fredag 31 oktober 2014

Den gröna rörelsen
Antologi med bland andra

Birger Schlaug - Från tillväxt till utveckling
Carl Schlyter - Utmaningen att tackla det ideologilösa Sverige
Lennart Daléus - Det behövs nog ett parti
Lotta Hedström - Fem utmaningar för MP
Per Gahrton - MP, från proteströrelse till moderniseringsprojekt
Stefan Edman - Grön revolution i Sverige - vad krävs?
Åsa Romson - Miljöpartiet inför framtiden

Författarna deltog i ett seminarium 2011 där Birger Schlaug deltog med denna föreläsning. 

Antologin omfattar 100 sidor, kostar 120 kr inklusive porto och kan beställas - finns i begränsat antal -  från provoka@telia.com. (Meddela om du vill ha den signerad av Birger.)

torsdag 30 oktober 2014

Sista krönikan i HD, som får ny beteckning...

Till helgen blir den oberoende tidningen Helsingborgs Dagblad liberal. De nya ägarna vill inte ha mig kvar som krönikör, vilket medför att jag idag skriver min sista krönika i denna anrika tidning som köpts upp av Sydsvenskan. Den inleds följaktligen så här:

"Det här är min sista gästkrönika i HD. Tidningen får ny ägare och ny beteckning. Inte bara som nu: oavhängig. Utan oberoende liberal, vilket föranleder mig att fundera lite över vad liberalism är."
Hela krönikan finns här.

onsdag 29 oktober 2014

Riksbankschefen: Nu måste ni köpa mer grejer...

Nu ska mängden pengar i det svenska samhället öka genom att fler siffror matas in i datorerna.

Detta skall leda till att vi "skall köpa mer grejer" - för att citera riksbankschefen - och på det sättet räddar ekonomin. 

Det skuldberg som hushållen håller på att bygga upp kommer att leda till kollaps som i sin tur kommer att leda till såväl socialt haveri som mänsklig och demokratisk förnedring.

Är vi nu tillräckligt duktiga på att köpa mer grejer så klättrar vi samtidigt på listan som visar vilka länder som per capita klampar fram hårdast på planeten genom att göra stora ekologiska fotavtryck. Redan nu ligger vi på tionde plats, för att  rädda ekonomin måste vi nog upp på sjunde åtminstone. Krossa planeten, rädda ekonomin ännu ett kvartal med lånade pengar, köp mer grejer, gör din plikt medborgare!

Jag hänvisar till gårdagens blogg - anser att det ekonomiska systemet bör få en psykiatrisk diagnos. De som inte fattar att vi måste försöka ta oss ur ett system som ständigt kräver mer konsumtion för att kunna fungera har den värsta diagnosen av alla - psykopater är rena rama änglarna jämfört med de som försvarar ett ekonomiskt system som sett sitt bäst-före-datum och som är på väg att haverera.

Vi konsumerar sönder planeten med lånade pengar för att rädda det man kommit att kalla ekonomi ytterligare några kvartal. Kom ihåg vilka som drev fram detta, kom ihåg vilka som administrerade det, kom ihåg vilka som förnekade behovet av att under ordande former ta oss ur den spiral som bara har ett slut: kollaps.

För övrigt kunde man igår höra att årets goda jordbruksskördar är dåligt för ekonomin...

Anm: byt gärna ut ordet "ekonomi" mot dess verkliga betydelse - "hushållning" - när du läser tidningar eller lyssnar på nyheter. Då inser du förmodligen hur absurt det blivit. "Vi måste sätta fart på hushållningen genom att köpa mer grejer".

tisdag 28 oktober 2014

Diagnoser 2014

Nästa vecka kommer psykiatrins manual DSM-5 ut på svenska. Därmed får vi klarhet i vilka diagnoser vi har. På det att läkemedelsbolagen kan serva oss alla med lämpliga piller för att uppnå ett normaltillstånd vilket i sig också säkert får en diagnos som kräver piller. 

Två diagnoser som lär fattas i manualen är SIC (sine iudicio cogitans, okritiskt tänkande)  och "homo economicus gallimatius". Den förstnämnda diagnosen kan fastställas för journalister som tar allt vad SvD:s Mikael Holmström skriver om u-båtar på sådant allvar att de upprepar det som sanningar. Den sistnämnda diagnosen kan ställas på en flock av välbetalda skojare som går under beteckningen nationalekonomer.

Vilken diagnos de har som tror att siffror på konton är värden som verkligen finns vet jag inte, men det är väl en blandning av de ovanstående. Diagnosen, som allt mer tycks växa till normaltillstånd hos ekonomer och politiker, medför att man tror att naturkapital kan ersättas av finanskapital.

Anm: Den sistnämnda cyniska elakheten aktualiserades genom ett uttalande från den så kallade finanskriskommittén som meddelat att "det är meningslöst att betala tillbaka alla miljarder från stabilitetsfonden eftersom den bara består av siffror på ett konto" och "det är bara en fråga om hur många nollor som tjänstemännen på Riksgälden slår in i datorsystemet när kontot skapas". Hela världen tycks vara en enda stor diagnos. Vilket väl i så fall omfattar även denna blogg...

måndag 27 oktober 2014

Prat i Göteborg och Ulricehamn

 
 Existentiell hälsa
7 november 09-16
Göteborg
 Redbergsteatern, Örngatan 6 

För att vi ska må bra som människor krävs en balans mellan materiella, sociala och existentiella värden. Alla strävar vi efter att ge livet mening och lycka men hur når vi inre tillfredsställelse?
Föreläsare:
Birger Schlaug, debattör, författare, före detta politiker
Annika Astorsson, psykoterapeut/bildterapeut
Fredrik Warberg, debattör, författare, Tidsverkstaden
Lena Bergqvist, samtalsterapeut
Anmälan: Studieförbundet Vuxenskolan 031-70718 00 Avgift: 595 kr.




Att svära i kyrkan
10 november 19.00
Ulricehamn
Folkets hus, Nygatan 24
 
Birger Schlaug föreläser om miljön, klimatet, pengarna och makten
Arr: Naturskyddsföreningen i Ulricehamnsbygden 


Kommande offentliga föredrag:
Att svära i kyrkan...
4 december 18.30
Södertälje
Arr: MP
 

söndag 26 oktober 2014

Bourbon, Cadillac och en figur som rör sig i kulissen...

Sömnlösa nätter har sina fördelar. Pallar man sig upp får man saker gjorda. Som t ex att sätta sig i en lagom sliten fåtölj, smaka på den där flaskan med  bourbon som man ratat eftersom man anser att trohet mot maltwhisky är en av alla de troheter man bör leva efter. Bourbon är en sorts amerikansk whisky, grundat på majs. 

Med ett glas amerikansk dryck förklädd till whisky innanför morgonrocken kan så tankarna flyta fram. Det bästa med USA är knappast bourbon, inte ens om den kommer från Tennessee där ju ändå Memphis är beläget med Beale Street och Sun Studio vars markering mot Nashville var en god gärning när rockmusiken utvecklades. Det var blues v/s country. Bluesen vann. Rent själsligt i alla fall. Men pengarna fanns i Nashville.

Presley drogs bort från bluesens Memphis till dollarnas Nashville redan efter några få år och han blev inte sig själv igen förrän han tio år senare åter landade i Memphis - i den skitigt nergångna American Studios för att vara mer exakt. Det var då In the ghetto, Suspicious minds och annan god musik blev till.

Nästa år hade han fyllt 80 år, Elvis. Och minsann: jag börjar bli bokad för att prata om honom, musiken och livet som var. Har man skrivit boken Gud älskar att färdas i en rosa Cadillac så har man... Man kommer liksom inte undan.

Pensionärsföreningar bokar...  Dragspelens tid är förbi.

Tiden går och den där typen som går omkring i kulissen börjar närma sig repet. Snart lossar hen repet och börjar sakta och utan nåd fälla ner ridån. Men det är ingenting att klaga över. Det ingår i avtalet. För att få födas ingår att man accepterar att dö. Av en slump kom man till och avtalet skrevs i samma ögonblick. Back to basic. Jag tillhör de där som är mer än tacksam för att fått leva här på jorden och begär inte mer än så. Girighet ligger faktiskt inte för mig, vare sig när det gäller pengar eller evigt liv. Är väl en liknöjd figur, kan jag tro.

Apropå denna typ av tankar kan jag berätta att en baptistpastor haft ett avgörande inflytande på bourbon. Han odlade majs och fick ett rejält överskott av denna uppburna gröda i nådens år 1798 så han ansåg det vara i kristlig anda att nyttja överskottet till att göra whisky. Men faten där drycken skulle lagras hade blivit brända - vid själva fatbindningen - när den gode pastorn tillverkat dem. 

Huruvida detta var Guds mening eller enbart berodde på allmän tankspriddhet kan vi inte veta. Men resultatet blev att drycken hade mer färg och smakade lite lenare än det som han förväntat sig. Bourbon var uppfunnen och har sökt sig till en öde byggd i norra Östergötland för att avnjutas i lagom dos en sömnlös natt när tankarna löper amok.

Dags för en kopp morgonkaffe, kolla vad som skrivs om i medierna och sedan ta en tur till gymmet i akt och mening att hålla den där figuren som går omkring i kulissen på avstånd en stund till. Kanske kan man bjuda hen på ett glas bourbon? Den härrör ju från brända fat, så kanske känner hen sig hemma. Vad vet jag.

lördag 25 oktober 2014

Humaniora ligger taskigt till om regeringen får bestämma...?

 
Vad ska man säga en dag som denna. Regn. Småkyligt. Grått. Tänker på Capri. Morsan sjöng Det var på Capri vi mötte varandra när hon ansåg att farsan och jag skulle lugna ner våra hetsiga debatter. I mina unga år var jag på Capri, simmade som en galning. Nu tänker tydligen regeringen - vad får dom allt ifrån?? - lägga ner Medelhavsinstituten. Där ingår San Michele på Capri. 

Avveckling Sveriges kultur- och forskningsinstitut - de så kallade Medelhavsinstituten- i Aten, Istanbul och Rom (inklusive San Michele)  - inleds, om regeringens planer fullföljs, med stryptag 2016 (spara 12 miljoner) för att året därpå dö av andnöd (spara ytterligare 10 miljoner).

Detta är dumt, rent oförskämt - det är nog lättare att göra detta om man bär på bildningsförakt och är dåligt bevandrad i historien. Om inte annat bör väl kulturministerns (MP) reagera, om nu inte forskningsministern (S) fattar nåt. Eller om det nu är jobblinjen spökar igen...

Det är ju förvisso så att det är svårare att få jobb för den som studerar humaniora än den som studerar naturvetenskap. Miljonerna skall därför, om regeringen får som den planerar, föras över till det naturvetenskapliga centret i Lund. Arbetslinjen har en förmåga att kunna strypa bildningslinjen.

PS! Avdragsrätten för gåvor till godkända organisationer skall avvecklas.
Om regeringen får som den vill. Inte minst kristdemokraterna är upprörda över detta. Men avveckling är fullt rimligt eftersom en gåva är en gåva - idén att den som skänker 200 kronor skall få tillbaka 50 kronor av staten tycks mig i sniknaste laget. Undrar om Göran Hägglund kräver tillbaka 25 procent av sina julklappar också...

fredag 24 oktober 2014

Sverige i framkant...

Godmorgon! På väg till Nyhetspanelen i vanlig ordning. Lär bli budgeten, som (för att citera SNF) tog några stapplande steg - bland annat mer pengar till naturvård men tyvärr också motsatsen till grön skatteväxling. 

Vänstern hade en fin förhandlingsposition - man slapp betala för förmånen till fint skrivbord - och fick in extra social och ekonomisk anständighet i budgeten.  

Apropå social anständighet. Och eftersom vandringen till SVT går genom ett ännu sovande Östermalm, där bilarna är lite finare än i skogarna i norra Östergötland och tillgången till siffror på konton betydligt fler, tar jag mig friheten att berätta lite om årets Global Wealth Report.

Det förhåller sig nämligen så numera att 1 procent av världens befolkning kontrollerar 44 procent av världens pengatillgångar. Bland den lilla procenten ägs 87 procent av den mest bemedlade tiondelen.

Vidare kan man läsa att Sverige ligger i framkant även här - precis som när det gäller storleken på de ekologiska avtrycken per person, där vi numera ligger på tionde plats på listan över vilka som klampar fram hårdast på planeten (vilket den rödgröna regeringen väljer att tiga om och istället låtsas om att vi är på väg att ligga i framkant som föredöme... Snacka om förljugenhet!).

Hur som helst: de tio rikaste procenten i Sverige äger nästan 70 procent av förmögenheten. En ovanligt stor andel av dessa lär således bo i de kvarter där jag just nu vandrar fram efter att igår ha glott på Chicago på Stadsteatern. Vad som är mest teater kan man diskutera. Den på teatern eller den utanför.

Hur som helst: Sverige ligger i framkant. Inte många steg kvar till kanten...

Enligt rapporten förutspås den framtida globala förmögenhetstillväxten öka med 12 biljoner USD (22%) fram till 2016. Rapporten analyserar inte huruvida man kan äta siffror på konton. Vilket ju kan vara nervlugnade för de mentalt fattiga stackare som mäter sin framgång i digitala siffror.


torsdag 23 oktober 2014

Hörru, Allan Widman, hur var det nu med det här?

Försvarets arbete i skärgården kan återgå till normalläget, åtminstone om man velat påverka den nya regeringens budgetskrivningar. Folkpartisten Allan Widman - som gjort det till stor politisk konst att såväl se djupt bekymrad ut som att låta bekymrad ända ner till tonfallets sista ändelse - kan andas ut eftersom MP inte påverkat just den delen av budgeten.

Bekymrad ända in i hjärteroten bör Allan Widman dock vara över hans eget partis agerande för drygt tio år sedan. Allan, hör här vad din partiledare tänkte sig...

När Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet efter valet 2002 satt i konkreta regeringsförhandlingar med Miljöpartiet kom man långt i förhandlingarna. De gick oerhört smidigt i själva verket - de små partierna var vana att förhandla och förstod varandras situation.
 
Bland annat hade de fyra partierna kommit överens om att genomföra besparingar på det militära försvaret med 6 miljarder kronor under mandatperioden. De tre borgerliga partierna motiverade detta i förhandlingarna med att man skulle kunna föra över pengarna till "vård och inre säkerhet". Det du, Allan Widman!

Den som berättar detta är den notoriskt försiktige Lennart Olsen, som i sin bok Rödgrön reda skriver initierat om såväl denna förhandling som de budgetförhandlingar MP - både under och efter min tid som språkrör - hade med S och V. Lennart satt under flera år som MP:s representant i finansdepartementet under samarbetsåren med Socialdemokraterna.


Erkännande i lätt genant finstil:
Delvis var det här med ett tänkt samarbete mellan MP, FP och C mitt fel. Jag hade nämligen flera år tidigare, i samband med någon kungamiddag, hittat två lika, i detta sammanhang, vilsna själar som jag:  partiledarna Lennart Daléus (C) och Lars Leijonborg (FP). Vi stod vid ett fönster och småpratade och kände oss aningen missplacerade i sammanhanget, talade om det joxiga i att vara partiledare/språkrör - och kungahuset skulle väl inte bli alltför uppsluppet om de hörde hur vår entusiasm över monarki och kungamiddagar var starkt begränsad. Jag utgöt mig dessutom över hur uselt ovana och taggiga  sossarna var på att förhandla. Dessutom var flera av dem direkt oförskämda. MP, V och S hade budgetsamarbete på den tiden. 

Dessutom antydde jag något om att de mindre partierna - till vilka MP, C och FP kunde räknas - fan i mig borde försöka göra något tillsammans för att sätta de uppblåsta sossarna och moderaterna på plats... Jo, det var nog något man borde fundera över, sa Daléus och Leijonborg som uppenbarligen var lagom förtjusta i sina moderata syskon. C var på den tiden inte nyliberalt och FP var mer åt det socialliberala hållet. Därefter vandrade vi till det småvarma eller vad det nu var det bjöds på.

Lars Leijonborg har berättat att han sedan dess närde idén om en regering utan sossar och moderater. Så när det strulade mellan S och MP efter valet 2002 tog han kontakt med de dåvarande språkrören och FP, C, MP och KD satte sig i regelrätta förhandlingar om en regeringsbildning. Det gick rasande enkelt. Partier som var små var vana att förhandla och begrep att ingen skulle trampa på de tår som var ömma om man ville stå upp tillsammans. Någon meningsskiljaktighet i kravet på ytterligare bantat militärt försvar fanns inte. Vilket således kan vara värt för Allan Widman att anlägga ytterligare en bekymmersrynka i sitt redan så bekymrade ansikte.

Varför blev det ingen regering?   Jo, Maud Olofsson fick kalla fötter och kallade plötsligt - utan att berätta för de tre övriga - till presskonferens där hon förklarade att hon hoppade av och att det inte skulle bli nåt. Alf Svensson blev rasande och från kristdemokraternas korridor hördes högljudd svordom, enligt såväl intern som externa källor. Lars Leijonborg konstaterade besviket att förhandlingarna gått smidigt och ansvaret nu vilade på Olofsson. Miljöpartisterna meddelade att Olofsson hoppade av eftersom hon inte vill "legitimera MP som grönt regeringsparti". Olofsson menade att regeringen skulle bli för svag - vilket hon således inte kommit på när förhandlingarna inleddes utan först när det visat sig att de framskred över all förväntan.


  

onsdag 22 oktober 2014

Tack och farväl - och Holmen bryter mot FSC-certifiering

Ikväll gör jag min sista intervju  i serien En bok, en författare i Kunskapskanalen 19.00.  Intervjuar Lena Sohl om hennes bok Att veta sin klass.

Stiger av programserien efter min 95:e intervju eftersom jag är övertygad om att andra kan göra ett bättre jobb i det nya produktionsformat som jag inte riktigt trivs med, även om det reformerats till det bättre efter sommaren och jag säkert kommer att ångra mig till våren... Tack Katja Troell och Co för några väldigt roliga och bildande år - inte minst tack till Olle Palmlöf som hade modet att föreslå mig som en av intervjuarna!

Min senaste inledare i Fria Tidningen finns förresten här - om den rödgröna budgeten. Och mitt senaste inlägg på DN-Debatt här - fortsättning på debatten om sänkt arbetstid. Sedan till skogs:

Gammelskog Drevfjällen. Bild: Jukka Lausmaa
Svenskt skogspolitik är något av ett skämt. Uppblåst i retoriken. Passar ju bra för ett land som vill framstå som bättre än det är i miljöfrågor. Förskräckande i verkligheten. 

Fältbiologernas skogsnätverk - tack för att ni finns! - konstaterar återigen att skogsnäringen fortsätter att avverka naturskogar. Häromdagen släppte man en inventeringsrapport där Holmen Skogs skogsbruk i Strömsunds kommun granskas. Man finner att bolaget bryter mot sin FSC-certifiering. 

Sveriges naturskogar försvinner snabbt. Om 20 år uppskattar ArtDatabanken att naturskog enbart kommer att finnas i reservaten, som kommer att utgöra ungefär 5 % av den svenska produktiva skogsmarken. Resten kommer att vara produktionsskog, åkrar för träd. Inte skog. Snart vet inte människor vad riktig skog är. Man tror att trädsamlingar är detsamma som skog. Få har någonsin vandrat i en riktig skog. En gammelskog. Vilket är något helt annat än att knalla runt i virkesåkrar.

Svensk naturvårdsforskning menar att minst 20 % av skogen behöver skyddas för att skogens biologiska mångfald ska säkerställas. Frågan är:  hur mycket mer virkesinriktad sosseröd än naturgrön är regeringen? Och för den delen: hur mycket mer ekochickt urbangrön än naturgrön är den?

Fältbiologernas inventeringsrapport som granskar Holmens skogsbruk finns att läsa här

tisdag 21 oktober 2014

Om att hantera en främmande ubåt

Hur hanterar man en främmande ubåt som man tar på bar gärning? 

Den enda erfarenheten Sverige har av detta är när en sovjetisk ubåt tog sig in på svenskt skyddsområde i Gåsefjärden och tacksamt nog tragglade sig upp på ett grund där den stod och bullrade för att komma loss.

Den 29 oktober 1981 ringde ÖB till Sveriges statsminister Torbjörn Fälldin och berättade om detta. Han kunde tro att det var ett skämt, att han blivit utsatt för någon "skicklig imitatör som ville skämta med mig", som han berättar i boken En bonde blir statsminister.

Vem skulle ta det operativa ansvaret? Det var en fråga som snabbt kom upp. Antingen skulle man göra som Olof Palme gjort i samband med det drama som utspelades på tyska ambassaden några år tidigare. Justitieministern blev operativ chef...  "Vi tyckte inte det manade till efterföljd", har Fälldin konstaterat på sitt lite torra sätt. ÖB Lennart Ljung skulle få det operativa ansvaret.

Statsminister Fälldin beordrade ÖB att även partiledarna utanför regeringen - bortsett från kommunisternas Lars Werner  - skulle få full information. Vilket innebar att även Olof Palme och Gösta Bohman involverades. Regeringen bestod vid detta tillfälle av Centern och Folkpartiet. Inom parentes kan nämnas att försvarsministern, som var centerpartist, hölls förvånansvärt mycket utanför det som sedan skulle hända.

Regeringen tog fyra snabba beslut - dessa beslut pressades ganska hårt under några timmar skulle det visa sig. För det första: bärgningen av u-båten skulle skötas av Sverige. För det andra: räkningen skulle skickas till Sovjet. För det tredje: svenska myndigheter skulle starta en utredning som inkluderade utfrågning av fartygsbefäl och besättning. För det fjärde: Sovjetunionen skulle offentligt  tvingas att offentligt be om ursäkt.

Samtidigt hörs en opinion som kräver hårdare tag. Sverige borde internera besättningen, ta båten i beslag och spänna musklerna ordentligt. Fälldin valde en mjukare linje, men även den uppfattades, berättar han i ovan nämnda bok, av utländska politiker som tuff med tanke på att det lilla landet hade med en stormakt att göra.

Sovjet försökte föra samtal med Sverige via ambassaden i Moskva, men det accepterades inte av Fälldin. Allt skulle avhandlas i Stockholm. Fälldin undrar om ubåtens besättning visste att "där båten rände upp på klippan låg man tvärs över ett minfält". När Försvarets forskningsanstalt mäter strålning från u-båten upptäcker man "till visshet gränsande sannolikhet" att det fanns kärnvapen ombord. Den ryske ambassadören kallas upp till UD, får fråga om kärnvapen och svarar att Sovjetunionen "förbehåller sig rätten att han den vapenutrustning som varje situation kräver".

Nu blev det bråttom för regeringen att sammankalla till presskonferens, man ville inte att någon läcka skulle ge medierna möjlighet att gå ut själva. "Läckaget skulle kanske inte ge rättvisande bild av det hela och att rätta till en missinformation är fruktansvärt svårt", meddelade Fälldin. (Något som intresse- och lobbygrupper väl känner till när de nyttjar medier att sprida rykten som sedan vandrar runt och blir till sanningar på temat "ingen rök utan eld").

"Den där presskonferensen glömmer jag aldrig", berättar Fälldin, "lokalen var proppfull med folk och jag minns när jag redovisade att båten hade kärnvapen var det absolut tyst... Närvarande journalister påminde om min egen barndoms söndagsskoleelever..."

Men värre skulle det bli. ÖB ringer Fälldin och meddelar att två sovjetiska fartyg på internationellt vatten hade kurs rakt in mot Gåsefjärden. Militären hade avlyssnat radiotrafik mellan u-båten och det ryska moderfartyg som låg på internationellt vatten tillsammans med  sovjetiska marina enheter. Det man hört var att moderfartyget frågat befälhavaren på ubåten om den nu var nerdragen från klippan och färdig att hämta. Från ubåten hade man svarat att så var fallet.

Två sovjetiska fartyg på väg. För att hämta ubåten? Vad skulle Sverige nu göra? Ställa sig i vägen? Försvara gränsen med vapen? ÖB måste få svar från Fälldin. Han tänker några sekunder och säger sedan, ganska svettig kan jag tro: "Håll gränsen!"

"När jag återvände till vår grupplokal kände jag mig fruktansvärt ensam", berättar Fälldin.Skulle det bli krig? ÖB hade förlagt en isbrytare för att täcka den mycket smala passage som man måste använda för att att komma in i fjärden. Hur skulle Sovjet hantera den situationen?

Bevakningen av den svenska tolvmilsgränsen skärptes successivt. Patrullbåtar, torpedbåtar, permissioner dras in, fallskärmsjägare och kustjägare flygs in utrustade för omedelbar strid. Strålkastare riggas upp och ubåten badar i ljus. 

Det löste sig. De två fartyg man på radarskärmen sett på kurs rakt mot ubåten visade sig vara handelsfartyg. Den sovjetiska militären låg kvar på internationellt vatten. Och inväntade att svensk militär skulle bogsera ut ubåten. Och skicka faktura.

Fyra år senare fick Fälldin besked av Centerns valberedning att han borde avgå. "Ske er vilja", sa han, kallade till presskonferens och berättade att han fått sparken. Ubåten köptes upp av Bert Karlsson, berättas det, och den ställdes ut på Sommarland där ubåtskaptenen blev värd under en månad och sedan glömde (alternativt skänkte) delar av sin uniform som Bert Karlsson sedena auktionerade ut på Tradera. Snipp, snapp, snut, så var detta kapitel slut.

måndag 20 oktober 2014

U-båtsjakt, Bert Karlsson och "vi gör likadant" och rödgrönt värdlandsavtal och...

Så är det då dags igen. Jakt på främmande undervattensverksamhet.  Försvarsmakten är osäker på vad det kan vara man letar efter.

Svensk skärgård - vilken är omöjlig att hålla koll på oavsett hur mycket pengar Försvarsmakten skulle ha tillgång till - har under decennierna varit av intresse för allehanda. Av allehanda skäl. För Sovjetunionen/Ryssland som ett led i att säkra kontroll över Östersjön. För Nato-ubåtar som skall ligga skyddade. Ävenså för minkar, skarvar och sälar.

Under den värsta ubåtsjaktens tid i början av 80-talet skrev örlogskapten Nils Bruzelius i Marinstabens egen tidning Marin Nytt (nr 5-6 1982) att svenskt vatten var en motorväg för Natos ubåtar. Dessa låg, enligt örlogskaptenens resonemang, på lur i den svenska skärgården för att kunna skära av sovjetiska sjöförbindelser om det började krisa.

Det var inte en populär artikel i en tid när Carl Bildt och hela mediekåren jagade sovjetiska ubåtar. Man fick inte upp någon, trots idoga insatser av modiga män både till havs och till lands. Hade man tagit upp en u-båt som tillhört Nato? Knappast. Hade man förresten tagit upp en ubåt som varit sovjetisk, med allt vad det skulle medföra...? 

Hur som helst: det var en tid när u-båtar sågs överallt. Det gick som en farsot genom landet. Snart sagt varenda mink kunde vara en u-båt. Vilket på intet sätt motsäger att det fanns mer än minkar i vattnen.

Minkar finns fortfarande, ubåtar också. Rapporter om det ena som skulle kunna vara det andra och kanske är det tredje kommer ständigt in. Sålunda kunde t ex Expressen meddela den 6 maj 2011: "Hanna Harge, 40, var ute med hunden vid bostaden i Saltsjöbaden när hon plötsligt fick syn på något hon uppfattade som en väldig mörk farkost som sakta rörde sig längs med vattenytan".

Försvarsmakten gjorde en utredning som hemligstämplades. Det kunde röra sig om ett isflak, berättades lätt lakoniskt.Vilket det inte, med tanke på vädersituationen, kan vara denna gång.

Den enda u-båt man fått upp är den som självmant steg upp på ett grund i Blekinge skärgård för att sedan - om det nu verkligen var just den - köpas av Bert  Karlsson och visas upp på Sommarland i Skara. Som värd för ubåten anställde Bert Karlsson den ryske ubåtskaptenen från intermezzot, Anatolij Gusjtjin. En uniformsjacka som sades tillhört denne Gusjtjin auktionerades förresten ut - av Bert Karlsson förstås - på Tradera för några år sedan.

Den nuvarande jakten på utländsk - förmodad rysk - undervattensverksamhet sätts förstås i samband med den ökande flygaktiviteten i Östersjön. En aktivitet som gjort att såväl Nato som Ryssland varit inne i svenskt luftrum. Ryskt plan dessutom fotograferat i närbild vid flygning i provocerande närhet av svenskt signalspaningsplan - om det varit ryskt signalspaningsplan hade det förstås kallats spionplan enligt den logik som gäller.

"Vi gör likadant"
Att Sverige ägnar sig åt flygning nära utländska intressen är kanske inte så populärt att påpeka. Ändå lyckades HelaGotland under rubriken "Vi gör likadant" få en intervju med Tomas Nilsson, platschef på flygbasen F17 på Gotland.

– Det skrivs mycket om att Ryssland beter sig aggressivt, men det är inte bara de som håller på. Vi gör likadant, även om vi kanske inte visar upp vår vapenbestyckning på det vis som ett ryskt militärflygplan gjorde för ett par veckor sedan. Men vi bedriver informationsinhämtning på bred front och går väldigt nära.

Varför framgår det inte att även Sverige är närgånget? frågar journalisten nyfiket och får svaret: "Vi vill väl kanske inte framstå som aggressiva. Kanske bör Försvarsmakten berätta mer om vad vi håller på med."

Tja, så är det kanske. Den ena signalspanar, den andre spionerar. Vem som gör vad beror på med vilka ögon man ser. Att en tidning som SvD skulle citera platschefen på flygbasen F17 är inte troligt.

Rödgröna låter Nato bygga infrastruktur i Sverige...
Den rödgröna regeringen planerar för övrigt att lägga en proposition i vår om det värdlandsavtal som den avsuttna regeringen gett Försvarsmakten i uppdrag att förbereda med Nato. Sverige skall kunna nyttjas för Natos infrastruktur vid övningar, kriser och krig. Detta, meddelas av ett antal experter, skulle kunna vara ett skäl till Rysslands ökande aggressivitet. Vad som är höna och ägget kan alltid diskuteras.

Miljöpartiets tidigare försvarspolitiker Peter Rådberg envisades i en intervju att det är fel att teckna avtal med Nato: "Ett närmande till Nato skulle öka konfliktytan mellan Nato och Ryssland samt öka spänningarna i Östersjön. Det är ett steg i fel riktning", säger han till SvD.

Försvarsministern i den rödgröna regeringen håller inte med Peter Rådberg.

Rådberg har emellertid slutat som riksdagsledamot och ersatts av Per Olsson i Försvarsutskottet - men denne Olsson, vald av sin valkrets, flyttades omedelbart till kulturdepartementet för att bli statssekreterare istället. Vem Per Olsson ersätts av i Försvarsutskottet vet jag inte. Ett strategiskt val kan man tänka sig.

Vem vill språkrören ha där - någon som kommer att motsätta sig värdlandsavtalet eller någon som är mjukare i det politiska hullet...? Ordförande i utskottet är Natoanhängaren Allan Widman (FP).

Vad allt detta leder till för skärgårdarna kan man ju sia om. Det där som örlogskapten Nils Bruzelius skrev om i Marin Nytt kan hur som helst förverkligas rent formellt om det blir ett värdlandsavtal skrivet: svensk skärgård kan bli officiell del av den infrastruktur där Natos ubåtar placeras.

Nedskjutet militärplan över Östersjön...
I minneshallen över de svenskar som stupat inom Flygvapnet - de är fler än  600 svenska stridspiloter som omkommit i tjänsten, utan att bli nedskjutna, efter andra världskriget - finns en speciell minnestavla även över de åtta personer som bemannade det nedskjutna plan som 1952 bedrev signalspaning över Östersjön för att inhämta uppgifter rörande Sovjetunionen. 

Tavlan ger anledning till lite historik.

Signalspaningsplanet DC-3 79001 Hugin sköts ner av Sovjet. Det förnekades förstås - i enlighet med militär logik -  i många år, men Boris Jeltsin erkände till slut att så varit fallet. Det är inte alls troligt att det svenska planet överskridit sovjetiskt luftrum.Tvärtom.

Det svenska Flygvapnet och Sveriges regering påstod efter händelsen - enligt given militär logik - att DC3 79001 Hugin varit ute på en harmlös flygning i "utbildningssyfte" när det skjutits ner, vilket inte var sant. Enligt arkiven var man ute efter att spana på en ny sovjetisk kryssare.

Huruvida nedskjutningen var en reaktion på tidigare gränskräkningar lär vi väl inte få veta.Vid flera tidigare tillfällen hade nämligen svenska flygvapnet överskridit gränsen för sovjetiskt luftrum - vid ett tillfälle var man mindre än 5 kilometer från sovjetisk kust.1948 begav sig det svenska flygvapnet in över sovjetiskt område (Ösel) för att spana efter avskjutningsramper - man hittade inga, vilket kunde vidarebefordras till USA.

Sverige hade ingått ett avtal med USA och Storbritannien om att - med hjälp av amerikansk utrustning - spana på Sovjets luftförsvar och deras reella möjligheter att slå ut eventuella angrepp från kärnvapenbestyckade amerikanska bombflygplan.


PS!  Bland måsar, utedass och krypterade handlingar...
Den skärgård Sverige är utrustat med är som gjort för både det enda och det andra. Själv tillbringade jag två veckor, utan tillgång till båt, på den lilla ön Vettlösan - ni som inte gillar vad jag skriver behöver inte göra er roliga över namnet, jag har redan bjudit på det och det blir liksom bara larvigt om ni inte kan hålla er - i slutet av 60-talet.

Vi två som var där såg både det ena och det andra. Mest måsar, bland annat en måsunge som vi kallade Fredag. Som intagen på Kustartilleriet i Vaxholm kunde man också se ett och annat. Inklusive ett och annat befäl vars kompetensnivå nog gladde Moskva mer än Stockholm. Jag fick så småningom nöjet att ägna mig åt kryptering av allehanda såväl lustigheter som hemligheter - ibland sammanföll de båda.

Förresten: som idog kärnkraftsmotståndare placerade jag i anslutning till en båtfärd ett antikärnkraftsmärke på moderatledarens Gösta Bohmans utedass i Norrtäljes skärgård. Trots allt en jämförelsevis fredlig markering. Om än visst inträngande på annans territorium.

söndag 19 oktober 2014

Chili och grå fjärd

Fjärden ligger grå och kall, båten är upptagen, bryggan ligger kvar i desperat tro på sol, växthuset är rengjort och tömt sånär som på en nyinflyttad vinranka och några plantor chili som suger i sig ytterligare lite hetta,  X-37B har landat efter två års hemligt uppdrag i rymden, reprisering av u-båtsjakt pågår, miljöpartister kan andas ut eftersom man är tillbaka på opinionssiffror i nivå med före den dystra valdagen, hängrännorna skall rensas från löv och igår ställde Lena Andersson en högst relevant fråga:

"Patrick Modiano får priset året efter Alice Munro. Betyder det att Alice Munro är lite bättre än Modiano men något sämre än Mo Yan, vilken i sin tur inte riktigt kommer upp i samma klass som Tomas Tranströmer, som är aningen svagare än Mario Vargas Llosa? De hade alla skrivit sina verk såväl året före, som två år och tre år innan de fick priset, men de gångerna valdes någon annan före dem. Var den som då valdes bättre författare än sina efterföljare..."

Det var dagsnoteringen denna morgon när livsjakten på att få uppleva ännu  en vår tar vid... Allt medan chilin suger i sig hetta ett tag till. God morgon, middag eller kväll.

fredag 17 oktober 2014

Existentiell hälsa 7 november Göteborg

Tid: 09.00-16.00
Plats: Redbergsteatern, Örngatan 6, Göteborg


För att vi ska må bra som människor krävs en balans mellan materiella, sociala och existentiella värden. Alla strävar vi efter att ge livet mening och lycka men hur når vi inre tillfredsställelse?

Föreläsare:
Birger Schlaug, debattör, författare, före detta politiker
Annika Astorsson, psykoterapeut/bildterapeut
Fredrik Warberg, debattör, författare, Tidsverkstaden
Lena Bergqvist, samtalsterapeut
  • Hur samhällsstrukturen formar vår vardag
  • Hur vårt förhållande till tiden påverkar oss
  • Hur våra känslor styr oss
  • Hur det goda samtalet kan hjälpa oss i vardagen eller i en livskris
  • Hur natur, djur och trädgård kan vara ett redskap för att få oss att må bättre
Anmälan:
Studieförbundet Vuxenskolan
031-70718 00 Eller här. Avgift: 595 kr,