Den rastlösa välfärdsmänniskan

Vart för oss den ekonomiska tillväxten? Kommer kraven på ekonomiska framsteg någonsin att bli helt uppfyllda? Hur kommer ekonomi och samhälle att gestalta sig, om de blir det?
Kanske borde detta var temat på en grön kongress, i en tid när debatten om konsumtionssamhället har tagit fart. Rädslan för att ta i dessa frågor tycks vara enorm bland alla partier.

Men frågorna ställs i en klassiker: Den rastlösa välfärdsmänniskan, skriven 1969 av moderaten, tillika professorn i nationalekonomi, Staffan Burenstam Linder.

Han ger själv svar på frågorna. Och svaren är mer aktuella än någonsin. Han talar om tillväxtmani och hur vi riskerar att fastna i ett ekonomiskt slaveri. Hur detta leder till att vi inte kan utnyttja de ekonomiska framgångarna till att öka livskvaliteten och öka vår fri tid, utan tvärtom alltid kommer att vara jagade av kravet på ständig tillväxt. Han skriver:

"En ny form av ekonomiskt slaveri, som inte längre bottnar i kampen för ekonomiskt överlevnad utan i en tillväxtmani som ibland, i de bokförda expansionsökningarnas namn, tvingar oss att fördela våra ekonomiska resurser, inklusive tiden, destruktivt - så att vi raserar sådana naturliga grundvalar för vår existens som luft, vatten, jord, naturskönhet och vår egen arvsmassa".

Med knivskarp analys utnyttjar Staffan Burenstam Linder sin intellektuella skalpell för att lägga nutidssamhället sår i öppen dager. Denna bok borde få varenda grön politiker att våga ställa den viktigaste politiska frågan: Vad gör vi nu?

Vad gör vi nu när vi översvämmas i konsumtionsvaror, när vi drivs framåt av ett ekonomiskt system som medför att vi inte kan utnyttja allt det vi vunnit genom att öka vår fria tid? Vad gör vi när allt fler känner av att de är utshoppade, trötta på konsumtionssamhället och tidsjakt? Hur kan ett grönt parti genomföra en klimatkampanj som varit kemisk fri från konsumtionskritik?

Så här skriver Burenstam Linder:

Allteftersom utvecklingssträvandena accelereras under den ekonomiska tillväxtens dekadensperiod, kommer följande fenomen att göra sig alltmer märkbara. Vilket avseende sond skall fästas vid dem står det var och en fritt att själv avgöra. Men att begrunda deras innebörd kan ingen undgå.

• Ett alltmer hektiskt livstempo, karakteriserat av genomtänkta försök att hushålla med en allt knappare tid.
• De gamla, som i början av tillväxtperioden saknade husrum och mat, kommer mot slutet av tillväxtmanins utveckling istället att sakna folk som kan ta hand om dem.
• En egendomlig kombination av en tilltagande bundenhet till varor och tilltagande likgiltighet för varje enskild vara, till följd av lågt utnyttjande grad och snabb omsättning.
• Allt mindre möjlighet att ägna tid åt andliga odlingar och åt vissa kroppsliga njutningar. Dolce far niente.
• Inkomstnyttan kommer att avta, men utan att våra behov blir helt fyllda; för att ytterligare kunna öka den materiella välfärden kommer man därför att ägna ökad uppmärksamhet åt fortsatt ekonomiskt framåtskridande.
• I det ekonomiska framåtskridandets namn kommer man i stigande grad att betona vikten av rationellt ekonomiskt handlande, men just av detta skäl kommer följden också att bli ett växande antal oövertänkta beslut.
• Vi kommer att fastna i en ny form av ekonomiskt slaveri..
  

Den rastlösa välfärdsmänniskan.

Debatt mellan
Birger Schlaug och riksdagsledamot Anna Kinberg Batra
om tillväxt och livskvalitet.
Mån 2 juni, kl 16.15 5-17.45
Ratios lokaler: Sveavägen 59, Stockholm
Arrangör: Näringslivets Forskningsinstitut Ratio