Fundering på nationaldagen

Hur blev det som det blev? Hur gick statskuppen till? Vadå statskupp, kanske vän av ordning undrar. Någon blodig statskupp har vi ju inte sett skymten av. Men jag tänker på den där andra statskuppen, den smygande statskuppen som förblindade även dem som vanligtvis brukar se. Men vem vet, en vacker dag kanske det finns skäl att hissa en blågul flagga därför att den symboliserar något som är värt att vara stolt över.

Någonstans på vägen till Nu inträffade en statskupp. Det första slaget föll redan 1985 när kreditmarknaden avreglerades på det att bankerna kunde visa sin totala avsaknad av kompetens och samhällsansvar. 

Det andra slaget utgjorde en långdragen process under vilken reglerna för valutaflöden monterades ner - plötsligt utgjordes 90 procent av alla penningflöden över gränserna av ren spekulation. 

Det tredje slaget föll i maj 1991 när regeringen gav klartecken till Riksbanken att knyta den svenska kronan till EU:s valuta, ecun. För att försvara kronans värde sattes ränta till 500%, massarbetslöheten ökade, småföretag slogs ut och statens finanser blev allt sämre. 

Effekterna av den s.k. skattereformen var inte heller dåliga: Många med höga inkomster fick så betydande skattesänkningar att de kunde låna ut pengar, mot hög ränta, till staten så att staten kunde bekosta de skattesänkningar som de just fått.

Vem behöver blodiga statskupper, när allt detta kan ske, utan debatt, i demokratins namn? Den som hävdar att Marknaden tagit makten är fel ute. Marknaden har inte tagit makten. Den har fått makten av de folkvalda. Och det är inte vilken marknad som helst: det är den marknad som styrs av av idén om att allt kan reduceras till en fråga om pengar. Begär av vinst är det som skall driva samhället framåt. Inte behov av demokrati, kultur, delaktighet och empati.

Den politik som blivit norm bygger inte på empati, eller ens förstånd, utan på ekonomiska nyckeltal. Den politik som förs bygger inte på att människor är sociala och kulturella varelser utan på tron att människor är ekonomiska varelser. Den politik som förs bygger på att människan är till för systemets skull - inte på att systemet är till för människans. Staten behandlar människor som problem. Kommuner uppträder som företag med köp- och säljprinciper. Företag med etiska, sociala och ekologiska ambitioner slås ut på grund av att rimliga spelregler saknas. Den gode kapitalisten går under - hen stryps av Adam Smiths osynliga hand. Ekonomismen är den nya religionen, medan de mest inskränkta av ekonomer är det nya prästerskapet.

Eftersom politik någonstans handlar om människor, så låt oss fundera en stund över vilka människor som är de makthavande. Jag tror inte att det är onda människor. Inte ens dumma människor. Men det kanske är så att de som kommit upp sig i partierna, så pass att de har ett avgörande inflytande, saknar umgänge med människor som lever i ekonomisk och social stress. Kanske umgås de inte längre med familjer där man faktiskt måste välja mellan att köpa fotbollsdojjor åt grabben eller låta tjejen gå på den allt mer avgiftsbekostade kommunala musikskolan? Kanske har man inte suttit vid köksbordet och känt kylan, rädslan, ångesten. Kanske har man inte tid med annan verklighet än den som formas av nyckeltal.

Men vad mer, de som har den formella makten är förmodligen själva kuggar i ett opersonligt självgående maskineri. Jag tror att det är så enkelt i en tid när de gamla ideologierna inte längre räcker till. Så därför hoppas jag att en dag kommer de som hissar flaggan - gul och blå - kan säga att man hissar flaggan i stolthet över att det land som den symboliserar tog sig ur maskineriet genom att tillsammans med andra förverkliga en ny vision om en ekonomi som om människan betydde något. Då, men först då, ska jag hissa flaggan på nationaldagen.