Med anledning av att Yoko Ono besöker vårt kylslagna land - för att bland annat under Moderna museets hägn invänta gryningen utan att höra en endaste lom - hämtade jag fram en gammal LP från 1980. John Lennons och Yoko Onos Double Fantasy. Och det är bara att konstatera att plattan var lika bra som jag minns, vad gäller Lennons låtar, och lika förskräckligt fånig, förskräcklig och musikaliskt platt som jag minns Onos låtar.
Frågan är om inte plattan hade blivit bättre om Onos låtar hade ersatts med reklam för Coca Cola - och då vet ni ändå vad jag tycker om det bolaget... Möjligen fick hon ändå Lennon att utvecklas på något sätt - men i stort tyckte jag redan på den tiden att hennes förmåga att få honom att visa snoppen för peace, love and understanding var ganska töntig till både idé och praktiskt genomförande. Fast, skall erkännas, den här gillar jag skarpt och för den förlåter jag henne nästan allt:
Men bara nästan, hoppas jag...;-)
SvaraRaderaJag känner några som ska spela ett av Onos "verk" i gryningen endera dan i Tjockhult.
SvaraRaderaVill någon veta tid och plats?
Jag går inte dit. När någon nämner "Yoko - musik" tänker jag alltid "O no!"
Elsa Pressveck( Elvis Presley"") är ju bättre.Vänta tills jag blir äldre då ska jag bli smörsångare
SvaraRaderaFred, istället för att vara elak mot Ono tycker jag att du ska låta dig inspireras av följande inför ditt nästa framträdande:
SvaraRaderahttp://www.youtube.com/watch?v=d5PoIrcyd34
Och DÅ vill jag veta tid och plats.
I´ll be there!! :-)