torsdag 11 september 2008

Politikers uppmaning: Var duktiga idioter och spring så hjulet snurrar!

De låter allt mer lika, politikerna. Nu är de överens över blockgränserna igen. Det behövs än mer arbete "för att klara välfärden".


Vi måste arbeta mer för att skatterna skall räcka till skola, vård och omsorg, berättar socialdemokraterna och låter som ett eko från regeringskansliet.

Det man samfällt säger är således att vi måste arbeta mer trots att vi automatiserat, datoriserat, robotiserat, effektiviserat och rationaliserat ända sedan den dag vi införde 40-timmarsveckan för snart ett halvt sekel sedan.


Man tänker fel, man har nämligen fastnat i den tanke som utgår från att det är skatt på arbetstid som skall finansiera den gemensamma sektorn. Det medför att vi alltid kommer att behöva arbeta mer, hur mycket vi än skapat utrymme för mer fri tid. Människan blir, med Sahlins och Reinfeldts tankegods, fast i ekorrhjulet för att aldrig komma ur. Aldrig tidigare har väl begreppet S/M haft en tyngre innebörd. Hör gärna den pinsamma intervjun i gårdagens Nordengren i P1. Slutsaten var: vi arbetar för lite i det här landet.

Politikerna sitter fast i en mental bur. De tycks inte förstå att den gemensamma sektorn lika gärna kan finansieras genom t ex produktionsskatt.


Om man producerar hundra bilar med hjälp av hundra människor ger det staten inkomster från såväl inkomstskatter som arbetsgivaravgifter. Om lika många bilar produceras utan hjälp av människor får staten inte in just någonting. Trots att produktionen är lika stor. Detta utgör grunden till att vi sitter fast i ekorrhjulet med motivet att "vi måste arbeta mer för att klara välfärden".


När man införde arbetsgivaravgifterna - som ju är en löneskatt på arbete - motiverades det med att välfärden skulle byggas ut samtidigt som det skulle stimulera teknikutveckling. Helt rätt tänkt. Nu har vi kommit in i ett nytt skede, ett nytt tidevarv, där vi måste styra över arbetsgivaravgifterna från skatt på arbetstid till allmän produktionsskatt. Gör vi inte det kommer vi alltid att vara fast i ekorrhjulet.


Vi måste lära oss att ta vara på allt det goda som den ekonomiska och materialla tillväxten gett, istället för att hamna i det som Staffan Burenstam Linder kallat vulgär tillväxtmani där tillväxt och arbete blir ett självändamål. Vi måste växla över från mer lönearbete och konsumtion till mer fri tid, kultur och andra kvalitativa livsvärden - precis som liberalismens fader John Stuart Mill hävdade.


Det är tragiskt att politiker av alla färger sitter fast i gamla mentala burar, att de inte förstår att vi är inne i ett nytt tidevarv. Än värre är det nästan att de som, trots allt, begriper inte vågar driva frågan av rädlsa för att verka vara utanför det politiskt korrekta.

"Att lappa och laga i gamla strukturer hjälper inte. Det krävs något radikalt nytt", säger socialdemokraterna när de presenterar sekelgamla argument. Inte ens miljöpartiet lyckas på DN-debatt formulera tanken att jobbavdraget, som man försvarar, kan användas för att sänka arbetstiden, skapa mer fri tid - oavsett om man har barn eller inte. Livets värde består, om man skall tro 1900-talets samtliga partier, i den tid man har på arbetsmarknaden. Ja, allt annat kallas numera för utanförskap. Orwell är pånyttfödd.

Så långt har makthavande politiksfär kommit från alla de drömmar tänkare av alla färger haft om mer fri tid, mer kultur, livskvalitet större än konsumtion och köplador. Istället tycks man känna tryggheten i ekorrhjulet. Fastlåsta i den mentala bur man sitter i. Kanske beror det på rädsla. Rädsla för den frihet som finns utanför buren.

Aldrig har vi haft större möjligheter än idag att ta steget in i ett samhälle präglat av livskvalitet, kultur och fri tid. Men då måste vi bryta mot den förhärskande ekonomistiska trossatsen att människan är en ekonomisk varelse, där tillväxten skall upprätthållas och fyllas av nya köplador och pladder.

När makthavare inte inser att människan är en biologisk, social och kulturell varelse är vi illa ute. För det är en gigantisk skillnad på att bygga samhälle för ekonomiska varelser och för riktiga människor. Det behövs mer grön ideologi...

31 kommentarer:

  1. !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

    SvaraRadera
  2. Intervjun med sossekvinnan var pinsam, det lät som när sossarna införde linje 2 i kärnkraftsomröstningen: Avveckla med förnuft (vilket innebar att man först skulle bygga ut, för att sedan avveckla). Samma sak nu: Sänk arbetstiden med förnuft (vilket innebär att vi ska arbeta mer nu för att sedan minska...).

    SvaraRadera
  3. Birger:

    Intressanta tankar som vanligt.

    Hur funderar du kring progressiviteten i skatteuttaget? Hur ska man åstadkomma ekonomisk utjämning om inkomstskatt istället blir skatt på produktion?

    Och innebär inte sänkta inkomstskatter och höjda skatter på produktion att inkomsterna måste sjunka? Utfallet blir ju iofs oförändrat, men det skulle ändå vara komplicerat.

    SvaraRadera
  4. Jag arbetar för lite! Har inte haft en sysselsättning på 8 år, men som god konsument sysselsätter jag andra som tjänstgör åt mig. Ge mig en högre lön så ska jag se till att snurra igång Sverige.

    SvaraRadera
  5. Hörde för ett tag sedan om en bok som skrivits av en viss Lester Brown. Är det någon som läst den?
    Enligt uppgift tas där upp inte bara klimathotet utan även hur befolkningsökningen skall kunna plana ut.
    Det sistnämnda är nog så viktigt,
    men antagligen svårgenomförbart.
    Sådana saker som pensioner bygger ju t.ex. på att det ständigt blir flera som betalar in till systemet än som tar ut.
    Ett av flera ekorrhjul

    SvaraRadera
  6. Birger.
    Jag läser din blogg varje dag sedan över ett år tillbaka och det är en riktig njutning att ta del av din varma blandning av dina funderingar, en härlig mix av djupsinnigheter, inikter och allmänt trevliga betraktelser.
    Dagens inlägg var dock lite utöver det vanliga som ögonöppnare betraktat. Produktionsskatt måste naturligtvis vara enda vägen att gå när förhållandet arbetstid per produktionsenhet går neråt, som den gjort under flera hundra år vid det här laget.

    Hur får vi fäste för den här (som jag får anta inte helt nya) idén där den kan få konsekvenser för utvecklingen? Själv är jag miljöpartist, men inte ens de ( borde vara vi där:) ) verkar ha fattat det här.

    SvaraRadera
  7. Det finns naturligtvis hakar med produktionsskatt, men dessa redovisar inte Schlaug. Och om nu produktionsskatt är så bra, varför har inte systemet införts redan?

    SvaraRadera
  8. Skräckslagen är jag. Du har rätt.
    Moneymaker

    SvaraRadera
  9. Även som sosse uppskattar jag ditt inlägg och tycker det är lite patetiskt att vi ska jobba mer. Produktivitetsökningarna gör ju att vi snarast skulle kunna arbeta kortare arbetsvecka allihop. En växling över till mer produktionsskatter är intressant men hellre konsumtionsskatter. Då drar vi ju in skatt även på varor som produceras utomlands och missgynnar intte inhemsk produktion.

    Roger S

    SvaraRadera
  10. Men gör uppror då, Schlaug och Roger etc. Sitt inte på era arslen!

    SvaraRadera
  11. Vad skönt att jag missuppfattade ditt avsked igår!

    Nu börjar du ju dessutom komma in på väsentligheter: lösningarna. Jag håller med ajavadi, det här med produktionsskatt måste vi verkligen spinna vidare på.

    SvaraRadera
  12. Gud giv mig kraft!

    Om ett rådslag med alla socialdemokrater (borde vara ganska många) i Sverige har kommit fram till att man måste arbeta mer "just nu" för att kunna arbeta mindre "senare" blir man riktigt mörkrädd!

    Aldrig någonsin i världshistorien
    har det väl funnits så mycket resurser att fördela som "just nu"? I ett av världens rikaste länder måste man alltså bli ännu rikare innan man kan börja tänka på att minska konsumtionen.

    Att dessutom effektivisera bort några få månader i början av varje människas liv för att få ihop fler arbetade år under livet får mig att tappa allt hopp. Kommer ni inte ihåg när ni var små och sommarlovet var oändligt långt? Var uppe länge i sommarnattens ljus, sova i tält i trädgården och känna daggens doft i näsan när ni vaknade. Har ni inte varit tonåringar och känt kärlekens rus och tyckt att sommaren var alldeles för kort?

    Vi behöver mer fri tid, inte mindre!

    SvaraRadera
  13. Alltså, här råder ingen vidare ekonomisk kunskap på denna blogg. Bara en massa grundlösa åsikter.

    SvaraRadera
  14. Fundera något över den åldrande befolkningen. Allt färre yrkesverksamma ska försörja allt fler äldre. Kan det hemska inträffa
    att det blir tal om, vilka som ska tillåtas leva vidare? Det lär redan ha börjat så smått, detta att gallra.

    I sjukhusens vårdköer prioriteras de patienter som är i produktiv ålder.

    SvaraRadera
  15. Ni som vill jobba mindre och använda er årliga lönehöjning till kortare dagar eller längre semester i stället för högre lön, tala med ert fack och arbetsgivare!

    Det är ingen som tvingar er att jobba exakt åtta timmar om dagen.

    Men varför detta ska tas upp till politisk diskussion förstår jag inte. Det är en sak för arbetssäljare och arbetsköpare att förhandla om.

    /Starvid

    SvaraRadera
  16. Arvid/Starvid:

    "Men varför detta ska tas upp till politisk diskussion förstår jag inte. Det är en sak för arbetssäljare och arbetsköpare att förhandla om."

    ...Och just det är en politisk fråga, i synnerhet i tider av ideologiskt betingade attacker på fackföreningsrörelsen och hela tanken med fackföreningar som förhandlar med arbetsgivarna, från den rikdsdagsmajoritet och regering som vi har sedan 2 år.

    Orsaken till att Birger med flera tar upp detta, politisk diskussion eller ej, till trots, står väl att finna i att det är systemet i sig som finnes felaktigt. D.v.s det är mer än enskilda individer som drabbas av detta ekorrhjul, oavsett vi vill det eller ej.

    Vad är det för fel i att det är en politisk fråga just, tycker du?

    Skulle du trivas bättre om du fick kalla det för en kulturell fråga (det jag själv just nu och aktuellt tänker närmast på när ordet "kultur" nämnes är väl pajasen Johan Stjäl från Hålstens avhopp ur kulturrådet...) ?

    Eller om du finge kalla det enkom en förhandlingfråga rentav?

    Mvh
    A

    SvaraRadera
  17. Birger:

    För den som inte har en susning:

    Vaaaaad är en liiberaaaaal?
    (okey då, det var en fråga redan Hasseåtage ställde...)

    Men...

    Vad är produktionsskatt egentligen?

    Mvh
    Anders

    SvaraRadera
  18. Lägger in lite länkar för den som är intresserad av hur vi skulle kunna
    finna alternativ till 40-timmarsveckan.Med seriösa konkreta och fullt utarbetade,och finasierade förslag till Basinkomst-Eller Medborgarlön.
    Gå in på länkarna så ser ni att
    det inte är Utopi.
    Janne M Göteborg

    http://www.antenna.nl/~waterman/gorz.html Andre GorzAppendix to Critique of Economic Reason

    http://www.bostonreview.net/BR25.5/vanparijs.html Basic income for all-Philipp van Parijs,Boston Review
    *http://plato.stanford.edu/entries/social-minimum/ "Social minimum" in the Stanford Encyclopedia of Philosophy
    *[http://www.basicincome.org/bien/papers.html Guaranteed Basic Income Studies:How it could be organised, Different Sugesstions Mycket Bra!
    *[http://www.basicincome.org/bien/aboutbasicincome.html

    SvaraRadera
  19. Frågan om arbetstid är i dag enkel. Var och en kan ju faktiskt arbeta så mycket man önskar. Lite arbete = låg lön = låg konsumtion. Jag känner flera personer som inrättat sitt liv så. Å andra sidan finns det andra människor som vill arbeta mer, där 40 timmar är minimum.

    På den här bloggen verkar det finnas många som vill trycka på andra människor sina livsstilsideal. Sluta med det! Låt oss leva som vi vill, Birger Schlaug och andra!!! Ingen diktatur, tack! Grön, röd eller blå!

    SvaraRadera
  20. Anders:

    Jag förstår inte riktigt vad du menar.

    Om jag vill jobba 6 eller 10 timmar om dagen i stället för 8 har väl ingen politiker med att göra?

    Om jag vill ha annan arbetstid säger jag det till min arbetsgivare. Bråkar han skickar jag mitt fackförbund på honom.

    Varför ska det vara krångligare än så?

    SvaraRadera
  21. 1) Varför känner du ett behov av att tvinga på andra hur mkt de ska jobba? Det kan ju faktiskt vara så att alla inte tycker som du.

    2) Tror du aktter på 60% av inkomster gör det enklare eller svårare att jobba mindre?

    SvaraRadera
  22. Den som är egen företagare kan nog reglera sin arbetstid efter behov. Den som jobbar åt ett litet företag kanske kan få en skräddarsydd arbetstid.

    Men den, som är anställd hos de stora arbetsgivarna, har knappast ett sådant manöverutrymme. Där görs ramarna upp högt över huvudet på de anställda. Därför är en lagstiftning nödvändig.

    Det handlar också om folkhälsan, och den är ju inte en privatsak enbart. Den är en sak för vår gemensamma kassa.

    N.

    SvaraRadera
  23. Arvid/Starvid:

    Jo, för att du ovan sade dig frågande till varför detta skall tas upp till politisk diskussion...

    Om du anser att det bara är att "skicka ditt fackförbund" på arbetsgivaren... så ska du ju ta med i beräkningen att facket idag är angripet av de som tycker fackförbunden är "för starka", dvs har för mycket makt.

    Makt som de behöver om de skall kunna göra just den förhandling du önskar.

    De som angriper facket gör det ju av politiska och idelogiska intressen. Och de gör det med hjälp av politik på den politiska arenan.
    Därför är det just en politisk fråga!

    F.ö. så är jag tveksam till att det är just så enkelt du här ger sken av att tro, att byta arbetstid på individuell nivå... Men har du erfarenhet av annat så är det ju glädjande.

    Mvh
    Anders

    SvaraRadera
  24. Men den, som är anställd hos de stora arbetsgivarna, har knappast ett sådant manöverutrymme. Där görs ramarna upp högt över huvudet på de anställda

    Det handlar snarare om man är villig att betala priset, även om fack/kollektvavtal på större företag bidrar till att det bli mer likriktat och svårare att förhandla individuellt.

    Om man går ner till 6 timmars arbetsdag så kan man inte räkna med att få 75% av lönen eftersom arbetsgivaren har en massa overheadkostnader. Men gå ner till 40-50% av lönen och jag tror de flesta arbetsgivare tycker de gör en bra deal. Problemet är att många inte vill sänka sin levnadsstandard så mkt.

    Det är lätt att tala om sänkt arbetstid om man själv kan kvitta ut 20 tusen per månad i inkomstgaranti från riksdagen. Vi andra vanliga dödliga, som har svårt att hålla huvudet ovanför vattenytan med 60 %:iga skatter, vill nog fortsätta jobba 8 timmar per dag. Jag själv t.e,x., vill jobba mer än 40 timmar per vecka.

    SvaraRadera
  25. Anders,

    Facken har förvisso för mycket makt inom vissa områden. Det tycker jag trots att jag är med i ett fackförbund.

    Det handlar huvudsakligen om oproprotionerliga befogenheter när det gäller blockader och sympatiåtgärder.

    Men varken jag eller någon annan person (inklusive i regeringen) vill gå ifrån det system vi har i dag: att arbetsmarknadens parter avgör hur saker ska fungera på arbetsmarknaden. Detta är nämligen ett mycket bra system som resulterar i extremt få strejkdagar. Strejker är ju trots allt en ofrivillig semester (=arbetslöshet) och ett jäkla otyg som resulterar i lägre inkomster för de anställda och lägre vinster för kapitalägarna.

    Den som vill försvaga fackens makt här är ju egentligen du, som vill ta ifrån facken inflytande vad gäller arbetstider och i stället ge makten till klåfingriga politiker i riksdag och regering.

    Det är du som gör detta till en politisk fråga genom att ta makten från facken, inklusive från mitt fack.

    SvaraRadera
  26. Birger, du ska tillbaks!!:-) Så nu får det vara slut på friårandet från politiken för din del! Världen och mp och min inspiration behöver dig...

    SvaraRadera
  27. NM: du frågar hur jag funderar kring progressiviteten i skatteuttaget. Jag har aldrig sagt att all inkomsskatt skall bort; det jag talar om är i första hand de så kallade arbetsgivaravgifterna som bör ersättas med allmän produktionsskatt. Kanske bör kommunalskatten till stor del ersättas av konsumtionsskatt, medan statsskatten, som ju är progressiv - och bör bli mer progressiv - bör vara kvar.

    Anonym som frågar om Lester Brown: Han har varit motor i de årliga utgåvorna av Världens Tillstånd. Nu har han gett ut boken Plan B 3.0 - Uppdrag rädda jorden.
    Lysande!

    Avajadi: Nej, tyvärr har inte dagens mp modet att driva de kontroversiella, och nödvändiga, frågorna fullt ut.

    Trivs i hjulet: Jobba på du! Din fråga beror väl snarast på att vi har olika uppfattningar. Produktionsskatt var för övrigt en stor frågan för någrta tiotal år sedan.

    Roger S: Jo, jag tror också att konsumtionsskatter är en nödvändig komplettering, helst som viss ersättning för den ganska orättgvisa kommunalskatten, som bör sänkas med cirka två tredjedelar.

    Tomas: Välkommen tillbaka...!

    Anonym 19.39: Nja, grundlösa åsikter dräller det av i den ekonomiska debatten, mina största glädjeämnen som politiker var att debattera med företrädare för den nuvarnade ekonomiska utvecklingen. Och, jag lovar dig, det var inte så att de vann debatterna eller hade mer på fötterna är jag hade.

    Anonym 20:06: Vi kan också fundera över att över 500 000 människor arbetar inom den finansiella sektorn...

    Arvid: Men frågan är ju uppe redan, vi har nämligen en arbetstidslag som slår fast att normen skall vara 40 timmar per vecka. Som om detta vore det evigt optimala...

    Anders: Produtkionsskatt kan bygga på företagets omsättning - idag beskattas företagen mest via löneskatter.

    Mikael: Nej, det är inte jag och andra som vill trycka på andra männsikor sina livsstilsideal när det gäller arbetstiden. Däremot vill jag och andra ändra lagen om arbetstid. Och upplysa om att varken du eller jag lever som vi själva vill - vi är nämligen utsatta för livsstilspropaganda till ett ekonomomiskt värde av 55 miljarder kronor årligen. Reklam kallas det. Och det livsstilsideal den propagerar för är köpandets och ägandets livsstil. Om man lägger av med detta, kommer jag att lägga av med mina försöka att påverka andras tänkande...

    Arvid, svaret till Anders: Nej, så går det faktiskt inte till. Tyvärr.

    Neoliberla Agenda: Vad menar du? Vadå tvinga på? Det enda jag vill är att man ändrar siffran i den arbetstidslag som andra tvingat på oss.

    Du som läser min blogg har nog upptäckt att jag vill minska skatten på arbetstid, så jag förstår inte din fråga nummer 2.

    Anonym 20:08: Vet du vad, jag tror inte att jag är välkommen i något politiskt parti. Tror att mp:s ledning skulle dra en stor suck av ilska och sorg om jag gav mig in i partiet igen. Och eftersom ledningen är vald med stor majoritet är jag ganska övertygad om att partiets medlemmar stöder dem i deras kamp för att sudda ut sådant som sticker ut.

    SvaraRadera
  28. Birger, tror du missbedömer din önskvärdhet inom politiken ganska rejält. Och vad partitoppen anser är ju ganska ointressant. Ja, ledningen är vald med stor majoritet. Men har det funnits så mycket att välja på? På årets kongress fick Peter "konkurrens", men om jag inte missminner mig ska voteringar i dylika situationer göras anonymt, vilket inte gjordes...

    För övrigt tillhör jag en av dem som tyckt att det är bra att mp suddat ut en del extrema frågor, men nu handlar det inte längre om enskilda frågor utan om kärnan av den gröna politiken. Upplever med sorg hur den gröna själen börjar suddas ut. Och hur många socialdemokratier behöver egentligen Sverige?

    SvaraRadera
  29. Arvid:

    Att regeringen inte vill gå ifrån detta system kan inte utläsas av de ord de använder, då de säger sig inte vilja ändra det.

    Däremot (och vilket är viktigare) så kan det uttydas av den antifackliga hållning de intar i faktiskt förd politik - som går ut på att försvaga facket. Genom höjda a-kasseavgifter. Det kan knappast undgå dig att en halv miljon (torde utgöra mellan 10-15 procent) medlemmar lämnat A-kassorna sedan regeringen ändrade den tidigare förda politiken, eller kan det månne det?

    Och här är det verkligheten som spelar roll, inte din (vad det tycks som) oerhörda tilltro till att regeringen agerar i linje med att stödja Den Svenska Modellan med en stark fackföreningsrörelse, som den säger sig göra. När den i verkligheten attackerar Den Svenska modellen genom att skjuta den i sank med faktiskt förd politik.

    Vore man intresserad av att stödja denna modell, skulle man naturligtvist inte ensidigt ändra villkoren till nackdel för den ena sidan - facket - med sådan följd att det försvagas. En försvagning blir nämligen följden av färre medlemmar. (Färre medlemmar blir det då det för många blir väldigt mycket tightare att vara medlem med höjda avgifter, som är ett mycket viktigt skäl för de allra flesta att vara just medlemmar i ett fackförbund). Eftersom fackets legitimitet som förhandlingsmotpart för arbetsgivarsidan kan ifrågasättas när de inte företräder en sådan stor del att skäl finns att lyssna på dem i samma utsträckning som det tidigare funnits. På samma sätt försvagas skälen att vara medlem i ett fack, när det som facket kan uppnå, är mindre än tidigare - av samma anledning som ovan, nämligen färre medlemmar. En ond cirkel således. En nedåtgående spiral av facklig anslutning leder inte till att din möjlighet att ha individuell nytta av ditt fackmedlemskap, på så sätt som du beskrev ovan (dvs att "skicka facket på arbetsgivarn) ökar.

    Det borde du inse!


    Med den förda politiken från sittande regering och dess riksdagsmajoritet, så försvagas alltså Den Svenska Modellen - den som skapat arbetsfrid och tjänat arbetsmarknadens båda parter väl, då den förhindrat många strejker, som annars lätt blir följden ... Något som du påpekar, mycket riktigt vare sig leder till gott för arbetstagare som för arbetsgivare.

    Så nej, ditt trick att vända detta till atta vara min börda fungerar tyvärr inte. Det är istället den av regeringen förda politiken du borde inrikta ditt engagemang emot. Inte mig. Förmodligen innebär det att du även borde inrikta ditt engagemang emot regeringen också ... men det är ju (delvist) en annan fråga.

    Mvh
    Anders

    SvaraRadera
  30. Nu är det möjligt att jag är lite okunnig inom detta område, men det är väl ändå facken som sätter sina egna a-kasseavgifter, inte staten? Eller?

    Vad man däremot gjort är att man ändrat så att fackavgiften inte längre är avdragsgill. Detta är inte mer än rimligt! För varför skulle folk som inte är fackmedlemmar subventionera de fackligt anslutnas avgifter?

    Jag tror att nu när kostnaderna för att vara med i facket stigit har det fått folk att lämna facket, visst. Det är ett rimligt antagande. Men jag tror också att det har fått många människor att fråga sig vad de verkligen får för nytta för sina avgifter.

    Detta gäller särskilt LO-förbunden. Vad ska man tro som LO-medlem när ens eget fack våldsamt agiterar mot skattesänkningar som i första hand gynnar de egna medlemmarna? Det är ju så man kan tro att facket inte i första hand arbetar för medlemmarnas bästa utan snarare gynnar vissa politiska partier för att maximera sitt eget inflytande...

    Jag känner däremot att jag får ordentlig valuta för pengarna av mitt fackförbund (Sveriges Ingenjörer). Kanske något för Kommunal och Handels att ta efter, istället för att driva partipolitisk agitation i strid med sina medlemmars intressen?

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.