fredag 24 november 2017

Om att dra tillbaka ordnar

Exempel på hur det kan se ut när ordnar överlämnas.
Kulturminister Alice Bah Kunke vill dra tillbaka den orden (Nordstjärneorden) regeringen tilldelat Kulturprofilen. Det är tyvärr svårt.

Förmodligen finns väl en och annan borgerlig politiker som skulle vilja dra tillbaka den orden (Kungliga Serafimerorden) man gav Ceaușescu, Rumäniens vedervärdigt diktator 

1980 delade den borgerliga nämligen nämligen ut denna orden till att den vedervärdige diktatorn. Den utrikesminister som tog initiativ till hyllningen av Ceaușescu var Folkpartiets (numera Liberalernas) partiledare  Ola Ullsten.

Den som har erhållit den svenska statens högsta utmärkelse i form av denna orden skall även hyllas vid sin begravning genom att klockorna ringer i Riddarholmskyrkan. De borgerliga partierna räddades från denna pinsamhet genom att den förhatliga socialistregeringen Carlsson (sic!) förhindrade klockringningen till den av borgarna hyllade (sic!) kommunistiske diktatorn.


torsdag 23 november 2017

Påverkar Kreml det miljöpartistiska provvalet?

Pernilla Stålhammar - som blev vald till utrikespolitisk talesperson när Valter Mutt valdes bort efter kritik av värdlandavtal, CETA och vapenexport till Saudiarabien - skriver offentligt på Facebook att det finns personer på höga positioner med tydliga kontakter hos främmande makt som försöker stoppa henne i provvalet till riksdagslistan.

Det är minst sagt uppseendeväckande och förskräckande om främmande makt försöker påverka vilka som sätts upp på valbar plats på valsedlar. Den främmande makten skall vara Ryssland förstår man.

När ett riksdagspartis utrikespolitiska talesperson antyder att hon motarbetas av Kreml måste förstås partiet och myndigheter utreda detta. Om det finns nationella säkerhetsrisker i partiet, på höga positioner dessutom, måste naturligtvis partiet ledning utreda detta omgående och ge ett offentligt svar.Stämmer det, eller stämmer det inte. Stämmer det så kräver det åtgärder, stämmer det inte så måste det också rimligen leda till åtgärder.  Påståendet är ju våldsamt, minst sagt. Antingen är det sant eller också lever partiets utrikespolitiska talesperson i en fantasivärld kanske pimpad med inslag av personlig vendetta. Vilket som skulle vara värst vet jag inte. Hur som helst måste Stålhamnars uttalade tas på allvar.

Sånt här kan inte bara få fladdra förbi i ett parti som skall vara seriöst. Det är inte vilken riksdagsledamot som helst som uttalat sig, det är ett regeringspartis utrikespolitiska talesperson, vald av riksdagsgruppen. 

Jag är minst sagt förvånad över den tystnad som råder i frågan. Språkrören borde väl rimligen reagera..

Hur som helst. Att bara gå vidare vore det sjukaste av allt. Rent partistrategiskt vore det dessutom olyckligt att frågan dyker upp veckorna före valet om partiet ligger kring 4%. Så vädra ut nu!

Kanske har påståendet om att det finns ryska intressen inför provvalet i Stockholm drunknat i Pernilla Stålhammars Facebookinlägg eftersom det även innehåller berättelse i form av ett intimt privatiserat karaktärsmord på den tjänsteman som tidigare anklagats och som medierna skrivit om.

I kommentarsfältet finns inlägg från de som är, eller har varit, tjänstemän i partiet och som känner oro och olust över vad som skrivs på en offentlig sajt där många lätt känner igen vem det handlar om. För tänk om det inte är sant? Om det är någon sorts personlig vendetta? Andra miljöpartister, till exempel Anders Strand från Grön Omstart, tar det som skrivs istället för given sanning rakt av och tackar för inlägget. De flesta som kommenterar är av denna uppfattning. Allt från SvD:s Per Gudmundson till f.d partisekreteraren Carin Jämtin (S).

Men nästan ingen tycks kommentera att Pernilla Stålhammar hävdar att finns personer på höga positioner med tydliga kontakter hos främmande makt som försöker stoppa henne i provvalet till riksdagslistan. 

Hur som helst: man kan bli matt för mindre. Totalt mörker, otäckt och pinsamt och farligt.

(Det enda som inte tycks nattsvart i Pernilla Stålhammars offentliga FB-inlägg kan möjligen sägas vara att hon av någon anledning berättar att hennes sexliv varit fantastiskt och att hon "älskat det intensivt"  samt att hon hon numera, efter relationen med tjänstemannen som var henne behjälplig inför förra valet, åter "blivit tagen med storm och känna djup passion till en sån där underbart snygg excentrisk lång man med ett underbart rörligt intellekt". Hur som helst: allt annat tycks så svart det kan bli. För såväl henne, den anklagade och partiet.)

Man kan bli matt för mindre. Till exempel för vad som händer i MP Västerbotten.

I Västerbotten har ledamöter från Partistyrelsen, efter önskemål från ganska många medlemmar, tagit över den regionala styrelsens funktion efter årtionden av trista strider som den som följt dem bara kan skaka på huvudet åt. Det är förstås ett stort steg från riksorganisationen att "ta över" om än under begränsad tid. Stadgarna tillåter att så sker - och två av de partistyrelseledamöter som fått uppdraget är nog hyggligt respekterade även bland partiledningens kritiker.

Per Gahrton krävde på FB att partistyrelsen måste redovisa sina argument offentligt. Vilket jag håller med om eftersom det annars som ett brev på posten (ingen vidare tidsaktuell liknelse utan mer av historisk art...)  misstankar om att man vill stoppa Jabar Amin från att hamna högst upp på riksdagslistan.

Jag kan - hör och häpna... - förstå partistyrelsens agerande. Faktiskt. Det är mer än bökigt i Västerbotten, personstrider och mer än påståenden om långvarig manipulation som fräter bort partiets möjlighet att fungera som parti. Hur den nya tillfälliga styrelsen agerar har jag inte en susning om, kanske blir det bättre, kanske värre. Inte lätt. Jag har själv reagerat tidigare på händelser i Västerbotten på hur listor valts fram.

I SvD har Jabar Amin dragit paralleller, minst sagt uppseendeväckande, med Erdoğan. Svar har kommit från medlemmar i Västerbotten.

Den här typen av händelser är väl ingenting som MP just nu behöver. Kampen för att få riksdagsplatser är nog inte alltid grogrund för att plocka fram det bästa hos människor, vare sig i Stockholm eller Västerbotten. Hur som helst: ett av skälen till att vi bildade MP en gång i tiden var att vi inte skulle hålla på som de andra partierna. Men det höll inte.

Kanske hade jag ändå rätt när jag lite retoriskt som språkrör hävdade att partiet borde ha ett bäst-före-datum inskrivit i sina stadgar och att upplösning borde ske efter detta datum... Organisationer är ofta bästa i början, då man försöker leva som man lär, sen sitter man snart på det sluttande planet och sedan börjar man lära som man lever.

Må man nu reda ut sina problem - såväl i Västerbotten som med påståenden om Kremls inblandning i Stockholm - med en jäkla fart, för de kommer annars att förfölja partiet ända till valdagen. Att få outredda oklarheten i halsen veckorna före valdagen, då man kanske ligger kring 4%, är mycket värre än de trista rubriker som kan bli följden av snabba öppna utredningar nu.

Att vara partisekreterare i MP är just nu ingen lätt uppgift... Det har det måhända aldrig varit, men svårare än nu kan det nog inte bli. Som i alla skeenden finns det mörker och skuggor, förvillanden och egenintressen, sanningar och lögner, tolkningar och misstolkningar, hela verkligheter och utdrag ur verkligheter, påhejare och tvivlare, funderingar om vem som skall offras för det som på mer eller mindre etiska grunder anser vara högre syften... Homo sapiens är en avancerat kreativ varelse. Inte alltid till det bättre.

PS! Så här har jag skrivit tidigare om fallet med tjänstemannen och partiledningens agerande.

onsdag 22 november 2017

Är man - eller tillåts man bli - en skitstövel?

Genier ges utrymme att göra sådant som ogillas med accepteras. Så kan man väl tolka det som händer på teater- sång- och dansscenerna. Ja, kulturscenen överhuvudtaget - nu senast med en av de vidrigaste av dem alla, den så kallade Kulturprofilen som har nära koppling till Svenska Akademien.

Genier är ofta kreativa på scenen och har tillåtits vara kreativa på sitt sätt i privatlivet. Utan genierna tappar allt från Dramaten,¨och Operan till  kvalificerade dansutbildningar en del av sina affischnamn. Därför har man accepterat, hyllat och behållit även skitstövlarna. Och därför har de som nu unisont talar ut under decennier accepterat, och i många fall till och med frotterat sig med skitstövlarna.

Det har säkert varit lönsamt - förnedrande men lönsamt i någon mening. Skitstövlarna har fått acceptans. Uppskattning. Hur skulle då skitstövlarna ta in att de är skitstövlar?

Omvärlden kanske inte skapar skitstövlar, men upprätthåller deras status och förminskar deras egenförmåga att reflektera över sitt eget beteende.

Jag tänker på ett möte på en försvarsanläggning i Karlskrona. För att ta ett exempel från den uniformerade skaran av sociala genier. Föredragning av militärt högdjur. Hen är bra på att prata, berättar och står i. Så säger hen att livet i en båt lätt kan leda till att besättningen  luktar taikon.

 En del skrattar, de flesta håller tyst.

Jag frågar vid middagen om det var någon speciell Taikon hen tänkte på eller om hen hade uppfattningen att alla som hette Taikon luktade på något speciellt sätt. Hen tittade förvånat på mig, det blev tryckt stämning och blickar som tittade ner. Äh, det är ju bara ett talesätt, får jag veta. Och efter några öl hävdade ett annan närvarande högdjur men dock inte militär -  att det väl var onödigt att förstöra stämningen med den där frågan. Men det gjorde jag väl bara för att jag inte gillade militärer. Suck.

Jag tror att skitstövlar växer när omgivningen låter det ske. Det är lika välkommet som sent att ridåerna dras upp och avslöjar skitstövlar också i Kultursverige. Jag tror att det vore lika nyttigt om näringslivets och fackets större aktörer också blev synade offentligt. Det var åtminstone inte speciellt bra ställt när jag fanns med på den teater där dessa eliter rör sig.

Visserligen är det så att vettet rinner ur när alkoholen rinner in - nykterhet är en god propp som håller tillbaka värderingar man inte vill skylta med. Fyllans skämt och uppträde avslöjar värderingar.

Under mina år som politiker mötte jag förvisso ganska gravt alkoholpåverkade miljöpartister men jag hörde faktiskt väldigt sällan något rasistiskt eller sexistiskt skämt som bubblade upp-  det låg liksom inte för dem, de fanns inte i deras värderingar, de hölls inte tillbaka av nykterhetens propp. För många Sverigedemokrater tycks det vara motsatsen.

Dramaten, Operan, dansens kvalificerade skolor. Kultur. Den som trott att kulturens sfär är fri från skitstövlar - och att sådana mest finns i "lägre samhällsklasser" och bland just Sverigedemokrater - har i alla fall lärt sig något. Att det inom journalistkåren finns skitstövlar kan möjligen ha bidragit till att lojalitetens tystnad fått råda.

Livet går vidare, generellt sett aningen bättre än innan metoo-rörelsen. Kanske blir de flesta av oss lite bättre - en del lite modigare, andra lite mer eftertänksamma.Måhända att en del missbrukar rörelsen, ser möjlighet till personlig vendetta, njutande av lustmord, snarare än något annat. Men det förtar inte styrkan i det som sveper fram.

tisdag 21 november 2017

Fredskultur - nätverk bildat.
















Så har då ett fredskulturnätverk bildats, vilket bland annat Johan Svensk, kommunalråd (MP), skriver om i Miljömagasinet.

Jag är en av medlemmarna och nätverket kan man nå via Facebook här.

"Ett samlande nätverk för anhängare av progressiva livsviktiga idéer – om ickevåldsnormer, om fredsministrar i världens länder, om bildandet av fredsinstitut, om kärnvapenförbud, om nedrustning, om svensk alliansfrihet och stopp för vapenexport."


måndag 20 november 2017

Regeringen: MP behövs inte för klimatets skull!


Regeringen hävdar, i sin nya film om klimatfrågan, att varje kommande regeringen måste följa klimatlagen för att uppnå dess mål. Regeringen hävdar alltså att det går lika bra med en S-C-L-regering som med en S-MP-regering. Det går faktiskt fint med en M-SD-regering också för de som både ogillar klimatförändringar och invandring.

Tala om att skjuta sig i foten. Men eftersom Per Bolund, finansmarknadsminister, uppmanar sina följare på FB att sprida filmen så gör jag väl det...

Men nog tycker jag det vore mer rimligt om ett miljöpartistiskt statsråd hävdar att det krävs ett starkt grönt parti i riksdagen om det skall bli något med klimatpolitiken... Det är ju nämligen så att ingen regeringen behöver följa "klimatlagen" - det enda "straff" man kan få om man inte gör det är att Konstitutionsutskottet kan kritisera regeringen om det skulle finnas en majoritet i detta utskott som vill ge ett nålstick.

Vore det inte på sin plats att gröna statsråd och gröna språkrör någon enda gång vore företrädare för MP istället för i första, andra och tredje hand för den löfvenska regeringen? Vore det inte på sin plats att språkrör och statsråd slår fast att det krävs ett starkt grönt parti för att klimatlagen skall få effekt?

PS! Min artikel om klimatlagen, publicerad i Syre.

Så har också Sverige fått en klimatlag. Den ingår i ett sorts klimatpolitiskt ramverk. Bland annat ska man genom denna ordning hålla koll på hur politiken påverkar de klimatrelaterade utsläppen.

Det låter bra. Faktiskt en återgång till det som varit tidigare. Då kallades det för gröna nyckeltal. Dessa infördes i statsbudgeten 1999 efter krav från Miljöpartiet, som då hade inlett en budgetsamverkan med vänstern och den socialdemokratiska regeringen.
Meningen var att de gröna nyckeltalen skulle vara för evigt. Men i politiken är allt möjligt. Så när Alliansen vann valet 2006 försvann nyckeltalen. En centerpartist var miljöminister och en annan näringsminister. De gillade inte siffror som kunde peka på regeringens oförmåga.

Det hade varit en kamp med Socialdemokraterna för att få in gröna nyckeltal i finansplanen som inleder statsbudgeten. Inte minst det nyckeltal som rörde koldioxid. Det stora partiet ville nämligen att man skulle räkna på koldioxidutsläpp i relation till BNP. Enligt den logiken skulle man kunna säga att utsläppen minskade, bara de ökade något mindre än BNP.

Vi försökte, mer eller mindre ilsket, förklara att planetens väl och ve inte hänger ihop med relationer mellan utsläpp och tillväxt. I en partiledaröverläggning där jag deltog blev det dålig stämning. Vad kan man lära sig av det? Jo, man ska inte vara rädd för dålig stämning när man förhandlar med Socialdemokraterna. Att behaga är en dålig strategi. Som vi ju sett en hel del av.

Klimatlag med hakar

Nåja. Nu ska Sverige äntligen – två år efter Danmark och tio år efter Storbritannien – således få ett klimatpolitiskt ramverk och en klimatlag.  I syfte att hålla koll på politikens påverkan på klimatet. Det är i grunden bra. Men, vis av erfarenhet, finns anledning att påpeka att det kanske inte alls blir bra. Det finns en hel del hakar. Flyktvägarna är redan inbyggda.

Några basfakta:
• Syftet är att utsläppen av växthusgaser i Sverige ska minska med 85 procent fram till 2045 jämfört med 1990 års nivå. Låter ju fint.
• Då är det bra att veta att utsläppen i Sverige redan var 25 procent lägre 2015 än de var 1990.
• Ännu bättre att veta är att de svenska utsläppen snarare ökat när man ser till vår konsumtion.
• Det är nämligen så att i takt med att vi blivit så pass rika att vi kan flyga till Thailand istället för att ta mopeden till moster Berta i grannbyn så minskar våra utsläpp i Sverige. Utrikesflyg räknas inte in i statistiken.
• Det är också så att i takt med att vi lägger ner jordbruket och importerar mer kött från Danmark, Polen och andra länder så minskar våra utsläpp i statistiken trots att de inte alls minskar.
• Konsumerar vi prylar i allt snabbare takt minskar våra utsläpp, bara prylarna tillverkas i något annat land. Vilket de gör.

Vi lurar inte planeten

Ska vi leva upp till det klimatpolitiska ramverket och dess klimatlag kan vi således flyga utomlands mer än semestra inom landet, lägga ner det svenska jordbruket och sluta köpa grejer som tillverkas i Sverige – för att istället med gott samvete fortsätta att skada de planetära processerna.

”Så man kan väl säga att klimatlagen är den minsta gemensamma nämnare man kunnat enas om – den behöver inte leda till besvärande beslut. Och vad som är att uppfatta som besvärande avgörs av den politiska dagsnoteringen. Men ingen ska förneka att det är bättre en klimatlag än utan.  Det kan bli bra. Men det behöver inte bli bra.”

Vi lurar oss själva, men inte planeten. Och det är grunden i klimatlagen. Som gör att målen dessutom faktiskt är uppnåeliga. Är jag inte onödigt ironisk nu? Nej, tyvärr inte.

Vid presentationen av förslaget meddelade klimatminister Isabella Lövin att ”det blir olagligt att prioritera bort klimatet”. För en normalintresserad kan ju detta betyda att det är lika olagligt som att begå ett allvarligt brott. Så är inte fallet. Straffet kan bara bestå av en fällning i riksdagens konstitutionsutskott. Om en majoritet i utskottet så anser vara önskvärt. Anser man det vara önskvärt kan man gå vidare och begära misstroendeförklaring mot statsråd som inte skött sig. Inom parentes kan nämnas att Annie Lööf just meddelat att hon hotar begära misstroendeförklaring av ett helt annat skäl. Nämligen om sittande regering inför flygskatt och kilometerskatt för lastbilar. Det vill säga: statsråd kan utsättas för misstroendeförklaring om de tar den kommande klimatlagen på allvar. Det ska fan vara statsråd i ett sådant klimat.

Hanöbukten och brunkolet

Om vi nu redan haft en klimatlag, vad hade hänt då? Hade regeringen fällts för att den sagt nej till en sedan länge planerat vindkraftpark – som skulle ge lika mycket el som två av de klassiska reaktorerna i Barsebäck – i Hanöbukten? Knappast. Militären vill ju kunna öva som vanligt med sina korvetter där. Och det finns ingen majoritet i KU som anser att klimatpolitik är viktigare än korvetter. Om vi haft en klimatlag, hade försäljningen av Vattenfalls brunkol kunnat leda till bestraffning? Nej, de utsläppen berörde ju inte svenskt territorium.

Så man kan väl säga att klimatlagen är den minsta gemensamma nämnare man kunnat enas om – den behöver inte leda till besvärande beslut. Och vad som är att uppfatta som besvärande avgörs av den politiska dagsnoteringen. Men ingen ska förneka att det är bättre en klimatlag än utan. Det kan bli bra. Men det behöver inte bli bra. Något som definitivt kan bli bra är det klimatpolitiska råd som ingår i ramverket. Detta råd ska utvärdera de politiska besluten utifrån hur de påverkar möjligheterna att nå nollutsläpp.

Visserligen sjösattes förra året ett liknande råd – Miljömålsrådet, som också skulle kolla klimatpolitiken – men det kan ju vara fint med flera råd. Miljöministern har nu ett råd. Och klimatministern ett annat. Mycket råd blir det. Men grunden är det klimatpolitiska rådet bra, så inget ont om det. Rådet ska kunna lägga förslag på vad regeringen ska göra. Ett sådant råd borde vara att ta större hänsyn till de verkliga utsläpp vi gör oss skyldiga till genom vår konsumtion än till den statistik som visar att vi släpper ut mindre trots att vi snarare släpper ut mer.

Redan i en tidigare utredning – Klimatberedningen som kom 2008 – slogs fast att konsumtionens påverkan på klimatet ”borde studeras”. Folkpartiers ledamot, Carl B Hamilton, skrev i en reservation att detta var ett marxistiskt baserat feltänk (!) baserat på ”en lära förvisad till doktrinhistorien”.  Medan två av ledamöter – Anders Wijkman (KD) och Maria Wetterstrand (MP) – antydde att målet måste vara att inte bara studera utan också införa statistik över vår verkliga påverkan på klimatet. Ingen av dem lär vara marxister.

Det kan bli bra

Det ska bli intressant att se om den rödgröna regeringen vågar låta några som har samma uppfattning i frågan som Wijkman och Wetterstrand ingå i det klimatpolitiska rådet. Eller om det vore alltför besvärande. Vilket det ju kan vara för ett land som numera klättrat till den tionde platsen på listan över länder som gör störst ekologiska fotavtryck per capita. Men vars politiker trots detta, nästan samfällt, låter meddela att vi ”ligger i fronten när det gäller klimat och miljö”.

Sägas ska att vi inte heller lyckats speciellt bra när det gäller utsläppsminskningar ens inom våra egna gränser. De har nämligen inte varit större än genomsnittet i EU för åren 1990–2015. När ni hör något annat – och det lär ni få göra – är det lögn och förbannad dikt.

Slutsats: Det klimatpolitiska ramverket och klimatlagen kan bli bra. Men de kan också missbrukas, förfuskas och utnyttjas för att ge en falsk bild av verkligheten. Lägg därtill att det kan gå med klimatlagen som med de gröna nyckeltalen. Stolta deklarationer när de införs, sedan kommer vardagen och till slut försvinner alltihopa ut i intet.

Är jag inte cynisk nu? Jo. Något har jag ju lärt mig efter alla år i politiken. Nämligen att allt inte är vad det synes vara. Men, för all del, också att det kan bli bättre än det kunnat bli om det blev som värst. Om det finns en politisk majoritet som vill. Eller tvingas.

söndag 19 november 2017

Vågar man problematisera vågen av berättelser?

Hjärnan är ju en filur. Vilket är ett återkommande ämne på min blogg. Inte minst efter alla de samtal jag haft med författare till böcker om hjärnan i En bok, en författare i Kunskapskanalen. Minnen ändras varje gång man tänker på dem. En läskig kunskap. För oss som tror att vi minns.

Hur ska man hantera denna kunskap i en tid som denna då så många minns så mycket offentligt? Faktiskt en knivig fråga. Om man inte skall strunta i vetenskapen just nu när det passar oss som kritiserar de patriarkala tankefigurer som dominerar.

Egentligen är hela den avklädning av män som pågår mest intressant som bild av hur samhälle och relationer fungerar i vardagen. Attityden och bilden är viktigare än om huruvida varje berättelse har full täckning i verkligheten. Hade vi vetat att minnet inte förändras, att hjärnan inte omformar och omformulerar minnen, hade det kanske varit mindre obekvämt att namnge personer.

Hur som helst, det intressanta är inte varje enskild berättelse utan just helheten. Enskilda berättelser och upplevelser har hörts förr, det är när den kollektiva vågen sveper fram som förändringar kan ske.

När Lars Ohly meddelade att han spelat fotboll med Nacka så var det hjärnan som mindes något som inte var möjligt, när författaren till en bok om Astrid Lindgren minns hur han som barn sitter på bryggan och gnolar på Idas sommarvisa trots att visan då ännu inte existerade så är det inte uttryck för medveten lögn utan helt enkelt resultat av hjärnans fäbless att skapa sammanhang och därmed också egna fabulerade minnen.

När jag skriver på bloggen om något som inträffat när jag var språkrör så har det hänt att jag - när jag kollat i anteckningar eller pratat med någon som dokumenterat - har fått ändra vad jag skrivit. Jag hade tänkt på den där händelsen flera gånger varje år, och varje gång händelsen bearbetades i hjärnan ändrade något - till slut var hela minnet mer en produkt som visserligen var logisk och följde ett mönster men som hade tillrättalagts till den milda grad att sanningshalten hade avgörande brister.

Det är läskigt.

Jag funderar själv på  minnet av hur jag som barn cyklade till Flatens badplats söder om Stockholm. Badade, solade, somnade och vaknade av att någon hade handen i mina badbyxor. Jag minns hur jag vände mig om, såg en man som låg tätt bredvid, rusade upp och spydde bakom ett omklädningsrum. Men var det så? Minnet säger att det var så, men efter alla samtal med hjärnforskare så vet jag inte längre. Det var väl nåt åt det hållet i alla fall. Det är läskigt att veta att hjärnan är en skojare.

Män är inga sanningsvittnen. Inte kvinnor heller. Där har vi ytterligare fundering som vi inte kan bortse från. Men inte heller den förtar bilden av helheten, inte ett dyft. Jag påpekade det när jag råkade på en man som ansåg att allt var ljug, ett feministiskt angrepp på alla män som de tycker är djur, en sån man som utan att rodna berättar att han skriver anonymt på Flashback och som till råga på allt påpekade att jag minsann själv skrivit om hjärnan en massa gånger... men inte nu minsann.

På åttiotalet blev det en trend att anklaga alla möjliga för incest. Det blev ett vapen i vårdnadstvister. Många gånger var det säkert sant, men inte alla. I förhör ställdes ledande frågor till små barn. De som drabbats av anklagelser har berättat hur omöjligt det var att försvara sig, det kletar fast, de inte ville gå ut och handla ens, inte gå till jobbet, hur oskyldig de än var och hur frikända de än blivit. Folkdomstolen slår till.

Just "folkdomstol" använder advokatförbundets ordförande när hon problematiserar den våg av berättelser som nu blåser bort dimman som hjälpligt dolt det mest groteska i vardagens  patriarkala maktstrukturer. Hon har förstås rätt, i folkdomstolar krävs inte bevis och man vore naiv om man inte begriper att bland allt det som berättas också finns medvetna osanningar eller överdrifter som del i simpla hämndaktioner. Oskyldiga kommer att hängas ut, kan inte försvara sig, för man kan inte försvara sig, det kletar.

Men ändå. Hur man än känner till hjärnans fäbless för att hitta på egna minnen, hur mycket man än begriper att vare sig män eller kvinnor med automatik är sanningsvittnen, hur mycket man än förskräcks av att hämndbegär kan skapa berättelser, hur mycket man än begriper att oskyldiga kan drabbas och må förbannat illa - är ändå den våg som sveper fram en våg som samhället kommer att må väldigt bra av, kanske är det till och med så att män börjar bete sig som vuxna tänkande människor som inser att det är så in i helvete pubertalt korkat att skicka selfies på snoppen och så ynkligt och fegt att trakassera och utnyttja den som är i beroendeställning.

Kanske kan det hela sluta med att män växer upp. Vilket gärna kvinnor som beter sig som de män som nu blottläggs också gärna kan göra. Och den som skyller på att hen hade druckit för mycket ger jag inte ett dyft för. Det finns de som dricker sig asberusade men vare sig uppträder som rasister eller som mansgrisar av den anledning att de inte har det i sig.

lördag 18 november 2017

Homo sapiens framtid - eller inte...

Planetens bästa är förvisso inte detsamma som människans bästa. Så när allt fler - nu senast Nick Bostrom i DN - varnar för artificiell superintelligens är det oklart om varningen grundas på omsorg om homo sapiens eller om planeten. En superintelligens, frikopplad från extra omsorg om just människan, kanske kan bli räddningen för alla de arter som människan är på väg att utrota.

Så vad är omsorg om planeten? Innebär omsorg om planeten snarast att människan bör ses som en art som är mer skadlig - på grund av sin gigantiska utbredning och sin förmåga att med tekniska verktyg ensidigt se till sitt eget bästa - än nödvändig för livets fortsatta existens på den här lilla planeten där kolbaserat liv kunnat uppstå...?

Nick Bostrom är filosof "som inte accepterar några gränser för människans möjligheter", enligt den amerikanska tidskriften Foreign Policy. Han menar att artificiell intelligens, som sjösatts av människan, hotar hela planeten och därmed förstås också människan. Tanken bottnar i att en smart programvara kan utveckla sig själv på ett sätt som människan inte kan kontrollera. Är det en otrolig utveckling? Nej, givetvis inte. Lustigt nog skrev jag i SMHI:s fackliga tidning på 70-talet om hur teknisk intelligens skulle ta över människans roll inte bara som väderobservatör utan även som meteorolog och generaldirektör på väg mot att utesluta människan från sin egen framtidsplan.

Det enda feltänk filosofen gör - enligt min naiva föreställningsvärld - är att "maskinerna" först om några hundra år framåt i tiden kommer att tänka själva och stegvis ta över. Jag tror vi snarare talar om att inledningen kommer att ske på ett mer påtagligt sätt inom några årtionden. Rent patetiskt blir det när Bostom tröstar oss med att "vi behöver stå stadigt på jorden och försöka behålla vårt sunda mänskliga förnuft".

Ni som följt bloggen under åren vet att jag är allergisk mot begreppet "sunt förnuft". Sunda förnuftet kan säga att om man svettas ut salt så bör man tillföra salt, om man kissar ut socker bör man tillsätta socker...  Sunda förnuftet är ingenting annat än ett meningslöst begrepp. Vad som är sunt är en fråga om dagsaktuell kunskap och i vilken kulturkrets man lever. Och förnuft har människan en mycket kluven inställning till - en del ansåg att förnuft var att avrätta hundratusen människor i Hiroshima, andra ansåg det vara djupt oförnuftigt. Själv ansåg jag 1987 att förnuftet skulle råda i klimatfrågan och därmed fossila bränslen redan så skulle börja fasas ut - den dominerande delen av homo sapiens ansåg att det var förnuftigt att fortsätta bränna fossila bränslen.

Mänsklighetens nästa fråga - när det gäller programvara och robotisering - är huruvida det skall anses vara mord att stänga av en intelligent robot. Frågan tog jag upp när jag i Kunskapskanalen  samtalade med professor Ingemar Ernberg om boken Vad är liv?  Hans svar var: ja.

Man kan väl säga så här. Människan är numera inte bara del av evolutionen, utan också på väg att själv ta nästa steg genom att bli alltmer sammankopplad med programvara och teknik, till slut blir programvara och teknik sig själva nog och det köttsliga kan mer ses som ett led i evolutionen... Åtminstone kommer den artificiella intelligensens individer att se så på saken. Huruvida dessa kommer att se på planeten på ett rimligare sätt  än vad människan gjort blir intressant för grodor, amöbor och elefanter att uppleva... Kanske drar de en unison suck av lättnad över att homo sapiens lämnat jordelivet.

Hur som helst: planetens bästa behöver inte vara samma sak som människans bästa. För övrigt är det inte planeten som hotas av klimatförändringarna - däremot är människans möjlighet att leva goda liv i civiliserade samhällen hotad. Livet som sådant är inte hotat, det anpassar sig i någon form.

fredag 17 november 2017

Mindre Trump och mer Sanders i EU-debatten...

EU-möte i Göteborg. Det mesta tycks handla om frisörer som måste stänga sin butik några dagar. EU är värt mer än så...  De gröna och vänstern - och hela det kulturetablissemang som stod på Nej-sidan inför folkomröstningen om medlemskapet - har släppt EU-kritiken och därmed släppt in den växande nationalistiska högern som den dominerande EU-kritiska rösten.

Därmed blir EU-kritiken baserad på nationalistiska/rasistiska grundpelare istället för på kosmopolitiska/humanistiska. Man kan dra jämförelse med Sanders och Trump: båda är kritiska till globaliseringen - Sanders bygger sina argument på solidariska grunder, Trump bygger sina på egoistiska grunder.

Lite historia om synen på överstatlighet: MP, som var EU-motståndare, och FP, som var EU-entusiaster, var de två partier som på 90-talet, när EU-debatten fortfarande existerade, som ville att majoritetsbeslut inom unionen skulle kunna tas om en lägsta nivå på koldioxidskatt. S och M var redan då de stora motståndarna. Under mina år som språkrör var MP för att majoritetsbeslut skulle kunna tas om lägsta nivåer på skatter etc. S och M var däremot i realiteten förespråkare för att EU skulle lägga tak på hur långt man fick gå i t ex miljöfrågor... "En vara godkänd i ett EU-land skall det få säljas över hela regionen...", hette det. Annat är "hinder för den fria rörligheten".

Lite om bristerna som är kvar: Vi i MP talade mycket om det "demokratiska underskottet" - men numera, när EU-kritiken rationaliserats bort i MP, sägs inte mycket om detta. Trots att det demokratiska underskottet är kvar. Hur kan samma människor, som en gång var EU-motståndare, idag uppfattas som de mest EU-entusiastiska inom politiken (det är ju så det speglas i medierna)??

Lite om framtiden: EU bygger upp en allt mer formaliserad byråkrati, där besluten - trots tal om motsatsen - ständigt flyttas uppåt i hierarkierna. En spelplan, ett sorts husbygge, byggs av de som identifierar sig som demokrater tillhörande anständiga partier och byråkratier. Samma spelplan, samma husbygge, kan lätt övertas av partier och byråkratier med helt andra värderingar - fascistiska sådana. Hela regelverket, hela byråkratin, hela systemet finns färdigt av övertas. Detta är det största problemet med EU-konceptet.
  • Sverige bör utarbeta en plan B för hur vi kan lämna unionen om det går helt snett. 
  • MP bör skriva in en option i sitt partiprogram om att man i framtiden kan komma att kräva utträde.
  • MP borde återvinna tanken om att självtillit och låg sårbarhet - t ex när det gäller grundläggande försörjning - är det bästa sättet att utan rädsla möta omvärlden. Globalisering kopplad till den sentida kapitalismen leder tvärtom till social otrygghet, sårbarhet och obefintlig förmåga att själv ens hjälpligt hantera kriser. Detta är - och kan bli än mer - grogrund för främlingsrädsla, rasism och fascism.

torsdag 16 november 2017

Alternativet

Vad har danskar emot mig? Ifrån USA, Norge, Finland, Nederländerna, Ukraina, Tyskland och många andra länder har bloggen fler läsare än i Danmark. Illa. I Danmark finns Alternativet. Som förstått att det behövs ett grönt, solidariskt hopp i en mörk tid. Inte ett byråkratiserat grönt parti som växt samman med alla andra. Skulle Alternativet kunna växa i Sverige? Den frågan ställer sig en del, har jag förstått.

onsdag 15 november 2017

Demokrati? Nej, blå planekonomi.

"Det kan inte vara sant. De måste ljuga Om de inte är naiva, på gränsen till korkade. politikerna och ledarskribenterna. De där som sätter upp förvånade miner när de hör att Christer Gardell, Leif Östling och andra gör vad de kan för att slippa betala skatt.

De som sätter upp förvånade miner, med moraliskt förtecken, har ju själva bejakat att kapital ska flyta över gränser för att kunna gå på tillväxtjakt vart helst det vill. Man har, på den borgerliga sidan, jublat över denna utveckling. Och på den socialistiska sidan har man mer eller mindre lagt ner motståndet.

Den dominerande tankefiguren är att frihet för kapital är detsamma som demokrati, att frihet för kapital ger frihet för människor. tankefiguren är suspekt, den leder till Gardell, Östling och hånflinet från Facebook när de som tack för 100 miljoner i statligt stöd gör allt för att minimera den skatt de betalar i Sverige. Man kan inte förvänta sig annat än Gardells Malta- bolag och Östlings attityd i ena änden och ett framväxande prekariat i den andra.

Vi som kritiserar globaliseringens avarter har blivit hudflängda när vi pläderat för ett mer robust samhällsbygge med hård reglering av kapital och det som förrädiskt kallas frihandel – det vill säga handel och ägande med allt mindre möjlighet för demokratiskt valda beslutsför-samlingar att ställa ekologiska och sociala krav. Att penningflöden, som följd av en rå kapitalistisk globalisering, skulle forsa upp i de översta hierarkierna var ju självklart – men ändå förnekades detta av ledande politiker som anklagade oss för att vara inskränkta. Nu har det gått så långt att den här formen av globaliserad kapitalism – av de grupper som sufflerat och sponsrat ideologiskt lealösa politiker – likställs med demokrati. Men det är inte demokrati. Det är kapitalistisk planekonomi där allt underställs kortsiktighetens förbannelse och vinstmaximeringens egna lagar.

Kapitalismen i sig saknar moral. Ska den ha ett mänskligt ansikte så måste den regleras, hårt. annars jonglerar kapitalet med demokratin. Man kan inte förvänta sig något annat. Förresten är vi som väljare medskyldiga till den statskupp som gjort detta möjligt och dessutom lagligt. Och som nu hotar varje uns av välfärdssamhälle.

Statskuppens första slag genomfördes 1985. Kreditmarknaden avreglerades. Bankerna fick ökad frihet att bära sig åt. Det skulle gynna tillväxten, sa politiker. Och väljare fick höra att det var gott...

Det andra slaget blev en långdragen process. Reglerna för valutaflöden mellan länder monterades ner. Plötsligt utgjordes 90 procent av alla penningflöden över gränserna av ren spekulation. Verkliga värden blev underställt finansiellt trixande. Kortsiktighetens förbannelse styrde. Och väljare fick höra att det var nödvändigt...

Det tredje slaget föll i maj1991. Regeringen gav klartecken till Riksbanken att knyta den svenska kronan till EU:s valuta. Borgerlighet och socialdemokraterna var överens. För att sedan försvara kronans värde sattes räntan ända upp till 500 procent. Vilket ledde till massarbetslöshet. Småföretag slogs ut. Statens finanser krackelerade. Kommuner avskedade i skola, vård och omsorg. Den råa kapitalismen hade fått spelrum, den hade talat, den jonglerade med demokratin. Men väljare trodde på Carl Bildt (M), Ingvar Carlsson (s) och de som sponsrat det paradigmskifte som demonterade demokratin.

Det fjärde slaget var inte dåligt det heller: skattereform genomfördes. Många med höga inkomster fick så betydande skattesänkningar att de kunde låna ut pengar, mot hög ränta, till staten. så att staten kunde bekosta de skattesänkningar som de med hög inkomst just fått. Och väljare blev blåsta och befann sig på det sluttande plan som nu är så svårt att ta sig ur.

Hoppet då? Jo, det ligger i att den sentida kapitalismen inte bara är alltför kreativ för samhällets bästa utan också för sitt eget bästa. att den går under. Synd om det krävs en total kollaps, som kommer att drabba så många så illa. Det vore bättre om vi medvetet och gemensamt gjorde en ärofull reträtt från en sjuk tankefigur."

/ Birger Schlaug Ledare i ETC 12/10 2017 som redaktionen inte lagt ut på nätet av någon anledning.

tisdag 14 november 2017

Olustigt

Från Fotbollskanalen.
Jo,0-0 var ju en seger. Men jag antar att damlandslaget knappast vill sätta sin fot på fotbollsgalan om Mikael Lustig skall medverka.

Någon sämre tidpunkt, än just nu när mäns beteende avslöjas i parti och minut, att avslöja sina värderingar finns väl knappast. Värdegrund sägs det att man arbetar med. Jaha. Lustig meddelade efteråt att han nu får spela VM "för Sverige, för sitt land" - ja, åtminstone för halva befolkningen. Fin förebild för grabbar som spelar fotboll är han inte. Inspirerande för tjejer är han inte heller.

Tänker Fotbollsförbundet låta honom spela VM? Ska bli intressant att se hur Jan Andersson, tränaren , hanterar detta beska piller mitt i glädjeyran. Å andra sidan är det kanske bra att det som döljer sig bakom fasadens fernissa - om det nu är det - avslöjas. Värdegrund var det. Tjo flöjt. Nollor kan betyda mycket.På twitter finns det de  som hyllar Lustig för hans uttalande.Undrar om det i hyllningskören finns de som är pappor till döttrar.

Mikael Lustig förklarar sitt uttalande med att "det är klart man blir förbannad, lite respekt ska dom visa".  Jo, det är ju just det, lite respekt ska man visa..." För flickor och kvinnor också, kan man ju tycka.


b

söndag 12 november 2017

Kvar...


Fjärden glittrar i solen, kaffet doftar nymalet och nybryggt, snön  ligger tunn över trädgården, stearinljusen fladdrar när Lena går förbi. Veden knastrar i spisen.  Livet har sina fina stunder. Onekligen. Kul att vara kvar en stund till.

För att balansera välmåendet så kan man ju alltid läsa det här och få bekräftat en del om såväl kultureliten som patriarkala maktstrukturer och de miljöer - som lär finnas överallt - som kan skapa dessa förbannade, vedervärdiga skitstövlar till män:  https://www.svd.se/trakasseras-pa-tv-och-film-ta-i-den-for-helvete 

Jo, det finns kvinnor också som är skitstövlar, så ni som känner behov av att skriva till mig om det behöver inte... Och visst råkar också män ut för sexuella trakasserier, men i en patriarkal norm, som de flesta av oss vuxit upp i, är detta ändå undantag. 

lördag 11 november 2017

Så ska det låta

Besökte Stockholm häromveckan efter nästan 5 månaders hemmavistelse pga sjukdom (TWAR) som äntligen lättat. Kände mig som främling i min gamla stad... Kom att tänka på den här låten. Det var sånt här Presley gillade. Att slippa ur kontrakten med Hollywood och massproduktionen av dåliga filmer med taskiga låtar blev en befrielse
.

fredag 10 november 2017

Globaliserad kapitalism är inte demokrati

Det är naturligtvis ett ofog att citera sig själv... Men ibland kan det kännas rimligt. Det känns rimligt nu när den så kallade Paradisläckan figurerar. Så här skrev jag i Miljön, makten och friheten (Gidlunds förlag, 1989).

"Det borde stå klart för den gröna rörelsen att det behövs en folkfront med den kalla marknadsekonomins avarter, de stinna finansvargarnas lekstuga och den svidande orättvisa som idag präglar såväl det svenska samhället som det globala världssamhället. I det gröna alternativet ligger en radikal fördelningspolitik - och med den i botten kan valfriheten i det gröna samhället nå alla. 

https://1.bp.blogspot.com/-xKn7QVMHYPs/WgDNSUzBuOI/AAAAAAAATXE/91MT9g-RoS0UlFEdjCjXzbkdYBGIpJQnQCLcBGAs/s1600/22287993_6080024830823_512382022090489856_n.png.jpgDet gröna tänkandet och de gröna grundbultarna innebär ett hot mot maktcentra till vänster och höger; arbetsgivarföreningen, centralfacken. Det behövs en folkfront mot den kalla återgång till rå kapitalism som folkpartiet, moderaterna och socialdemokratiska företrädare i dag bekänner sig till."

Jaha, så skrev jag då. Och så här ser ett första arbetsutkast ut till en ledare på söndag i en tidning nära dig...

"Globaliseringen har av svenska politiker - till och med de senaste varianterna av gröna - hyllats och kramats och beskrivits som något så bra för Sverige och världen. Naivt är bara förnamnet.

Rent löjligt blir det när ledande politiker är så euforiska över globaliseringen när de samtidigt ser att SAAB, Volvo, läkemedelsindustrin och vinsterna från skattefinansierad verksamhet drivs ut ur landet. Ägandet förflyttas medan kapitalet kan gå på tillväxtjakt var helst det vill utan hänsyn till demokrati, social anständighet eller ekologisk hållbarhet.

Vi som kritiserade naiviteten blev hudflängda när vi pläderade för ett mer robust samhällsbygge istället för så frihet för kapital och det som förrädiskt  kallar frihandel - det vill säga handel och ägande med allt mindre inflytande för demokratiskt valda beslutsförsamlingar att ställa ekologiska och sociala krav.

Att penningflöden skulle forsa upp i de översta hierarkierna var ju självklart - men ändå förnekades detta av ledande politiker som anklagade oss för att vara inskränkta. Men vi begrep att det är skillnad på frihet för människor och frihet för kapital.

Nu har det gått så långt att den här formen av globaliserad kapitalism -  av de grupper som sufflerat och sponsrat ideologiskt lealösa politiker - likställs med demokrati. Det är inte demokrati. Det är kapitalistisk planekonomi där allt underställs kortsiktighetens förbannelse och vinstmaximeringens egna lagar."

Kan det va nåt att spinna vidare på? Funderar på saken. - resultatet finns i Dagens ETC på söndag.

torsdag 9 november 2017

Höghastighetståg och uppkulturerade miljöer...

Nu blir en del av läsarna av bloggen sura eller förbannade eller både och. Det skall handla om höghastighetståg och investeringar i ny infrastruktur för dessa. Regeringen tycks lägga sig på det sämsta av de tre alternativ som existerar.. Nämligen bygga ut i sakta makt, inom ramen för statsbudgeten, så att det hela tar så lång tid att det lär vara översprunget av ny teknik när det är färdigt.

Det finns tre alternativ att se på saken.

1. Låna pengar istället för att betala hela investeringen direkt ur statsbudgeten.

2. Gör som förslaget nu ligger: bygg lite då och då, i mån av att det finns ekonomiskt utrymme i statsbudgeten.

3. Ställ frågan: varför skall vi ha så bråttom?

Två av alternativen är intellektuellt godtagbara, nummer 1 och 3. De bygger(nr 1)  på att vi har akuta behov av att resa mer, resa längre och bygga större "arbetsmarknadsregioner" där individer skall pendla alltmer. Eller (nr 3) på att vi på allvar vill bygga ett annat samhällsklimat bortom tillväxtjakt och kortsiktighets förbannelse med insikten att vi inte kan spara tid (på vilket konto sätts den in??) - helt enkelt ett samhälle där vi tar det lugnare och där människan slipper underordnas kravet på att vara en varelse vars uppdrag det är att hålla igång tillväxthjulen. Ett samhälle där stora delar av idén om full aktivitet 24 timmar 7 dagar i veckan upplevs som inhuman, där tid för långa tankar skapas på bekostnad av reklamsamhällets vulgära strävan efter snabbare omsättning och ständig otillfredsställelse med det vi har.

Ja jävlar! Visst vore det fint om någon kommer med den totalt, ur dagens perspektiv, utflippade idén om att söndagar skall återgå till att vara söndagar med det mesta stängt. Nej, det skulle inte vinna gehör. Men det skulle skapa en debatt om vart vi är på väg och om vi är nöjda med det vägval som är det enda tänkbara i ett tillväxtsamhälle som jagar oss för att sedan förkasta oss.

Och tro det eller inte. En motion finns i riksdagen om att utreda söndagsstängt... "Det andas gammaldags" meddelar en moderat som svar på Annika Lillemets och Stina Bergströms (MP) motion från 2012. Jajamensan! Och? Det är faktiskt inte alltid fel... Här ett radioinslag om motionen. Moderaten meddelar att minskat konsumtion skulle drabba "ekonomin"... Med ekonomi menar hon inte dess ursprungliga betydelse (hushållning) utan dess nya betydelse (omsättning).

Vitsen med det här blogginlägget? Jo, vi behöver ett samtal om att tagga ner, konsumera mindre och leva mer i en annan roll än som producent och konsument och duktig idiot i ett ekonoisktiskt hjul som snurrar allt fortare.


Hur vore det med ett parti som gick till val på följande: "Tagga ner! Sänk arbetstiden, konsumera mindre, ta livet på allvar - sluta behandla människor som kuggar i ett ekonomistiskt hjul som snurrar allt fortare."

Och några häpnadsväckande förslag:
Färdas bättre, inte snabbare - hellre bekväma tåg som går i tid än miljardinvesteringar för att komma fram en kvart tidigare...
Inför ett treårigt försök med söndagsstängt enligt modell från Norge och Tyskland.
Inför ett femårigt försök med reklamfria städer.
Avommersialisera och uppkulturera öppna urbana ytor.
Arbeta mindre - älska mer.
Konsumera mindre - lev mer.
Blandekonomi - ja, tack!

Hur många röster hade detta parti fått? Vore intressant att se... 1 procent? 1 promille? Eller 10 procent som ren protest?? Och dess företrädare skulle bli idiotförklarade av alla som fastnat i dagens tankefigur om hur det skall vara.

Tack för idag, slut för idag. Och glöm aldrig den mest sokrastiska av alla frågor:  Varför?

onsdag 8 november 2017

Fredsminister i Corbyns skuggregering

Fredsminister. Idén att inrätta en sådan avslogs, på uppmaning av partiledningen, av MP:s kongress. Märkligt, tycker jag. Det MP sa nej till i Sverige säger däremot Jeremy Corbin ja till i Storbritannien. Fabian Hamilton heter Corbyns skuggminister för fred.

Visst vore det trevligt om ett grönt språkrör orkade med att, likt Hamilton, offentligt och rakryggat stå upp för att förbudet mot kärnvapen skall stödjas.. Något mer givet grönt ställningstagande är svårt att ens tänka sig. Men det är klart då kanske den rödgröna regeringens närmande till Trum administrationen och Nato blir lidande...

När språkrören tiger och  i första, andra och tredje hand agerar som språkrör för den löfvenska regeringen tar man på sig uppdraget att radera ut MP från den politiska debatten.

Det är fullständigt horribelt, ett fientligt angrepp på allt det som så många under så många år arbetar för.

Det finns idag såväl unga väljare som invandrare som inte har en susning om vad MP står för, vilket beror på att språkrören agerar som de gör. Man raderar verkligen ut partiet och de värderingar som var skälet till att bilda det. Därmed försvinner till slut partiets existensberättigande.

När klimatministern till och med hävdar att "alla kommande regeringar" med anledning av den så kallade klimatlagen måste ta klimatet på allvar skjuter man sig dessutom i foten i klimatfrågan. Förutom att retoriken bygger på en lögn - ingen regeringen tvingas till någonting av klimatlagen - så är den så korkat självutplånande så att klockorna stannar och blommorna vissnar.

tisdag 7 november 2017

Ett jävla solsken

"Hon skriver behagligt", läser jag. Det är jag själv som plitat ner kommentaren i mitt arbetspapper inför ett samtal med författaren till De sista tanterna.

Författaren är Fatima Bremmer och samtalet skulle föras i Kunskapskanalens En bok, en författare. Samtalet blev bra och mina sympatier för författaren växte i och med att hon uppenbarligen var intresserad av Elin Wägner också..

Nu har Fatima Bremmer kommit ut med en ny bok. Denna gång om en kvinna som aldrig blev tant. Ester Blenda Nordström. Glömd av de flesta, nu med rätta - och i behaglig form - återupprättad. Banbrytande och undersökande journalist, författare, äventyrare - "otämjd med en nästan omättlig nyfikenhet på livet".

Eller dumdristig? Och utelämnande?

Det är lätt att känna skräckblandad sympati för Ester Blenda  - sympatin underlättas för min del av att hon och Elin Wägner var goda vänner. De var goda vänner trots att Elins man John Landquist var ute efter Ester Blenda för egen räkning. Det var nog Evert Taube också. Och en hel radda andra män. Som Ester Blenda artigt men bestämt tycks ha hållit ifrån sig. Hennes livskamrat - så gott det nu gick på den tiden - hette Carin.

Med ödmjukhet förklarar Fatima Bremmer att det inte finns så mycket att ta av när det gäller Ester Blendas och Carins förhållande - en adrenalinstinn manlig författare hade snarare dragit på ordentligt. Brev har förmodligen kastats - homosexualitet var ju straffbart och betraktades som psykisk sjukdom.

Hur som helst: biografin över Ester Blenda Nordström är väl värd att läsa. Jag visste att hon var ett skarpt pennskaft - kvinnliga journalister kallades så - och kände till att hon ingick i den så kallade Ligan tillsammans med bland annat Elin Wägner. Men så mycket mer visste jag inte, skam att sägandes. Hon wallraffade som piga på en bondgård, levde  med samer i Lappland under förhållande som en Stockholmare inte borde klara av, reste som tredjeklasspassagerare med emigranter till Amerika där hon arbetade som servitris för att sedan lifta genom landet. Till råga på allt räddade hon "hela byar från svältdöden" under finska vinterkriget. Och reste flera år med en expedition i Sibirien.

Hade hon varit man hade hon skrävlat något alldeles förfärligt... Nu tystnade hon istället. "De spektakulära äventyren och kampen för ett liv på egna villkor visade sig ha ett högt pris". Det priset tänker jag inte avslöja här.

Fatima Bremmer har tagit sig an sitt projekt på ett imponerade sätt, med ödmjukhet berättar hon historien om en kvinna som varit välkänd än idag om hon varit man.

Så då finns det två biografier jag kan rekommendera som helgläsning, båda Augustnominerade: Fatima Bremmers Ett jävla solsken och Johan Svedjedals Den nya dagen gryr:Karin Boyes författarliv.. (Karin Boyes dikt Visst gör det ont är för övrigt skriven till Elin Wägners 50-årsdag). Måste ni välja så skulle jag föreslå Ester Blenda.

måndag 6 november 2017

Idag skall regeringen be om ursäkt för att man ansett att kärnvapen skall förbjudas...


Om någon timme skall det ske. Den rödgröna regeringens försvarsminister Peter Hultqvist skall be Trumpadministrationens försvarsminister om ursäkt för att Sverige i FN agerat för att förbjuda kärnvapen. Trumps försvarsminister kommer till Finland för att medverka vid ett möte för nordiska försvarsministrar. Pentagon bekräftade i fredags sin närvaro. Redan har den svenska regeringen skickat ett brev till Trumpadministrationen där man böjer huvudet och berättar att man lagt frågan i en utredning som presenteras precis efter nästa val. Accepterat av det regeringsparti som i denna fråga uppträder i gröna clownkläder. Var det inte Juholt som menade att Sverige är på väg att avveckla demokratin?

Bildning eller arv?

Solen har gått upp över fjärden, dimmorna har lättat och ved skall huggas inför nästa vinter. Inte för att man vet att man lever då, eller ens om planeten orkar bära homo sapiens så mycket längre, men ved är i sig en del av den kultur jag lever i sedan 45 år tillbaka. Svenskt Näringslivs välbetalda språkrör Leif Östling lever i en annan kultur, förmodligen har han satt sin sista potatis som upplyft figur efter gårdagens Uppdrag Granskning.

Nu är det nog så att många i den klass, där Östling lever, egentligen lever i en värld där de tror att de utgör den elit som skall rädda världen. Demokrati är ju numera ett ifrågasatt experiment som en liten elit anser sig stå över. Jag skrev bland annat här om det, men anledning av Jason Brennans bok Efter demokratin.

Stina Oskarsson berättar om hur en ung man på ett gymnasium i en av Stockholmsområdets mer välbärgade områden ritade en normalfördelningskurva som skulle visa hur samhällets intelligens fördelar sig bland befolkningen - gossen meddelade att de som gick i den finare skolan befann sig vid den smala spetsen längst till höger. Sedan meddelade han: "Vi tillhör eliten och det är ändå vi som kommer att styra det här landet framöver. Så kom inte till oss och tala om demokrati."

En del av den sortens gossar lär väl växa upp till den elit som de facto har alldeles för stort inflytande i samhället. Problemet med ett samhälles utveckling är bland annat att det finns gräddhyllor ifrån vilket rent ut sagt korkade figurer flyter fram tack vare föräldrar, arv och kontaktnät. Det slog mig under åren som politiker som bevistade ett antal kungamiddagar och annat fint att vare sig begåvning eller bildning existerade i den omfattning man kunnat hoppas. Tvärtom, några av de mest korkade figurer jag träffat under mitt liv - och då har det inte med politisk värdering att göra - finns i eliterna. De hade aldrig någonsin nått sin position utan arvet i form av namn, kontaktnät och pengar.

Tyvärr kommer vi att få se allt mer av detta i takt med att klyftorna i samhället ökar i takt med inkomster från kapital samlas på hög hos en liten elit vars ätteläggar kan kompensera bristande förmåga med pappas pengar. Denna utveckling är inte bra för ett samhälle. Det berättades för mig, när jag var ledamot av en skatteutredning, att Bertil Ohlin, partiledare för Folkpartiet, en gång hävdat att arvsskatten borde vara hundra procent i ett demokratiskt samhälle. Förmodligen var tanken att kompetens och bildning skulle väga mer än namn och ärvd förmögenhet.

Jo, jag tror att det ligger mycket i det.

Det komiska är att den lilla elit vars idé om samhälle och ekonomi ställt till det - och som lever i en värld av Östlings värderingar - anser sig vara den elit som skall styra när demokratin urholkas. De är som en dålig fars.


söndag 5 november 2017

En gråtrist morgon med fundering över de hopplösa

Det finns inget värre än förnekarna. Särskilt de som klätt sig i gröna kläder.  De som ger sken av att vi är på rätt väg, de som väljer och vrakar i statistiska detaljer och sedan vrider till dem. Av ett enda skäl: inte skrämma väljare, inte skapa "klimatångest", inte skapa känsla av att det system som gett oss så mycket gott nu håller på att ta stryptag på oss.

Inte så att planeten hotas. Eller ens livet på vår planet. Det som hotas är människans möjlighet att upprätthålla det vi slarvigt kallar civilisation. Är man lagt för kollektiv skuldbeläggning och kollektiv bestraffning så är det väl inte mer än rätt att vår art kommer att få lida.

I takt med att vi skadar de planetära processer, som varit grund för att just människan kunnat dominera planeten, skadar vi oss själva. På allt mindre geografiskt område - som kommer att vara beboeligt för homo sapiens - kommer den globala  överklassen att trängas medan de andra kommer att försöka överleva på gravt ogästvänliga områden. Så ser det ut. De som inte får plats har bokstavligen kokats till döds eller dränkts.

Vi skapar detta alldeles själva. Av ett enda skäl: vi är fångar i ett system som domineras av kortsiktighetens förbannelse. I tron att finansiellt kapital (siffror på konton)  är likvärdigt med naturkapital, realkapital (skolor, sjukhus etc) och humankapital (kunskap, bildning, empati) har vi lagar och regler som gör att aktiebolags mål är att ge avkastning, i form av siffror på konton, på insatt kapital. Tankefiguren - allt blir till det bästa för de flesta om alla strävar efter fler siffror på sina konton - är bisarr, men likt förbannat en grundbult för det som kallas kapitalism. Den sentida kapitalismen har i allt större omfattning blivit alltför kreativ för samhällets bästa, den har vulgariserats, blivit alltmer beroende av kortsiktighetens förbannelse, dess företrädare - och dess medlöpare inte minst i socialdemokratiska kläder och på senare tid också gröna clownkläder - har drivit fram globalisering där kapitalet tillåts gå på tillväxtjakt var helt det vill.

Den stora tragedin är att globaliseringen går hand i hand med att dess företrädare - blå, röda och gröna - inte begriper att det är skillnad på frihet för människor och frihet för kapital. Och att det senare, som systemen ser ut, har en dominerande målsättning: avkastning nästa nästa kvartal.

Det är ett stort misstag att måla upp global masskonsumtion av elbilar, eller ens tankar på fossilfria processer för framställning av stål,  som lösningar på de problem vi står inför. Det är lika naivt som det är falskt att framställa Sverige som ett föredöme i världen - vi ligger på tionde plats på listan över länder vars befolkning per capita gör störst ekologiska fotavtryck genom vårt sätt att konsumera och leva. Våra ledande opinionsbildare - det gäller allt från fackliga ledare och näringslivets tolvtaggare till gröna politiska företrädare - värnar förnekelsen till den grad att de blir det största hindret från att vi skall ta till oss verkligheten som den ser ut.

I vår hybris talar vi gärna om att vi lever i antropocen - människans tidsålder när vi påverkar planeten mer än naturen själv gör. Men. Vi har ju reducerats oss själva till kuggar i ett ekonomiskt system, vi är fångar i ekonomismens tankefigur, gjort oss beroende av system som kräver ekonomiskt tillväxt för att överleva - ekonomiskt tillväxt som kräver ökande konsumtion i en tid när vi redan konsumerar sönder planetens förutsättningar att bära goda mänskliga samhällen.

Konkret ger sig detta uttryckt i den svenska riksdagens beslut om en den upphaussade klimatlagen: beslutet om lagen kombinerades med ett beslut om att klimatåtgärder  inte får leda till att den ekonomisk tillväxten hämmas. Viktigare anses inte de planetära processerna vara.