tisdag 3 mars 2015

"Ständigt stigande tillförsel av skulder för att alltmer desperat hålla igång tillväxten..."

Ibland behöver man inte skriva, man kan citera istället. Så här skriver Andreas Cervenka i SvD:

"Ni kan storyn vid det här laget. Krediter har drivit världens stora ekonomier det senaste halvseklet. I början av 70-talet uppgick den totala mängden utestående krediter i USA till 3 000 miljarder dollar. Idag är siffran 58 000 miljarder och stigande.

Det fungerade länge bra men har utvecklats till ett svårartat beroende. Det har krävts en ständigt stigande tillförsel av nya skulder samtidigt som utväxlingen i form av ekonomisk tillväxt blivit allt svagare.

Den amerikanske investeringsgurun Bill Gross har liknat systemet vid en supernova, en exploderande stjärna som är på väg mot sin egen oundvikliga undergång."

Själv siade jag i samband med en konferens i Almedalen för tre år sedan att systemet skulle hålla ut till 2017-2018. Jag kan ha fel. Jag kan  ha varit alltför optimistisk. Ett tips är att, om man har tillgång, ta ut en del sedlar när det börjar darra, i god tid börja bunkra en del livsmedel, samt vara snäll mot grannen. Och tänka längre än politiker och legitimerade neoklassiska nationalekonomer som tror såväl att digitala siffror innebär trygghet som att finansiellt kapital kan ersätta naturkapital.


_________________________
PS!
När ni, bästa läsare, ändå håller på och funderar över alltets jävlighet så kan det vara lika bra att fortsätta med en DN-artikel som sårbarheten i IT-näten. Lustigt, det medier hånade för drygt tjugo år sedan - när de dåvarande språkrören, varav jag var ett, hade presskonferens om byggande av ett robust, mindre sårbart, samhälle - lyckas man idag göra en helsida om. Trots att det bara handlar om en liten del av sårbarheten, inte hur lätt det är - för nästan vem som helst - att slå ut dricksvattenförsörjningen och elförsörjningen samt skapa kaos i livsmedelsförsörjningen. En effekt av att allt skall vara lönsamt. Vinst nästa kvartal drar man inte ut genom robust systembyggande utan genom sårbart systembyggande. Absolut inte genom att behålla data- telefon- och radio/tv i olika systembygganden. T ex.

måndag 2 mars 2015

Jordingarnas självbild...

I söndagens DN diskuteras på vetenskapssidorna möjligheten att få kontakt med intelligenta varelser från andra världar än vår egen. En fundering i artikeln bygger på att "de där ute" kanske inte är altruistiska utan riktiga rövare som vi inte alls bör försöka meddela oss med. Tanken att det är tvärtom ventilerades inte- att "de där ute" kanske är altruistiska och anser att vi är själviska och våldsverkande idioter som man skall akta sig för

Några, t ex Douglas Vakoch vid Seti-institutet, menar att vi jordingar mer aktivt bör meddela kosmos att vi finns. Andra, t ex astrofysikern David Brin, menar att utomjordingarna som får veta att vi finns kan vara farliga för oss genom att de inte är altruistiska... Ingen av herrarna tycks således ha kommit på tanken att intelligenta varelser i andra världar medvetet aktar sig för att ta kontakt med oss efter att ha studerat oss en längre tid. Jag säger bara Förintelsen, Hiroshima, forna Jugoslavien, Stalin och IS. Namn tagna i högen av sådant som säger att man bör hålla sig härifrån. Man kan småpimpa med Melodifestivalen, Wall Street och den svenska arbetslinjen om man vill det.

En diskussion har uppstått om vad det är för information om oss själva vi skall sända ut i rymden. Sänd ut hela Internet, säger en forskare upprymd. Ja, det vore väl det absoluta sättet att antingen få omvärlden att diskutera huruvida man skall hålla sig borta från oss av etiska orsaker eller betrakta oss som vildar som bör utrotas medan kvarvarande råvaror kan tas om hand och SCA:s verksamhetsberättelser kan bli manus till ett utomjordisk Monty Python.


söndag 1 mars 2015

Skyddade verkstäder och konsten att ur dessa skaffa sig fantasilöner...

Det finns skyddade verkstäder. Även i finansbranschen. Ju mer skyddad verksstad man jobbar på, desto högre lön anser man sig vara betjänt av. Bankdirektörer till exempel. Staten garanterar deras verksamhet, risken för dem är minimal, själva kommer de ur eventuell krasch med miljoner på hand. Likt förbannat har bank-vd i dessa skyddande verkstäder groteskt mycket betalt. Dock har de lärt sig att ha en uppsyn som utgår från att de är värda alltihop. Det är dom inte. Tvärtom. 

Nu är det inte bara ena sidan i högfärdsnästet som har bra betalt. De som företräder medlemmar i organisationer som i högtidliga sammanhang talar om jämlikhet tar också för sig ordentligt för att motivera sig själva till att göra jobbet på allvar. LO-basen till exempel. Karl-Petter har en årslön på dryga miljonen. Varför?

Och Handels ordförande kör fyrdubbelt jämfört min sina medlemmar. Eva Nordmark i TCO anser sig inte kunna göra ett bra jobb om hon inte taxar ut 118 900 kronor i månaden. Och SACO-mannen förmår inte gå upp på morgonen och göra sitt jobb utan att bli matad med 40 000 i veckan.

De där som jobbar som chefer på snälla biståndsorganisationer typ Rädda Barnen och Röda Korset nöjer sig inte heller med normallöner för att rädda barn eller förmedla allmän hjälp till illa drabbade. Man anser att bössorna först skall fyllas med slantar som täcker rejäla löner på en nivå som är tre-fyra gånger större än en genomsnittlig svensk lön. Fast rent bokföringsmässigt sägs det vara "andra pengar" än bössornas.

En del miljöorganisationer betalar ut betydligt mer än snittlöner så att dess chefer kan konsumera sönder planeten. Den stora klimatförfattaren och talaren hade brådis för att hinna med flyget till Ängelholm-Helsingborg för ett tag sedan, hen skulle tala där... Jag blir så trött.

Partier som säger sig driva miljö- och klimatfrågor driver tesen att konsumtionsutrymmet skall öka kraftigt för lärare snarare än att deras arbetsmiljö skall bli bättre - och dessa partier ingår därmed i det partigäng som anser att status skall vara detsamma som ökat konsumtionsutrymme snarare än kortare arbetstid, mindre stress, bättre vidareutbildning, möjlighet till mer tid för samtal med kollegor.

Chefredaktörer vars ledarsida kritiserar bidrag för arbetslösa och sjuka får själva sin rejält tilltagna lön tack vara statens bidrag till tidningen... Nog kan man få chefredaktörer som brinner för jobbet så pass att inte lönen behöver vara flera gånger större än genomsnittslönen.

Riksdagsledamöter, statsråd och statssekreterare borde rimligen inte låta sig nöjas med de höga löner de har - de borde kräva minskad lön - om man samtidigt driver krav på ökad jämlikhet. Ingen skulle behöva gå från hus och hem om lönen sänktes till det dubbla av vad en genomsnittlig löntagare har i Sverige. Mig veterligen var det bara Jonas Sjöstedt som deklarerade att han inte avsåg att ta emot en hel statsrådslön om han skulle bli sådan. Det finns någon sorts heder i detta, den stärks av att Vänsterpartiet inte gjort ett stort nummer av det.


För det första tror jag att vi får dåliga chefer om dessa måste matas med fantasilöner för att orka göra sitt bästa på jobbet. För det andra tror jag att vi får dåliga företrädare för fackliga organisationer om dessa ges förmåner långt utöver vad dess medlemmar har. För det tredje tror jag att hyckleriet som uppstår när välgörenhetsorganisationer inte drivs av chefer som kan brinna för sitt arbete utan löner fyra gånger som stora som genomsnittet skämmer ut sina organisationer. För det fjärde tror jag att de som kräver dessa löner saknar inre trygghet och därmed snarast utgör en fara än en tillgång. För det femte tror jag att människor som anser att jobbet är ett drömjobb beroende på lönen inte förstått vad ett drömjobb är - ett drömjobb tar man för att jobbet i sig är intressant, utvecklande, ansvarsfullt och för att man brinner för det man skall göra. Lönen skall vara hygglig, men inte enorm.

Cheferna i SCA brinner inte för sina jobb, de brinner för att få personliga vinningar och är så små som människor att de måste spegla sig i arvodets storlek.

Nog skulle vi behöva en rörelse för sänkta löner bland de verkliga tolvtaggarna på den ekonomiska, politiska, "ideella" och fackliga marknaden... Orkar ingen gå i spetsen för ett synsätt som bygger på att status är annat än feta konton? Hur vore det om några av landshövdingarna  och några av statsråden bestämde sig för att föregå med gott exempel? Eller riskerar de att bli av med jobbet då? Skulle de bli alltför stort hot mot de andra?

lördag 28 februari 2015

Timbuktu

Fortfarande 18 timmar efter att jag sett den här filmen känns det i magen. Långsamhet kan vara vackert, tystnad kan vara talande, skönhet kan vara skrämmande. Jag har nog aldrig hävdat att en film är omistlig, men den här tycker jag är det. Fortfarande hör jag det dunsande ljudet, ser de vackra bilderna, har liksom kvar filmen i magen.
 Distributör: Folkets Bio

fredag 27 februari 2015

Bistra budskap och te


På spaning efter ljusare tider...
På väg till nyhetspanelen. Ursula och Tove är på sportlov med sina barn. Så det blir en ny konstellation med Helle Klein och Ivar Arpi. En socialdemokratisk präst och en nyliberal av yttersta märke. Det ska nog fungera det också. Ämnen finns det ju gott om.  Hur som helt, Karlaplan är tom på människor, dammen ser övergiven ut och jag trampade just i en hundskit. Suck. Lika bra att fortsätta med bistra budskap...

Lester Brown, som blivit  80, går in pension. Därmed tappar världen en av de som tycks se det han ser istället för det han vill se. Han var med och bildade Worldwatch Institute, och har därmed varit med att bilda många av oss. Läs gärna den här artikel i The Guardian. Ett gott, om än inte så glättigt, komplement för den som har vana att lyssna på Hans Rosling.

Staffan Laestadius, som är professor emeritus i industriell utveckling vid KTH, meddelar  att "våra svenska CO2-utsläpp är starkt kopplade till ekonomins aktivitetsnivå. Ökar vi farten på hjulen på det gamla vanliga sättet ökar utsläppen. Minskar vi farten minskar också utsläppen." Läsvärt - men till det ska man lägga att varje ny krona, euro och dollar som får "ekonomin" att växa bär på kolatomer, vatten och ändliga naturresurser i åtminstone några av sina led. Det gröna skall inte läggas ovanpå det grå - det som kallas grön tillväxt. Det gröna skall ersätta det grå. Vilket inte med automatik innebär ekonomisk tillväxt men väl hållbar utveckling.

Dessa dystra budskap kan lättas upp med ett tips för de som dricker te. Detta ämne diskuterades nämligen ingående i samband med att frukosten intogs i hotellmatsalen: Skippa påsar, tekulor och vanliga trånga silar. Te blomstrar först när bladen får svälla fritt och ta emot vatten i en bred sil. Ska det drickas te bör man visa respekt för det vatten som krävts för att teplantan skall växa. Sådan respekt kan man visa genom att åtminstone använda det på bästa sätt. Slut för idag. Tack för idag.


Tillägg:
Och så här blev det i Nyhetspanelen (Ivar Arpi ersattes av Per Gudmundsson):

torsdag 26 februari 2015

Blair, love, peace, understanding och avskurna halsar - och den förödande idén om vad som borde vara.

"Vi målar våra liv. Våra liv är konstverk. Ibland är duken sprucken, penslarna slitna, armarna tunga och inspirationen som bortblåst - men målar gör vi ändå själva som individer." Så avslutar jag en av mina böcker. Det är någon sorts argumentation mot de som tycker det är politiskt legitimt att ständigt framföra att det är samhällets fel, skolans fel, föräldrarna fel, sms-bankernas fel. Men aldrig ens eget. Trots att man hållit i penseln. Tänkte på detta häromdagen.

På vägen från Linköpings universitet så hann en av åhörarna fatt mig på parkeringsplatsen - jag hade föreläst om hållbar utveckling - och ställde frågan: Är det nån idé att kämpa för hållbar utveckling när världen ser ut som den gör i en värld där man håller på att ta död på varandra hela tiden? 

Veckan tidigare hade jag lyssnat på en kvinna som var så förskräckt över sin egen reaktion efter filmer med avskurna halsar och intervjun med en unge mannen i Uppdrag granskning att hon inte längre vill gå  genom den långa tunneln mellan Birger Jarlsgatan och Sveavägen i Stockholm. "Jag tittar på varenda en jag möter och undrar om han eller hon tänker skära halsen av mig, jag tittar om de ser ut som muslimer, och jag vill inte tänka så, jag vill inte, jag vill inte vara sån. Därför går jag inte genom tunneln mer."

Studenten från Linköping pratade en stund, jag höll på att missa Charlotte Kallas start på 10 kilometer. Vi ville både tala om krigen och hållbar utvecklingen men ingen av oss ville missa loppet heller. Det kändes absurt.

På väg hemåt kom jag att tänka på, när väl Kalla kommit i mål, att jag läst en artikel på DN:s ledarsida, tidningen hade jag med mig för jag hade tänkt citera en annan artikel i tidningen under föreläsningen. Nu stannade jag bilen och kollade vad det hade stått i den där ledaren. Så här: "Efter diktatorn Muammar Khadaffis fall 2011 borde Libyen ha haft förutsättningar för att bli ett välmående land." Nyckelordet i den meningen är vare sig diktator, eller Libyen, vare sig förutsättningar eller välmående.

Nyckelordet är "borde". Den arabiska våren borde lett till framgång, bombandet i Afghanistan borde lett till fred, anfallet på Irak borde lett till love, peace and understanding.... Drönare över Pakistan borde leda till att människor förstod sitt eget bästa. Det är så mycket som borde. Utifrån att vi, i en annan del av världen, inte förstå vad det är vi håller på med.

Kriget i Afghanistan är bara ett exempel. Själv deltog jag i en "borde-manifestation" för länge sedan. Efteråt, på vägen hem från demonstrationen där jag varit huvudtalare, drabbades jag av den stora insikten: vad i helvete vet jag om det jag just pratat om? Demonstrationen hölls utanför Sovjets ambassad och i mitt tal sades det som skulle sägas enligt då gällande norm: inte bara fullt rimlig kritik av Sovjetunionens närvaro i Afghanistan, utan hyllande av frihetshjältarna.

När jag kommit hem läste jag allt jag kom över om Afghanistan, lärde mig förskräckande mycket och skämdes över flosklerna jag levererat trots att de låg i fas med varenda ledarsida och varenda tidningsartikel som skrevs. De som skrev borde vetat mer innan de skrev. Jag borde vetat mer innan jag öppnade truten. Precis som George W Buch borde vetat mer innan han drog igång kriget mot terrorismen och kriget i Irak. Ni vet det där kriget som moderaterna ville att Sverige skulle ansluta sig till som tack för att amerikanerna hjälpte oss mot Hitler - jo, moderaternas partiledare Bo Lundgren motiverade så.

Herregud vad det har kostat att utgå från hur det borde vara utan att man veta hur det är. Så föddes den hydra som skär huvudet av människor i PR-syfte. Har det funnits något mer deprimerande Uppdrag Granskning än det senaste när en ung man intervjuas innan han drar till IS med målet att dö, bli en liten grön fågel för att sedan vinna sjuttiotvå jungfrur i paradiset och kunna prata in lika många släktingar i detsamma.

Märkligt kan man tycka, men kanske inte märkligare än att mellan 30 och 40 procent av tillfrågade amerikaner tror - åtminstone för ett par år sedan - att Gud skapade mänskligheten "så som den ser ut i dag".

Världen tycks tro på sagor, kanske söker man sig till sagor eftersom verkligheten känns tröstlös, kanske för att man inte förmår vara tacksam för det liv man fått utan vill ha mer, mer, mer... Jaget i dess sämsta form. Ego in absurdum. Kan man tycka. Jag tycker så allt som oftast.

Hur som helst: Den så kallade Chilcot-utredningen om Storbritanniens inblandning i Irakkriget "kan vara förödande för över 30 toppolitiker och tjänstemän". Det meddelade tidningen Mail on Sunday som hänvisar till en källa inom den brittiska regeringen. SvD skriver i en nyhetsartikel: "Nu sägs rapporten vara så gott som färdig. De mest explosiva avslöjandena sägs röra 30 hemliga brev mellan USA:s dåvarande president George W Bush och Tony Blair som skickades innan kriget inleddes. Tony Blair kan komma att anklagas för brott mot staten."

 Det är ingen saga. Det kan bli verklighet. Eller rättare sagt: det borde verkligen bli det.

Vem har ansvar? Samhället? Politiker? Frågan uppkommer när man lyssnar till den unge mannen som hoppas bli en grön fågel och få leva i paradiset och som anser det rimligt att skära huvudet av människor. Vem blir man?

"Vi målar våra liv. Våra liv är konstverk. Ibland är duken sprucken, penslarna slitna, armarna tunga och inspirationen som bortblåst - men målar gör vi ändå själva som individer." 

Så avslutade jag alltså en av mina böcker. Och det är nog så. Vi kan inte göra så mycket åt duken, penslarna - men målar gör vi ändå själva. Vi har ett ansvar för hur vi målar, oavsett hur sprucken duken är och hur slitna penslarna än är. Till syvende och sist kan vi aldrig skylla på andra. Vi har haft val. Ofta väldigt svåra val under mariga omständigheter. Men likt förbannat har vi haft val.

Man kan som individ inte frånsäga sig ansvar för sina handlingar. Vare sig man är Blair eller studenten på Linköpings universitet. Hen hörde av sig på mejlen. Jag hade tydligen svarat något bra, jag minns inte vad. Och jag tror att hen överdrev. Vi var båda glada över att Kalla vann.

Den här texten var kanske lite förvirrad. I så fall en följd av att världen är förvirrad. Men likt förbannat är jag själv ansvarig för hur texten blivit formulerad.


onsdag 25 februari 2015

Grön skatteväxling - MP:s övergivna paradfråga drivs av socialdemokratiskt statsråd...

Finansminister (S) och språkrör (MP) somnade.
Grön skatteväxling börjar nämnas igen. Under femton år - innefattande de 11 år då jag var språkrör - var grön skatteväxling den mest centrala delen, vid sidan av sänkt arbetstid,  av Miljöpartiets budskap. Som till slut resulterade i en överenskommelse mellan MP, S och V i slutet av 1990-talet om en skatteväxling på 30 miljarder kronor.  

Skatt och avgifter på arbetstid skulle således  sänkas medan skatten på energi, råvaror och utsläpp skulle öka i motsvarande grad.

Under Peter och Marias tid som språkrör raderades emellertid såväl krav som opinionsbildning kring grön skatteväxling successivt ut. Språkrör tog till och med avstånd från partiets tidigare nyckelfråga. Det skedde i Almedalen 2004. Grön skatteväxling var "omodern". Nu skulle partiet bli modernt...

Man blev så pass "modernt" att man idag är omodernt.

Såväl den gamle moderaten och kristdemokraten Anders Wijkman, som blivit ordförande i  miljömålsberedningen, som den socialdemokratiska framtidsministern Kristina Persson talar nu om vikten av grön skatteväxling. Till och med en ledande sosse alltså!

Då ska ni veta att det var minst sagt jobbigt att få med sig sossarna på beslutet om de 30 miljarderna. Under en partiledaröverläggning bad mig dåvarande statsministern Göran Persson redovisa argument och metoder för hur grön skatteväxling skulle gå till. Han verkade ärligt nyfiken och förstod hela tanken. Finansminister Bosse Ringholm valde däremot demonstrativt att somna. Persson var som sagt med på tåget. Som kanske den enda sossen, i deras riksdagsgrupp surades i alla fall. Sossarna började redan försöka svika uppgörelsen 2003, varvid således MP:s partiledning hakade på i Almedalen året efter.

I det budgetförslag som den nuvarande regeringen lade fram i höstas - och som blev nedröstat av riksdagen - ville S och MP ta steg bort från grön skatteväxling!! Miljöskatternas andel av ekonomin skulle bli lägre än på mer än 20 år, till och med lägre än under borgarnas styre... Kanske våras det igen för MP:s gamla kärnfråga och min egen ytterst älskade baby...

 PS!
Uppvärmningen av bostäder med olja försvann i rasande takt genom den gröna skatteväxlingen. I rasande takt ramlade också hat- och till och med ett och annat hotbrev in från förbannade villaägare. Villaägarnas riksförbund rasade i vanlig ordning. Nu lär de vara nöjda. Precis som de villaägare som bytte ut olja mot biobränslen. 

PS 2!
Den utredning om grön skatteväxling jag gjorde i mitten på 90-talet slutade på storleken 90 miljarder i växling under en tioårsperiod - det var i den storleken effekt i såväl produktion som konsumtion skulle ge rimligt utslag så att såväl en större del av ekonomin skulle innehålla tjänster som att fossila bränslen och uran skulle fasas ut medan tekniksprånget skulle stimuleras. Naturskyddsföreningen krävde emellertid enbart 30 miljarder i växling under tio år - på synnerligen lösa grunder - vilket förstörde för oss genom att sossarna i budgetförhandlingarna hänvisade till dem och satte 30 miljarder som sin absoluta kompromissgräns. Jag bedömde under förhandlingarna att vi kunnat nå åtminstone 50 miljarder utan Naturskyddsföreningens inhopp.


tisdag 24 februari 2015

Skruva ner

Ett normalt villaområde i Stockholm, vars innevånare producerar många digitala siffror, är rikare än en kommun där det producerar massor med vattenkraft och och där skogen växer. De värden som genereras inom kommunen beskattas av staten och förs andäktigt bort. Vattenkraften ger välfärd i Stockholm. Skogsråvara ger välfärd i Stockholm. Gärna det - men varför skall det ge fattigdom i den kommun och den region där värdena finns?

Det spelar ingen större roll vilken regering som sitter. Man har fått för sig att prioritera storstäder på landsbygdens bekostnad genom att inte bara sno resurser utan också sätta handklovar på dess befolkning. För vattenkraft betalas fastighetsskatt som hamnar i statskassan, vinsterna på skogen hamnar i statskassan. Landsbygden skall stå med mössan i handen, titta på turister och sommargäster som behagar tillbringa sin lediga tid på landet utan att betala för den service som de redan rånade skall bekosta åt dem.

Svensk regional- och landsbygdspolitik är usel. Det finns mycket att göra, som inte blir gjort. Stockholm är Sverige tillväxtmotor heter det. Pyttsan! Jag gillar Stockholm, det är inte det. Men det som produceras i stan är mer digitala värden än reella värden. Digitala värden går inte att äta och är kul bara så länge fiktionen fungerar. Det är likadant med de löjligt överbetalda bostädernas värde...

I Norge har kommuner lokal beskattningsrätt på fastigheter, vattenkraft och industrier inklusive vattenkraft. Arbetsgivaravgiften minskar ju längre ut på vischan man kommer, för att till slut slopas helt. För de som har studielån och bor på landet har man ett fördelaktigt avskrivningssystem. Allt för att skapa någon sorts balans, ge människor mer av reell valfrihet att leva sina liv på det sätt de egentligen önskar.

Man har till och med förstått att det är bättre att skruva ner än skruva upp. I Sverige hamnar skatten från vattenkraft, skogsråvara och företag hos staten. I en globaliserad ekonomi med frihet för kapital att gå på tillväxtjakt var helst det behagar sugs värden fjäderlätt ständigt uppåt. De borde förankras mer. Lokaliseras. Varför skall landsbygden, den där glesbygden där reella värden skapas, sugas ut? Jag skulle vilja vända på det. Idag tar staten in skatten och skickar ut pengar till kommunerna, jag skulle vilja vända på det. Låta "statsbidrag" bli kommunernas bidrag till staten. Låta kommuner och regioner ta ut bolagsskatten och fastighetsskatten på vattenkraft och industrier.

Jag skulle vilja ersätta bostadsbidraget, som mest gynnar de med höga bostadskostnader i urbana tillhåll, med ett bastillägg som bara ser till inkomsten och antal barn. Jag skulle vilja ha goda avskrivningsregler för de som har studielån och som bor och verkar i glesbygdskommuner. Jag skulle vilja ha kraftigt reducerade arbetsgivaravgifter för företag i gles - och landsbygd. Jag skulle vilja att kommuner har rätt att kräva boplikt för att inte husen skall förvandlas till sommarboende - något som Norge haft innan högern tagit över. Jag skulle till och med vilja kräva bo- och brukarplikt för den som äger jord och skog som inte är offentligt ägd. Jag skulle vilja skruva ner ägandet. Sen må de urbana betala vilka fantasipriser de vill för de kvadratmeter som de vill göra till sitt boende - men kom sen inte och begär att de som låtit bli skall vara med och skuldsanera den naiva prestigejakten.

Så såg drömmen ut jag hade i natt. Sen vaknade jag och förstod att det var djupt politiskt inkorrekt i en tid när höjden av lycka uppfattas som att sitta med en variant av kaffe på en uteservering på en smutsig trottoar och låta sig speglas medan människor strömmar förbi i jakt på något som de aldrig kommer att finna. Jag reser mig upp, ser älgen borta i dungen och känner doften av nymalet och nybryggt kaffe som inte sett skymten av en kapsel.

För övrigt är tulltrapporna i flera T-banestationer fortfarande avstängda. Beklagar sorgen. Jag har hört att man har vattenkontroll när man tagit sig upp... Snart lär det väl bli blåbärssoppa så de urbana klarar sig...:-)

måndag 23 februari 2015

Om skorpionen

Vad vill jag med nedanstående textmassa? Jo, påpeka att det kan finns skäl att ägna  tankar åt Theodor Kallifatides artikel i DN idag - Demokratin sticker sig själv likt en hotad skorpion. Så det är lika bra att gå direkt dit och hoppa över nedanstående...

Hur som helst: Jag fick en del skit efter det att jag - direkt efter massakern i Paris - tog mig friheten att inte bara uttrycka avsky för massakern utan skriva något i stil med "bara för att bilarna skall lämna företräde för mig som gående vid ett övergångsställe innebär det inte att jag utnyttjar detta om jag ser att det kan ställa till trassel för många i den där gatukorsningen".

Det vill säga yttrandefrihet skall man ha, men alla friheter man har behöver man inte utnyttja om man inser att det kränker andra. Det är därför mobbing är så illa sett. Inför muslimska vänner skulle jag inte sitta vid fikabordet och rita karikatyrer av Muhammed. Visserligen har jag rätt till detta, men varför jävlas i onödan på ett sätt som bara leder till att vi inte längre kan samtala om religioner och än mindre om dess företrädares rädsla för att bli ifrågasatta. Om inte annat så av taktiska skäl finns väl anledning att öppna upp för samtal istället för att tränga in någon i ett hörn där alla taggar liksom tvingas ut. Vad är det för vits med att gå över övergångsstället just när ett sådant beteende ställer till trassel för en massa människor - enda skälet att gå över trots detta är att man kan rädda någon som håller på att bli överkörd eller så.

Efter massakern i Paris kunde man höra kulturkändisar - och t ex Anna Kinberg Batra - hävda att man "ska kunna driva med precis allt". En del menade till och med att man skall driva med allt så att driften blir så vanlig att ingen längre uppfattar den som så utmanande. Det smakar förskräckligt illa. Jag anser inte att nazister skall driva med de överlevare från utrotningslägren som ännu orkar åka runt i skolor och berätta. Jag tycker inte det. Den som har minsta lilla historiska medvetenhet vet hur svenska komiker, författare, konstnärer och journalister drev och "skämtade" om judar under trettiotalet. Nidbilder målades upp. Såväl i bild som i verbal form.

Själv tror jag inte på någon religion. En "god troende" skall inte ifrågasätta sin religion, helst inte tänka en kritisk tanke. Det skiljer religion från vetenskap: en god vetenskap skall alltid ifrågasätta sig själv, kritiska tankar är välkomna. Det talar till den senares fördel. Och den förras räddhågsenhet. Förmågan att ifrågasätta sig själv och det man tror på innebär att man också kan ifrågasätta om man behöver utnyttja de friheter man har och som man anser vara omistliga.



söndag 22 februari 2015

7000 vildsvin och 2000 rävrevir i Berlin

Apropå gårdagens drapa angående förtätade städer, och politikers trendiga vurm för dessa - grönområden belägna på dyr mark är inte lönsamma  i en kvartalsekonomi - kanske det kan vara på sin plats att redovisa att det i Berlins många grönområden finns 7000 olönsamma vildsvin och 2000 rävrevir. Vilket bland annat berättas i Henrik Ekmans Vår sanna natur. Om detta pratar vi i denna intervju, som finns på UR men som tyvärr bara är tillgängligt om du jobbar på en skola, universitet eller dylikt som har access - men det är ju inte ovanligt bland bloggens läsare.

Ni andra kanske nöjer er med lite Dvořák som jag lyssnar på så här när natten gett lite snö, gryningen ger lite dimma medan rådjuren står och glor längst bort på närmsta grönområdet och ett gäng kajor länsar fågelborden - och det just nu är  367 375 km till månen vars skärva tonar bort så här dags. Här.

lördag 21 februari 2015

Grön ungdom: Bygg bostäder på grönområden, förtäta staden....

Förtäta staden, lägg betong på grönområden och bygg bostäder. Det vill Grön Ungdoms ledning. Grön Ungdom är Miljöpartiet De grönas ungdomsförbund. Hade man haft en vision bortom gårdagens så hade dom åtminstone pläderat för byggande av nya städer. Städer byggda från början, med senaste teknik och med stora miljöanspråk.  Men icke.

När Grön Ungdoms språkrör Magda Rasmusson pläderar låter hon som en repris på socialdemokraterna gjorde när Almstriden i Stockholm tog fart för mer än 40 år sedan - "varje träd skall fredas" suckade då Hjalmar Mehr när han såg demonstrationerna och nu suckar Grön Ungdoms språkrör Magda Rasmusson, enligt SvD: "Varje lite gräsplätt skall fredas..."

Inte bara att Gamla Stan skulle rivas när sossarna låg på som värst, grönområden skulle betongbeläggas. Herregud, det är mer än 40 år sedan och att nu behöva höra liknande visa en gång till - från Grön Ungdom - känns verkligen mossigt. I dess sämsta betydelse.

Nu är man förstås inte ensam om detta synsätt.  EU kommissionen uppmanade för femton år sedan (Green Paper on Urban Environment) till förtätning.

Jodå, det finns fördelar med förtätning. Fler kan bo på mindre yta, man kan utan andra politiska åtgärder nog minska bilresandet något, nyttja cykeln vilket skulle kunna ge bättre folkhälsa - åtminstone så långe inte elcykeln slår igenom ordentligt.

Nackdelarna är dock större. Med klimatförändringarna kommer städerna att bli varmare under sommarmånaderna, ju mer förtätade städerna blir ju varmare bli de. Dels för att sten och betong lagrar värme, dels för att vindar inte kommer åt och kan ge svalka. Såväl fyrtio som femtio grader i solen blir inte ovanligt.

Mer regn kommer att falla. Grönområden är bra på att ta hand om vatten. Betong är dåligt på att ta hand om vatten.

Problemet med förtätade städer har också en annan dimension som diskuteras i den globala debatten:  hur många fler dödsfall blir följden i en pandemi i en tätare stad, hur ökar sårbarheten vid ett terrorattentat i en tätare stad, hur mycket ökar sårbarheten i en krissituation?


Sverige har glesa städer, meddelar Grön Ungdom Delvis sant. Om man relativiserar. Finns anledning att vara stolta över glesa städer. Alternativet till förtätade städer är inte icke-fungerande förorter utan snarare i så fall nya städer och decentralisering. Att inbilla sig att city måste vara detsamma som Stockholms city är gammal skåpmat med bästföredatum som gått ut för länge sedan.

Bilresandet kan bli mindre om städerna förtätas, meddelas som argument. Men herregud, så... mossigt! Alternativet till bilresande är inte betonglagda grönområden utan stadspolitik som avkontoriserar, regionalpolitik som decentraliserar, nya form av reseavdrag som inte gynnar bilen och bekväm kollektivtrafik. Vore det inte också lämpligt om Grön Ungdom funderade lite över den senaste vågen av digitalisering som medför en helt annat arbetsmarknad om bara tio år.
 

Det finns naturligtvis sådant som väger till förtätningens fördel: några har jag nämnt ovan och till dessa kan läggas att mark bortom städerna kan förbli som den är: jordbruksmark, skog och vad det nu kan vara. Det sägs också att många vill bo tätt utan annan utsikt än närliggande fasader. UN-Habit har också pekat på att det finns fördelar. Även om vi i Sverige skall vara försiktiga att dra slutsatser om sådant som mest berör tättbefolkade länder.

Det är förstås så att vi kan se till att få fler gröna tak - som bland annat tar han om en del av regnvattnet - men det är något som bör utvecklas för att förbättra stadsmiljön redan idag. Att de bara skulle kompensera - delvis åtminstone - borttagandet av gräsytor och träddungar räcker inte för att göra staden till en bättre livsmiljö.

Och människans vyer? Där jag gick i skolan - Norra Latin i Stockholm - fanns vyer, närhet till vatten, man kunde till och med se horisonter. Idag är grönområdet kring Norra Latin stenlagt, hotellbyggnad täpper till vyn. Istället för att utnyttja stadens vattenspeglar stänger man blickfången. Rent filosofiskt - men det är kanske inte något som är politiskt gångbart i en tid när ekonomismens tagit strypgrepp på tänkandet - kan man faktiskt fundera över vad som händer med oss när vi månad efter månad aldrig får se en horisont, knappt en vy bortom nästa husgavel.

Förtätning är en trend, och partier vill säkert haka på trender. Den förtätade staden bygger på en idé som man försöker motivera på olika sätt. Kanske är det dock så att - för att citera den engelske stadsplaneraren professor Peter Hall: ”Like most such fixed ideas, this one has a small element of truth and a much larger element of myth.”


fredag 20 februari 2015

I väntan på talibanerna

Många är förstås chockade, ledsna  eller förbannade efter att ha sett senaste Uppdrag granskning  i SVT.  Vad skapar denna mardröm? Inget nytt att religion kan skapa drömmar, föreställningar och offer. Inget nytt att människor slaktas. De ena försöker dölja vad man gör, de andra stoltserar med det. Vedervärdigt.De ena gör det på avstånd, de andra rent handgripligt. Svårt att förstå. Eller kanske inte. Människan är som hon är, blir som hon blir, begreppet "humant" ger vi gärna en innebörd som idealiserar vår art. Vi delar ut nobelpris, talar om den visa människan och tror på sagor. Artens hjärna är en komplicerad gyttrig sak, Inget att hålla i handen, tycks det. Homo sapiens, en  ganska tragisk figur.

Ni missade väl inte den här intervjun...? Jo, jag kunde tro det.  En bok, en författare. Intervjuare: En ganska förvånad John Chrispinsson. Ska man se ett enda program i den här långa intervjuserien så tycker jag att det är detta. Och så bra om Afghanistan. Så avväpnande och så rakt. Boken heter I väntar på talibanerna och författaren Jesper Huor - en av de ganska få som verkligen gett sig in i det krigsdrabbade landet.
Klicka på bilden...

torsdag 19 februari 2015

Underkastelse

Det tycks vara trendigt värre att vara undergiven, krypa på alla fyra, lyda, ge upp sin vilja. Jag tänker inte bara på filmatiseringen av Femtio nyanser av honom. I Ceremonin drivs det hela mer åt hardcorehållet - handlar om ett gäng kvinnor och en man som "bedyrar sin vördnad" och "sjunger undergivenhetens lov". 

Detta analyseras elegant på olika kultursidor men själv tänker jag mest på den sekt som levde i Vingåker - sedermera i Småland - för ett antal år sedan och där alla skulle "bedyra sin vördnad" och "sjunga undergivenhetens lov". Då handlade det om sekten World Light Center i vilken Jesu Moder bestämde och välutbildade, i några fall ganska trasiga, människor utgjorde sektmedlemmar.

När kvinnan som påstod sig vara Jesu Moder dog för tio år sedan upplöstes sekten. Underkastelse är väl också temat för Hans Scheike. Och på nätet kan man ta del av hur IS lockar kvinnor till ett liv underställt IS-krigare. Världarna möts i längtan efter underkastelse... Och dominans. Jag vet inte vilket som är sjukast.

Underkastelsen gäller också den marknad som skenat. Principen en person, en röst ersätts allt mer av en krona/euro/dollar en röst. Det verkar vara populärt det också. Rent av modernt. Vilket säger en del om själva begreppet. Och, för övrigt, också en del om de politiska partier vars företrädare, i brist på ideologiska ståndpunkter, berättar att de är moderna partier. Inte minst MP gjorde det till någon sorts övergripande huvudbudskap inför de senaste valen. Nu senast hörde jag en förväntansfull kristdemokratisk (!) partiledarkandidat meddela att hon ville att partiet skulle bli modernt. Det är trist när partier av olika färger underkastar sig den retoriska nonsensvokabulären.

Länge leve de som står upp för att de är omoderna i en tid när modernitet är banaliteternas Kiviks marknad.


onsdag 18 februari 2015

Några platser kanske blir lediga


Det är fullbokat. Men med tanke på att några alltid brukar drabbas av förhinder i sista stund så kanske det kommer att finns några lediga platser kvar om det är någon som vill försöka på vinst eller förlust.
18 februari 18.30
Redbergsteatern
Göteborg

Å andra sidan finns det annat att lyssna på, tänker jag när jag vandrar genom Söder på väg till SJ...
Jenny Wrangborg och Stefan Sundström (och lite prat av Göran Greider)... Söder ska resa sig...

tisdag 17 februari 2015

Naivt av Aftonbladet: "Gör som Per Albin!"

Aftonbladets ledarskribent Karin Pettersson meddelar under rubriken Löfvens sossar är för hopplösa att regeringen borde göra som på Per Albins tid. Låt mig konstatera: den svenska samhällsdebatten är emellanåt över måttan naiv, romantiserad och rent av usel.

Karin Pettersson skriver att Per Albin på 1930-talet insåg vad den ekonomiska krisen i Europa riskerade att leda till. Massarbetslösheten och hopplösheten gödde den nazism som växte fram i Tyskland. Per Albin visste råd. 

Karin Pettersson skriver: "Per Albin Hanssons kohandlade med Bondeförbundet, dagens Centerparti... Under högljudda protester från högern skapades en alternativ ekonomisk politik. Arbetslösheten skulle bekämpas. Kraftiga stimulanser sattes in. I utbyte fick Bonde­förbundet jordbrukssubventioner. Det hela fick kosta. I Sverige växte sig aldrig fascismen stark."

Nu, menar Pettersson, bör regeringen göra likadant. Räntan är låg, pengarna kostar nästan ingenting så det är bara att låna mångmiljardbelopp och investera bort arbetslösheten och rädda demokratin. Decemberuppgörelsens med de borgerliga innebär att minoritetsregeringen faktiskt kan göra detta oavsett vad riksdagens majoritet anser.

Det finns åtskilliga svarta hål i de resonemang som Pettersson för. Hon vill bland annat inte låtsas om att den politik hon själv stridit för gör att jämförelsen med 30-talet blir inte bara historielös utan också befriad från samtidsanalys.
  • Jämförelsen med trettiotalet är befängd. De investeringar som då gjordes skapade mycket riktigt arbete i Sverige. Utfallet av investeringarna höll arbetslösheten på mattan. Motsvarande investeringar idag - som skulle hamna i bland annat höghastighetståg, bostadsbyggande, fastighetsrenoveringar och liknande - leder inte alls till minskad arbetslöshet på det sätt som Pettersson ger sken av. Vi har en nämligen en gemensam arbetsmarknad inom EU.
  • Inom unionen går mer än 20 miljoner människor arbetslösa. De arbetstillfällen som skulle skapas i Sverige -  om riksdagen beslöt att göra stora investeringar (för lånade pengar) - kommer inte att fyllas mer än till en mindre del av arbetslösa som bor i Sverige. När Per Albin Hansson satsade var det raka rör mellan investerade kronor och minskad arbetslöshet.
  • Produktionen på trettiotalet var arbetskraftsintensiv. Till skillnad från idag. Uppmaning till Karin Pettersson: läs Per Anders Fogelström eller Ivar Lo-Johansson och fundera över hur t ex en byggarbetsplats såg ut då och hur den ser ut idag. Eller hur ett vägbygge gick till...
  • "Vi lever i en globaliserad värld", brukar det heta när anställdas villkor blir sämre, när "moderniseringen" pressar fram ett prekariat och människor drivs från hem och barn för att få arbete oavsett vad de politiker man valt egentligen vill göra. Tro inte att frihandelsavtalet mellan EU och USA kan komma att underlätta för svenska politiker att ta beslut som ger effekt i Sverige.
  • En ironisk petitess i det resonemang Pettersson för är för övrigt att det parti som Per Albin Hansson samarbetade med "under höga protester från högern" var ett parti som skrivit in rasism i sitt partiprogram. Bondeförbundet (dagens Centerparti) hade, som enda svenska parti, följande målformulering i sitt partiprogram: "Som en nationell uppgift framstår den svenska folkstammens bevarande mot inblandning av mindervärdiga utländska raselement samt motverkande av invandring till Sverige av icke önskvärda främlingar.” Begreppet "folkhem" hade Bondeförbundet inga problem med... Lika lite som dagens Sverigedemokrater har.

Den gamla tidens lösningar fungerar inte längre. Investeringar ger inte de jobb som de än gång gjort. Tekniken har utvecklats. Detta blir ett hot om man lever kvar med idéer om gamla lösningar.

Den pågående digitala revolutionen är på väg att sopa bort flera miljoner arbetstillfällen. Nu också inom tjänstesektorn. Vi måste därmed anpassa synen på arbetstidens längd till verkligheten. Vi måste kombinera detta med ett bredare sätt att beskatta företag vars omsättning i allt mindre omfattning skapas genom människors direkta arbete - det räcker inte med skatt och avgifter på arbete och arbetstid. Även företag vars omsättning möjliggörs genom robotar, digital teknik etc måste vara med och finansiera skola, vård, omsorg och trygghetssystem. Det kan ske genom en mer allmän omsättnings- eller produktionsskatt. Så låt oss lämna Per Albin som var bra för sin tid.

Nu är det inte bara Karin Pettersson som romantiserar följderna av stora investeringar. Flera vänsterdebattörer gör det. 

Johan Ehrenberg är en, men hans huvudskäl är inte att masslån till investeringarna skall "skapa jobb" i första hand, utan att man skall nå ett fossilfritt samhälle. Det den gode Johan glömmer är att den enorma byggboom han förordar under trettio års tid kommer att ge upphov till kraftigt ökande utsläpp av koldioxid. Cement, betong, markberedning, transporter för allt detta är liktydigt med gigantiska utsläpp av koldioxid. Under de år när utsläppen måste minska...

Man skulle kunna kompensera de ökande utsläppen genom att samtidigt minska hushållens konsumtionsvolymer, men se det vill inte Johan heller. Han har tvärt om skrivit en ledare i ETC som bygger på att det bara är att fortsätta att konsumera och de gröna vänner som motsätter sig detta inte fattat någonting. Skälet till Johans klassiska vänsterpropåer - låna till investeringar och konsumera utan bara helvete - är att han tror på den eviga ekonomiska tillväxten och vägrar se de dilemman som uppstår. Att se dessa krossar en världsbild. Och det gör ont.