Veckans bästa debattinlägg gjordes av Gustav Fridolin på DN:s beryktade kultursida. Artikeln handlar om "islamofobi" i verkligheten, vilket var renande efter den fåniga grabbdebatt som förekommit mellan Johan Norberg och Andreas Malm...Veckans klirr står Bengt Westerberg för, i egenskap som ordförande i Röda Korset. Han bekymrar sig för att det är färre medlemmar i organisationen och tycker att man skall tänka om. Man borde kanske börja med att sänka arvodet för generalsekreteraren som idag har mer än 1 miljon i årsinkomst. Ordföranden själv lär ha 800.000 för att svinga klubban i den ideellt arbetande organisationen...
Veckans ut ur garderoben stod Peter Eriksson för, som i radio Östergötland deklarerade att han egentligen aldrig någonsin stått bakom partiets utträdeskrav. Synd att han inte sa något till mig under nittiotalet om den saken... Det hade ju varit kul att veta.
Veckans intressantaste debattinlägg stod annars De grönas grå eminens för. Per Gahrton skriver, nu när Maria Wetterstrand plogat, att han aldrig egentligen stått bakom utträdeskravet, vilket säkert kan överraska en och annan partimedlem.
Han skriver: "Min närmaste ideologiska förebild i EU-politiken har alltid varit den danska Junirörelsen som är starkt kritisk mot EU:s centraliseringsvansinne och har stått på nejsidan i alla danska folkomröstningar om nya EU-fördrag - men aldrig krävt danskt utträde ur EU."
Därmed har han således egentligen haft samma hållning som den andra gröna EU-parlamentarikern under 90-talet, Inger Schörling, hade. Fast Inger talade om det på varje kongress... Och blev vald ändå. Snopna må miljöpartiets medlemmar vara att man skickade ner två företrädare som i denna fråga avvek från partilinjen... Livet upphör aldrig att förvåna, som gammalt rör står jag allt mer frågande och förvirrad...
Eftersom man gärna använder sig av ordet "modernt" så får man väl då betrakta att detta ingår i partiets modernisering. Gillas säkert av många, kan säkert vara en god grund för regeringsbildning och kanske också opinionsframgångar. När tunga mp-politiker nu också avslöjat att man vill avveckla partiets krav på sänkt arbetstid så är nästa steg i anpassningen till det politiskt normala taget. När ska något rör framträda för att tala om att det där med sänkt arbetstid har man egentligen aldrig trott på?
Det gamla miljöpartiet kanske bara sörjs av fåtalet. Allt har sin tid. Vi ser en utveckling mot tvåpartisystem och betydligt mindre samhällskritik.
Miljöpartiet är tyvärr på god väg att lämna alla politiska ideal man någonsin haft och har blivit ett parti bland alla andra. Jag har således, med sorg i hjärtat, tagit steget och gått ur partiet och som jag känner det nu kommer jag aldrig mer att rösta på det. Om jag ens går och röstar i framtiden blir det blankt.
SvaraRaderaJa, när idealen försvinner är det bara en grå sörja av gruppintressen kvar. Jag är en av dem som saknar det gamla miljöpartiet Birger.
SvaraRaderaDet är dags för något nytt, det har det varit länge men...
Jo, nu försvann det sista förtroendet för Per Gahrton i alla fall...
SvaraRaderaVad ska vi med Miljöpartiet till om de ska tycka exakt som S?
Det är jättesorgligt att uppleva miljöpartiets förvandling till viket annat parti som helst.
SvaraRaderaVi ser ett parti i upplösning. Ungefär som kristdemokraterna.
SvaraRaderaDet är verkligen inte kul, att vara politiskt husvill! Om det nu skulle komma ett (efterlängtat) nytt miljöparti, så måtte dess "barnmorskor", visa av skadan, begripa att lägga in spärrar mot kapare, som annars kan dyka upp under resans gång, något som vi just nu bevittnar.
SvaraRaderaSå en vädjan till Birger: Du känner många riktiga miljöpartister. Skulle du kunna samla dem och bilda ett embryo till ett "Mp Renässans"? Du behöver inte dra något lass, utan blott agera startmotor. Miljön och vår mentala överlevnad pockar på en lösning!
Gustav Fridolins inlägg visar på en sak: muslimer i Sverige behandlas av svenska extremister på samma sätt som andra trosriktningar behandlas i muslimska länder. Vi har skäl att vara rädda för (fobi!) all form av extremism.
SvaraRaderaanon 2 mars 11:53
SvaraRaderaAv egen erfarenhet av att ha bott många år i Irak innan nuvarande krig så kan jag med full övertygelse berätta att de var fullt okej att vara kristen i Irak.
Jag har själv en far som föddes i en muslimsk familj och en mor som föddes i en kristen.
Kyrkor och mosker fanns nära varandra och vid min mors jobb fanns en synagogga.
Irak var ett land där majoriteten är muslimer och i det samhället så fylldes affärer med mycket nya maträtter inför jul och affärer hade jul juldekorationer samt visades julfirande på TV. Detta var de Irak som jag levde i.
Jag hade en kompis i skolan som fick veta att jag hade svårt att tro på gud, jesus, mohammed och hela köret så en dag kom hon förbi men en egen skriven bön till mig där ingen av dessa nämns min bön skulle gå ut till naturen eller vad jag själv valde och detta var för att hjälpa mig i svåra stunder.
Det var verkligen ett bra samhälle i denna fråga, och många demokratier som Sverige skulle kunna ha lärt sig en hel del. Men istället valde många länder och människor att förstöra ett helt samhälle med ett totalt onödigt och illegalt krig.
Så de vi ser i dag är ett Irak där extremister får styra samma extremister som finns i alla länder. Men dessa hade inte makten förr.
Jag har även varit i Egypten och även där har jag sett ett samhälle där andra olika religioner respekteras. Så var fallet även i Malaysia och Indonesien, Palestina, Jordanien, Turkiet etc...
Så snälla anonon var tydligare i dina beskrivningar. Av de länder jag känner till som inte tillåter andra religioner än Islam så är våra regimer i väst mycket vänligt inställda till dem som till exempel Saudi Arabien. I de fallen tycker jag skammen är mera på oss som väljer att stärka dessa regimer.
VIKTIGT:
SvaraRadera"Så de vi ser i dag är ett Irak där extremister får styra samma extremister som finns i alla länder. Men dessa hade inte makten förr."
Här talar jag om att religiösa extremister fått makten och de hade de inte förr i Irak.
Kära miljöpartister som läser denna blogg! Vårt parti är kapat, våra värderingar förnedrade av partiets ledning, ideologin förvrängd och modet förlorat. Miljöpartiet fyller ingen plats längre på den politiska skalan. Det ä r så tragiskt.
SvaraRaderaEva
"Miljöpartiet är tyvärr på god väg att lämna alla politiska ideal man någonsin haft och har blivit ett parti bland alla andra. Jag har således, med sorg i hjärtat, tagit steget och gått ur partiet"
SvaraRaderaGunnar, jag själv går i tankar om att ta steget och lämna Möljöparitet av samma skäl som du angav. Det är inte längre en fråga om jag ska vara kvar eller inte däremot när? Nu till veckan eller nästa.
Det är även här med sorg jag kommer att ta det steget.
Allvarligt så är jag numera övertygad om att NGOs i världen gör mer nytta än något parti jag känner till. Där kommer mitt stöd att finnas.
Miljöpartiet i Umeå har tappat många medlemmar i år. Även om det inte finns några exakta siffror ännu så pekar det i dagsläget mot en halvering av antalet medlemmar.
SvaraRaderaDetta kan man läsa i Folkbladet efter en vinter med massor med bråk i mp Umeå, där kommunfullmäktiges starka gröna namn nu hoppat av.
Identitetskrisen slår hårt, nya medlemmar kommer in utan att få lära känna partiet, själva idén med partibildningen, vilket ju inte partiledningen lyckats kommunicera vare sig till allmänheten eller medlemmarna. När jag blev medlem kände jag stolthet när jag fick veta hur partiet bildats och växt fram. När engagerade sig partiledningen i den interna partidebatten på partiets databas??? Birger Schlaug var ofta inne, svarade, informerade och debatterade, nuvarande språkrör tycks vara för fina för sådant!
Läser i medlemstidningen Grönt att partiledningen är JÄTTENÖJD med att 5% av medlemmarna deltagit i medlemsomröstningen om trygghetssystemen. Den siffran är en katastrof för ett litet parti som mp där aktivitet och stolthet varit kännetecken för mindre än tio år sedan!
Man kan inte gå tillbaka, men det som vi nu ser måste vi "igenom fortast möjligt" om det skall vara någon anledning att ha kvar partiet.
Medlem sedan 1994
Sätt er in i islam så försår ni varför den religionen alltid har så nära till extremism och våld! Det är 800 år sedan (1200-talet) som islam kunde förknippas med vetenskap och utveckling. Se hur det ser ut i dessa länder i dag!
SvaraRaderaVarför detta gnäll över miljöpartiet? Förstår ni inte att samhället klarar sig utan detta parti som inte tillför någonting? Fram för tvåpartisystem. Klara linjer även EFTER valet! (I Sverige vet man inte vad man röstat på förrän "blocken" gjort upp EFTER valet...).
SvaraRaderaDet känns alltmer, för varje dag som går, som om det redan från Miljöpartiets start har funnits en femte kolonn (se i lexikon!)inne i partiet, redo att vid lägligt tillfälle slå till i avsikt att förinta Mp.
SvaraRaderaAnonym 13:16 - Det är ganska många i etablissemanget som anser att det bör finnas två partier. Inom socialdemokratin har länge funnits sådana önskemål. Har man bara en blå-röd skala i huvudet så kan jag förstå varför. Mp glider in i den världsbilden i takt med att man ser möjligheterna till samarbete och regeringsbildning, och vänsterpartiet har inga problem med den röd-blå endimensionella skalan. För övrigt är det småttigheter som idag skiljer röd från blå konkret partipolitik, man blåser upp motsättningar, men man är bara poler på samma utvecklingsidé om konsumtionssamhälle, materiell tillväxt och reduktion av människan till en ekonomisk varelse vars största uppgift är att hålla igång de ekonomiska hjul som man hävdar är en normalitet. Världsbilden är oerhört snäv!
SvaraRaderaFlera av er som kommenterat pekar på språkrören som de som ändrat politiken eller går ifrån partiets programm. Jag tror inte det är så enkelt, jag är övertygad om att de har stort stöd i partistyrelse och riksdagsgrupp för sina uttalande - även i den senaste frågan om EU, där ganska många i partistyrelsen enligt Ekot stöttar Maria. Man ska också veta att kongresserna väljer partistyrelse och några uppror har knappast förekommit. Stöd finns således - jag utgår nämligen från att den som är tyst medlem också stöder det som sker. Kritiker inom mp brukar säga att kongressen står för partiprogrammet som är radikalt - jovisst, det är sant, men kongressen väljer också de som skall tolka detsamma. Man får den partistyrelse man röstar fram. Likaså får man de riksdagsledamötger man röstar fram på listorna - det är få som tagit sig in via personval, utan det är medlemmarna som avgjort listan utformning. Då kan ju kritiker säga att det är många medlemmar som inte bryr sig, eller åtminstone inte sätter sig in i frågorna. Det är i så fall ett tecken på att man är nöjd, eller finner att det är okej.
Alla partier utvecklas åt olika håll. Det gäller också miljöpartiet. Tydligast kanske det är i den klimatkampanj som partistyrelsen, inte bara språkrören, sjösatt och i vilken man inte ens nämner konsumtionstillväxten som ett problem - något sådant hade självfallet varit totalt omöjligt för några år sedan. Man tar inte ens tillfället i akt att utnyttja de utredningar som finns, vilka bland annat Christer Sanne påpekat, och som visar att sänkt arbetstid vore en bra pusselbit i att komma tillrätta med klimatrelaterade utsläpp. Det är våldsamma förändringar i partiets framtoning, men om partiets aktiva politiker och medlemmar inte reagerar högljutt - vilket man alls inte gjort, vad jag vet - måste man tolka det som att rören har stöd för det som de torgför.
Partiet är under utveckling, alla tycker inte om det, men uppenbarligen en stor tyst majoritet, vilket man naturligtvis måste respektera. Det viktiga är ju att man inte som medaktör legitimerar något man i grunden inte tror på. För mig är det naturligtvis omöjligt att känna någon speciell värme för det nya miljöpartiet, ser det som ett parti i högen. Jag tyckte nämligen att partiprogrammet var skitbra, och skämdes aldrig för dess radikala innehåll.
Till Anonym 11:52 - Nej, jag tänker inte agera för bildandet av något nytt grönt parti, jag skulle inte orka ens om jag velat- sviterna efter att ha gått på övertid som rör sitter ännu kvar, insikten om att allt har sin tid är dessutom mycket stor... Som parentes upplever jag inte att det finns något större sug efter ett sådant nytt grönt parti, de flesta av de som kritiserar partiet finns ju faktiskt kvar i partiet, vilket tyder på att man uppfattar det som värt att aktivt arbeta i och för, vilket självfallet är värt respekt. Man behöver ju inte dela uppfattning även om man känner respekt.
Tåget är framme... Slut. Fortsätt gärna kommentera! I morgon blir det nog en blogg om Stadsteatern och kvinnliga dramatik...
Nerikes Allehanda publicerar en helsida med rubriken "Han kräver att språkrören tar time-out inför kongressen". Det är mp:s kommunalråd i Örebo som går så hårt fram. Larvigt,men tecken i tiden.
SvaraRaderaApropå islamofobi så vill jag bara hålla med Nadia härovan.
SvaraRaderaUnder sju år i muslimska länder (ja, inte Saudiarabien) så kände jag mig aldrig ifrågasatt som kristen. Däremot ifrågasättes den sk. kristna politiken, fr tex USA, mycket ofta.
Jag känner mig ofta mer ifrågasatt av icketroende svenskar, eller holländare, där jag bor nu.
Det största problemet är att medelsvensson vet väldigt lite om medelabdullah. Han vet inte att medelabdullah är ungefär lika fridsam som medelsvensson (och då menar jag positivt OCH negativt om ni förstår vad jag menar. Medelsvensson skulle också ta till vapen om han är hotad...)
Och för att vända på det; medelabdullah i ett land utan yttrandefrihet vet i sin tur mycket lite om medelsvensson. Drar kanske likamedstreck med medelsvensson och sverigedemokraterna på samma sätt som medelsvensson tror att en alla muslimer stöttar Hamas och Hizbollah.
Och för att hänga på det Nadia talar om; visst är det ironiskt att det muslimska land som visar andra religioner minst hänsyn är det land som väst stöttar mest.
Extremism finns i alla länder, i alla religioner, i nästan alla politiska riktningar. Extremism ska vi bekämpa, men fobi ser jag som negativt. Fobi är en icke hälsosam rädsla.
Vi ska också akta oss att generalisera. Det spär ofta på fobi i alla dess former.
Men Monica, inte kan det väl vara negativt att hysa t.ex. fascifobi eller nazifobi? Man borde också ha rätt att ha nuclearofobi, dvs rädsla för kärnkraften. Att vara homofob ska väl heller inte föraktas. Åtminstone äldre människor har ju uppfostrats med tron, att endast skruv och mutter hör ihop, inte skruv/skruv, eller mutter/mutter.
SvaraRaderaMiljöpartiet gjorde sitt vägval för många, många år sedan!
SvaraRaderaAntingen förblir man en liten sekt och får ingenting gjort men kan odla sin ideologi i oändliga kongressdebatter.
Eller så beträder man den breda vägen och får någonting gjort. Det är där man befinner sig nu!
De människor som tycker att partiet kompromissar för mycket kan ju bilda en egen liten diskussionsklubb. Men jag är säker på, att efter en tid har även denna diskussionsklubb delats upp i lika många falanger som antalet deltagare i klubben...
Det var så vänstern utvecklades på 1970-talet. Man kunde aldrig enas. Och ideologidebatterna var oändliga.
Den egentliga bakgrunden till miljöpartiets utveckling är naturligtvis den att den dimension, den gröna, som partiet ska ha en eloge för att det infört i svensk politik, numera finns integrerad även i de övriga politiska partierna i riksdagen. Nu står miljöpartiet inför frågan hur man, mot bakgrund av denna nya agenda, ska agera. För partiets aktiva var det lättare att orientera sig förr, då man var ensamma om miljödimensionen. Men i dag är man vilsna. Förslagen kommer även från de andra partierna, och det enda man då har att ta till är att lägga sig på andra nivåer eller föreslå andra tidsramar. Men i princip finns inte längre några skillnader mellan partierna.
Jag tycker Birger Schlaug tar för lätt på frågan om Islams roll i Sverige och Europa, när han utser Gustav Fridolins artikel till debattens bästa, även om jag håller med om att konflikterna mellan Johan Norberg och Andreas Malm respektive mellan Johan Norberg och DN har fått alldeles för stort utrymme i media. Jag betvivlar inte alls, att muslimer (och andra minoriteter) i Sverige utsätts för hatbrott av idiotiska extremister som Fridolin beskriver, men det är nog sällan på grund av islamofobi (dessa extremister vet nog inte mycket om Islam) utan i så fall snarare allmän främlingsfientlighet som en förevändning att få ge sig på någon, som är annorlunda och har svårt att försvara sig som individ eller som grupp. Etablissemanget (inklusive Schlaug), som förefaller förespråka kulturrelativism, kan få många icke-muslimer att känna sig trängda av Islams förmodade större inflytande i samhället genom muslimsk invandring och som en föjd därav utveckla islamofobi. Den diskussionen (om Islams inflytande) har kommit längre i England och i Frankrike än i Sverige och det var väl något av det som Elenksky försökte belysa i sin artikel, som jag tycker är mer relevant för frågan än Fridolins.
SvaraRaderaAnonym 17.49
SvaraRaderaSnabbkoll i Wikipedia. Fobi handlar om en irrationell rädsla.
En rädsla för nazism eller fascism eller islamisk extremism är berättigad att känna. Vi vet ju alla vad dessa tre kan åstadkomma.
Men fobi, som i begreppet islamofobi, anser jag har att göra med en irationell rädsla, dvs en irrationell rädsla för islam generellt.
På samma sätt homofobi, en irrationell rädsla för homosexuella generellt.
Jag ser fobi som något förlamande, som inte hjälper oss att tänka klart och sunt och som underblåser hat och fördomar.
Men det menar jag inte att vi inte ska bekämpa extremformer av vare sig religioner eller politiska ideologier, som de exempel vi redan har nämnt.
Är det lite klarare vad jag menar?
Svar till Anonym 17:49
SvaraRaderaSåhär skriver Carl Rudbeck i DN 20 februari, under rubriken Religion ska tåla kritik:
"För att se lite klarare vore det klokt att sluta använda ordet "islamofobi" som har blivit ett begrepp som mera fördunklar än förklarar. Visst finns det många människor som tycker illa om islam, ibland är denna antipati grundad på okunnighet men inte alltid. Det måste vara tillåtet att också ganska hårdhänt få kritisera islam och diskutera dess ställning i Europa utan att för den sakens skull anklagas för islamofobi som antyder ett patologiskt tillstånd. Kristendomen har länge kritiserats, förlöjligats och släpats i smutsen utan att dess kritiker har pådyvlats något slags sjukdom som självutnämnda goda krafter måste hitta bot på. Ingemar Hedenius ofta brutala och förlöjligande kritik av kristna dogmer gjorde honom till en hjälte för dåtidens intelligentia, inte till en man som var i behov av vård på grund av sina fobier."
Så låt oss slippa ordet islamofobi.
Fantastiskt intressant blogg, den här! Följer med spänning, vet alltför lite för att uttala mig, islamdebatten. Debatten om mp är också intressant, jag är inte miljöpartist men tycker nog att den Anonym som anser att mp inte kommit någon vart - "är en liten sekt" - och därför att det är bra att man lägger sina gamla förslag i skräpkorgen. Så kan man väl se det om man tycker att organisationen är viktigare än de värderingar man stått för. Jag tror att det har varit bra att mp stretat emot i EU-frågan, liksom i kärnkraftsfrågan och, för all del, även när det gäller arbetets värde, en debatt som var vanligt förekommande för en tid sedan, men som nu dött ut. Birger skrev att "världsbilden är snäv" när det politiska debatten förs om det inte finns partier och opinionsbildare som vidgar den.
SvaraRaderaLasse i Gnesta
Ja, Monica, du förklarar bra. Vi bör dock ha i minnet, att begreppet "extrem" är relativt. Man utgår från sig själv, som man finner normal i förhållande till ens egna värderingar. Så betraktar man dem som starkt avviker från ens norm, som extrema. Köttätare brukar betrakta veganer som extrema. Men veganerna kan, med samma rättighet, se slaktmatsälskarna som väldigt etrema. Allt är relativt.
SvaraRaderaBra inlägg om islamofobi! Det stämmer, att många ogillar kristendomen, men utan att ses som "kristofober", vilka skulle vara i behov av vård. Det sägs, att det forna Sovjet kunde se avvikande åsikter som uttryck för sjukdom, dvs fobi, varvid de avvikande kunde bli insatta på hospital och därmed oskadliggöras.
SvaraRaderaJo, där har du rätt, begreppet extrem kan vara relativt.
SvaraRaderaJag kan inte luta mig mot Wikipedia här :)
Enligt min personliga uppfattning blir en vegan extrem när han börjar skära halsen av köttätare därför att han anser att köttätaren är extrem och därmed inte "har rätt att leva". Och vice versa.
Kanske borde vi akta oss för att använda orden extrem, radikal etc. också.
Men hur sjutton ska vi då förklara oss? Eller snubblar vi bara på ord?
Jag vill tillägga att jag också tycker det är bra att begreppet islamofobi diskuteras.
Påminner lite om tidigare debatter, tex om invandring, där man inte kan säga något kritiskt utan att genast bli stämplad som främlingsfientlig/rentav rasistisk.
När vi snabbt generaliserar och "stämplar" motståndaren som "fobisk" på ett eller annat sätt, så dödar vi snabbt och effektivt debatten.
Och med de orden verkar jag ha snabbt och effektivt ha dödat debatten...
SvaraRaderaJag har besökt vårt mest besökta årsmöte någonsin hos de lokala gröna i min hemkommun. Det är mycket avveckling nu av det gamla partiprogrammet och in kommer nytt.
SvaraRaderaEn bra idé är att avveckla storskalighetsfanatikern Karin Svensson-Smith i partiets topp.Hon tror att folk bara bor i Malmö och Stockholm.Det är bara en rejäl snabbtågslinje som fattas.Till denna ska resten av Sverige gneta ihop genom hårt och gediget arbete.
Det är oundvikligt att ett parti förändras. Att börja fundera på att starta utbrytningar eller i protest lämna skutan är inte särskilt smart om man nu verkligen vill försöka påverka utvecklingen. Jag röstade nej till EU, och jag vill fortfarande ha en stängning av atomreaktorerna så snart det går, och jag uppskattar våra fyra solidariteter. Det räcker för att stanna kvar. I grunden är ju kärnan i Miljöpartiet fortfarande skeptisk i sin attityd till EU. Visst, vi skulle klara oss även om vi lämnade EU, men det skulle kosta stor möda att ställa om våra relationer till medlemsländerna i form av nya avtal och att åter modifiera regelverken. Bättre då att bli kvar ombord och försöka styra skutan rätt framöver. Så tänker säkert både Gahrton och språkrören. Och där gör de en riktig bedömning. Så varför sitta och grumsa om gamla tider. Majoriteten bestämmer alltid, men majoriteter kan snabbt försvinna eller ta annan form. Se bara på Elin Wägner som Birger så förtjänstfullt nu synliggör för oss - hon hängde på och stred vidare! Janne H, medlem sedan 1985
SvaraRaderaSynd att debatten dog, Monica, men det kanske var dags att nysta vidare i någon annat tråd.
SvaraRaderaJanne H som varit medlem sedan 1985 i mp nämner Elin Wägner, som ju Birger så ofta omnämner, som någon som "hängde på och stred vidare". Jo, det äs nog så sant, men hon var var så vitt jag vet inte med i någon organisation utan "stred vidare" efter eget huvud.
Lasse i Gnesta
Ahh, det där om vad Peter Eriksson borde ha sagt eller inte ha sagt någon gång på 1800-talet. Bygger på tron att politker skall vara ärliga. Och, det vet väl var och en att de inte alls är, som upplevt en valrörelse i alla fall :D
SvaraRadera