tisdag 24 maj 2016

Arkitektupproret - ja tack!

Dagens byggande är allt som oftast fult. Fyrkantiga lådor. I glas, betong eller stål. Vi kommer att ångra oss djupt. Städerna förfulas. Den som kommer ut från Centralen i Stockholm möts av ett fult hotell. Modernistiskt. Tar man bakvägen ser man Waterfront, plockepinnhelvetet. Vid Stadshuset!

Harmoni är bannlyst. Skönhet, vackert, är bannlysta begrepp.

Kunnandet är på en del sätt sämre än förr, dessutom skall det byggas fort, med själlösa material. Korta tankar pressar fram fula lösningar. Ofta med lösningar som leder till såväl onödig energiomsättning (energi kan inte förbrukas, endast omsättas). Kortsiktiga vinster är viktigare än långa tankar - snabbhet bli viktigare än kvalitet. Samtidigt har borgerligheten tvingat fram en sovjetiserad centralstyrning så att kommuner inte ges rätten att ställa egna, högre, krav. Mycket av det som byggs nu lär rivas om trettio år.

Kom nu inte - ett gäng sitter redan och laddar för att låta tangenterna forma deras vanliga budskap - och säg att det är flyktingarnas fel: fulheten introducerades som princip långt före deras flykt till Sverige inleddes.

Hur man än vänder och vrider på det: Arkitektupproret är välkommet. Läs och njut.

måndag 23 maj 2016

Värdlandsavtal... Grattis språkrör, nu ni anses vara regeringsdugliga...

Drabbas ni av kirskål och brännässlor så kommer här att recept på Sagolidens klosterpesto - det är ju långt till man kan skörda stora mängder basilika - som är kanongod. 

3 liter kirskål och 1 liter nässlor (såväl kirskål som brännässlor är gamla klosterväxter) förvälls, vattnet kramas ur och klosterväxterna mixas sedan med 8 dl rapsolja, 1 dl solrosfrön, 1 dl nötter, 4 dl smakrik ost (gärna Västerbotten, trots Maud Olofsson - en billig variant är att använda hushållsost som man lagrat något drygt år), ett gäng blad från vitlöksplantor (eller några vitlöksklyftor).

Medan man plockar kirskål och nässlor kan man ju fundera på att det är denna vecka det skall ske. Regeringen med gröna statsråd har beslutat att godkänna Värdlandsavtalet med Nato, med stöd i riksdagen. I samma tid som USA riskerar att få Trump till president och Natolandet Turkiet leds av en allt mer diktatorisk Erdogan.

V och SD har tillräckligt många mandat i riksdagen för att beslutet skall läggas på is i ett år. Ska bli intressant att se hur många miljöpartister som ställer sig på samma linje. Hur många som vågar trotsa partiledningen som så uppenbart svikit en av de mest självklara gröna värderingarna.

Hur som helst: den rödgröna regeringen - med Miljöpartiets goda minne och till och med stolthet! - vill att Nato skall, efter ett enkelt regeringsbeslut, kunna a) använda svenska hamnar, vägar och flygplatser, b) föra in krigsmateriel utan att svenska tullen har rätt att granska vad det är och c) nyttja svensk mark för anfall på tredje land.

Grattis Gustav och Isabella, ni har verkligen gjort er förtjänta av såväl den socialdemokratiska elitens beröm som moderaternas nyväckta intresse för att samarbeta med er - enligt flera moderater är ni numera "ansvarstagande och regeringsdugliga". Ja, det var till och med huvudgrejen i DN häromdagen. Moderater vill liksom älska med er, precis som en del sossar. Vilket enkelt uttryck betyder att ni far fram på samma motorväg där S och M far fram på mot samma mål om än i olika filer.

Hur vore det om ni, kära Gustav och Isabella, satt er ner och funderade på det där med ansvar. Vad är ansvarstagande? Jag tror att ni gör det alltför enkelt för er när ni hävdar att ni tar ansvar genom att legitimera och till och med applådera en utveckling som går på tvärs mot vad det parti som ni företräder - eller som ni säger: leder - står för.

Ansvar är att stå upp för det man tror på. Att våga driva opinion för det man tror på, att till och med våga bli illa omtyckt under kristallkronorna. Att inte inta rollen som nyttiga idioter, om jag uttrycker det lite brutalt.

Förresten, om ni drabbas av alltför mycket funkia så går de också bra att äta, smakar lite som sparris. Skördas just innan bladen vecklar ut sig. Oftast kommer det nya så ni behöver inte missa något. 

söndag 22 maj 2016

Thailand - två år som militärdiktatur

Transports boss semestrar i Francoland.
Idag är det två år efter den senaste militärkuppen i Thailand.

Juntaledaren Prayuth Chanochas och hans regim stryper demokratin alltmer. Allt medan slagorden rasslar. "Tillbaka med leendet till Thailand", är ett sådant. Val till parlamentet skjuts upp till dess att konstitutionen skrivits om för att förhindra folkvalda att ifrågasätta militären och kungahuset. Regimen har sin  variant av maoistiska och stalinistiska läger för att få medborgare att tänka rätt, att vörda kung och junta.

Det var självklart för många att inte semestra i fascismens Spanien. Francoregimen gynnades av turismen, särskilt den som lealöst bestod i att lägga sig på stranden, dricka billigt vin och blunda för fascistregimens principer och handlingar.

Thailand är ytterligare på väg bort från demokratin, semesterparadisen utgör bubblor där det mesta av verkligheten döljs. Att inte stanna upp och lystra till de dagliga spelningarna av nationalsången kan leda till fängelse. Att inte stå upp när kungasången spelas innan biofilmen drar igång är straffbart. I skolorna tvingas eleverna recitera texter om att lyda auktoriteter. Allt medan turister kan leva i sina bubblor, slippa se, slippa höra, slippa veta. Sol, hav, billigt käk och vackra kulisser.

Det talas om semesterparadiset Thailand. Semesterparadis? Mig veterligen har man bara rätt till sex dagars semester i Thailand, om man inte är är burmes som jobbar på slavvillkor med att le mot turister. Då har man inga.



lördag 21 maj 2016

Tänk om vi får de politiker som journalister förtjänar...?

Politiker som svarar med sina talespunkter, sina pratstreck, är vanligt förekommande. Politiker som kör korta oneliners. Kanske är de fostrade så, det gäller att få ut nåt budskap överhuvudtaget om de riskerar att råka ut för journalister som förhör dem som om de vore massmördare.

Typ Anna Hedenmo i förra veckans Agenda.

När Fridolin och Lövin ställdes inför en sovjetiserad modell av domstol där de ideligen avbröts - även när de några gånger försökte sig på att släppa talespunkterna. Själv hade jag nog, med ett artigt konstaterande att det inte var någon idé att vara kvar, lämnat intervjun så direktsändning det var. Fast å andra sidan var jag också mer benägen att svara ja eller nej på frågor - och våga mig på något utanför de där förbannade talespunkterna...

För övrigt skrev Croneman bra om mediernas lustmord på den politiker - Åsa Romson - som visserligen försett dem med en och annat groda men knappast med en giljotin.

Den som samlar grodor från journalister, inte minst de som förhör i direktsändning, kan ganska snabbt skaffa sig ett kartotek... Ibland kommer liksom orden fel, som när Åsa Romson råkade säga "olycka" om terrordådet 11 september - den hejdundrande kritiken lät inte vänta på sig i såväl asociala medier, där Romsonhatet varit konstant hos slentrianhatarna som gjort till sin livsluft att fördumma debatten, som gammelmedier där man gottade sig av bara farten.

För övrigt kan man väl få tycka att man är ganska korkad som anser att världen bör räddas trots de varianter av homo sapiens som gjort det till sin unkna livsluft att vädra sin odör på nätet.

God morgon, det sägs att sommaren skall vara tillbaka snart. Majsen är grinig när temperaturen ligger under 10 grader.


torsdag 19 maj 2016

Preludium i E moll...

Jag läser Maarten ´T Harts Sladdbarnet - en bok vars omslag gör allt för att den inte skall läsas. Den har snart 20 år på nacken och utgör ingen litterär höjdpunkt, men den tar mig från sida till sida med nyfiket intresse. Inte dåligt - jag har lärt mig att avsluta böcker som verkar ointressanta istället för att sömndrucken sträva mot dess slut som jag är ointresserad av.

Med åren kanske man blir mer noga med hur den kvarvarande tiden i timglaset skall användas.Å andra sidan motsägs ju detta av att jag ägnar tid åt politik, vars meningslöshet egentligen tycks mig allt större. Med tanke på hur dagspolitiken ser ut.

Det bästa med Sladdbarnet - jag känner att det är lite elakt att skriva det - tycks mig ändå vara att jag återupptäckt César Franks Préude, Fugue et Variation (bör avnjutas i hörlurar i gryningen på platser där den inte är i vägen för vågornas skvalp eller nyväckta fåglar) och upptäckt Mendelssohns violinkonsert - i E moll. Det är den senare som sladdbarnet i boken lyssnar på när den samlade ilskan rinner bort och ersätts av en sorg. Över sådant som bara flyter iväg utan att hinna greppas kanske. Eller kanske tvärtom: sorgen över att man flyter iväg utan att hinna greppa det som närmar sig innan det redan finns bakom en.

För övrigt kan nämnas, denna dag då potatisen just tittat upp, tomatplantorna första blommor har visat sig och vinrankan i växthuset dragit iväg ända upp mot taket, att intressanta steg lär tas i frågan om vilka som skall bli statsråd efter regeringsombildningen. Men det blir nog inte så bra som det skulle kunna blivit om inte självbevarelsedriften, och insikten om hur trångt det är i det beslutande rummet,  varit så stark som den är för den som lägger djupare mening i ord som ansvar.Ett djupt missbrukat ord. I E moll.

onsdag 18 maj 2016

Chanser till utlovad "skärpt politik"... Stoppa hotet mot Vättern

Ska Vättern - en av Europas största vattentäkter - användas som militärt övningsområde? Detta ämne ligger nu på regeringens bord, meddelar Aktion Rädda Vättern, som överklagat hur beslut tillkommit.

Nu gäller det att förhindra nästa sprängperiod i månadsskiftet maj-juni. Gustav Fridolin utlovade "skärpt politik" för att stärka sin position inför kongressen. Skärpt grön politik vore att stoppa Försvarsmaktens - och Natoländers - anfall på Vättern. Man lyckades i frågan om Ojnareskogen, trots Socialdemokraternas motstånd. Nu gäller det att stå upp igen.

Jag har skrivit om hotet mot Vättern förr - se nedan - och om det orimliga i att låta inte bara den svenska Försvarsmakten, utan även Natoländer, använda detta område som övningsfält med konsekvenser för vattenkvalité, fiskebestånd och andra värden i Natura 2000-området.

Aktion Rädda Vättern skriver med anledning av sin överklagan: "Samma länsstyrelse som 2010 skrev villkor för FMV:s verksamhet, utan att först pröva skadeverkningarna på Natura 2000-områdena, uppträder nu som samrådspart och ger grönt ljus för den ena provskjutningsveckan efter den andra. Trots pågående rättsprövning planerar nu FMV att spränga 144 granater över sjön under vecka 19 och ytterligare 144 granater under vecka 22. Krevaderna och granatsplittret riskerar att bland annat skada rödingens lekplatser och har långsiktigt en negativ påverkan på dricksvattenkvalitén."

Nästa sprängperiod är satt till 30 maj - 3 juni. Miljöpartiets språkrör lovade att, inför kongressen, att politiken måste skärpas. Här kommer då första möjligheten att sätta ner foten - att som Miljöparti göra skillnad för norra Europas största sötvattentäkter.

Ett område som bör försvaras, inte anfallas av svenska Försvarsmakten - eller de Natoländer som är inbjudna att anfalla Vättern. Hur en regering med grönt inslag kan acceptera detta är uppriktigt sagt obegripligt.

Mer om Försvarsmakten och Vättern:
Man vill skjuta 10000 raketer och avlossa tiotusentals skott ut över Vätterns dricksvatten.
Vi lever i ofrid, anfallna av både svenska och utländska krigsmakter

Det behövs inte ryssar för att jävlas...

tisdag 17 maj 2016

Så resonerade De gröna 1989... Var finns trygghet?

Jisses... så många miljöpartister som hörde av sig med anledning av gårdagens blogg. Tydligen finns ett sug efter diskussion om grön samhällsanalys. Kul! Några frågade om partiet hade någon sorts ideologisk analys över olika trygghetssystem. Och visst fördes en sådan diskussion.


Verkligheten är ju inte endimensionell. Inte politiken heller. Inte ens trygghetssystemen. I min bok Miljön, makten och friheten (1989) resonerade jag - utifrån nedanstående bild - kring just trygghet och dess blå, röda och gröna schatteringar. Så här skrev jag:



"Det finns storskaliga lösningar, det finns småskaliga, formella och informella.

Trygghet i fält 1 är en förtröstan, som det varit kommer det alltid att vara, lita på systemet, det är en specialist som konstruerat det – kanske rent av en gud… Det är en trygghet för undersåtar.

Trygghet i fält 2 är att känna igen sig. Överblicken och rätten att forma sitt eget öde spelar stor roll. Rätten att vara i fred kan vara en sådan trygghet. I det här fältet har det blivit svårt att överleva eftersom samhället blivit alltmer storskaligt, komplicerat och komplext.

Trygghet i fält 3 är att vara med och påverka, att kunna lita på sin egen och sina vänners kraft i den informella, civila sektorn.

Trygghet i fält 4 är at ha en ”utfärdat garanti” och att den som utfärdar garantin har goda avsikter. Denna trygghet är den traditionella folkhemsmodellen.

Det ur grön synvinkel intressantaste fältet är naturligtvis nr 3 – det vill säga trygghet i en fungerande informell sektor med fungerande grannskap, brukarinflytande och medmänsklighet snarare än teknisk-steril trygghet. Men; ingen skall tvingas in i detta trygghetsfält, däremot bör detta fält få möjlighet att växa och utvecklas. Att skapa den möjligheten strider mot idéer såväl inom röda som blå partier, den sektorn skapar inte ekonomisk tillväxt, bara medmänskliga relationer...

Men. Det handlar inte om att kasta in människor i informella trygghetssystem – däremot inte heller att försvåra för denna sektor att växa fram. Skyddsnätet – som finns i fält 4 måste alltid värnas. Det är skyddsnätet som gör det möjligt att våga förlita sig på fält 2 och 3, att de skall kunna utvecklas för människor som frivilligt söker sig till dessa därför att de föredrar dem. Samtidigt som det förmodligen enbart är i fält 3 man kan bygga upp verkliga garantier för att trygghet skall finnas. Gud är ingen garanti,  lika lite som alltmer sårbara och komplexa system som byggs upp i fält 4. I det fältet är det pengar och teknik som utgör grundelement – i fält 3 är det människor."


Slut på citatet ur boken.

Hela det resonemang som fördes här ovan bottnade förstås i tidigare resonemang om makten över vår tid - hur vår tid används. Tidsutrymme måste skapas för mer utrymme i den informella, civila, sektorn.

Sänkt arbetstid handlade således inte bara om att dela på jobben och öka livskvalitén utan också om att skapa ett socialt hållbart samhälle där äkta relationer - inte sådana relationer som uppstår när vi intar våra roller i det formella arbetslivet -  ges större möjlighet att växa fram mellan människor.

Allt på temat "vi tror mer på människan än på staten och kapitalet".

Baserat på idéer om den gröna ideologi som vi betraktade som så mycket mer än "enbart" natur och fysisk miljö. I bilden nedan, hämtat från den ovan nämnda boken, beskrivs hur de tre ideologierna kan placeras. En beskrivning som de röda och blå gjorde vad de kunde för att negligera - vilket de också lyckats med eftersom dagens ledande miljöpartister själva reducerar begreppet grönt till en fråga som inte omfattar en samhälls- och maktanalys utan i stort sett helt handlar om natur, klimat och miljö.
Ytterligare än bild från partiets ungdom...

måndag 16 maj 2016

Så resonerade De gröna 1988... Grön mångfald v/s den rödblå planekonomin



Maktfrågor - såväl vad gäller ekonomisk makt som individens makt - är inte något man talar så mycket om i dagens MP. Konflikten mellan grön mångfald och kapitalistisk planekonomi har jag inte hört något om på mer än tio år. Här ett utdrag från en debattartikel jag skrev den 1 oktober 1988 i SvD - MP hade just kommit in i Sveriges riksdag som första nya parti på 70 år...  


"Miljöpartiet de grönas framgång i årets val har fått till följd att allt fler inser att det finns en ny dimension i politiken – den grå-gröna dimensionen

Den gamla skalan rätt-blått finns naturligtvis kvar – men innebörden av det sakpolitiska innehållet är grumligt. De röda står för förstatligande och/eller fondanonymitet. De blå står för bolagisering och transnationell anonymitet. 

Båda står således för tanken att avståndet mellan konsument och producent skall vidgas, att ägandet skall vara diffust och att den ansvarslösa anonyma ägarstrukturen skall förstärkas.

De gröna står för något helt annat. Självägda företag, självförvaltning, brukarinflytande, en marknad där konsument och producent har ett samförhållande.

Exempel på sakpolitiska ställningstaganden för att gynna denna mångfaldens utveckling är att anställda – inte facket, utan jobbare, tjänstemän och lokal företagsledning – alltid skall ha förköpsrätt till sitt företag då detta säljs. Precis på samma sätt som kommuner har förköpsrätt då fastigheter säljs. Mångfalden i näringslivet är nödvändig om konsumentinflytandet, det personliga ansvaret och demokratin skall överleva.

Den röda filosofin, som går ut på att alla skall äga anonymt genom förstatliganden, och den blå filosofin, som går ut på att alla bör äga minst en aktie utan reellt inflytande och utan personligt ansvar i t ex Volvo eller Electrolux, bygger på skendemokrati. Dessutom: Vad är den reella skillnaden för individen när det gäller så grundläggande faktorer i demokratin som personligt ansvar och inflytande över bolagen?

I båda systemen är slutpunkten planekonomi! Den röda planekonomin där besluten tas i centralkommittéer eller politbyråer. Den blå planekonomin där allt fler beslut tas i allt färre styrelserum hos allt större multinationella företag. Var det verkligen detta liberalismens företrädare menade? Är det verkligen detta som är ”en fungerande marknad”? Sannerligen inte!
 
Mångfalden är en central grön fråga – den enfald som den blåröda alliansens rörelse leder till är en fara för demokratin.

(-)

De gröna står också för mångfald inom familjepolitiken: utökad föräldraförsäkring skall kombineras med  rätten att bli kommunal dagbarnvårdare för eget barn. Föräldrakooperativ, arbetskooperativ, brukarinflytande är centrala delar i grön familjepolitik.

(-)

Fördelningspolitiken: Här står tre partier – ett grönt , ett borgerligt (c) och ett socialistiskt (vpk) för samma grundvärderingar: höjt grundavdrag, momsen bort på mat, utjämning mellan fattiga och rika kommuner. Traditionellt kan man säga att de tre partierna står till vänster i fördelningspolitiken – betydligt mer till vänster än socialdemokraterna. I den nya dimensionen skulle jag hellre vilja påstå att de tre partierna för en grön fördelningspolitik medan moderaterna, folkpartiet och socialdemokraterna står för en grå linje. För mig är nämligen grön politik: ekologisk grundsyn, kraftig fördelningspolitik, makten över sitt liv, solidariska globala förbindelser."

(Hela artikeln finns här).

söndag 15 maj 2016

Ställ om!

I den nya antologin Ställ om! skriver jag tillsammans med bland annat den amerikanske ekonomihistorikern Richard Smith, den belgiske agronomen Daniel Tanuro samt Michael Löwi (sociolog och filosof bosatt i Frankrike), Pat Davine (författare till bland annat Democracy and economic planning), Asbjörn Wahl (norska LO) samt Nathalie Guay (ansvarig för internationella relationer i Conféderation des syndicats nationaux i Québec). 

Mitt kapitel hamnar om ekologisk och social hållbarhet kopplat till ekonomiskt systemtänkande - och är nog att betrakta som den systemkritik som låg till grund för att MP en gång bildades. I förordet beskrivs det av Rikard Warlenius - som bland annat är "senior rådgivare" i den gröna tankesmedjan Cogito - som en "påminnelse om Miljöpartiets gröna och systemkritiska rötter, oerhört avlägsen från den nuvarande miljöpartistiska partiledningens turkosa politik..."

Tja, kanske så.

Bland annat skriver jag, vilket finns skäl att göra med tanke på några av de andra författarnas vurm för begreppet socialism: "Planeten överlever inte bara för att vi alla knaprar jämlikt på den... vi måste helt enkelt sluta knapra. Det är det som är utmaningen."

Några av underrubrikerna i mitt kapitel är: Fångar under ekonomismens järnlag, Den oblodiga statskuppen, Från tillväxt till utveckling, Nyckel till hållbarhet: sänkt arbetstid, Arbetarrörelsen - hinder eller möjlighet?

Boken kan beställas från Bokförläggarna Röda rummet, med porto kostar den 200 kronor.