söndag 24 juni 2018

Kopp från Nordanstig mot frispark i baken

Sommarkopp för morgonkaffe. En av de få avtackningspresenter jag fått efter föredrag etc som kommit till nytta... De flesta grejer kommuner och andra delar ut är ganska meningslösa eller ibland rent av anskrämliga... De har hamnat i secondhandaffärer eller lyckligtvis försvunnit pä livets väg.

Den här är inte heller vacker precis, men sommarkaffet blir något extra i koppen från Nordanstig. Lite sprucken är den, men så är ju livet. Ibland är det till och med som en sent dömd, elegant slagen,  frispark i baken.

lördag 23 juni 2018

Midsommar etanol, skål!

Jaha, så är midsommardagen här, blommorna i håret har vissnat och natten är kylig i väntan på Matchen om 18 timmar. För 24 år sedan var det också midsommar-VM, den gången med lirare man kände igen, ungarna var små, sommarnätterna varma och snart skulle jag vara med och föra in MP i riksdagen en gång till. Midsommarens snaps dracks till det glada tillropet: Etanol, skål! Numera är etanol förpassat till glömskans rike och hur kul är det att ta en snaps med orden: El, skål!
 

fredag 22 juni 2018

"Alla är där..."

I  SvD:s panelintervju häromdagen - när i modern ordning journalist intervjuar journalister - meddelades att Almedalen är ett ställe dit Stockholmare åker för att tala med Stockholmare utifrån att Alla är där.

Med alla menar mediaetablissemanget sig själva och andra eliter.

Det är alla. Så då vet vi det. De som inte ingår i detta urbana "alla" lever i utanförskap, ty de är ingenting.

För övrigt meddelade en journalist att Järvaveckan tagit över en av Almedalsveckans uslaste förekomster: dåliga paneler. Det är inte bara Järvaveckan som gjort, det har även SvD och andra medier gjort... Ni vet, journalister som samtalar med journalister. Alla från Stockholm, "alla" är ju därifrån.

Själv ingår jag inte i "alla" i år. Avser leva i utanförskap, vara ingen som inte besöker Almedalen.

Glad midsommar önskas alla som även denna dag kikar in på bloggen. Se upp för groddansen och vägra mobba någon i Fy skam, fy skam, ingen ville han. 

torsdag 21 juni 2018

Vi har alla skäl att tänka själva.


Automatiserade Twitterkonton. Som försöker styra den politiska debatten. I måndags var det SVT som kunde berätta om att aktiva Twitterkonton nog kan vara automatiserade. Och leverera flöden för att styra den politiska debatten. 
Överraskande? Knappast. Påverkansåtgärder har alltid använts. Så varför skulle inte ny teknik användas just i vår tid? För att vi skulle vara godare och mer etiskt fulländade än tidigare? Sic! Tron att teknik ska ligga i träda för illasinnad användning är höjden av naivitet. Teknik ligger aldrig i träda.

Hela ledaren finns här.

onsdag 20 juni 2018

Joan Baez konsert häromveckan

Det är klart man kan se den som nostalgi, som en gripande konsert. Joan Baez, som för några år sedan fyllde 75 år, inledde det som kan vara hennes sista turné i Stockholm, på Waterfront, det var en fin konsert av en människa som vågat mer än de flest, som stått för något, fred, solidaritet. Från Paris häromveckan:

tisdag 19 juni 2018

Carl Bildt, Georgien och sanningshalten

När jag för några månader sedan stod uppe på Goris Fästning och glodde ut över område där krigshandlingarna mellan Georgien och Ryssland pågick 2008 hade jag matats med olika bilder om vad som hände. Den georgiska som stämde väl överens om hur svenska medier beskrivit händelserna - och den ryska som (håll i er nu) hade lite mer gemensamt med den EU-rapport som framställts (Tagliavinrapporten). Inte minst vad gäller vem som startade de militära angreppen. Vilket förstås inte befriar Ryssland från sin del av ansvaret för det militära våld som sedan drabbade människor och byggnader.
Nu har jag satt tänderna i Per Gahrtons nya bok, som handlar just om Georgien... Den har titeln Är Ryssland ett hot - exemplet Georgien.
När jag på min blogg under årens lopp försökt påpekat det tvivelaktiga i hur svensk media kommit att hantera frågan om vem som startade våldshandlingarna har jag fått kritik av de som älskar den svenska mediebild som skapats av de som blivit förvillade av sådana som Carl Bildt och Jan Björklund. Eller fått sin bild av Georgien från den av Timbro utgivna "Georgien, den lysande stjärnan på reformhimlen".
Tro det eller inte, redan när jag läst Hans Gunnar Adéns förord till Per Gahrtons bok kände jag mig än mer trygg. Adén har varit svensk ambassadör i Georgien och hans sågning av mediebilden är hård.
Adén skriver bland annat att "det är ställt utom allt tvivel att det var (dåvarande georgiska presidenten, tillika Bildts kompis - min anm) Saakasjvili som beordrade sina styrkor att angripa Sydossetien". Det vill säga samma sak som sägs i den EU-rapport som det tigs om i den svenska debatten, inte minst av politiker som Björklund, Lööf och andra som vill se Sverige som medlem i Nato.
Vidare skriver Adén, håll i er nu igen ni som blivit itutade den svenska mediebilden av fallet Georgien: "Att denna synvilla kunnat uppstå beror i stor utsträckning på att Saakasjvili framgångsrikt tog västerländska rådgivare till hjälp för att övertyga västerlänningar om sanningshalten i sina Potemkinkulisser, avsedda att slå blå dunster i ögonen på västliga politiker... Vissa svenskar behövde inte låta sig duperas - de tillhörde själva de lobbyister som Saakasjvili anlitade, nämligen företrädarna för den svenska PR-byrån Kreab... Sedan Kreabs ordförande Carl Bildt utsetts till utrikesminister fortsatte lobbyverksamheten till förmån för Saakasjvili... Tack vare Gahrtons bok får vi en mera balanserad skildring av den georgiska utvecklingen".
Jag stod  och kikade ut över landskapet där på Goris fästning, hade just läst Arkadij Babtjenkos bok "Georgien, augusti 2008: Bilder av ett litet krig", sett skotthålen i husen, hört hur det berättats om kriget och kände alltmer hur svenska medier fullständigt tappat fotfästet i verkligheten. 

Och, vad värre, hur svenska politiker - allt från Björklund till försvarsminister Hultqvist - nyttjat den ensidiga bilden för att driva fram mer pengar till militär upprustning, värdlandsavtal med Nato och krigsretorik i syfte att driva in Sverige som medlem i Nato. Har hunnit sju kapitel in i boken och kan redan nu rekommendera den för den som vill ha en initierad och mer balanserad bild av såväl kriget 2008 som händelseutvecklingen i Georgien. 

Fördelen med Per Gahrton är att han saknar såväl nostalgisk syn på Ryssland - som en del gamla kommunister lever kvar i - som den ideologiskt motiverade bild som den andra sidan lever med. Så låt er inte avskräckas av den fula design som boken fått...

måndag 18 juni 2018

Fotboll

... Djurgården fixade 1-1 mot Linköping i damallsvenskan
... Erik Johansson sägs vara klar för Djurgårdens herrlag
(Sverige lyckades via straff slå Sydkorea i VM)

Lyftet

Fotboll. VM. Lyftet är Jonas Erikssons medverkan som expertkommentator i SVT. Inga klyschor, inga flåshurtiga floskler. Eriksson har varit domare, la av efter att inte kommit med som sådan i VM. Äntligen någon som tillför något mer än det gamla vanliga.


lördag 16 juni 2018

Kristna gillar SD allt mer...

Lite lat idag, så jag repriserar mitt Facebookinlägg från häromdagen - ledde till en del debatt.

Jaha, så var det med det... Sverigedemokraterna växer så det knakar hos kyrkobesökare. Som troende ateist är jag inte överraskad. Bilden av att be om frälsning på söndagen för att på måndagen kränga vapen åt Bofors är inte ny. Jag minns så väl teveprogrammet om Boforsdirektören...  Så det går tydligen bra att himla med ögonen på söndagen och rösta på ett parti med nazistiska rötter på måndagen. En gång i tiden var MP störst bland präster i Svenska Kyrkan, förmodligen för partiets utpräglade etiska hållning och kamp för amnesti.

Så här det det ut idag visar en SIFO-mätning som tidningen Dagen beställt, kristna tycks ha gått in i kyrkan som kristdemokrater och ut som Sverigedemokrater... Möjligen skulle man kunna byta ut Hasse och Tages gamla slagdänga "Vad i helvete har dom för sig på banken efter 3?" mot "Vad i helvete har dom för sig i kyrkan efter 11?"


fredag 15 juni 2018

Errosion

Att ords betydelse erroderar i det perversa konsumtionssamhället är förstås inte nytt. Men nu har kniven satts i kvarvarande rester av ordet exklusiv...

torsdag 14 juni 2018

Alice Bah Kunke, hur vore det med lite ekonomisk demokrati?

Demokratiminister Alice Bah Kunke (MP) berättade i Ekots lördagsintervju om hur hon och regeringen vill stärka demokratin, flera förslag kommer att presenteras. Men. Demokrati handlar inte enbart om hat och hot på nätet, inte bara om att många känner sig främmande inför partier och valdag,

Det handlar också om var makt över framtiden finns. Det handlar också om ekonomisk demokrati. Demokratin urholkas i takt med att reell beslutsrätt handlar mer om ekonomisk makt än om politisk. Demokratin handlar om ekonomi, om internationella avtal som urholkar folkvaldas möjlighet att ta beslut. Om hur pengar och därmed makt sugs upp i allt högre hierarkier som behärskas av allt större bolagssfärer.

Att gladeligen acceptera - till och med applådera - internationella avtal som flyttar makt från folkvalda till kapitalvalda innebär att demokratin urholkas. Att inte tala om detta, än mindre göra något åt det, är och förblir alldeles förskräckligt oavsett om det beror på naivitet eller politisk övertygelse. Jag inbillar mig att det i detta fall handlar om naivitet och bristande analys av maktförhållanden. Det var faktiskt länge sedan jag hörde en ledande miljöpartist tala om maktförhållanden. Nästan 17 år faktiskt. Men jag kan ju ha missat nåt.


onsdag 13 juni 2018

DN gör vad man kan för att öka flygandet...

Dagens Nyheter ger prenumeranter erbjudande om rabatt påflygresor. Förmodligen rabatt som motsvarar flygskatten. Minst.  DN gör vad man kan för att påskynda klimatförändringarna. Det anses väl lönsamt för ägarna. Och lönsamhet är viktigare än planeten. I sann liberal anda. Peter Wolodarski ger sig inte.

tisdag 12 juni 2018

Kris- och krigsbroschyren saknade en ursäkt från de makthavande...

Vilken tur att svenska politiker har Putin att peka på. Så riksdag och regering har fått argument för att ge ut broschyren Om krisen eller kriget kommer.  Där får vi läsa att det finns hot mot vår självständighet och säkerhet. Och att fred, frihet och demokrati är värden som vi måste skydda och stärka varje dag.

Så vilket tur att riksdag och regering har Putin att ta till. Det vore ju pinsamt att behöva beskriva hotet som det är. Nämligen att politiker, medier och marknadens gycklare gjort allt  för att i globaliseringens namn bygga upp det sårbara samhället där allt mer av makten överförts till system och strukturer som vi inte har minsta lilla kontroll över.

Krisen som lär komma har inte ett dyft med Putin att göra. Den har makthavande politiker skapat alldeles själva. En ursäkt hade varit på sin plats i den där broschyren.

Fria Tidningen är som sagt återupplivad och min senaste ledare handlade om kris- och krigsbroschyren. Prenumeration här.
Vi skall värna självständighet, meddelas i broschyren. Vilken självständighet? Mig veterligen är vi numera del av en union där allt fler beslut tas, mig veterligen gör vi oss dagligen mer beroende av en globaliserad marknad vi inte har minsta inflytande över.


Vi skall värna säkerheten, meddelas. Vilken säkerhet? Mig veterligen har makthavande politiker byggt bort säkerhet med svindlande hastighet. Kopparledningarna rivs, köpcenter centraliseras, trygghetssystemen bygger på digitaliserad byråkrati, livsmedelsförsörjningen är skröplig, vi producerar 11 ton koldioxid per person när det borde vara 1 ton, värdlandsavtalet med Nato skapar nya konfliktytor.

Krisen kommer, var så säker. Av den enkla anledning att de makthavande politikerna skapat alla förutsättningar för kris. Steg för steg har de i gemensam naivitet byggt det sårbara samhället. Och de som talat om vikten av att bygga robusta system, grundläggande självtillit och rimliga regional självförsörjning ha utmålats som bakåtsträvande. 

Miljöpartiet var det parti som länge påpekade att självtillit är det bästa sättet att möta omvärlden utan rädsla. På 90-talet hölls gröna presskonferenser om bygge av ett robust samhälle. Få kom. Än färre skrev. Det var ju så in i helvete omodern att ifrågasätta globaliseringen och dess inneboende destruktivitet. Idag har den politiskt gröna rösten tystnat, istället hyllar man globaliseringen och som enda gröna parti i Europa försvarar man handels- och maktförskjutningsavtal som CETA precis som sina borgerliga och socialdemokratiska kollegor.

Sverige tillhör de länder som är mest sårbara. Och vi jobbar hårt för att öka sårbarheten. Vi kan inte ens unna oss att ha kopparledningar kvar… än mindre en statlig penningförmedling… och absolut inte regelverk som få samhällets funktioner att fungera eftersom allt mer säljs ut och blir beroende av marknadsaktörer vars framförhållning är nästa kvartalsrapport. Sverige lär dessutom vara det mest digitaliserade landet. Den digitala kollapsen kommer. Allt annat vore osannolikt. Naiviteten har inga gränser i en struktur där allt vävs samman, allt slås ut. 

Så visst kommer krisen. Så visst är det bra att de makthavande i broschyren meddelar att landets invånare bör ladda upp med potatis, havredryck  och nyponsoppa.

Krisen som lär komma har inte ett dyft med Putin att göra. Den har makthavande politiker skapat alldeles själva. En ursäkt hade varit på sin plats i den där broschyren. 

måndag 11 juni 2018

Det är inte Åkesson som får skulden... det är ni, Löfven och Kristersson.

Det är här och nu vi väljer väg. Det är här och nu vi riskerar att gå vilse så att vi glömmer vad vi lärt, vad vi sett och läst om.
Det är här och nu vi riskerar att göra “vi mot dom” till vår helt dominerande tankemodell.
Det är här och nu vi väljer om vi ska ta steg som ger läraren skyldighet att ange barn, sjuksköterskan att ange den sjuke, socialtjänsten att ange den utsatte.
Det är här och nu – närmare har vi aldrig varit - vi är på väg att ta steget in i en samhällsmodell som gör oss alla till del av angivarsamhället. Samhället där det blir en uttalad eller outtalad plikt för medborgare att ange den andre. Ange den andre. Ange. Där vi alla till slut riskerar att bli angivare i hopp om att inte bli angivna.
Hela ledaren finns här, gillar du den så dela den. För det är allvar nu.


söndag 10 juni 2018

Jan Axelsson är död

Jan Axelsson är död. För två veckor sedan ringde han och berättade om sin sjukdom, vi hade ett långtsamtal om politik, livet och våra förhoppningar. Vi gillade samma musikstycken av Mahler och brukade hojta till varandra när Djurgården vann.
MP-Kongress i Jönköping. Våren 1990. Nya språkrör skall väljas. Ett försök till nystart efter 18 månader med konflikter. Jan Axelsson och Margareta Gisselberg blir valda. Margareta var något av veteran i politiska utskottet, Janne var relativt ny men hade, precis som Margareta, många års erfarenhet av kommunpolitik.
Jan var verbal, påläst och med ett rejält mått av humor. På min sajt om MP:s historia skrev jag: "Jag är övertygad om att han kunnat bli en stark tillgång i valrörelsen om partiet gett honom utrymme..."
Tyvärr fick han aldrig en riktig chans i valrörelsen 1991 då partiet åkte ur riksdagen efter bara en enda mandatperiod. Striden mellan partiets kongressvalda ledning och riksdagsgruppen var emellanåt absurd. Inte ens i valnumret av partiets egen medlemstidning - Grönsaken - lanserades språkrören utan gruppledarna i riksdagsgruppen. Förenklat kan man säga att det var en kamp mellan mörkgröna och ljusgröna, i medierna ofta beskrivet som fundisar resp realos.
Janne fick i nåder ställa upp i SVT:s partiledarintervju, men var då okänd för de flesta. Han förberedde sig noga och seriöst. Han gjorde utmärkt ifrån sig. Fick bra recensioner i tidningarna. Problemet var att han var okänd, ett nytt ansikte för de flesta. Med såväl kunnighet och sympatisk humor mötte han frågorna.
Tyvärr fick Janne vara språkrör just den tid när det var som rörigast och som mest bråkigt i partiet. Men, än en gång, det var inte Jannes fel. Verkligen inte. Och när medierna för några år sedan kunde berätta om att Janne avhyste några rånare så fanns allt med: kampen, modet, ödmjukheten, humorn. 

Det var Janne.

Är det några ord som jag förknippar med Janne så är det: Generös med varmt hjärta. Tänk att få säga det utan att ta hänsyn till att man skall säga något snällt, tänk att få säga det bara för att det är sant.


Alternativa sanningar och örongodis

Alternativa sanningar som gynnar de makthavande är alltid populära. De värnas ömsint, upprepas ständigt och bankas in som sanningar. Nu senast i SvD som meddelade vilka tio historiska händelser alla svenskar bör känna till. En av dessa händelser var när "allmän rösträtt" infördes. Liberala och socialdemokratiska kretsar har värnat bilden av att sossar och liberaler drev igenom allmän rösträtt 1917 och att denna gällde i riksdagsvalet 1921. Men det där är ju en myt.Tillhörde man den fattigaste klassen så fick man inte rösta förrän 1945.
Innan dess fick inte de som mottog "socialbidrag" rösta. Många äldre fick därmed inte rösta. Äldre kvinnor inte minst. Men se det passar ju inte den socialdemokratiska historieskrivningen att man drev igenom en klasslag, Passar inte den svenska självbilden heller.
Medborgarrätt hette pengar ända fram till 1945. Då fick fattiga också rösta.
Allmän rösträtt - då även de som ansågs vara ”psykiskt handikappade och utvecklingsstörda” - fick rösträtt först 1989. Det känns lite lustigt att suttit i riksdagen och röstat så att allmän rösträtt införts...
Även i mer uttalat feministiska kretsar framhålls att kvinnor fått rösträtt i valet 1921 - jo, kvinnor som hade inkomst eller blev försörjda utan hjälp av det offentliga. Fattiga äldre kvinnor hade därmed inte alls rösträtt. Men de räknas väl inte in. Fattiga är ju så trist att tala om. smutsiga var dom ju också. Vad jag anser om detta kan läsas i boken Det nya klassamhället (1996) - det gick bra att som språkrör för MP skriva om sådant på den tiden, insikten att ekologisk hållbarhet måste gå hand i hand med social rättfärdighet var en grön grundbult

Fler alternativa sanningar: 
En sådan sanning - än en gång framförd på Aftonbladets ledarsida - är att det var säldöden som tog in MP, som första nya parti på 70 år, i riksdagen 1988. Det var det inte. 

MP hade mer än 10 procent i opinionsmätningarna under vintern före sälsommaren då tusentals sälar dog. I och med att vi närmade oss fyraprocentsspärren fick vi ökat medieutrymme, vi drev frågor om miljö, sänkt arbetstid, rättfärdig fördelning, fredsfrågor och kritik av den regellösa frihandeln. 

Framförallt var vi annorlunda än de andra partierna, ett annat språk, en annan attityd. Intresset för partiet ökade. Sedan kom sälarna och varenda parti lovade att bli miljöpartier. Folkpartiledaren klappade sälar i teve. Men den alternativa sanningen - nu senast alltså torgförd i Aftonbladet i samband med att debatten om att den torra väderleken kanske lyfter MP:s opinionssiffror - lever kvar eftersom den passar så bra för sossar,och liberala ledarskribenter att upprätthålla. (Tidningen Forskning och Framsteg fick be om ursäkt för att de hade en artikel med den alternativa sanningen,..)

En sanning är däremot att god god musik kan vara gränsöverskridande:

fredag 8 juni 2018

Svenskar är hederliga och anständiga, menar Per G

Sverigedemokraterna näst största parti, meddelas i SVT. Nästan fem gånger större än Miljöpartiet i vars senaste valrörelse ältades vem som skulle bli tredje största parti, MP eller SD. Det blev som det blev, och det kan förklaras av att det var som det var och är som det är...

Dock landade MP några tiondelar över fyraprocentsspärren. Per Gahrton skriver på Facebook att "Miljöpartiet går framåt och överlever och kommer, eftersom miljökrisen är verklig, att dominera Sveriges politik under resten av 2000-talet ungefär som Socialdemokraterna dominerade 1900-talet. SD är ett utslag av svenskarnas skämtlynne, de vill driva med makteliten. Men i grund och botten är SVENSKAR, i motsats till Sverigedemokrater, anständiga och hederliga människor som älskar mer än de hatar..."

Jag vet inte om jag tror riktigt på det där. För det första tror jag att svenskar är som de flesta, vi kan både älska och hata, jag tror inte ens att den där självbilden av att vi är "anständiga och hederliga" gäller mer för oss än för andra. Och jag tror att MP skulle behöva vara något mer än det är idag för att bli det statsbärande partiet under 2000-talet. 

Pers tilltro till ett bra valresultat delas av andra ledande miljöpartister. Någon oro får tydligen inte visas utåt. Och kanske vet de mer än vi dödliga, kanske har man fokusgrupper och egna opinionsmätning som gör dem så tillfreds med tillvaron. Något vädjande om röster hörs i alla fall inte. Bara självsäkra ord sin egen styrka och god politik. Vilket väl snarast gör att de som står och 
väger kan känna att de nog kan välja det andra partiet istället - MP tycks ju så säkert på att det ändå kommer in. Kanske det är den glipa som gör att Feministiskt Initiativ kan slinka in till slut. Kanske till kostnad av att MP åker ur.  Vinner vi något på det? Därom tvistas det såväl mellan grönrosa som inom grönrosa.


onsdag 6 juni 2018

Nils E Eriksson

Nils E Eriksson är död. Minnas Nils som omutbar, vänlig och rakryggad. Ett stort stöd under mina första år som språkrör för Miljöpartiet, ett föredöme, det som, med ett traditionellt ord, kan kallas riktkarl. Fredsrörelsen, solidaritetsrörelsen, miljörörelsen, allt fanns inom Nils. 

När läkare krävde högre löner var det läkaren Nils som gick ut och krävde lägre löner eftersom konsumtionsnivån redan var på tok för hög för planetens överlevnad. Och minsann var det han som skänkte mig en dator att skriva på när jag var språkrör innan vi kom in i riksdagen 1988. "Du skriver så mycket och så bra, kan den här underlätta?" stod det i följebrevet. 

Nils kom in i landstinget i Halland 1988. "Jag inköper en grårandig kavaj som Agneta och jag i fortsättningen kallar landstingskavajen och en rostbrun polotröja för landstingsarbetet".

Nils var en av de där man alltid kunde lita på. Rakryggad, tydlig, modig. Bland annat krävde han alltså, som läkare som tillhörde en höglönegrupp, stopp för löneökningar för läkare. Han skriver i sin bok Lymlar och ligister med pamfletter och plakat:

"Vi hade kommit fram till att det inte var rimligt, att den höglönegrupp som vi ingick i skulle kräva ytterligare ökning av vår konsumtion. För att en rimligare fördelning av resurserna ska kunna ske måste naturligtvis de stora löntagargrupperna i i-länderna minska sina krav. Men det var orimligt att kräva att svenskar med lägre inkomster skulle avstå medan höglönegrupper fortsatte att ta för sig. De mest privilegierade måste självfallet i förta hand minska sina anspråk."

Och visst var det Nils som inspirerade mig att på frågan vad som var det första jag skulle göra om jag blev landshövding svara: kräva sänkt lön med en tredjedel. Vi behöver fler goda politiska lymlar så vi kan driva fram den fredliga gröna kulturrevolutionen.  Kort sagt, vi behöver fler Nils E Eriksson.



tisdag 5 juni 2018

Nej, det var inte flygskatten, hur mycket än Centern och Björklund än försöker

En Nextjet-flygning från Gällivare på nyårsdagen blev kraftigt försenad eftersom piloten satt i polisens arrest. Han hade kvällen innan misshandlat en bekant på krogen, tagit exstasy och narkotikaklassade läkemedel. Piloten dömdes senare till en månads fängelse av Gällivare tingsrätt.

Ett annat Nextjetplan flög till fel stad och landade i Luleå i stället för Göteborg. Bolagets flygplan var mellan 25 och 30 år gamla med enormt buller i kabinen, upp till 90 decibel. Flygplanen som andra bolag slutat använda för passagerarflyg var så svaga att de flera gånger tvingats lämna bagaget på marken för att planen inte klarat vikten.

 I april 2016 gled ett Nextjet-plan av landningsbanan på Lapland Airport i Gällivare. Ett annat plan råkade köra på en lampa så att en styrklaff i den ena vingen skadades. Men i stället för att ta planet ut trafik genomfördes fem flygningar med den skadade klaffen. Först efter år av påtryckningar från de mindre kommunalägda flygplatserna dömde Transportstyrelsen till slut ut ett vite till Nextjet på 700 000 kronor för brister i flygtrafiken från Lycksele och Vilhelmina/Hemavan.

Men trots alla problem lyckades vd Magnus Ivarsson övertyga statliga tjänstemän, flygplatschefer och ägarna att han skulle lösa alla problem.


Lärorik läsning - om politiker och ledarsidors fäbless för sådant troll och andra ägnar sig åt. Dagens ETC har granskat flygbolaget som skyllde på flygskatten. Ur artikeln:
Bara timmar efter konkursen kom tvärsäkra svar från upphetsade ledar kribenter och politiker: den rödgröna regeringens miljöpolitik tog kål på Nextjet. ”Flygskatten en skugga över konkursen” och ”Regeringen fick som den ville”, löd rubrikerna. Liberalernas partiledare Jan Björklund twittrade ”Det är väl sådana effekter S vill uppnå med ny flygskatt. Att det flygs mindre. Minst lönsamma linjer slås ur först såklart”. Gotlands Allehandas ledarsida skrev: ”Motarbetas flyget kan man inte sedan sörja att en ensamstående mamma i Arvidsjaur inte kan ta sig vidare i karriären eftersom det krävs kursdagar i Stockholm och hon måste hinna hem till barnen”.
Trafikverkets generaldirektör Lena Erixon samt infrastrukturminister Tomas Eneroth kallades i förra veckan in till Riksdagens trafikutskott för att förklara sig. Men Daniel Bäckström, centerpartist och ersättare i trafikutskottet, hade redan innan ministerns besök en klar uppfattning om orsakerna.
– Det här visar hur hårt flygskatten slår i praktiken mot flygbolagens marginaler, sa han till Värmlands folkblad.
Flygskatten infördes 1 april alltså bara sex veckor innan konkursen. Nextjets problem började långt innan regeringen införde 60 kronors skattehöjning på en inrikesbiljett. Dagens ETC har läst årsredovisningar, avtal, avvikelserapporter och intervjuat ett tiotal nyckelpersoner i och kring bolaget. Nextjets konkurs är inte en historia om en miljöpolitik som gått för långt utan om en flygpolitik som svävat iväg bortom kontroll.
Nextjethärvan visar hur en statlig myndighet, Trafikverket, har drivit på prisdumpade upphandlingar med låga kvalitetskrav. Trafikverket och Transportstyrelsen har brustit i tillsynen av flygbolagets ekonomi och i förlängningen flygsäkerheten. Och bidragsberoende flygbolag och flygplatser har dragits in i ett destruktivt symbiosförhållande.
Nextjets haltande affärsmodell har varit att dumpa priserna vid de statliga upphandlingarna av norrlandslinjerna och sedan förlita sig på bidrag och stöd från desperata småkommuner i Sverige och Finland. Bolagets oseriösa agerande har frodats i takt med att regionalpolitiken allt mer har avvecklats. Varje mindre kommun i Norra Sverige tvingas konkurrera med sina grannar. Desperat försöker orter som Torsby och Lycksele att locka till sig turister och företagsresenärer. När tåg- och bussförbindelserna brister har de små kommunägda flygplatserna fått en helig status. Miljoner har pumpats in från kommun och stat för att hålla dem vid liv.
Hela artikeln finns här.