"Farväl, o käraste och skönaste vänner..."

I kväll sänds ett samtal jag haft med Helene Schmitz om hennes senaste bok - I Regnskogens skugga. Kunskapskanalen kl 19.00. 

Det lär väl inte vara  många som har klart för sig att Linné bröt sig in i en av sina gamla lärjungars hem för att norpa en sauvagesia som var hämtad från Surinam i Sydamerika. Lärjungen var Daniel Rolander, en av dem som Linné skickade ut i världen för att samla växter, djur och kunskaper. Det är om denne vi ska prata.

Daniel Rolander är en ganska illa förtalad - om inte helt bortglömd - man vars historia är väl värd att berätta. Helene Schmitz är fotografen som följt i Daniel Rolanders fotspår och står för bilderna i boken Ur regnskogens skugga.

Rolander visste att flera europeiska botaniker varit i Surinams djungler för att forska, men det han inte visste, och det Linné inte upplyste honom om, var att ingen man - men väl en kvinna: Sibylla Merian, som jag skrev om här - kommit tillbaka levande. En annan av Linnés lärjungar hade dött där och skrev i sitt sista brev hem: "Smärtsamma tårar skulle fylla era ögon om ni kunde se min tyngd under mångfaldiga plågor medan hunger och törst driver mig mot dödens portar. Likväl fortsätter jag att samla växter och fröer... Farväl, o käraste och skönaste vänner..."

Rolander var av samma sort: allt för vetenskapen! Han lät till och med en liten livsfarlig insekt - Sican - inte bara få suga hans blod, utan också få bygga ett litet näste i hans kropp för att fortplanta sig där så att han därmed skulle kunna studera hur det fungerade...

Rolander, som sagt illa och orättvist förtalad, skrev en 700 sidor lång reseberättelse på latin om sina upplevelser i Surinam. Den gavs aldrig ut under hans livstid, den låg gömd och glömd i flera hundra år - men nu finns delar av den i Ur regnskogens skugga tillsammans med Helenes bilder. Rolander var en berättare av stora mått visar det sig, intresserad av både människor och andra arter. Frågan är om de europeiska samhällena hade uppskattat hans bok fullt ut om han fått den utgiven på 1700-talet. Rolanders förakt för vita slavägare och de vitas sätt att leva i den holländska kolonien på Sydamerikas nordöstra hörn var dräpande. 

Självfallet måste jag också prata en del om Helene Schmitz bilder från Surinam. Bilden ovan är från boken. Helene ställer ut i Kristinehamns konstmuseum i sommar, med början den 16 juni. Info här.