Kycklingar och urbant utanförskap

Jaha. Eller om man skall säga: haha. De urbana medierna - tidningar, teve och till och med radions Studio Ett med uppbackning av kulturredaktionen - förvånas, förskräcks och till och med småäcklas över att det kan kläckas kycklingar ur ägg. Så har nämligen skett. Ur ägg köpta i affär har, efter det att äggen lagts i en äggkläckningsmaskin med rätt värme och rätt fuktighet, några små kycklingar knackat sig ut efter stipulerad tid. Vilket föranleder SvD att meddela förskräckta läsare att "det är helt naturligt...".

På tågresa från Stockholm talades det igår, på andra sidan gången, med undrande röster och märkliga frågor om detta fenomen från uppenbart urbana stackare som, precis som tolvtaggarna bland reportrarna, lever så långt ut i utanförskapet att de inte har grepp ens på hur ägg och kycklingar hänger ihop. Tidningen Fri köpenskap - som inte gillar Coop - meddelar till och med i rubrikform att äggen var Coop-ägg. Allt för att skrämma urbana till privathandeln istället... Vi som vet hur det hänger ihop - och som slipper leva i det mentala utanförskapet som lätt skapas i traditionella urbana lattemiljöer - kommer väl snarast att köpa äggen på Coop i fortsättningen. Där tar man tydligen in ekologiska ägg där hönsen har fått leva hyggligt hönsliv i flock med tupp.

Så långt har vi alltså kommit från den naturliga verkligheten att det uppfattas som skrämmande och konstigt och främmande att hönsen får gå i flock med en tupp som befruktar äggen. Hur går det till, fnittras förskräckt i radion... Nåja, när jag var språkrör första vändan 1985-88 så hade vi en utmärkt och engagerad partisekreterare som hälsade på hemma hos språkröret en vacker sommardag, han studerade fåren, odlingarna och hönsen. Han undrade hur det kunde bli ägg utan tupp. För den gamle tuppen hade fallit ifrån, och en ny vara visserligen på ingång men hade inte introducerats i hönsflocken än. Så även bland de bästa av urbana miljöpartister brister det ibland... (Precis som mänskliga honliga varelser har hönan ägg att leverera oavsett tillgång till hane).

Den ofta totala brist på förståelse och kunskap för naturen och livsbetingelserna som kännetecknar inte minst politiska journalister och många ledarskribenter medverkar till att den politiska debatten nästan helt handlar om sådant som har med samhället att göra - utan att sätta detta i någon sorts relation till naturen, de reella livsbetingelserna och de planetära processerna, som är förutsättningar för det liv vi lever. Det förklarar också varför skogen och jorden får behandlas som den gör utan att det blir debatt om det.

När Zaremba skrev sin utmärkta serie om skogen i på DN-kultur så var det en välgärning, att kulturredaktören tog in denna serie var gott. Men det var egentligen ingenting nytt han skrev, det var en redogörelse för hur skogen förvandlats till timmerplantage i en tid när de urbana journalisterna inte kan skilja på skog och timmeråkrar. Samma mediautrymme skulle behövas när det gäller hur vi förvandlat jordbrukslandskapet som idag är mer onaturligt än naturligt och som satts under förmyndarskap av en jordbruksminister som är en lika stor katastrof för jorden som för skogen. Därmed inte sagt att socialdemokraterna skött det bättre. Det är sossarna som dragit igång eländet. De kom för länge sedan så långt att vi inte längre kan oroa oss över att IKEA tar svenska urskogar utan får bedriva rovdrift i Ryssland istället. I Sverige finns inga urskogar kvar. Till och med gammelskogen är på utgång. Allt medan vi har en jordbruksminister som ser riktig skog som ett hot. Trots att han inte är urban.

Den urbana dominansen i debatten förklarar förstås varför nästan ingen presskonferens om politik kopplad till skog och jord besöktes av politiska journalister. Trots att det är gröna ytor som utgör grunden för hela vår välfärd och hela vår ekonomi. Och trots att den viktigaste ekonomiska formeln är denna:  6 H₂O + 6 CO₂ + ljusenergi → C₆H₁₂O₆ + 6 O₂

Jo, jag är själv urbant uppväxt och känner mig halvurban, men inte ett dyft mer än halvt urban, mer än så riskerar man lätt att hamna i det verkliga utanförskapet...