det fantastiskt, uttalandet hade lika gärna, med det ordvalet, kunnat vara ett gammalt citat från Olof Palme. Eller för den delen ett citat från Mikael Wiehe - de rediga moderaternas kulturella hatobjekt nummer ett - som kommentar till händelserna i Båstad 1975, när Sverige skulle spela Davis Cup-tennis mot militärdiktaturens Chile.

Frågan som nu uppstår blir: Vad skall alla moderater, som under alla år lärt sig att man som moderat skall anse att idrott och politik inte alls hör ihop, ta vägen nu? Kanske kan Göran Hägglund skära pipor i vassen. Kan man mitt under klimatdebatten kräva sänkt beninpris för att dra åt sig väljare som är blinda, döva och självupptagna så kan man väl fortsätta den populistiska vägen... (För att undvika missförstånd vill jag påpeka att jag tidvis drabbas av något som gränsar till sportfåneri, vid sidan av allt annat konstigt).

fredag 29 juni 2007

Decentralicera (M)era.

Lyssnade på Reinfeldt. Och han pratade om vad han vill, vad han tycker och vad han tänker. Jag har aldrig hört någon svensk politiker som talar så mycket i jag-form.

Jag förstår nu att de nya moderaterna är det parti som verkligen tror på decentralisering.

Man har decentraliserat hela politiken till Fredrik.


Bilden är, så vitt jag förstår, manipulerad. Men vad vet man? Det nya moderaterna blev det nya arbetarpartiet som blev det nya miljöpartiet och kan väl bli det nya fredspartiet....

onsdag 28 mars 2007

För första gången på moderat årsmöte...

För första gången har jag varit på ett moderat årsmöte. Detta hände sig i går.

Smörgåstårtan var god, stämningen hög och jag kunde berömma Fredrik Reinfeldt för att han norpat flera gamla miljöpartiförslag och gjort de till sina... Bilskatten bör ersättas med högre bensinskatt, vårdkostnader efter trafikolyckor bör bekostas av trafikförsäkringen... En liten lektion i grön skatteväxling kunde jag förstås inte låta bli.


Jag kunde dessutom läsa högt ur Anders Björcks tal från 1968. Det var ord och inga visor! I Gimo dundrade han så här:

"Är det inte så numera att alla tekniska framsteg har en allvarlig baksida? Vad har jag för glädje av att kunna skaffa mig en sommarstuga och fiska, när de gäddor jag får upp är kvicksilverförgiftade och oätbara? Vad har jag för glädje av att kunna köra bil när jag i stigande utsträckning tvingas sitta i milslånga köer, omvärvd av illaluktande och giftiga gaser? Och vad har jag för glädje av arbetstidsförkortningar som äts upp av ökat avstånd och restid mellan arbete och bostad?"

Och i Skellefteå gick han till offensiv: "Vi måste angripa miljöfrågorna på bred front. För dagens människor framstår miljöfrågorna som lika viktiga som de stora sociala reformerna på 40- och 50-talet."

Jag vet inte om årsmötetesdeltagarna blev så lyckliga över dessa citat. Men att bjuda in en miljömupp som talare visar ändå viss tillnyktring... Och nog är det bra att veta att miljö- och naturfrågor en gång i tiden var förknippat med högern, inte med vänstern som ju gillade bolmande skorstenar och långa bilköer, eftersom det var tecken på att välståndet också nått arbetarklassen.

För säkerhets skull vill jag nämna att jag var gästtalare, inte medlem. Inbjudningen stod Jim och Björn för.

söndag 11 mars 2007

Moderater - återvinnarna....?

Moderaterna har tagit steget att bli återvinnare - av gamla förslag från miljöpartiet!

- I dag har vi en fordonsskatt som är riktad mot bilen. Den bör kunna växlas mot en skatt på utsläppen, på det som inte är bra för miljön, sa Reinfeldt på lördagen
enligt bland annat DN. Det betyder höjd skatt på bensin, eller hur? Mp fick aldrig Persson dithän, trots hans gröna visioner.

Redan på 80-talet föreslog de gröna att fordonsskatten skall bakas in i bensinpriset. Moddarna spydde då sin galla över förslaget...

Igår föreläste jag för SSU på en klimatkonferens i Luleå. Jag varnade dem för att sossarna riskerar bli överkörda av moderaterna i miljöfrågor, om de inte ser upp. Reinfeldt kan mycket väl ta till sig gröna förslag i snabbare takt än sossarna någonsin gjort, han har gjort det till något ädelt att ändra uppfattning...

Men, sanning att säga, jag blev överraskad när jag kom hem och hörde att man redan nu tagit upp ett gammalt grönt favoritförslag. Den gröna grundidén är att det är den miljöpåverkande driften som skall kosta - inte innehavet i sig. För övrigt har man ju redan tagit till sig de grönas gamla förslag om att vårdkostnder efter en bilolycka skall betalas av trafikförsäkringen...

Är det månde så att Reinfeldt redan nu inser att regeringsbildningen 2010 kan avgöras av en grön vågmästare? Och visst är det väl så att sossarna utan Persson glider bort från det gröna - de släppte till och med den gröna skatteväxlingen så fort de fick göra en budget utan gröna piskor! Inom två år kommer Alliansen att suga tag i det också! Nu när till och med en nyliberal som Johan Norberg talat lyriskt om rejäl koldioxidskatt så kan vi vara säkra på att Reinfeldt och hans nyliberala centerpartister hakar på!
Jag har placerat min blogg i
Vingåker
på bloggkartan.se