Lördagsgudis

Eddie Long är pastor i kyrkan New Birth Missionary Baptist Church i Atlanta. Han har lett den lilla församlingen på 150 medlemmar till jätteförsamling med 25000 medlemmar och en byggnad värd 330 miljoner svenska kronor. Han förkunnar och praktiserar en slags framgångsteologi, har privat jetplan och bil i tvåmiljonersklassen. Han anses av många vara en av USA:s mest inflytelserika församlingsledare, berättar Dagen. 

Ralph Messer som leder Simchat Tora Beit Midrash och var talare på Longs ekonomiska kraftsamlingsmöte, upphöjde honom i söndags till kung genom att rulla in honom i heliga skrifter. Året är 2012. Landet är USA. Religionen är kristendom. Alltså inte 1812. Inte Iran. Inte islam.
 


Delar av dårarnas värld finns i USA. Det är där man skall välja president snart, flera av av de som ställt upp för att bli republikanernas kandidat tror att jorden skapades för mellan 4000 och 6000 år, någon av dem hävdar att han får besked från Gud varje dag i politiska frågor och den som lär vinna tror att änglar förevisat Joseph Smith några guldplåtar vars innehåll denne översatte sittande bakom ett skynke. När jobbet är klart kommer en ängel och tar tillbaka guldplåtarna för säkerhets skull. Någon av dessa män kan snart leda världens ännu ledande nation. Och vi tycker att iranska ledare är galna...

Hej,liberal! Del 2: Så här sa liberalismens fader om tillväxt och arbetstid...

John Stuart Mill var en liberal som dagens liberaler gärna hänvisar till. Han var socialliberal och bortsett från att han under en period var chef för East India Company - som ägnade sig åt att hårt och skoningslöst utnyttja människor och tillgångar i Kina - hade han mycket gott att säga. Inte minst om yttrandefrihet som motor för ett kreativt samhälle.

Dagens liberaler har mycket att lära av liberalismens fader, inte minst när när gäller synen på ekonomi, ekonomisk tillväxt och arbetstid. Så här skrev han i sitt huvudverk Nationalekonomins principer:

"Jag inser inte varför det skulle var något att glädjas över att personer. som redan är rikare än någon har behov av att vara, skulle kunna fördubbla sin konsumtion av sådant som ger liten eller ingen tillfredsställelse annat än som symboler för rikedom. Det är bara i mindre utvecklade länder som ökad produktion fortfarande utgör ett viktigt mål: i de mest utvecklade länderna behövs istället jämnare fördelning.

Om jorden förlorar sin ljuvlighet genom obegränsad tillväxt av rikedom och befolkning, bara för att kunna hysa en större men inte lyckligare befolkning, så hoppas jag innerligt för eftervärldens skull att människorna kommer att nöja sig med ett stationärt tillstånd, långt innan de av nödvändighet kommer att tvingas till det.

Det behöver knappast påpekas att ett stationärt tillstånd av kapital och befolkning inte innebär ett stationärt tillstånd för mänskliga framsteg. Det kommer att finnas lika mycket utrymme som någonsin för kultur och sociala framsteg; lika mycket utrymme att förfina konsten att leva, och mycket större sannolikhet för att så sker när kampen för överlevnad inte längre upptar all energi. Också det tekniska vetandet kommer att kunna utvecklas lika framgångsrikt, med den skillnaden att istället för att enbart tjäna syftet att få förmögenheter att växa, så kommer de industriella framstegen att minska behovet av arbete."


Så skrev han alltså, John Stuart Mill. Det märkliga är att de partier som idag står längst ifrån detta är de partier som kallar sig liberala. Och i dagspolitiken är det snarast Vänsterpartiet som vädrar tanken att ta ut framstegen genom att minska arbetstiden - och istället för ökande konsumtion satsa på kultur och sociala framsteg? Vad säger de som idag identifierar sig som liberaler om det?

Hej, liberal! Del 1: Här har du också något att skämmas för...

Liberalism kan ju vara lite vad som helst - precis som socialism kan vara lite vad som helt. En av liberalismens stora var Herbert Spencer och honom borde nog liberaler bli lite generade över när de med full fröjd, och med rätta, angriper gamla kommunister.

Spencer var den som glatt utropade: "Den odugliges elände, de olyckor som drabbar de oförutseende, de latas hunger och de svagas undanträngande av de starka, som överlämnar så många åt fattigdom och elände, är utslag av en stor vittseende godhet". 

När man, för att skapa det man kallar "jobbpolitik", drar undan medel från sjuka och arbetslösa för att uppnå det man anser vara "goda målsättningar"  så är det faktiskt helt i linje med den gamle liberalens tankegångar. Det är ingenting dagens svenska liberaler vill höra talas om, för liberalen Spencer uppfattas som obehaglig, som någon man avskyr att bli påmind om. Att man i väna ordalag bygger sina åtgärder på just hans värderingar vill man absolut inte låtsas om.

Spencer var en så kallad manchesterliberal. Många liberaler ser, även om man bortser från argumenteringen när det gäller att göra sjuka fattigare för att kunna sänka skatten för friska, faktiskt på världen i den anda som Spencer gav uttryck för. För visst är det väl så att man uppfattar t ex frihandel, utan sociala och ekologiska regelverk, som något av en "stor vittgående godhet" i syfte att nå högre värden längre fram. Utifrån samma princip som Spencer argumenterade: några måste offras för flertalets och framtidens bästa. 

Det är mycket märkligt att liberaler är  fundamentalistiska motståndare mot just miljö- och socialklausuler i handelsavtal, de menar att detta inskränker frihandeln, vilket såväl skulle ge oss dyrare varor som minska möjligheten för fattiga människor i andra länder att få arbete genom att  tillverka varor och livsmedel på ett tillräckligt billigt sätt för att vi skall vilja köpa det. 

Tanken är att om man offrar någon eller några generationer - som med hjälp av taskig arbetsmiljö, dåliga löner och stora utsläpp kan få arbete - så skapar man en utvecklingsspiral som så småningom skapar större ekonomiska möjligheter att införa bättre villkor även för dem. Min fråga är: Varför vill man inte skapa bättre förhållande redan idag genom schyssta spelregler i handeln? Hur kommer det sig att frihandel utan goda regelverk uppfattas som bättre än fri handel med goda regelverk som skyddar både människor och miljö?

I min bok Miljön, makten och friheten (1989) skrev jag: "För att vi skall slippa se det som finns i andra änden av de varor vi köper så sker handeln globalt och via ombud. Ombuden är transnationella bolag, råvarubörser, matbörser och ansiktslöshet. För att slippa se, höra och känna använder vi oss av ett av historiens mest missbrukade ord: frihet. Men den "fria" världshandeln är inget annat än den rikes frihet att suga ut den fattige". 

Herbert Spencers ande vilar således över en hel del av dagens politik. Socialliberalismen har i så motto trängts tillbaka av manchesterliberalismen eller, om man så vill, laissez-faire-liberalism. Något som mången god liberal verbalt och nästan hänryckt brukar ta avstånd ifrån. Men som i praktiken har stort genomslag i liberalers realpolitik.

Nationellt har goda liberaler genom historien ofta tagit socialt ansvar genom att införa - eller åtminstone acceptera - schyssta spelregler. Men så fort man gått utanför nationsgränsen har den liberala regeln varit att schyssta spelregler är ett hinder. På det sättet har mången liberal reducerat sig själva till något av egoistiska nationalister

Liberalismens stora brist är att man har så svårt att skilja på frihet för människor och frihet för kapital. Eller om man så vill: frihet för fysiska personer och frihet för juridiska personer. Man har också mycket svårt att förstå att begreppet "frihet" måste analyseras utifrån frågan: frihet för vem?

Vad var det nu liberalen Spencer sa? Jo: "Den odugliges elände, de olyckor som drabbar de oförutseende, de latas hunger och de svagas undanträngande av de starka, som överlämnar så många åt fattigdom och elände, är utslag av en stor vittseende godhet". Vad har nu liberaler, som lika gärna som jag kritiserar socialismen, att säga om det?

I morgon ska jag ägna mig åt en liberal som jag verkligen gillar. Han hade värdering - och gjorde analyser - som är så grundläggande och kloka att dagens liberaler inte vill låtsas om dem...

Fingret i luften...?

Så tycks då Miljöpartiet insett att det finns problem med vinstsyftande skolor. Så trevligt. Det var inte länge sedan samma partis företrädare såväl förnekade problem som hyllade den vinstsyftande valfriheten. Vilket varit ett av flera skäl till att jag kritiserat mitt gamla parti. 

Innan partiet plötsligt öppnade upp för riskkapitalbolag och annan liknande bolagisering var det ett självklart grönt ideologiskt ställningstagande att vitsen med friskolor var att främja pedagogik och engagemang utan vinstsyfte. Under Erikssons-Wetterstrands och Valterssons ledning raserades denna självklart gröna uppfattning.

När nu äntligen MP till viss del åter anammar den tidigare synen så argumenterar man inte utifrån ideologiska skäl utan utifrån att man upptäckt att "friskolorna ifrågasätts allt mer" - underförstått: man riskerar att tappa väljare till V som drivit frågan om riskkapitalbolag etc konsekvent hela tiden. Miljöpartisterna har nu fräckheten att skriva att MP utmanar de andra partierna att ta sig an diskussionen om vinster i skolan. Sic!

Vad händer om vinden vänder igen? Om medierna inte skriver om avarterna, om det finns röster att vinna i att ändra uppfattning igen? Tänker man surfa på den vågen då? Är det upp-med-fingret-i-luften-och-känn-vart-det-blåser-ideologin som styr MP? Om inte har man mycket att bevisa, mycket att åtgärda, mycket att tänka över, mycket att analysera. Självklart är det välkommet när en berusad nyktrar till, men det krävs en del för att visa att man avser befinna sig i nyktert tillstånd.

Eller med andra ord: det tar tid att reparera en kraschad cykel. Om den repareras är jag den förste att pröva om den går att cykla på.

Etik, med eller utan gud...

Birgitta Forsman är känd inte minst för sitt engagemang  för forskning utan djurförsök. Hon har också skrivit boken Gudlös etik - en befrielse från religionens tvångströja. Hon menar att etikdebatten i den grekiska kulturkretsen för två och ett halvt tusen år sedan var betydligt mer insiktsfull än den är idag. 

Om detta kan jag inte låta bli att undra en hel del. Hade vi levt i bättre samhälle om vi lärt mer av grekisk filosofi - från en tid av slavsamhälle och kvinnors avsaknad av politiska rättigheter - än av t ex kristendom?

Birgitta Forsman beskriver sig själv som "sanningsfundamentalist", vilket givetvis får mig att undra om det verkligen finns sanningar. Och förresten, kan jag, som troende ateist, inte komma undan den fråga jag ofta försöker få svara på under dessa intervjuer: Är det inte ganska rationellt att vara irrationell genom att tro - behöver vi inte en gud för att orka med tanken på döden? Och om vi nu har en "religiös gen" - har då inte evolutionen försett oss med en sådan därför att det varit ett vinnande koncept? Och om det nu finns en religiös gen, är då inte religion och gudstro en del av evolutionen?

Förresten: varifrån kommer moralen - har den med evolutionen att göra? Om man ställs inför valet att döda en människa för att rädda fem - hur kommer man fram till ett svar? Är det lättare att komma fram till ett svar utan religion?
Kunskapskanalen onsdag 19.00. Repris vid midnatt samt torsdag förmiddag 09.00.
(Några av mina senaste samtal finns här)

Utmaningen och underkastelsen

Miljöpartiet är på många sett omsprunget av Vänsterpartiet i klimatfrågan. Det är förstås tragiskt för ett avdankat grönt språkrör att behöva konstatera det. Vänsterpartiet lyckades i riksdagens senaste partiledardebatt göra det som jag saknat i Miljöpartiet under många år: knyta ihop klimatfrågan med samhällsutvecklingen i stort istället för att bara tala om "gröna investeringar" som någon sorts bekväm utväg. 

Sjöstedt har valt den ärliga vägen genom att också koppla klimatfrågan till vårt sätt att ta ut välfärd i materiellt ökad konsumtion istället för i mer fri tid, kultur och social närvaro. Det är förstås mer utmanande än att låtsas att man löser problemen genom att enbart investera. Men det är ärligare.

Men miljöpolitik är ändå mycket mer än klimatpolitiken. I detta ligger Vänsterpartiets stora utmaning om man vill ta över - både retoriskt och sakligt - det gröna fältet inom politiken. Vid något tillfälle möts den part som tonar ner miljöfrågan (MP) och den part som tonar upp den (V). Det räcker inte för MP:s företrädare på toppnivå att med ett förvånat leende möta V:s ambitioner genom att upprepa att man är det gröna originalet. Det betyder lika lite som att vara originalet när det gäller rullbandspelare i en tid när musiken hämtas på nätet.

Det är utan tvekan så att inom kommunpolitiken är ofta MP överlägset andra partier när det gäller förståelse för miljöfrågorna. Även om man ser tydliga tendenser på nedtoning också här - genom att man på riksnivå tonat ner miljöfrågorna har man dragit till sig nya medlemmar som gillar just nedtoningen -  ligger man ofta ändå bra till jämfört med andra. Ska V inta rollen som det bästa kommunala miljöpartiet har man en utmaning som heter duga.

Miljöpolitik är mer än klimat. Det handlar också om t ex det här - och det parti som på allvar förstår det, och gör något av det, ökar sin trovärdighet. Filmen Underkastelsen tar 1 timme och 26 minuter och ligger kvar på nätet t o m den 5 februari.

Löfven (S): Scen 1

Första scenen: Omedelbart när Stefan Löfven blev utsedd till partiordförande i Socialdemokraterna anpassade partiet sig till den "rätta" uppfattningen i frågan om Europakten.

Andra scenen kommer inom kort.

Glädje av att fälla en nittontaggare...

Sven-Erik Österberg (S) sa att han var oerhört glad för att Stefan Löfven svarade ja på att bli ny partiordförande. "Jag har inte varit så glad sedan jag sköt en 19-taggare 1991. Och det är faktiskt ärligt menat". 

Ett tips till Sven-Erik: Var rädd om dig, försök att skaffa dig ett liv, det du har nu verkar torftigt.

Håkan Juholt - som Österberg jagade trots att han hade färre taggar än nitton - stod förresten också för ett sorgligt uttalande:  "Jag  är född till socialdemokrat och jag  kommer att dö som socialdemokrat." Så oändligt tragiskt, ett helt långt liv som inte också rymmer omprövning tycks mig oändligt torftigt.

När jag ändå håller på med citat så kan jag inte låta bli att nämna några meningar ur senaste DN-krönika av Lena Andersson: "Livspussel = de välavlönades svårigheter att organisera vardagslivet när de skaffat sig fler saker, aktiviteter och barn än de kan hantera."

Hon skriver vidare: "Fråga varför vissa behöver tio eller hundra gånger mer pengar än andra. Fråga på vilket sätt dessa människor har gjort sig förtjänt av dem. Om de svarar att det inte handlar om att vara förtjänt, fråga vad det då handlar om." Och Lena  fortsätter: "Fråga Anders Borg vilket parti han skulle rösta på om han vore fattig. Beröm hans altruism om han svarar Moderaterna." Förresten samtalar jag med Lena här.

Apropå det socialdemokratiska arbetarpartiets nye ledare. Han får beröm av det närmaste man kan komma den amerikanska högern i svensk rikspress: "den kristna rödvinshögerns" egen Göran Skytte. Nu senast berömmer Skytte i sin SvD-krönika  valet av Stefan Löfven. Ja, Skytte - som tidigare deklarerat att han inte är helt emot dödsstraff - blir till och med "upprymd" av Löfven som han berömmer för det hans sagt om kärnkraft, EU, marknadsekonomi och konkurrens. Löfven är väldigt bra, slår Skytte fast. Hoppas socialdemokraterna suger åt sig berömmet och så många som möjligt av oss andra drar kloka slutsatser av det. Ni som undrar vem Skytte av idag är kan kika här för att förskräckas eller glädjas allt efter sinne och smak.

Det är verkligen tragikomiskt hur reaktionerna från regeringen närstående ledarsidor varit så positiv till den nya S-ledaren - och naturligtvis ökade beundran för honom eftersom avvecklingen av Juholt möjliggjorde ett snabbt lappkast när det gäller Europakten. I sann sovjetiserad anda meddelas från den ena ledarsidan efter den andra att allt det som ligger i fas med vad den av ägarna tillsatta ledarsidan anser vara rätt utgör något modernt och klokt, medan allt som inte ligger i fas med ledarsidans värderingar anses vara populism. Det är ett olyckligt sätt att hantera det politiska samtalet på.

Tidigare klassades kraftigt sänkta skatter för de redan rika som ett populistiskt förslag, numera klassas måttligt höjda skatter för de redan rika som ett populistiskt förslag. Värderingarna förskjuts från tid till annan.

23015

En dag som denna när man lever sin  23015:e dag kan finnas anledning att tänka på att man har mycket att vara tacksam för.

Varvet runt

Med anledning av KD:s riksting, där  striden mellan Göran Hägglund och Mats Odell skall avgöras, lägger jag in en låt som man kan lugna ner sig till.

En fundering: Den gamla vänstern, med alla sina bokstavskombinationer, vara ökänd för obehagliga personstrider, makt- och hämndbegär och hårt internt tonläge. Har KD gått varvet runt? 

Lugnet är återställt: Nu får vi en man som tycker nästan likadant som vi....

Nog var Juholt yvig. Och nog blev han allt som oftast fånge i sin egen retorik. Och nog kände sig ett antal journalister personligt förolämpade av att han blivit vald till partiordförande, utan att de ens anat att så skulle bli fallet. De hade ju inte lyft rumpan från Stockholms innerstad. 

Och nog har man nu fått en man som man redan förra vändan spekulerade om som ny ledare, så nu fick man liksom rätt retroaktivt.  Man har gjort skäl för sina löner...

Tja, inte vet jag hur man resonerar efter prestigemissen förra gången. Människans hjärna är en ganska märklig skapelse. Hur som helt konstaterar jag att Aftonbladet som gått fram med motorsåg, skotare och smärre missiler mot Juholt just nu på förstasidan ropar ut  att Stefan Löfven får en superstart. Men när man drar konsekvenserna av alla siffror - som liksom radas upp så ostrukturerat man kan - så visar det sig att knappt 20 procent har förtroende för honom - av ingresser och text kan man få intryck att det är 58 procent... Är det superstart så är det superstart...

Svenska Dagbladet är än fräckare och skriver: "Stefan Löfven utsågs på lördagen (sic!!) till Socialdemokraternas nya partiordförande. Och han verkar få en smakstart: 58 procent av svenska folket känner stort eller mycket stort förtroende för honom, enligt en mätning genomförd av TV4/Novus." Jasså? Det var ju knappat 20 procent, men här gäller att dra på... Hej och hå, sanningen är blå. Och det gäller att få flyt på Löfven, för Sjöstedt är ju faktiskt farlig på allvar... (Faktum är att jag till och med mött konservativa borgerliga som sagt att de kommer att rösta på Sjöstedt för att "nu får det vara nog".)

Än mer lustigt är följande mening i Aftonbladet, som visar att den här killen ska vi lyfta: "Bland LO-medlemmar och Socialdemokrater känner över hälften till honom visar TV4/Novus väljarbarometer". Hade det varit utbölingen från Oskarshamn som haft fräckheten att bli partiordförande så hade man nog snarare kört på temat "Bara drygt hälften inom rörelsen känner till honom!" Och man kunde lägga till: det gjorde inte vi heller...

Tja, man kan tolka det som sker på olika sätt. Även om man inte behöver ta i som ovan. Hur som helt verkar allt från regering och borgerliga ledarsidor till Ingvar Carlsson och Jan Björklund personligen vara nöjda och glada. Man får liksom en kille som nog kan opponera mot regeringen, men ett maktskifte skulle liksom inte spela någon större roll... det blir såväl euro och kärnkraft och vapenexport som ointresse för klimat och miljö som skall fixa välståndet. Så länge det går så går det. Hej och hå. Låtom oss jobba mer så vi kan konsumera mer så vi kan producera mer så vi kan jobba mer så vi kan konsumera mer så vi kan producera mer så vi kan... Ja, det sistnämnda var väl Juholt också inne på, men det fanns ju trots allt, bakom fångenskapen i den egna retoriken, någon sorts värdegrund som skiljde sig åtminstone något från den regeringen står för. Hade det inte varit så hade ju inte Björklund och de borgerliga ledarsidorna varit så glada. Kan man ana, om man sätter den sidan till. Och för övrigt: nu får det vara nog.

KD:s riksting: Lite om Alf, etik, vapenexport, sax, friår och på vift hos biskop

Ska just ta mig iväg från hotellet till SVT för Nyhetspanelen som börjar lite tidigare än vanligt idag - redan strax efter 07.20. Lär väl bli en del om sossarna. 

Själv funderade jag lite före frukost över KD. Dom har ju riksting och knivarna slipas. Blir det Odell eller Hägglund? Självklart Hägglund. Men vad är deras politik för något?

Kristdemokraterna brukar betona att partiets politik vilar på judisk-kristen tradition. Vad är det? Och hur ger det sig uttryck? Är det på grund av den judisk-kritsta traditionen som Alf Svensson - f.d partiledare och numera EU-parlamentariker uttryckt sig så här i en debattartikel i tidningen Dagen: "Från alla håll och väderstreck drog araberna igång sina anfall och krig".

Det Alf Svensson skriver om är sexdagarskriget 1967. Araberna anföll således från alla håll och väderstreck. Byt ut ordet araberna mot ordet judarna och fundera sedan på den kristdemokratiske gigantens sätt att dela upp världen. Araberna, utan undantag, är de onda som anfaller. Den här typen av sätt att se på människor är oförlåtlig. Man hade kunnat vänta mer av en Europaparlamentariker, som ändå inte är Sverigedemokrat,  från ett land som anser sig upplyst.


Vapenexport och moral
Etik och moral är annat som KD gärna talar om och säger sig bygga sina värderingar på. Hur detta går ihop med att Alf Svensson  - i samband med att Kristdemokraterna och Metall arrangerade ett seminarium om vapenexport - talade varmt för ökad svensk vapenexport kan vara svårt att förstå. Stefan Löfven var förtsås också närvarande och talade om vikten av svensk vapenexport. Närvarande var också, enligt källorna, Ian Wachtmeister, den gamle nydemokraten som personligen deltog i kampen för att Alf Svensson skulle komma till Bryssel. Ett skönt gäng, må man säga.

Ansvarig för seminariet - vars syfte var att lobba för ökad vapenexport till gagn för svensk vapenindustri - var förutom Alf Svensson också kristdemokraten Mikael Oscarsson, Han var med och bildade Ja till livet - en organisation som säger nej till aborter. Hur nu det hänger ihop med ökad vapenexport... Samme Oscarsson sitter för övrigt med i styrelsen för Svenska Evangeliska Alliansen där man anställt en generalsekreterare som inte ser några moraliska hinder för dödsstraff. Etik och moral, på judisk-kristen grund? Ja, inte vet jag. Det brister i min förmåga att se någon logik i detta.


Minne av Alf
När jag häromdagen rotade lite i mina minnesanteckningar från åren som partipolitiker hittar jag lite smått och gott om Alf Svensson, bland annat från en kväll då Alf och jag var ute på vift hos biskopen i Stockholm. Vi var inbjudna för att under en liten informell supé tala om kopplingen mellan ekonomi och miljö. Medan jag glatt duade ärkebiskopen så sa Alf under hela kvällen "Biskopen" till honom. Jag tror att biskopen var mer bekväm med min attityd, dessutom var det vi som var överens i sakfrågorna...

Om biskopen inte var så nöjd med Alf så är i alla fall hovet det: Alf har nämligen erhållit H.M.Konungens medalj i 12:e storleken med kedja. Detta är den största och finaste, och kan bäras med guldkedja.Alf har även spelat sax med Elvis gamla band - det inträffade för några år sedan i Jönköping då jag och Alf var inbjudna som hedersgäster. Förresten har jag också hört Alf spela några få toner av Internationalen med Kenneth Kvist (V). Tror att det var på väg till en bandymatch i Bollnäs eller så.

1985 utkom intervjuboken Alf Svensson hos Hagge Geigert. Hittade den i bokhyllan därhemma. Alf  fick en fråga om han hade någon dator hemma. "Nej, jag är humanist", svarade Alf Svensson. Och så fortsätter han:  "Allvarligt talar - det finns säkert områden där en partiledare skulle kunna utnyttja en dator. Men jag är inte den typen."

Den typen var däremot jag, för Miljöpartiet var det första parti som datoriserades, till skräck för riksdagsförvaltningen som stoppade våra datorer (Mac förstås) när vi kom in i riksdagen 1988.

Friår brukar sågas av KD. Inte minst Odell har med sedvanlig arrogant stil förtalat iden. Vilket är lite lustigt med tanke på att jag faktiskt snodde idén om friår från ett gammalt kristdemokratiskt partiprogram - jo, jag har läst de flesta partiprogram från de flesta partier. Om KD vill ifrågasätta arbetslinjen och idén om att hela livet handlar om lönearbete så kommer nedan en gåva att fundera över till till rikstinget - och för Mats Odell väntar nog ett friår.

Motion till riksdagen

1998/99:A205

av Birger Schlaug m.fl. (mp)

Ett friår

---

Ekonomisk tillväxt är inte någon garanti för att det skapas
fler arbeten. Företagen nyanställer endast litet, även när
deras orderböcker är fulla. Nya, välbehövliga jobb inom
offentlig sektor räcker inte för att påtagligt minska
arbetslösheten. Arbetslösheten måste minskas aktivt, och
Miljöpartiets förslag för att göra detta kombinerar nya jobb
med ökad välfärd för alla. Vi vill sänka arbetstiden,
genomföra en grön skatteväxling och införa friår.

Vad är friår?

Friår innebär att kunna ta ett år ledigt för att studera, vara
hemma med barnen, göra en lång resa eller något annat man
länge velat göra. En arbetslös får arbete. Statskassan tjänar
pengar. Det är huvuddragen i vårt förslag till friår, med 85 %
av a-kassan som ersättning åt den som tar ledigt och ett krav
på arbetsgivaren att erbjuda plats åt någon arbetssökande.
För statskassan ger detta med våra beräkningar minskade
utgifter eftersom ersättningsnivån för friåret är 15 % lägre än
för den tidigare arbetslöse som nu erbjuds jobb.

För samhället blir kostnaderna små - det kan till och med bli en vinst.
Administration, inlärning av ny personal etc. kostar, men det motsvaras av
att vi på detta sätt kan få in folk på den ordinarie arbetsmarknaden i stället
för att de fastnar i långtidsarbetslöshet. Viktig arbetslivserfarenhet skaffas.
Fast anställda får ökad utbildning eller livserfarenhet som kommer samhället
till gagn.

Hela motionen finns här, Mats!

Vapenindustrin och kärnkraftens vänner gläds

Kristdemokraterna och Metall arrangerade tillsammans ett seminarium om vikten av svensk vapenexport i oktober 2009. Stefan Löfven, som då var förbundsordförande för fackförbundet IF Metall, pläderade för försvarsindustrins betydelse för den svenska välfärden. Mellan raderna: Utan vapen och konflikter drabbas vår välfärd. Löfven skall nu bli partiledare för S, berättar åtminstone hans mamma.

På plats på seminariet som lobbade för ökad vapenexport var förresten inte bara Alf Svensson och andra kristdemokrater utan  också Jan Söderström, vd för stridsfordonstillverkaren Hägglunds - som av en slump råkar vara Löfvens gamla arbetsgivare.

Se där, den kopplingen finns mellan de två partier som just nu ägnar sig åt frågan vem som skall leda partiet. Jo, det heter så: "leda" partiet. Socialdemokraterna har så bråttom att få någon som leder dem att man tar till gamla kommunistpartiers paradgren, kanske influerade från det ekonomiskt allt starkare Kina, att utse ledare inom slutna rum. S kallar detta folkrörelse. Kina kallar sig folkrepublik.

Löfven vill för övrigt bygga nya kärnkraftverk och jag tog faktiskt för något år sedan på ett seminarium upp just hans fackförbund som ett exempel på vilka det är som är rädda för jämlikhet. Löfven har ju aktivt verkat mot att kvinnodominerade yrken skall prioriteras upp. Ett parti behöver inte vara dess ledare, men för ett parti som känner sig villrådigt på mindre än en vecka utan ledare och som nu skall ledas av en Ledare med dessa personliga åsikter känns bekymmersamt

Jonas Sjöstedt lär småle hela vägen till riksdagen denna dag då S tar sju steg tillbaka.

Inför KD: s riksting: Öppet brev till Lewi Pethrus med anledning av att några figurer har kapat hans parti...

Hej Lewi!
Du känner inte mig, men jag känner till dig. Bland mycket annat så var du hjärtat i det som skulle bli KDS, som sen blev KD.

Jag har alltid varit fascinerad av dig och din livsgärning, trots att jag inte delar den religiösa övertygelse som var din när du vandrade här på Jorden. 

Du var modig som få, stod på de fattigas sida och födde alltså till och med fram ett politiskt parti. Det där partiet har kapats av figurer som går under namn som Odell, Hägglund och Attefall. Han till vänster på den lite suddiga bilden är Hägglund. Han till höger är faktiskt inte Odell, även om de två ser stridande ut.

Det första partiprogram som togs fram i ditt parti var radikalt! Det stod inte Vänsterpartiet efter när det gällde skatter på höga inkomster - ja, allt annat vore ju otänkbar för en man som du. Herregud, du var ju en vänsterman när det gällde ekonomisk politik! Hela basen i din rörelse kom från underklassen, ofta från rena rama trasproletariatet. Att släppa in månglare i politiken var lika otänkbart för dig som att släppa in dem i templet. 

Ja, du ville till och med att det skulle finnas flera statliga banker, för att hålla just månglarna borta och se till att den lilla människan kunde skyddas mot de stora drakarna. Men nu är det Odell och Hägglund och Attefall som gäller.

Den där barmhärtigheten och mänskligheten som du talade om när partiet startades har de där gossarna sopat bort. Ett mänskligare Sverige är enligt Odell, Hägglund och Attefall att minska ersättningen för den som är sjuk och döende. Hej och hå. Vi andra som är friska och krya har i alla fått mer. Den som har, skola vara givet, är det nya budskapet. Så kan man missbruka arvet av en grundare!

Vi måste sänka ersättningen för de sjuka, sa Hägglund, Odell och Attefall. Och dom gjorde det. Som om dom  inte har några som helst kunskaper om vad du kämpade för! Dom kallar det jobbpolitik. Det betyder att de vill tvinga sjuka, halta och lytta att ta sig i kragen och skaffa ett jobb som inte finns.

Att det är lättare för en kamel att gå genom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike, har dom nog inte klart för sig. Det är liksom inte ditt gamla partis idé längre. Det är så att säga tvärtom. Den som har skola vara givet.

Och så säger de där som kapat ditt parti att vi måste producera mer än förra året, konsumera mer än förra året. Vi måste ständigt baka ett större bröd, säger dom. Inte bara för att fler skall kunna äta sig mätta, utan för att de redan mätta skall kunna äta ännu mer för att några smular skall ramla ner till de som inget har att äta. Man glömmer det där med att det krävs råvaror för att baka bröd - och att det är ont om råvaror på jorden.

Nej, du Lewi, de där grabbarna som snott ditt parti vågar inte säga till oss som redan lever i överflöd att nu får det vara nog. Nu får det vara andra saker än de materiella som skall växa, nu får vi sluta konsumera och sluta skända naturen för att roffa åt oss allt mer. Det vore fint om du tog dom i kragen, ruskade om dem lite. Dom behöver det, av många skäl.


Det där med att värna skapelsen, som ditt parti talade om, det har man verkligen sopat bort. Dom har talat om att dom vill bygga nya kärnkraftverk. Kommer du ihåg när ditt parti ville avveckla kärnkraften därför att den stred mot det som ni kallade Skapelsen? Jag tyckte det lät lite dammigt, men översatte jag Skapelsen med ord som Miljö, Evolution och lite annat så lät det trots allt ganska rimligt... Fast nu är det Odell, Hägglund och Attefall som gäller.

Ja du, Lewi, du är nog glad att du slipper de där grabbarna som styr och ställer. Men kan du inte ta ett snack med dem, om du har chansen? Om det där med att värna Skapelsen - och ta från rika och ge till fattiga. Kan du ta Odell extra i örat så inte mig emot. Du kan väl viska nåt om det där nålsögat. Och citera den där meningen om att vad du gör för dessa mina minsta gör du också mot mig...

Lev väl och tack för att du tog parti för de som hade det svårast, ja, i själva verket drev du den tidens största kvinnorörelse... för det var mest kvinnor som kom till dina möten... de sökte tröst och hjälp för att stå ut med fulla och våldsamma män, fattigdom och den ordning som gjorde att de kände att de fråntogs sitt människovärde.

Vet du, jag ska ta och lyssna på den låt du skrev när din hustru insjuknade alldeles före jul 1913. Det är kraft i den låten. Låten heter Löftena kunna ej svika. Den lär inte handla om ditt gamla parti...

Hälsningar från en troende ateist.



PS!
Lewi, om du inte läst Alf Svenssons debattartikel i DN idag än, så strunta i det. Där berättar han sagan om att KD bildades som en följd av Konrad Adenauer, Robert Schuman och andra. Inte med ett ord nämner han dig. Jag tycker det är lite skamligt.

Tillägg: Kommunalråd i Uppsala (KD) hävdar i Dagen att Mats Odell kan förnya partiet genom att bli "tuffare, tydligare och modigare". Hon glömde att lägga till: "mer ekonomiskt nyliberalt och med landets mest arrogante partiledare...".

Tantvarning

Ikväll ska jag prata om tanter i Kunskapskanalen. Fatima Bremmer (bilden) har skrivit en bok om just tanter. När jag satte mig med boken undrade jag faktiskt om vi skulle kunna hålla igång ett vettigt samtal om detta under 28 minuter utan redigering. 

Sedan läste jag boken och kom på att det här kunde man tala om i timmar. Historien har ju mest skrivits om män, så det är förstås hög tid att återupprätta tanten. Eller som Elin Wägner uttryckte det: "Mäns och kvinnors historia är ju så sammanflätat som varp och inslag i en väv. Men de har lyckas göra en historia bara av inslaget."

Det går en tant-trend genom landet -  unga tjejer har börjat klä sig som tanterna, det startas tantbloggar, kafferepen har blivit populära igen och på restaurangerna serverar man gammal hederlig tantig mat som blodpudding (men till hutlösa priser)... Vad är det reaktion på? Är det månne reaktion på både jämställdhetsdebatt och arbetslinje?

Fnns det ett politiskt intresse att återskapa tanten? Precis som det fanns politiskt intresse att på 40-talet stimulera kvinnor att vara hemma, och på sextiotalet att stimulera kvinnor att komma ut på arbetsmarknaden?

Ni som följt min blogg vet att jag är lite nördig när det gäller rockmusikerns historia - Elvis och grabbarna (för det var mest grabbar) skapade en ny art: tonåringar. Tanterna finns i den generation som aldrig fick uppleva hysterin, aldrig fick uppleva ungdomskulturen, skriver författaren. Vad betydde det för tantens utveckling? Hur lever förresten den klassiska tanten idag? Är det hon som är vinnare, medan de äldre männen blivit förlorarna?

Sen måste jag bara fråga Fatima med anledning av att jag är bra på att safta, baka, göra långkok och klappa katter: Är det tantvarning? 
Kunskapskanalen 19.00 ikväll, repris vid midnatt samt 09.00 på torsdag.