 |
| Akvarell: Lena Rosen Schlaug |
Min första sommar som språkrör inför ett riksdagsval utspelade sig 1988. Då, och först då, fattade jag vad jag gett mig in på. Barn och fru satt allt som oftast i bilen och väntade på att dra iväg till badstranden medan jag bara skulle en massa saker… Prata med journalister, trösta medlemmar, plita färdigt på strategier, formulera och godkänna texter som skulle visa hur fantastiskt mitt parti var. Och hantera ångesten över vad sjutton jag gett mig in på. MP skulle ju som första nya parti på 70 år ta sig in i riksdagen, var det tänkt.
En glad medpolitiker i ett annat parti meddelade att vi i alla fall hade tur eftersom det dött några sälar på sommaren då fick vi ju argument för att fly pappershögar och göra våra stämmor hörda vid somrigt hav…
Resten av krönikan - som är första delen av fyra - handlar om en smått berusad riksdagsledamot som var sommareuforisk med vindkraft på skallen, talmän som vill tysta politiker så att sommarlovet kan börja och om hur Carl Bildt som med skorrande r önskar språkröret en god sommar på ett sätt som var roligare än han själv anade.
Här finns krönikan.
Undras om inte riksdagskvinnan hade lite rätt. Miljöpartister är väl - precis som riksdagens talmän - sällan ett under av humor. Du är det däremot. :-)
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRadera