torsdag 23 januari 2020

"Vad ska vi ha samhället till?"

Jaha, då kommer frågan om hur omslaget ska se ut på min nya bok, har bara vara riktigt nöjd en enda gång - och den gången designade jag och Lena boken själva och - hör och häpna - förlaget blev entusiastiskt. Boken heter Miljön, makten och friheten. Skriven 1989 efter min första vända som språkrör - då var det självklart för oss gröna att tala om makt och frihet med samma vurm som vi pratade om miljö. Idag känns väl omslaget aningen "omodernt".

Några, men långt ifrån alla, kapitel är frånsprungna av tiden. Klimatfrågan, maktkoncentration, globaliseringens avarter och analysen av den absurda sårbarheten håller. Skulle kunnat flytta in några kapitel direkt till min nya bok som kommer ut mellan hägg och syrén. Den heter Vad ska vi ha samhället till? 

Med visst nervöst darr har jag lämnat ut manuset på "remiss" till bland annat statsvetare, tidigare språkrör, tidigare gruppledare i MP:s riksdagsgrupp, till några socialister, liberaler och konservativa. Socialisten påpekade att han trots allt föredrog Marx, liberalen att det var ett glödande försvar av den liberala samhällsordningen och lika skoningslös kritik av nyliberalismen. De gröna var också nöjda, några rent av euforiska. Och glada över att boken inte andades bitterhet över hur partiet förändrats utan snarare "ger oss råg i ryggen och argumentation vi behöver för att klara debatten". Sveriges bästa statsvetare gav goda omdömen. 

Så är det dags för det där omslaget som förlaget vill ha, får tänka på saken.

onsdag 22 januari 2020

Vi gick till baren och skålade för varann

Tänk att det skall vara så svårt för ledare inom politik och näringsliv att begripa, trots att hon säger det så tydligt. De som lyssnade på World Economic Forum i Davos applåderade, var till och med rörda för att sedan resa sig upp och fortsätta som vanligt.

De flesta av oss fortsätter som vanligt, vi är ju värda det, eller? Och det är ju inte vårt fel, min och din påverkan är ju så liten... Vi är bra på att förneka, titta bort när vi applåderat färdigt. Greta Thunbergs ord hänger kvar: Varför agerar vi inte som om vi älskar våra barn?

Hur var nu texten i Titanic...? Jo:
"Vi gick till baren och fick ett gratis glas champagne
Och vi skålade för imperiet och för varann..."

Vi som är vuxna tillhör det som kommer att kallas "De blinda generationerna". Men vi drack vår champagne.


tisdag 21 januari 2020

Nostalgitripp

Har dykt ner i såväl kartonger med papper som gamla hårddiskar för att se om minnesbilden jag har är förvriden eller inte. Nej, den är inte förvriden. Under mina 11 år som språkrör för MP betonades rättfärdig fördelning och social omsorg lika hårt som miljöfrågorna. Alltid. Det var ju grön ideologi vi stod för. Där begreppet solidaritet var det mest grundläggande. Så här lät inledningsanförandet på drygt två minuter i slutdebatten inför 1994 års val:


måndag 20 januari 2020

"Militären skall inte länge vakta sina egna regementen..."


Att provocera var väl en liten del av mitt uppdrag som språkrör för ett grönt parti. Vilket jag gärna fortsatte med. Under det att Folk och Försvar hade sitt årliga möte i Sälen förra veckan blev jag påmind av en ilsken röst om den här debattartikeln från 2006.  Jag kommenterade att Försvarsmakten kommit på att man inte längre skulle vakta sina egna regementen. Skrev så här:

Militären ska inte längre att vakta sina egna regementen. Den ska ersättas av vaktbolag.
Skälet är att den svenska militären inte anses tillräckligt utbildad för att klara jobbet.

Jobbet i kuren är ju hårt. Det vet jag som gjorde vad jag kunde för att smita på bondpermis. Det vet alla som läst 91:an.

Nu uppkommer emellertid den stora frågan: Om man inte klarar av att vakta sina egna regementen, kan man då klara av att vakta något annat? Sverige till exempel. Eller någon FN-stationering i främmande land.

Skulle knappast tro det.

Vi lägger ner drygt 40 miljarder kronor årligen på det militära försvaret. Det är fruktansvärt massa pengar. Till vilken nytta? Ingen alls, vågar jag hävda. Pengarna skulle kunna göra hundrafalt större nytta för fred och säkerhet om de användes på annat sätt.

Militären är i dag inte till för att försvara Sverige. Militären duger inte till det. Det har den, om sanningen ska fram, inte gjort på många, många år. Militären har länge varit en dyrbar fernissa, en nostalgitripp för män som inte blivit vuxna.

Inkompetens är väl det ord man närmast förknippar med militär verksamhet. Det skulle ha krävts betydligt större resurser – både ekonomiskt och intellektuellt – om man menat allvar med att försvara landet. Snarare är det väl så att den svenska militärmakten har ställt till mer jävelskap för vårt land än den avvärjt.

Under alla år har vi sett hur vapen och ammunition stulits ur usla militära förråd för att användas till upprustning av desperata rånare och kriminella gäng. Militärmakten har därmed, genom sin inkompetens, skapat mer våld än den avvärjt.
Under pinsamma former har vi sett hur militärens ekonomiskt ansvariga, inte minst på regementsnivå, saknat kompetens för att sköta sin ekonomi. Antal stjärnor på axelklaffarna har utgjort kompetenskrav.
Under avsaknad av varje uns av sans och måtta har man fått naiva politiker att köpa på sig Jas-plan och stridsvagnar för miljard efter miljard utan någon som helst framförhållning. Köp av vapen och vapensystem som man inte ens kan träna med har sugit pengar från skola, vård och omsorg.

Det är denna militärmakt som nu inte klarar av att befolka vaktkurerna till sina regementen. Man vill i stället använda civila vaktbolag.

Och tanken blir ju inte så dum om man fullföljer den. Avveckla mer än vaktandet i kurer, avveckla alltihop och bli ett föregångsland i en värld som tycks bli sjukare för var dag. Frikoppla de 40 miljarder kronor som försvaret kostar för att verkligen göra något positivt för fred och säkerhet.

Låt 20 miljarder gå till utbildning och upprustning av svenska internationella insatser inom sjukvård och hälsovård – med spetsen riktad mot krigs- och krisområden. Det är ju på intet sätt militär och vapen som världen behöver. Det är läkare, sjuksköterskor och mediciner.
Sverige skulle vinna respekt över hela världen och dessutom bygga upp något som det alltid finns användning för både inom och utom landet. Inga bortkastade pengar.

10 miljarder skulle kunna användas för att bygga upp rättssystemet i alla dess led – från poliser till domstolar och vård. Hotet mot demokratin utgörs i dag av miljöbrott, ekonomiska brott, kvinno- och barnhandel och kriminella gäng som hotar krogägare och andra småföretag.

Att blunda för detta och i stället satsa pengar på förarlösa krigsflygplan och nya vapensystem känns inte bara förlegat, utan som lekstuga för förvuxna pojkar som lever kvar i puberteten.

De sista 10 miljarderna skulle kunna användas för att förbättra skolan, öka lärartätheten, minska elevgrupperna och förbättra pedagogiken. En bra skola, som ger harmoni och bra utbildning är en av förutsättningarna för att samhället skall kunna värna demokrati och utveckling.

Det är bra att militärmakten har förstått att den inte ens duger till att bemanna vaktkurerna. Man har gått före och ersatt sig själv med civil personal. Det är bara att fortsätta. Över hela linjen. Till fromma för fred och säkerhet, demokrati och utveckling.

söndag 19 januari 2020

Han stannar absolut kvar...

Stefan Löfvén intervjuas i DN. Får frågan om han kommer att sitta kvar som
partiledare vid valet 2022. Han svarar: "Ja, absolut."

Ingen partiledare i något annat parti hade svarat så. De hade svarat att det är upp till medlemmar och kongress. Som det bör låta i en demokratisk organisation. Det vill säga som det inte låter om Putin eller Xi Jinping.

Förutom att Löfvéns svar medför att det är kört för sossarna inför nästa val sammanfattar svaret det som jag uppfattade som så trist med sossarna när vi budgetsamarbetade under mina år som språkrör. Deras självbild.

Ledande sossars ofta stöddiga agerande, deras instinkt att titta ner på andra, deras uppfattning om att "här kommer jag, flytta på er". 

Stefan må vara hur trevlig som helst, det vet jag ingenting om - jag känner honom bara som den Metallordförande som lobbade för vapenexport i riksdagen. Men attityden sitter väl någonstans i den s-gen som förenar alltför många i ledande ställning. Carl Bildt hade platsat där, så icke-sosse han är i övrigt.

lördag 18 januari 2020

Så skulle jag vilja se ett parti formulera sig - gärna det jag varit språkrör för

Vi anser...
  • att civilsamhället skall värnas på bekostnad av såväl staten som kapitalet, att socialekologisk blandekonomi är vacker,
  • att fredsrörelsens värderingar är värda, rent av nödvändiga, att bygga på,
  • att litet och decentraliserat kan vara vackert,
  • att det gemensamma bör äga grundläggande infrastruktur, utan vinstkrav, som t ex elnät, fiber och mobilnät samt åtminstone en bank och en penningförmedling,
  • att vinstuttag från skattefinansierad skola och omsorg skall förbjudas,
  • att självtillit och minskad sårbarhet är centrala mål,
  • att ingen bör behöva betala skatt på de första 120 000 kronorna som tjänas på annat än kapital,
  • att företagen bör beskattas på likvärdigt sätt oavsett om det är människor, robotar eller annat som står för produktionen,
  • att trygghetssystem skall vara transparenta och så generella som möjligt samt utgå från medborgarperspektiv, inte vare sig från kund- eller undersåteperspektiv,
  • att bygga förståelsesamhälle där systemen är begripliga,
  • att frihet för människor är något helt annat än frihet för kapital,
  • att normalarbetstiden sänks,
  • att arbetslinjen ersätts med livslinje, att målet inte är att skapa arbete utan att skapa bättre liv,
  • att vi måste komma ur beroendet av ekonomisk tillväxt - för människans, samhällets och planetens bästa,
  • att globaliseringen måste tyglas för att värna demokratin, 
  • att klimat- och vissa miljötullar införs och att varje land och union ges rätten att gå före och ställa hårdare miljökrav,
  • att staten ägs av medborgarna, inte av politiker och byråkrater - således kommer vi aldrig att säga att vårt parti "satsar" pengar,
  • att skydd av biologisk mångfald och överlevnad väger tyngre än såväl vinster som äganderätt,
  • att sådant som direkt, eller indirekt, skadar de planetära processerna skall avvecklas,
  • att idén om inbördes kamp ersätts med idén om inbördes hjälp,
  • att politik består av främst två delar: dels det demokratiska hantverket med kompromisser i parlamentet, dels att skapa opinion för det man anser vara rätt oavsett vad andra tycker,
  •  gillar du inte det vi säger så rösta på andra.  

fredag 17 januari 2020

Utshoppad

Jag är utshoppad. Totalt utshoppad. Jag drabbades redan för bortåt 20 år sedan av en del smärre symptom. Men lyckades trots detta leva ett ganska normalt liv. Men det tog slut. Jag började känna utanförskapets kalla vinddrag varhelst jag gick…

Vi har blivit alltfler som drabbats och de senaste rönen visar att vi drabbats av det så kallade Utshoppningssyndromet. Detta består av: känslomässig utmattning inför köpbudskap, okänslighet inför modenycker och låg prestationsförmåga när det gäller konsumtion.

Det absoluta förfallet infaller då man inte ens känner trängande behov att inhandla nya glasögonbågar, senaste smartfånen eller ens ett nytt kök. Då har man nått det totala konsumtionssammanbrottet.

Vi som drabbats av konsumtionssammanbrott har ofta råkat ut för en rad kognitiva begränsningar som upplevs som starkt hämmande. Vi klagar på störningar i minnesfunktionen – har svårt att lägga reklam på minnet, än svårare att ta del av det sinnliga i reklambudskapen. Det hela börjar med att man tvångsmässigt zappar bort från tv-reklam, klottrar ”Reklam – Nej tack” på sin brevlåda och ber telefonförsäljaren dra åt helvete.

Man känner dessutom otacksamhet när man får fina gåvor inlagda i den adresserade reklamen – fina gåvor i form av en liten blyertspenna, en liten pappershatt eller en serpentin att förgylla festliga tillfällen med.

Smittorisken uppmärksammas intensivt av både stat och näringsliv. Stora insatser görs för att förhindra en epidemi. Staten vill med alla medel stoppa utanförskapet och återföra oss vilsna själar till sunda livsmönster. Näringslivet sponsrar med en informationskampanj (så kallad reklam) som detta år beräknas gå på drygt 50 miljarder kronor för att vi skall bli friska och återfå vår konsumtionshälsa. Man upplever det som en rimlig insats för att få tillbaka oss stackars satar som inte förstår lyckan i att tillbringa semestrar och annan fri tid i de konsumtionstempel man byggt för vår frälsnings skull.

Forskare menar att långvariga och upprepade besvikelser över att den ”nyinköpta saken” inte gav någon långvarig lycka kan resultera i utshoppning. Men också att mer personliga brister – i form av inre trygghet, djupare värderingar och tillfredsställelse med det man har – kan bidra till att sjukdomen bryter ut. För en del är den yttre situationen så pass hotfull och orubblig att ingen förändring känns möjlig trots övermänskliga ansträngningar att lägga onödiga Saker i shoppingvagnen.

Många drabbade upplever en ökad känslighet i olika sinnen och upplever att konsumtion av allehanda ting är skadligt för miljön. Allvarligast är det när man i sitt inre får vrångbilder av att konsumtion har samband med klimatförändringar. Som om man inte begrep att det räckte med att dricka ekologiskt kaffe för att rädda världen. Personligen sitter jag matt och oengagerad utanför köptemplen, mer intresserad av att mata duvorna än att gå in och låta mig frälsas av den nya tidens prästerskap.

Jag erkänner fullt ut att jag missbrukar min tid, att jag känner mig köptom inombords och inte orkar ge mer i konsumtionsarbetet. Att jag är en otacksam medborgare som inte förstår att samhället värnar om min själ. Att lyckan finns i det varma, goda ekonomiska hjul som bara kan snurra om vi konsumerar mera.

Jag har inte ens förstånd nog att pillra i mig ett överdåd av läkemedel för att må bra, trots att detta skulle medföra god avkastning för läkemedelsföretagen, och därmed god avkastning på våra pensionsfonder.

Jag känner mig som ett asocialt element. Och det värsta är att jag mår så förbannat bra. Förlåt mig.
 

onsdag 15 januari 2020

Folk och försvar i Sälen


Eftersom Trump lägger en bisarr skugga på den svenska Nato-debatten så talades
det inte så mycket om Nato i direkta ordalag under Folk och Försvars inledande dagar.

Men: mellan raderna var det solklart att det det finns en sorts tyst överenskommelse om att militären skall få ytterligare miljarder. Vi ska ha, som sades flera gånger, en militär tillväxt också efter år 2030. Vilket i klartext betyder att 8 procent av statens utgifter kan komma att gå till militären. Vilket är det som Nato vill - två procent av bnp innebär åtta procent av statens utgifter.

Debatten om det rimliga i detta tas inte i Sälen - och riksdagens partier kommer inte att lyfta frågan i någon valrörelse. Sådan debatt måste initieras från människor som inser att krackelerande vård, brister i skolan, brister i rättssystemet och en allt mer utsatt landsbygd, som inte ens ges tillgång till fiber, kommer att drabbas när pengar styrs undan.

Och: fungerar inte vård, skola, rättskedja och annat grundläggande kommer människors tillit till "etablissemanget", staten och politiken att raseras.

På det svarar politiker och andra i Sälen, där Folk och Försvar har sin konferens, att vi skall starta upp ett psykologiskt försvar som skall få människor att känna tillit till de styrande. Detta återkom under konferensens andra dag.

Låt mig säga en sak: det här är livsfarlig. Vi kan inte styra undan nödvändiga resurser från skola, vård, landsbygd, polis och rättsväsende för att tillgodose de som nu gör allt för att måla upp bilden av att Ryssland kommer att angripa Sverige - eller "landmassan" som det numera kallas. Den säkerhetspolitiska debatten har hamnat i spinn, all form av kritiskt tänkande om vad som marknadsförs är mer eller mindre bortsopat - i begreppet "folk" (i Folk och försvar) ingår numera mycket lite folk...

Vad fienden ska med landmassan till framgår inte. Det ligger som ett mer eller mindre uttalat raster under konferensen att landmassan kommer att invaderas - det har blivit allt mer uttalat och är på väg att bli en politisk norm som inte ens skall följas av rimliga argument.

Hotet mot Sverige finns här och nu inne i vårt eget land. Samtidigt som det i Sälen talas om mer till militären så sker nya sprängningar i Uppsala och Stockholm, nya rapporter om människor som får ligga i sjukhusens korridorer och inställda operationer, än fler rapporter som personalbrist i skolan - och den ena rapporten efter den andra skrivs om ökande kostnader för en åldrande befolkning. Detta tycks fullständigt okänt för talarna i Sälen. Oavsett om de kommer från partier, Natonära tankesmedjor eller försvarsindustrins intressenter.

En samling människor återfinns i Sälen - de flesta har höga inkomster, bor fint, har skaffat sig goda villkor inför pensionen och har möjlighet till privata försäkringar. Nu kan någon säga att det är populistiskt att peka på detta - kalla det vad ni vill, men förhållandet är som det är. Och det hörs, syns och doftar. Detta är ett problem.

Att försvarspolitiker nu - efter årtionden där försvarspolitiker haft lika låg status som kulturpolitiker inom den politiska sfären - blommar ut och tycks fullständigt euforiska av sin nya roll upplever jag som tragikomiskt. I stort sett alla som minglar i Sälen tycks tillhöra ett brödra- och systerskap som känns pinsamt konformt.

I Sälen tycks det dessutom finnas konsensus om att militären skall ha lättare att bedriva miljöförstöring, vilket konkret lär innebära att man bland annat anser att Vättern - en av norra Europas största dricksvattentäkter - kan förvandlas till gigantiskt militärt övningsområde med allt vad det innebär. Det konforma förstärks när moderatorn Eva Hamilton snarare uppmuntrar denna utveckling än ställer en enda kritisk fråga. Det är så absurt att man kan tro att det utspelas i en Putinregim.

Jag tillhörde de som var kritisk när Fredrik Reinfeldt kallade Försvarsmakten för särintresse - det var en usel och nedsättande retorik. Men jag tillhör också kritikerna till den nuvarande försvarsdebatten. Som har planterats in i den nya väv som innebär att det i Sverige av försvarsminister och andra anses fientligt att ställa kritiska frågor - när försvarsministern gjorde gällande att kritik av beslutet om värdlandsavtal med Nato orkestrerades av Putin så var det uttryck som var värdigt Putin själv: skrämma till tystnad.

Nu när regeringen blivit av med Margot Wallström orkar man inte ens säga det mest självklara: USA:s drönarmord var ett brott mot folkrätten. Istället låter man försvarsminister Hultqvist betona vikten av det fina militära samarbetet med Trumps USA. Det är fullständigt koko. Inte ens Miljöpartiet säger något. Som om vi inte längre hade rätt att kritisera såväl Putinregimens övergrepp som USA:s agerande. Det ÄR absurt och det förstärks av att Atlantic Council, den USA-baserade tankesmedjan, är inhyst i Folk och Försvars lokaler i Gamla Stan.
Och att den rödgröna regeringen medverkar till att finansiera Atlantic Council, som alltså är en Natonära tankesmedja med syfte att påverka politiska beslut. Talare därifrån är centrala figurer i Sälen.

Ibland kan också jag, som på många sätt var kritisk till Olof Palme, rikta mitt ansikte mot kosmos och ropa: Palme, var är du?

Precis som vi skall kritisera Putinregimen för oerhört mycket måste vi ha rätten att kritisera Trumpadministrationen. Precis som det skall vara i en demokrati måste vi ha rätten att ifrågasätta också den förda politiken vad gäller miljardrullningen som är på väg att medföra att 8 procent av statens utgifter skall gå till militären. "Militären i tillväxt" som det numera heter.

Som läget nu är kan bara konstateras att försvarsdebatten är ynklig, enfaldig och exkluderande på gränsen till odemokratisk. Ynkligheten ger sig ibland uttryck i det mest bisarra: försvarsministern som anklagar varje kritisk uppfattning för att vara orkestrerad från Kreml i akt och mening att skrämma kritiker till tystnad. Samtidigt som han talar om försvar av demokratin och det öppna samhället.

Den som inte begriper att miljarderna behövs för att stärka skola, vård, rättskedja, landsbygd och trygghet här och nu är en del av det problem som kan leda till att demokratin krackelerar i takt med att tilliten töms. Då står vi där med nya JAS-plan, ett förgiftat Vättern och en statsbudget som kollapsar den dag lågkonjunkturen slår till, de finansiella bubblorna spricker och arbetslösheten ökar medan räntorna på bostadslånen skjuter i höjden igen. Vilken politisk rörelse tror ni kommer att vinna på det? Den som ser demokratin som en parentes.

tisdag 14 januari 2020

Bara 27 prcent



Bara 27 procent av Miljöpartiets väljare anser att MP "endast har liten samsyn" med regeringspolitiken som förs med hjälp av C och L Herregud!

Så lite har alltså språkrör och andra ledande i partiet lyckats berätta vad grön ideologi är, vad partiet står för enligt de ideologiska grundbultarna. Den gröna världsbilden skiljer sig ju helt från regeringspolitikens. Bara en dryg fjärdedel fattar!

Enda skälet (?) till att MP sitter där de sitter - förutom att partister får bli statsråd och statssekreterare  - är att de försöker sätta viss press i klimatfrågan och åtminstone se till att miljöpolitiken inte går tillbaka. Med ganska liten framgång.

Att Sveriges inhemska klimatutsläpp - i jämförelse med värstingarna - är små beror i första hand inte på politiken utan på
a) vi har mer el per person bara från vattenkraften än vad nästan alla andra har totalt och
b) vi har skog som ger möjlighet till biobränslen i t ex fjärrvärmeanläggningar och
c) den gröna skatteväxlingen som MP drev igenom 1998 medförde att villaoljan försvann nästan helt.

(Räknar vi däremot  utsläpp genom vår konsumtion och livsstil så ligger Sverige på topplistan över länder som gör största ekologiska fotavtryck per capita).

När det gäller regeringspolitiken i sin helhet - till stor del styrd av C och L - går den helt på tvärs mot vad MP (enligt grundbultarna) står för i allt från fördelningspolitik till försvars- och säkerhetspolitik via synen på globaliseringen, kapitalets rätt att gå på tillväxtjakt varthest det vill och t ex  vinstsyftande bolagisering av skola, vård och omsorg.

Hur har det blivit så här? Hur kommer det sig att så många tror att MP har någon sorts samsyn med C, L och S-ledningen om vad som är ett gott fungerande samhälle? Svaret är lika förnedrande som tragiskt: partiledningen har haft som strategi att språkrören skall vara företrädare för regeringens politik i första, andra och tredje hand. Allt mindre andel av väljarna - flera generationer och massor av invandrande - har någonsin hört ett språkrör företräda MP:s politik och ideologiska grundbultar.

Detta innebär inte bara att många tror att samsyn råder mellan partierna i regeringskonstellationen. Utan också att partiets nya medlemmar har blivit medlemmar utifrån dagens bild av MP och därmed kommer att steg för steg - via kongresser etc - göra dagens bild av MP till partiets politik.

Därmed kan vi förvisso säga att MP är ett sorts parti som försöker driva klimat- och  miljöfrågor. Men som grönt ideologiskt parti finns allt mindre kvar. Detta är så oerhört ledsamt - åtminstone tycker jag det som var en av dem som var med när partiet bildades, utvecklade sin ideologiska plattform och åtminstone vågade utmana hela den världsbild som de andra partierna stod för.

Jag trodde att den politik som vi en gång förde (och det politiska avståndstagande från den politiska eliten som vi var måna om att värna) en bit in på 2000-talet skulle ge utdelning i form av tillräckligt höga opinionssiffror för att vrida samhället åt vårt håll: ekologiskt hållbart, social anständigt, demokratiskt rättrådigt, mer solidariskt men också mer frihetligt - samt att vi  skulle bli en röst i världen för fred och nedrustning.

Partiets strateger valde istället i första hand att bli regeringsfähigt genom att sudda ut det mesta som irriterade S och "mittenpartierna". Partiet blev därmed ett annat - partiets ledning tappade helt intresse för opinionsbildning, den irriterande rågången till maktpartierna suddades ut, identiteten bleknade, tilliten till de gröna grundbultarna försvann. Så ledsamt, så tragiskt, så sorgligt för en grön själ. Miljöpartiet var ett idéparti som stegvis förvandlats till ett maktparti. Ett bland de andra. Den här mandatperioden riskerar att slå ut partiet helt. Ett grönt ideologiskt parti behövs för miljö, för social rättfärdighet, för demokratisk delaktighet, för att någon i parlamentet skall hålla emot när allt fler miljarder slussas till militären istället för till skola, vård, rättskedja och landsbygd.

måndag 13 januari 2020

En miljard djur - två biljoner djur

En miljard djur. Som dött i Australiens bränder. Vilket ju är väldigt många, lika många som vi som bor i Sverige slaktar på 9 år.

Vi slaktar ungefär 113 miljoner djur varje år, inklusive de 5 miljoner tuppkycklingar (15000 varje dag) som mals ner direkt efter kläckningen.

Direkt i naturen skördas/skjuts/avlivas (du väljer själv ord) ungefär 350 000 klövdjur årligen i Sverige. Av andra arter kan t ex nämnas rödräv (ca 55 000), iller (ca 2100), fälthare (drygt 20 000), skogshare (ca 14 000), bäver (drygt 7000), björktrast (ca 700), havstrut (ca 800) och Vigg (ca 900). Hela listan hittar den som är intresserad här.

Lite mer siffror:
I Australien äts i genomsnitt 115 kg kött (från landbaserade djur) per person och år. (USA "leder" med 124 kilo). I Sverige äter vi i snitt 80 kg per person och år (snittet i Europa är 76 kilo, i Afrika 17 kilo och i Asien 30 - hela listan här).

För den som är hågad kan nämnas att homo sapiens beräknas äta cirka 2 biljoner djur (det vill säga 2 000 000 000 000) varje år (inkl vattenlevande som kvävs till döds). Vi uppträder således, sett ur det perspektivet, som det största och mest dräpande rovdjuret på vår planet.

Sägas ska att jag vare sig är vegan eller vegetarian så jag utmålar mig inte som moraliskt högstående - däremot äter jag allt mindre kött. Har själv "haft" både höns och får - och slaktat själv, vilket jag anser den som äter kött själv skall förmå att göra.

Ett besök i ägg- kyckling- lax- och gris"produktionen" ger väl också en rimlig konsumentinformation som kan leda till genomtänkta val - hur dessa val nu än ser ut. Hemma förekommer i vart fall aldrig numera industrikyckling eller norsk "odlad" lax - få varianter av "livsmedelsproduktion" i vår del av världen inrymmer väl mer vedervärdiga, rent av äckliga, förhållanden.

Uppvuxen i köttkultur var det en ganska märklig upplevelse att det gick alldeles utmärkt att leva utan dagligt kött... Utan större moralisk ångest finns dock såväl viltfångad lax från Kalix som Kravlamm från Sörmland och en del "viltkött" i frysen. Min gode vän veganen anser att det i vart fall är ett steg på vägen... Själv tycker jag att det är flera hundra steg och anar att människan om 100 år förmodligen till stor del övergett nuvarande köttkultur.

söndag 12 januari 2020

Gud förbjude...

Ur min senaste ledare i ETC:

 "Snart sitter Ingerö kanske i Swebbtv och utgjuter sig över Thunberg tillsammans med de andra männen i övre medelåldern och uppåt. Om han inte – Gud förbjude, kan väl också jag som troende ateist säga – blir Timbros egen välfärdsminister i en SD-M-KD-regering. Apropå ”Gud förbjude” så slog den kristna dagstidningen Dagen i en ledare fast att Äktenskapet mellan frikyrkorna och KD är över. Och så bjöd dom in Gustav Fridolin som krönikör."

Läs hela ledaren här.

lördag 11 januari 2020

Nej, vi är inte bäst...

Skiss: Lena Rosén SchlaugS
Sverige är bäst på miljö, klimat och djurskydd. Så brukar det låta från röster som representerar hela det politiska fältet. Att Sverige ligger på topplistan över länder som gör störst ekologiska fotavtryck i världen har jag skrivit om förr.

Men djuren då?

Har skrivit vid några tillfällen att avståndet mellan djurskyddslagen och den enskilda hönan är stort som mellan jorden och månen.

World Animal Protection har rankat länderna. I bästa gruppen (A) återfinns Storbritannien, Schweiz, Österrike och Nya Zeeland. I grupp B finns Sverige tillsammans med Danmark, Tyskland, Holland och Chile.

Thailand, från vilket Sverige importerar ca 5000 ton kyckling, ligger i grupp E. Allra sämst är Belarus (Vitryssland), Azerbaijan och Iran.

Här finns genomgången.

fredag 10 januari 2020

Populism - javisst, i dess äkta form...

"Vartenda förslag som arbetarrörelsen under sina mer kraftfulla dagar drev hade i dag stämplats som populism av den tidens eliter. Semester, sjukförsäkring – populism!

Personligen skulle jag vilja höra mer av sådant som eliterna skulle kalla populism från grönt håll. Riktigt friår, sänkt normalarbetstid, rättfärdig fördelning och militär nedrustning. En bra början. Och ett återupprättande av grön politik."

Läs hela krönikan här - kanske blir du förvånad över ett och annat.

torsdag 9 januari 2020

Flimrande tankar vid ett frukostbord

Skiss: Lena Rosén Schlaug
Dialog vid frukostbordet efter att ha tagit del av 2020 års kulturhändelser i DN:
- Vilka konserter skulle du vilja gå på?
- Ah, det jag skulle vilja se är ju döda redan.

Tanke som flimrade förbi vid frukostbordet efter läsande om det urbana livet:
- Kan man inte ens odla potatis, bygga ett hus och som köttätare slakta det djur man skall äta - vad är man  då för nåt?

Tanke efter att försökt stå ut med den svenska stå-upp-elitens framträdande i Dalhalla vill jag inte ens nämna, överlåter till Croneman att säga det som bör sägas.




onsdag 8 januari 2020

KD:s ideologiska chef: "Klimatbimbo,,,"

Mannen till vänster är Johan Ingerö - policyansvarig i Kristdemokraternas partiledarstab. Han har meddelat världen:

"Tjugohundratalet har sett födelsen av Miljömuppens megatrendiga småsyskon. Klimatbimbon. Plötsligt är ingenting trendigare än att i alla lägen tjata om ekologiska fotavtryck. Idag kan man inte längre ta en burgare på Max utan att samtidigt tvångsmatas med klimatkompensation. Klimatbimbons trendighet gör henne  betydligt farligare än Miljömuppen."


Så då vet vi var vi har honom och KD i en tid när Australien brinner, isarna smälter och människans möjlighet att i framtiden bygga goda samhällen på den här planeten håller på att krackelera.

Greta som klimatbimbo?

I samma krönika, för cirka tio år sedan, meddelade Ingerö för övrigt följande: "Birger Schlaug är en jättehygglig gubbe, som person betraktad.Men de idéer han stöder sig på är faktiskt minst lika skrämmande som Sverigedemokraternas. Det är antimänsklighet maskerad till miljöpolitik, och förutsätter stora och starka ledare som vid behov kan piska in oss i leden igen. Vi behöver en debatt om ekofascism, grön misantropi och miljöfanatism."

Förutom att det just var ekofascism och starka ledare som de gröna partierna varnade för skulle bli följden om vi utsätter planeten för skövling och kränker de planetära processerna (som t ex klimatet) så kan konstateras att Ingerö och hans nuvarande parti just sitter hand i hand med Sverigedemokraterna.

Ingerö var tidigare medlem i Liberalerna och chefredaktör för nyliberala Neo (nu saligt insomnad). Innan SJ förstod (?) så var han inne ett tag som pressansvarig där.

tisdag 7 januari 2020

Brother in arms




 These mist covered mountains
Are a home now for me
But my home is the lowlands
And always will be
Some day you'll return to
Your valleys and your farms
And you'll no longer burn
To be brothers in arm

Through these fields of destruction
Baptism of fire
I've witnessed your suffering
As the battles raged higher
And though they did hurt me so bad
In the fear and alarm
You did not desert me
My brothers in arms

There's so many different worlds
So many different suns
And we have just one world
But we live in different ones

Now the sun's gone to hell
And the moon's riding high
Let me bid you farewell
Every man has to die
But it's written in the starlight
And every line on your palm
We're fools to make war
On our brothers in arms


måndag 6 januari 2020

Så bra genomgång!

Den mest initierade och sakliga artikeln om situationen. En välformulerad genomgång av varför det blivit som det är - skiljer sig rejält från de historielösa, förenklade och ofta fördummande texter som blivit så vanliga i den flödande nyhetskulturen.

https://www.expressen.se/kronikorer/magda-gad/usa-kan-ha-oppnat-helvetets-portar-i-iran/?fbclid=IwAR2YAOnusrHeeU6E3y5sHPXZUuGYESgI8dB_cpcIguth2fl-vZO1mdi0o7I

söndag 5 januari 2020

Med guden på sin sida...

Finns det något farligare än att en politisk ledare tror, eller uppmuntras och övertygas att tro, att en gud styr ens beslut? Det är så groteskt - Iran eller USA spelar ingen roll.

Dagen efter drönarmordet som kan leda till att det totala vanvettet bryter - och alla sidor yrar om att de har gud på sin sida - sker detta. Det här är sjukt:


Det är med detta vi vi skall öka vårt militära samarbete, det är detta försvarsminister Hultqvist på den rödgröna regeringens uppdrag bjuder in för fler militärövningar i Sverige. Sjukt.

Och inte bara det. Iran hotar med att slå till mot amerikanska baser. Ja, dom har ju några att välja på:



lördag 4 januari 2020

Livet rinner genom tiden

Naturligtvis skulle jag kunna skriva en drapa om Trumps drönarmord, om hur hans beställningsmord på iranska topp-militärer skapar än mer spänningar  som kan sluta i det totala vanvettet.

Naturligtvis skulle jag kunna skriva en drapa om gårdagens SVT-sända hyllning till Elvis och hur de stackars artister som sjöng hans mest kända låtar avslöjades när Elvis klipptes in - var och en kunde se och höra skillnaden

Men det får vara.

Bo Winberg har nämligen avlidit. Han var Spotnicks. I nästan 60 år. Gjorde sin sista konsert häromåret. Spotnicks var det första svenska band som hamnade på listorna i såväl Europa som Asien.

Plockar fram rullbandet där alla låtar från tiden finns kopierade. De spelas upp på en gammal Tandberg. Nostalgi kan vara gott att ta till då nuet fylls med så mycket skit.

Den här hördes ofta hemma hos en kompis, och stundom hemma hos mig.