Ibland lyckas även politiker vara roliga. Den här annonsen fick jag på mejlen, skickad av en miljöpartist som sett den i något grönt debattfora.Ganska kul. Byt ut "språkrör" mot "partiledare" så kan säkert åtskilliga genuina kristdemokrater, centerpartister, moderater och socialliberaler hålla med. Tidevarvet kännetecknas ju av att vi har två block: ett moderat socialdemokratiskt och ett socialdemokratiskt moderat som i grunden förordar samma utvecklingsväg. De är poler med samma utvecklingsmål.
Den sfär som den politiska debatten idag håller sig inom är så ohyggligt snäv. Ifrågasättande av konsumtionssamhället är bannlyst till och med i klimatdebatten, frågan huruvida vi lever för att arbeta eller arbetar för att leva är tabu. Debatten om människans roll i samhället, och om vad välfärd är, existerar inte längre. Politikerna från de båda blocken krafsar i ytskiktet på den lilla område där man förlagt debatten.
Jag påminner mig om hur Elin Wägner, mitt under andra världskriget - och trots att hon tidigare än de flesta i Sverige tagit avstånd från nazismen - skrev att de båda stridande parterna, trots att de representerade det onda respektive det goda, var poler med samma utvecklingsmål: härska över naturen, roffa åt sig så mycket som möjligt, få hjulen att snurra utan att våga analysera vad verkligt välstånd är. Det var modigt sagt då. Och så fruktansvärt sant.
I Agenda igår fick vi se Filippa Reinfeldt och Mona Sahlin debattera. Filippa Reinfeldt markerade hur lika de var, Sahlin försökte visa hur olika de var. Reinfeldt visade sig vara den bästa debattören rent debattekniskt och retoriskt. Fredrik Reinfeldt har en del att lära sig skulle jag våga påstå. Om det kan man ju tycka en del. Den rödgröna oppositionen, som ju vill ses som en enhet numera, får nog se upp den dag moderaterna gör en clinton och byter huvudrollsinnehavare. Som med större charm kan krafsa i ytskiktet i den lilla godkända politiska debattsfär där vi skall fås att tro att de stora vägvalen finns...
SvD ber läsaren rösta om vem som vann debatten i SVT:s Agenda mellan Reinfeldt och Sahlin. "Debatt", vilket hemskt ord. Man tänker då på att det handlar om att få in fullträffar, och inte om att söka komma till klarhet. "Samtal" vore bättre. Men nu var det alltså debatt, med sedvanlig pilkastning, och inte samtal.
SvaraRadera"Vann", ja det är också ett vidrigt ord. I ett samtal vinner man inte. Möjligen övertygar man.
Men SVT och andra medier håller väl oss politikkonsumenter för att vara mer sensationslystna än sanningssökande.
Den debatt du efterlyser har ju faktiskt pågått under flera decennier, fram och tillbaka, uppifrån och ner, utifrån och in. En del har väl samhället tagit intryck av, men det mesta har nog betraktats som ohållbart. Exempelvis tecknar du en alldeles för svartvit bild när du ställer upp ett motsatsförhållande mellan "arbeta för att leva" och "leva för att arbeta". Både det ena och det andra gäller ju! Vi måste arbeta för att skaffa oss medel för vår överlevnad, men det kan ju inte heller vara fel att trivas med sitt jobb, eller hur? Jag förstår nog vad du är ute efter, men i dag finns det ingen anledning att göra några mera grundläggande samhällsförändringar. Därav partiernas samling i mitten. Vi är trötta på extremisters "lösningar" till höger, vänster och i det gröna, det måste även du inse. Vi har ett på många sätt mycket bra samhälle i dag, åtminstone i vårt land.
SvaraRaderaJag måste säga att du är väldigt diffus när det gäller vad du vill se under ditt "ytskikt". Du nämner Elin Wägner gång på gång, men du är tämligen ensam om det. Har du funderat över varför? Hon var ju också diffus! Vaddå "härska över naturen"? På ett sätt måste vi ju göra det, eller hur? De som byggde upp det här samhället, de som slogs mot naturens omänsklighet, de visste bättre än vad många av oss vet i dag. Det här samhället är ingen självklarhet.
Det handlar ju om att bruka, men inte förbruka. Vi ska väl inte såga av den gren vi sitter på. Eller hur? Det var sådant, som vår älskade Elin ägnade en stor del av sitt liv åt. Tack, Birger, för att du kämpar för hennes budskap!
SvaraRaderaGröna tankar.
Kloker hänvisar till att den mer djupa debatten om politiken pågått under flera decennier, vilket är alldeles sant, men Schlaug har ju rätt i att den under 2000-talet varit helt borta.
SvaraRaderaNär Kloker skriver att "vi är trötta på extremisters lösningar till höger och vänster och i det gröna, så gör han/hon ett stort misstag: det är extrema uppfattningar man samlats kring i "mitten". Konsumismen, ekonomismen och det Schlaug kallat "reduktion av människan" är ju på många sätt extremt.
Det var säkert mer än tio år sedan en djupare debatt om lönearbetet förekom i Sverige. Det förekom i kulturdebatten såväl som i den politiska debatten, vill minnas att Schlaug och hans gröna vänner var aktiva i den debatten. Kritik har framförts om att klimat- och miljödebatten saknat analys av konsumtionssamhället, vilket ju de facto är en väl grundad kritik. Samhällsdebatten är ytlig, kulturdebatten ofta lika ytlig och man får söka sig till Filosofiska rummet och andra marginella företeelser för att finna något som kan liknas vid mer grundläggande samhälls- och individanalys.
Ja, debatten är skrämmande snäv idag. Vi är ändå några - rentav miljöpartister! - som gör allt vi kan för att driva konsumtions- och tillväxtkritik i de media och sammanhang som står oss till buds.
SvaraRaderaSe till exempel bifogade länkar till några artiklar jag skrivit:
http://archive.corren.se/archive/2008/1/11/jjisd2foq26c6sp.xml
http://archive.corren.se/archive/2006/12/23/j01p5h75hb5sdqb.xml
och ett av mina budgettal i kommunfullmäktige:
http://www.linkoping.se/InformationTill/press/kf/budget2007/budgetlillemets.htm
Visst brukar jag få svar av Svenskt Näringsliv eller någon tankesmedja åt det nyliberala hållet men sedan blir det tyst.
Vi försökte till och med dra igång en seriös debatt om medborgarlön:
http://archive.corren.se/archive/2007/8/17/jc2b421mmij28xp.xml
En moderat riksdagsman svarade men sedan blev det tyst igen och har så förblivit. Tyvärr.
Att döma av reaktionerna på mina artiklar och föredrag och andra samtal är däremot många "vanliga" medborgare (som inte är partipolitiskt aktiva) mycket intresserade av hur vi ska ordna samhället så vi inte förbrukar och förstör jorden. Att oändlig tillväxt inte fungerar i en ändlig värld, att människor är mer än lönearbetare och konsumenter och att det faktiskt finns stora fördelar att vinna om vi lär oss vara nöjda med det vi har och dela det rättvist, enkelt uttryckt, i rika länder som vårt, uppfattas faktiskt enligt min erfarenhet inte som så extremt som många tycks tro. Tvärtom, många längtar efter att få höra detta.
Denna debatt behövs mer än någonsin på nationell nivå tillsammans med seriöst arbete för att reformera samhällsekonomi, arbetsmarknad, socialförsäkringssystem m m. Det är självklart den gröna rörelsens uppgift att driva detta. Vewm ska annars göra det?
Med vänliga hälsningar
Annika Lillemets
Gruppledare (mp) i Linköping
Svar till Felix.
SvaraRaderaHåller med dig i mycket av det du skriver. Miljödebatterna kommer och går. Jag tror dock att många, bl a Birger Schlaug, stirrar sig blinda på en fix idé om ett helt annorlunda samhälle som sålunda skulle sakna alla avigsidorna i dagens värld. Dit kommer vi emellertid aldrig. Men vi har under tiden blivit blinda för de framsteg som faktiskt hela tiden görs. En meningsfull miljödebatt kräver därför inte minst stora historiska kunskaper, och dessa saknar många av dagens unga debattörer. De har ingenting att jämföra med. Hur var miljötillståndet i världen under t ex 1800-talet? I långa stycken förfärligt! Det tillhör människans grundläggande villkor att göra både misstag och att rätta till dem. Hade vi inte gjort detta hade vi i djupaste mening inte varit människor.
Sedan håller jag inte med dig om att vår tid skulle vara extrem. Det samhälle vi har i dag, och de idéer och värderingar som utgör dess grund, är mycket noga prövade mot alla typer av invändningar, och därvid befunnits relativt hållbara. Dit räknas en fri, kapitalisatisk marknadsekonomi. Dit räknas åsikts- och yttrandefrihet. Dit räknas jämställdhet mellan könen. Dit räknas även miljöhänsynen. Allt detta är relativt nya företeelser i det mänskliga samhället och ska alltså jämföras med det förtryck och det barbari som var utbrett tidigare och som ännu på många håll förekommer i världen, inte minst i de muslimska länderna.
Vi har fått utstå enorma katastrofer, som t ex kommunismen och nazismen. Vi är förhoppningsvis mer medvetna i dag om att vårt fria samhälle har ett pris. Att vilja riva ner väsentliga delar av samhällets grund för att därmed lova guld och gröna skogar kan kanske tilltala vissa bland de unga, men finner i övrigt inget gensvar i dag.
Svar till Annika Lillemets
SvaraRaderaJag är fullständigt övertygad om att vi kan leva ett gott liv med både prylar och ekonomisk tillväxt utan att vi spyr ut en massa koldioxid. Det är alltså inte "livsstilen" som ska förändras - den vill vi människor ha kvar och om möjlig förbättra ytterligare.
Sedan kan ju lyckan inte graderas, den kan bara finnas eller vara frånvarande. Men jag är dessutom övertygad om att tog du bort pengarna och den ekonomiska tillväxten, skulle du få se på olycka! Sådana tider har vi haft - under årtusenden! (Var finns dina historiska kunskaper?)
Annika Lillemets, gruppledare i mp Linköping minsann, och frifräsaren Birger Schlaug tycks vara de sista gröna entusiasterna. Lev väl!
SvaraRaderaDet finns fler entusiaster!
SvaraRaderaKloker, det finns omfattande forskning om lycka, hur den mäts och vad som påverkar den, på individuell och nationell nivå. Se exempelvis http://www.cogito.nu/2007/06/05/okad-lycka-borde-vara-politiskt-mal och boken "Lycka och lidande" av Bengt Brulde, som sammanfattar vad forsknigen kommit fram till hittills.
SvaraRaderaLyka kan mätas exempelvis genom enkäter där människor får skatta på en skala 1-10 hur nöjda de är med livet.
I redan rika länder ökar inte lyckan, eller välbefinnandet, nämnvärt med ökad BNP. Det är värt att fundera på, särskilt som det väl inte är en alltför vild gissning att förutsättningarna för att kommande generationer ska kunna leva lyckliga minskar dramatiskt om vi lever på ett sätt som utarmar naturresurser och förstör livsbetingelser, t ex genom klimatförändringar. I fattiga länder däremot ökar självklart lyckan om BNP ökar, under förutsättning att rikedomen fördelas hyfsat rättvist. Inga konstigheter.
Nog har väl ändå tillväxten gränser, med tanke på att naturresurser som vatten, mineraler, odlingsbar mark o s v faktiskt är ändliga, även om vi självklart både kan och bör förbättra tekniken så varuproduktionen orsakar mindre miljöförstöring ? Vi kan väl inte heller sälja obegränsat med tjänster till varandra, vi har ju inte mer än 24 timmar per dygn? Vi blir aldrig så rika att alla kan ha en betjänt, har jag hört det uttryckas. Såklart vi behöver pengar och prylar, frågan är ju hur mycket och vad.
Anonym 14.31: som jag skrev träffar jag ju en hel del gröna entusiaster. Det vore ju bra om deras intressen avspeglades mer i den offentliga debatten också.
Med vänliga hälsningar
Annika Lillemets
Föreställ dig, att en människa fortsätter att växa fysiskt även efter den ålder, då man anses vara fullvuxen. Vad gör man då? Jo, man tar antagligen läkekonsten till hjälp i avsikt att stoppa denna sjukliga tillväxt. Samma vetenskap kan även hjälpa den unga människa, som har dålig tillväxt, så att normal fason uppnås.
SvaraRaderaMen att låta ett samhälles tillväxt pågå utan gräns, är ju som att blåsa upp en ballong utan att hejda sig. Den exploderar mitt i nyllet!
I den rika västvärlden borde det snarast handla om rättvis fördelning. I övrigt är det i huvudsak på det andliga planet, som vi borde ha tillväxt, så att ansvarskänslan för förvaltningen av Moder Jord utvecklas.
Replik till Annika Lillemets
SvaraRaderaAv ditt märkliga resonemang att döma skulle vi alltså bli lyckligare om vi vred klockan tillbaka ett antal århundraden… Jag vill i stället hävda att förutsättningarna för mänsklig lycka aldrig har varit större än i dag.
”Nog har väl ändå tillväxten gränser, med tanke på att naturresurser som vatten, mineraler, odlingsbar mark o s v faktiskt är ändliga, även om vi självklart både kan och bör förbättra tekniken så varuproduktionen orsakar mindre miljöförstöring?”
Under mer än 2000 år har människor talat om gränser och hotat med världens undergång. Men det finns inga gränser och världen kommer inte att gå under.
*Det råder vattenbrist i vissa områden, men världen som helhet saknar inte vatten. Hanterar vi vattnet med förnuft kan det räcka i evighet.
*Den odlingsbara marken har ökat under 10 000 år och avkastningen har ökat med ständigt nya teknikers hjälp.
*Att mineralerna skulle ta slut är en 70-talsmyt. Nya material, fyndigheter och processer ger oss oändliga möjligheter. Därtill kommer att alla mineraler som finns i de mänskliga kretsloppen kommer att kunna återanvändas.
”Vi blir aldrig så rika att alla kan ha en betjänt, har jag hört det uttryckas.”
Genom samhällets arbetsdelning kan man säga att vi alla har mängder med betjänter. Ett mått på vår enorma rikedom.
”Såklart vi behöver pengar och prylar, frågan är ju hur mycket och vad.”
Det måste var och en av oss själva få bestämma.
Svar till Anonym 16:00
SvaraRadera"Men att låta ett samhälles tillväxt pågå utan gräns, är ju som att blåsa upp en ballong utan att hejda sig. Den exploderar mitt i nyllet!"
Tillväxten är naturligtvis inte endast kvantitativ utan framförallt KVALITATIV! För att fortsätta din liknelse med en ballong: med nya material (= kvalitet) kan ballongen bli större (= kvantitet).
Nej, vi måste inte var och en få bestämma hur mycket vi ska förbruka av alla varor. I realiteten gör ju nästan ingen det i dagsläget av den enkla anledning att nästan ingen människa har obegränsat med ekonomiska resurser. I linje med detta borde man också kunna begränsa vår konsumtion till våra ekologiska resurser, dvs inte konsumera mer än vad vår planet som mest kan hantera. Nu överkonsumerar vi, som bekant, och vi får skörda resultatet av det bl.a. i form av klimatförändringar.
SvaraRaderaHåller däremot med till 100% om att förutsättningarna för mänsklig lycka aldrig varit bättre än nu. Den nya tekniken är på många sätt fantastisk. Skulle världens ekonomiska tillgångar fördelas jämnt på alla människor skulle alla människor i världen leva gott. Skulle alla människor i världen konsumera ungefär lika mycket och på en hållbar nivå skulle majoriteten av världens innevånare få en ökad konsumtion och förbättrad livssituation. Däremot skulle vissa, t.ex. vi i Sverige, få lära oss att hålla igen. Och det är väl inte orimligt? Snurrigt blir det däremot då man som Reinsvält ställer miljökrav på Kina, när varje kines inte ens orsakar hälften så mycket utsläpp av växhusgaser som varje svensk. / Thomas
Hör du Kloker. Menar du verkligen hur stor som helst?
SvaraRaderaKloker: Visst har debatten pågått fran och tillbaka, jag var själv aktiv i den så sent som inför valen 1994 och 1998. Jag delar Felix uppfattning rakt av, varför tog du inte pseden Kloker...:-)
SvaraRaderaI ditt andra inlägg säger du att du tror att jag, och andra, stirrar oss blinda på ett "annorlunda samhälle som skulle sakna alla avigsidor i dagens värld". Nej,ett sådant samhälle tror jag inte finns.
Du skriver vidare att de idéer som är drivande för samhället idag är nog prövade och funna vara goda. Men, herregud, du låter som en gammal vöertygad kommunsit i Sovjetunionen. Varför tror du att det krävs 40 miljarder kronor i form av reklam för en livsstil - konsumismen - om vi verkligen ville ha den? Verkligheten är den, enligt min uppfattning, att vi är fångna i ett ekonomiskt system där vi numera utgör objekt.
Du talar om att vi lever i ett fritt samhälle. Jo, så kan man se det. Men friheten domineras av en betingande maktutövning i en omfattning som människan aldrig tidigare varit utsatt för, möjligen undantaget samhällen som levt under hårt religiösa normer. Vi har nästna aldrig varit utsatta för den enorma propaganda som vi är idag.
Jag tror inte att någon tror att lösningen är att vi skulle vrida klockan tillbaka ett antal hundra år, som du tycks tro att Annika menar. Däremot måste vi komma igenom nuvarande epok fortast möjligt!
Annika: Skönt att några försöker hålla igång debatten även inom mitt gamla parti. Jag håller med dig om att många som väl får höra om en annan utvecklingsmodell tänder på alla cylindrar. Men så kommer det med en suck. "Det går nog inte...". Som om någon för tjugo år sedan skulle kunna tro att dagens samhällsmodel var möjlig att genomdriva! Som om någon för 30 år sedan, när man slogs för sin fria tid, skulle kunnat ana att vi idag menar att den som inte har ett lönearbete, men hur mycket kontakter och sociala relationer som helst i det civila livet, skall känna sig som tillhörande "utanförskapet". Det är synd, rent av konstigt, att det parti som borde driva - eller rättare sagt fortsätta driva det som varit självklart inom De gröna tidigare - inte förstår sitt uppdrag!
Birger, hur kan alla vi andra vara så dumma att inte vi genomskådat alltsammans? Ditt senaste inlägg vittnar om en avgrundsdjup okunnighet om både det ena och det andra.
SvaraRaderaFolk får de politiker och den politik som de röstar på. Det är sanningen. Det är som Expressen eller Aftonbladet. Alla säger att de är skit, likt förbannat så köper de blaskorna. Själv har jag inte köpt de på 15 år.
SvaraRaderaProblemet är att folk inte klarar av att bryta sig ur det som är mainstream. Visst, de säger att det kan det, men när det kommer till kritan så lägger de sin röst på det gamla vanliga, sossarna eller moderaterna.
Själv röstade jag på Klassiskt Liberala Partiet vid valet 2006, ett strikt litet nyliberalt parti.
Kommer ni göra något liknande 2010 fast av grön nyans, eller kommer likt all annan grön valboskap lägga rösten Miljöpartiet, med någonslags ursäkt av typen "ja, men just den här gången måste vi stoppa borgarna för annars kommer vi få en klmatkatastrof".
Birger: avgörande kursändringar kan ske mot alla odds, och det kan gå fort när tiden är mogen. Christer Sanne ger ett fantastiskt exempel i sin suveräna bok "Keynes barnbarn: En bättre framtid med arbete och välfärd". Thomas Clarkson startade 1787 vad man kallat den första kampanjen för mänskliga rättigheter, mot slaveriet. Slaveriet var så etablerat att idén att förbjuda det var lika otänkbar som att förbjuda bilar idag. 20 år senare förbjöds slavhandeln och 41 år senare avskaffades det i det brittiska imperiet - en förbluffande kort tid med tanke på hur etablerad den var.
SvaraRaderaAlltså finns det all anledning att nu, mer än någonsin, försöka driva på utvecklingen att förändra vårt ohållbara, konsumistiska samhälle till ett där människor är mer än kuggar i produktions- och konsumtionsmaskineriet. En ganska liten insats skulle, när tiden är mogen, kunna tända gnistan och utlösa en dramatisk förändring till det bättre.
Människors vilja att ta till sig ett systemkritiskt budskap av det slaget har, tror jag, aldrig någonsin varit större i Sverige. Många vill nämligen ha kortare arbetstid hellre än löneförhöjning (en majoritet, enligt SIFO), många känner tomhet efter köpfesten - livet blev inte så mycket roligare med senaste modellen av platt-TV, många har insett allvaret i klimathotet och är beredda att ta ansvar genom att konsumera smartare och rentav mindre. Allt fler inser alltså att en mindre konsumtions- och arbetsintensiv livsstil faktiskt kan medföra stora fördelar.
Och visst är det, som du påpekar, det gröna partiets uppdrag att framföra detta budskap. Ett uppdrag som det är hög tid att mp åter tar på allvar, nu när fler än någonsin är beredda att lyssna.
Annika Lillemets
Svar till Anonym / Thomas 3 mars 16:57
SvaraRadera”Nej, vi måste inte var och en få bestämma hur mycket vi ska förbruka av alla varor. I realiteten gör ju nästan ingen det i dagsläget av den enkla anledning att nästan ingen människa har obegränsat med ekonomiska resurser.”
Oberoende av din ekonomiska ställning bestämmer enbart du vad du vill använda dina pengar till, och så måste det förbli.
”I linje med detta borde man också kunna begränsa vår konsumtion till våra ekologiska resurser, dvs inte konsumera mer än vad vår planet som mest kan hantera.”
Det är sund ekonomi. Men resurserna är inte en gång för alla givna. Vad som skall räknas som resurs är beroende av en lång rad faktorer, bl a vår uppfinningsförmåga.
”Håller däremot med till 100% om att förutsättningarna för mänsklig lycka aldrig varit bättre än nu. Den nya tekniken är på många sätt fantastisk.”
Kul att höra detta på den här bloggen!
”Skulle världens ekonomiska tillgångar fördelas jämnt på alla människor skulle alla människor i världen leva gott. Skulle alla människor i världen konsumera ungefär lika mycket och på en hållbar nivå skulle majoriteten av världens innevånare få en ökad konsumtion och förbättrad livssituation.”
Det där med jämn fördelning och lika konsumtion tror jag inte ett dugg på. Det finns ingen anledning att sträva dit – alla historiska experiment avskräcker. Nej, ge i stället människorna möjlighet att efter eget huvud sträva uppåt för att förbättra sin tillvaro. Satsa på de krafter som ger dem den möjligheten – frihet och kapitalism. På det sätter har under de senaste decennierna miljarder människor lyfts ur fattigdom, på ett sätt som egentligen borde göra 1970-talets världsförbättrare, till vilka jag själv hörde, gröna av avund. Och det är fattigdomen som förstör livsförutsättningarna.
”Däremot skulle vissa, t.ex. vi i Sverige, få lära oss att hålla igen. Och det är väl inte orimligt?”
Baksidan med att ”hålla igen” är att du därmed får ett samhälle och en ekonomi som stagnerar och då har du som ett brev på posten en lång rad olägenheter. Visst, du kan dra ner på dina privata anspråk. Själv använder jag inte bil, flyger aldrig, äter i huvudsak vegetariskt sedan flera decennier tillbaka, använder second hand-kläder, men vill samtidigt ha senaste datorn, TV:n osv, kräver topp-sjukvård, bästa teknik i alla sammanhang. Men jag klandrar ingen som äter kött, som flyger kors och tvärs i världen, osv. Vi har alla olika behov och vill leva olika. Så måste det vara i ett fritt samhälle. ”Hålla igen” faller lätt in i ett planekonomiskt tänkande där människors beteende ska styras in i minsta detalj. Birger Schlaug brukar som sin käpphäst framhålla 40 miljarder årligen till reklam, och så hävdar han att vi alls inte är fria. Men detta belopp måste ju relateras till någonting, och jag vill hävda att detta är en droppe i havet.
”Snurrigt blir det däremot då man som Reinsvält ställer miljökrav på Kina, när varje kines inte ens orsakar hälften så mycket utsläpp av växthusgaser som varje svensk.”
Statsministern heter Reinfeldt, ingenting annat.
Låt mig här citera Greenpeace:
” Under historien har användningen av fossila bränslen varit sammankopplad med den ekonomiska tillväxten. Men idag är smutsig energi inte längre en förutsättning för ett högre välstånd. Tack vare den förnyelsebara energitekniken och energieffektiviseringar, kan Kina och Indien fortfarande utvecklas, utan att klimatet hotas. Och det är också den vägen som de industrialiserade länderna måste gå.”
Till detta kan läggas att Greenpeace nog inte vill ha kärnkraft, men det vill jag.
Mot bakgrund av hur utvecklingen just nu sker i Kina, är inte Reinfeldts påpekande dumt. Kineserna bygger nämligen ut kolkraften i forcerad takt och förväntar sig tydligen att det är vi i Väst som ska betala.
Annika menar alltså, att ett frö behöver sin tid för att gro. Men när det väl har grott, kommer plantan raskt upp ur jorden, eller hur?
SvaraRaderaGröna tankar
Svar till Birger Schlaug 3 mars 17:52
SvaraRaderaDet blir tröttsamt i längden att ta del av alla dina svepande invändningar mot nutida tänkande, politik och samhällsbygge. VAD vill du sätta i dess ställe? Det nämner du aldrig eller sällan! Och om nu tillvaron enligt dig är så avigt inrättad på alla plan, av människor som tydligen alltid gör fel saker, hur kan det då komma sig att inte du, Birger, får långt större gehör och inflytande än vad du de facto har i dag? Ditt livsprojekt är tydligen att befria alla oss som på grund av reklamens 40 miljarder kronor sitter som fångar i ett ekonomiskt system. Men hur ser då DITT ekonomiska system ut? När du t ex skriver att vi aldrig varit utsatta för den enorma propaganda som vi är i dag, då saknar du enligt min mening all trovärdighet.
”Jag tror inte att någon tror att lösningen är att vi skulle vrida klockan tillbaka ett antal hundra år, som du tycks tro att Annika menar. Däremot måste vi komma igenom nuvarande epok fortast möjligt!”
Talar du om epoker handlar det om långa tider. Vi har just kommit ur en epok av massiv fattigdom och svält i Sverige. Mellan 1850 och 1930 emigrerade en tredjedel av befolkningen. Se där en epok! Vi tog oss ur den och mycket är oändligt mycket bättre i dag. Det finns avigsidor kvar, men det kommer det ALLTID att finnas. Det vi måste göra är ständiga förbättringar, inte slå sönder grundvalarna för samhället. Passar vi inte oss väldigt noga, kan den gröna ideologin bli en grund för en ny totalitarism, den fjärde i så fall (efter kommunismen, nazismen och islamismen).
Svar till Neoliberal Agenda 3 mars 22:40
SvaraRadera”Själv röstade jag på Klassiskt Liberala Partiet vid valet 2006, ett strikt litet nyliberalt parti.”
Bortkastad röst! (Det kommer du att inse förr eller senare…) Vad är för övrigt ”ett strikt nyliberalt parti”? Det låter skräckinjagande, ungefär som sektvänstern på 1970-talet som tävlade om vem som var mest kommunistisk. Inga ideologier fungerar ”rent” i praktiken. Där man försökt har det slutat i helvetet: Sovjetunionen och Tyskland. Nyliberalismen har en människosyn som, strikt praktiserad, kan bädda för ett nytt barbari, en ny totalitarism. En del unga människor känner dragning till denna ideologis ”renhet” och ”självklarheter”, precis som marxismen kan tilltala andra unga och nazismen åter andra. Valet av ideologi handlar i ungdomen ofta om vilken personlighet man har. Men sedan mognar man, bli vuxen. Lämnar den svartvita ideologiska kartan och internaliserar livets och tillvarons hela gråskala. Förr hade jag vänner både bland de illröda och mörkblå. I dag tar dessa människor avstånd från sin ungdoms försyndelser. Det kommer du också att göra.
Hej Kloker! Du skriver att det blir tröttsamt att ta del av mina skriverier. Se där fördelen med bloggar jämfört med reklam som du utsätts för oavsett om du vill det eller inte... Du kan lugnt och fint sluta läsa min blogg, tycka att jag är en tjatig idiot och stadigt gå vidare i livet...:-)
SvaraRaderaMed epok menar jag naturligtvis den reklam- och konsumtionsepok vi nu lever i. Om du vill ha en mer inträngande förklaring till ordet epok kan du kika på http://sv.wikipedia.org/wiki/Epok
Du frågar vad jag vill sätta istället för nuvarande samhälle. Jag vill inte "sätta" något alls. Men som i alla tider förändras samhället i någon riktning. Jag vill att det skall utvecklas åt ett annat håll än idag, även om jag mer än väl vet vi bara kan nå dit genom något av en fredlig kulturrevolution där människor kommer att ställa sig frågan: Vad gör vi nu? När inte mer av samma sak gör oss mer tillfredsställda. Att fler känner sig utshoppade, att vi tar vår begränsade tid på den här jorden på större allvar, att vi inser att vi är fångar i ett system inom vilket vi måste springa allt fortare trots att vi redan är rikare än någonsin. Att vi går mot det samhälle som gamla liberaler ansåg vara självklart den dag vi uppnått en god materiell standard: då skulle det bli annat som växte, nämligen den fria tiden, kulturen och, som liberalismens fader John Stuart Mill uttryckte det, andligheten. Jag skulle vilja lägga till mer tid för våra barn, mer tid i den informella sektor som håller igång det sociala livet och dess trygghetsskapande nätverk och ett fungerande närsamhälle.
Jag skiter i vad mp tycker så länge det heter MILJÖpartiet. Håller med den den där sångaren (känn ingen sorg för mig göteborg)som inget vet mer än att mp gillar miljö. That´s it. Klimat och skit är viktigt.
SvaraRaderaSvar till Birger Schlaug 08:26
SvaraRaderaLika diffus som alltid! Men av det jag kan utläsa ur ovanstående så är det ingenting som hindrar att du förverkligar dina drömmar redan nu, i ditt eget liv. Och det är ju en av poängen med dagens samhälle – friheten att välja. Kräv bara inte att alla ska leva som du. Uttryck som ”mer av samma sak”, ”utshoppade”, ”vår begränsade tid”, ”på större allvar”, ”fångar i ett system”, ”springa allt fortare”, ”rikare än någonsin” osv, visar att du lever i en föreställningsvärld som ju inte delas av alla, långt därifrån. Din föreställningsvärld är i själva verket ytterst snäv; du ser det du VILL se. Men, som sagt, bli gärna mindre diffus.
Bra, Birger, du säger sanningar och formar till ord sådant som många av oss andra bara känner inom oss. Tack för att du orkar kämpa vidare!
SvaraRaderaJa! Tack, tack, Birger för din gröna oas. Nu orkar jag luffa vidare...
SvaraRaderaSvar till Birger 04 mars, 2008 08:26
SvaraRadera"Hej Kloker! Du skriver att det blir tröttsamt att ta del av mina skriverier. Se där fördelen med bloggar jämfört med reklam som du utsätts för oavsett om du vill det eller inte... Du kan lugnt och fint sluta läsa min blogg, tycka att jag är en tjatig idiot och stadigt gå vidare i livet...:-)"
Vill du ha en blogg enbart för dina religiöst gröna sympatisörer? Så att ni ostörda kan vältra er i undergångsstämningar? Vad är meningen med det? Jag går bara och väntar på att du ska bli mer konkret. Jag har frågat innan: Hur ser ditt gröna samhälle ut? Vad har du för lösningar som ingen av oss andra kommit på? Varför har idéer och tankar som dina inte nått långt större spridning?
För övrigt, minns du Östtyskland?Tämligen reklamfritt, alltså. Tämligen tråkigt också, eller hur? Så släpp din fixering vid reklamen och de 40 miljarderna, de är piss i Mississippi.
Bäste Kloker! Nejdå, det vill jag inte alls, vilket jag inte heller har. Men du klagar på att du blir så trött på att ta del av den. Det jag påpekade i all vänlighet var att det är frivilligt, till skillnad från oss som blir djävulskt trötta på den livsstilspropaganda som väller över oss som ett oundvikligt verktyg för att upprätthålla konsumismen och ekonomismen. Du jämför med Östtyskland, jag skulle vilja påstå att likheten mellan vårt samhälle och Östtyskland/Sovjetunionen är beklämmande stor om man ser till hur propagandan dominerar. Frihet innebär också rätt till ett rimligt frihetsrum där individen inte utsätts för detta. Låt oss börja med att dra ner reklamytorna i på offentliga platser, totalförbjuda reklam riktad till barn samt skärpa - inte liberalisera - regelverket för reklam i teve. Den gamla idén om köpfrid - vilket bland annat mitt gamla parti omfattade och som innebar att ingen mot sin vilja skall utsättas för reklam - är däremot omöjlig att genomföra. Begreppet köpfrid myntades av Gunnar Adler Karlsson i boken Lärobok för 80-talet. Lärobok för 2000-talet må se aningen annorlunda ut, men en hel del finns ändå att hämta...
SvaraRaderaBirger,
SvaraRaderaVi skall alltsa skapa frihet genom mer förbud och mer tvingande lagar? Det verkar mer än lovligt dumt. Jag tror att människan är en tänkande varelse, som klarar av att sovra bland informationen som vi utsätts för. Skratta gärna at reklamen, hata den gärna, men förbjud den inte. Att kräva det vore precis samma som att kräva ett förbud mot världsfranvänd politisk kravidealism likt den du föresprakar ibland, men det skulle aldrig falla mig eller de flesta andra in trots att den ocksa skapar falska bilder av verkligheten, som vi aldrig kan uppna.
Bra, Gustav, du verkar klok!
SvaraRaderaDu verkar inte förstått att det redan finns lagar som begränsar reklamen, Gustav. Att skärpa dessa innebär inte "mer förbud" och "mer tvingande lagar". Häpnadsväckande jämförelse mellan massreklam i hela samhället och fri debatt. Falska bilder av verkligheten? Hur är det fatt, Gustav? När blev åsikter och värderingar falska? Du låter ju som den värsta kommunist. När blev det falsk bild att tala om att normalarbetstiden skall vara 30 timmer istället för nuvarande lagstiftning som säger att den är 40 timmar i veckan? När blev det falsk verklighetsbild att påpeka det Birger gör om propagandan vi utsätts för? Är det kanske en falsk bild att påpeka att vetenskapen i stort sätt är helt överens om att klimatförändringarna beror på vårt sätt att leva??
SvaraRaderaGrrreeenline 2 sa...
SvaraRadera"Är det kanske en falsk bild att påpeka att vetenskapen i stort sätt är helt överens om att klimatförändringarna beror på vårt sätt att leva??"
I stort sett... Det låter inte övertygande. Man har i själva verket inte bevisat någonting, så är det ju.