onsdag 22 oktober 2014

Tack och farväl - och Holmen bryter mot FSC-certifiering

Ikväll gör jag min sista intervju  i serien En bok, en författare i Kunskapskanalen 19.00.  Intervjuar Lena Sohl om hennes bok Att veta sin klass.

Stiger av programserien efter min 95:e intervju eftersom jag är övertygad om att andra kan göra ett bättre jobb i det nya produktionsformat som jag inte riktigt trivs med, även om det reformerats till det bättre efter sommaren och jag säkert kommer att ångra mig till våren... Tack Katja Troell och Co för några väldigt roliga och bildande år - inte minst tack till Olle Palmlöf som hade modet att föreslå mig som en av intervjuarna!

Min senaste inledare i Fria Tidningen finns förresten här - om den rödgröna budgeten. Och mitt senaste inlägg på DN-Debatt här - fortsättning på debatten om sänkt arbetstid. Sedan till skogs:

Gammelskog Drevfjällen. Bild: Jukka Lausmaa
Svenskt skogspolitik är något av ett skämt. Uppblåst i retoriken. Passar ju bra för ett land som vill framstå som bättre än det är i miljöfrågor. Förskräckande i verkligheten. 

Fältbiologernas skogsnätverk - tack för att ni finns! - konstaterar återigen att skogsnäringen fortsätter att avverka naturskogar. Häromdagen släppte man en inventeringsrapport där Holmen Skogs skogsbruk i Strömsunds kommun granskas. Man finner att bolaget bryter mot sin FSC-certifiering. 

Sveriges naturskogar försvinner snabbt. Om 20 år uppskattar ArtDatabanken att naturskog enbart kommer att finnas i reservaten, som kommer att utgöra ungefär 5 % av den svenska produktiva skogsmarken. Resten kommer att vara produktionsskog, åkrar för träd. Inte skog. Snart vet inte människor vad riktig skog är. Man tror att trädsamlingar är detsamma som skog. Få har någonsin vandrat i en riktig skog. En gammelskog. Vilket är något helt annat än att knalla runt i virkesåkrar.

Svensk naturvårdsforskning menar att minst 20 % av skogen behöver skyddas för att skogens biologiska mångfald ska säkerställas. Frågan är:  hur mycket mer virkesinriktad sosseröd än naturgrön är regeringen? Och för den delen: hur mycket mer ekochickt urbangrön än naturgrön är den?

Fältbiologernas inventeringsrapport som granskar Holmens skogsbruk finns att läsa här

tisdag 21 oktober 2014

Om att hantera en främmande ubåt

Hur hanterar man en främmande ubåt som man tar på bar gärning? 

Den enda erfarenheten Sverige har av detta är när en sovjetisk ubåt tog sig in på svenskt skyddsområde i Gåsefjärden och tacksamt nog tragglade sig upp på ett grund där den stod och bullrade för att komma loss.

Den 29 oktober 1981 ringde ÖB till Sveriges statsminister Torbjörn Fälldin och berättade om detta. Han kunde tro att det var ett skämt, att han blivit utsatt för någon "skicklig imitatör som ville skämta med mig", som han berättar i boken En bonde blir statsminister.

Vem skulle ta det operativa ansvaret? Det var en fråga som snabbt kom upp. Antingen skulle man göra som Olof Palme gjort i samband med det drama som utspelades på tyska ambassaden några år tidigare. Justitieministern blev operativ chef...  "Vi tyckte inte det manade till efterföljd", har Fälldin konstaterat på sitt lite torra sätt. ÖB Lennart Ljung skulle få det operativa ansvaret.

Statsminister Fälldin beordrade ÖB att även partiledarna utanför regeringen - bortsett från kommunisternas Lars Werner  - skulle få full information. Vilket innebar att även Olof Palme och Gösta Bohman involverades. Regeringen bestod vid detta tillfälle av Centern och Folkpartiet. Inom parentes kan nämnas att försvarsministern, som var centerpartist, hölls förvånansvärt mycket utanför det som sedan skulle hända.

Regeringen tog fyra snabba beslut - dessa beslut pressades ganska hårt under några timmar skulle det visa sig. För det första: bärgningen av u-båten skulle skötas av Sverige. För det andra: räkningen skulle skickas till Sovjet. För det tredje: svenska myndigheter skulle starta en utredning som inkluderade utfrågning av fartygsbefäl och besättning. För det fjärde: Sovjetunionen skulle offentligt  tvingas att offentligt be om ursäkt.

Samtidigt hörs en opinion som kräver hårdare tag. Sverige borde internera besättningen, ta båten i beslag och spänna musklerna ordentligt. Fälldin valde en mjukare linje, men även den uppfattades, berättar han i ovan nämnda bok, av utländska politiker som tuff med tanke på att det lilla landet hade med en stormakt att göra.

Sovjet försökte föra samtal med Sverige via ambassaden i Moskva, men det accepterades inte av Fälldin. Allt skulle avhandlas i Stockholm. Fälldin undrar om ubåtens besättning visste att "där båten rände upp på klippan låg man tvärs över ett minfält". När Försvarets forskningsanstalt mäter strålning från u-båten upptäcker man "till visshet gränsande sannolikhet" att det fanns kärnvapen ombord. Den ryske ambassadören kallas upp till UD, får fråga om kärnvapen och svarar att Sovjetunionen "förbehåller sig rätten att han den vapenutrustning som varje situation kräver".

Nu blev det bråttom för regeringen att sammankalla till presskonferens, man ville inte att någon läcka skulle ge medierna möjlighet att gå ut själva. "Läckaget skulle kanske inte ge rättvisande bild av det hela och att rätta till en missinformation är fruktansvärt svårt", meddelade Fälldin. (Något som intresse- och lobbygrupper väl känner till när de nyttjar medier att sprida rykten som sedan vandrar runt och blir till sanningar på temat "ingen rök utan eld").

"Den där presskonferensen glömmer jag aldrig", berättar Fälldin, "lokalen var proppfull med folk och jag minns när jag redovisade att båten hade kärnvapen var det absolut tyst... Närvarande journalister påminde om min egen barndoms söndagsskoleelever..."

Men värre skulle det bli. ÖB ringer Fälldin och meddelar att två sovjetiska fartyg på internationellt vatten hade kurs rakt in mot Gåsefjärden. Militären hade avlyssnat radiotrafik mellan u-båten och det ryska moderfartyg som låg på internationellt vatten tillsammans med  sovjetiska marina enheter. Det man hört var att moderfartyget frågat befälhavaren på ubåten om den nu var nerdragen från klippan och färdig att hämta. Från ubåten hade man svarat att så var fallet.

Två sovjetiska fartyg på väg. För att hämta ubåten? Vad skulle Sverige nu göra? Ställa sig i vägen? Försvara gränsen med vapen? ÖB måste få svar från Fälldin. Han tänker några sekunder och säger sedan, ganska svettig kan jag tro: "Håll gränsen!"

"När jag återvände till vår grupplokal kände jag mig fruktansvärt ensam", berättar Fälldin.Skulle det bli krig? ÖB hade förlagt en isbrytare för att täcka den mycket smala passage som man måste använda för att att komma in i fjärden. Hur skulle Sovjet hantera den situationen?

Bevakningen av den svenska tolvmilsgränsen skärptes successivt. Patrullbåtar, torpedbåtar, permissioner dras in, fallskärmsjägare och kustjägare flygs in utrustade för omedelbar strid. Strålkastare riggas upp och ubåten badar i ljus. 

Det löste sig. De två fartyg man på radarskärmen sett på kurs rakt mot ubåten visade sig vara handelsfartyg. Den sovjetiska militären låg kvar på internationellt vatten. Och inväntade att svensk militär skulle bogsera ut ubåten. Och skicka faktura.

Fyra år senare fick Fälldin besked av Centerns valberedning att han borde avgå. "Ske er vilja", sa han, kallade till presskonferens och berättade att han fått sparken. Ubåten köptes upp av Bert Karlsson, berättas det, och den ställdes ut på Sommarland där ubåtskaptenen blev värd under en månad och sedan glömde (alternativt skänkte) delar av sin uniform som Bert Karlsson sedena auktionerade ut på Tradera. Snipp, snapp, snut, så var detta kapitel slut.

måndag 20 oktober 2014

U-båtsjakt, Bert Karlsson och "vi gör likadant" och rödgrönt värdlandsavtal och...

Så är det då dags igen. Jakt på främmande undervattensverksamhet.  Försvarsmakten är osäker på vad det kan vara man letar efter.

Svensk skärgård - vilken är omöjlig att hålla koll på oavsett hur mycket pengar Försvarsmakten skulle ha tillgång till - har under decennierna varit av intresse för allehanda. Av allehanda skäl. För Sovjetunionen/Ryssland som ett led i att säkra kontroll över Östersjön. För Nato-ubåtar som skall ligga skyddade. Ävenså för minkar, skarvar och sälar.

Under den värsta ubåtsjaktens tid i början av 80-talet skrev örlogskapten Nils Bruzelius i Marinstabens egen tidning Marin Nytt (nr 5-6 1982) att svenskt vatten var en motorväg för Natos ubåtar. Dessa låg, enligt örlogskaptenens resonemang, på lur i den svenska skärgården för att kunna skära av sovjetiska sjöförbindelser om det började krisa.

Det var inte en populär artikel i en tid när Carl Bildt och hela mediekåren jagade sovjetiska ubåtar. Man fick inte upp någon, trots idoga insatser av modiga män både till havs och till lands. Hade man tagit upp en u-båt som tillhört Nato? Knappast. Hade man förresten tagit upp en ubåt som varit sovjetisk, med allt vad det skulle medföra...? 

Hur som helst: det var en tid när u-båtar sågs överallt. Det gick som en farsot genom landet. Snart sagt varenda mink kunde vara en u-båt. Vilket på intet sätt motsäger att det fanns mer än minkar i vattnen.

Minkar finns fortfarande, ubåtar också. Rapporter om det ena som skulle kunna vara det andra och kanske är det tredje kommer ständigt in. Sålunda kunde t ex Expressen meddela den 6 maj 2011: "Hanna Harge, 40, var ute med hunden vid bostaden i Saltsjöbaden när hon plötsligt fick syn på något hon uppfattade som en väldig mörk farkost som sakta rörde sig längs med vattenytan".

Försvarsmakten gjorde en utredning som hemligstämplades. Det kunde röra sig om ett isflak, berättades lätt lakoniskt.Vilket det inte, med tanke på vädersituationen, kan vara denna gång.

Den enda u-båt man fått upp är den som självmant steg upp på ett grund i Blekinge skärgård för att sedan - om det nu verkligen var just den - köpas av Bert  Karlsson och visas upp på Sommarland i Skara. Som värd för ubåten anställde Bert Karlsson den ryske ubåtskaptenen från intermezzot, Anatolij Gusjtjin. En uniformsjacka som sades tillhört denne Gusjtjin auktionerades förresten ut - av Bert Karlsson förstås - på Tradera för några år sedan.

Den nuvarande jakten på utländsk - förmodad rysk - undervattensverksamhet sätts förstås i samband med den ökande flygaktiviteten i Östersjön. En aktivitet som gjort att såväl Nato som Ryssland varit inne i svenskt luftrum. Ryskt plan dessutom fotograferat i närbild vid flygning i provocerande närhet av svenskt signalspaningsplan - om det varit ryskt signalspaningsplan hade det förstås kallats spionplan enligt den logik som gäller.

"Vi gör likadant"
Att Sverige ägnar sig åt flygning nära utländska intressen är kanske inte så populärt att påpeka. Ändå lyckades HelaGotland under rubriken "Vi gör likadant" få en intervju med Tomas Nilsson, platschef på flygbasen F17 på Gotland.

– Det skrivs mycket om att Ryssland beter sig aggressivt, men det är inte bara de som håller på. Vi gör likadant, även om vi kanske inte visar upp vår vapenbestyckning på det vis som ett ryskt militärflygplan gjorde för ett par veckor sedan. Men vi bedriver informationsinhämtning på bred front och går väldigt nära.

Varför framgår det inte att även Sverige är närgånget? frågar journalisten nyfiket och får svaret: "Vi vill väl kanske inte framstå som aggressiva. Kanske bör Försvarsmakten berätta mer om vad vi håller på med."

Tja, så är det kanske. Den ena signalspanar, den andre spionerar. Vem som gör vad beror på med vilka ögon man ser. Att en tidning som SvD skulle citera platschefen på flygbasen F17 är inte troligt.

Rödgröna låter Nato bygga infrastruktur i Sverige...
Den rödgröna regeringen planerar för övrigt att lägga en proposition i vår om det värdlandsavtal som den avsuttna regeringen gett Försvarsmakten i uppdrag att förbereda med Nato. Sverige skall kunna nyttjas för Natos infrastruktur vid övningar, kriser och krig. Detta, meddelas av ett antal experter, skulle kunna vara ett skäl till Rysslands ökande aggressivitet. Vad som är höna och ägget kan alltid diskuteras.

Miljöpartiets tidigare försvarspolitiker Peter Rådberg envisades i en intervju att det är fel att teckna avtal med Nato: "Ett närmande till Nato skulle öka konfliktytan mellan Nato och Ryssland samt öka spänningarna i Östersjön. Det är ett steg i fel riktning", säger han till SvD.

Försvarsministern i den rödgröna regeringen håller inte med Peter Rådberg.

Rådberg har emellertid slutat som riksdagsledamot och ersatts av Per Olsson i Försvarsutskottet - men denne Olsson, vald av sin valkrets, flyttades omedelbart till kulturdepartementet för att bli statssekreterare istället. Vem Per Olsson ersätts av i Försvarsutskottet vet jag inte. Ett strategiskt val kan man tänka sig.

Vem vill språkrören ha där - någon som kommer att motsätta sig värdlandsavtalet eller någon som är mjukare i det politiska hullet...? Ordförande i utskottet är Natoanhängaren Allan Widman (FP).

Vad allt detta leder till för skärgårdarna kan man ju sia om. Det där som örlogskapten Nils Bruzelius skrev om i Marin Nytt kan hur som helst förverkligas rent formellt om det blir ett värdlandsavtal skrivet: svensk skärgård kan bli officiell del av den infrastruktur där Natos ubåtar placeras.

Nedskjutet militärplan över Östersjön...
I minneshallen över de svenskar som stupat inom Flygvapnet - de är fler än  600 svenska stridspiloter som omkommit i tjänsten, utan att bli nedskjutna, efter andra världskriget - finns en speciell minnestavla även över de åtta personer som bemannade det nedskjutna plan som 1952 bedrev signalspaning över Östersjön för att inhämta uppgifter rörande Sovjetunionen. 

Tavlan ger anledning till lite historik.

Signalspaningsplanet DC-3 79001 Hugin sköts ner av Sovjet. Det förnekades förstås - i enlighet med militär logik -  i många år, men Boris Jeltsin erkände till slut att så varit fallet. Det är inte alls troligt att det svenska planet överskridit sovjetiskt luftrum.Tvärtom.

Det svenska Flygvapnet och Sveriges regering påstod efter händelsen - enligt given militär logik - att DC3 79001 Hugin varit ute på en harmlös flygning i "utbildningssyfte" när det skjutits ner, vilket inte var sant. Enligt arkiven var man ute efter att spana på en ny sovjetisk kryssare.

Huruvida nedskjutningen var en reaktion på tidigare gränskräkningar lär vi väl inte få veta.Vid flera tidigare tillfällen hade nämligen svenska flygvapnet överskridit gränsen för sovjetiskt luftrum - vid ett tillfälle var man mindre än 5 kilometer från sovjetisk kust.1948 begav sig det svenska flygvapnet in över sovjetiskt område (Ösel) för att spana efter avskjutningsramper - man hittade inga, vilket kunde vidarebefordras till USA.

Sverige hade ingått ett avtal med USA och Storbritannien om att - med hjälp av amerikansk utrustning - spana på Sovjets luftförsvar och deras reella möjligheter att slå ut eventuella angrepp från kärnvapenbestyckade amerikanska bombflygplan.


PS!  Bland måsar, utedass och krypterade handlingar...
Den skärgård Sverige är utrustat med är som gjort för både det enda och det andra. Själv tillbringade jag två veckor, utan tillgång till båt, på den lilla ön Vettlösan - ni som inte gillar vad jag skriver behöver inte göra er roliga över namnet, jag har redan bjudit på det och det blir liksom bara larvigt om ni inte kan hålla er - i slutet av 60-talet.

Vi två som var där såg både det ena och det andra. Mest måsar, bland annat en måsunge som vi kallade Fredag. Som intagen på Kustartilleriet i Vaxholm kunde man också se ett och annat. Inklusive ett och annat befäl vars kompetensnivå nog gladde Moskva mer än Stockholm. Jag fick så småningom nöjet att ägna mig åt kryptering av allehanda såväl lustigheter som hemligheter - ibland sammanföll de båda.

Förresten: som idog kärnkraftsmotståndare placerade jag i anslutning till en båtfärd ett antikärnkraftsmärke på moderatledarens Gösta Bohmans utedass i Norrtäljes skärgård. Trots allt en jämförelsevis fredlig markering. Om än visst inträngande på annans territorium.

söndag 19 oktober 2014

Chili och grå fjärd

Fjärden ligger grå och kall, båten är upptagen, bryggan ligger kvar i desperat tro på sol, växthuset är rengjort och tömt sånär som på en nyinflyttad vinranka och några plantor chili som suger i sig ytterligare lite hetta,  X-37B har landat efter två års hemligt uppdrag i rymden, reprisering av u-båtsjakt pågår, miljöpartister kan andas ut eftersom man är tillbaka på opinionssiffror i nivå med före den dystra valdagen, hängrännorna skall rensas från löv och igår ställde Lena Andersson en högst relevant fråga:

"Patrick Modiano får priset året efter Alice Munro. Betyder det att Alice Munro är lite bättre än Modiano men något sämre än Mo Yan, vilken i sin tur inte riktigt kommer upp i samma klass som Tomas Tranströmer, som är aningen svagare än Mario Vargas Llosa? De hade alla skrivit sina verk såväl året före, som två år och tre år innan de fick priset, men de gångerna valdes någon annan före dem. Var den som då valdes bättre författare än sina efterföljare..."

Det var dagsnoteringen denna morgon när livsjakten på att få uppleva ännu  en vår tar vid... Allt medan chilin suger i sig hetta ett tag till. God morgon, middag eller kväll.

fredag 17 oktober 2014

Existentiell hälsa 7 november Göteborg

Tid: 09.00-16.00
Plats: Redbergsteatern, Örngatan 6, Göteborg


För att vi ska må bra som människor krävs en balans mellan materiella, sociala och existentiella värden. Alla strävar vi efter att ge livet mening och lycka men hur når vi inre tillfredsställelse?

Föreläsare:
Birger Schlaug, debattör, författare, före detta politiker
Annika Astorsson, psykoterapeut/bildterapeut
Fredrik Warberg, debattör, författare, Tidsverkstaden
Lena Bergqvist, samtalsterapeut
  • Hur samhällsstrukturen formar vår vardag
  • Hur vårt förhållande till tiden påverkar oss
  • Hur våra känslor styr oss
  • Hur det goda samtalet kan hjälpa oss i vardagen eller i en livskris
  • Hur natur, djur och trädgård kan vara ett redskap för att få oss att må bättre
Anmälan:
Studieförbundet Vuxenskolan
031-70718 00 Eller här. Avgift: 595 kr,

torsdag 16 oktober 2014

Bromma bra för tillväxten - hur det än blir...

Att lägga ner Bromma flygplats hotar tillväxten. Vilket är det hårdaste argumentet att behålla flygplatsen.

Att lägga ner Bromma flygplats stimulerar tillväxten. Vilket är det hårdaste argumentet för att lägga ner flygplatsen.

Så kan debatten se ut när tillväxt är ett självändamål. En ny opera i Stockholm är bra för tillväxten, kunde  man läsa för ett tag sedan. Musikskola är bra för tillväxten. Kultur är bra för tillväxten. Demokrati är bra för tillväxten, kunde man läsa i en rubrik. Mänskliga rättigheter är också bra för tillväxten, hette det. Vilket tur. Annars hade kultur, demokrati och mänskliga rättigheter legat taskigt till. 

Och nu är således Bromma flygplats vara och icke-vara bra för tillväxten. Aftonbladet avslutar dagens ledare med att nedläggningen "är bra för tillväxten i ­hela landet". LO-basen Karl-Petter Thorwaldsson hävdar i Expressen att nedläggning hotar tillväxten i hela landet.

En stilla undran: hur vore det om vi skulle försöka skapa nya vägar i våra hjärnor så att tankarna inte bara forsar fram på de motorvägar som byggts upp genom årtionden? Hjärnan funkar så att invanda tankar liksom forsar fram snabbare i de väl upparbetade banorna. Hjärnan drar mycket energi och vill hushålla med den. Därför är det så praktiskt med de där upparbetade motorvägarna. T ex när man söker argument för sin sak: tillväxtargumenten far fram millisekunderna snabbare än allt annat. Man kan säga att man blir lite fördummad.

Mariga tankar, långa tankar är lite besvärliga. Att t ex ställa sig frågan: Är det ett bra samhälle vi bygger när vi känner behov av att flyga alltmer för att hålla igång ekonomin och få ihop vår vardag? Är det ett bra systemtänkande när ordet tillväxt flyger ur våra trutar så fort vi skall argumentera för eller emot något? Tillväxt är ju liksom som att säga att vi skall ha mer. Av vad som helst. Bara det blir mer.

Hur vore det om vi var lite mer sokratiska? Om vi krånglade till det för våra hjärnor och tvingade dem att regelmässigt och ofta ställa frågan: Varför? Och inte bara i ett led, utan ställa frågan varför? i led efter led för att fundera lite djupare på vad det är vi håller på med.

Tänk om vi fick en skola där eleverna lärde sig att regelbundet föra Sokratiska samtal...? Vilka politiker vi så småningom skulle få! Och vilka nationalekonomer! Och vilka journalister!

Skulle en idé som arbetslinjen ens bli möjlig? Skulle begreppet tillväxt nyttjas på ett mer intellektuellt sätt än att ständigt bubbla ut som något självklart positivt ur talorganet av gammal vana? 

Tänk om någon politisk höjdare plötsligt skulle ställa frågan Vad har vi våra liv till? Vad vill vi fylla våra liv med? Har vi möjligen reducerat oss själva till kuggar som skall hålla igång ett system? Är vi rent av systemets fångar som fått för oss att det är så det måste vara  - arbete mer för att konsumera mer för att producera mer för att arbeta mer så vi kan konsumera mer så att vi skall få råd med varandra.

Till vi kommit dithän att vi förmår tänka långa tankar och hedra Sokrates förbli tillväxt det hårdaste argumentet för de som vill behålla Bromma flygplats och för de som vill avveckla samma flygplats.



onsdag 15 oktober 2014

Motstånd

Sitter (som vanligt höll jag på att säga) på ett tåg och det blir ett pratande om historien och motstånd och jag förstår att berättelsen om motstånd med vapen är välkänd, medan berättelsen om motstånd mot förtryck utan vapen, men med människors kroppar och människors mod, tycks vara okänd. En ny film om Lech Wałęsa har haft premiär. En film om Alexander Dubček borde bli till. Två av mina yngre års hjältar. 

Kanske var det lätt för mig, jag förmådde aldrig springa och hytta med Maos Lilla röda eller blunda för förtrycket i kommuniststaterna - som ung såg jag Mannen utan leende sitta i karmstolen därhemma, mannen som aldrig sa ett ord men som lyssnade medan farsan och representanterna från företaget i Östtyskland samtalade om import av termometrar. 

Det var först när Mannen i karmstolen gick på toaletten som de andras röster började leva - för att stelna när Mannen utan leende åter satte sig i karmstolen för att lyssna att inget ont ord sades om regimen i Östtyskland. År efter år samma sak. Kommunism IRL. Bra att känna till när vi ser Råkapitalismens våg IRL. Båda förtryckande, om än på var sitt sätt. Den ena brutalt och utan leende, den andra vänligt och med ett hånleende. Båda värda att bekämpa. Utan vapen. Grönt.
 

tisdag 14 oktober 2014

DN Debatt idag: sänk arbetstiden, bredda skattebasen och gör om trygghetssystemet.....

Den digitala revolutionen innebär att två miljoner jobb försvinner och kommer att revolutionera samhällsutvecklingen de närmaste mandatperioderna. 

Nu är tid att planera för kortare veckoarbetstid och ett annat sätt att ta ut skatt för att finansiera välfärden som behöver utformas på annat sätt om vi inte skall få ett allt större prekariat, skriver jag på DN Debatt idag. Finns här.

(Om du vill kommentera: gör det gärna på DN Debatt - bloggens kommentarsfält är stängd för detta inlägg).

Jan Björklunds hämnd...

Apropå guldbyxor:  Golden records vol 2. låter så här.
På andra sidan fjärden spänner ett guldfärgat stråk ett band över den mörka skogen. Solen står ännu lågt. Apropå guld och ingenting... Minns ni att Jan Björklund i valrörelsen kallade Gustav Fridolin för "pojken med guldbyxor". Kanske beror på att Jan är lite långsint... Fjorton år tidigare, en månad före valet 1998, höll MP en presskonferens på just det temat: Pojken med guldbyxor.

Den vi syftade på var ingen mindre än FP:s partiledare Lars Leijonborg, som inför valet lovade, lovade och lovade.

Förresten: Jag skrev i samma veva ett mejl till vår riksdagsgrupp - har fått chockartad tillgång till en massa gamla mejl från åren i riksdagen - och betonade att vi inte, trots halvtaskiga opinionssiffror, skulle haka på löfteskarusellen: "Vi ska inte lova guld utan gröna skogar och en schystare fördelning...". Ingen synes ha blivit förbannad. Annars var det inte helt ovanligt.  Högt i tak, kan man kalla det. Ett jävla tjafsande kan man också kalla det. Allt efter sinne och smak.




måndag 13 oktober 2014

Stoppa gökungen i statens budget

Magdalena Andersson och Per Bolund - paret i finansdepartementet som skall hålla sina respektive partiers statsråd och riksdagsgrupper på behörigt avstånd från reell beslutsmakt  - meddelar att ladan är tom, bordet avskrapat - om nu ens det där bordet finns kvar.
 
Ett skäl till att bordet är avskrapat är gökungen i statens finanser. Ju mer hushållen lånar, ju mer ökar bidragen från staten. Häromåret betalade staten räntebidrag på drygt 32 miljarder kronor, en ökning med omkring 40 procent sedan millennieskiftet. Något som man inte gärna vill tala om. En del bidrag är nämligen finare än andra...
 
Vill påminna Per Bolund om att det gamla mossiga MP redan för trettio år sedan ville påbörja en reform för att under en trettioårsperiod avveckla räntebidragen... För att vi inte skulle hamna i lånefällor, för att inte konsumtion och tillväxt skulle hållas igång med hjälp av ständigt mer lånade pengar. Nu, när partiet är mindre mossgrönfärgat är det tyvärr ganska tyst.
 
Dags att ta sig en tur ut i skogen, Per. Ta med dig Magdalena. Våga påbörja processen med att avveckla räntebidragen, känn den friska doften av grönmossa!

Anm: Jag har från mer förment moderna miljöpartister kallats för mossig, vilket jag givetvis tar som en komplimang. Hur skulle jag kunna göra annat efter att ha företrätt ett parti vars valbudskap var Vi lovar inte guld, men gröna skogar och en schystare fördelning...

söndag 12 oktober 2014

Suhonen, Juholt och en snutt etik....

Daniel Suhonens bok om den osmakliga avsättningen av Håkan Juholt är då ute för gluttande. In genom nyckelhål spanas det, liksom snokande i det som är sossarnas interna dagböcker, vars offentliggörande inte brukar ske förrän efter många år. DN skrev, och publicerade ett smaskigt avsnitt ur boken, och pimpade det hela med smaskigt designade fotografier av författaren som gärna tycks ställa upp.

Apropå detta så väljer jag - tolka det som ni vill - att länka till ett samtal jag häromkvällen hade om etik med Ann Heberlein.


lördag 11 oktober 2014

Grön stolthet

Sverigedemokraterna fick större plats i veckans partiledardebatt i riksdagen. Och på talmansstolarna ser man Söder, jag antar att många får samma känsla av obehag och sorg som jag får. På nätet gör Sverigedemokraternas sympatisörer ett mastigt jobb. De finns överallt. Även i denna bloggs kommentarsfält dyker SD:s namn upp så fort möjlighet finns. Hur som helst: grönt är den totala motsatsen till den ideologi som SD bygger på.

Att De gröna står längst ifrån SD är inte konstigt, det är fullständigt självklart om man ser till de grundläggande ideologier partierna fötts ur. När opinionsforskarna i Göteborg tittade på skalan kosmopolitisk-xenofobisk redan på den tiden då De gröna levde utifrån tesen Tänk globalt - handla lokalt så var MP det mest kosmopolitiska partiet såväl bland väljare som utifrån hur partiet agerade i riksdagen. Något annat vore också otänkbart.

Det är också därför som det var De gröna - tillsammans med bland annat Svenska Kyrkan - som såg till att människor fick frihet genom flyktingamnestin för några år sedan, det är också därför De gröna i Europa tagit kampen med orden Ingen människa är illegal, det är också därför den säkraste rösten mot fascism, rasism och inskränkthet är just De gröna.

Det är därför vi som någon gång varit aktiva i De gröna kan känna stolthet över vilken ideologi som burit oss och våra värderingar som aktiva politiker.

Ett politiskt parti är mer än ett formellt partiprogram. Ett politiskt parti är dess, åtminstone ytliga, rötter, dess aktiva medlemmar och den underton som finns i retoriken. Det förstnämnda i fallet SD - partiprogram - är inte lika beklagansvärt som den näring man fått, och ännu får, från sina rötter. Lägg till det att så många aktiva medlemmar säger så mycket vedervärdigt så fort de kan lämna ljuset och uppträda i anonym form. Lägg till att riksdagsledamöter såväl direkt - t ex en lätt onykter riksdagsledamot som omedelbart skyller på invandrare när väskan försvunnit trots att han glömt den kvar på krogen och sedan väser till en vakt i riksdagen något om att hon inte är riktig svensk - som i undertonens retorik allt som oftast blinkar till dem som har åsikter som de formellt säger sig inte vilja ha att göra med. Allt detta avslöjar den rasistiska grundton som skapar summan av det som är detta parti.

Det är just denna summa som gör att andra partier vill värna rågången till SD.

Naturligtvis är inte alla som röstat på SD rasister, naturligtvis är inte alla som är medlemmar i SD rasister, naturligtvis är inte ens alla riksdagsledamöter för SD rasister - men i partiet finns en underton som de facto legitimerar åsikter av rasistisk karaktär. Jag kan inte en i min vildaste fantasi tänka mig att ledande politiker i någon annat riksdagsparti sitter och sjunger nazisånger i fyllan och villan, jag kan inte tänka mig att några kommunpolitiker i något annat riksdagsparti sätter på sig nazisymboler på fester därför att de finner det vara kul, jag kan inte tänka mig något annat riksdagsparti där ledamöter i talarstolen antyder att någon riksdagsledamot i något annat parti inte är relevant för sitt uppdrag p.g.a. sin härkomst.

Även i denna bloggs kommentarfält framgår att de som i vanliga fall anser att kärnkraften skall avvecklas, att klimathotet måste åtgärdas - och att miljöskatterna måste höjas för att driva på en utveckling utifrån principen "det som är hållbart skall bara billigare, det som är icke-hållbart skall vara dyrare" - ogärna tycks vilja uttrycka att SD är det extremaste partiet i riksdagen när det gäller att motverka allt det som är grön politik. Till och med en miljöpolitisk analfabet som Stefan Löfven verkar ju vara en miljöprofessor i jämförelse med Åkesson.

Ur ett grönt perspektiv är nedrustning en väg att gå, för SD är upprustning en väg att gå. Ur grönt perspektiv är biologisk mångfald och insikt att skogen är mer än virkesplantage en ideologisk kärna, för SD tycks det snarare vara tvärtom. Ur ett grönt perspektiv är politik medel för att montera ner hinder i form av normer som begränsar människors rätt och möjlighet att vara sig själva och få samma möjligheter som andra ett kärnvärde - för SD är sådan politik icke önskvärd. Ur grönt perspektiv är kultur något som vävs samman av människor med olika bakgrund och att det som vi upplever som svenskt i allra högsta grad influerat av omvärlden precis som det är för alla andra kulturer som betecknas med något nationellt namn - för SD är kultur mer något statiskt trots att nog ingen av oss skulle vilja leva i ett samhälle där kultur växte fram som i ett isolerat kärl.

Att grönt är motsatsen till Sverigedemokratiskt är något alla miljöpartister och dess sympatisörer har all anledning att vara stolta över. Precis som vi som bärs av grön ideologi - om än kritiska till mycket som MP idag står för (eller tycks stå för) - har all anledning att vara stolta.Är det någonting jag litar på i MP så är det att rågången mot SD:s värderingar kommer att hållas.

fredag 10 oktober 2014

Alltid denna kärnkraft... Åsa Romson har nog något i bakfickan...

På  väg till Nyhetspanelen (SVT 07.40) trots att det inte är min vecka. Gick på tågresan upp till stan igenom kärnkraftsuppgörelsen och skrev ner lite grand om vad som gäller och vad det kan leda till eftersom det varit lite oklart i medier och bland kommentatorer.Förra veckans överenskommelse mellan S och MP - en höjd avfallsavgift - räcker inte för att garantera att någon reaktor skall tas ur drift denna mandatperiod. EU:s ökade säkerhetskrav räcker inte heller.   

Tyvärr inte heller den ökade effektskatt som offentliggjordes denna vecka. Såldes finns något mer bakom hörnet, eftersom miljöminister Åsa Romson lovat att två reaktorer kommer att avvecklas under mandatperioden. 

För övrigt visar det sig att den rödgröna budgetuppgörelsen tycks innebära att miljöskatternas andel av ekonomin blir lägre än på mer än 20 år, det vill säga då MP hade budgetsamarbete med S och V.

Inför budgetarbetet meddelades häromdagen att man fortsätter den borgerliga regeringens höjning av  den kärnkraftsrelaterade effektskatten. Höjningen är ganska beskedlig - drygt 2200 kr per megawatt och månad (från 12 648 till 14 770 kronor) varav 600 kr är inflationsuppräknat. Detta påverkar knappast kostnaden för reaktorerna så att de drivs till stängning, vilket också finansdepartementet meddelar i ett PM.

Den avfallsavgift S och MP gemensamt kommit fram till att höja med 1,6 öre per kWh (från 2,2 öre till 3,8 öre) skall finansiera omhändertagandet av det radioaktiva avfallet. Tidigare har MP krävt att avgiften skall höjas till 6 öre, vilket överensstämmer med flera myndigheters beräkningar för vad avfallet i framtiden kommer att kosta att ta hand om. Således kommer fortfarande avfallsfonden att vara underfinansierad. Socialdemokraterna är förstås medvetna om att 6 öre skulle närma sig gränsen vad några reaktorer skulle klara för att överleva.

De ökande kostnader som MP betonade vad gäller högre säkerhetskrav är sedan länge kända för kärnkraftsbolagen de är gamla EU-krav som blev följd av kärnkraftskatastrofen i Japan.

Problemet för kärnkraftbolagen har varit att EU-kraven skulle kunna slå hårt för ekonomin på de äldsta och sämsta reaktorerna. Det visar sig emellertid att så inte blir fallet, vilket förmodligen överraskade MP:s förhandlare när det var försent - det stationära extra system för härdkylning som det handlar om kommer nämligen inte att krävas på just dessa reaktorer. Istället kommer dessa att få utrustas med mobila system, vilka är betydligt billigare. Huruvida de mobila systemen innebär sämre säkerhet kan jag inte bedöma, men frågan uppstår förstås: om de billigare mobila systemen är lika säkra som de dyrare stationära varför tillåts inte samtliga reaktorer utrustas med det billigaste alternativet?

När man i samband med att budgetsiffror offentliggjordes häromdagen framgick att regeringen beslutat att höja effektskatten - vilket förstås ökar kostnadsbördan för kärnkraftsbolagen. Dock inte mer än marginellt. Dessutom: nettokostnaden blir mindre än de siffror som officiellt anges eftersom effektskatten får dras från bolagsskatten. Statens inkomster på skatten beräknas till cirka 250 miljoner per år.

När Åsa Romson förra veckan lovade att minst två reaktorer kommer att falla så lär det bygga på ännu inte offentliga kostnadshöjningar. Det skulle i så fall handla om ett visst "ökat egenansvar" för bolagen att betala premier för att försäkra sig för kostnader i samband med kärnkraftsolycka. Centern försökte med att ge bolagen fullt ansvar, med det föll när man förstod att det skulle innebära att reaktorer skulle avvecklas ganska omgående.

Det finns tre olika försäkringar som berör  kärnkraften. Egendomsförsäkring som täcker skador på själva kärnkraftverket, avbrottsförsäkring som täcker kostnader om kärnkraftsägaren vid haveri eller stillastående måste köpa el till sina kunder. Enligt lag måste reaktorägaren även teckna en ansvarsförsäkring för att kunna stå för kostnader i omgivningen på upp till 3,3 miljarder kronor - vill jag minnas -  per skadehändelse. Resten av kostnaderna får staten stå för. Här finns möjlighet att öka bolagens ansvar.

En annan möjlighet är förstås socialdemokratiska löften om nya skatter i nästa års budget - t ex den fastighetsskatt som åläggs kärnkraftverk eller ett steg till när det gäller avfallsavgiften. Något måste det rimligen finnas eftersom miljöministern så kategoriskt både lovade och garanterade att reaktorer kommer att stängas den här mandatperioden. Ska bli spännande att se var hon har för Löfven-löften i bakfickan. Något är det, annars hade Åsa aldrig vågat vara så kategorisk.


PS - miljöskatternas andel av ekonomin blir lägre än på drygt 20 år.
Miljöskatterna, som offentliggjorts, i den föreslagna budgeten innebär att det inte blir någon grön skatteväxling. Tvärtom fortsätter skillnaden mellan skatt på arbetstid och miljöskatter att öka. Miljöskatterna blir faktiskt med den nya rödgröna regeringen mindre än på drygt 20 år - det vill säga sedan MP hade budgetsamarbete med S och V åren 1998-2002 då grön skatteväxling ingick i överenskommelsen - när man ser till andelen av den totala ekonomin. Det finns en del utmaningar för den gröna riksdagsgruppen att bita i...

torsdag 9 oktober 2014

Ebola, etik och exponentiell tillväxt

Det framförs kritik av att Sverige inte gör mer för att hjälpa till med ebolaepedemin. Jo, det hade ju varit möjligt att göra mycket mer om Sverige valt att redan för tio år sedan börjat satsa på  - ursäkta, nu fortsätter tjatet - att bygga upp insatsstyrkor i form av civila sjukvårds- och räddningsteam i stället för att ägna sig åt samma sak som alla andra länder: militärt engagemang.

Det är nämligen så att världen har överflöd på militärer, vapen, missiler och ammunition men underskott på läkare, sjuksköterskor, fältsjukhus och räddningshelikoptrar. Tänk om en rödgrön regering hade begripit det...

Hur ett litet materiellt fattigt land som Cuba som vanligt kan göra en enorm insats genom att skicka läkare och sjuksköterskor borde få rika demokratiska länder att rodna.

Ungefär 8000 beräknas vara smittade av ebola idag. Antalet fördubblas var tredje vecka. Tillväxten är alltså exponentiell. Vilket innebär att 128 000 kan vara smittade inom 12 veckor. Och 156 000 tre veckor därefter. Skulle det, mot förmodan, fortsätta enligt denna exponentiella tillväxt så är 1,8 miljoner smittade när våren kommer. Tre veckor senare 3,6 miljoner. Nästan höst skulle halva jordens befolkning vara smittad. Tre veckor senare: hela jordens befolkning. (Ekonomisk tillväxt mäts också exponentiellt, når man upp till fyra procents tillväxt skulle världens ekonomi vid nästa sekelskifte vara ungefär 32 gånger större än idag).

Hamnade förresten i ett samtal om ebola och etik häromdagen. Vilken etik är lämplig när det gäller hur smittade av ebola bäst - ur ett gott perspektiv - "hanteras" när sjukvården inte räcker till...? Sinnelagsetik, pliktetik eller konsekvensetik? Leder godhet till ondska? Är ondska det goda? Vilka är vi? Vilka vill vi vara? Vad är en människas liv värt? Vad är värdighet? Samtalet leder in i samma obehagliga känsla av förvirring och otillräcklighet som när man ägnar långa tankar åt vad som är universum, oändlighet och hur något som är oändligt kan växa i något som inte existerar och vad det är att inte existera.

Ikväll talar jag förresten med Ann Heberlein, professor i etik, om hennes nya bok som heter just Etik. Dock tar vi inte upp ebola - inspelades före sommaren. Kunskapskanalen 19.00, En bok en författare (min 94:e intervju och näst sista - stiger av eftersom jag inte känner mig bekväm med det nya formatet utan längtar tillbaka till det långa oredigerade samtalet i sköna engelska biblioteksfåtöljer...).

En bok, en författare. 
Kunskapskanalen 19.00. 
Intervjuar Ann Heberlein om hennes nya bok Etik.