Någon gång i mitten på 90-talet hamnade jag vid ett bord, där man plockade laxsnittar och svarta oliver, tillsammans med Charlotte Cederschiöld - ni vet den senaste (när detta skrivs) moderaten som är ledsen för att hon använt blå, förlåt: svart, arbetskraft.Vi pratade lite medan jag försökte greppa snittar och vegetariska frikadeller, och hon tyckte väl att det var lämpligt att tala lite miljö med en miljöpartist.
Hon delgav mig sin uppfattning om miljöbilar och sa: " Man vill ju inte ha en miljöbil som första bil, men det är väl konstigt att folk inte köper fler miljöbilar som andrabilar."
Jag fick besked om att mina fördomar hade bäring i verkligheten: i Cederschiölds värld har familjer naturligtvis två bilar.
Ett annat möte med en moderat minns jag också med blandade känslor. Det jag tänker på är ett möte med Fredrik Reinfeldt. Vi möttes i debatt om civil olydnad. Debatten gick av stapeln på Handelshögskolan i Stockholm. Den 8 maj 2000. På ena sidan aktivisten Linus Brohult och jag (då språkrör i De gröna). På andra sidan Fredrik Reinfeldt och filosofen Tomas Månsson.
Fredrik menade att man skulle följa lagarna, och att det var märkligt att jag, som riksdagsledamot och lagstiftare, kunde försvara lagbrott. Jovisst, sa jag, det kan jag under tre förutsättningar: a) det sker utan våld eller hot om våld, b) det sker öppet och offentligt och c) man tar sitt straff - allt för att skapa opinion i syfte att förändra lagstiftningen. Trädkramare hade jag ju varit. Som riksdagsledamot. Men mig var polisen noga med att inte ta. "Låt bli Schlaug, det blir bara en massa skit i medierna", sa polis som berättade att han också helt skulle vilja förvara skogen om han sluppit uniformen. Men, fick jag veta av Fredrik, civil olydnad är sannerligen ingenting för moderater... Lagen skall följas. Rättssystemet är kärnan i demokratin.
Jag kan konstatera att Reinfeldts politiska kompisar nu radas upp, som blå pärlor på ett halsband, för att ha ägnat sig åt just civil olydnad... visserligen av egenintresse men ändå. Inga tevelicenser, svarta barnflickor i källaren och svartbygge...
Historien med Reinfeldts och mitt möte på Handelshögskolan slutar förresten inte här. Innan debatten hälsade vi på varandra, jag kände igenom honom som den före detta ordföranden i MUF, och jag frågade honom artigt intresserad vad han ägnade sig åt nu.
- Jag återfinns på samma arbetsplats som du gör - jag sitter i riksdagen.
Jag kände hur kinderna rodnade bakom skägget. Hade inte sett honom. Hade inte hört honom. Hade inte märkt honom. Trots att vi suttit där båda två i åtskilliga år... Skämmigt. Jag försökte finta mig ur denna pinsammna situation genom att säga:
- Jojo, men vilket utskott sitter du i?
Bilden är hämtad från nätet och är med stor sannolikhet manipulerad... För övrigt har jag redan på sjuttiotalet bytt tjänster svart: jag hjälpte till att hässja hö, för det fick jag både råmjölk och kött. Och nog blev någon gammal bil reparerad utan kvitto vid något tillfälle, så där grannar emellan. Dessutom gav jag mattelektioner i min ungdom, och fick betalt svart... Och nog har någon pensionär som hjälpt mig med huset ett par timmar fått några hundra som tack för hjälpen. Till skillnad från moderaterna så ids jag inte säga att jag är väldigt ledsen för detta. För det är jag inte. Däremot är jag lite ledsen att det kan ta så förbannat lång tid att få hjälpt med husreparationer om man vill betala vitt...
