söndag 8 december 2019

En luggsliten and, kattfot och Evert Taube

Godmorgon ungdomar! Gör det lätt för mig denna morgon, intressanta (??) saker kan ju kopieras, här från gårdagens FB-inlägg. Jag vet att ni är många som vägrar Facebook att få insyn i er hjärnor och hjärtan, vilket kan vara väl så klokt.


lördag 7 december 2019

Misstroedneförklaring - är det rimligt?

Är det rimligt att hota med misstroendeförklaring riktad mot arbetsmarknadsminister Nordlund? Hon är ju ny på jobbet, var inte med att förhandla fram det så kallade januariavtalet där Centern fick med sin stora baby: privatiseringen av Arbetsförmedlingen.

För det första: När regeringsföreträdare hävdar att det är fel att hota med misstroendeförklaring mot en minister för den politik som förs - och inte för egna misstag - så är de ute på hal is. Eller snarare: hycklar. Man har nämligen gjort samma sak själva. Det skedde 2012. 

Då var det S, MP, V och SD som hotade med misstroendeförklaring om inte den dåvarande socialförsäkringsministern Ulf Kristersson, mot regeringens vilja, ändrade regelverket för sjukskrivnas arbetsförmåga så att de tidigare reglerna skulle återtas. Kristersson ändrade. Hotet räckte.

För det andra: Regeringen behöver alls inte avgå för att ett statsråd röstas bort. Det är inte de som hotar med misstroendeförklaring som avsätter regeringen. Det är i så fall Löfven själv.

För det tredje: Kritik från S och MP har framförts för att V i realiteten gör upp med SD. Det kan man förstås vara kritisk mot. Men såväl S som MP gjorde gemensam sak med SD när de 2012 hotade med misstroendeförklaring mot Ulf Kristersson. Det är lätt att se flisan i den andres ögon men inte bjälken i de egna.

Slutsats: Ja, det är riktigt att hota med misstroendeförklaring. Annie Lööf och Martin Ådahl har drivit fram förslag som är absurda och som inte stöds av nästan någon annan. Nyval? Nej, det blir det inte. Att Centern skulle gå till val på en idiotfråga är uteslutet, därmed kommer man att släppa sitt krav på privatiseringar.

Det förekommer alltså hårda ord från Socialdemokraterna och MP med anledning av att Vänsterpartiet tagit initiativ till misstroendeförklaring. Som således fått stöd av KD, M och SD.

I debatten förekommer inslag som uppenbart är till för att förvirra.

Det är visserligen helt riktigt, som S framför, att neddragningen av Arbetsförmedlingens kontor till stor del är följd av att M och KD fick igenom sin budget i riksdagen med hjälp av SD. Men det är ju inte det misstroendeförklaringen i första hand handlar om, inte i andra hand heller. Så den debatten är till för att retoriskt förvirra.

Det handlar om privatisering av Arbetsförmedlingen - det vill saga att privata aktörer skall sköta det konkreta arbetet. M och KD, som i princip är positiva till privatiseringar, anser att just Arbetsförmedlingens uppgifter inte lämpar sig för privatisering. De försökte sig på detta, i mindre skala, under Reinfeldtregeringen och lärde sig att det inte fungerar.

De som inte lärt sig är Annie Lööf och Martin Ådahl - den sistnämnde är någon sorts nyliberal ideolog inom Centern. Det är dessa två som drivit igenom förslaget på privatisering.

Minns ni Stureplanscentern? Där hörde Annie Lööf hemma politiskt när hon tog över partiledarskapet som nyliberalismens främste företrädare bland partiledarna. Att Centern står till höger om Moderaterna i ekonomiska frågor - det gäller i snart sagt all ekonomisk politik - hade förstås aldrig skett under tidigare partiledare som Torbjörn Fälldin eller Olof Johansson. De kallade, ofta med en fnysning, Moderaterna för bolagshögern. Centern hade en ekohumanistisk grundsyn med socialkonservativa inslag, nu har man en nyliberal grundsyn över hela fältet.
Här skrev jag om Stureplanscentern.

fredag 6 december 2019

Nyamkos julsång till Ulf: I will be home again

Julfesterna förbereds, så ock traditionen att sjunga en stump för varandra.  Nyamko tycks längta till den andra sidan, för denna låt hörs repeteras i Liberalernas kansli: 



I will be home again
Don't worry dear
I'll be home again
So won't you dry the tear
The promise in your eyes
Will see me through
There'll be brighter skies
When I come back to you

A-a-ah sweetheart
The love you're giving
Thrills my hungry heart
You make my life worth the living
Although we are apart
I will be home again
We'll start anew
Darling until then
Our dreams will have to do

A-a-ah sweetheart
The love you're giving
Thrills my hungry heart
You make my life worth the living
Although we are apart
I will be home again
We'll start anew
Darling until then
Our dreams will have to do

torsdag 5 december 2019

Försvarsmakten hotar Vättern

Har skrivit många gånger om det förr. Det är så absurt som det kan bli. Ny film om angreppet på Vättern.

onsdag 4 december 2019

Nato fyller 70...

Nato fyller 70 år och det firades igår med en galamiddag hos drottning Elizabeth II i Buckingham Palace.

Nato intar samma vördnadsfulla ålder som jag. Dock känner jag mig piggare än vad Nato synes vara. Frankrikes Macron har gett Nato diagnosen hjärndöd. Visserligen har jag också blivit kallad hjärndöd - av en ung miljöpartist i karriären då jag dristade mig att förorda en övergång till sänkt arbetstid trots att MP hade lagt av med det kravet med rörmotivet att det var omodernt.

För övrigt är det Nato som i realiteten stoppade Sverige från att rösta för FN-konventionen om förbud mot kärnvapen. Man la sig i svensk politik. Precis som Kina försöker genom att stoppa svensk film att visas i Kina. Dom är allt bra lika. Lägger sig i hur svensk politik skall drivas. USA lyckades få Margot Wallström att lyda och sedan avgå. Kina lyckades i vart fall inte med Amanda Lind.

Själv är jag mer som Kina i det fallet: jag lyckas inte påverka regeringen.

tisdag 3 december 2019

En bra sammanfattning av läget

Gör det lätt för mig... länkar till DN:s klimatbilaga som är en riktigt bra sammanfattning av läget.

https://www.dn.se/klimatet-just-nu/

måndag 2 december 2019

Grottmän stiger fram igen

Det handlar om 2020 års väggkalender från företaget Ponsse, som är en stor finsk tillverkare av skogsmaskiner. Kalendern visar skogsmaskiner och lättklädda kvinnor.

Nätverket för yrkesverksamma kvinnor i skogsbranschen har med rätta reagerat på kalendern från Ponsse, vars ledning och inköpare av reklam lär ha levt i grottor de senaste åren.

Kalendern har designats av ett tyskt företag, vars grottmän skriver på sociala medier: ”Flickor och skogsmaskiner – det här är paradiset”.

Andra grottmän har kallat de kvinnor som reagerat för ”tokradikala feminister”, ”fula” och ”överdrivna kärringar som inte har tillräckligt med annat att göra”.

Ordvalet känns igen från kampen för kvinnlig rösträtt. Längre har vi inte kommit.

Reklamhistorien är förresten fylld med skitreklam. Här några exempel:





söndag 1 december 2019

Stefan Löfvens julsång till Annie Lööf

En säker källa - min katt - berättar att julfirandet förbereds i regeringskansliet. I år festar regeringen med C och L. Statsministern övar för fullt för att sjunga denna till sin boss Annie Lööf:




I'll be a strong as a mountain,
Or weak as a willow tree,
Anyway you want me,
That's how I will be.

I'll be a tame as a baby,
Or wild as the raging sea,
Anyway you want me,
That's how I will be.

In your hand my heart is clay,
To take a mold as you may.
I'm what you make me,
you've only to take me,
And in your arms I will stay.

I'll be a fool or a wise man,
My darling you hold the key,
Yes, anyway you want me,
That's how I will be,
I will be.


lördag 30 november 2019

Trettioåtta år sedan - fast det var ju nyss...

Miljöpartister i Sörmland. En av de verkliga eldsjälarna saknas: Monica Lindow. Men annars finns många med... Fantastiskt, ideellt arbetande, gäng!
38 år sedan. Ett foto med ganska många boomers... sådana som är födda mellan 1946 - 1964. Men dessa boomers insåg det som våra generationer höll på att ställa till med. Så vi bildade ett nytt parti byggt på idén om fred och nedrustning, ekologisk hållbarhet, rättfärdig fördelning och delaktig demokrati. Partiets byggdes som ett antipartiparti med stadgar som skulle motverka livstidspolitiker, politiskt mångsyssleri och toppstyrning.

Vi var det första parti som införde interna krav på varvade listor (kvinnor och män) och kvoterade styrelser och utskott. Rötterna fanns hos fredsrörelsen, miljörörelsen och kvinnorörelsen. Vi ville se en socialekologisk blandekonomi, en sorts medborgarideal med stöd till självägande kooperativa företag och regelverk som hindrade spekulation i bland annat bostäder.

Vi angreps från vänster och från höger. Från vänster för att vi ville öka människors frihetsrum, ta bort skatt på låga arbetsinkomster, förbjuda kollektivanslutning och införa grundtrygghet lika för alla. Från höger därför att vi ville förhindra spekulation i t ex bostäder, införa miljöskatter, avveckla ränteavdrag och behålla hög skatt på höga inkomster.

fredag 29 november 2019

Friday for Future eller Black Friday.

Fridays for Future eller Black Friday? Idag ställs två rörelser mot varandra. Och med det ställs en fråga på sin spets: kan vår ekonomi fortsätta fungera som den gör?

Ekonomipristagaren Joseph Sieglitz skrev i The Guardian hur vårt sätt att mäta ekonomisk tillväxt utgör en del av klimatkrisen. Vi måste sluta med vår strävan att öka BNP som det ser ut.

När det till och med i Svenska Dagbladet - vars ledarsida upplåtits till sådana som kallas klimatförnekare - numera konstateras att statistiken över BNP-tillväxt kopplade till våra utsläpp "onekligen är deprimerande" så har polletten, om än tillfälligt, ramlar ner. "Den enda gången de senaste decennierna som utsläppen faktiskt har minskat i den takt som krävs för att klara Parisavtalet, var i samband med finanskrisen."

Det Joseph Sieglitz meddelar är att vi måste hitta ett sätt att mäta "hållbar tillväxt" eftersom vi strävar efter det vi mäter. Tänk om det vore så enkelt! Problemet är inte vad vi mäter, utan att vi utformat våra system och strukturer på sådant sätt att de är beroende av ekonomisk tillväxt som sådan. BNP måste öka år efter år trots att det är en såväl fysisk som matematisk omöjlighet, vilket till och med klargörs i Nationalencyklopedin. Den som tvivlar kan sätta sig med papper och penna - eller med räknedosa eller dataprogram - och räkna själv. Eller kika här.

Det här är bra för BNP - men åt helvete för planeten och vår egen värdighet:

torsdag 28 november 2019

Apropå

Så har då Zlatan blivit fjärdedelsägare i Hammarby. Så absurt! Tacka vet jag det här:


PS! Se upp så du inte blir blåst på Black Friday. Antalet inkassoärenden hos Alektum Group ökade med över 20 procent som en direkt följd av köp på Black Friday 2018. För att inte tala om skulden till planeten när vi konsumerar sönder den. Behöver du det du tänker dig att köpa? Eller är du bara påverkad av konsumtionspropagandan?

En av dem som skrivit en hel del om konsumism och konsumtionsliv är Zygmunt Bauman. Han beskriver konsumtionssamhället som ett tillstånd av evig otillfredsställelse. Med det inte sagt att konsumtion i sig är något ont – sådan har ju i en eller annan form pågått så länge människan funnits. Det är i övergången från konsumtion till konsumism och ”konsumistisk kultur” som det sker något. Med människan, med samhället, med planeten.

Och naturligtvis blir det inte bättre av att konsumismen är en av förutsättningarna för det ekonomiska system vi byggt upp och numera gjort oss beroende av. Vi reducerar våra liv till att vara kuggar i ett ekonomistiskt hjul, vi vulgariserar samhället till att alltmer bli ett flöde av varor vars ursprung är naturresurser och slutpunkt synliga eller osynliga molekylsopor som skadar de planetära processer som gjort det möjligt att bygga och upprätthålla goda samhällen.

Det är inte våra behov som styr detta, det är våra frambesvärjade begär efter något som egentligen är ouppnåeligt.

Varje reklambudskap må vara hur harmlöst som helst, men det totala budskapet är ändå: var aldrig nöjd, din jävel. Vi jagas in i en nukultur och snabbkultur – begreppen är Stephen Bertmans. Skapande av ständigt nya ”behov” för att kunna sälja nya varor med allt kortare livslängd – beroende på inbyggt åldrande och ögonblickskorta trender – leder till kortvariga äganden där ingenting får rota sig.

Så fort vi har blivit ägare av en produkt gäller det därför att nedvärdera värdet av den. Därmed kan vi hållas kvar i känslan av otillfredsställelse och begära något annat än det vi har.

Modeväxlingarna måste komma snabbt, vi ska helst inte skaffa några personliga känslor för de saker vi har, vi skall inte lagra minnen i dem, vi skall jaga vidare, byta ut. Du skall aldrig vara nöjd, din jävel. Det är budskapet.

Nöjda människor är ett hot mot systemet. Hållbara produkter är ett hot mot systemet. Det ter sig inte klokt, rent av förfärande korkat, men detta – att ingenting får rota sig – är motor i det ekonomiska system vi byggt upp. Det är förfärande.

Resultatet är förfärande: en miljon arter är akut hotade, grundvatten sinar och människan påverkar klimatet. Att så många och så ihärdigt vänder bort ansiktet från detta är så märkligt. Men inte bara det: en vacker dag kommer allt fler inse att vi blir lurade på våra liv. Den dagen kommer många som idag är uppburna och välbetalda i näringsliv, politik och tankesmedjor att falla.

Om inte så sker, lär planetens möjligheter att härbärgera civiliserade samhällen för den kolbaserade arten homo sapiens mer eller mindre förintas. Nöjd då?

onsdag 27 november 2019

Stora länder släpper ut mest - konstigt?

Så har då klimatdebattörer skapat rubriker genom att upprörda påpeka att Kina producerar mer koldioxid än såväl USA som EU. Vore det inte konstigt om det inte var så? Kinas befolkning är betydligt större än den sammanlagda befolkningen som USA och EU har. Och såväl EU som USA konsumerar prylar, läkemedel, kemikalier, plast, mobiltelefoner etc etc från just Kina.

Så varför är det så frestande att peka på Kina? Ja, ett skäl är nog att på det sättet förminska sitt eget ansvar. Om vi ser till konsumtionen släpper vi i Sverige ut betydligt mer växthusgaser per capita än vad kineserna gör.

tisdag 26 november 2019

Hur tänker dom?

50 miljarder mer till militären på fyra år. Minst. Det vill den rödgröna regeringen, uppmuntrad av de borgerliga partierna som vill ha ännu mer uppbackade av Sverigedemokraterna. När skolan, vården, landsbygden och rättskedjan går på knäna. Hur tänker dom?





måndag 25 november 2019

Kultur?

Har varit på intressanta litteratur- och kulturdagar. Några mycket goda, läsvärda och kloka författare uppträdde tillsammans med en uppburen författare som meddelade att hen aldrig suttit på en middag - "jag har inte sådana vänner" - som röstat på SD och några uppburna kulturpersonligheter som ägnade sig åt sladder och skvaller på liknande nivå som förekommer på nätet - "jag har en vän/väninna som hörde att XX minsann sa si och så och det var minsann förskräckligt".

Mobba namngiven artist - och uppmuntrad därtill av annat högdjur - förekom också. Och vi övriga förväntades skratta med. Det var ju ändå delar av de som nog anser sig tillhöra kultureliten som mobbade.

De som identifierar sig som bildade saknar alltför ofta en del annat.

Men som sagt, en och annan författare hade mycket klokt att säga, en av favoritförfattarna inte minst.

söndag 24 november 2019

Ebbas julsång till Jimmie



When you looked into my eyes
I stood there like I was hypnotised
You sent a feeling to my spine
A feeling warm and smooth and fine
But all I could do were stand there paralyzed
When we kissed, ooh what a thrill
You took my hand and, ooh baby, what a chill
I felt like grabbin' you real tight
Squeeze and squeeze with all my might
But all I could do were stand there paralyzed

Oh yeah lucky me, I'm singing ev'ry day
Ever since that day you came my way
You made my life for me just one big happy game
I'm gay ev'ry morning
At night I'm still the same
Do you remember that wonderful time
You held my hand and swore that you'll be mine
In front of preacher you said
"I do" I couldn't say a word for thinking of you
All I could do was stand there paralyzed

lördag 23 november 2019

Journalistik och tidens norm

Lyssnade en stund på SD:s landsdagar. Hamnade i debatt om samkönades rätt att adoptera. En självklarhet. Idag. När MP tog beslut om denna rätt för mer än ett kvarts sekel sedan fick vi på presskonferensen försvara detta efter aningen hånfulla frågor - i Almedalen pimpade med rejält hånflin från aningen bakfulla journalister. Idag är journalistkåren snarare benägen att kräva försvar av de som motsätter sig rätten för samkönade att adoptera. Tiderna förändras, ibland till det bättre...

Förändring har journalistkåren genomgått också då det gäller t ex invandring - för några få år sedan ställdes hårda frågor, ofta med moralisk underton, till de som hade SD:s uppfattning i frågan. Nu ställs allt oftare uppfordrande frågor, med lätt anklagande ton, till de som vill försvara en mer öppen hållning. Det handlar inte bara om frågornas utformning utan om betoningar, minspel etcetera.

Jag är klart orolig för hur de journalistiska frågeställningarna, och dess underton, kommer att vara om fem år. I ett samhälle med lätt fascistiska drag?

Det är mycket intressant att kika på gamla partiledarintervjuer och se med vilka utgångspunkter t ex SVT:s utfrågare ställde frågor (ibland med lätt hånfull ton) utifrån den tidens politiska norm. 



Så: Vad får vi se när dörrarna dras upp om några år? Ett grin? Ett varmt leende? Rädsla för att ligga fel i tid? Tja, vem vet... Men normerna förändras och medianerna med dem. I humanistisk riktning. Eller dess motsats. I frågor finns ofta en underton, det är den som speglar normen vi lever i.

torsdag 21 november 2019

Homage till Ola Magnell

För 20 år sedan fick Ola Magnell Cornelis Vreeswijk-stipendiet som delas ut till välförtjänt som inte erhållit ett statligt/kommunalt/fackligt stipendium. Mer välförtjänt finns nog inte.

onsdag 20 november 2019

Sluta hyckla!

Omställningen kräver något av oss. Främst krävs att vi är ärliga. Vågar vi inte det är vi del av problemet, inte lösningen.

Ska vi vara hederliga i klimatdebatten så må vi prata om laddstolpar, elvägar och höghastighetståg men om vi inte samtidigt redovisar hur effekten av alla byggen och produktionen av alla nya "klimatsmarta prylar" ska motverkas med kraftigt minskade utsläpp inom andra sektorer är vi bluffmakare. Som inte är mycket bättre än de så kallade klimatförnekarna.

Otrevligt? Javisst!

Ett av de strategiskt förrädiska tankemönstren som hamras in av allehanda politiker är att vi – oavsett i vilket land "vi" syftar på – ska bli det första fossilfria landet. Mål sätts upp. Typ 2040 ska fossiler vara utmönstrade. För säkerhets skull läggs målen långt bort. Men det är ju faktiskt inte årtalet vi blir fossilfria som är intressant för planeten. Det är hur mycket klimatrelaterade gaser vi totalt sett släpper ut. Växthusgaserna lever länge, de går så att säga inte upp i rök bara för att vi slutar producera dem.
Med den vetskapen blir det genast så mycket kinkigare att ställa om samhället. För de enorma investeringar som krävs i infrastruktur och annat kräver i sig fossila bränslen som ger upphov till ökat tryck på klimatet. Men att påpeka den enkla sanningen leder till besvärliga frågor: Hur mycket av vårt "vanliga liv" med dess allt mer absurda konsumtionsflod och förryckta livsstil måste vi ställa om för att ens balansera de utsläpp som de nya investeringarna ger upphov till?

Dessvärre räcker det ju inte med att balansera, vilket gör omställningen än mer besvärlig.
Eftersom det inte bara handlar om hur mycket vi släpper ut i år eller nästa år utan hur stora de samlade utsläppen totalt varit så ligger vi sämre till för vart år som går. Den totala utsläppsmängden som vi kan tillåtas släppa ut, om vi ens vill nå tvågradersmålet, är ungefär 2 900 miljarder ton. Vi har 700 miljarder ton kvar.

Med dagens utsläppsnivåer har vi mindre än 20 år på oss innan vi inte får tillföra någonting. Smaka på det, det är beskt. Och tro inte att vi kan klara detta om vi fortsätter att leva med tron på ekonomisk tillväxt som den heliga graalen. För i varje krona, varje euro, varje rubel, varje dollar finns koldioxid lagrad. I alla led. Oavsett om det handlar om varor eller tjänster.

Men med så kallad frikoppling ska vi lösa alla problem, meddelas av de som har svårt med tidsuppfattning och matematik. Frikoppling innebär att den ekonomiska tillväxten fortsätter utan att till exempel klimatrelaterade utsläpp ökar. Ofta menas relativ frikoppling. Det blir fiffigare på det sättet. Men är bedrägligt eftersom planeten är ointresserad av utsläppens storlek i relation till den ekonomiska tillväxten – det är det som kallas relativ frikoppling och som politiker älskar.

Det som krävs är absolut frikoppling. Det vill säga minskade utsläpp i verkligheten. Och det krävs tillräckliga sådana. Vilket är extremt mycket under kort tid. En ren fantasiprodukt.

Vi hade haft fler år på oss om vi startat omställningen för tio år sedan, ännu fler om vi hade startat för 30 år sedan. Då stod forskarna och knackade på regeringars, fackföreningars och näringslivs dörrar. Ingen jävel öppnade.

Så, ska vi nu säga som det är, eller låtsas att vi kan lösa det med bara ny teknik på den korta tid vi har? Ska vi fortsätta hyckla därför att politikens heliga graal är ekonomisk tillväxt också i länder där vi redan konsumerar alltför mycket i alltför hög hastighet?

Som sagt: Omställningen kräver något av oss. Främst krävs att vi är ärliga. Vågar vi inte det är vi del av problemet, inte lösningen.

tisdag 19 november 2019

Kan priset till Gui Minhai minska flygturismen?

Hyckleriet fortsätter. Samtidigt som den rödgröna regeringen vill minska flygandet ökar den militära
flygningen - man bjuder till och med in andra länder att öva krig i vinterklimat.

Stina Oscarson skriver i SvD: "Ta bara det faktum att utbildningen av utländsk militär i Arvidsjaur har ökat med 350 procent de senaste åren då allt fler länder vill genomföra sina militärövningar i vinterklimat för att förbereda en kamp om Arktis naturresurser. Att hyra ut Norrland till militärövningar är uppenbarligen en inkomst som Sverige inte tackar nej till då ju tillväxten är extra viktig i denna del av landet. Och trots att utsläppen från militärplan lär vara betydligt högre än för reguljärflyg finns inget krav på redovisning av de utsläpp dessa övningar genererar. Detta är mer än en målkonflikt. På gränsen till ren cynism."

För övrigt satsar regeringen pengar på ökad ekoturism - typ: åka släde efter renspann - från Kina. Man lär flyga därifrån. Inte ta elcykeln. Möjligen kan flygturismen från Kina minska nu efter Amanda Linds utdelning av pris till Gui Minhai. Snyggt jobbat, Amanda!