torsdag 21 augusti 2014

Stina Oskarsson, Anders Wijkman, Christer Sanne, Alf Hornborg och jag...

... föreläser om tillväxtens dilemma ur en rad olika perspektiv. Här hittar du föreläsningarna som arrangerats av STEG 3. Mitt föredrag tillägnas språkrör och ekonomisk talesperson för MP i hopp om en tillväxtrealistisk valrörelse.

Mer info om antologin Att svära i kyrkan - med författare från STEG 3 - finns  här.

onsdag 20 augusti 2014

Overshoot day: Svar i SvD på Per Bolund m.fl.



Igår - på Overshoot day, det vill säga den dag vi förbrukat vad som borde varit jordens hela årskvot för förbrukning av naturresurser - kommenterade jag Per Bolund (MP) och andra som debatterat tillväxtfrågan i SvD. Hela min artikel finns här.  
Och här kommer ett längre utdrag:
Kan vi bygga goda samhällen utan ekonomisk tillväxt? Kan ekonomisk tillväxt i själva verket vara oekonomisk? Är den överhuvudtaget möjlig i ett längre perspektiv? 
För att svara på den frågan – är ekonomisk tillväxt möjlig i ett längre perspektiv? - bör man ha klart för sig att ekonomisk tillväxt mäts i exponentiellt. Vilket betyder att ekonomin vid fyra procents tillväxt fördubblas var artonde år. Strax efter nästa sekelskifte skulle således ekonomin vara 32 gånger större än idag. Arton år senare 64 gånger större. Om följderna av exponentiell tillväxt kan man läsa i Nationalencyklopedin: Ekonomisk tillväxt enligt ett konstant procenttal leder till exponentiell tillväxt med i längden orimliga följder.
Detta enkla faktum borde i och för sig vara nog för att politiker skulle fundera över vad vi gör efter tillväxtsamhället. Hur vi bygger ett gott samhälle utan ekonomisk tillväxt. Det är kanske den största utmaningen välfärdssamhället ställts inför. Vi har nämligen byggt upp system, strukturer och normer som utgår från att ekonomin, mätt i BNP, ständigt skall växa.
Att ställa om blir en magnifik uppgift. Det räcker inte att som Per Bolund (MP) försöker finta med: vi behöver andra sätt att mäta välfärd. Det vi behöver är andra sätt att finansiera och bygga sociala trygghetssystem och det goda samhället. Den utmaningen är nödvändig att ta.
Redan nu vet vi att den tillväxt som genereras till stor del är lånedriven. I Sverige är det hushållen som stått för skuldökningen. Att låna sig till ständigt fortsatt tillväxt är inte att rekommendera, vilket politiker borde fundera över innan man upprepar sitt ständiga tillväxtmantra.
 
Men det finns visst hopp. Den fråga vi bör utgå ifrån är egentligen mycket enkel: Är det ekonomisk tillväxt som gett oss allt det goda vi strävat efter – skola, sjukvård, bostäder, mat på bordet och materiellt goda förhållanden - eller är det människors strävan efter allt detta goda som också gett oss ekonomisk tillväxt?
Svaret på frågan är förstås – om det är nog de flesta egentligen överens – att det är människans strävan efter bättre liv som medfört att vi också fått ekonomisk tillväxt. Mor- och farföräldrar frågade sig knappast hur BNP skulle växa utan hur deras och deras barns liv skulle bli bättre. Detta bättre liv skapades och gick hand i hand med ekonomisk tillväxt. Precis på samma sätt som det måste gå hand i hand när materiellt fattiga länder utvecklas så att människor får chans att leva goda liv.
Att ekonomisk tillväxt går hand i hand med eftersträvansvärd utveckling tycks vara något ganska givet under ett visst skede av samhällsevolutionen.  Men det innebär inte att det är självklart när samhällsevolutionen fortskrider. I varje tidevarv, i varje steg i samhällsevolutionen, måste man därför ställa sig frågan: Vad är bättre liv?

Svaret på den frågan bör vara styrande för politiken. Om nu bättre liv kanske är mer fri tid, mer kultur och mer social närvaro snarare än ständigt ökande konsumtion som håller igång tillväxten så bör vi väl ändå vara smarta nog att fundera över detta förhållande. Det kanske är så att bättre liv, när vi väl har nått en god materiell standard, inte är att vi skall arbeta mer för att kunna konsumera mer så vi kan producera mer i ett evigt ekorrhjul som snurrar allt fortare.  Den delen av samhällsevolutionen kanske vi redan passerat.

Detta medför problem eftersom de system och de strukturer vi byggt upp är anpassade för en tid när bättre liv och ekonomisk tillväxt följde varandra. Idag är vi i ett annat läge - dessutom har vi sedan mer än tjugo år tillbaka kunskaper om klimatproblematiken, kunskaper om den globala miljösituationen, kunskapen om hur jakten på ständigt ökande konsumtion genom allt snabbare varuflöden skapar problem när det gäller avskogning, vattenförsörjning, naturresurser.
Vi vet dessutom att vi blir allt fler på jorden som vill leva som vi redan lever. Detta ställer nya krav på oss att tänka nytt, att hitta nya vägar att bygga våra samhällen på än genom jakt på den eviga tillväxten. Löser vi inte detta med omsorg riskerar vi att förlora demokrati och social anständighet den dag vi står inför en systemkollaps.
Birger Schlaug, f.d. språkrör (MP), medlem i STEG 3

tisdag 19 augusti 2014

Löfven intervjuades: När ska Saarinen och Johansson titta ut från den givna boxen?

Det finns en värld utanför politikens murar...
Sveriges Radios utfrågningar av partiledarna är gedigna. Ekots journalister Monica Saarinen och Lasse Johansson är pålästa. Men bara så länge det håller sig inom den ekonomisk-politiska världsbild som är rådande. 

Således kunde Stefan Löfven igår meddela - precis på samma sätt andra ledande politiker gör - att vi måste få "fler arbetade timmar i ekonomin, därför att det är bara det som ger oss råd att ha den välfärd vi har". (Intervjun efter 12 minuter).

Detta innebär såldes att varje jobb som ersätts av robotar, datorer och maskiner skulle utgöra ett hot mot välfärden. Vad är logiken i detta? Hur fungerar tankarna?

När skall Monica Saarinen och Lasse Johansson våga ställa frågan: Innebär det att det är bättre för välståndet att förbjuda automatiska biltvättar och ta bort robotar i industrin? Ska vi stoppa den utveckling vi ser internationellt där även tjänster utförs av robotar?

Mantrat som Löfven slängde ur sig är så cementerad som påhittad naturlag att journalister inte förmår ställa följdfrågor. De lever ju själva i den världsbilden. Precis som de flesta journalister gör oavsett i vilken del av världen, och därmed vilken politisk kultur, de lever i.

Det är nästan ofattbart att aktörerna på den svenska politiska debattscenen inte förmår titta utanför de egna föreställningarna och se hur robotisering, datorisering, automatisering världen över fullständigt sveper bort människor från arbete.

Den intressantaste frågan är hur vi skall finansiera välfärden om vi inte breddar skattebasen och beskattar produktionen oavsett om det är mänsklig arbetstid eller inte som står för den. När ska Saarinen och Johansson ta upp den frågan?

Det är stora skillnader mellan journalism i gamla Sovjetunionen och dagens Sverige. Tack och lov. Men det finns också en likhet: den rådande politiska världsbilden, de mantran som cementerats till att bli påhittade naturlagar, orkar eller får eller förmår man inte ifrågasätta.

Kommentera utfrågningarna får två ledarskribenter göra - Irene Wennemo från Aftonbladet och Peter Wolodarski från Dagens Nyheter. Dessa lever i samma världsbild. Att Ekot skulle släppa fram någon som inte lever sitt politiska värderingsliv inom boxen är snarast osannolikt.

Till slut händer det som händer när vetenskapliga paradigm förändras. Plötsligt, när man nått en viss punkt i ifrågasättande av den rådande uppfattningen, uppstår ett nytt paradigm och alla undrar varför i hela friden man inte tidigare sett det man nu ser fullständigt klart...

Monica och Lasse, hur vore det om ni var med om den utvecklingen när det gäller politiska föreställningar?

PS!
Stefan Löven hävdade även att friår innebär att "gå från arbete till att inte göra någonting". Det är häpnadsväckande att en politiker på toppnivå hävdar att det civila livet är "att inte göra någonting". Det är bara den formella arbetsmarknaden som räknas, för en betongsosse. Ekonomismen har tagit sitt strypgrepp på sossarna. Precis som på borgarna. Och tydligen också intervjuarna.

Arbetslinje eller livslinje?


http://www.myvideo.de/watch/7780086/Heinrich_Boell_Anekdote_zur_Senkung_der_Arbeitsmoral?fb_action_ids=10203983124401810&fb_action_types=og.likes&fb_source=aggregation&fb_aggregation_id=288381481237582En liten lektion i andra värderingar än arbetslinjen, av Heinrich Böll. Klicka på bilden, om ni kan tyska.

Historien berättades förresten ofta i valrörelsen 1988, då jag och Grön Ungdoms ordförande Katja Wagner turnerade. Det var då MP drev krav på sänkt arbetstid och en grön livslinje istället för krav på heltid och grön arbetslinje.

PS! I korthet är historien så här:
En välbärgad , kostymklädd turist på Europas västkust står på stranden och fotograferar. En fattig fiskare ligger i sin båt och dåsar och njuter av havet och tankens frihet. Han väcks av kamerans klickande. Turisten och fiskaren börjar prata.
- Ska du inte ut och fiska istället för att ligga här och lata dig, säger den flotte turisten.
- Jag har redan varit ute på morgonen och fått fisk så det räcker i tre dagar.
- Men om du åker ut flera gånger, inte bara idag, utan också i morgon och övermorgon, då skulle du få så mycket fisk att du hade råd att köpa en motor till båten!
- Vad ska jag med det till? 
- Du hinner fortare ut på havet och kan få mer fisk. Och om två år skulle du ha råd med en båt till. Och få ännu större fångst! 
- Mmmm, det är ju en tanke...
- För pengarna skulle du kunna anställa några. Och fånga ännu mer fisk. Så småningom skulle du kunna köpa en helikopter för att leta upp fiskstimmen och dirigera båtarna dit. Och sedan …
- Och sedan, undrade fiskaren?  
- Sedan skulle du lugnt kunna sitta här solen och dåsa och titta på det härliga havet...


måndag 18 augusti 2014

Ekonomidebatten - jaha, det var den det...



Det verkar vara viktigare för politiker att människor inte tappar kontakten med arbetsmarknaden än att de inte tappar kontakten med sina barn. Det skymtade fram i gårdagens ekonomidebatt i SVT.
 
Vidare tycks hela gänget var överens om att det är skatt på arbete och arbetstid som skall bekosta skola, vård och omsorg. Att bredda skattebasen och istället beskatta produktionen i sig – oavsett som det är arbetstid, datorer eller robotar som står för den – verkar vara en främmande tanke för alla ännu existerande riksdagspartier.

Inget parti verkar vilja låtsas om att våra koldioxidutsläpp ökar, inte minskar som det påstods flera gånger igår. Det vill säga man vill inte låtsas om att vi exporterat utsläppen, att utsläppen av vår konsumtion i själva verket ökat.
Igår var det alltså ekonomidebatt i SVT - som förstås inte handlade om ekonomins kärna, nämligen hushållning med jordens knappa resurser. Politiska journalister har ingen som helst koll, de här två som var inhämtade från nya och gamla Plus, var inte bättre de även om de var friare i formen. Att tillväxten nuförtiden är konsumtionsdriven och dessutom lånedriven andades inte om, att vi är på väg att med lånade siffror på konton skaffar oss utrymme att konsumera upp planeten bekymrade man sig inte heller för.
Lite dagis blev det, rent löjligt när programledarna lät Anders Borgs regeringskollegor ställa kompisfrågor till ... Anders Borg.
Vinnare, särskilt i bemärkelsen överraskande bra, blev... Ulla Andersson (V), som inte bara tog för sig, utan slog in den ena smashen efter den andra även när bollen inte var upplagd för det.
Per Bolund, som vanligt sakligt tjänstemannamässig, uppträdde korrekt och rent av med en aning grön anstrykning.  
Magdalena Andersson, som inte alls tycks känna sig hemma i rollen som finansministerkandidat, inbjöd Folkpartiet till regeringssamverkan och hade förstås svårt att försvara socialdemokratisk politik som ju knappast ens finns - hur trovärdigt är det att gnälla över regeringens skattesänkningar på 140 miljarder när man accepterar nästan hela rasket.
Sverigedemokraten vann säkert en och annan röst till – den som slog över till Agenda kunde för övrigt se en riktigt usel utfrågning av Jimmie Åkesson, som också han lär ha vunnit röster, om inte på sina egna svar i första hand, så på grund av intervjuaren som hade en dålig dag på jobbet och tycktes helt befriad från hörselgångar. Eller om det var det han hade och om det var i dessa någon i kontrollrummet satt och gav usla råd. Sådant förekommer. Upptäcker man att intervjuaren sitter och lyssnar på kontrollrummet så är det en fin taktik att med ett vänligt leende bara helt kort svara ja eller nej på en fråga - då blir det liksom kaos hos utfrågaren som sitter och lyssnar på någon annan.
Förväntningarna på Martin Ådahl, centerns ekonomiskpolitiska talesperson som lanserats som stjärna, infriades knappast. En del gör sig bättre som skrivande teoretiker än talande retoriker. Folkpartiets Hamilton envisas med – och här tycktes han ha stöd även av Magdalena Andersson – att valfrihet inom skola och äldreomsorg bara finns om bolag får ta ut vinst. En resa ut i världen anbefalles! Och Anders Borg? Nog tyckte han att det var roligare förr... Känns som om han ser fram emot att få lämna politiken, göra något nytt och slippa gnällspikarna och det folk som inte begriper hans storhet. Hans främsta tillgång är att han kan jämföras med Magdalena Andersson. Det är verkligen konstigt att ett så stort parti som S har så ont om politiker som håller måttet.
Jaha, det var det. Valrörelsen ser inte ut att bli någon höjdare. Och det lär sluta med att sossarna gör upp med FP, som får en ny partiordförande efter valet, och MP, som genom den manövern kan komma att drabbas av onda inre konflikter. Totalt innebär hela joxet att V kommer att göra ett kanonval nästa gång.
Nästa söndag är det Gustav Fridolin som utfrågas i SVT partiledarutfrågningar. Håller tummarna. Jag och Peter Eriksson skall kommentera på webben sägs det.