Sommar för politiker (3): Fästingen är ledig som partisymbol.....

Akvarell: Lena Rosen Schlaug

Almedalen. Strategerna lägger upp strategier. Konsulterna konsultar. Partiledare och språkrör våndas och längtar tills politikerveckan skall vara över. Så de får göra sommar. 

Fredrik Reinfeldt har suttit i bersån på Harpsund med ett glas nyfolklig champagne och tänkt på vad han ska säga, medan Schlingmann funderat vid hans fötter på hur han skall säga det. Lättsam och rolig eller den allvarliga statsmannarollen lämpad för ett Europa i kris? Svåra val också för en god skådespelare.

Någon blomma för den svenska hagen har inte Moderaterna. Förr hade man en skränande fiskmås som symbol, senare fick man ett tjockt M med tre stilenliga betongklumpar som fötter. Men nu? Inget alls. Fästingen är ledig, den är för det mesta också ganska onyttig i naturen.

Stefan Löfven oroar sig nog mest för att han måste säga något. För i Almedalen måste man säga något som gör att journalisterna inte finner det man säger vara så ointressant att de hittar på en egen agenda. Det kan ju sluta hur som helst... Fortsättning här.

Sommar för politiker (2): Bland laxsnittar och konsulter i Almedalen

Akvarell: Lena Rosen Schlaug

Inför Almedalen... Partierna har tillgång till konsulter som hjälper till att lägga upp strategin. Det gäller att sätta dagordning för vad nyktra, och även stundom lätt alkoholpåverkade, journalister och skribenter skall meddela världen utanför ringmuren.

Politikerveckan i Almedalen skapar mängder med arbete i konsultbranschen. Avdankade politiker får ofta betald halvsemester genom att prata på seminarier eller vara debattledare -  dessvärre drabbas vi även av många trötta laxsnittar.

Mina första möten med sommaren i Almedalen medförde en rad överraskningar. Till exempel att Lars Werner, som var ganska fyllig i alla bemärkelser, inför medierna hade för vana att ta sig ett bad från en speciell badstege precis vid Almedalen.

En annan högtidspunkt i Almedalen var när ett antal journalister och fotografer tävlade i att få politiker att göra de mest löjliga saker på bild. Man fick Olof Johansson att ställa sig i havet och prata telefon. Ingvar Carlsson, eller om det var Carl Bildt, kröp upp på ett tak. Mig ville Janne Scherman, som då var reporter på TV4, få att....

 Hela krönikan finns här.

Sommar för politiker (1): Riksdagsledamoten som gillade vindkraft...

Akvarell: Lena Rosen Schlaug

En sommar före ett val kan för en politiker kännas som en nära-döden-upplevelse. På samma sätt som en valrörelse nog kan kännas som en nära-döden-upplevelse för väljare. 

Min första sommar som språkrör inför ett riksdagsval utspelade sig 1988. Då, och först då, fattade jag vad jag gett mig in på. Barn och fru satt allt som oftast i bilen och väntade på att dra iväg till badstranden medan jag bara skulle en massa saker… Prata med journalister, trösta medlemmar, plita färdigt på strategier, formulera och godkänna texter som skulle visa hur fantastiskt mitt parti var. Och hantera ångesten över vad sjutton jag gett mig in på. MP skulle ju som första nya parti på 70 år ta sig in i riksdagen, var det tänkt.

En glad medpolitiker i ett annat parti meddelade att vi i alla fall hade tur eftersom det dött några sälar på sommaren då fick vi ju argument för att fly pappershögar och göra våra stämmor hörda vid somrigt hav…

Resten av krönikan - som är första delen av fyra - handlar om en smått berusad riksdagsledamot som var sommareuforisk med vindkraft på skallen, talmän som vill tysta politiker så att sommarlovet kan börja och om hur Carl Bildt som med skorrande r önskar språkröret en god sommar på ett sätt som var roligare än han själv anade. 

Här finns krönikan.

Almedalsveckan

Tid: Måndagen den 2 juli.

Plats: Studentcentrum, Högskolan på Gotland.

Arrangörer: Bland annat STEG 3 samt Gotlands Högskola.

 Seminarierna kommer att livesändas via www.hgo.se/almedalsveckan.

8.20-9.20 Fungerar ett samhälle som inte kräver tillväxt?

Medverkande: Samtalsledare: Birger Schlaug, författare och debattör, Steg 3. Anders Wijkman, rådgivare Stockholm Environment Insitute SEI. Andreas Bergh, forskare nationalekonomi, Lunds universitet. Anna Borgeryd, konfliktforskare och styrelseordförande Polarbröd.

---

9.50-10.40 Kan ett tjänstesamhälle göra tillväxt hållbar? 

Medverkande: Carl Schlyter, EU-parlamentariker, Gruppen De gröna i EU-parlarmentet. Anders Wijkman, rådgivare Stockholm Environment Insitute, SEI.

---

11.00-12.00 Arbetstidsförkortning - begränsningar och möjligheter

Hur länge vi arbetar är en mycket komplex fråga som berör en mängd viktiga samhällsaspekter - sysselsättning, tillväxt, miljö, folkhälsa, konkurrenskraft, teknikutveckling, fritid etc. Genom en rad snabba intervjuer med experter försöker Birger Schlaug skapa en helhetsbild.

Medverkande: Birger Schlaug, författare och debattör, Steg 3. Andreas Bergh, forskare nationalekonomi, Lunds universitet. Birgitta Olsson, forskare och lektor i service management, Lunds Universitet. Mats Essemyr, Utredare, TCO. Carl Schlyter, EU-parlamentariker, MP.

---

12.20-13.30 Istället för BNP - hur mäter vi välfärd?



Medverkande: Rebecka Carlsson, språkrör, Grön Ungdom. Per Bolund, ekonomisk talesperson, MP, Per-Arne Nilsson, avdelningschef Miljöförvaltningen, Malmö stad.

I övrigt deltar jag på bland annat i följande:

Efter Åsa Romsons tal, måndagen den 2 juni

Samtal med Kent Persson, moderaternas partisekreterare

Arrangör: Newsmill

Lokal:  Tage Cervins g 3 B - alldeles vid scenen

 Tisdag 13.00 - 13.45

Vågmästeri

Arrangör: Riksbankens jubileumsfond

Lokal: Joda Bar, skeppsbron 24

 Seminarium med Birger Schlaug och Björn Söder, partisekreterare för SD, samt forskarna Katarina Barrling Hermansson och Ann-Cathrine Jungar. Moderator: John Chrispinsson

Onsdag 07.43 Stora scenen

Direktsändning Gomorron Sverige, SVT

Pausfundering

"Omställning innebär förändring. Forskning om omställning kräver därför högt i tak - en öppenhet att utmana etablerade sanningar, att lansera nya perspektiv. Helt fel enligt dagens forskningspolitik där ekonomisk tillväxt är målet för all forskning. Miljöforskarens roll blir att visa hur hållbar utveckling kan stärka ekonomisk tillväxt..."
Björn Forsberg i boken Omställningens tid som behandlar framtiden bortom tillväxtepoken.

Pausfilm

Klicka här så kommer pausfilmen.

Pauscitat

"Det här är inte särskilt trevligt. 

Händelsen sätter tankarna i rörelse".

Gösta Larsen, kommunikationschef på Ringhals efter det att man hittat sprängmedel. För en del är tankar i rörelse trevligt, för andra är tankar i rörelse inte trevligt.

Pausmusik

Kusligt uppvaknande...

Jaha, en midsommarafton med uppvaknande i hotellsäng. Nyhetspanelen. Lär väl bli nåt om miljömötet Rio, vilket man kan prata mycket om. Om man vill. AP-fonder lär det väl också bli prat om. Får jag chansen ska jag utgjuta mig om den grupp som mer än någon annan är överskattad; nämligen ekonomer. Varför har dessa så bra betalt, dom gör ju regelmässigt sämre prognoser än meteorologer, men lyckas lura omvärlden om att de är kompetenta och något av samhällets stöttepelare. Men om kejsaren var naken in på bara skinnet så är gräddan av ekonomskrået även hudlösa. Tillägg: så här blev det, första minuterna lite tjatigt om ett redan uttjatat ämne:

Läget i Rio

1. Sedan förra Rio-mötet 1990 har utsläppen av koldioxid ökat med 45 procent.

2. Det mål som satts upp om att planetens medeltemperatur inte får öka med mer än 2 grader är i realiteten överspelat. Det finns inga beslut inom vare sig politiken eller på marknaden som ens varit i närheten av målet skulle uppnås.

3. Målet med 2 grader är en politisk kompromiss. Forskarsamhället har snarare talat om 1,5 grader för att förhindra mycket besvärande och kostsamma följder.

4. Ingenting - jag gick igenom de senaste materialet för några månader sedan - tyder på att forskarna har fel i sin slutsats om att de klimatgaser människan producerar direkt och indirekt  hotar att förändra vår planet så mycket att människan själv kommer att drabbas mycket hårt.

5. Bakom strålkastaren som är riktad mot klimatförändringar pågår en gigantisk påverkan av livsbetingelserna på planeten genom utarmning av arter, enorma utsläpp på marknaden och i naturen av allt fler främmande kemikalier, ökande vattenbrist och fortsatt rovdrift på skog och hav.

6. Vi är faktiskt inne i en period  med massutdöenden. Det har skett förr i planetens historia - den första vi med dagens kunskap känner till inträffade för 440 miljoner år sedan och den senaste för ungefär 65 miljoner år sedan.

7. Den som nu pågår är att däggdjur, groddjur, reptiler och fåglar försvinner lika fort som under de tidigare massutdöenden. Denna gång är det en art - människan - som är orsaken genom sitt sätt att leva och behandla planeten.

8. På fullt allvar ställer sig forskare idag frågan om människan är en hotad art beroende på vårt eget sätt att leva - urbanisering med trängsel av människor, resemönster som snabbt kan sätta igång en pandemi vi inte har vaccin att motverka, transporter av varor genom många led och stora geografiska områden och vår ofattbara fokusering på den döda ekonomi som inte har med naturen att göra.

9. På Rio-mötet står några huvudfrågor på dagordningen: grön ekonomi och fattigdomsbekämpning samt ett sorts ramverk för det man kallar "hållbar utveckling". Man ska diskutera allt från värdiga jobb till hållbara städer och hållbart jordbruk.

10. I underlagsmaterialet slås bland annat fast att klimatkrisen är ett marknadsmisslyckande såväl som ett politiskt misslyckande.

11. Tanken med det man kallar "grön ekonomi" är egentligen att man skall försöka frikoppla ekonomisk tillväxt från klimatpåverkan och annan negativ miljöpåverkan. Risken är uppenbar att det blir de finansiella marknaderna som kommer att vinna på det, medan naturen förlorar på det.

 12. Tyvärr är både marknadens stora aktörer och politiker i realiteten helt inriktade på tekniska lösningar för att att vända utvecklingen till det bättre. Man är fånge i tanken om den eviga ekonomiska tillväxten som motor för utveckling. Problemet utgörs av följande kombination:

• Befolkningen på planeten kommer att fortsätta att växa till vi är cirka 10 miljarder människor. När jag föddes var vi drygt 2 miljarder, när jag dör - om jag får leva ett medellångt liv för oss som bor i Sverige - är vi över 9 miljarder.
• Allt fler människor på jorden konsumerar allt mer - och vi som redan konsumerar mycket tenderar att konsumera än mer, ivrigt påhejade av marknadens större aktörer och av politiker som byggt system som kräver att "hjulen snurrar".
• Den tekniska utvecklingen gör att vi för varje vara släpper ut mindre klimatgaser och använder färre naturresurser. Men dessa framgångar äts upp av att vi blir fler som konsumerar allt mer för att hålla igång det ekonomiska systemet.
• Det är denna fångenskap i ett ohållbart system som vi måste bryta oss ur. Rio har tyvärr inga förutsättningar att vare sig vilja eller kunna bidra med det. 

13. Rio-mötet ligger i en tid när det folkliga intresset snarare riktas mot EM i fotboll och OS i London.Under tiden blir vi allt rikare, så rika att vi har råd att föröda planeten så pass att vi skadar oss själva och de planetära processerna. Vi lever i en ekonomistisk tid där naturen på den anonyma marknaden kan bytas ut mot siffror på konton - det är också det som är den verkliga kärnan i det som man nu skamligt kommit att kalla "grön ekonomi". Begreppet har kapats.

Vilken alliansfrihet?

Idag avslöjas att Sverige lovat att delta som Natos allierade om Norge angrips. Det enda - om man nu kan tala om enda i detta fall - märkliga med detta är att Carl Bildt och regeringen ljugit. Om man nu ens finner det märkligt med tanke på att svenska regeringar alltid ljugit i dessa frågor.

Hur som helst: det faktiskt inte alls överraskande, för andra än journalister som fortfarande tror på den gamla bulletinen om alliansfrihet - och därmed titt som tätt meddelar sina läsare och tittare att Sverige är alliansfritt. En del politiker brukar också köra den här valsen. Inte minst socialdemokrater som ju på alla vis vill fly undan faktum inför sina väljare, men det partiet har ju också den värsta historien när det gäller att bygga myten om svensk neutralitet. Fast de borgerliga är ju inte så dåliga de heller.

Sverige har förbundet sig att militärt försvara varje EU-land - även om detta är medlem av Nato. Och även om det råkar vara så att detta land angrips genom att en fiende (läs: Ryssland) slår ut offensivt "missilförsvar" som man upplever som hotande och som kanske till och med Sverige motsatt sig. Fast det där ska förstås inte medborgarna känna till, det är ju pinsamt för de som putsat på myter.

Personligen anser jag att Sverige bör sträva efter att bli alliansfritt, utveckla utrikespolitiken i syfte att avveckla det militära försvaret, föra över 20 miljarder till uppbyggnad av internationella sjukvårds- och räddningsteam - världen lider inte brist på militärer, befäl och vapen, utan på läkare, sjuksköterskor och läkemedel. Världen lider inte ens brist på attackflygplan, däremot lider världen brist på räddningshelikoptrar.

Vargar, hundar och Kolmården

Efter tragedin i Kolmården kan finnas skäl att påpeka att de få vargar som i Sverige dödat människor varit uppväxta i fångenskap. Senast det skedde gällde det den så kallade Gysingevargen år 1821, som jag (än en gång) berättar om lite längre ner.

Vargen är ju anfader till hunden och om deras gemensamma historia skall jag och professor Per Jensen samtala i kväll - Kunskapskanalen 19.00. Det pågår en kunskapsrevolution när det gäller hundars biologi och psykologi, vilket i sig är värt att prata en del om. Men jag kan inte låta bli att försöka djupdyka i hundens historia och kommer därmed ner till vargen.  Var träffades vargen och människan första gången? Var det vargen eller människan som tog första vänskapliga kontakt?

Senast varg dödade någon i vårt land var 1821. Gysingevargen gick till anfall mot barn. Tio barn dödades, flera andra skadades. Det var oerhört. Men, vilket är värt att konstatera, hundar och getingar har tagit betydligt fler liv. För att inte tala om människor.

Vad var Gysingevargen för en varg? Jo, den hade växt upp bland människor. Den ingick i en kull med vargungar som brukspatron Jean Henrik Bedoir höll i sin trädgård. Hans fru Catarina pysslade om dem, barnen lekte med dem. Men fullvuxna vargar är inte lika kul att hålla, de kostar en hel del, de äter mycket. Så vargen "kom lös" efter det att familjen skänkt bort den till en bekant. Den "kom lös" i en tid när det fanns mycket dåligt med älg och rådjur. Den frisläppta vargen hade aldrig fått lära sig jaga.

Vad är då vargen för något? Ja, trots att den utmålats som djävulens vän i folksagorna så lever den enligt traditionellt kyrkliga dygder... Hona och hane lever i livslånga relationer, de är i regel trogna hela sitt liv – ja, till och med flera år efter sin partners död. De är sociala, läraktiga, samarbetsinriktade och rent av ganska politiskt korrekta - honan tar initiativet till jakt, det är honan som väljer revir. Hanen drar sig inte för att ta över honans huvudansvar för ungarna om mamman skulle dö. I Kolmården hade man satt ihop en flock med bara unga handjur. Vilket bara det kan tyckas minst sagt förvånande - för övrigt kan anfallet i Kolmården berått på att det varit en kvinnlig skötare som varit inne ensam hos djuren. Hon hade varit med och fött upp vargarna, och kanske uppfattades som någon i flocken. Till och med en sådan sak som om hon haft mens kan ha bidragit till vargens/vargarnas beteende i det här fallet, berättar Hans-Ove Larsson, tidigare chef på Skansens zoologiska avdelning

Jägare är förstås lagom förtjusta i att en vargflock, eller ensamt strövande varg, vanligen tar en hel del älgar på ett år. Om den gillar älg. Vildsvin, som blivit ett allt större problem i allt större delar av Sverige, skulle kunna hållas inom rimligt stort omfång om någon vargfamilj får smak för det. För övrigt har vildsvin skadat och dödat fler hundar än vargar gjort de senaste åren. Ett påpekande som brukar reta upp vargkritiker å det grövsta eftersom de anser påpekandet vara irrelevant.

Men hästar och får då? I en tid när det uppträtt människor som ägnar sig åt att misshandla hästar – tydligen av sexuella skäl – så känns hotet från varg kanske begränsat… Men visst finns det. Det vore ohederligt att förneka detta. Idag finns det dock bra vargskyddande stängsel, men det kräver att djurägarna håller stängslen under regelbunden uppsikt och ser till att elen inte försvagas genom buskage etc. Det blir mer jobb. Så är det. Inget att förneka. Förmodligen behöver stängselbidragen höjas om man ska någotsånär acceptans hos djurägare. Jag vet, jag har självt låst in får på nätterna när varg varit i trakterna av där jag bott.

Jakthundar då? Ja, jägarna själva kommer nog även i fortsättningen att vara ett större hot mot sina hundar. När jag kollade det senast, det var två år sedan, hade försäkringsbolaget Agria under de senaste 13 åren betalat ut ersättning för 154 hundar som skadats eller dödats av varg. Samtidigt betalade man ut ersättning för 252 hundar som vådaskjutits av jägare. Under de senaste 13 åren har över 13000  hundar dödats eller allvarligt skadats i trafiken, enligt samma försäkringsbolag. Det är lätt att svälja bilar och sila varg…

Säga vad man vill: varg är ett fascinerande djur. Det borde både vargvänner och vargfiender kunna enas om. Hur ska vi kunna kräva att andra länder ska bevara den utrotningshotade tigern, om vi inte själva ens förmår hålla 450 vargar?

För den som vill kika på programmet - där jag pratar med Per Jensen om hundar och dess anfader vargen - i datorn finns det tillgängligt här. Repris i Kunskapskanalen vid midnatt och på torsdag morgon 09.00

Grekland, euron och bakterierna som tar 25 000 liv bara i Europa

Ska jag skriva om vargar eller om Grekland? Funderade i samband med frukosten och kom fram till att jag väntar med vargarna eftersom e-postlådan fylls med varghatare som med olika kraftuttryck väntar att jag ska kommentera dödsfallet i Kolmården. Det får fylla på ett tag till. God organisation hos vargens fiender finns i alla fall...

Greklands huvudfiende just nu är snarast en enda: euron och den absurda idén att man måste hålla fast vid den. Ibland förstår jag inte hur politiker tänker, än mindre hur de räknar. Senaste lånekarusellen till Grekland var på cirka 1000 miljarder kronor, pengar som skall betalas tillbaka med ränta. Grekland kan i inte komma ur den fälla man fastnat i förrän man släpper sin frivilliga fångenskap i valutaunionen. 

En fråga som jag ältat några gånger är hur illa det kommer att gå för sjukvården i Grekland när man nu fortsätter nedskärningarna. De som analyserar Grekland just nu tycks mest vara ekonomer och därmed ser man inte ett av de allvarligaste problemen med krisen i Grekland. Det gäller just grekisk sjukvård och det faktum att antibiotikaresistenta bakterier blir ännu svårare att stoppa. Redan idag har man Grekland  enorma, rent häpnadsväckande, problem med detta. På grekiska sjukhus isolerar man människor som inte bär på dessa bakterier. Dessa bakterier känner inga gränser och är betydligt farligare än till och med den ekonomisk kollaps som väntar. Sprids de, så riskerar vi att få en pandemiliknande situation, med följd att genomsnittsåldern i världen kan minska med uppåt tio år.

I Europa dör redan idag 25 000 människor årligen i infektioner som blivit motståndskraftiga mot antibiotika, enligt WHO. Det är märkligt tyst om detta. Hade EU minsta lilla ansvar hade man tvärtom gått in och försökt skyddat grekisk sjukvård från neddragningar.

Och marknadsekonomin står förlamad: inga nya typer av antibiotika har utvecklats sedan 1987 därför att risken för misslyckad investering är så stor och utvecklingen av blodtrycksmedicin etc är säkrare kort för riskkapitalister, pensionsfonder etc. Tala om förödande system! Att låta kapitalismen, och dess krav på penningekonomisk vinst, styra världen är inom många områden allt annat än rationellt.


I övrigt då? Jo: Ska man lösa upp de knutar man knutit in sig i - genom att ha alltför bråttom driva fram europrojektet - så är det enda rimliga att backa några steg, släppa på prestigen, låta Grekland stiga av den gemensamma valutan och låta dess nationella valuta falla i värde.

Baksidan av det är att de lån man tagit i euro blir än svårare att betala tillbaka, vilket i sin tur leder till att skuldnedskrivningar är nödvändiga. De som lånat ut får stå sitt kast, på samma sätt som de som i vårt land köpt löjligt dyra bostäder måste stå sitt kast om de måste flytta och inser att de inte får tillbaka pengarna eftersom värdet på fastigheten sjunkit.

Har man obetänksamt spelat för att vinna, och sedan finner att man förlorat måste man få ta sitt ansvar. Det gäller även banker. Till och med pensionsfonder. Det är det enda sättet för oss att begripa att det system vi lever med - i grunden en ohållbar tillväxtekonomi som hålls uppe genom skuldsättning - måste få ett slut. Att vi måste förstå att det tidevarv vi nu är inne i kräver andra system, strukturer och normer än dem som gett oss allt det goda vi hittills vant oss med. Läs gärna mer här, där jag utvecklar resonemanget.

Tidigare blogginlägg om Grekland:
Oförskämda fördomar om Grekland.
Greklands kris handlar också om demokrati.
Absurd scen i den Grekiska tragedin.
Lämna valutan och se framåt.

Helgskörd

•  Svenska Dagbladet har gjort en tavla som jag finner oförlåtlig. Sveriges mest trovärdiga miljöjournalist Susanna Baltscheffsky har slutat på tidningen. Klantigt SvD!

• 29,7 procent av Greklands röstberättigade har röstat på det som ser ut att bli regering. Stabilt? Demokratins vagga har ett system som innebär att det parti som fått flest röster, om så bara en enda röst mer än det parti som fått näst mest röster, får 50 extra mandat i parlamentet. Folkvilja? 

• Den nyvalde franske presidenten får egen majoritet i nationalförsamlingen. Ville han verkligen ha det egentligen? Vem ska han nu hänvisa till när ett antal vallöften inte kommer att infrias?

• Den svenska försvarsmakten är, vilket jag påpekat ett antal gånger, ett under av inkompetens. Allt från hur man under årens lopp spridit vapen till kriminella, via undermålig och kompetensbefriad hantering av ekonomin till det senaste: inköp av datasystem som man inte kan hantera vilket gjort att JAS-plan inte kan användas och köer utanför verkstäder. Bra för klimatet förstås. Ännu bättre om hela den militära verksamheten läggs ner.

• Gustav Fridolin påstod i sitt sommartal att den viktigaste analysen som gjorts på 2000-talet gjorts av Maud Olofsson då hon talade om social och regional klyvning av samhället. Inte ens MP har tagit frågan om god utveckling i hela landet på allvar, hävdade Gustav. Jag avgick förstås några månader efter millennieskiftet... Men Gustavs historiebeskrivning stämmer inte på en mer allvarlig punkt: Är det någon som på 2000-talet gjort rätt analys vad gäller den regionala klyvningen så är det Lotta Hedström. Hon var språkrör i början av 2000-talet och bör inte negligeras på det sätt som hennes efterträdare haft för vana att göra.

Rio

Dags igen. För "miljömöte" i Rio. Sverige har inlett med närvaro av kungen, biståndsminister Gunilla Carlsson och miljöminister Lena Ek. Det är som att landslaget skulle ställa upp med Ravelli, Tjalle Tvärvigg och Andreas Isaksson som anfallstrio. Enda trösten är att man hållit Eskil Erlandsson på avstånd. Illa nog som det är. Återkommer med en mer seriös analys av läget inför mötet. Den aningen sura uppstötningen kan delvis bero på ihållande ösregn...

En spruta under knät

Dags att stoppa in en nål under knäna? Sverige torskade ju, trots hyggligt spel och många på tå. Sebastian Larsson t ex. En nål, som sätts i punkten zusanli, som sitter under knät, minskar stressen. Flum? Nej. Det första molekylära beviset - och det är bara sådana som vi i västerlandet med vår lite udda syn på kropp och själ och liv och annat - har ramlat ut ur den godkända vetenskapen. 

Så här gick det till: Råttor lärdes att krypa in i en mörk socka (vetenskap), där de kände sig trygga (vetenskap). Råttornas bakben stack ut ur sockorna (vetenskap), vilket innebar att man kunde sätta nålar i en sedan århundraden välkänd akupunkturpunkt (icke vetenskap) som kallas zusanli (icke vetenskap) som på kinesiska betyder "tre mil till" (absolut icke vetenskap) som sitter under knät (vetenskap i den bemärkelsen att vetenskapen känner till att knät existerar och att det skulle uppstå ett tomrum mellan lår och vad om man avlägsnar knät).

Råttorna hade innan försöket (vetenskap) fått vistas en timme (vetenskap) på krossad is (vetenskap) för att stressas (vetenskap). Råttorna som fick en akupunkturnål (icke vetenskap) i den aktuella punkten fick lägre halter av neuropeptid Y (vetenskap) - vilket var en molekyl (vetenskap) som råttorna (vetenskap) hade mätbara (vetenskap) förhöjda värden av (vetenskap) under stressen (vetenskap) i sockan (vetenskap).

Nu funderar jag om vi kan ta ett antal sportjournalister (icke vetenskap), sätta in nålar under knäna (numera vetenskap) och få ner mängden neuropeptid Y (vetenskap) på det att de blir mindre stressade av sina arbetsgivares krav på att a) haussa upp svenskar före matcher (icke vetenskap) och b) utgjuta sin besvikelse över att svenskar inte var så bra som de aldrig varit (vetenskap). Därmed kan man flytta stressen från sportjournalister till kvällstidningarnas aktieägare.

Några nålar nedanför knäna på partiledare skadar nog inte heller nu när Almedalsveckan närmar sig. Förresten skulle jag nog själv behöva några stick, ska moderera, tycka och debattera en hel del några dagar - ska man överleva där kan man inte vara där mer än några dagar - under politikerveckan.

PS! Vetenskapsförakt? Nej, jag älskar vetenskap - men har bara den enkla uppfattningen(icke vetenskap) att vetenskaplig kunskap (vetenskap) har bäst före-datum och att det enda vi vet är att det som var kunskap i går är falsk kunskap idag, och att det som är kunskap idag blir falsk kunskap i morgon (vetenskap och beprövad erfarenhet!) och att vi därför inte skall slå fast hur saker är utan bara vad vi tror att det är. Vi får se upp så vi inte fastnar i tron att allt som inte går att mäta är ointressant. Typ: om man nu själv känner att man mår bättre av det som vetenskapen kallas placebo så är det korkat att påstå att det "bara är placeboeffekt" istället för att säga "det är den fantastiska effekten av det där vi kallar placebo och inte begriper oss på så mycket och inte kan bevisa i molekylära former eftersom vi inte sitter inne med tillräckligt kunskap för att begripa trots att vi kan mäta mängder, storlekar och volymer utav bara helvete".

Tystnad råder

Godmorgon! Eller om det nu är eftermiddag. Skillnaden är inte lika stor på morgon och eftermiddag som för bara några dagar sedan... Fåglarna har nämligen redan tystnat med sin euforiska gryningssång. För nu gäller det att hålla truten, så att man inte avslöjar för fiender var man ruvar och föder upp ungar. Dessutom är förälskelsen över så euforin har stillats och det hårda slitet med krävande ungar har börjat.

På ett sätt är det tragiskt att man inte längre väcks av fågelsång. Den är enorm där jag bor. Det finns två sorters sätt att hantera detta: antingen stänger man till öppna fönster för att få sova, eller också öppnar man stängda fönster för att få vara mitt i det äventyr som världen därutanför utgör. Jag gör det sistnämnda. Ligger vaken en halvtimme och njuter, och - har det berättats mig - somnar sedan med ett saligt leende typ lyckligt förälskad tonåring.

Men nu är det över, hela våren är över, och de flesta har inte ens fått semester än. Semester har de flesta fortfarande i juli, vilket är den nederbördsrikaste månaden på året. Medan juni är månaden med minst nederbörd. Trots allt: det är en del tid kvar till det att grönskan mognar och blir så där sommartung. Och ännu längre till det blir det höstmåne, byte till vinterdäck och sedvanlig smådepression...

Apropå höstmåne. Den ser ju väldigt mycket större ut än månen gör andra tider på året. Det är en märklig synvilla. Vår hjärna spelar oss ett spratt. Om man tar en enkrona och håller med rak arm och sedan jämför månens storlek med kronan kommer man att upptäcka hur man blir lurad. Månen är nämligen precis lika stor i jämförelse med kronan både när det är höst, vinter, vår och sommar.

Synvillor är viktiga att ha koll på. En del tror till exempel att tillväxt och utveckling är samma sak, och till och med att evig tillväxt är möjlig. Regeringen upplystes om denna synvilla igår på ett seminarium inom Framtidskommissionens ram. Förmodligen består regeringen av den sorten som stänger fönstret för att få sova vidare.

Partiledardebatt: Lycka kan vara att inte vara språkrör...

Lyssnade lite grand på partiledardebatten igår. Har länge tyckt att Annie Lööf verkat vara från en främmande planet och det fick jag ytterligare fog för igår. Hon sa: "Det är inte politiker som byggt Sverige starkt, det är människor". Jag som trodde att politiker också var människor... Men, det är klart, är Annie från en annan planet så kanske hon är osäker på den saken.

Lycka kan vara att inte var språkrör. Särskilt på våren. Jag hade förskräckligt svårt för politikeruppdraget just under vårar, när allt börjat grönska, när solen värmde, när surret i bikuporna nästan lät euforiskt. Att då förbereda och genomföra en partiledardebatt gav mig nästan ångest. Jag längtade mest bort.

Hur som helst: Det intressant att höra statsministern fundera över hur mycket Sverige egentligen skall betala till EU, om det vill sig illa är vi snart uppe i 40 miljarder kronor. Vilket förstås är helt hysteriskt - och vad värre: det är en utveckling som är exakt den som jag och andra beskrev inför folkomröstningen när vi "svartmålade" EU-projeket som det är uppbyggt.

Socialdemokraterna verkar inne på att vi, trots att vi inte är med i valutaunionen, skall vara öppna att betala mer än idag till det svarta hål som euron öppnat.

Jag menar att man bortser från att vi redan har betalat - det skedde redan på 90-talet när Sverige valde att sanera den enorma skuld som byggts upp. Priset blev högt - än idag lider skolan och omsorgen av detta. Staten sparade på så sätt att kommunerna fick ökade kostnader för socialbidrag, för att kunna betala dessa måste kommunerna skära ner i just skola och omsorg, vilket i sin tur ledde till färre händer i vården och färre vuxna i skolan.

Det som satte igång hela denna kedja var att Ingvar Carlsson och Carl Bildt var överens om att kronan skulle vara knuten till euron (eller ecun som den då hette). MP krävde högljutt att vi skulle släppa kronans bindning till EU-valutan, för att på så sätt komma ur marknadens strypgrepp. Själv blev jag i vanlig ordning på ledarsidor kallad för oansvarig.

Men det var först när Carlsson och Bildt insåg det MP insett redan från början som Sverige befriades från strypgreppet. Man lät kronan vara fri. Men det skedde för sent. Till en socialt och demokratiskt myckt hög kostnad. Ansvariga för detta är fortfarande upphöjda namn i den svenska debatten. Trots att man faktiskt satte kniven i Sverige av ett enda skäl: man ville visa sig duktig inför sina bröder inom EU-sfären, man ville visa att man var mogen att inträda i den unionen som också omfattar en gemensam valuta.
Besvärande i debatten var att Jimmie Åkesson inte fick svar på sina frågor - det är dumt att inte svara på konkreta frågor, det ger intryck av att man inte har några svar. Och det finns faktiskt svar: men så ge dem också!

Och när slår man ihop spillrorna av C och FP?

Så var det då dags igen för FP att ta till den retoriska livlinan igen. Opinionssiffrorna är ju inte de bästa, och Björklunds skol- och utbildningspolitik väcker föga respons. Så det var dags att dra i den livlina som fick en lätt skakad Lars Leijonborg att surfa i en valrörelse: språktest. 

Sakfrågan ska jag skriva om vid annat tillfälle. Nu noterar jag bara att de små borgerliga partierna ligger pyrt till och söker livlinor. Och visst har jag hört det viskas i så väl folkpartistiska som centerpartistiska led att en sammanslagning av partierna vore ett sätt att balansera Moderaterna. Det var något som redan Torbjörn Fälldin suktade efter.

Centern ligger ju än mer pyrt till än Folkpartiet. Annie Lööf fortsätter den linje som Maud Olofsson stakade ut, vilket förpassat Centerpartiet till en plats kring fyraprocentsstrecket. Det räcker inte att se glad ut när man kör över sina kärnväljare när det gäller såväl kärnkraften som synen på lattefolket kring Stureplan. Att ersätta gamla centerväljare, oavsett om de längtar till Fälldin eller Johansson, är inte lätt när man placerar sig till höger om moderaterna. När man dessutom lagt tunga miljöfrågor om skog och jord i händerna på Eskil Erlandsson så tappar man snart sagt varenda miljöväljare. Centern är illa ute. En gång för länge sedan skrev jag debattartiklar om hur ett grönt bälte skulle kunna inta riksdagen i form av Miljöpartiet, Centerpartiet och ett reformerat Vänsterpartiet.

Vad göra? Tja, den gamla idén som faktiskt Fälldin försökte sig på – nämligen att slå ihop C och FP – har blivit ett samtalsämne inom vissa kretsar inom de båda partierna. Förra gången, när Fälldin vädrade idén som företrädare för det då största borgerliga partiet, var det Centerns ungdomsförbund som satte käppar i hjulet. Idag verkar det vara ungdomsförbundet som är mest suget på sammanslagning. Åsa-Nissemarxismen - som den kallades av både höger och vänster - är numera dränkt i latten och nyliberalismen kring Stureplan. Och de fåtal unga centerpartister som finns lär inte veta vem Fälldin var. Inte vem Olof Johansson var heller. Och vem Lennart var visste ingen ens när han var partiledare, om man får tro deras egen reklamkampanj. Snart vet nog ingen vem Annie var heller, muttrades det vid ett matbord häromveckan. "Hon lär försvinna så långt högerut att en gammal hederlig centerpartist inte ens kan se henne med kikare."

0,002 sekunder som avgör din pension

Rätt lag vann. Trist. Å andra sidan ska man inte vinna om man spelar så dåligt. Det gäller att ligga på. Något som ligger på är börserna. Allt mer handel sker ju med så kallad robothandel, eftersom människans reaktion inte är snabb nog om man vill göra snabba pengar på spekulation. Det senaste är mikrovågor som kan förkorta orderprocessen för köp och sälj med 0,002 sekunder.

I dag tar det 6,55 millisekunder att skicka en order mellan New Jersey och Chicago med fiberoptik. Men nya friska mikrovågor kan man kapa tiden till 4,30 millisekunder. Allt fler vill sätta upp mikrovågssändare på telemasterna för att hänga med i det som kallas utveckling. Det är på den här typen av handel våra pensioner hänger. Det är sjukt. Det är ännu mer sjukt att inte kapitalismens tillskyndare inser att det är sjukt.

Hur som helst: det hade inte räckt igår att kapa tiden i hjärnsynapserna hos de svenska spelarna med ens några sekunder. Det är  förresten den bästa gruppen som kallas Dödens grupp. Efter att ha sett England - Frankrike och Sverige - Ukraina så är det väl den gruppen som borde kallas Dödens grupp. Det var ju en nära-döden-upplevelse att titta på så trist spel.

Sent skall syndaren vakna

Vacker match igår, Spanien - Italien. Båda går förstås vidare. Både till kvarten och till bankakuten. Europrojektet visar sig vara precis sådant som många av oss sagt. Man har haft för bråttom att bygga upp det, systemet kräver om det skall fungera mycket mer av finansunion, vilket i sin tur innebär, som Euroområdet ser ut, betydligt minskad demokrati och delaktighet.

Det som förvånar mig mest är att de som pläderade för svensk övergång till euron fortfarande uppbär status av tolvtaggare bland ledarskribenter, politiska kommentatorer och politiker. Man håller varandra om ryggen på något sätt.

De flesta som valde att inte springa gatlopp i eurons riktning tycktes se allt det som de som sprang i etablissemangets flock inte såg. Att en gemensam valuta skulle innebära så stora påfrestningar att redan stora problem skulle bli större - och att det som presenterats som ett fredsprojekt i realiteten skulle bli motor i det som snarare skulle leda fram till större konflikter. Jag utmålades på en och annan ledarsida som en idiot och EU-hatare som påstod något sådant. Tanken att det snarare handlade om omsorg om Europas befolkning föll aldrig dessa in. Springer man i flock så springer man. Så var det när vänner sprang och viftade med Maos Lilla Röda - jag föredrog att läsa den och därmed kunna vara djupt kritsik. Så är det när etablissemangen enas och viftar med sina projekt under det att de klappar varandra på ryggen - istället för att ta ett steg tillbaka, försöka tänka längre tankar och ta egen ställning.

En av de som ivrigt hejade på svenskt medlemskap i euroland var DN:s Peter Wolodarski. För några veckor sedan luftade han insikter och erkände att euron inte alls ledde till fred utan till konflikter. Godmorgon, Peter!

Sedan följde strömhoppen påpekar tidningen Fokus och skriver: "Per T Ohlsson, gigant på Sydsvenskan, beskrev valutaunionen som felkonstruerad och orsak till kristens djup." Och så citerar man Expressens Anna Dahlberg som plötsligt insett att "euron är ett fatalt misslyckande".

Värst för Wolodarski, Ohlsson och Dahlberg lär förstås vara att behöva erkänna att Jonas Sjöstedt haft rätt hela tiden. Och att gröna politiker haft rätt. Undrar hur det känns om tio år när Wolodarski, Ohlsson och Dahlberg kommer fram till samma insikter när det gäller kapitalismen som system.

Den reellt existerade kommunismen var en katastrof och det var skönt när den försvann. Men det kommer att bli lika skönt när den reellt existerande kapitalismen som system ersättas med en ekonomi där människa och miljö verkligen betyder något. Ungefär så sa jag förresten mitt sista kongresstal som språkrör år 2000 och längre applåd hade jag aldrig någonsin fått. Gustav Fridolin och Åsa Romson får gärna sno talet. Istället för att vara medspelare när det skall lekas affär med allt och alla. Gör en politisk Zlatan, var kreativ och bryt mönster.

Som vi vill se det...

Igår dök Olof Mellberg upp i teverutan utan att se arg ut. Han log, nästan skrattade. Vad händer??? Vad betyder detta??? Antingen går det helt åt fanders mot Ukraina i morgon eller också blir det dundersuccé. 

Apropå Ukraina: följer inte rapporteringen kring Julia Timosjenko en ganska färdigskriven mall? Ungefär som rapporteringen kring Aung San Suu Kyi - vi målar upp bilden av det totalt goda och nästan oskuldsfulla som skall sättas i kontrast till det onda. På samma sätt som Falun Gong målades upp i svenska medier, innan man besinnade sig lite grand. Och vår naiva syn på att Barack Obama var så oändligt mycket bättre än Bush bara därför att han var dennes motståndare och vi gladdes så otrolig över att en svart man kommit ända till Vita Huset - jo, jag hade också tårar i ögonen när Obama installerades. 


Har läst massor med spaltmeter om Burma och Aung San Suu Kyi i svenska medier - och nästan aldrig fått veta vad hon och hennes parti egentligen vill förutom att införa demokrati. Men vilken sorts demokrati? Höger, vänster, grönt? Hur ser hon på homosexuella, på skatter, på utrikespolitik? Bara för att man är mot den onda diktaturen behöver man ju inte vara "god". Därmed inte sagt att jag inte gillar Aung San Suu Kyis kamp för ökad demokrati och politisk mildhet - det gör jag verkligen. Militärväldet i Burma har varit förskräckligt, och militärens "demokratisering" som nu sker är marginell. Militärer och diktatorer som tar av sig uniformen för att leka goda demokrater är inte speciellt trovärdiga.

Samma enkelspåriga rapportering sker kring Julia Timosjenko. Hon behandlas illa och Ukraina blev inte vad många av oss hoppades. Men är hon den snövita oskuldsfulla demokratikämpen som vill alla väl som bland annat svenska medier skriver? Att hennes motståndare är minst sagt tvivelaktiga figurer är ju ingen garanti för att hon inte gjort sig skyldig till grovt maktmissbruk och tvivelaktiga affärer. Varför måste vi måla i vitt bara för att det finns svart?

Falun Gong samma sak. Myndigheterna bär sig illa åt på det sätt som kännetecknar en diktatur. Men det  innebär inte att Falun Gongs idéer är goda, demokratiska och hänsynsfulla. Det är nämligen inte så enkelt. Vilket jag bland annat skrivit om här.

Varför är detta så svårt att få medier att förhålla sig till? Varför kan man inte kritisera behandlingen av Julia Timosjenko och granska hennes maktutövning. Varför kan man inte avsky den burmesiska diktaturen och samtidigt granska vad Aung San Suu Kyi och hennes parti vill? Varför kan man inte hårt kritisera hur kinesiska myndigheter agerar och samtidigt berätta fullt ut vad Falun Gong är för något?

För att återknyta till inledningen: Varför har jag så svårt att förhålla mig till att Olof Mellberg ler, skrattar och ser glad ut utan att misstänka att något är fel...? Föreställningar och fördomar ställer till det... För övrigt var Danmark värt segern trots att Holland är ett av mina favoritlag.

Apropå fotboll

Efter det att jag i teve samtalat med Jon Jefferson Klingberg om den mer brutala hårdrocken fick jag en del smått upprörda kommentarer. Hur kan jag ägna mig åt sådant... Svaret är att jag är en nyfiken sort. Och att jag gillar bra musik oavsett genre. Opera, ädel klassisk musik, tekno, jazz, gammaldags rock eller... death metal. Så är det med fotboll också. Och EM i att sparka boll kan bli bra. 

Tror att Tyskland vinner - och i så fall är det en seger för offensiv och rolig fotboll. För när detta land, som spelat allt annat än rolig fotboll i många år, plötsligt för några år sedan gav sig sjutton på att spela rolig fotboll - ja,  rolig fotboll var nästan är viktigare än att vinna - då är det ett genombrott för fotbollen.

Efter domartavlor i gårdagens öppningsmatch mellan Polen och Grekland vann Grekland mina sympatier. Hade inte förväntat mig det. Anser att Greklands bör straffas länge för sin trista skitfotboll från 2004 - då man gick och vann EM. Det räcker liksom inte med kaos i statens budget, man bör komma sist i sin EM-grupp också... Men så kom då domarens tavlor som ledde till att Grekland fick en man utvisad. Djupt orättfärdigt.

Å andra sidan: när Grekland vann 2004 så spelade man efter sina förutsättningar. Defensivt, tråkigt. Jag skulle kunna dra några paralleller med politiken och dess partier, men ska låta bli. Kan bara säga att jag varit med om att driva en - av tre - valrörelse på det sättet...

Istället ska jag skriva om Djurgården. Trots att det lär innebära att hälften av bloggläsarna slutar läsa här och nu... (Återkommer nog i morgon med något ni känner er mer hemma i...). 1966 vann Djurgården - jag såg varenda hemmamatch förstås - Allsvenskan med en riktigt tunna spelartrupp. Sirius hade köpt upp halva laget och man tvingades därför spela efter de förutsättningar man hade. Defensivt var bara förnamnet. Tråkfotboll var efternamnet. Men man vann som sagt.

Annars är mina bästa Djurgårdsminnen från åren före 1966. Målvakten Arne Arvidsson gjorde inga teveräddningar, men han gjorde räddningar. Det man idag skulle kalla mittfält var rena rama betongväggen med Sigge Parling, Knivsta Sandberg och Tjalle Mild. Anfallet bestod bland annat av Leif Chappe Eriksson som center (en elegant som så småningom blev proffs i Frankrike och utsedd till bästa spelaren i franska ligan) och de två innrarna Leif Sköld och Hasse Nilsson som fick ta emot Chappes drömpassningar medan de sprang och sprang ungefär som Elmander idag.

Själv ville jag förstås helst vara en Chappe på planen, men liknade mer Knivsta Sandberg - så där lagom snabb, men en bra högerfot och ständigt jagande. När jag var riktigt liten så spelade Knivsta högerytter, han var redan då ganska knubbig och hade 11 på tröjan. En blårandig tröja med det namnet fick jag av morsan som julklapp. Jag var ganska liten, ganska rund och sprang hellre långt än snabbt.

Någon stor fotbollsspelare blev jag aldrig. Hade väl inga ambitioner heller, tyckte det var kul, inte minst att dra ner till Norra Latins fotbollsplan och spela. Det var mitt i Stockholm. Där fanns Janne, Bengt, Kjelle, Hans-Erik och emellanåt också Ola och Jakob och några till. Jag gick i Norra Latin från sjuan till sista ring i gymnasiet. Då hade landet Sverige råd med en skola mitt i stan, med en stor skolgård med en hyggligt stor fotbollsplan på. Sedan tog LO över Norra Latin, fotbollsplanen las ner och ett av alla skäl att vara kritisk till LO blev uppenbarat.

Allt detta apropå något så erbarmligt som att Grekland spelade 1-1 mot Polen. F´låt...:-)

"Farväl, o käraste och skönaste vänner..."

I kväll sänds ett samtal jag haft med Helene Schmitz om hennes senaste bok - I Regnskogens skugga. Kunskapskanalen kl 19.00. 

Det lär väl inte vara  många som har klart för sig att Linné bröt sig in i en av sina gamla lärjungars hem för att norpa en sauvagesia som var hämtad från Surinam i Sydamerika. Lärjungen var Daniel Rolander, en av dem som Linné skickade ut i världen för att samla växter, djur och kunskaper. Det är om denne vi ska prata.

Daniel Rolander är en ganska illa förtalad - om inte helt bortglömd - man vars historia är väl värd att berätta. Helene Schmitz är fotografen som följt i Daniel Rolanders fotspår och står för bilderna i boken Ur regnskogens skugga.

Rolander visste att flera europeiska botaniker varit i Surinams djungler för att forska, men det han inte visste, och det Linné inte upplyste honom om, var att ingen man - men väl en kvinna: Sibylla Merian, som jag skrev om här - kommit tillbaka levande. En annan av Linnés lärjungar hade dött där och skrev i sitt sista brev hem: "Smärtsamma tårar skulle fylla era ögon om ni kunde se min tyngd under mångfaldiga plågor medan hunger och törst driver mig mot dödens portar. Likväl fortsätter jag att samla växter och fröer... Farväl, o käraste och skönaste vänner..."

Rolander var av samma sort: allt för vetenskapen! Han lät till och med en liten livsfarlig insekt - Sican - inte bara få suga hans blod, utan också få bygga ett litet näste i hans kropp för att fortplanta sig där så att han därmed skulle kunna studera hur det fungerade...

Rolander, som sagt illa och orättvist förtalad, skrev en 700 sidor lång reseberättelse på latin om sina upplevelser i Surinam. Den gavs aldrig ut under hans livstid, den låg gömd och glömd i flera hundra år - men nu finns delar av den i Ur regnskogens skugga tillsammans med Helenes bilder. Rolander var en berättare av stora mått visar det sig, intresserad av både människor och andra arter. Frågan är om de europeiska samhällena hade uppskattat hans bok fullt ut om han fått den utgiven på 1700-talet. Rolanders förakt för vita slavägare och de vitas sätt att leva i den holländska kolonien på Sydamerikas nordöstra hörn var dräpande. 

Självfallet måste jag också prata en del om Helene Schmitz bilder från Surinam. Bilden ovan är från boken. Helene ställer ut i Kristinehamns konstmuseum i sommar, med början den 16 juni. Info här.

Svarta oliver och gröna drömmar

Varning, här kommer reklam för en bok - som man också kan låna på bibliotek.

Jag skrev boken Svarta oliver och gröna drömmar för 15 år sedan. Sedan många år tillbaka är den utgången. Så jag har inte kunnat skicka den till de som frågat efter den. Men för en tid sedan hörde jag talas om en kartong böcker som fanns på en vind. Så nu finns ett gäng till salu. Pris 190 kronor plus porto, vilket blir 230 kronor. Beställ via provoka@telia.com.

Recensionerna var inte svala, om man uttrycket det milt. Antingen var de väldigt bra, eller också blev boken helt sågad. Några av texterna har återvunnits här på bloggen. En del hade jag nog inte skrivit likadant idag. Men det mesta hade blivit likadant formulerat och berättat om jag suttit just nu och skrivit.

Så här ser skrev förlaget på baksidan:

"Efter att ha fört in Miljöpartiet de Gröna i riksdagen 1988 lämnade Birger Schlaug politiken. När han efter partiets valnederlag 1991 tillfrågades om han ville komma tillbaka som språkrör, tog han fram tärningarna och satte sig vid bordet. Tre sexor i rad och han skulle tacka ja. Annars fick det vara nog med det som varit.

Det blev tre sexor i rad, och resten är - som man säger - historia. Valet 1994 blev en framgång och idag är Miljöpartiet ett etablerat parti, inte minst tack vare Birger Schlaug.

I den här boken, skriven före morgonmöten och efter sena arbetskvällar, berättar han om sin väg och vad som finns bakom politikerrollen. Det har varit en väg oändligt mycket krokigare än de flesta andra politikers. En väg kantad av tvivel, sökande och dåligt självförtroende, och med ständiga lockelser från ett annat, friare liv. En väg fylld av kärlek och död, längtan och sorg. En väg som han trots allt valt att gå, både med glädje och framgång."

Tja, så kan man väl skriva. Det var i alla fall så Svante Weyler på Norstedt fick till det. I övrigt var det mycket trassel med det där förlaget.

PS! Vid köp av både Svarta oliver och gröna drömmar och Gud älskar att färdas i en rosa Cadillac får den som skriver "bloggläsare 300 kr" på beställningen betala 300 kronor inkl porto. Båda böckerna lär finnas på bibliotek för den som inte vill köpa dem. Beställ via provoka@telia.com

Tillägg: Svarta oliver och gröna drömmar är slutsåld.
Övriga böcker av Birger, och böcker där Birger medverkat, finns hos provoka@telia.som 

Fundering på nationaldagen

Hur blev det som det blev? Hur gick statskuppen till? Vadå statskupp, kanske vän av ordning undrar. Någon blodig statskupp har vi ju inte sett skymten av. Men jag tänker på den där andra statskuppen, den smygande statskuppen som förblindade även dem som vanligtvis brukar se. Men vem vet, en vacker dag kanske det finns skäl att hissa en blågul flagga därför att den symboliserar något som är värt att vara stolt över.

Någonstans på vägen till Nu inträffade en statskupp. Det första slaget föll redan 1985 när kreditmarknaden avreglerades på det att bankerna kunde visa sin totala avsaknad av kompetens och samhällsansvar. 

Det andra slaget utgjorde en långdragen process under vilken reglerna för valutaflöden monterades ner - plötsligt utgjordes 90 procent av alla penningflöden över gränserna av ren spekulation. 

Det tredje slaget föll i maj 1991 när regeringen gav klartecken till Riksbanken att knyta den svenska kronan till EU:s valuta, ecun. För att försvara kronans värde sattes ränta till 500%, massarbetslöheten ökade, småföretag slogs ut och statens finanser blev allt sämre. 

Effekterna av den s.k. skattereformen var inte heller dåliga: Många med höga inkomster fick så betydande skattesänkningar att de kunde låna ut pengar, mot hög ränta, till staten så att staten kunde bekosta de skattesänkningar som de just fått.

Vem behöver blodiga statskupper, när allt detta kan ske, utan debatt, i demokratins namn? Den som hävdar att Marknaden tagit makten är fel ute. Marknaden har inte tagit makten. Den har fått makten av de folkvalda. Och det är inte vilken marknad som helst: det är den marknad som styrs av av idén om att allt kan reduceras till en fråga om pengar. Begär av vinst är det som skall driva samhället framåt. Inte behov av demokrati, kultur, delaktighet och empati.

Den politik som blivit norm bygger inte på empati, eller ens förstånd, utan på ekonomiska nyckeltal. Den politik som förs bygger inte på att människor är sociala och kulturella varelser utan på tron att människor är ekonomiska varelser. Den politik som förs bygger på att människan är till för systemets skull - inte på att systemet är till för människans. Staten behandlar människor som problem. Kommuner uppträder som företag med köp- och säljprinciper. Företag med etiska, sociala och ekologiska ambitioner slås ut på grund av att rimliga spelregler saknas. Den gode kapitalisten går under - hen stryps av Adam Smiths osynliga hand. Ekonomismen är den nya religionen, medan de mest inskränkta av ekonomer är det nya prästerskapet.

Eftersom politik någonstans handlar om människor, så låt oss fundera en stund över vilka människor som är de makthavande. Jag tror inte att det är onda människor. Inte ens dumma människor. Men det kanske är så att de som kommit upp sig i partierna, så pass att de har ett avgörande inflytande, saknar umgänge med människor som lever i ekonomisk och social stress. Kanske umgås de inte längre med familjer där man faktiskt måste välja mellan att köpa fotbollsdojjor åt grabben eller låta tjejen gå på den allt mer avgiftsbekostade kommunala musikskolan? Kanske har man inte suttit vid köksbordet och känt kylan, rädslan, ångesten. Kanske har man inte tid med annan verklighet än den som formas av nyckeltal.

Men vad mer, de som har den formella makten är förmodligen själva kuggar i ett opersonligt självgående maskineri. Jag tror att det är så enkelt i en tid när de gamla ideologierna inte längre räcker till. Så därför hoppas jag att en dag kommer de som hissar flaggan - gul och blå - kan säga att man hissar flaggan i stolthet över att det land som den symboliserar tog sig ur maskineriet genom att tillsammans med andra förverkliga en ny vision om en ekonomi som om människan betydde något. Då, men först då, ska jag hissa flaggan på nationaldagen.

Flockledare

Läser i Forskning och Framsteg att amerikanska forskare utvecklat en liten robotfisk som designats så elegant att den kan släppas ner i ett stim med fisk och bli flockledare. Kan detta vara förklaringen också till moderaternas framgång?

Om att kunna förlåta...:-)

Med anledning av att Yoko Ono besöker vårt kylslagna land - för att bland annat under Moderna museets hägn invänta gryningen utan att höra en endaste lom - hämtade jag fram en gammal LP från 1980. John Lennons och Yoko Onos Double Fantasy. Och det är bara att konstatera att plattan var lika bra som jag minns, vad gäller Lennons låtar, och lika förskräckligt fånig, förskräcklig och musikaliskt platt som jag minns Onos låtar.

Frågan är om inte plattan hade blivit bättre om Onos låtar hade ersatts med reklam för Coca Cola - och då vet ni ändå vad jag tycker om det bolaget... Möjligen fick hon ändå Lennon att utvecklas på något sätt -  men i stort tyckte jag redan på den tiden att hennes förmåga att få honom att visa snoppen för peace, love and understanding var ganska töntig till både idé och praktiskt genomförande. Fast, skall erkännas, den här gillar jag skarpt och för den förlåter jag henne nästan allt:

Regn och kyla...

... då lättar sånt här upp en del, för att nu ta till nåt lätt nostalgiskt:

Kycklingar och urbant utanförskap

Jaha. Eller om man skall säga: haha. De urbana medierna - tidningar, teve och till och med radions Studio Ett med uppbackning av kulturredaktionen - förvånas, förskräcks och till och med småäcklas över att det kan kläckas kycklingar ur ägg. Så har nämligen skett. Ur ägg köpta i affär har, efter det att äggen lagts i en äggkläckningsmaskin med rätt värme och rätt fuktighet, några små kycklingar knackat sig ut efter stipulerad tid. Vilket föranleder SvD att meddela förskräckta läsare att "det är helt naturligt...".

På tågresa från Stockholm talades det igår, på andra sidan gången, med undrande röster och märkliga frågor om detta fenomen från uppenbart urbana stackare som, precis som tolvtaggarna bland reportrarna, lever så långt ut i utanförskapet att de inte har grepp ens på hur ägg och kycklingar hänger ihop. Tidningen Fri köpenskap - som inte gillar Coop - meddelar till och med i rubrikform att äggen var Coop-ägg. Allt för att skrämma urbana till privathandeln istället... Vi som vet hur det hänger ihop - och som slipper leva i det mentala utanförskapet som lätt skapas i traditionella urbana lattemiljöer - kommer väl snarast att köpa äggen på Coop i fortsättningen. Där tar man tydligen in ekologiska ägg där hönsen har fått leva hyggligt hönsliv i flock med tupp.

Så långt har vi alltså kommit från den naturliga verkligheten att det uppfattas som skrämmande och konstigt och främmande att hönsen får gå i flock med en tupp som befruktar äggen. Hur går det till, fnittras förskräckt i radion... Nåja, när jag var språkrör första vändan 1985-88 så hade vi en utmärkt och engagerad partisekreterare som hälsade på hemma hos språkröret en vacker sommardag, han studerade fåren, odlingarna och hönsen. Han undrade hur det kunde bli ägg utan tupp. För den gamle tuppen hade fallit ifrån, och en ny vara visserligen på ingång men hade inte introducerats i hönsflocken än. Så även bland de bästa av urbana miljöpartister brister det ibland... (Precis som mänskliga honliga varelser har hönan ägg att leverera oavsett tillgång till hane).

Den ofta totala brist på förståelse och kunskap för naturen och livsbetingelserna som kännetecknar inte minst politiska journalister och många ledarskribenter medverkar till att den politiska debatten nästan helt handlar om sådant som har med samhället att göra - utan att sätta detta i någon sorts relation till naturen, de reella livsbetingelserna och de planetära processerna, som är förutsättningar för det liv vi lever. Det förklarar också varför skogen och jorden får behandlas som den gör utan att det blir debatt om det.

När Zaremba skrev sin utmärkta serie om skogen i på DN-kultur så var det en välgärning, att kulturredaktören tog in denna serie var gott. Men det var egentligen ingenting nytt han skrev, det var en redogörelse för hur skogen förvandlats till timmerplantage i en tid när de urbana journalisterna inte kan skilja på skog och timmeråkrar. Samma mediautrymme skulle behövas när det gäller hur vi förvandlat jordbrukslandskapet som idag är mer onaturligt än naturligt och som satts under förmyndarskap av en jordbruksminister som är en lika stor katastrof för jorden som för skogen. Därmed inte sagt att socialdemokraterna skött det bättre. Det är sossarna som dragit igång eländet. De kom för länge sedan så långt att vi inte längre kan oroa oss över att IKEA tar svenska urskogar utan får bedriva rovdrift i Ryssland istället. I Sverige finns inga urskogar kvar. Till och med gammelskogen är på utgång. Allt medan vi har en jordbruksminister som ser riktig skog som ett hot. Trots att han inte är urban.

Den urbana dominansen i debatten förklarar förstås varför nästan ingen presskonferens om politik kopplad till skog och jord besöktes av politiska journalister. Trots att det är gröna ytor som utgör grunden för hela vår välfärd och hela vår ekonomi. Och trots att den viktigaste ekonomiska formeln är denna:  6 H₂O + 6 CO₂ + ljusenergi → C₆H₁₂O₆ + 6 O₂

Jo, jag är själv urbant uppväxt och känner mig halvurban, men inte ett dyft mer än halvt urban, mer än så riskerar man lätt att hamna i det verkliga utanförskapet...

Paneltupp

Jaha, dags igen för Nyhetspanelen. Förra gången jag skulle vara med fick jag lämna återbud, var i Frankrike.

Vandrar i vanlig ordning en extra tur genom Östermalm, från hotellet med de många böckerna och den fina frukosten jag inte hinner smaka. Regn. Undrar om det blir samtal om MP:s kongress, eller om det är för ointressant. Det lär i alla fall inte bli något om hur SVT:s nyhetsankare jamsar med så fort det gäller intervjuer om tillväxt, och hur sanslöst svårt de har för att knyta ihop olika ämnen. Som när ett ankare plötsligt jublande fnittrig intervjuar en man från Tillväxtverket som berättar hur mycket turismen ökar i Sverige och Europa och världen utan att ens med en antydan lyckas problematisera det hela genom att sätta denna utveckling i samband med klimatfrågan. En fråga i taget, en fråga i taget, en fråga i taget - det verkar vara själva grundtesen också för public service...