måndag 31 augusti 2015

Språkrören överlever - och grundklyftan mellan grönt och rött lagd till öppen beskådan

Regeringen fattade då äntligen beslutet som berör Ojnareskogen, biologisk mångfald och sötvattentillgångarna på Gotland. Beslutet innebär att ärendet nu flyttar tillbaka till domstol, slutronden är således inte färdig.

Något annat beslut än det som togs hade varit förödande för Miljöpartiet, hela partiets existensberättigande hade med fog ifrågasatts. Beslutet innebär att språkrören lär komma att väljas om. Hade beslut om att inte låta området ingå i Natura 2000 tagits hade med stor säkerhet språkrören blivit utmanade på nästa kongress.

Ojnareskogen är inte bara en symbolfråga utan en djupt ideologisk fråga: skall extremt värdefull natur och begränsade sötvattentillgångar offras för några års arbetstillfällen och några års vinst för ett bolag.

Vi kom här ner till själva kärnpunkten på det som skiljer rött från grönt. Företrädare för arbetarrörelsens värnar, tillsammans med företrädare för kapitalet, Nordkalks verksamhet mer än såväl unika naturvärden som rent grundvatten till medborgarna.

Metalls ombudsman på Gotland meddelade bland annat: "Kan hela arabvärlden leva på avsaltat vatten (från Östersjön) så kan vi gotlänningar också göra det..." En kommentar fullt rimlig för såväl en ideologiskt förankrad socialistisk  företrädare för arbetarrörelsen som för vilken företrädare för kapitalintressen som helst. Vänster och höger i skön förening när det ställs på sin spets. Som så många gånger förr.

söndag 30 augusti 2015

Vägvalet Ojnareskogen

Vägval. Det finns större och mindre sådana. Sakligt eller symboliskt viktiga. Ibland både och. Regeringen står inför ett sådant. Vägvalet Ojnareskogen. Sossar och facket mot MP och miljörörelsen. En statsminister som inte förstår vägvalets  vikt.  En arbetarrörelses företrädare som anser att gotlänningar lika väl kan avsalta Östersjöns vatten som att ha naturligt rent vatten.

Hade Persson eller Sahlin lett regeringen hade beslutet tagits för länge sedan. De hade begripit att MP, med en miljöminister dessutom, inte kan släppa frågan utan att tappa hela sitt existensberättigande.

Många kompromisser till Löfvens fördel har det blivit - Bromma flygplats, förbifarten, nya JAS-plan etc. Men Ojnareskogen och vattenfrågan och naturfrågan som nu skall avgöras är på något sätt den absoluta symbolfrågan kopplad till sakfrågor och ideologi och allt det som MP i grunden står för, har sin existens baserad på.

Det finns bara ett beslut som är acceptabelt. Det är pinsamt att beslutet dras ut till sista juridiskt möjliga dag, imorgon.

lördag 29 augusti 2015

Blårandigt

Chappe, Leif Skiöld och Hasse Nilsson.
Ibland får man frågor som är enkla att svara på. Fick en igår. Varför är du djurgårdare? Svaret är enkelt: Vad skulle jag annars vara?

Men, va fan, blårandigt! Blårandigt! Utropar frågeställaren djupt upprörd.

Som bekant gillar jag grönt i politiken, vilket gör att jag har viss fördragsamhet med Bajen, men blåränderna går aldrig ur. Uppfödd med dem.

Farsan fick läkarorder att inte gå på derby med AIK eftersom hjärtat riskerade att kollapsa. Morsan sydde en blårandig skjorta och sydde fast 11 på baksidan.

Nummer 11 var Knivstas nummer. Tung, ettrig, kämpe som aldrig gav upp och med ett sjuhelvetes skott. Järnkaminernas järnkamin. Landslagsman i fotboll, hockey och bandy. Han avled 2006 på väg hem från ett derby mot AIK.

Sedan kom Chappe. Leif Eriksson. Center. Elegant framspelare. Gärna till Leffe Skiöljd (som lämnade AIK och upphöjdes till djurgårdare) och Hasse Nilsson. Tröjorna förändrades på 60-talet, men blårandigt var det. De blå ränderna går aldrig ur. That´s it.

Knivstas ettriga kampglöd hittar man idag i Kerim Mrabti. Elegant järnkamin. Idag skall det bli tre poäng mot Halmstad.



fredag 28 augusti 2015

Om att byta hjärnceller med varandra

"Det finns en otrolig närhet i att byta blod, svett och hjärnceller med varandra", meddelade Musse Hasselvall i DN. Vilka hjärnceller? var min första, djupt oförskämda och oförlåtligt tarvliga tanke.

Den sport där man sägs byta blod, svett och hjärnceller genom sparkar, slag och strypningar är MMA (Mixed martial arts). Man tappar en del hjärnceller i den verksamheten, vilket inte är en retorisk elakhet utan fakta. Hjärnforskare brukar inte vara så förtjusta i aktiviteter där metoden är att ta kål på de där små rackarna. De kan ju vara bra att ha.

Apropå hjärnceller. Trump verkar gå bra i USA. Om än inte lika populär som Putin i Ryssland. Men ungefär lika poppis som SD är i Sverige i alla fall.

Själva tanken, att "byta" hjärnceller med varandra, är ju intressant. Ur alla möjliga aspekter. Dels gäller det att inte gå in i MMA buren - det är där man slår, sparkar och stryper varandra - med någon som redan har riktigt illa åtgångna hjärnceller som riskerar att bli ens egna, medan man själv avstår från mindre sargade. Visserligen kan det uppfattas som en solidarisk handling, men solidariteten kan ju ha gränser.

Budgetförhandlingar kan också ske i otrolig närhet och ibland kan det nog kännas som att man bytt blod, svett och hjärnceller med varandra när det hela är slut. Nog har miljöpartisterna fått sig en del sossiga hjärnceller, men några gröna små rackare tycks inte ha invaderat Löfven som lär vara skyddad av ett metallhölje.

Metall gör nu vad man kan för att kalkbrytningen på Goland ska få hota grundvattnet. Ojnareskogen, ni vet. Hotet mot grundvattnet tar man med en klackspark. Apropå hjärncellers olika funktionalitet och sammanlagda värderingsbas. Metallbasen på Gotland meddelade häromveckan: "Kan hela arabvärlden leva på avsaltat vatten så kan vi gotlänningar också göra det..."

Tack för idag, slut för idag.


torsdag 27 augusti 2015

Superrovdjuret

Det visste vi väl. Men det är ju ändå intressant att man forskar kring ämnet. Det har man gjort vid University of Victoria. Under ledning av Chris Darimont. Läser jag i en artikel i Science Magasin. Människan är ett superrovdjur.

Man har helt enkelt jämfört hur människan och  andra rovdjur påverkar 2125 olika arter. Människan sticker ut, kan man säga.

– Vår hemskt effektiva teknologi för att döda, det globala ekonomisystemet och resurshantering som prioriterar kortsiktighet har skapat det mänskliga superrovdjuret, säger professor Chris Darimont.

Rovdjur i naturen brukar ta bytesdjur som är sjuka, gamla - eller som ännu inte är i fortplantningsålder. Människan däremot tar i 14 gånger så hög utsträckning vuxna bytesdjur, som är fortplantningsdugliga. Dessutom ägnar sig människan åt särskilt intensiv exploatering av andra rovdjur både på land och hav.

Forskarna menar också att det skapar djupgående konsekvenser för ekosystemen när jägare skjuter oätliga rovdjur som troféer och för tävlandets skull, samt när jakt riktas in på stora, livskraftiga bytesdjur som kan ge stora prydnadsföremål och troféer. Här skulle man förstås kunna namnge några populära författare vid namn, men man kan ju också låta bli.

PS!
Äntligen ska jag få svar på en fråga som jag titt som tätt funderat på i årtionden. Hur kan det bli jordbävningar långt från gränserna mellan kontinentalplattorna? Vetenskapsradion berättar idag. Fråga mig inte varför jag funderat på det, det är lika obegripligt som att jag titt som tätt funderar på Levinthals paradox utan att, förstås, komma en millimeter närmare en förklaring.

onsdag 26 augusti 2015

Förlåt, men menar ni allvar?

Jag läser dagens inlägg på DN-Debatt av finansminister Magdalena Anderssons (S) och biträdande dito Per Bolund (MP). Och jag förvånas... Nej, förresten det gör jag inte. Vad är det egentligen de skriver? Hur tänker en rödgrön regerings främsta ekonomiskpolitiska företrädare? 

Deras text finns i svart, mina kommentarer i rött. Ni får själva bedöma statusen på våra inlägg. Det kanske är jag som är helt bombad. Vilket ju vore bättre än att de som leder finansdepartementet är det. Så till texten. Deras i svart, mina kommentarer i rött:


Om några veckor lägger regeringen fram budgetpropositionen för 2016 till riksdagen. Herregud, jag bävar.

Vi gör detta i ett tufft offentligfinansiellt läge. Och det där med att hushållens skulder tillåts öka - bland annat genom att regeringen håller fast vid ränteavdragen - som ett sätt att upprätthålla den ekonomiska tillväxten är väl inte lämpligt att nämna just nu förstås.

Konjunkturen i svensk ekonomi väntas ljusna ytterligare de kommande åren genom att vi tar ytterligare steg upp på listan över länder där man per capita gör störst ekologiska fotavtryck - förra regeringen lyckades pressa upp Sverige från trettonde till tionde plats på världsrankingen! men staten dras fortfarande med stora underskott, som är en följd av den förra regeringens omfattande ofinansierade reformer vilket främst var de skattesänkningar i form av jobbskatteavdrag som den nuvarande regeringen inte vågar ge sig på trots att de var emot varje steg när de togs.

Under det förra året gick den offentliga sektorn i Sverige med 75 miljarder kronor i underskott. Detta motsvarar cirka 10.000 kronor för varje vuxen svensk. Och så kan vi då lägga på hushållens skuldökning som blivit en följd av bland annat de räntebidrag som sossarna, liksom borgare, älskar att förse oss i en ganska gyllene medelklass med. Bidrag som inte behövs för överlevnad kostar mer för det offentliga än det som förr kallades socialbidrag.

När finanskrisen inleddes 2008 var en expansiv finanspolitik motiverad för att dämpa krisens negativa effekter på Sverige (var det MP:s dåvarande uppfattning?) , men den förra regeringen fortsatte att låna cirka 20 miljarder kronor till nya skattesänkningar varje år trots att konjunkturläget förbättrades. Skattelättnader som de rödgröna så gärna behåller nästan helt - och till och med vill bredda så att även pensionärer får lika stor skattesänkning. Det var inte en hållbar politik. Är inte.

För att få plus och minus att gå ihop krävs nu både inkomstförstärkningar och utgiftsminskningar. Detta innebär flera tuffa prioriteringar och obekväma beslut, det ryktas om fyra öre mer, plus moms, i bensinskatt än vad som planerades men det är så man tar ansvar.

Steg för steg ska underskotten minska. Och steg för steg skall konsumtionen öka med lånade pengar så vi kan klättra på listan över de länder som per capita gör störst ekologiska fotavtryck i världen. Heja!


Sverige står inför tre stora framtidsutmaningar. Om ni tror att de är de enda framtidsutmaningarna så är ni tyvärr både blinda och döva. (Ni vanliga kommentatorer som nu tänker kasta er över för att tala om flyktingar och invandring kan låta bli, vi vet vad ni tycker redan - det finns system och strukturer som krackelerar såväl med som utan snabb befolkningstillväxt).

Fler måste jobba att vi ska kunna säkra vårt välstånd jo, så är det om man utgår från att det är skatt och avgifter på arbete som skall finansiera välståndet - men varför skulle det vara så? och stärka människors makt att forma sina egna liv jaha, men då vore det väl rimligt att höja grundavdraget rejält så att låginkomsttagare ges mer av denna makt.

Utvecklingen i skolan måste vändas så att alla människor får en bra start i livet och så att vi säkrar Sveriges långsiktiga konkurrenskraft. Och med detta menas att skolan skall fostra arbetskraft som när den kommer ut är onödig eftersom allt mer av det vi dag gör kommer att göras av robotar i framtiden - en bra skola får människa att växa som människor men även denna regering ser barn som blivande ekonomiska varelser som skall vara duktiga löpare i det ekonomistiska hjul som håller igång ett system som ändå kommer att krackelerar. 

Klimatutsläppen måste minska för att det ska vara möjligt även för våra barn och barnbarn att leva ett gott liv. Men vänta nu! Regeringen gör ju inte ett dyft för att utsläppen beräknade utifrån vårt konsumtionsmönster skall minska, hur kan våra barn och barnbarns situation blir bättre om vi minskar utsläppen i Sverige men ändå ökar utsläppen globalt genom vår konsumtion?

I höstens budget, som bygger på en överenskommelse mellan regeringen och Vänsterpartiet, kommer vi att ta oss an dessa framtidsutmaningar genom att investera i det som bygger Sverige starkt. Yes!

1. Vi börjar med jobben. Tror jag det. Ni vill ju skapa jobb, smaka på det... Skapa jobb.  Krig skapar jobb, konsumtion över alla breddar skapar jobb... Med teknisk utveckling kan vi minska mängden arbete, varför är ni emot det?

Den svenska arbetslösheten är hög ur både ett historiskt och internationellt perspektiv. Jo, och det beror bland annat på att ni har för er att den lagstadgade normalarbetstiden på 40 timmar i veckan är en naturlag som är oberoende av teknisk utveckling. 

Att så många svenskar går arbetslösa är ett slöseri som hindrar vår ekonomi från att växa men vänta nu, ekonomi betyder hushållning... men det är förstås inte det ni menar, utan ni menar att  omsättningen skall öka, att volymerna skall öka men det är också ett socialt problem då ett jobb i många fall är en förutsättning för att vara självständig och fullt ut kunna delta i samhällslivet det beror faktiskt på hur grundtryggheten ser ut och vad man menar med självständig - pensionärer är ju arbetslösa men jag känner en hel drös som anser sig äntligen få vara självständiga och fullt ut få tid att delta i samhällslivet...

En av regeringens viktigaste uppgifter är att minska arbetslösheten varaktigt givetvis genom att hålla hårt på den naturlag som anbefaller att heltidsnormen är 40 timmar i veckan och att öka sysselsättningen det finns sysselsättning i den där civila sektorn, har ni inte fattat det? Bosse är ideellt arbetande körledare och tränar knattar i volleyboll, Stina tar ett jätteansvar för ekonomin i ett ännu kvarvarande föräldrakooperativ - de är formellt arbetslösa, men gissa om de har sysselsättning.

Att bekämpa arbetslöshet och utslagning är centralt i ett jämlikt samhällsbygge. Varför inte så här: Att skapa förutsättningar för goda liv är centralt i ett jämlikt samhälle.

Trots att arbetslösheten är hög är antalet lediga jobb fler än någonsin. Jo, bland annat beroende på att politiker fått för sig att alla skall bli akademiker och facket lobbat för att minska utbildningsplatserna för t ex läkare i akt och mening att få upp lönerna.

Förutom åtgärder som stärker den svenska ekonomin generellt krävs därför betydande åtgärder för att förbättra matchningen på den svenska arbetsmarknaden. Men för i helvete, kom inte dragande med nya förslag om privata coachföretag som bara ser penningpåsen som den arbetssökande kommer med.

Regeringen kommer i dag att presentera ett jobbpaket på totalt cirka tio miljarder kronor per år. Jobbpaket? Javisst ja, regeringens främsta mål är att skapa jobb, vilken tur att järnvägen är usel och bostäderna för få... Vilket helvete det varit för en regering vars huvudmål det är att skapa jobb om samhället fungera bra!

Tillsammans utgör dessa satsningar viktiga delar av Sveriges nya jobbagenda: Investeringar i bostäder och infrastruktur – vilket skapar jobb när vi bygger, stärker tillförlitligheten i företagens transportvägar och gör det möjligt för människor att flytta och pendla dit jobben finns. Och det där med regionalpolitik, som får jobben att flytta till människor, är inte aktuellt förstår jag, så det är bara att fortsätta borgarnas politik.

Investeringarna i järnväg och energieffektiva bostäder bidrar också till att minska klimatutsläppen. Hmmm... låter ju fint men det är allt så att investeringar i järnväg och bostadsbyggande kräver cement, betong, råvaror, transporter och väldigt mycket fossil energi. Ska vi nu vara ärliga så är det så att även bra investeringar ökar utsläppen under den tjugoårsperiod de kommer att pågå.

En aktiv näringspolitik – för jobb i hela landet, fler innovativa och växande företag och för att stärka den svenska exporten. Oj, där kom "hela landet"... Fan tro´t.


Investeringar i kunskap och matchning – genom ett nytt kunskapslyft med en kraftfull utbyggnad av vuxenutbildningarna inom yrkeshögskolan, folkhögskolan och Komvux kanonbra samt viktiga fint ord matchningsåtgärder för långtidsarbetslösa och människor med svaga förutsättningar på arbetsmarknaden. Hur vore det att åtminstone komplettera detta med att försöka skapa en norm om att man är att betrakta som människa även om man är arbetslös genom att sluta tala om "utanförskap"? Varför inte ha som mål att människor skall få goda liv? Helt enkelt - ta ett djupt andetag, Maggan och Per -  avdramatisera lönearbetet lite grand!

Genom en bättre konjunkturutveckling i omvärlden jisses, vet ni vad som händer om en vecka? och regeringens reformer förväntas cirka 150.000 människor komma i arbete smaka på det begreppet: "komma i arbete" och fundera på vilken människosyn som ligger till grund för att man kan komma på sådana uttryck under de kommande två åren ska vi slå vad att så inte blir fallet?

Den svenska arbetslösheten kommer därmed falla betydligt och når i finansdepartementets senaste prognos 6,2 procent år 2018. Vilket betraktades som massarbetslöshet för inte alltför många år sedan... För övrigt: det är som om finansdepartementet inte vill låtsas om att det finns mer än 20 miljoner arbetslösa inom vår gemensamma arbetsmarkand: EU. Där finns människor som gärna tar jobb som byggnadsarbetare och rallare när regeringen nu skall satsa på järnväg och bostäder.

Vid sidan av jobben så kommer vi under de närmsta veckorna också att presentera förslag för att vända resultaten i skolan sent, ska inte säga ett ord om de där hundra dagarna som utbildningsministern nämnde före valet  och för att Sverige ska ta sig an klimatutmaningen ska bli jättespännande att se hur planen ser ut för att minska de verkliga utsläppen - det är fånigt att stoltsera över de minskade utsläpp inom Sverige som blir följden av att jordbruket läggs ner och importen av mat ökar - eller att mopedresan till faster Agda ersätts med en flygresa till Thailand (utrikesflyg räkans inte in i den statistik som regeringen helst använder sig av).

2. Utvecklingen i skolan är allvarlig. Här finns en text om inte är mycket att kommentera.
 
3. Världen står inför ett vägskäl för att klara klimatomställningen och nå tvågradersmålet. Inför toppmötet i Paris i höst behövs länder som tar på sig ledartröjan. Och det skulle vara Sverige som, om vi för ett ögonblick skall vara helt ärliga, i realiteten snarast ökat sina utsläpp per capita än minskat dem. Att Magdalena Andersson, som sosse, vill förneka de reella utsläppen är en sak, men Per Bolund, som miljöpartist, borde hålla sig för god för sådant.

Klimatomställningen är inte en belastning utan innebär en möjlighet att skapa nya jobb och företag när hela världen ställer om. Men snälla, sluta med det där floskelsnacket. Det blir en belastning om vi menar allvar. Jag är så trött på förnekandet!

Att ta ansvar på hemmaplan är att visa ledarskap globalt. På hemmaplan släpper vi ut cirka 5 ton koldioxid per person och år (förmodligen mindre än så), men som sagt, vad hjälper det när vår konsumtion medför att våra utsläpp per capita är mer än de dubbla. Ska det vara så svårt för en politiker att säga som det är? (Ni vanliga kommentatorer som nu tänker kasta er över för att tala om flyktingar och invandring kan låta bli, vi vet vad ni tycker redan).

Vi kommer att presentera förslag som underlättar för företag, kommuner och enskilda att välja det klimatsmarta alternativet. Jag är ledsen, men det finns inte så många "klimatsmarta" alternativ - till och med investeringar i solceller som gör att hushållen sparar pengar medför problem eftersom de sparade pengarna kommer att användas på något annat sätt, te x en extra långresa med flyget. Vi har det som kallas rekyleffekten. Det vore så trevligt om etablerade politiker orkade med att föra ett seriöst samtal med medborgarna istället för att dölja de oerhörda dilemman som finns. Och ni ska veta, bästa läsare som kommit ända hit, att oviljan beror på att man inte förmår att tänka bortom idén om evig ekonomisk tillväxt.

Vi löser inte matchningsproblemen på arbetsmarknaden, de låga skolresultaten eller klimatutmaningen med ytterligare nedskärningar och kortsiktiga skattesänkningar. Bättre med långsiktiga?? För att möta dessa utmaningar behöver vi investera i Sverige. I bostäder och infrastruktur för fler jobb, i kunskap och konkurrenskraft och i omställningen till ett klimatsmart och hållbart samhälle. Yes, halleluja kamrater, medborgare, bröder och systrar! Jag återkommer i en längre artikel med några av de stora systemutmaningarna - som krävs oavsett befolkningstillväxt - inom kort.

Magdalena Andersson (S), finansminister
Per Bolund (MP),
biträdande finansminister
Birger Schlaug, avdankad politiker verksam före modern tid.

tisdag 25 augusti 2015

Lugn det kommer mera

Börsras. Lugn det kommer fler. Hela systemet bygger på lösan sand. Istället för att bygga en robust ekonomi så byggs en hitte-på-ekonomi. Istället för att se till att det finns nationella och regionala skyddsmekanismer bygger man ett så sammanvävt komplext globalt system att darrningar på ett ställe fortplantar sig som en tsunami. Jag har skrivit det förr, i själva verket ända sedan mitten på 90-talet.

Så lugn, det kommer att bli värre. Innan man begriper vad ekonomi är, innan finansjoddlarna inte längre tillåts joddla på andra ställen än i väl isolerade rum. Då, och först då, kan tillstymmelse till robusthet börja byggas.

Ge mig ett enda skäl till varför de system som man i total naivitet byggt upp inte skulle utsättas för bristningar och till slut kollapsa. Dina digitala siffror är inte så mycket värda IRL. Tyvärr kan man inte äta dem, inte ens ta på dem, inte ens garantera att de finns kvar imorgon. För det är bara siffror, tal som blåses upp av känsloyttringar och imploderar när det där som kallas IRL ger sig till känna.

Så lugn, det blir värre de närmaste femton åren. Det bästa man kan lära sig är att inse att det finns ingen trygghet i siffror.

måndag 24 augusti 2015

Till Gustav och Åsa...

Budgetförhandlingar på gång, det är inte så lätt alla gånger... Det är inte lätt att vara grön, första steget är att man gillar att vara det.

söndag 23 augusti 2015

Vems perspektiv?

Rubrik i gårdagens blad: Björn anföll två jägare. Det gick till så till att två jägare jagade och skadesköt en björn. Som försvarade sig. Vem anföll vem? Kan man fråga sig.

Allt kan beskrivas från olika perspektiv... Värt att fundera över i tider av värdlandsavtal och pågående process att skriva in begreppet Natohögkvarter i svensk lagstiftning.


fredag 21 augusti 2015

Att slakta en guldkalv

Snart kommer den ut... Att slakta en guldkalv - visioner för ett hållbart samhälle med texter av bland annat Birger Schlaug, Roland Paulsen, Stina Oscarson, Svante Axelsson, Stefan de Vylder, Johan Ehrenberg, Kajsa Borgnäs, Josefin Wangel och Dan Melander, Jan Forsmark. Starkt begränsat antal finns redan nu. Mer här.
På närmsta bibliotek kan man förstås förhandsboka den också.


 

torsdag 20 augusti 2015

Decemberuppgörelsen och den visionslösa politikens följder

Dagen efter decemberuppgörelsen - som jag valde att kalla glögguppgörelsen eftersom knappast någon nykter politiker kunnat komma på något så dumt - skrev jag att SD skulle bli den stora vinnaren och demokratin den stora förloraren.

Decemberuppgörelsen var faktiskt lika korkad som Miljöpartiets senaste valstrategi - den som före valet hävdade att valstrategin var en katastrof beskrevs som gnällig föredetting, den som kommit fram till samma sak efter valet som genomklok partisekreterare. (Strategin gick ut på att göra kampen om vem som blev tredje största parti till huvudnummer och det politiska innehållet till bisak.) Möjligen kan man lära sig att Sverige inte är detsamma som urbana glin på Söder med noll politisk erfarenhet, boende i en twittervärld där omvärldsanalysen inskränker sig till hur många som offrar en tiondels sekund på att trycka iväg ett gilla.

Miljöpartiet hade kunnat vara alternativet i svensk politik i en tid när gamla system krackelerar. Istället lät man SD (sic!) framstå som alternativet.

Decemberuppgörelsen har bäddat för SD eftersom politiken uppfattas som om det bara finns ett oppositionsparti. Vilket är ironiskt. SD är ju i alla andra frågor lika cementerade i gamla föreställningar som de övriga. Det är den groteska idén att vi skall jobba mer trots att tekniken rationaliserar bort allt fler jobb, det är den bisarra idén att det är skatt på arbete som skall finansiera skola, vård, omsorg och trygghetssystem, det är den absurda idén om att lappa och laga på ett socialförsäkringssystem som är så komplicerat och komplext att det bara gläder de byråkrater som får sin försörjning av att det blir alltmer oöverskådligt, det är den tragikomiska idén om evig ekonomisk tillväxt trots att var och en som läst grundkursen i matematik vet att tillväxt som mäts exponentiellt är en såväl teoretisk som praktisk omöjlighet - till och med Nationalencyklopedin slår fast detta...

Och så har vi hamnat där att de system som skall hantera den snabbt växande befolkningsökningen brister. Det blir allt svårare att hantera befolkningstillväxten, inte minst i ett land med så komplexa systembyggen och en demokrati byggd på de där gamla medborgaridealen där beslutsfattande tar lång tid med långa remisstider och möjligheter till flera överklaganden.

Och så partipolitiken... Åkesson får draghjälp av de andra partiledarna. När t ex Björklund i en tevesänd debatt retoriskt hävdar att det är skamligt att säga att bostadsbristen uppkommer genom snabb invandring - trots att varenda människa fattar att ju snabbare befolkningstillväxten är, utan att bostäderna blir fler, ju mer ansträngd blir bostadsmarknaden. Eller när moderater hävdar att det skall bli rakare linjer mellan flyktingmottagning och jobb utan att begripa att människor har klart för sig att det sedan länge är det som förr kallades för massarbetslöshet. Eller när Löfven och andra hävdar att snabb befolkningsökning är lönsamt för Sverige trots att var och en som kan tänka inser att det inte är så enkelt längre. Genom den retorik man använder lyckas man med konststycken att få en partiledare från ett parti med nazistiska rötter att för många framstå som den enda som kan tänka.

Hur i helvete kan man agera på det sättet?

Det är riktigt att vi som bor i Sverige under många år kunnat få landet att fungera bättre genom invandring - det är bara att se vilka som jobbar inom vården och hur samhället berikats på alla möjliga sätt. Men, precis som när Ny demokrati växte, känner inte människor igen sig om demokratiskt förankrade politiker inte också förmår beskriva problemen. Det finns nämligen ingen samhällsutveckling som är problemfri. Särskilt inte när den sker snabbt. Så att samhällsorganismen inte hänger med.

Jag är övertygad om att det mångkulturella samhället inte bara är en nödvändighet i en värld som ser ut som den gör - vänta bara när klimatflyktingarna kommer att räknas i hundratalet miljoner - och där kommunikationsmöjligheter blivit var människans möjlighet att se världen och dess orättfärdiga fördelning. Det är också min övertygelse att ett mångkulturellt samhälle, med inflöde och utflöde, är mindre problematisk än den instängda variant som SD förespråkat ända från sitt bildande. Därmed inte sagt att det är problemfritt, långt därifrån. Jag har fått skit för att jag skrev om det där redan i slutet av 80-talet i boken Miljön, makten och friheten. Jag menar: om inte vi som vill ha en humanistisk flyktingpolitik och vi som förordar det mångkulturella också kan tala om nackdelar så lämnar vi fältet fritt för dem som har rötter i den bruna rörelsen. Och sen, när de - typ SD - blivit så stora att de inte går att låtsas att de inte finns, kommer kovändningen. Och då får vi se upp! För då kommer de där som var röda en gång i tiden och som blev blåa när det var trendigt och som sedan blev smågröna när det blev trendigt urbant - då kommer de att stå på de brunstänkta barrikaderna för de följer trender. Det är de som är de farligaste. De lealösa. Ingen nämnd och ingen glömd.

Varför har Sverige tagit emot så många flyktingar? (Jo, det är en rännil av alla flyktingar, men en rännil blir många i ett litet land.) Allt som oftast i den politiska debatten har således nyttoaspekten framhållits, att Sverige blir rikare, att det är lönsamt, att det är bra för oss. Den där retoriken har retat mig under många år. Min simpla uppfattning är att vi skall ta emot flyktingar - med motivet att vi är mänskliga i dess bättre betydelse - oavsett lönsamhet och egna behov. Vissa saker gör man oavsett om man blir rikare eller får andra fördelar, man gör det för att man är människa som förstår att andra människor behöver hjälp. Man gör det för att man inser att man inte gjort ett skit för att råka bli född i ett samhälle som jämfört med många andra är rikt, gott, demokratiskt, fritt och befriat från krig.

Problem uppstår emellertid när människor ser att det kostar på samtidigt som de ser att sådana som redan har mycket hela tiden ges mer, att klyftorna mellan rik och fattig ökar, att vissa skor sig över måttan. Annika Falkengren, Christian Clausen och dylika skapar problem. Bert Karlsson och dylika, som skor sig på flyktingmottagning, skapar problem. Den borgerliga regeringen, som fortsatte och förstärkte det som den socialdemokratiska regeringen påbörjade, skapade problem genom en politik som gick ut på att öka klyftorna och skapa svårare situation för illa drabbade (arbetslinjens idé). Man krattade i manegen för SD:s retorik.

I en opinionsmätning - en mätning där man själv fått meddela att man vill vara med och därmed inte på något sätt är vetenskapligt uppbyggd - redovisas att SD är största parti. Det är man nog inte. Men man är stora och kan mycket väl bli störst.

För ett drygt år sedan var miljöpartiets valstrategi att göra ett huvudnummer av vilket som skulle bli tredje största parti. Strategin var korkad i sak och framstår idag som ett enda stort skämt. Dels för att SD är tre gånger så stora, dels därför att MP inte framstår som ett parti med en annan huvudberättelse än sossarnas och de borgerligas. MP lämnade fältet fritt och bidrar därför till att den politiska debatten domineras av en enda fråga.

PS!
Nu kan man förvänta sig den vanliga kommentaren: att MP styr politiken och att det är MP:s "fel" att vi har haft en förhållandevis generös flyktingpolitik. Ett litet parti styr inte politiken. Det är majoriteten som styr. Däremot kan man säga att effekten av SD:s inträde i riksdagen ledde fram till att såväl moderater som socialdemokrater plötsligt framstod som något de inte framträtt som tidigare: lika humana som folkpartiet, vänsterpartiet och miljöpartiet när det gäller synen på flyktingpolitik. Det blev följden av SD:s inträde. Moderater och sossar ville inte hamna i samma härad som ett parti med alldeles färska rötter i nazismen. Hade SD inte kommit in hade såväl M som S fört en annan politik, den gamla sorten i konflikt med just FP, V och MP och det nya C, som ju annars är det enda parti som historiskt haft rasism infört i sitt partiprogram.




onsdag 19 augusti 2015

Vad handlar gudstro om?

"Gudstro handlar inte om att jaget skall må bra utan att livet på jorden kan bli drägligare att leva." Så skriver präster i Stockholm domkyrka på DN-Debatt. Som icke-troende har jag väl inte med saken att göra, men kan ändå inte låta bli att tycka att det är ett världsligt förskönande av det där med gudstro.

Kristendom och andra religioner bygger ju på att jordelivet inte är det viktiga, utan att jaget skall få evigt liv efter döden. Acceptera det odrägliga här så lovar vi en fin framtid ovan där, om du tror rätt. I kristendomen sägs man få det det eviga livet på ett enda sätt: Genom att tro att Jesus är Guds son. Punkt.

Gudstro - och löften om en bättre framtid ovan där - har används för att för trycka ner människor i det liv de har här. Själva gudstron bygger på löften om framtiden, att man ska stå ut med elände i livet, acceptera orättvisor eftersom de inte betyder så mycket i det långa loppet. Är man icke-troende får man lätt känslan av att det hela är ett enda stort bedrägeri.

DN-artikeln motiveras av att det är 90 år sedan Natan Söderblom samlade kristna fraktioner, alla med sina egenheter i tro och ceremonier, i Storkyrkan för att språkas vid. På temat: det finns olika vägar till Gud, åtminstone olika kristna vägar.

Nu tycker skribenterna att kristna kyrkor gott kan öppnas upp för andra religioners ceremonier och böneliv.

Som icke-troende - vare sig på egen påhittad gud eller på någon religions gud - tycker jag att det verkar rationellt och bra. Ibland besöker jag kyrkobyggnader för att hitta stillhet eller bara fundera över människans historia och hennes behov av något annat än materialism. Sånt som man också kan fundera över i en skog, med den skillnaden att det är lättare att där filosofera över liv och människan som en art bland andra. Utan att behöva känna olust över andras oförmåga att vara tacksamma för det liv man fått för att istället ha mage att be om fler...

Begäret efter ständigt mer, hur mycket man än har, tycks vara något som förenar materialisten och den religiöse. Kanske är det människans både bästa och sämsta egenskap.

tisdag 18 augusti 2015

Twitterhjärnor, IS och Jenny Nordberg

Det här blir inte med automatik kul att skriva. Man hamnar liksom i fel fåra.  Vet hur det kan komma att låta i kommentarsfältet. Ryggdunkar från sådana man inte vill ha ryggdunkar av därför att deras världsbild och människosyn skiljer så så radikalt från den egna. Men låt mig ändå citera Jenny Nordberg, utan att för den skull anklagas för att tycka likadant som hon hela vägen och i alla frågor.

Hon skriver i en uppmärksammad krönika: "Vad gör feministerna när tolvåriga flickor säljs på slavmarknader i Irak? Vad har de för sig när unga kvinnor kidnappas och säljs som hustrur åt krigare för Islamiska staten? Har de någon åsikt om att extrem förnedring av kvinnor tillhör ideologin för en grupp som nu bygger ett helt nytt samhälle i halva Syrien?"

Ja, det är klart att feminister har åsikter om detta. Men det synes vara ganska tyst. I vart fall blir inte tillräckligt mycket sagt.

Nordberg blir häcklad på nätet. Av sådana vars uppfattningar ligger i den åsiktshärad där jag befinner mig. Grönt, vänster, feministiskt. Ja, ni vet. Någon kallar henne riksidiot. Vilket är ganska plumpt, rent av pubertalt.

Varför inte fundera på vad det är hon skriver, och sedan - när reaktionerna från ormhjärnan tagit vägen över de delar i pannloben som reglerar och styr vårt mer förfinade beteende - fundera en vända till. Kanske kommer man då fram till uppfattningen att de som verkligen skapat sig en plats som feminismens främsta företrädare faktiskt borde höras mer i just den fråga som Nordberg tar upp.

Nu hamnar jag förstås själv i fel fåra... Om nu nån bryr sig. Men jag inbillar mig att många som håller till i den röd-grön-rosa häraden har en del att fundera över. Rädslan att högljutt kritisera samma sak som de man ogillar gör bör inte leda till att de man ogillar begränsar vare sig vad man skall säga och tycka eller med vilken frenesi man verbalt tar avstånd från något. Då har man blivit typ Sverigedemokraternas fånge.

Dessutom känns det trist när människor från den egna häraden uttrycker sig på ett sätt som blivit standard på den andra sidan. Det vore ju trevligt om man kunde hålla sig för god för det. Trots att twitterhjärnan inte är den smartaste delen av hjärnan.

måndag 17 augusti 2015

Bilskojarnas samhällsmodell

Att jag inte kan lita på banken vet jag. "Min bankman" vill mig inte väl, hen är anställd för att vilja banken väl. Men kan jag lita på apoteken? Häromdagen behövde jag några receptfria läkemedel  - ställde frågor om vilka märken som borde fungera bäst för just mitt lilla problem.

Jag fick svar och kom på mig själv att undra om den rekommenderade flaskan och de rekommenderade tabletterna verkligen var bäst för mig - eller om de var bäst för apotekets lönsamhet, eller rent av gav bonus till personalen. Hur sjutton ska man kunna lita på någon i ett apotek?  Finns det utrymme för tillit när alltihop handlar om att gå med största möjliga vinst? Vem kan man lita på?

Läkare som erbjuds upplevelseresor om de är duktiga på att kränga mycket blodtryckmedecin har säkert förekommit länge, vaccinkliniker som övervaccinerar är knappast ovanligt och så kan då sista kedjan - apoteken och dess personal - också ifrågasättas.

Samma problem gäller artiklar i tidningar. Åsikter på ledarplats är betalda för att vara av "rätt sort", men sedan en tid tillbaka är det oklart vem som betalar nyhetsartiklar, allt fler är sponsrade. Problem uppstår i ett samhälle där det blir allt vanligare att alla kan misstänkas för att vara bilskojare. I bloggvärlden finns ingen som helt anledning att lita på någon eftersom bloggaren kan ha fått direkt eller indirekt pröjs för att tycka något om något eller någon.

Ett samhälle utan tillit, där systemet bygger på att vi skall lura och/eller manipulera varandra blir ett samhälle som krackelerar. Vi är på god väg. Bilskojarsamhället är här. Dags för en av apoteket rekommenderad tablett.