torsdag 2 april 2015

Konstrunda Söder Om Sjön

SOS Konstrunda med öppna ateljéer
3-5 april

Vernissage 3/4 2015:  
Samlingsutställning på Säfstaholms slott i Vingåker, kl 11-16.00. Konstnärerna  finns på plats kl 11.
Utställningen är öppen lör-sön 11.00-13.00


Öppna ateljéer: fredag 3/4 - söndag 5/4 kl 13-17.00.
Deltagare med öppna ateljéer: Olle Hägglöf, Birgitta Lovén, Berndt-Joel Gunnarsson, Lotta Pettersén, Raimo Pesonen, Stig Pettersson, Laggar Jan Tigerstrand, Madeleine Sandell, Lena Rosén Schlaug, Elinor Svensson, Alain Duraffourd, Martin Sjöberg, Mats Eriksson, Lotta Enocsson och Birgitta Hallqvist.

Ladda ner pdf med karta och info!

Akvarell: Lena Rosén Schlaug.
I närheten av Berga Kulturkapell, där Lena ställer ut, ligger det lilla huset. Snart faller det ihop. Precis som många andra små hus och lador på landsbygde. Vem kommer att minnas dem och de människor som levde och verkade där? Mer om Lena här.




onsdag 1 april 2015

Ambassadörer gör reklam för äkta svensk majonnäs

Göran Persson och Carl Bildt har inte bara blivit svenska hedersambassadörer, utan också blivit ambassadörer för Findus äkta majonnäs! Idag meddelades att de två skrivit kontrakt med svenska Findus för att "inför julen 2015 delta i en kampanj för den traditionella äkta majonnäs som blivit en del av den svenska jultraditionen".

Jaha, man slutar aldrig att förvånas.
 
Förra julen mötte Findus konkurrens för första gången när det gäller just majonnäs, flera andra märken trängde in på den svenska marknaden som under lång tid helt dominerats av just Findus.

 - Vi tar kampen för den äkta traditionella varan, säger Findus marknadschef i ett pressmeddelande. Han fortsätter:

- Vi såg för några år sedan hur Coca Cola försökte tränga ut den svenska julmusten från de svenska julborden. Man lyckades inte. Nu hotas den äkta svenska majonnäsen. Vi tar hjälp av Göran Persson, som vi vet älskar god svensk mat. Carl Bildt deltar mer i bakgrunden.

Reklamkampanjen påbörjas i mitten av november. I en av de tre planerade tevereklamsnuttarna ska Göran Persson, iklädd tomteluva (!), nynna nationalsången medan skylten En riktigt god jul, the Swedish style visas. I bakgrunden ses Carl Bildt duka upp julbordet.

- Jag är en gladare fyr än man kanske kan tro, säger Carl Bildt i en kommentar. Jag besökte Bjuv, där Findus har sitt högkvarter, och lovade i ett svagt ögonblick att medverka som en enkel fotsoldat i en sådan här aktivitet. Göran har en mer framträdande roll, själv nyttjar jag gärna majonnäsen till parmaskinkan därhemma.

Man försökte få med tidigare jordbruksminister Eskil Erlandsson i en liknande kampanj förra året, men denne tackade nej enligt två oberoende källor i statsrådsberedningen. 

En röst i Rosenbads närhet viskade i mitt öra att skälet till Eskil Erlandssons negativa inställning skall ha varit att majonnäsen - till skillnad från såväl snus som den sura fisk med höga halter av dioxin som han krävde av EU att just svenskar skall få del av - inte är tillräckligt utmanande för folkhälsan.

Slevar man i sig tillräckligt med äkta fetsvensk majonnäs kan man nog förkorta livet i minst lika snabb takt som med ihärdigt snusande eller intag av dioxin, meddelar dock asocialdepartementet i ett pressmeddelande (2015-04-01) med den käcka rubriken: Förkorta livet och rädda pensionsfonderna - men gör det på det goda sättet! Mmmajonnäs, fett gott! För att du är värd det!

tisdag 31 mars 2015

Dags att uppgradera hjärnan och manipulera moralgenen...?

Gomorron. Det här blir inte roligt. Det blir någon sorts dystopi. Ska vi nu vara ärliga mot varandra så är inte människan kapabel att hantera de tekniska framsteg vi gjort. Vilket ställer till problem. 

Att slå varandra i skallen med en sten är inte lika dramatiskt som att slå varandra i huvudet med kärnvapen,

att med onda ögat tillverka örter för att ta kål på grannen är inte lika fundamentalt som att tillverka biokemiska stridsmedel,

att sprida rykten via skillingtryck är inte lika snabbgående som att sprida rykten på nätet,

att släppa ut kolatomer genom att elda med ved från den växande skogen är inte lika påverkande som att släppa ut kolatomer som lagrats i jordskorpan i årmiljarder.

Vi vet att det är dumt med kärnvapen, biokemiska stridsmedel, ryktesspridning och fossila bränslen. Men vi gör perverst lite åt det.  Moralen har inte utvecklats lika mycket som tekniken. För att sammanfatta det hela.

Hur länge har vi hållit på med att diskutera klimatförändringar, global ojämlikhet, fattigdom och terrorism? Och vad beror dessa hot på? Det frågar sig Julian Savulescu, professor i praktisk etik vid Oxfords ärevördiga universitet, och konstaterar att alla de där problemen har vi ställt till med själva, det är våga egna val och våra egna beteenden. 

Julian Savulescu hävdar att allt tyder på att vi borde korrigera människan hjärna för att undvika katastrofer. Hjärnan behöver helt enkelt manipuleras, förbättras och, för att nyttja politikens dumideologiska språk, moderniseras.

Den mänsklig moralen har under årtusenden gång utvecklats för altruism och samarbete i små grupper. Nu lever vi urbant, globalt - och ständigt flyende någonstans i allt snabbare takt, skulle jag vilja lägga till. Moralen räcker liksom inte till... Inte tilliten heller. Eller självkontrollen.

Med hjälp av biovetenskap, piller och hormoner kan vi stärka tillit, självkontroll och på det sättet bli en "uppgraderad människa", säger Savulescu. Förbättrad människa med moraliska egenskaper som passar bättre till det urbana, globala, flängande. Den moraliska genen - om den finns - behöver uppgraderas. Annars går det åt helvete. Punkt.

Problem för den som vill in och mixtra med "moralgenen" är att motståndet lär bli stort. Inte bara från en del av oss som har respekt för den stillsamma evolutionen utan också sådana som menar att vi kränker gudar. Motstånd lär komma även från alla de som lever gott på att inte vara moraliska - en del av dem tillhör säkert de två tidigare grupperna jag nämnde.

Moral är ett problem för många. De där som gör reklamfilmer vars mål det är att nå fram till betraktarens magkänsla men inte huvudtanke. De där som måste sälja mer än vad anständigheten medger för att få det att gå ihop. Och alla vi andra som tillhör det kollektiv där vi lever...

Korts sagt: vi som lever i system som är beroende av att vi saknar tillit och känner behov av att konsumera för att stärka självkänslan. Moral och långa tankar är mer sällan lönsamt i ett tillväxtsamhälle. Det är rent av ett hot.

Så nog vore det väl intressant om Julian Savulescu gick ett steg till och funderade på vilka som är vinnare och förlorare om man lyckas uppgradera moralgenen. Om han kopplade frågor om teknisk utveckling och moral med de ekonomiska system och de sociala strukturer vi byggt upp och som vi inbillar oss är naturliga.

Kanske skulle vi börja i den änden. Bygga om ekonomins gener och strukturernas DNA...När vi gjort det kan vi väl ta itu med hjärnan. Eller om själva ombyggandet av ekonomi och strukturer kanske rent av förändrar våra hjärnor till det bättre...


Man blir så trött på hela skiten ibland. Egentligen är jag trött på hela den publika debatten. Varför jag håller på i mitt hörn vet jag inte. För inte blir något förändrat för det. 

Herregud, min första presskonferens om klimatförändringar höll jag för mer än ett kvart sekel sedan. Energidebatten ser i stort sett likadan ut idag som inför folkomröstningen om kärnkraft för 35 år sedan. Samma argument dyker upp, samma frågeställningar ältas, nya figurer dyker upp och kör - mer eller mindre nyfrälsta åt något håll - repriser på det som jag hört i ett halvt liv.

Klyftorna ökar i takt med att vi säger att vi skall bekämpa dem, frihet för kapital likställs med frihet för människor och demokratin urholkas allt snabbare - globalt har det gått rejält tillbaka med demokratin de senaste tjugo åren (efter år 2000 handlar det om 25 länder där demokratin antingen avskaffats eller inskränkts genom militärkupper, exekutiva åtgärder eller allvarliga begränsningar av friheterna, enligt statsvetaren Larry Diamond på The Spirit of Democracy ) och nationellt har inte bara rättssystemet utan även ekonomi och lagstiftning förflyttats från den folkvalda församlingen till såväl oåtkomliga "experter" typ Riksbanken och EU-byråkratin som marknadens tolvtaggare.

Kort sagt: det är inte bara jävligt tjatigt utan dessutom för jävligt.

Utifrån det perspektivet vore det kanske inte så dumt med en uppgraderad människa. I all ödmjukhet undrar jag stundom vem det är som behöver uppgraderas mest.

Dags för en kopp kaffe, solen har gått upp för länge sedan och katterna äro griniga ty matskålarna äro tomma och dagens knog väntar.


måndag 30 mars 2015

Kolbit eller Realgymnasiet

Frågan vid köksbordet denna morgon är huruvida jag skall skriva en drapa om kolbiten eller om Jan Vikström. Kolbiten gjorde medial karriär inför senaste valet,då språkrör viftade med den. Vikström gjorde medial karriär efter valet, då Svenskt Näringsliv viftade med honom.

Tärningen fick avgöra. Det blev Vikström, ägare av friskolor. Han lanserades, inför regeringens beslut om friskolor, på Svenskt Näringslivs hemsida som den hyvens kille som ville göra en insats i skolan och som aldrig kommit på en tanke att sno stat och kommun på pengar genom sådana manipulationer som kritikerna av vinstsyftande skolor menar ligger i själva systemet.

Då, när Vikström och hans skolor, lanserades som den godhjärtade marknadens ambassadör kunde det heta på Svenskt Näringslivs hemsida: "Hans mål var att gå i bräschen med en riktigt bra skola. Och då gällde det att satsa på kvalitet. Så måste det vara, annars kan en friskola inte överleva..."

Nu, i DN:s granskning av Jan Vikströms Realgymnasium och dess hittepå berättas: "Sveriges dyraste utbildning en guldgruva, friskolor tjänar miljoner på kryphål, genom att byta ut traktorer och skogsmaskiner mot paddling och hundträning kan skolorna dra in miljontals kronor på några få elever".

Den dominerande friskolekoncernen med inriktning på skogsutbildning är just Realgymnasiet. "Friskolekoncernen lockar elever till sina skolor med löften om dykkurser och skidåkning på utbildningen Äventyrsturism. Utbildningen räknas som naturbruksprogram med inriktning skog. Trots att skolorna inte har den dyra utrustning som ersättningen är tänkt för - (traktorer, skogsmaskiner etc.) - kan de alltså dra in uppemot 30 miljoner kronor i år på sina 133 skogselever."

I Uppsala bedriver kommunen en riktig naturbruksutbildning, man har tillgång till tio skogsmaskiner, vagnhallar och kringutrustning på det sätt som det är tänkt att skolpengen för detta skall användas. Enligt lagen måste friskolor få samma summa som kommunens motsvarande skolor. Utan en enda skogsmaskin, möjligen med en kanot. Kommunen försökte minska bidraget till Realgymnasiet, men Jan Vikström överklagade till förvaltnignsrätten och kan fortsätta att dränera kommunen på pengar.

På Svenskt Näringslivs hemsida kunde man läsa att Jan Vikström startade friskolor för att han sett "ett så stort resursslöseri". Och han säger: "Här fanns mycket att göra. Att friskolor finns beror på att de kan använda resurser effektivare..."

PS! Vad gäller kolbiten som det viftades med inför valet - och som partiets valstrateger myste så mycket över - så bryts inga lagar bara för att de som viftade och pläderade och lovade ändrat retorik, krav och politik när man väl kommit till Rosenbad. Jan Vikström bryter inte heller på lagar.

söndag 29 mars 2015

Twitter

Twitter är platsen
där de som saknar ord
kan ägna sig åt verbal stening. 
 


lördag 28 mars 2015

Hushållens skulder ökade med 178 miljarder på ett år

Tillväxten är på gång, berättas det. Ekonomin börjar snurra, berättas det. Jo, visst. Utlåningen till hushållen var under februari 6,2 procent högre än för ett år sedan... De totala skulderna är - håll i er nu! - 178 miljarder kronor större än för ett år sedan. Numera totalt uppe i 3093 miljarder kronor. Vi får tillväxten på krita.

Synd att så många kommer att vakna upp till den stora kraschen med en förvånad uppsyn medan man hojtar "det är ingen som berättat för mig". Folkhushållet kommer att se lika generat fånigt bestörta ut som de som i Skuldfällan staplat telefonlån på varandra för att fylla garaget med grejer de inte använder.

Minns också vilka politiska partier som uppmuntrat till skuldsättningen och vilken riksbankschef som berättat att hans önskan efter en räntesänkning var att folket "skall köpa mer grejer".


Kapitalets byggnader, mördarbinas kupor, honung för de få.
Där tjänade han. Men i en mörk tunnel vecklade han ut sina vingar
och flög när ingen såg. Han måste leva om sitt liv.
Tomas Tranströmer 
Epigram ur "För levande och döda" 1989.

Den här kvinnan köper och köper saker
för att kasta i gapet på tomrummet
som smyger bakom henne. 
Tomas Tranströmer

fredag 27 mars 2015

På sävlig finska på ett tåg söderut...

Låt oss fundera, sa mannen sävligt med lätt brytning på finska. Jag förväntade mig en omgång kritik eftersom han tyckte sig se en maskros på min panna. Men ut kom något helt annat. Trots att vi satt i första klass. Låt oss fundera, sa han ännu en gång...

Vi började med att tala ROT-bidrag. Regeringens förslag på att minska detta för att subventionera små hyresrätter istället. Det är detta vi talar om.

Plötsligt var vi överens om att ett bidrag som bekostar hälften av arbetet för att byta ut fullt fungerande kök och lägga in marmorgolv i hallen verkar aningen övermaga. Marmorgolvet var hans exempel. Han hade låtit lägga in sådant. Och tyckte det var för jävligt att få statligt bidrag för att göra något så "jävla dumt i en värld som ser ut som den gör". Allt sagt sävligt, så där sjungande med eftertanke, med lätt brytning på finska.

Varför gjorde du det då? Jag kunde, blev svaret. Och så matchar det bänken i köket. Jag kunde. Å andra sidan har en brorson inte fått tag på en lägenhet utan flyttar runt i Stockholm som vore han tjuge. Han är snart trettio år fyllda...

Sa mannen med lätt finsk brytning på sitt sävliga sätt. Så nog behövs det hyreslägenheter som människor kan betala för.

Kanske var  det sättet att tala, tungomålets betoning, den sävliga eftertanken i ordvalet som gjorde att jag fastnade i konversationen. Om ROT-bidrag som regeringen vill minska för att delfinansiera bygget av små hyreslägenheter.

ROT-bidraget skall finnas kvar, men i lägre omfattning. Man ska få bidrag på 30 procent istället för med 50 procent när man lägger in marmorgolv i villan i det fina villaområdet i den champagnedoftande lilla stadsdelen. Orden är inte mina. De sades med finsk brytning och avslutades med: "Det är ju storstilat, må man nog säga".

Så kom vi fram till att ROT-bidraget nog borde villkoras så att samhället nådde de klimat- och miljömål som man satt upp istället för att byta köksluckor och bygga in bastu i källaren. Nog hade man sparat ett antal miljarder på det. Som kunde gå till att bygga små hyresrätter i landet "där ni älskar att bo mer ensamt än till och med finnar skulle stå ut med".

Det tycks finnas en tanke bakom regeringens subventioner av nya hyresrätter. Hyran skall vara överkomlig och lägenheterna skall förmedlas  genom bostadsförmedlingen eller kommunen - och stödet betalas ut till lägenheter upp till 70 kvadratmeter, men mest upp till 35 kvadratmeter. "Ett land för ensamma, har ni tänkt på vem som skall ta hand om alla gamla som levt ensamma utan livspartner...?" frågade mannen och jag kunde konstatera att det undrade jag också, har till och med skrivit om det.

Så fortsätter samtalet ända till det ringer i hans mobil, trots att det är en tyst avdelning på tåget. Han rusar upp i en takt som inte överensstämmer med hans satsmelodi och försvinner ut i en annan vagn. Själv tar jag mig åt andra hållet för att köpa något att äta. När jag kommer tillbaka sitter mannen och läser i sin dator. Djupt upptagen, tycks det. Så säger han efter några minuter: "Jag ser att du skriver om räntebidraget, ska du ta ifrån oss förmånen att få lånen till marmorgolven subventionerade av staten?"

Jo, sa jag. "Det gör du rätt i", sa mannen och slog ihop datorn. Och så kom vi överens om att en minskning med några få procentenheter av räntebidraget hade kunnat finansiera de där subventionera av hyreslägenheter som S och MP vill genomföra. Varför göra man inte så, frågade sig mannen med än mer stillsam ton än tidigare.

Jag vet inte sa jag. För det vet jag verkligen inte. Dels hade man sluppit debatt om löftessvek, dels hade man hakat på den ökande kritiken av räntebidragen. Åsa Romson hade till och med kunnat säga att det var ett gammalt grönt krav som framförts redan för trettio år sedan men som legat i malpåse ett tag och som sossarna tidigare varit ovilliga att ens diskutera.

När mannen reste sig för att stiga av tåget tackade han för ett gott samtal, tittade eftertänksamt ut genom fönstret och sa: "Det blir nog inget mer marmorgolv där hemma. Dom är kalla som fan."

torsdag 26 mars 2015

Sista chansen att skydda Vättern?

Bombmålet till höger om udden
Tro det eller inte men Försvarsmakten menar på fullt allvar att deras planer för Vättern -  utökning från 1000 till 69 000 skott samt 150 raketer om året plus en omfattande utökning av flygverksamheten - inte skadar de värden som lagstiftarna avsett skydda med Natura 2000 (Natura 2000 utgör grunden för EU:s naturvårdspolitik och har rötterna i internationella överenskommelser).

I bevarandeplanen för Vättern kan man bland annat läsa: ”Sjön utgör ett ekosystem som är utvecklat genom årtusenden... Få liknande sjöar och miljöer står att finna i Europa, eller kanske inte ens i världen... Det är nödvändigt att säkerställa skyddet...”

Nu skall alltså Försvarsmakten skydda Vättern genom omfattande flygningar på låg höjd samt skjutande av raketer, avlossa tiotusentals skott och ha skarpa stridsövningar över dricksvattentäkten. Som hjälp för att skydda Vättern avser man att bjuda in Natoländer i verksamheten. Man vill dessutom skydda Vättern genom att sprida mer kemikalier, flygfotogen, bly och andra tungmetaller i dricksvattnet.   

Vättern är en av Europas största sötvattenvattentäkter som försörjer en kvarts miljon människor med dricksvatten. Värt att försvara. Kanske Försvarsmakten missförstått vad försvar av en vattentäkt kräver?

Länsstyrelsen påpekar lakoniskt att Försvarsmaktens planer är "mindre bra" eftersom det krockar med andra riksintressen, ökar riskerna för dricksvattentäkten och skadar flora och fauna... Förutom att bullret "påverkar såväl människor som djur". 

Boende runt sjön protesterar, man har organiserat sig i Aktion Rädda Vättern som fått både Lions miljöpris och stöd av Svenska kyrkan som låtit klockor ringa för Vätterns sak.

Fredag den 27 mars är sista dag att lämna in synpunkter på Försvarets senaste ansökan. Synpunkter på ansökan ges in skriftligen till Miljöprövningsdelegationen vid Länsstyrelsen i Västra Götaland eller via mejl till miljoskydd.vastragotaland@lansstyrelsen.se Ange dnr. 551-12463-2012.

Resultat av försvaret av Vättern syns på stränder och känns i krävan på fåglar.



onsdag 25 mars 2015

Räntebidragen - det förtäckta bostadsbidraget till den med stora inkomster...

Ni som följt bloggen vet att jag flera gånger tagit upp frågan om räntebidrag - vilket jag för övrigt gjort flera gånger även i Nyhetspanelen i gomorron Sverige. Kritik av räntebidraget - det bidrag som älskas av moderaterna - har gett fler reaktioner än något annat jag sagt där.

Till min stora glädje hade SVT ett inslag om det märkliga fenomen som innebär att den offentliga sektorn ger bidrag på 32 miljarder kronor till mestadels välbärgade. Den med höga inkomster för ett förtäckt bostadsbidrag som fattiga bara skulle kunna drömma om. Den rikaste tiondelen av hushållen får 20 gånger mer i bidrag än den svagaste tiondelen.

Ju mer hushållens skuldsätter sig, ju större blir statens kostnader för bidraget. Statens kostnad har ökat med mer än 40% de senaste fjorton åren. Alliansregeringen drog ner på bidrag till de som behövde för att få vardagen att gå ihop - samtidigt som man sprätte ut 32 miljarder årligen till de som haft inkomst som gjort det möjligt att köpa löjligt dyra fastigheter. Och sossarna tycks inte ha något emot att den som köper en villa för 25 miljoner får statlig subvention finansierad med skattemedel.

MP ville avveckla räntebidragen stegvis med början redan på 80-talet i syfte att det skulle vara borta helt på ett tjugotal år - men nuförtiden är det bara Vänstern som har varit tydliga i den frågan.

Inslaget i Rapport finns således här.

tisdag 24 mars 2015

Liberal spyr galla...

Kasta din skjorta så fort som möjligt så blir världen bättre. Det är budskapet från den liberale Lars Ströman, politisk redaktör på oberoende liberala Nerikes Allehanda. Han är mycket upprörd över att den politiska majoriteten i Örebro uppmanar till köpfri månad... Undantaget det nödvändiga. Konsumera mer och rädda världen är det liberala budskapet. 

Det "moraliska" argumentet för detta är att vi genom att konsumera söder planeten ger fattiga människor ett jobb med att tillverka fler varor. Skjortor som håller länge är ett hot mot de fattiga. Det är en tillväxtberoende marknadsekonomis budskap till världen. Grattis liberaler! Förresten har ni full uppbackning av en radda socialister också.

Svenskt Näringsliv är förstås också upprört över Örebropolitikers tilltag. Så upprörda att man lät sin nyhetstjänst meddela att ”hela vårt samhälle bygger på att få i gång en konsumtion för att hjulen ska snurra”. Problem med att våra ekologiska fotavtryck ökar år från år ses inte som ett relevant problem. Nu ligger vi i Sverige på tionde plats på listan över de länder vars konsumtion bidrar mest per capita till att krossa planeten. När den gamla går sönder köper vi en ny, meddelas mellan raderna.

Jon Weman skriver: "I science fiction-klassikern Du sköna nya värld, från 1930-talet, är en av de hypnotiska instruktionerna till folket "vi kastar alltid gamla kläder … kasta är bra, laga är dåligt …”. 1955 formulerade en amerikansk reklamman, Victor Lebow, samma budskap på riktigt: ”vi behöver ha saker konsumerade, uppbrända, utslitna, utbytta, och kastade i en ständigt ökande takt... Vad har ändrats sedan dess? Inte mycket, förefaller det."

Nej, så är det. En skjorta som håller - och som man inte triggas av reklamen att vara missnöjd med - hotar systemet. Ett tips till den som inte inser att det är ett problem: sök psykhjälp!  

måndag 23 mars 2015

Bisarrt

En löprunda runt tjärnen består av 5,3 kilometer. Känns som det dubbla. Underlaget suger så här års. Grått och jävligt är det också. Men isen på fjärden har sett sina bästa dagar, den har övergått till nästa stadium. Ungefär som när man dör och övergår till något annat. Med den utrymmesbesparande metod som är vanligast i Sverige för själva begravningen så blir vi inte ens hoptryckta till fossila bränslen att nyttja av generationer långt efter vår. Utifrån denna lätt bisarra inledning så tänkte jag fortsätta med ytterligare bisarra ting...

Tidningen Fokus - som förmodligen läses mest av medvetna och skapligt högt utbildade figurer - delger sin läsekrets kunskaper om hur man öppnar en fröpåse, stoppar fröer i lämplig jord som anläggs i lämplig behållare - t ex "plastförpackningarna som körsbärstomater brukar ligga i när man köper dem". Jag är inte alls ironisk. Jag är bekymrad. Över att en vuxen befolkning behöver de mest elementära kunskaperna för att odla tomater.  Det är något tragiskt i detta. Tanken att vi kommit så långt ifrån den verkliga verkligheten - som att odla mat - men är så uppfyllda av att meddela oss med världen genom att publicera selfies känns bekymmersam. Det tycks mig bisarrt.

Bisarrt känns också DN som idag berättar om att "produktionen av KRAV-grisar" ökar. Det som känns bisarrt är synsättet. Att vi producerar grisar. Att vi tillverkar dem. Som vi tillverkar plastförpackningar att ha körsbärstomater i.

Bisarrt är även att naturen återigen blivit modern som skrämmande faktor. Under helgen - uselt väder och träningsvärk - rasslade Jordskott igenom teverutan därhemma. Naturen utmålas som skrämmande, skogarna som farliga. Som om inte det räckte kollade vi True Detective, där också naturen utmålades som småläskig. Bisarrt är när de urbana gymnasieeleverna, som har sin årliga klassutflykt i naturen, ringer hem till mamma och pappa för att bli hämtade på natten för att de är så rädda för prassel i skogen. 

Det enda som kan vara läskigt i naturen är väl exemplar av homo sapiens.

Den som känner för att inte låta sig skrämmas kan ju alltid besöka några av de lokaler som vi pratar om här nedan:

söndag 22 mars 2015

Jag protesterar...

Varför skall man skriva när det som skall sägas redan är skrivet? Stina Oscarson skrev häromdagen:

"Jag protesterar mot förslaget att lägga sex extra miljarder på det militära försvaret. Till vad räcker det? Att vi kan försvara oss en dag till? Kanske se skymten av ännu en ubåt? Jag förringar inte rädslan, men betänk vad vi kunnat få om samma summa satsats på att genom icke våldslig kamp, utbildning och diplomati förebygga konflikter.

Jag protesterar mot ACE, världens största militära flygövning som kommer att genomföras i Norrbotten i månadsskiftet maj–juni. Mitt under kalvningen hundra plan i luften samtidigt för att manifestera att man kan ta Arktis. Snacka om att leka med elden när vi vet vem som sitter på andra sidan Östersjön och också vill åt Arktis naturresurser.

Jag protesterar mot att vi över huvud taget hyr ut Norrland till militära övningar.

Jag protesterar mot att vi inte talar om kolonisationen av vårt eget land.

Jag protesterar mot att vår förra regering tio dagar innan valet smög igenom ett ja till ett värdlandsavtal med Nato som innebär att denna militära allians kan bedriva krig från Sverige och även placera kärnvapen här. Vi blir alltså ett större hot för omvärlden och det utan att vi kan räkna med någon slags hjälp från organisationen. Som uppgjort för att ett fullvärdigt medlemskap ska bli nödvändigt.

Jag protesterar mot..."
Hela krönikan finns här.

lördag 21 mars 2015

När bottagandet av arvs- och gåvoskatten blev en "framgång" för S och MP...

Idag föreslår LO och SACO att arvs- och gåvoskatterna skall återinföras. Riksdagen beslutade den 16 december 2004 att avskaffa dessa skatter. Trots att Miljöpartiet i Egendomsskattekommittén (jag var MP:s representant där och hade stöd i såväl partistyrelse som partiets riksdagsgrupp) motsatt sig detta så hävdade språkrören Peter Eriksson och Maria Wetterstrand att avskaffandet var "en grön framgång". Så här skrev jag i en debattartikel:



"Vad är rättvisa? Den frågan måste man ställa sig nu när regeringen föreslagit att arvs- och gåvoskatterna skall tas bort helt. Är det rimligt att barn till rika föräldrar skall ges ännu större fördelar framför barn till fattiga föräldrar? Vad menar man med ord som ”solidaritet” när man bygger system som ensidigt gynnar oss som redan har – och missgynnar dem som inte har…


Att en moderatledd regering skulle ta bort arvs- och gåvoskatterna tvivlar jag inte en sekund på. Men att en socialdemokratisk regering, som stöttar sig på vänstern och miljöpartiet, är beredd att göra det förvånar mig.

Regeringen har visserligen under flera år försiktigt tagit upp frågan med vänsterpartiet och miljöpartiet, men samarbetspartierna har varit kallsinniga. Men nu, när både statsminister och finansminister börjat driva frågan offensivt, har miljöpartiet plötsligt ändrat uppfattning. När man i dagarna presenterade sina förslag inför höstens budgetförhandlingar så föreslog man aktivt att skatterna skulle bort. 

Någon debatt om avveckling av arvsskatten har självfallet inte förts. Tvärtom tycker väl åtminstone socialdemokraternas och miljöpartiets ledningar att det vore pinsamt om deras väljare fick klart för sig vad deras partier nu håller på att genomdriva. Det är nämligen så att arvs- och gåvoskatterna är en av de få skatter vi har kvar som har en tydlig fördelningsprofil. 

Om man delar in befolkningen efter socioekonomisk grupp visar det sig att tjänstemän ärver mer än arbetare, att högre tjänstemän ärver mer än tjänstemän på mellannivå, som i sin tur ärver mer än lägre tjänstemän. Ju högre inkomst, och ju större förmögenhet, ju större sannolikhet att personen får stora arv eller stora gåvor. I själva verket är det så att de som ärvt mer än 1 miljon betalt nästan 40% av den totala arvsskatt som staten får in.

Att efterlevande make eller maka slipper arvsskatt när livskamraten dör är inte något konstigt, det är också en reform som genomförts. Det kanske till och med är rimligt att låta företag gå i arv utan större bekymmer med arvsskatt. Men att göra alla arv och gåvor skattefria är något helt annat. Något som faktiskt är synnerligen ovanligt i Europa – bortsett från Baltikum och Luxemburg. Men av någon outgrundlig anledning vill nu socialdemokraterna och miljöpartiet gå före i denna nya skattesänkarkarusell.  

Ska Sverige verkligen bli ett föregångsland inom EU när det gäller att ta bort skatt på arv? Och är det ens tänkbart i en tid när skillnaden mellan rika och fattiga ändå ökar förfärande fort?

Arvsskatten kan diskuteras ur många perspektiv. Ur grönt, socialistiskt eller till och med liberalt. Ur ett grönt perspektiv är det egentligen orimligt att arbetsfria inkomster inte beskattas, medan arbete beskattas hårt. Ur ett socialistiskt perspektiv måste det te sig märkligt att rika släkter skall gynnas genom att rikedom ännu lättare kan gå i arv. Den gamle folkpartiledaren Bertil Ohlin hävdade en gång i tiden att arvsskatten borde vara 100 procent i ett liberalt samhälle – varje individ skall ju likabehandlas och ges samma möjligheter.

Är det rimligt att man skall öka klyftorna mellan rik och fattig i Sverige? Det är egentligen den grundläggande frågan som socialdemokrater och miljöpartister i riksdagen borde fundera över. Vi ser en utveckling där rika blir rikare, och fattigare förblir fattiga. Löneklyftorna har ökat, skatt för höginkomsttagare har sänkts kraftigt medan den blivit högre för låginkomsttagare, barnomsorgsavgifter har sänkts för föräldrar med stora inkomster. 

Med kirurgisk precision läggs den ena biten efter den andra i ett ganska obehagligt pussel. När nu till och med arvsskatten är på väg att avvecklas går det för långt. Vad är det för ideologi som rör sig i statsministerns, finansministerns och språkrörens huvuden? 

När blev det solidariskt och jämlikt att den rikes barn skall ärva miljoner utan att behöva betala en krona i skatt medan den fattiges barn känner sig allt mer utsatt?

Birger Schlaug
f.d språkrör i MP "

fredag 20 mars 2015

"Vi ska vara tydlig gentemot läsarna..." meddelar DN och mifflar med prenumerationspriset...

Godmorgon, dags för Nyhetspanelen igen, så här när det sägs bli bakslag för våren. I en annan av de tre nyhetspanelerna sitter DN:s chefredaktör Peter Wolodarski med. Vilket får mig att fundera en del på vad egentligen DN anser vara trovärdighet:

Så stärker vi Dagens Nyheters trovärdighet. Så lyder rubriken på en policytext av DN:s redaktionschef. Det handlar om vilka enkätundersökningar och opinionsmätningar man avser att publicera. Redaktionschef Caspar Opitz meddelar: "Vi ska vara tydliga gentemot läsarna vem som ligger bakom en undersökning, hur frågorna har ställts och redovisa metodiken".

Det låter bra. Men. Menar man allvar? Den som betalar fullt prenumerationspris kan sänka det med drygt 1500 kronor bara genom att ringa och säga att man ville avsluta abonnemanget... Varför vill du det, frågar kundtjänst i telefonluren - man kan i dessa digitala tider inte säga upp tidningen digitalt...  Man kan svara nåt om att tidningen inte är värd sitt pris eller att priset är nästan 2000 mer i år än vad man betalat tidigare.

Vad får man då för svar? Jo, följande: jag ser att du har rätt till ett rabattpris, så du får den till ett lägre pris.... Varför försökte ni med ett högre pris då, frågar telefonören. På det kommer inget svar. Undrar försiktigt om inte fattigpensionären som inte är van och ringa och ställa frågor också borde få rabatt.

Utifrån redaktionschefens artikel om vikten av att öka trovärdigheten, vara tydliga gentemot läsarna, klargöra syften och redovisa metodik så har jag följande frågor att ställa:

Vilken undersökning ligger bakom idén att skicka ut fakturor med en summa för att sedan - om någon tar sig för att ringa - meddela att det går bra att få 25 procent lägre pris?

Hur trovärdigt är det att försöka pumpa prenumeranter på en summa men efter femton sekunder i telefon sänka summan så radikalt?

Vilket marknadsmetodik ligger bakom detta? Vilken syn har DN på sina läsare? Är det "går det så går det" som gäller?

Hur tydliga är DN egentligen gentemot sina läsare?

Samma sak har skett flera gånger under de år jag haft DN. Vore intressant med svar på frågorna... Kanske till och med chefredaktören själv, Peter Wolodarski, kan berätta hur man tänker.

Hur som helst skrev redaktionschef Caspar Opitz i sin sin policytext:  "För oss handlar det om trovärdighet - ett ord som vi på Dagens Nyheter värderar mycket högt". Hmmmm, Caspar!
TILLÄGG: Så här blev det:

torsdag 19 mars 2015

"Hade det varit för några decennier sedan hade man kunnat tro att det handlade om aktiekurser..."

Min inledare i gårdagens Fria Tidningen avslutas så här: "Varför inte låta varslen i Eriksson och Sony vara utgångspunkt för en sådan omskapelse. Något parti som vågar?"

Vad då för omskapelse kanske du undrar... Och varför omskapelse? Om du undrar så finns svaret här.