lördag 16 juni 2018

Kristna gillar SD allt mer...

Lite lat idag, så jag repriserar mitt Facebookinlägg från häromdagen - ledde till en del debatt.

Jaha, så var det med det... Sverigedemokraterna växer så det knakar hos kyrkobesökare. Som troende ateist är jag inte överraskad. Bilden av att be om frälsning på söndagen för att på måndagen kränga vapen åt Bofors är inte ny. Jag minns så väl teveprogrammet om Boforsdirektören...  Så det går tydligen bra att himla med ögonen på söndagen och rösta på ett parti med nazistiska rötter på måndagen. En gång i tiden var MP störst bland präster i Svenska Kyrkan, förmodligen för partiets utpräglade etiska hållning och kamp för amnesti.

Så här det det ut idag visar en SIFO-mätning som tidningen Dagen beställt, kristna tycks ha gått in i kyrkan som kristdemokrater och ut som Sverigedemokrater... Möjligen skulle man kunna byta ut Hasse och Tages gamla slagdänga "Vad i helvete har dom för sig på banken efter 3?" mot "Vad i helvete har dom för sig i kyrkan efter 11?"


fredag 15 juni 2018

Errosion

Att ords betydelse erroderar i det perversa konsumtionssamhället är förstås inte nytt. Men nu har kniven satts i kvarvarande rester av ordet exklusiv...

torsdag 14 juni 2018

Alice Bah Kunke, hur vore det med lite ekonomisk demokrati?

Demokratiminister Alice Bah Kunke (MP) berättade i Ekots lördagsintervju om hur hon och regeringen vill stärka demokratin, flera förslag kommer att presenteras. Men. Demokrati handlar inte enbart om hat och hot på nätet, inte bara om att många känner sig främmande inför partier och valdag,

Det handlar också om var makt över framtiden finns. Det handlar också om ekonomisk demokrati. Demokratin urholkas i takt med att reell beslutsrätt handlar mer om ekonomisk makt än om politisk. Demokratin handlar om ekonomi, om internationella avtal som urholkar folkvaldas möjlighet att ta beslut. Om hur pengar och därmed makt sugs upp i allt högre hierarkier som behärskas av allt större bolagssfärer.

Att gladeligen acceptera - till och med applådera - internationella avtal som flyttar makt från folkvalda till kapitalvalda innebär att demokratin urholkas. Att inte tala om detta, än mindre göra något åt det, är och förblir alldeles förskräckligt oavsett om det beror på naivitet eller politisk övertygelse. Jag inbillar mig att det i detta fall handlar om naivitet och bristande analys av maktförhållanden. Det var faktiskt länge sedan jag hörde en ledande miljöpartist tala om maktförhållanden. Nästan 17 år faktiskt. Men jag kan ju ha missat nåt.


onsdag 13 juni 2018

DN gör vad man kan för att öka flygandet...

Dagens Nyheter ger prenumeranter erbjudande om rabatt påflygresor. Förmodligen rabatt som motsvarar flygskatten. Minst.  DN gör vad man kan för att påskynda klimatförändringarna. Det anses väl lönsamt för ägarna. Och lönsamhet är viktigare än planeten. I sann liberal anda. Peter Wolodarski ger sig inte.

tisdag 12 juni 2018

Kris- och krigsbroschyren saknade en ursäkt från de makthavande...

Vilken tur att svenska politiker har Putin att peka på. Så riksdag och regering har fått argument för att ge ut broschyren Om krisen eller kriget kommer.  Där får vi läsa att det finns hot mot vår självständighet och säkerhet. Och att fred, frihet och demokrati är värden som vi måste skydda och stärka varje dag.

Så vilket tur att riksdag och regering har Putin att ta till. Det vore ju pinsamt att behöva beskriva hotet som det är. Nämligen att politiker, medier och marknadens gycklare gjort allt  för att i globaliseringens namn bygga upp det sårbara samhället där allt mer av makten överförts till system och strukturer som vi inte har minsta lilla kontroll över.

Krisen som lär komma har inte ett dyft med Putin att göra. Den har makthavande politiker skapat alldeles själva. En ursäkt hade varit på sin plats i den där broschyren.

Fria Tidningen är som sagt återupplivad och min senaste ledare handlade om kris- och krigsbroschyren. Prenumeration här.
Vi skall värna självständighet, meddelas i broschyren. Vilken självständighet? Mig veterligen är vi numera del av en union där allt fler beslut tas, mig veterligen gör vi oss dagligen mer beroende av en globaliserad marknad vi inte har minsta inflytande över.


Vi skall värna säkerheten, meddelas. Vilken säkerhet? Mig veterligen har makthavande politiker byggt bort säkerhet med svindlande hastighet. Kopparledningarna rivs, köpcenter centraliseras, trygghetssystemen bygger på digitaliserad byråkrati, livsmedelsförsörjningen är skröplig, vi producerar 11 ton koldioxid per person när det borde vara 1 ton, värdlandsavtalet med Nato skapar nya konfliktytor.

Krisen kommer, var så säker. Av den enkla anledning att de makthavande politikerna skapat alla förutsättningar för kris. Steg för steg har de i gemensam naivitet byggt det sårbara samhället. Och de som talat om vikten av att bygga robusta system, grundläggande självtillit och rimliga regional självförsörjning ha utmålats som bakåtsträvande. 

Miljöpartiet var det parti som länge påpekade att självtillit är det bästa sättet att möta omvärlden utan rädsla. På 90-talet hölls gröna presskonferenser om bygge av ett robust samhälle. Få kom. Än färre skrev. Det var ju så in i helvete omodern att ifrågasätta globaliseringen och dess inneboende destruktivitet. Idag har den politiskt gröna rösten tystnat, istället hyllar man globaliseringen och som enda gröna parti i Europa försvarar man handels- och maktförskjutningsavtal som CETA precis som sina borgerliga och socialdemokratiska kollegor.

Sverige tillhör de länder som är mest sårbara. Och vi jobbar hårt för att öka sårbarheten. Vi kan inte ens unna oss att ha kopparledningar kvar… än mindre en statlig penningförmedling… och absolut inte regelverk som få samhällets funktioner att fungera eftersom allt mer säljs ut och blir beroende av marknadsaktörer vars framförhållning är nästa kvartalsrapport. Sverige lär dessutom vara det mest digitaliserade landet. Den digitala kollapsen kommer. Allt annat vore osannolikt. Naiviteten har inga gränser i en struktur där allt vävs samman, allt slås ut. 

Så visst kommer krisen. Så visst är det bra att de makthavande i broschyren meddelar att landets invånare bör ladda upp med potatis, havredryck  och nyponsoppa.

Krisen som lär komma har inte ett dyft med Putin att göra. Den har makthavande politiker skapat alldeles själva. En ursäkt hade varit på sin plats i den där broschyren. 

måndag 11 juni 2018

Det är inte Åkesson som får skulden... det är ni, Löfven och Kristersson.

Det är här och nu vi väljer väg. Det är här och nu vi riskerar att gå vilse så att vi glömmer vad vi lärt, vad vi sett och läst om.
Det är här och nu vi riskerar att göra “vi mot dom” till vår helt dominerande tankemodell.
Det är här och nu vi väljer om vi ska ta steg som ger läraren skyldighet att ange barn, sjuksköterskan att ange den sjuke, socialtjänsten att ange den utsatte.
Det är här och nu – närmare har vi aldrig varit - vi är på väg att ta steget in i en samhällsmodell som gör oss alla till del av angivarsamhället. Samhället där det blir en uttalad eller outtalad plikt för medborgare att ange den andre. Ange den andre. Ange. Där vi alla till slut riskerar att bli angivare i hopp om att inte bli angivna.
Hela ledaren finns här, gillar du den så dela den. För det är allvar nu.


söndag 10 juni 2018

Jan Axelsson är död

Jan Axelsson är död. För två veckor sedan ringde han och berättade om sin sjukdom, vi hade ett långtsamtal om politik, livet och våra förhoppningar. Vi gillade samma musikstycken av Mahler och brukade hojta till varandra när Djurgården vann.
MP-Kongress i Jönköping. Våren 1990. Nya språkrör skall väljas. Ett försök till nystart efter 18 månader med konflikter. Jan Axelsson och Margareta Gisselberg blir valda. Margareta var något av veteran i politiska utskottet, Janne var relativt ny men hade, precis som Margareta, många års erfarenhet av kommunpolitik.
Jan var verbal, påläst och med ett rejält mått av humor. På min sajt om MP:s historia skrev jag: "Jag är övertygad om att han kunnat bli en stark tillgång i valrörelsen om partiet gett honom utrymme..."
Tyvärr fick han aldrig en riktig chans i valrörelsen 1991 då partiet åkte ur riksdagen efter bara en enda mandatperiod. Striden mellan partiets kongressvalda ledning och riksdagsgruppen var emellanåt absurd. Inte ens i valnumret av partiets egen medlemstidning - Grönsaken - lanserades språkrören utan gruppledarna i riksdagsgruppen. Förenklat kan man säga att det var en kamp mellan mörkgröna och ljusgröna, i medierna ofta beskrivet som fundisar resp realos.
Janne fick i nåder ställa upp i SVT:s partiledarintervju, men var då okänd för de flesta. Han förberedde sig noga och seriöst. Han gjorde utmärkt ifrån sig. Fick bra recensioner i tidningarna. Problemet var att han var okänd, ett nytt ansikte för de flesta. Med såväl kunnighet och sympatisk humor mötte han frågorna.
Tyvärr fick Janne vara språkrör just den tid när det var som rörigast och som mest bråkigt i partiet. Men, än en gång, det var inte Jannes fel. Verkligen inte. Och när medierna för några år sedan kunde berätta om att Janne avhyste några rånare så fanns allt med: kampen, modet, ödmjukheten, humorn. 

Det var Janne.

Är det några ord som jag förknippar med Janne så är det: Generös med varmt hjärta. Tänk att få säga det utan att ta hänsyn till att man skall säga något snällt, tänk att få säga det bara för att det är sant.


Alternativa sanningar och örongodis

Alternativa sanningar som gynnar de makthavande är alltid populära. De värnas ömsint, upprepas ständigt och bankas in som sanningar. Nu senast i SvD som meddelade vilka tio historiska händelser alla svenskar bör känna till. En av dessa händelser var när "allmän rösträtt" infördes. Liberala och socialdemokratiska kretsar har värnat bilden av att sossar och liberaler drev igenom allmän rösträtt 1917 och att denna gällde i riksdagsvalet 1921. Men det där är ju en myt.Tillhörde man den fattigaste klassen så fick man inte rösta förrän 1945.
Innan dess fick inte de som mottog "socialbidrag" rösta. Många äldre fick därmed inte rösta. Äldre kvinnor inte minst. Men se det passar ju inte den socialdemokratiska historieskrivningen att man drev igenom en klasslag, Passar inte den svenska självbilden heller.
Medborgarrätt hette pengar ända fram till 1945. Då fick fattiga också rösta.
Allmän rösträtt - då även de som ansågs vara ”psykiskt handikappade och utvecklingsstörda” - fick rösträtt först 1989. Det känns lite lustigt att suttit i riksdagen och röstat så att allmän rösträtt införts...
Även i mer uttalat feministiska kretsar framhålls att kvinnor fått rösträtt i valet 1921 - jo, kvinnor som hade inkomst eller blev försörjda utan hjälp av det offentliga. Fattiga äldre kvinnor hade därmed inte alls rösträtt. Men de räknas väl inte in. Fattiga är ju så trist att tala om. smutsiga var dom ju också. Vad jag anser om detta kan läsas i boken Det nya klassamhället (1996) - det gick bra att som språkrör för MP skriva om sådant på den tiden, insikten att ekologisk hållbarhet måste gå hand i hand med social rättfärdighet var en grön grundbult

Fler alternativa sanningar: 
En sådan sanning - än en gång framförd på Aftonbladets ledarsida - är att det var säldöden som tog in MP, som första nya parti på 70 år, i riksdagen 1988. Det var det inte. 

MP hade mer än 10 procent i opinionsmätningarna under vintern före sälsommaren då tusentals sälar dog. I och med att vi närmade oss fyraprocentsspärren fick vi ökat medieutrymme, vi drev frågor om miljö, sänkt arbetstid, rättfärdig fördelning, fredsfrågor och kritik av den regellösa frihandeln. 

Framförallt var vi annorlunda än de andra partierna, ett annat språk, en annan attityd. Intresset för partiet ökade. Sedan kom sälarna och varenda parti lovade att bli miljöpartier. Folkpartiledaren klappade sälar i teve. Men den alternativa sanningen - nu senast alltså torgförd i Aftonbladet i samband med att debatten om att den torra väderleken kanske lyfter MP:s opinionssiffror - lever kvar eftersom den passar så bra för sossar,och liberala ledarskribenter att upprätthålla. (Tidningen Forskning och Framsteg fick be om ursäkt för att de hade en artikel med den alternativa sanningen,..)

En sanning är däremot att god god musik kan vara gränsöverskridande:

fredag 8 juni 2018

Svenskar är hederliga och anständiga, menar Per G

Sverigedemokraterna näst största parti, meddelas i SVT. Nästan fem gånger större än Miljöpartiet i vars senaste valrörelse ältades vem som skulle bli tredje största parti, MP eller SD. Det blev som det blev, och det kan förklaras av att det var som det var och är som det är...

Dock landade MP några tiondelar över fyraprocentsspärren. Per Gahrton skriver på Facebook att "Miljöpartiet går framåt och överlever och kommer, eftersom miljökrisen är verklig, att dominera Sveriges politik under resten av 2000-talet ungefär som Socialdemokraterna dominerade 1900-talet. SD är ett utslag av svenskarnas skämtlynne, de vill driva med makteliten. Men i grund och botten är SVENSKAR, i motsats till Sverigedemokrater, anständiga och hederliga människor som älskar mer än de hatar..."

Jag vet inte om jag tror riktigt på det där. För det första tror jag att svenskar är som de flesta, vi kan både älska och hata, jag tror inte ens att den där självbilden av att vi är "anständiga och hederliga" gäller mer för oss än för andra. Och jag tror att MP skulle behöva vara något mer än det är idag för att bli det statsbärande partiet under 2000-talet. 

Pers tilltro till ett bra valresultat delas av andra ledande miljöpartister. Någon oro får tydligen inte visas utåt. Och kanske vet de mer än vi dödliga, kanske har man fokusgrupper och egna opinionsmätning som gör dem så tillfreds med tillvaron. Något vädjande om röster hörs i alla fall inte. Bara självsäkra ord sin egen styrka och god politik. Vilket väl snarast gör att de som står och 
väger kan känna att de nog kan välja det andra partiet istället - MP tycks ju så säkert på att det ändå kommer in. Kanske det är den glipa som gör att Feministiskt Initiativ kan slinka in till slut. Kanske till kostnad av att MP åker ur.  Vinner vi något på det? Därom tvistas det såväl mellan grönrosa som inom grönrosa.


onsdag 6 juni 2018

Nils E Eriksson

Nils E Eriksson är död. Minnas Nils som omutbar, vänlig och rakryggad. Ett stort stöd under mina första år som språkrör för Miljöpartiet, ett föredöme, det som, med ett traditionellt ord, kan kallas riktkarl. Fredsrörelsen, solidaritetsrörelsen, miljörörelsen, allt fanns inom Nils. 

När läkare krävde högre löner var det läkaren Nils som gick ut och krävde lägre löner eftersom konsumtionsnivån redan var på tok för hög för planetens överlevnad. Och minsann var det han som skänkte mig en dator att skriva på när jag var språkrör innan vi kom in i riksdagen 1988. "Du skriver så mycket och så bra, kan den här underlätta?" stod det i följebrevet. 

Nils kom in i landstinget i Halland 1988. "Jag inköper en grårandig kavaj som Agneta och jag i fortsättningen kallar landstingskavajen och en rostbrun polotröja för landstingsarbetet".

Nils var en av de där man alltid kunde lita på. Rakryggad, tydlig, modig. Bland annat krävde han alltså, som läkare som tillhörde en höglönegrupp, stopp för löneökningar för läkare. Han skriver i sin bok Lymlar och ligister med pamfletter och plakat:

"Vi hade kommit fram till att det inte var rimligt, att den höglönegrupp som vi ingick i skulle kräva ytterligare ökning av vår konsumtion. För att en rimligare fördelning av resurserna ska kunna ske måste naturligtvis de stora löntagargrupperna i i-länderna minska sina krav. Men det var orimligt att kräva att svenskar med lägre inkomster skulle avstå medan höglönegrupper fortsatte att ta för sig. De mest privilegierade måste självfallet i förta hand minska sina anspråk."

Och visst var det Nils som inspirerade mig att på frågan vad som var det första jag skulle göra om jag blev landshövding svara: kräva sänkt lön med en tredjedel. Vi behöver fler goda politiska lymlar så vi kan driva fram den fredliga gröna kulturrevolutionen.  Kort sagt, vi behöver fler Nils E Eriksson.



tisdag 5 juni 2018

Nej, det var inte flygskatten, hur mycket än Centern och Björklund än försöker

En Nextjet-flygning från Gällivare på nyårsdagen blev kraftigt försenad eftersom piloten satt i polisens arrest. Han hade kvällen innan misshandlat en bekant på krogen, tagit exstasy och narkotikaklassade läkemedel. Piloten dömdes senare till en månads fängelse av Gällivare tingsrätt.

Ett annat Nextjetplan flög till fel stad och landade i Luleå i stället för Göteborg. Bolagets flygplan var mellan 25 och 30 år gamla med enormt buller i kabinen, upp till 90 decibel. Flygplanen som andra bolag slutat använda för passagerarflyg var så svaga att de flera gånger tvingats lämna bagaget på marken för att planen inte klarat vikten.

 I april 2016 gled ett Nextjet-plan av landningsbanan på Lapland Airport i Gällivare. Ett annat plan råkade köra på en lampa så att en styrklaff i den ena vingen skadades. Men i stället för att ta planet ut trafik genomfördes fem flygningar med den skadade klaffen. Först efter år av påtryckningar från de mindre kommunalägda flygplatserna dömde Transportstyrelsen till slut ut ett vite till Nextjet på 700 000 kronor för brister i flygtrafiken från Lycksele och Vilhelmina/Hemavan.

Men trots alla problem lyckades vd Magnus Ivarsson övertyga statliga tjänstemän, flygplatschefer och ägarna att han skulle lösa alla problem.


Lärorik läsning - om politiker och ledarsidors fäbless för sådant troll och andra ägnar sig åt. Dagens ETC har granskat flygbolaget som skyllde på flygskatten. Ur artikeln:
Bara timmar efter konkursen kom tvärsäkra svar från upphetsade ledar kribenter och politiker: den rödgröna regeringens miljöpolitik tog kål på Nextjet. ”Flygskatten en skugga över konkursen” och ”Regeringen fick som den ville”, löd rubrikerna. Liberalernas partiledare Jan Björklund twittrade ”Det är väl sådana effekter S vill uppnå med ny flygskatt. Att det flygs mindre. Minst lönsamma linjer slås ur först såklart”. Gotlands Allehandas ledarsida skrev: ”Motarbetas flyget kan man inte sedan sörja att en ensamstående mamma i Arvidsjaur inte kan ta sig vidare i karriären eftersom det krävs kursdagar i Stockholm och hon måste hinna hem till barnen”.
Trafikverkets generaldirektör Lena Erixon samt infrastrukturminister Tomas Eneroth kallades i förra veckan in till Riksdagens trafikutskott för att förklara sig. Men Daniel Bäckström, centerpartist och ersättare i trafikutskottet, hade redan innan ministerns besök en klar uppfattning om orsakerna.
– Det här visar hur hårt flygskatten slår i praktiken mot flygbolagens marginaler, sa han till Värmlands folkblad.
Flygskatten infördes 1 april alltså bara sex veckor innan konkursen. Nextjets problem började långt innan regeringen införde 60 kronors skattehöjning på en inrikesbiljett. Dagens ETC har läst årsredovisningar, avtal, avvikelserapporter och intervjuat ett tiotal nyckelpersoner i och kring bolaget. Nextjets konkurs är inte en historia om en miljöpolitik som gått för långt utan om en flygpolitik som svävat iväg bortom kontroll.
Nextjethärvan visar hur en statlig myndighet, Trafikverket, har drivit på prisdumpade upphandlingar med låga kvalitetskrav. Trafikverket och Transportstyrelsen har brustit i tillsynen av flygbolagets ekonomi och i förlängningen flygsäkerheten. Och bidragsberoende flygbolag och flygplatser har dragits in i ett destruktivt symbiosförhållande.
Nextjets haltande affärsmodell har varit att dumpa priserna vid de statliga upphandlingarna av norrlandslinjerna och sedan förlita sig på bidrag och stöd från desperata småkommuner i Sverige och Finland. Bolagets oseriösa agerande har frodats i takt med att regionalpolitiken allt mer har avvecklats. Varje mindre kommun i Norra Sverige tvingas konkurrera med sina grannar. Desperat försöker orter som Torsby och Lycksele att locka till sig turister och företagsresenärer. När tåg- och bussförbindelserna brister har de små kommunägda flygplatserna fått en helig status. Miljoner har pumpats in från kommun och stat för att hålla dem vid liv.
Hela artikeln finns här.

måndag 4 juni 2018

Utan strumpor och skor

Sitter mitt i smeten. Så att säga. Varmt, vindstilla, sol. Fågelungar som prövas sina vingar och landar lite darrigt, trastar som envisas med att sjunga sina ganska monotona melodier medan deras kollegor spatserar på den ganska torra gräsmattan, blåmesar och talgoxar och alla de andra som fladdrar mellan träden, citronfjärilar och sländor, några vildbin och humlor. De vita syrenerna vid skogsbrynet sjunger på sista versen, men flädern blommar redan. Gullregnet sprakar, doften från tomatplantor som vårdats tränger ut genom växthuset, salladen växer så det knakar, potatisen blommar och morötterna står i läskigt militaristiska rader. Sommar utan strumpor och skor.

Sommar utan strumpor och skor, kan betyda mycket.

Här betyder det ett, där betyder det något annat. Där kan vara Afghanistan där drönare sprängt bort benen på några ungar som varit på fel plats vid fel tillfällen och som av spelarna som avfyrade på andra sidan jorden uppfattas som spill.

Sommar utan strumpor och skor. Mer ojämlikt än det mesta.

söndag 3 juni 2018

Omoderna hjärnceller

Undrar vad det är för fel på mig. Kånkar in den redan torra veden till vedboden, svetten lackar och ryggen värker. Timme efter timme. Och tillfredsställelsen med livet är extremt hög.

Så jag undrar vad det är för fel på mig. Väljer hellre att hålla på med ved än att gå på kungamiddagar, Nobelfester och mingla med så kallat fint folk. Så vad är det för fel...? Ägnar mig hellre åt veden - fäller träd, kapar hugger, travar och bär in - än åt att spekulera på börsen, flyga till New York eller sitta på fik och glo på folk.

För dryga tre miljoner år sedan skedde en genetisk förändring som gav oss tre nya gener som resulterade i en drös hjärnceller. Möjligen är det dessa celler som skapat idén om att kungamiddagar, Nobelfester, mingel, börsen, New York och att fika på en skitig trottoarservering i någon skrålande urban miljö uppfattas som eftertraktansvärt.

Kanske lever vi som staplar ved kvar i ett sorts grottstadium. Där känslan av att överleva när vintern kommer - och kollapsen infaller, elen kraschar, börsen faller, siffrorna på konton raderas - visar sig i tillfredsställelsen att ha egen ved som kapats, huggits, travats och burits som sprakar i vedspisen, fyller kakelugnen med värme och kastar ljussken från braskaminen.

Eller också är det bara hjärnceller som monterats lite omodernt. Gomorron, dagen ser ut att bli svettig. Ursäkta detta introverta inlägg.

lördag 2 juni 2018

Jag sitter på en stubbe i skogen och glor. Det låter möjligen ganska irrelevant som inledning på en krönika. Men vänta bara …


"Det är nu den här krönikan blir relevant. För snylthumlans beteende känns igen inom politiken."

Hela krönikan hittar du här.
(Om det inte kunnat rättas i textens sista stycke så skall det vara "per sekund", inte "i minuten" förstås.)

fredag 1 juni 2018

Förlåt att jag stör...

Skrev igår på Facebook:
Förlåt att jag stör. Men klimatdebatten är till stor del falsk. Om nu - vilket också jag anser - klimatfrågan är oerhört viktig och att vi måste göra något NU så borde vi väl också samtala om globaliseringen och den frihandel vars syfte är a) producera mer varor b) till billigare pris c) som skall transporteras kors och tvärs över haven, i luften och på vägarna.
´Men det talar vi inte om. Inte i Sverige i alla fall. MP har talat om det, men har slutat i takt med att det känns besvärligt. V har talat om det, men vågar väl inte för liberala medier skulle omedelbart börja beskylla dom för att vara gamla kommunister. Vänstergröna sossar har lagt ner, humanekologiska centerpartister har avpolitiserats.... Ingen vågar peka på att den kejsare som verkar radikal i klimatfrågan är naken när det gäller själva motorn i det konsumtionshjul som driver på klimatförändringarna.
Debatten om klimatet blir til stora delar falsk. Den heliga gralen i tillväxtsamhället - globaliserad och ökad handel - vidrör man inte. För den är en överideologi. Precis som arbetslinjen. Överideologier inom vars gränser riksdagspartier som anser sig vara liberaler, konservativa, socialister och gröna för sin debatt.
Så ursäkta att jag stör. NI, kära topp-politiker, är något av hycklare. Oavsett den färg ni är målade i.
Så ursäkta att jag stör. Så här är det nämligen:
För det första: Ökande klimatutsläpp
Frihandel förespråkas med motivet att masstillverkning och specialisering ökar den globala handeln. Är ökad handel ett självändamål i ett läge där varor korsar världens hav i ett totalt hysteriskt flöde?
Transporter är till nästan hundra procent baserade på fossila bränslen. Det kan aldrig vara ett mål - åtminstone för gröna - att skicka fler kex kors och tvärs över haven istället för att byta recept.
Att fisken som fångas nära oss för att fraktas till Kina för att rensas innan den fraktas tillbaka till våra butiker tycks vara helt okej i frihandelsfundamentalisternas värld. Att räkor forslas till Nordafrika för att rensas innan de kommer tillbaka till oss ses som rationellt ur ett marknadsperspektiv. Men det kan rimligen inte vara i fas med en trovärdig klimatpolitik..
För det andra: Frånvaro av sociala, ekologiska och etiska regler
Frihandel innebär handel utan ens grundläggande sociala och ekologiska regelverk. Utan sådana stärks säkert den ekonomiska tillväxten, men till ett socialt och ekologiskt oacceptabelt pris. Jag kan inte - av principiella skäl - acceptera de argument för frihandel som innebär att vi skall missbruka andra människor med motivet att det kan medför att "de i framtiden får det bättre". Hela resonemanget bygger på en sorts maskerad rasism eller kolonial föreställning.
För det tredje: Slår ut de som vill mest
Jag anser att det i allra högsta grad är rimligt att ett land som inför t ex förbud mot stråförkortningsmedel av miljöskäl också skall ha rätt att stoppa import av spannmål som är framställts med hjälp av stråförkortningsmedel. Jag anser att ett land som har djurskyddslagar som medför att t ex ägg blir dyrare skall kunna förbjuda import av ägg från burhöns utan att detta kallas protektionism.
Ett land som vill gå före, ställa högre krav, ställer sina nationella företag, inte minst inom jordbruket, i en allt svårare konkurrenssituation. Den som gör rätt, riskerar därmed bli strypt av Adam Smiths osynliga hand...
För det fjärde: Ökad sårbarhet
Men, det handlar inte bara om miljö och etik. Frihandel driver mot att vi får sårbara samhällen som saknar grundläggande försörjningsförmåga. Sedan skickar politiker, som medvetet ökat sårbarheten, ut broschyrer till folket om vad man skall göra i en kris...
Varje land, eller flera länder i en mindre region, bör istället ha som målsättning att skapa robusta samhällen med låg sårbarhet. Det är naivt att tro att den globala marknaden medför någon sorts garanti för t ex livsmedelsförsörjning. En politisk grundbult är, enligt mig i alla fall, att bygga självtillit. Det är bara med självtillit man kan möta omvärlden utan rädsla.
För det femte: Jobben.
Att motivera frihandel med att det blir fler arbetstillfällen tillhör en gången tid. Vitsen med frihandeln är ju just att låta stordriftens och centraliseringens fördelar slå igenom. Med hjälp av rationalisering, robotisering, datoriseringar. Fler varor produceras med allt färre människor. Inget ont i det - men den som hävdar att frihandel skapar fler arbete i nutida samhälle ljuger. Om man inte menar att varuomsättningen samtidigt skall öka. Vilket knappast är något som ligger i linje med vare sig klimatmål eller andra miljömål. Men säg då det: vi prioriterar ner klimatmålen för vi tror på globaliseringen som överideologi...
För de sjätte: Tillväxten kräver större omsättning, inte högra kvalitet
Ofta sägs att ekonomisk tillväxt är ett mått på effektivisering - men detta är en en myt. En modern mobiltelefon, för att ta ett exempel, är billigare än sådana som tillverkades innan tillverkningen effektiviserades. Den som tillverkades då gav större BNP-tillskott än den moderna. Inget ont i effektivisering, men det skall ändå vara viss ordning på argumenten.
Vill man upprätthålla ekonomisk tillväxt så måste man motverka de lägre priser - som blir följden av frihandel utan sociala och ekologiska regelverk - genom ökande varuomsättning. Något som knappast är i grönt intresse.
För det sjunde: Kapitalägare blir vinnare
Frihandel, i en tid när vågen av digitalisering sköljer över såväl varu- som tjänsteproduktion, innebär att en än större del av bolagens omsättning tillkommer utan direkt arbete av människor. Vilket medför att en allt mindre del av värdet på omsättningen kommer arbetande människor tillgodo medan en allt större del av värdet tenderar att komma kapitalägare till godo. Klyftorna kommer att öka.
Så, låt oss vara klara med en sak, de som hävdar att klimat, miljö, djurskydd, mångfald, jämlikhet och etik är grund för deras politik talar inte sanning. Allt det är nämligen underställt det man anser vara den heliga gralen... Det gäller uppenbarligen, om man hör den svenska politiska debatten, alla ledande politiker, oavsett i vilken färg de klätt sig. Förlåt att jag stör.

torsdag 31 maj 2018

Tankar efter en grön kongress

"Medierna rapporterade för lite och om fel saker. Det var min uppfattning när jag, utifrån min dåvarande roll som språkrör för MP, analyserade hur kongresserna beskrivits. Jag förmodar att dagens språkrör gör ungefär samma bedömning. Det som kom ut från helgens kongress var ett antal detaljer där sådant som förbud mot tops lockade till rubriker. 
Det mest uppseendeväckande var nog annars att Stefan Löfvens inträde på kongresscenen inte ledde till det jubel som språkrören nog hoppats på. Strategin att dra dit den statsminister som i retoriken alltmer låter som Jimmie Åkesson måste betraktas som absurd.
I övrigt kan partiledningen dock känna att de hade kongressens stöd. Visserligen skärpte kongressen en del beslut, men i stort sett fick partiledningen stöd för både politik och strategi. Till glädje för en del, till sorg för andra."
 Hela ledaren finns här.

tisdag 29 maj 2018

Ord med mening

Så har snart alla partiledare/språkrör hållit sina tal till nationen. En del var väl sådär, andra var viktiga.