måndag 26 januari 2015

Populister och realister och Grekland

Det verkar som om ett helt etablissemang - också i Sverige - med allmänt illamående ser på Grekland. Illamåendet beror inte på att europeiska banker under många år lånat ut pengar - och fåtalet kunna sko sig lite extra av lämpligt utformade bonusar - för att sedan lobba bort risken och placerat den hos de skattebetalare som främst utgörs av de som bär den europeiska vardagen på sina axlar. Inte de kapitalstarka, men de kapitalsvaga, allt i enlighet med den gyllene regel som ännu gäller i vår tid.

Nu har visserligen Greklands politiska höger- och vänsteretablissemang bäddat synnerligen illa i alltför många år. Bland annat fick man för sig att man skulle kunna upprätthålla en ekonomisk tillväxt på över fyra procent som någon sorts naturlag... De som passade på att utnyttja den usla bäddningen har varit banker i Europa - man lånade ut pengar först till låga räntor och sedan när man fångat in dem till allt högre riskräntor. Risken lobbade man emellertid bort genom att låta skattebetalarna stå för fiolerna om det skulle gå åt helvete. Vilket det förstås gjorde.

Människor har farit illa i Grekland. Ett parti som lovar mat till hungrande - och el och sjukvård till de som inte har råd att köpa den - kallas "populistiskt". De som vill rädda banker och ge fri lejd till de som redan samlat på sig i överflöd kallas "realister" och ansvarstagande. Jag är innerligt trött på beklagande ledarskribenter och kränkta ekonomijournalister som förmodligen aldrig somnat hungriga eller tvingat släcka mysbelysningen för att elen stängts av i det med ROT-bidrag ombyggda köket.

Syriza vann valet. Inte lär dom föra grön politik. Och människor som röstat på dem kommer att bli besvikna. Många kanske inte har hört att partiets retorik förändrats inför valet, blivit försiktigare. Talet om att folkomrösta om nya EU-avtal, avveckling av medlemskapet i Nato och förstatligande av banker har fått vika undan. Men illa drabbade kan komma att få det lite drägligare, sjukvården kanske kan börja fungera, de rika kanske kan få börja dela med sig, gamla skeppsredare tvingas ta ansvar. Det är ett steg i rätt riktning om man utgår från att politik är till för människor och inte för kapitalet - borgerliga och socialdemokratiska surkart kan få säga vad de vill. Har man inte politik för människor i första hand ska man bort. Det gäller på fler ställen än Grekland.

Skulderna. Ja, det är klart att stora delar måste skrivas av. Det vet ju alla. Euron? Tja, den lär knaka i fogarna, även om ett utträde också kommer att kosta. Ett utträde med en flytande valuta - och motverkande av kapitalflykt vilket väl såväl Argentina som Island ägnade sig åt när de låg på konkursens rand - skulle dock kunna medföra att den nya regeringen skulle kunna genomföra mer av sina sociala ambitioner: rimliga kollektivavtal, högre lägstalöner och fler inom sjukvården. Dessutom skulle man underlätta för demokratin att överleva i viss anständighet och norpa tillbaka turister från Turkiet. Lätt blir det inte.

Även om Grekland får viss skuldavskrivning så medför det inte att problemet med euron försvinner: valutaområdet är lika icke-optimalt idag som igår. Det är rent ut sagt befängt.

söndag 25 januari 2015

Intervju om arbetstid

Arbetaren hade arbetstid som tema för ett tag sedan. Jag är en av dem som intervjuas. Den intervjun finns här.Tack för idag, slut för idag.


Tillägg...
Tydligen inte helt slut för idag... Det finns nämligen ett gäng som har örnkoll på mig och mitt politiska liv. Idag för precis 25 20 år sedan lämnade jag tydligen in en motion till riksdagen med krav om att protokollen från EU-nämnden (där jag var ledamot) skulle offentliggöras snabbt för att öka den demokratiska insynen. Motionen avslogs...

Detta med snabbare hantering av frågor rörande EU fick mig att tänka på nedanstående lilla intermezzo, så det är väl lika bra att lägga in det också mot löftet att ni inte bara för det struntar i intervjun i Arbetaren...:-)

lördag 24 januari 2015

Kyrkor, tystnad, trosbekännelsen och sokrastiska frågor

Gårdagens inlägg - om hur inte minst borgerligheten numera föraktar K-märkta hus som står i vägen för det man kallar modernt och utveckling - har fått till resultat att flera hört av sig via e-post istället för via kommentarsfält (skälet tycks vara att man ogillar den ton som ibland förekommer där - en del har för vana att kalla kommentatorer av annan sort än den egna för idioter). Bland annat fick jag en fråga om hur jag, som icke-troende, ser på idén att riva eller sälja ut äldre kyrkor för att frilägga tomtmark.

Om det tycker jag - rent generellt - inte. Faktiskt. Det har, som ni säkert förstår, inte med religion att göra utan med historia. En historia som inte alltid varit vacker. Allra minst den som förknippas med kyrkor, där präster predikat mot kvinnlig rösträtt, för militär upprustning och blind tro på auktoriteter som godsägaren, kungen och prästen själv.

Förutom att historia är ett skäl för bevarande så finns ett annat skäl också: tystnad. Utsätter man sig inte för gudstjänster så är kyrkan en god lokal när man vill samla tankar, tänka dem längre än man förmår i det påträngande informationsflödet och allmänna tjattret.

Personligen föredrar jag de lite mer spartanska kyrkobyggnaderna, de där som inte har behov av att vare sig betona sin fysiska rikedom eller kokettera med pinglor och olikfärgad garnityr. Hur som helst med garnityr: det tysta kyrkorummet är en god plats för att ställa sokratiska frågor till sig själv, det vill säga fullfölja sitt tänkande med att t ex filosofera över varför man tycker och tänker som man gör. Ett ställe där man får äga sina egna tankar i fred.

Det är ont om tystnad. Nu finns det förstås massor med platser där tystnad redan råder. På orter där snart sagt bara koltrasten finns kvar tillsammans med andra icke-mänskliga djur. Där finns väl inget större behov av att bevara kyrkor för att att hitta tystnad. Men det finns skäl att bevara rummet som sådant. Ett stilla rum. Där inte ens koltrasten hörs. Historiska skäl finns förstås också. Landmärken. Ofta är de dessutom vackra. Som t ex den lilla kyrkan i Boo i gränstrakterna av Närke, Södermanland och Östergötland. Den lever upp ibland, med musik, konserter och allmänt välbefinnande. Mer sånt. 

På morgonkvisten dristade jag mig att fundera vidare på det här med kyrkor, i gryningen är det lättare att låta tankarna löpa på något sätt. Ibland hamnar även jag i sammanhang där trosbekännelsen läses. Ni vet den där ramsan där man säger sig tro på jungfrufödelse, himmelsfärd och dödsrike. En del är tysta, andra läser lite hycklande med, få tror på det man säger. Varför inte skrota det där? 

Nej, det kanske man inte kan göra. Bättre att tvinga människor att hyckla. Eller? Idén att låta orden i Olov Hartmans "trosbekännelsepsalm" (nr 335, psalmbok 1986)  -”Vi tror på Gud som skapar världen” - ersätta hela rasket skulle väl åtminstone befria en del kyrkobesökare att känna sig som hycklare? Det skulle väl ligga i linje med den tro som många av de som kallar sig kristna idag bär på. Som ju kan vara lite vad som helst.

Som nyfiken på det mesta har jag förstås inte kunna låta bli att sätta tänderna i kyrkohandboken - det är den som ger instruktioner hur det skall gå till i kyrkan. Den är under omarbetning. Ett tips är att man instruerar präster att ägna sig mer åt förundran än åt syndafall. Tror att många behöver lära sig förundras. Vilket inte är detsamma som att hemfalla åt tro på någon religion eller ens någon gud - även om jag kan ana att det finns människor som, då det ägnar sig åt långa tankar, plötsligt befinner sig i en mer sakral än profan känsla.

Vidgar vi begreppet sakral så är det inte helt fel. Även vi som inte är troende kan känna att det finns något som är heligt och väcker förundran... Det här t ex. Om en gud skapat världen så har hen i alla fall humor. Tyvärr på andras bekostnad.

Tillbaka till kyrkolokalerna: de inte inte bara erbjuder utan inbjuder till långa tankar som inte behöver inrymma vare sig gudar eller profeter eller sakrament.Vi behöver mer av långa tankar. Vi behöver mer tystnad. Vi behöver frihetsrum från allt kackel, alla reklamflöden, att stackaton som brusar upp för att - innan de hinner leda till minsta lilla sokratiska filosoferande - omedelbart ersättas av nästa utrop. Vi tvångsdränks av information. Men informationssamhälle har inte ett dyft med kunskapssamhälle att göra. Än mindre med förståelsesamhälle. Vi behöver frihetsrum från alla jävla twittrare och... bloggare. För att kunna förstå.

Snart, i gryningen, ska jag ta mig till ett sådant frihetsrum. En stol under eken borta vid skogskanten. Utrustad med en termos med varmt kaffe, ett nybakat bröd med sommarens plommon förpackade som marmelad. Det sägs att koltrasten är på väg. Förresten övervintrar en del. Undrar om jag inte hörde revirsång för några dagar sedan, innan snön fick för sig att falla.

fredag 23 januari 2015

Ombytta roller: Högern vill riva, vänstern bevara

Det är en konservativ ådra att vilja bevara, värna historien och kulturella värden från äldre tider. 

Man kan tro att det är borgerliga partier som vill värna K-märkta hus, ömsint restaurera istället för att riva, bevara gammalt och vackert istället för radera och bygga rationellt, effektivt -  lönsamt för plånboken om än sorgligt för själen. 

Stockholm är under förändringstryck. Staden växer, tomtmark skall frigöras, bostäder byggas. K-märkta hus är i vägen för utvecklingen. Borgerligheten, högern, driver på. Riv skiten. Bygg nytt. Kulturarv i all ära, lönsamhet i digitala siffror på konton är viktigare.

Maria Hannäs är vänsterpartist och ledamot i Stockholms stadsbyggnadsnämnd. Hon säger att hon försöker gå emot alla rivningar av hus med kulturhistoriskt värde, men att hon är ganska ensam om det. Hon intervjuas i SvD:

– I vår nämnd är det ingen som är på samma linje. Man river ändå - blåklassade, grönklassade, det spelar ingen roll. Nämnden har varit väldigt nonchalant mot Stadsmuseet och deras utsagor, trots deras roll som expert. Ibland har det varit en nästan raljerande ton.

Det var sossarna, arbetarrörelsen, som under 50- 60- och 70-talen gick fram som en enda stor  grävskopa över landet. Snart såg varenda kommuncenter i landet likadant ut. Det kallades modernisering. Egenheter försvann. Historia begravdes. Bara i Klarakvarteren i Stockholm revs 700 byggnader. Sen blev det stopp. Äldre män med plommonstop från Öfvre Östermalm tillsammans med en ung vänster och hemmafruar och grönavågare och trubadurer och gu´vet allt satte stopp. Det gällde rent konkret almarna i Stockholm. I Kungsträdgården. Sossar var förbannade, ville såga ner, bygga betong. Talade om reaktionärer, innan de förstod att det var dags att kovända. Det lugnade ner sig på rivningsfronten.

Nu visar det sig att det är dags igen. Att se K-märkning som ett hinder för den utveckling som inte vill kännas vid någon historia. "I jakten på nya tomter att bebygga offras såväl parker, fotbollsplaner som äldre byggnader", meddelas.

Över 100 k-märkta byggnader i Stockholm har rivits de senaste tio åren. Nästan hälften hade blå eller grön skyddsklassning,viket innebär att de har ett "särskilt stort eller synnerligen stort kulturhistoriskt värde". Bebyggelse inom de kategorierna ska inte vara möjliga att riva. Resten, de med gul skyddsklassning, borde inte rivas med tanke på de har "ett stort värde för stadsbilden eller gatubilden".

Nu är det inte höger som vill värna det gamla, värna K-märkta hus. Det är Vänsterpartiet. Högern vill riva, se K-märkning som ett hinder. Sossarna hakar förstås på. Vänstern står på sig. Vänstern vill bevara. Någon gång med stöd av Miljöpartiet. Ombytta roller.

PS!
Dalgatan, sedd från Vasaparken
Slutet av 50-talet. Familjeföretaget finns på Dalagatan 40 i Stockholm. Jag går i tredje klass när även familjen flyttar in i huset. Från Norrby i Haninge. Farsan orkar inte stiga upp vid fyra varje morgon och ta sig till jobbet.

Vi ska bo i samma hus och på samma plan där företaget ligger. Farsans kamp för huset börjar då. Ägaren vill riva, staden vill tydligen bredda gatan, alla hus skall tydligen flyttas inåt, man har redan börjat med några hus i samma kvarter, rivit det gamla vackra, byggt upp ett nytt "rationellt", indraget - för visionen är att Dalagatan skall bli en större genomfartsgata.

Farsan är fly förbannad. Vägrar låta flytta firman trots att husägaren erbjuder såväl nya lokaler som "flyttersättning" som tycks vara större än två års vinst på företaget. Husägaren begrep aldrig att farsan var ointresserad av pengar, "den fan vill muta mig" sa han som aldrig svor annars. Farsan ogillade - för att uttrycka det milt - sossarnas rivningsraseri i stan. Farsan var höger. På ett gammalt sätt. Bevara, restaurera, inte riva. Nyliberalism hade han avskytt.

Innan han dog hann han några gånger rösta på MP. Som under sina tidigare år var både det mest konservativa som det mest radikala partiet. Miljöfrågan var en gång en konservativ fråga - i kamp mot socialisterna. Den historien vill inte de senare kännas vid. Inte de förra heller...

torsdag 22 januari 2015

Ekonomisk tillväxt v/s ekonomisk hållbar utveckling

Jag har förstått att debatten om hållbar tillväxt eller ekonomisk hållbar utveckling pågår utan att alla riktigt förstått vad det är man diskuterar.

Jag tror att ganska många som gärna talar om tillväxt inte riktigt vet vad det är för något, man tror att tillväxt med automatik uppstår bara för att man byter ut något dåligt (t ex fossila bränslen) mot något bra (t ex grön energi) eller byter ut kemikaliejordbruk mot ekologisk odling eller genom att köpa varor från ett företag som engagerar sig i hållbarhetsfrågor istället för från ett företag som inte gör det.

Uppenbarligen har inte alla funderat färdigt på vad ekonomisk tillväxt är är för något. Den mäts i form av växande BNP. Det vill säga det som kommit att kallas "ekonomin" måste växa från ett år till ett annat.

Om vi säger att årets BNP utgörs av en hink så måste således den hinken vara större nästa år för att vi skall få ekonomisk tillväxt. Det handlar således inte om vad det är som ryms i hinken, utan bara hinkens storlek.

Nu, när de flesta av oss är överens om att vi måste ställa om samhället från brun energi (fossila bränslen) till grön energi, så handlar det i första hand om att byta ut innehållet i hinken. Det är en omfattande uppgift. Att byta innehållet innebär inte att hinken blir större. Målet bör vara att hinkens reella innehåll skall bli ekologiskt, socialt och demokratiskt hållbart. Det kan vi kalla hållbar ekonomisk utveckling Att ha som mål och medel att hinken skall bli större innebär att målet är ekonomisk tillväxt. Vilket per definition inte är detsamma som ekonomisk hållbar utveckling.

Sedan en tid tillbaka har det blivit trendigt att tala om hållbar tillväxt. Detta kan förstås som att den del av hinken som skall bli större också skall vara "hållbar". Problemet är att stora delar av hinkens gamla innehåll i så fall kan förbli ohållbar. Men vitsen är ju att vi skall byta ut innehållet i hinken, vilket i sig är en gigantisk uppgift som inte i sig leder till att hinken blir större.

Ska vi både ha hållbarhet och tillväxt - det vill säga det populära uttrycket "hållbar tillväxt" - så kommer alltid tillväxten att prioriteras. Av akuta skäl. När riksbankschefen Stefan Ingves meddelade, efter den senaste räntesänkningen, att hoppet nu stod till att konsumenterna kommer att "köpa mer grejer"- han sa så ordagrant i Studio Ett den 28 oktober förra året - så var det för att tillväxten prioriteras. Inte för att hållbarhet prioriteras. Ironiskt nog kom klimatpanelens senaste rapport i samma veva som vi uppmanades att köpa mera grejer.

Det system vi lever i kräver att vi håller igång hjulen. Att vi konsumerar. Även om det drabbar de planetära processer som gör att vi kan bygga våra samhällen och leva goda liv. Även om det minskar kommande generationers frihetsrum. Även om det står i strid med den klimatpolitik som snart sagt alla vet att vi borde anpassa oss till. Det är därför vi måste bryts oss ur beroendet av tillväxt. Vilket är en enorm uppgift. 

Någonting brister i hur vi ser på ekonomi. Någonting brister på hur vi ser på jorden. Någonting brister på hur vi ser på oss själva. Någonting brister också när debattörer som förstår sammanhangen väjer för att säga vad de vet för att istället "låta mjukare" för att inte skrämma beslutsfattare. 


Min erfarenhet av budgetförhandlingar säger mig att motiveringen att något leder till "ekonomisk tillväxt" är den som får varje finansminister på gott humör. Det är också därför allt från musikskola till nytt operahus i Stockholm motiveras med att det kan ge tillväxt. När t ex maxtaxa på dagis genomfördes så kunde det i den offentliga politiska retoriken heta att det var för barnens bästa, men i underlaget hittade man det verkliga motivet: genom maxtaxa skulle barnen kunna vara längre tid på dagis, vilket skulle få föräldrarna att kunna jobba längre, vilket var bra för tillväxten. (Jag lägger nu inga som helst värderingar på vare sig dagis/förskola utan resonerar om hur det hårda motivet såg ut).

Problemet uppstår när vi skapat system och strukturer som gjort sig akut beroende av just ekonomisk tillväxt - inte av hållbar utveckling i första hand. Vi blir fångade i ett system där politikers kortsynthet (nästa val) - och företags kvartalsrapporter - styr alltför mycket och där jakten på nästa kvartals ekonomiska tillväxt i realpolitiken akut väger tyngre än hållbar utveckling.

Så sluta prata om hållbar ekonomisk tillväxt. Tala om hållbar ekonomisk utveckling. Och låt det vara målet. Det är en enorm utmaning. Som inte blir lättare av att vi väntar att ta oss an den.

onsdag 21 januari 2015

Smått men gott

På inget enskilt område blev konsekvenserna så stora av att de borgerligas budget gick igenom  som på miljöområdet, påpekades av Gustav Fridolin under senaste partiledardebatten. Miljöbudgeten skars ned med 22 procent.

Man skar ned med...
1,2 miljarder till järnvägsunderhåll,
660 miljoner till skydd av värdefull natur
350 miljoner på åtgärder för artbevarande viltförvaltning och biologisk mångfald
183 miljoner till sanering och återställning av förorenade områden,
150 miljoner till förebyggande åtgärder mot naturolyckor och jordskred,
100 miljoner till insatser för skydd av skog,
75 miljoner till övervakning av sådant som kemikalier i grundvatten som kan komma i dricksvattnet, 75 miljoner till åtgärder för havs- och vattenmiljö
50 miljoner till klimatanpassningsåtgärder för att förebygga och begränsa samhällets sårbarhet till följd av klimatförändringar,
50 miljoner till utveckling av transportinfrastruktur,
20 miljoner till lantbrukare som drabbas av rovdjursskador eller som vill sätta upp stängsel för att förebygga rovdjursskador,
100 miljoner till energiteknik,
20 miljoner till energiforskning,
11 miljoner till Sveriges lantbruksuniversitet,
5 miljoner till miljöförbättrande åtgärder i jordbruket,
5 miljoner till bidrag för veterinärverksamhet i fält.

Ovanstående hade inte löst alla problem, långt därifrån. Det är inte ens speciellt mycket pengar, mindre än en tiondel av vad räntebidragen - det vill säga stimulansen för att hushållen ska låna - kostar. Men att dessa satsningar inte blev av gör sannerligen inte saken bättre.

tisdag 20 januari 2015

Skärgårdsupproret

 Fick Naturskyddsföreningens miljöpris. Klicka på bilden.
Försvarsmakten vill öka mängden krigsövningar i Göteborgs södra skärgård från dagens ca 20 dagar per år till 115 agar. Antalet skott ökar från 100.000 till 1,3 miljoner. Två ton bly, ett ton koppar, zink och antimon vill man släppa ut. Boende i skärgården protesterar, man har organiserat Skärgårdsuppropet

Man protesterar mot att behöva utsättas för krigsmuller och att skärgården utsätts för negativ miljöpåverkan genom övningarna där också Nato skall få möjlighet att delta. 

Om bland annat detta skrev jag en Inledare i Fria Tidningen häromdagen. Försvarsmaktens informationsdirektör Erik Lagersten gillade inte detta, en del av de vanligaste försvarstwittrarna kritiserade också utan att berätta vad som skulle vara fel i artikeln.

Jag påpekade också att Försvarsmakten varit den mest framgångsrika instansen när det gäller att stoppa vindkraftens utbyggnad - halva landytan i södra Sverige omfattas idag av militärens vindkrafts restriktioner! - och att verksamheten, som numera också omfattar medverkan av Nato, skadar  vattentäkter, livsmiljön för boende så pass att man till och med tvångsavvisar människor från deras hus. 

För att ta några exempel:
• Försvarsmakten vill fälla fler bomber i Vättern som försörjer en kvarts miljon människor med dricksvatten.  Man vill skjuta tiotusentalet raketer, avlossa tiotusentals skott och ha skarpa stridsövningar över Vättern tillsammans med Natoländer. Man vill "dumpa" mer kemikalier, flygfotogen, bly och andra tungmetaller i Vätterns dricksvatten. Boende runt sjön protesterar, man har organiserat sig i Aktion Rädda Vättern som fått både Lions miljöpris och stöd av Svenska kyrkan som låtit klockor ringa för Vätterns sak.

•I Norrbotten ligger Vidsel Test Range - eller som det tidigare hette Missile Test Range Vidsel. Det är redan Europas största militära övningsområde på land. Nato och andra brukar hålla till där. I närheten ligger Pärlälvens naturreservat med urskog, björn, lo, utter och kungsörn. Här har Försvarsmakten fått tillstånd att testa bomber, missiler, vapen. Människor som har stugor i området tvångsavvisas. Bokningar för turister kan inte göras av turistföretag . Och fan tar den som råkar vara på utterjakt med kameran i högsta beredskap. Lokala samebyar, Naturskyddsföreningen och till och med kommunägda Destination Jokkmokk protesterar.

Det är, hur man än ser på den militära verksamheten, trist att människor i Sverige skall behöva försvara sig mot den svenska försvarsmakten. Att man dessutom bjuder in Natoländer att öva på det här sättet kan förstås uppfattas som olustigt. 

Hela artikeln finns här - den möttes med intellektuellt högstående tillrop på temat att jag var en pajas, dåre och idiot. När argument tryter så låter det ofta så. Men visst vore det väl värdefullt också för Försvarsmakten att agera så att människor inte känner behov av att försvara sig. Eller uppfattar man att alla som kritiserar och protesterar är idioter, dårar och pajasar?

måndag 19 januari 2015

Bilden av profeten

I ett civiliserat samhälle har alla rätt att yttra sig fritt och "driva om precis vad som helst", meddelade Anna Kinberg Batra i sitt tacktal till M-kongressen (vilket föranledde mig att driva med hennes tal här). 

Jag har svårt att se det rimliga i att man i en skolteater driver med de i skolan som stammar. Jag har svårt att se det anständiga i att driva med de som överlevde Hitlers gaskammare och som envisas med att åka runt i skolor för att berätta om hur föräldrarna blev gasade. Jag har svårt att se att mobbing blir en rättighet bara för att det utförs i formen "driva med". När blir "driva med" hets mot folkgrupp? Kanske är det ok att driva med allt bara det sker på ställe där det inte kränker eller innebär mobbing? Eller?

Kan man driva med något utan att kränka? Absolut. Kan man provocera utan att provokationen i sig blir själva grejen? Absolut. Behöver man använda yttrandefrihet för att yttra vad som helst? Nej. Har vi total yttrandefrihet i form av att vi har rätt att yttra oss fritt? Nej, hets mot folkgrupp är olagligt. Lag mot detta finns i stora delar av västvärlden - medan Kinberg Batra i sitt tal, om man skall ta hennes ord på allvar, ifrågasatte detta.

Försvarar man yttrandefriheten genom att publicera satirteckningar på profeten? I Frankrike motsätter sig nu 42 procent att man göra satirteckningar av profeten. 50 procent säger att de står bakom ”begränsningar av yttrandefriheten online och i sociala medier”... Är det den åsikten som vinner gehör när tanken hunnit ifatt upprördheten? Om den uppfattningen blir dominerande och vinner gehör i demokratiska val skall då politiker inleda arbetet med att begränsa yttrandefriheten...? Frågor radas upp.

Det sägs att man inte får avbilda profeten. Men det är vanligt i i moskéer med tavlor som i ord berättar om hans utseende.  I själva verket tycks man veta mer om Muhammeds utseende än om Jesus utseende. Den som vandrat på marknader i Mellersta Östern vet för övrigt att det säljs bilder av Muhammed.

En av dem som skrivit en bok med titeln Bilden av profeten är professor Jan Hjärpe. Honom pratade jag med efter det att hans bok kom ut. Vem var egentligen statsmannen, maken och religionsstiftaren Muhammed? Och var det verkligen så att hans första svärfar måste supas under bordet för att han skulle godkänna Muhammed som äkta make till sin dotter, den förmögna änkan och ägaren av ett stort handelsföretag? Klicka på bilden.
http://www.ur.se/Produkter/162893-En-bok-en-forfattare-Jan-Hjarpe
Klicka på bilden så berättar Jan Hjärpe.

söndag 18 januari 2015

Förpassat

Sista resterna av julen är förpassade till uthuset. Ljusslingorna hoprullade, de sista adventsljusstakarna bortplockade och fönstren längtar mer efter våren än efter dioder. Förr, när barnen var små, var det med visst vemod julen monterades ner. 

Nu infinner sig vemodet när julen pliktskyldigas monteras upp och en känsla av lättnad infinner sig när den monteras ner. Varför lättnaden infinner sig kan jag inte riktigt definiera. Kanske beror det på att ljuset håller på att tränga bort mörkret, att hoppet att få uppleva en vår till börjar rinna upp i hjärnan, att det snart att dags att ersätta löpbandet med löparrundor kring tjärnen, att lommen skall hälsa gryningen och hägern stå på stenen i vasskanten och spana ut över fjärden.

Kanske beror det bara på att timglasets övre glaskupa stillsamt töms och att varje sandkorn blir alltmer värdefullt. Vad vet jag.

lördag 17 januari 2015

"Ekonomisk tillväxt är problemet..."

Så här kan man också klä av de troende... Klicka på bilden så länkas du till ett program från UR. Värt att se av många skäl: Robert Kennedys insikt om tillväxten, maktmannens hot mot den gråhåriga damen som ställde den besvärliga frågan, det pedagogiska kortförklaringen av exponentiell tillväxt och funderingen varför det är lättare att ställa de obehagliga frågorna när man har karriären bakom sig...
http://urplay.se/Produkter/185799-Staltanter-mot-makten.
Klicka på bilden så kommer du till Ståltanter mot makten
Och så här kan man tala om klimatfrågan:

fredag 16 januari 2015

Apropå återvända idéer om allmän värnplikt

På väg till Nyhetpanelen i SVT igen - blir väl prat om bland annat partiledardebatten och det faktum att kvinnor försvunnit från skolans historiaböcker. Vandrar över Karlaplan, möter en glad figur som var i Sälen på Folk och Försvar - hen känner att det blir mer pengar till militären och lutar åt ett medlemskap i Nato. Vi människor blir glada av olika saker. Kom att tänka på den här: 
Lås era dörrar!
Friden är slut!
Vapenvägraren har sluppit ut!
Tänk om han kommer där,
kristen och galen,
och vägrar att anfalla
folk på centralen.
Tage Danielsson

Tillägg: Så här blev det...
 

torsdag 15 januari 2015

Överge konceptet hållbar tillväxt

"Dags för miljörörelsen att överge konceptet hållbar tillväxt" skriver Robert Höglund (samordnare för STEG 3) , Thomas Hahn (forskare vid Stockholm Resilience Centre)  och jag i Miljöaktuellt.

onsdag 14 januari 2015

Vad sa Anna Kinberg Batra egentligen?

Häromdagen höll Anna Kinberg Batra sitt stora tacktal efter att ha blivit vald till partiledare. Bland annat sa hon att man skall kunna driva om precis vad som helst. Så då går det nog för sig att skriva ner vad jag tänkte när jag hörde hennes tal. Så här tänkte jag - Annas tal i svart och mina tankar i rött:
 

Tack för förtroendet! Och tack Fredrik för ett fantastiskt partiledarskap. Du kommer gå till historien som både partiledare och statsminister. Absolut, ingen annan har lyckats få 2802 deltagare på en moderatstämma att hoppa när hen räknat till tre, medan ledaren utropade: ”Känner ni kraften??? Nu hoppar hela Trollhättan! Nu hoppar hela Luleå!! Nu hoppar hela Oskarshamn!!!Vi tror på den, vi tror på arbetskraften!”. Så skedde på tidigare moderatstämma. Starkt!

Som den som i en tid av omfattande internationell ekonomisk kris byggde Sverige starkare och gjorde Sverige till ett bättre land att leva i. För oss som är friska nog att hoppa...?

Fredrik har förnyat och utvecklat vårt parti. Byggt upp ett starkt allianssamarbete. Jajamen, och sakta vridit musten av sina småkamrater.

Blivit statsminister efter valsegern 2006 och vunnit väljarnas förtroende igen 2010, med förstärkt väljarstöd. Vunnit internationell respekt. Sänkt skatten för vanligt folk som jobbar - de där som är sjuka och arbetsslöa är ju inte vanligt folk -  och möjliggjort för flera hundra tusen fler människor i arbete. Jajamen, bara de  har koll på om det kommer ett sms som berättar att de kan jobba en timme i Barkaby och en i Haninge...

Under ditt ledarskap har vi visat svenska folket att borgerliga regeringar inte bara kan fungera - sensation! - utan också förtjäna förtroende i breda grupper och utveckla och genomföra viktiga reformer, inte minst för en stark ekonomi. Jajamensan! Fredrik och Anders har varit smarta nog att smita undan och låta hushållen skuldsätta sig istället för staten...

Det ska vi slå vakt om, vi som nu tar stafettpinnen vidare. Hjälp, se upp! 

Men det kanske allra viktigaste arvet för oss att bygga vidare på – det är att du alltid har tagit din utgångspunkt i hur Sverige ser ut och vilka samhällsproblem som behöver lösas för att Sverige alltid ska fortsätta bli ett ännu bättre land att leva i. Jajamän!  Vi lyckades att under några få år ta oss upp från trettonde till tionde plats på listan över länder som per capita gör störst ekologiska fortavtryck på planeten. Fredrik, du har lämnat rejäla fortsteg efter dig, heja på!
Tack! Så mycket.



Vänner!  Ärt du säker på att dom är det, Anna? 

Sverige är ett bättre land att leva i i dag än 2006. Jäpp, för oss som kan... ja ni vet vad.
Och mycket bättre än på 70- talet när jag var barn. För att inte tala om vad mycket bättre det var på 70-talet än när jag var barn... 

Visst låg vi högt upp i relativa välståndstabeller då också. Men vi var ett fattigare samhälle, inte bara ekonomiskt. Sverige var också ett land där staten drev egen hamburgerkedja som alternativ till de få företagare som försökte. Ja, de där företagarna var kanske mer inne på isterband med pulvermos...? 

Där man hade svårt att få tag på en läkare eller medicin på helgen - jo, så var det verkligen, och nu har det blivit än värre här på vischan - och inte fick byta skola om man till exempel var mobbad. Eller för att ägarna satte upp en skylt på dörren med budskapet att skolan är nedlagd på grund av minskad vinst. 

Och där EG, som det hette när jag gick med i MUF, i ganska breda politiska lager ansågs som främmande och nästan hotfullt. Jo, och riktigt hotfullt hade det blivit om ditt parti fått in oss i valutaunionen, kära Anna.

När jag som barn bodde i Holland några år längtade jag alltid hem till de svenska vintrarna och jularna i Sörmland. Mysigt här i Sörmland, Anna! 

Och efter att få se på Kalle Anka på julafton med släkten. Men sen kom den där jäkla ärkekommunisten Karl Bertil Jonsson och förstörde hela festen. 

Vi är fortfarande väldigt många som ser på Kalle Anka på julafton. Men vi är färre än förr. Men det är fler som kikar på Karl Bertil, sorry Anna! 

När de flesta skolorna börjar nu i dagarna berättar både barn och föräldrar om olika upplevelser sen sist. Några har sett på TV, några har inte sett på TV alls, några har lekt i snön, andra har gjort något helt annat. Ja, visst är det fint, precis som när jag var liten på femtiotalet.

Under den här julen hade jag, liksom många andra tror jag, stor behållning av SVT:s serie om Astrid Lindgren. Inte bara för att hennes böcker och filmer är en del av så mångas uppväxt. Utan för historien om hennes uppväxt i ett 1900-tal där Sverige förändrades och utvecklades. Mmmm, och alla de där förändringarna försökte ditt parti stoppa... Eller tror du också att moderaterna stod på barrikaderna för allmän rösträtt?? 

Hon föddes i ett samhälle där kvinnors rättigheter var begränsade, där både familjebildning och yrkesval ifrågasattes och det särskilt om man gjorde sina egna val eller inte kunde eller ville leva upp till traditioner och konventioner. Ja, du Anna, de där rättigheterna blev liksom till för fler  när skatterna höjdes och den gemensamma sektorn skapade välfärd. Allt det där som ditt parti ogillade... 

Genom hela sitt författarskap skildrar Astrid Lindgren barn och hjältar som, precis som hon själv, trots tuffa omständigheter går sina egna vägar och vägrar acceptera förtryck eller orättvisor. Kanske lite elakt att påminna om, men utan den där förhatliga arbetarrörelsen - och en och annan liberal som ditt parti avskydde av bara farten - hade det inte blivit mycket av det...  

Och när Astrid Lindgren sade ifrån kunde det få stora politiska effekter, vilket inte minst Olof Palme fick erfara i valet 1976 när hon skrev om något i dag så självklart som att det måste löna sig att arbeta.  Nja, nu var det ju förstås inte så att Astrid Lindgren hade något emot att betala skatt. Det hon reagerade på var att arbetsgivaravgifter och inkomstskatt för en egenföretagare kunde bli mer än hundra procent på den sist intjänade kronan...

Astrid Lindgrens livs historia är en historia om ett svenskt 1900-tal där vår syn på både familjen, arbetslivet, Europa och extremism hinner prövas, och utvecklas. Och där inte bara partiers och politikers, utan även modiga starka personers agerande och insatser spelar roll för att Sverige är ett bättre land att födas och leva i dag. Och ditt parti har varit positivt och kämpat på? En lite påminnelse, Anna: 1916 röstade ditt parti Nej till allmän olycksförsäkring i arbetet, 1918 Nej till kvinnlig rösträtt och Nej till åtta timmars arbetsdag, 1921 Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige, 1927 Nej till folkskolan, 1931 Nej till sjukkassan, 1934 Nej till A-kassan, 1935 Nej till höjda folkpensioner, 1938 Nej till två veckors semester, 1946 Nej till allmän sjukvårdsförsäkring och  Nej till fria skolmåltider, 1947 Nej till allmänna barnbidrag, 1951 Nej till tre veckors semester, 1953 Nej till fri sjukvård, 1963 Nej till fyra veckors semester, 1970 Nej till 40 timmars arbetsvecka, 1973 Nej till möjligheten till förtidspensionering vid 63 års ålder, 1976 Nej till femte semestervecka...

Sveriges moderna historia är en historia om hårt arbete, om personer som gör skillnad och om hur vi samarbetar och hjälper varandra. Ja, och vilken tur att inte moderaterna gjort skillnad! 

Även om alla inte ser på sport på TV på lördagar som förr så var vi många som gjorde det när Charlotte Kalla gick förbi sin motståndare, i uppförsbacke, i Tour de Ski-finalen 2008. Jajamän! 
Och när hon tog hela stafettlaget till seger nu i senaste vinter-OS var det ...

...  fortsättning på Anna Kinbergs Batras tal och textanalysen finns på den här bloggsidan.