35

Trettiofem år som gifta. Vilken tur jag haft! Under många år var vi gifta med en tredje part. Nämligen Miljöpartiet. Vi träffades på det möte där MP bildades 1981. I själva verket träffades vi redan på parkeringsplatsen där Lena steg ur en bil och jag en annan som råkat bli parkerade sida vid sida. Sen var det liksom klart. Där och då. Vi fick två barn - vi korrekturläste MP:s första ekonomiprogram på BB - och gifte oss efter det. På bröllopet bjöds på maskrosvin.  Tack Lena!

Fastighetsskatten, tungvickande och påståenden som är lösa i hullet

Fastighetsskatt. Att åter införa en sådan. Socialdemokratiska distrikt tänker driva frågan när deras parti har kongress till hösten. Det vattnas i munnen på borgerliga partiledare. De ser en valfråga växa fram. Med lite tungvrickande – och påståenden som är lösa i hullet – hoppas inte minst Ebba Busch (KD) locka väljare. Hon behöver det. Och Kristdemokraterna har erfarenhet av att göra fastighetsskatten till valfråga. Det gjorde de inför valet 2006. Då lovade de att avveckla den. Och det löftet hölls. Fastighetskatten togs bort. Och ersattes av en ”kommunal fastighetsavgift”. Som i själva verket också är en skatt. Fast med borgerlig fördelningsprofil.

Småhusägare på landsbygden och i småorter fick efter det att skatten blev en avgift ökade kostnader med upp till 62 procent. Medan villaägarna i Danderyd gavs minskade kostnader med upp till 42 procent. Det kunde den som så ville räkna fram av siffror från Ekonomistyrningsverket. De stora vinnarna fanns i orter som Danderyd, Täby och Lidingö. De stora förlorarna fanns i Kiruna, Gällivare och Örnsköldsvik. Sedan dess har det blivit än värre.

Det tragikomiska är att när nu borgerligheten nu vädrar morgonluft i fråga om fastighetsskatten så bygger deras retorik – ”fattiga tant Hulda får lämna sitt barndomshem i skärgården!” – på hur det var innan den så kallade begränsningsregeln infördes.

Begränsningsregeln medförde att fastighetsskatten i princip inte fick vara mer än fem procent av hushållets inkomst. Hög inkomst högre fastighetsskatt, låg inkomst lägre fastighetsskatt. Vilket betydde att gamla tant Hulda, som levt hela sitt liv på skärgårdsön, kunde bo kvar.

Den fastighetskatt som borgarna avvecklade var inte konfiskatorisk utan hade just, på initiativ av röda och gröna, blivit både solidarisk och rättfärdig.

Läs hela krönikan här. 

Homo sapiens? Eller bara homo stultus?

Stultus betyder dum på latin

 

De provinsiella...

Om den provinsiella fåfängan... ja, det är just så det är. Dessutom är det löjligt att kalla personalavdelningen för HR-avdelning.

Läs gärna den här krönikan:

Vad hände egentligen?

 

Begreppet ”alternativrörelsen” har fått ett tragiskt innehåll. Nu förknippas begreppet ofta med personer med  fäbless för konspirationsteorier. Mer eller mindre knutna till den bisarra Qanonrörelsen.

Begreppet ”alternativ” tillhörde en gång den gröna sfären. De grönas partitidning hette Alternativet i svensk politik. Partiet vilade på alternativrörelsens grund. Partiet ville vara alternativrörelsens förlängda arm in i parlamentet.

Nu har begreppet således fått helt annan innebörd. Vad var det som hände? Varför blev begreppet ”alternativ” förpassat från Miljöpartiets retorik så att de brunmelerade kunde ta över det? Läs krönikan här.

Den här försvann av misstag, så jag tar den en gång till: "De utvalda barnen..."

Den dokumentära serien om Waldorfskolan i Järna (Solvikskolan) är onekligen drabbande. Det är lätt att förstå att denna skola uteslöts ur Waldorfdomänen, dess värderingar och praktik tycks rent fundamentalistiska och bisarra. Det som kan tyckas sympatiskt i waldorfpedagogiken drunknade i något som närmast synes vara ideologisk cynism.

Frontfiguren uttalar sig på ett så obehagligt sätt att känsla av äckel infinner sig. Och hans tes om att "matte och geografi och rättstavning, det kan man lugnt spola i 25 år" är rent bisarr. 

Att konst, musik, bild, teater, fantasi och kultur är viktigt för att en människa skall växa - det är en av tankarna i Waldorfskolor men dessvärre inte i andra skolor. Själv vill jag se att barn som kommer till första klass möts av flöjt och breda penslar snarare än av suddgummi och linjal. För att uttrycka det lite retoriskt. Men det innebär inte att "vanliga skolämnen" skall reduceras på det sätt som kan, eller åtminstone kunnat, ske på waldorfskolor. 

Serien avslutas med att frontfigurens hustru gått bort efter år med cancer, han tycks vakna upp ur sin drömvärld, och ser det alla som velat se länge sett: han var som en sektledare. Vilket drabbade barn, men också lärare som sögs fast i ett destruktivt systemtänkande.

Jag gick i en vanlig kommunal skola och känner igen en hel del av det som skildras i serien. Lärare som utser favoriter, lärare som mobbar, lärare som blundar för att slippa konflikt med andra lärare. Dock inga som tyckte det var en hög upplevelse att elever känner dödsskräck. Huruvida någon av mina lärare trodde på karma och återfödelse och såg det goda eller onda i nuvarande liv som en följd av tidigare vet jag inte. Troligen inte. I den kultur vi lever är det ju ovanligt.

Sägas ska att jag mer eller mindre avskydde skolan från första dag till sista dagen i gymnasiet. lnte en enda morgon åkte eller gick jag till skolan med lust och glädje. Det blev, i gymnasiet, ett sabbatsår för att stå ut.

Efter "studiebesök" i några waldorfskolor har jag som vuxen ställt mig frågan om jag inte hade mått bättre där än i de "vanliga" skolor jag gått. När familjen flyttade till Stockholms innerstad hamnade jag i en skola där varje morgon inledes med en psalm, där bestod skolgården av ett asfalterat tak. Och senare hårt mobbande lärare som fick prästdotter att gråta, mobbade mig för att jag stammade lite grand och hävdade att några elever såg illa, hörde illa och luktade illa.

Jag har alltid gillat filosofi trots en hopplös lärare i Norra Latin. Intresset innebar att jag också något år grottade ner mig i Steiner och antroposofins filosofiska tankevärld. Inom vilken waldorfpedagogiken mer eller mindre ryms. Det blev till och med med ett - visserligen kort men ändå - avsnitt om delar av Rudolph Steiners teser i min första bok (Miljön, makten och friheten, Gidlunds förlag 1989).

Tog intryck av det som kan kallas Tregreningsprincipen där en bärande tanke är att - men mina ord - stort frihetsrum bör råda inom en vid kultursektor, syskonskap och rättfärdighet inom ekonomin och absolut jämlikhet inom rättssystemet.

Tregreningsprincipen är väl idag något av det minst kända som kan förknippas med Steiner. Waldorfpedagogik nog det mest kända. Däremellan finns sådant som biodynamisk odling och homeopati.

Visst är resultatet av biodynamisk odling fint - och odlingssättet var också viktigt för att skapa debatt om kemikaliejordbrukets skadeverkningar - men de, i mitt tycke, bisarra metoderna för just denna form av giftfri odling förstod jag mig aldrig på. Uppfattar det som hokuspokus. Om än miljövänligt och hållbart. Men visst: bra naturviner framställs ofta av biodynamiskt odlade druvor. Och vem kan påstå att mjöl från Järna Kvarn är dåligt? 

Steiner tyckte och föreläste således om allt mellan himmel och jord. En del har blivit troende in absurdum. Det må vara hänt när det inte drabbar elever i skolor eller sjuka som förmås tro mer på det nog de flesta uppfattar som hokuspokus (homeopati) än på skolmedicin. Den sistnämnda (skolmedicinen) har sina brister, sina biverkningar, sina läkemedelsbolag som inte vill ha friska människor utan beroende läkemedelskonsumenter. Vårdcentraler som räknar "pinnar", ger en kvart per patient och avskyr multisjuka som ställer till trassel och tar tid... Är det konstigt att en del då söker sig till ställen där personalen tar sig tid och "ser hela människan"? Vårdcentralen som jag "tillhör" ägs av Doktor.Se. Stafettläkarna står som spön i backen. Lokalerna torftiga. Dörrarna slamriga. Vore jag rejält sjuk skulle jag värja mig för att gå dit. Alternativ finns ofta för att det finns något sjukt, stressigt och fult i det som är det gängse.

När jag går förbi skolorna på Hälsingegatan (med skolgården på asfalttaket), Dalagatan (där hette skolan något så jävligt som Statens Normalskola) och Norra Bantorget (Norra Latin) funderar jag på hur det varit att ha hamnat i en waldorfskola istället. Inte för längtan till just en sådan. Utan för att de andra var som de var. 

Dylan

Häromdagen fyllde Bob Dylan 80 år. Här är två av hans finaste låtar, framförda av den bästa rösten respektive i den mest gripande situationen. Inleds med den som ärligast tolkat Dylan - här i hennes egen låt som nog handlar om just Dylan...

Så här ser en statsterrorist ut

Det blir inte mindre statsterrorism genom att, som gänget kring Lukasjenko,  försvara sig med att "ni i Väst har gjort samma sak"... Syftande på hur ett plan 2013 beordrades ner i Österrike med motivet att visselblåsaren Edward Snowden kunde finnas ombord. Det gjorde han inte. Där fanns bara Bolivias president.

Då skickades inte heller hotfulla militärplan upp. Och då skrämdes inte med att det fanns en bomb i planet. Det var illa ändå...

Så här beskrev Yle (finska public service) det som hände 2013.

"Ett plan med Bolivias president Evo Morales ombord omdirigerades och tvingades landa i Österrike på grund av misstankar om att den spionanklagade amerikanen Edward Snowden fanns ombord.

Morales var på väg hem efter ett besök i Moskva då hans plan tvingades landa i Wien sedan Frankrike, Italien och Portugal plötsligt hade försatt planet i flygförbud.

Bolivias utrikesminister anklagar Frankrike och Portugal för att ha gått USA:s ärenden och därigenom riskerat Morales liv.

Morales har sagt sig vara redo att bevilja asyl åt Snowden som tros vara kvar på Sjeremetjevoflygplatsen i Moskva.

Österrike bekräftade senare att Snowden inte fanns ombord på planet.

Bolivia anklagar USA och menar att inspektionen av planet strider mot internationella avtal."

Och det gjorde det väl. Stred mot internationella avtal.

Apropå flyg och Snowden... minns ni det här: 

"Från flera håll väcks nu frågan om Sverige borde ge asyl åt visselblåsaren Edward Snowden. Miljöpartiets utrikespolitiska talesperson vill använda regeringsplanet för att hämta honom.

I morgon delar Right Livelihood-stiftelsen ut sitt så kallade alternativa Nobelpris, där Snowden är en av årets pristagare.

Samtidigt höjs flera röster för att Edward Snowden inte bara borde få besöka Sverige för att ta emot pris, utan att Sverige borde ge honom asyl.

– Det är en skam för både Sverige och EU att Putin, en demokratiskt tvivelaktig ledare, är den enda som erbjuder en hjälte som Edward Snowden asyl, säger Valter Mutt som är utrikespolitisk talesperson för Miljöpartiet.

”Övervakning av orwellska proportioner”

Han argumenterar för att Sverige borde ge asyl åt Snowden, trots att denne i USA anklagas för spioneri. Enligt Mutt bör man se Snowdens agerande på samma sätt som historiska giganter som Gandhi eller Mandela.

– Han har avslöjat en övervakning av närmast orwellska proportioner.

Bland de som argumenterar för asyl åt Edward Snowden finns också socialdemokraten och tidigare kabinettssekreteraren och ministern Pierre Schori.

– Jag ser en historisk parallell till när Sverige tog emot amerikanska soldater som vägrade döda i Vietnam. Då erbjöd man tillfällig asyl på humanitär grund. Man skulle kunna göra samma sak här, säger Pierre Schori till SVT.

Det praktiska kan lösas

Hur skulle det då praktiskt gå till att ta Edward Snowden till Sverige? Valter Mutt menar att det går att lösa.

– Det finns ju regeringsplan. De praktiska frågorna kan man alltid lösa, det är den politiska viljan det handlar om.

Utrikesminister Margot Wallström (S) har avböjt att låta sig intervjuas i ämnet, men Valter Mutt säger att han kommer att ta upp frågan med utrikesministern."

Jag tyckte att Valter Mutt hade rätt, men det gjorde inte den dåvarande partiledningen. Valter Mutt fråntogs efter ett tag uppdraget som talesperson, ersattes av Pernilla Stålhammar som sedermera anklagade partiledningen för att vara någon sorts ryska lakejer - då blev hon fråntagen uppdraget som utrikespolitisk talesperson och ersattes genom beslut i riksdagsgruppen av... Valter Mutt. Som inte hade det så lätt med partiledningen, så han valde att inte ställa upp i nästa riksdagsval och lämnade partiet. Tråkigt! Där och då skars nog de sista rötterna till fredsrörelsen av. De rötterna hade varit starka vid bildandet av det gröna partiet. Partiet bytte skepnad. 

Och nu då, efter flygkapningen beordrad av statsterroristen? Vad ska Sverige göra då? Det minsta man bör göra är att kalla hem ambassadören "för konsultationer". Ambassadören bör ta tåget. För säkerhets skull. Och, två flugor i en smäll, för klimatets skull. 

Det sägs att om EU agerar för hårt så knyter man Belarus än närmare Putin. Synd att svenska regeringen inte tänkte likadant när det gällde Edward Snowden och därmed erbjudit honom asyl i Sverige. 

Varningsklockor

Det låter som kyrkklockor. Dämpat. Ödesmättat. Platsen är Baldringe i Skåne. Det är maj 1991. Just där, och just då, får jag information om det tredje slaget. Det skulle bli fyra. Sedan skulle statskuppen vara genomförd.

Klockgrodorna, vars parningssång låter som kyrkklockor, kände inte till saken. De lever där i Baldringe, ovetande om statskupper. Men för mig är deras parningsläten för alltid förknippad med den statskupp som gav marknaden rätten att jonglera med demokratin.

Det handlar inte om någon bananrepublik. Det handlar om Sverige. Statskuppens första steg genomfördes redan 1985. Kreditmarknaden avreglerades. Det ansågs modernt. Bankerna fick ökad frihet att bära sig åt. Girigheten vägde tyngre än samhällsansvar. Det skulle gynna tillväxten, sa politiker.

Det andra slaget blev en långdragen process. Reglerna för valutaflöden mellan länder monterades ner. Plötsligt utgjordes 90 procent av alla penningflöden över gränserna av ren spekulation. Verkliga värden blev underställda finansiellt trixande.

Det tredje slaget föll i maj 1991 – till ljudet av klockgrodorna i Baldringe. Regeringen gav klartecken till Riksbanken att knyta den svenska kronan till EUs valuta. Borgerligheten och Socialdemokraterna var överens. För att sedan försvara kronans värde sattes räntan till 500 procent. Vilket ledde till massarbetslöshet. Småföretag slogs ut. Statens finanser krackelerade. Kommuner avskedade i skola, vård och omsorg. Den råa kapitalismen hade talat.

Det fjärde slaget var inte dåligt det heller: skattereform genomfördes. Många med höga inkomster fick så betydande skattesänkningar att de kunde låna ut pengar, mot hög ränta, till staten. Så att staten kunde bekosta de skattesänkningar som de med hög inkomst just fått.

Vem behöver blodiga statskupper när allt detta kan ske, utan större debatt, i demokratins namn?

Det var så det gick till. När marknaden fick makten att jonglera med demokratin. När planeten blev en lekstuga för kapitalet att gå på tillväxtjakt vart helst det behagar. Utan social eller ekologisk hänsyn.

Det finns de, inte minst inom socialdemokratin, som hävdar att marknaden tagit makten. Men de ljuger. Marknaden har inte tagit makten. Den har fått makten. Av de folkvalda. Borgerliga och socialdemokrater i skön förening. Applåderade av Svenska arbetsgivarföreningen/Svenskt Näringsliv. Och under pinsamt icke-motstånd av arbetarrörelsens fackliga gren.

Hand i hand har politiker – i tron att det varit modernt – kapat allt fler band till en ekonomi byggd på sans och måtta. Och allt mer reducerades till siffror som ska förökas utan andra värden än att vara siffror.

Klockgrodorna försvann från Sverige på 60-talet. Deras livsutrymme var inte lönsamt. Jordbruket rationaliserades och våtmarker utdikades. De återkom på 80-talet, genom inplantering i Baldringe. Beslutat i demokratisk ordning.

Förhoppningsvis kommer klockgrodornas ödesmättade varning en gång att gälla den råa kapitalism som är alltför kreativ för såväl människans som planetens bästa.

Årets vinnare!

Rätt kryp vann! 

Årets vinnare blev gräsgrön guldbagge! Uppträder i metalliskt glänsande grön skrud. Iklädd antenner och vingar. Rör sig lite sävligt på livets scen. 

Vad guldbaggen vann? Jo, detta trevliga kryp blev utsedd till årets trädgårdskryp.

Gräsgrön guldbagge är en stilig skalbagge som kan bli ungefär lika stor som en humledrottning. Så med lite spaning kan du sammanträffa med den. Den gillar solljus, flyger gärna då. Utan fossila bränslen. Tycker du den ser lite lattjo ut när den flyger kan det bero på att den flyger med hopfällda täckvingar. Den låter bättre än flera av... ja, ni vet vilka.

Skogen ser dig...

SKOGEN SER DIG... SE SKOGEN! Så heter Lenas del av en  konstutställning längs Bäverstigen i Läppe, Vingåkers kommun i Sörmland.

Utställningen invigs idag kl 13.00 och.pågår hela sommaren. Helt coronasäker... Känd dig betraktad 👀

PS!

Skog är inte bara träd. Skog är också andra växter. Och djur. Också sådana som inte ger direkt avkastning på det sätt som krävs när kortsiktighetens förbannelse vilar över oss. Också sådana som den urbana människan kanske tycker är äckliga. 

Skog är myller och mångfald. Levande träd, döda träd. Mossor, lavar och kommunikationssystem som kan få människor att känna sin litenhet. Skog är till för fler än människor. Skog är till för annat än att politiker skall lägga pannan i bekymrade veck när tevekamerorna är på.

Skogen är inte beroende av människor. Men människor är beroende av skogen. Människor behöver skogen för att kunna finnas. Vilket även gäller den urbana människan, hur långt från en skog hen än är. Beroendet är ojämlikt.

Vårt beroende borde leda till ödmjukhet. Istället missbrukas innehållet i det som kallas skogsvårdslag. Där sägs att miljömål och produktionsmål skall jämställas. Tanken var god när beslutet om lagen togs, tanken var nämligen att miljömålen skulle betonas mer än tidigare. Tanken var också naiv. För skog är inte bara skog, skog kan omvandlas till pengar, till siffror på konton. I en tid när siffror på konton väger blytungt mer än norddaggskåpa, blomskägglav och tretåig hackspett ligger skogen illa till. 

De där tre har sällskap, om vi ser bara till Sverige, av 1900 andra rödlistade arter som är helt beroende av skogen.

I grunden kanske människans största planetära misstag beror på att allt fler kommit att likställa finansiellt kapital med naturkapital. Siffror på konton, i ett system påhittat av fantasifulla människor, likställdes plötsligt med verkligheten. Det är som att likställa låtsaspengar i Monopol med riktiga pengar. Fast mycket värre.

Det där med att ge arvingar en skog att fortsätta att förvalta är inte lika självklart när arvingen minst lika gärna tar emot siffror på sitt konto. Det där med att gå ut i skogen och sköta den har ersatts med bolagisering där en entreprenör på några dygn skyfflar bort skog som vuxit i århundraden utan att ens kosta på sig mödan att lägga upp stockarna på ett värdigt sätt i väntan på bortforsling. Tid är pengar. Tid är siffror på konton.

Politiker visar mer omsorg om siffrorna än om skogen. Det är därför till och med Sveaskog, det statliga bolaget, skall ge avkastning. Statens eget bolag gör vad det kan för att kringgå en skogsvårdslag som är naivt formulerad. Biologisk mångfald mals ner till siffror på konton som vidarebefordras till ägaren. Allt medan propagandan från skogsindustrin gör allt den kan för att vi alla skall förmås tro att timmeråkrar är skog. Det krävs för att vi skall bli blinda på ena ögat.

Allt fler vill ha träd. Att göra drivmedel av, att göra plast av, att göra hus av, att göra papper av, att göra bränsle av, att göra läppstift av. Att tjäna siffror på. Ingen jävel tycks vilja räkna. Att skogen inte räcker till – om vi ska bevara riktig natur och biologisk mångfald – för det glupska tillväxtsamhällets begär spelar ingen roll. Biologisk mångfald, kärnan i livets väv, väger mycket lite i en kvartalsrapport. 

Enligt globala överenskommelser skall 17 procent av representativa naturtyper skyddas. Idag är bara drygt 6 procent av produktiv skogsmark långsiktigt säkrad.

Sverige, Sverige, vad fan håller du på med… suckar jag när jag går genom det som förut varit skog. Där fanns två ekar, några granar, många tallar – en del yngre, en del flera hundra år gamla, några döda och hem för sådant som bara kan leva i döda träd. Mossor, lavar, bär, solglimtar, skuggor. Hackspett som dundrade. Uggla som hoade. Och ibland barn som lekte, vuxna som plockade svamp och bär. Så såg det ut ena dagen. Nästa dag var allt borta. Det hade inte brunnit. Men skogen hade skövlats, reducerats till siffror på konton.

Vad tänker skogen? Om nu skogar skulle kunna tänka. Förmodligen så här: Bevare mig från människor och deras absurda tankesystem som tillåter dem att tro att naturkapital och finanskapital är av samma dignitet. Kanske skulle den också fundera över människans förmåga att leva i livslögner för att stå ut med sin egen destruktivitet – som när vi homo sapiens i den politiska och ekonomiska debatten låtsas som att nyplanterad skog suger i sig lika mycket koldioxid som vuxen skog. Det gör den inte. Likt förbannat låter det så i Agendas partiledardebatter

Amen...

Jaha. Då är det dags. Mini-Trump - det vill säga Sloveniens premiärminister - är den som från och med 1 juli blir ordförande i EU:s ministerråd. Detta spektakel fortsätter i sex månader.

Premiärministern det handlar om heter Janez Janša, han gillar twitter, ägnar sig åt våldsamma utbrott, hävdar titt som tätt att journalister har i uppdrag att ljuga och vill kontrollera rättsväsende.

Han gillar inte åklagare - har själv suttit inne en stund för bland annat mutbrott. Politiskt är han nära kusin till Ungerns och Polens ledarskap... Stryper stillsamt medier som han inte gillar. Står långt till höger och pimpar detta med häftiga utbrott. Snart skall han vara en frontfigur i EU. Sätta sitt land på kartan, som det heter. Han får möjligheten att prioritera det som EU skall syssla med. 

Jaha, kanske du säger. Jo, just det, svarar jag då, så se upp... Det finns strömningar i EU som är klart obehagliga på flera sätt. Inte bara det att det sker en centralisering, att allt mer makt och inflytande flyttas till centrala organ. Som, om det vill sig illa, i framtiden kan domineras och kontrolleras av krafter som är allt annat än sympatiska, allt annat än demokratiska. Eller som jag skriver i min senaste bok - citerar två korta stycken:

"Med gemensam lagstiftning och marknad som övervakas av gemensamma institutioner skall ett ömsesidigt beroende och en ömsesidig nytta växa fram mellan länderna inom Europeiska Unionen. Tanken bygger på att en dynamisk process skall landa i en gemensam norm som skall grundas på mänskliga rättigheter och demokrati. 

Men tänk om den dynamiska processen tar en annan riktning? Hur skulle EU utvecklas om de auktoritära och främlingsfientliga tar över den organisation som är skapad i namnet av demokrati och mänskliga rättigheter?  Om allt fler topposter börjar, efter fullt legitima demokratiska val, tillföras sådana som gillar auktoritära system? Om vi får demonisering istället för demokratisering? Om vi får Orbanisering av lagstiftningen och Lepenisering av övervakningen?  

Om allt fler trådar är samlade ”i en hand, och med ett grepp kan flyttas över i annan”, så finns risken att de onda tar över den färdiga organisation som var skapad med goda föresatser. I demokratins, och de fria valets namn, har sådant hänt förr. Utifrån detta perspektiv anser jag att mycket av den förda EU-politiken är naiv."

 "Varför är det så få som vill föra en debatt om riskerna med att bygga upp en gemensam byråkrati och en gemensam organisation trots att främlingsfientliga krafter onekligen flyttar fram sina positioner? Jag ser visserligen ingen vettig anledning att förorda en ny folkomröstning om svenskt medlemskap under nu rådande förhållanden, men jag finner det absurt att EU-kritiken tystnade såväl till vänster som inom De gröna i takt med att Sverigedemokraterna profilerade sig som EU-motståndare. Varför gavs SD den makten också? Jag är övertygad om att den som inte räds tanken på ett utträde kommer att få större inflytande i EU än den som anser det vara lika otänkbart att lämna unionen som att Västra Götaland lämnar Sverige. 

En beredskap, en plan B, är nödvändig. En option om att kunna lämna unionen bör finnas. Det är inte detsamma som att vara motståndare till samarbete, samverkan eller ens överstatliga beslut i enskilda sakfrågor. Det handlar om insikt om att den politiska majoriteten i en union kan gå vilse. Att sådant som mänskliga rättigheter och yttrandefrihet – ja, till och med den retoriska markeringen om allas lika värde – kan visa sig vara en parentes i Europas historia. Det handlar, kort sagt, om insikten att även ett bygge med goda avsikter kan förvandlas till dess motsats. Och tro inte att ett samhälle som bygger på hat och rädsla någonsin – hur berikad och belönad just du skulle råka bli – kommer att ge dig ett värdigt liv."

Bilden? Jo, det är från Sloveniens låt i Eurovision Song Contest. Den heter Amen.

Kränkta

Nog måste det tålas lite upplevt kränkning. Eller?

När Kajsa Ekis Ekman kom ut med sin bok "Om könets existens" så drogs

kränkthetskortet upp ganska snabbt. Nu är jag synnerligen tveksam till en del av det som KEE skrivit - om jag förstår det rätt, jag har inte läst boken än - men debatt kring kön och könsidentitet måste väl ändå få föras utan att allmän bestraffning utgår?

När KEE blir avbokad från konferenser så är det inte bara dumt utan till och med kontraproduktivt. Det triggar snarare människor att bli avogt inställda till de som avbokar och vad de står för, i det här fallet ROKS (Riksnätverket för kvinnojourer och tjejjourer)

Apropå Ekmans bok så håller jag med före detta utrikesministern Margot Wallström som gav sig in i debatten och ställde frågan: ”Kan vi som fortsatt vill bli kallade kvinnor eller män få göra det OCH samtidigt försvara transpersoners rättigheter?” 

Ja, tack, det vore sympatiskt om vi fick det. När Vårdguiden har svårt att skriva att det är män som kan få prostatacancer blir det aningen löjligt. Men det bör jag kanske inte uttala mig om eftersom jag både identifierar mig som man och var av hanlig fysiskbiologisk sort redan när jag föddes. Vilket ju enligt, den många gånger idiotiska, identitetspolitikens norm medför att jag skall hålla käften i frågor som inte har med min identitet att göra... 

För övrigt anser jag att transpersoners rättigheter inte är en fråga om tolerans utan om självklarheter... Hur som helst: ROKS gör ett rejält klavertramp. Läs gärna den här artikeln av Nina Björk och fundera en stund på det där med livmoder, prostata, biologi och social identitet.

Visst är det som hon skriver: det blir någon sorts gränslös konstruktivism när människors språk, föreställningar och normer får makten över allt som existerar. Vi är förvisso sociala och kulturella varelser, men vi är onekligen i grunden också biologiska varelser. Det blir larvigt när en del försöker bortse från det, det är faktiskt än larvigare än när biologister vill spela ner att vi också är sociala och kulturella varelser.

Och ROKS bör vakna upp ur sin bubbla. Tack för idag, slut för idag. 

Och så det här med BNP

 

Gamla matinéfilmer uppdateras...

Så händer det. Den helt vithyade "vilda västern", får maka på sig när mer realistiska "västernfilmer" blivit trend. John Wayne har blivit utbytt mot mörkhyade cowboys. För det var ju svarta de flesta var. Och minsann: de nya filmerna handlar inte om machomän utan om mjuka män, vardagliga liv och människans relation till de stora vidderna. 

 I boken Gud älskar att färdas i en rosa Cadillac skrev jag om den förr så vanliga, högernationalistiska förljugenheten i gamla vilda-västern-filmer. Det låter bland annat så här i boken när huvudpersonen, som är Elvis Presley, talar: 

"För övrigt kan jag berätta för er att de flesta cowboys i Vilda Västern var svarta. John Wayne berättade det en gång när vi träffades i Hollywood i samband med en filminspelning. Han viskade det så ingen skulle höra. Han sa att det måste förbli en hemlighet. Att Amerikas ära stod på spel."

Varför inte citera en bit till ur boken... Så här: 

"Cherokeestammarna fördrevs från Appalacherna till Oklahoma, varifrån småbönderna redan tvingats fly från torkan. Det är också en del av Amerika. Men jag älskar det ändå. Om ni inte visste det förut kan jag förresten berätta att det inte bara var indianer som tog skalper. I slutet av 1800-talet utfäste de vita myndigheterna belöning för varje indianskalp en vit man kunde visa upp." (Boken finns här.)

Blunda och köra...

Kolla bilden. 3 procent av de som jobbar i skogen kommer från Sverige. Och exploatering av "utländsk arbetskraft" är stor...  Och arbetslöshet i Sverige är hög. Och statens vilja att minska exploatering är minimal. 

Och de stor bolagen pressar på för att lönerna skall hållas nere och exploateringen kan fortsätta. Se där en del av globaliseringens avarter.  

Så står det till i det "moderna Sverige". Där allt fler människor reduceras till kuggar i ett ekonomistiskt hjul som snurrar. 

Bilden är från dagens DN som intervjuat flera utländska skogsarbetare, i olika delar av Sverige. De vågar inte citeras med sina riktiga namn av rädsla för att inte få fler jobb. Precis samma sak gäller för övrigt det inhemska prekariat som rings in, kör ut mat och lever i grav underställt beroende. 

Vi behöver bygga upp medborgarideal, medborgarperspektiv där människor tas på allvar. Det är otillständigt att marknadsperspektivet fått tugga i sig allt mer av samhällets funktioner och verksamheter. 

 

Gissa vad!

Gissa vad denna recension handlar om.

1. Ett rieslingsvin från en jättestor vinproducent.

X. En recension av min senaste bok, Vad ska vi ha samhället till?

2. Ett av de ekologiska vinerna från min lilla franska vingård.

Här ett utdrag ur recensionen:

"Ekologiskt överraskande superfynd, generöst, utsökt bouquet med frisk ton såväl som kraftfull och kryddig karaktär. Ger en glimrande eftersmak. Passar såväl till vardag som till festliga sammanhang. Framställt av äldre producent som legat lågt i mer än tio år men som nu levererar en tidlös upplevelse i modern tappning. Finns i utvalda butiker samt för onlinebeställning." 

Svaret finns här.

När ska homo sapiens lära sig?

Förra Coronasommaren drabbades plötsligt det som globalister kallar “den globala byn” av något som kan liknas vid stiltje. Åtminstone i relation till hur det brukat vara. Himlen befriades från flygplan, shoppinggalleriorna lämnades övergivna och lastbilstillverkande bolag började sloka. Skor och kläder som befunnit sig i garderober användes så till den milda grad att börsanalytiker suckade.

Koldioxidutsläppen minskade. Ett kort ögonblick. Flödet från ändliga naturresurser till synliga och osynliga molekylsopor avtog. Ett kort ögonblick. Men alltför kort för att planeten skulle dra en suck av lättnad.

Dessvärre tömdes också biografer och teatrar, fotboll spelades inför tomma  läktare, många äldre och illa drabbade människor blev isolerade. Längre än ett ögonblick. Vårdköerna växte, operationer ställdes in. Kändes som evigheter för illa drabbade.

Som alltid i kriser drabbades socialt och ekonomiskt utsatta hårdare är andra. I samhällen med framväxande prekariat blev klyftorna pinsamt tydliga. Medan aktieutdelningar och bonusar inte lät vänta på sig mer än ett ögonblick …

Läs hela krönikan här.

Om konsten att skapa problem, stoppa huvudet i sanden och vara alltför kreativ

Har skrivit om det förr. Gör det en gång till. För ny forskning har kommit. Framställningen av kryptovalutan bitcoin förbrukar lika mycket el som hela Sverige. Och genererar allt större koldioxidutsläpp. Professor Erik Agrell (Chalmers) säger: "Lite tillspetsat kan man säga att koldioxidavtrycket för en enda transaktion är lika stort som för en flygresa tvärs över Europa."Jo, det är aningen tillspetsar. Men inte så mycket. 

Det är sant att varje transaktion 
kräver datakraft som kräver el, men det är själva "utvinningen" av bitcoin som drar massor av el från stora datacenter. Slås detta ut på varje transaktion så blir det, enligt Agrell, lika stora utsläpp som för flygresa mellan Stockholm och Milano. En retorisk bild som säger mycket av hur det går till att på ett kreativt sätt skapa problem... Enligt Agrells forskning, baserat på offentlig statistik, medför detta, om utsläppen slås ut varje transaktion (förra året var de drygt 110 miljoner) utsläpp på 300 kg koldioxid. Vilket således motsvarar flygresan mellan Stockholm och Milano enkel väg. 

Universitetet i Cambridge beräknar den årliga elförbrukningen till nästan 130 terawattimmar. (Sverige konsumerade förra året 134 terawattimmar.) En stor majoritet av denna el produceras genom fossila bränslen. Även om denna el skulle ha framställts av sol och vind så hade "produktionen" av bitcoin medfört att annat som kunnat produceras med hjälp av sol och vind istället hade använt fossila bränslen. Så den kreativa lekstugan kostar. 

Ibland undrar jag om de riktigt kreativa nördarna blir dumma i huvudet genom att vara så insnöade att de inte ser helheter. Ja, det där gäller förstås stora delar av finanssektorn med allt som där hålls på med av hjärtans lust... Den är alltför kreativ för planetens, samhällets och till slut också individens bästa.
Artikel i SvD finns här. 

PS! Jag har en ganska inhuman inställning till de som investerar i t ex bitcoin. Rasar systemet ("det är idiotsäkert", sägs det vilket naturligtvis är nonsens) så skulle jag inte tycka ett smack synd om alla som förlorar allt de äger. Jag har den vedervärdiga uppfattningen att de som satsar på att bli rika genom spekulation och sedan förlorar må stå sitt kast. Alltför många lever efter tanken att privatisera vinster så långt som möjligt och sedan låta det allmänna betala när det går åt pipan. Hur många av oss som har ett företag har inte gnällt och gnölat på varenda skatt när det gått bra för företaget men när verksamheterna gick i stå under Corona krävs minsann ersättning för "förlorade inkomster". Hoppas att alla dessa figurer nu, när det börjar "rulla igång igen", förmår vara mer inställda på att vara en del av samhället genom att betala sina skatter utan att tjafsa. Eller är det nya stora motorbåtar och ännu större sommarhus som de anser vara prioriterat?

Funderar också på hur rimligt det kommer att vara om samhället ska ta ansvar för de som inte tänkt längre än till näsan genom att skuldsätta sig för enorma summor trots att kunskapen finns om att bostadsbubblor spricker, finanskrascher kommer och snart vem som helst kan bli arbetslös en vacker dag. 

Ansvar? Vad är det? Ska alltid de som lever utifrån sina knappa tillgångar, och inte blåser på med ständigt nya lån, ständigt vara städgummor för de som lever storfotat på krita? Nu är det väl så att de som levt mer sparsamt och inte skuldsatt sig till stor del är de mest godhjärtade människorna som också ta ansvar för samhället i stort utifrån humanistisk grund. På samma sätt som det är kärnkraftsmotståndare som skulle vara de som anmälde sig som frivilliga för att sanera efter en olycka... medan de mest högljudda kärnkraftsvännerna skulle dra fortast de kunde för att rädda sitt eget skinn. (Jo, för länge sedan gjordes en opinionsmätning som tydde på just detta). 

Och nu blir det rekl... information:

Sakine Madon, Uppsala Nya Tidning: "Glöm nutida politiska floskler, boken sprutar i stället ur sig visioner... Schlaug beskriver hur tidigare moderatledaren Fredrik Reinfeldt, som ”likt en pastor” och ”nästan i religiös hänryckning” på en moderatstämma 2014 fick nära 3000 åhörare att ”hoppa på tre för arbetslinjen... Man kan inte annat än uppskatta en röst som Birger Schlaugs.”

 

Finns som vanlig bok, E-bok och ljudbok. Bland annat HÄR hos AdLibris. 

Busch, Sabuni och mentalis insania in virtute

Jag fattar inte, är väl trög. Den partiledare som sjöng det här vill nu den kristna Ebba Busch och den liberal Namko Sabuni ha intimt samarbete med. Hur i herrans namn tänker dom?

"Skottet brann, blodet rann, Olof Palme - han försvann. 

Olof Palme gick på bio, tra la la la laa, tra lal lal laa. 

Lisbeth såg pistolen blänka, tra la la la laa, tra lal lal laa. 

Strax därefter blev hon änka, tra la la la laa, tra lal lal laa."

Så sjunger sverigedemokraterna på Sveriges radios ljudupptagning från en Estlandresa 2009. Jimmie Åkesson sjunger med. Snart kan han med den kristnas och den liberalas hjälp vara statsråd i Sverige. Jag fattar inte vad som hänt med dom, vad har dom drabbats av? Nån variant av mentalis insania in virtute (maktgalenskap).

Världen är fylld av idioter som vill skydda sig...

De flesta munskydd av engångstyp är gjorda av plastvarianter, vanligtvis polypropen, trots att de inte känns som plast. Polypropen är en plasttyp som numera i stor mängd finns i t ex  Stockholms skärgård. Det kan ta flera hundra år innan munskydden bryts ner. Människan är en allt annat än smart art, snarare korkad som spån.

Bild från video publicerad i The Guardian.

 

Läget efter regn och amerikansk bombflyg över trakten

Gomorron världen! Regn i natt, har satt lite fart på den där grönskan som legat och lurat. Blygt eller räddhågset? Odlingsbäddarna är redo, potatisen är i gott skick för att plantera ut. Humlorna - av åtminstone tre arter har hälsar på. Gräset har så smått tagit upp kampen mot det blå scillahavet. Inga sniglar i sikte - ja, vinbergssnäckorna, men dom är kompisar med oss, har påbörjat sin obegripliga vandring, Torsten, Ragge, Fia och dom andra som tycks trivas med det tvåbenta sällskapet. Och minsann: fågelsången har tagit fart efter regnet. 

Hade jag inte fått en sträckning i låret och småknas knäna så hade det i stort sett - relativt ålder i vart fall - varit ganska perfekt. Slipper drönare som lurar i skogsbrynet för att släppa iväg en liten missil, även om amerikanska flygvapnet flög över trakten häromnatten på väg till Baltikum för övning. De flyger numera i svenskt luftrum. 

Den rödgröna regeringen tillåter så mycket mer än den borgerliga gjorde, vilket ju kan tyckas oerhört märkligt. Men Hultqvist, försvarsministern, tycks tillsammans med den gamle lobbyisten för ökad vapenexport (han är statsminister nuförtiden) obevekliga i sina ansträngningar med att spotta på såväl fredsrörelsen som på de fredssträvande sossar som eventuellt finns kvar - Maj Britt Theorin avled för några veckor sedan. Och Miljöpartiet på riksnivå har skurit av alla rötter till sin historia när det gäller fredsfrågan. Det är liksom godnatt där. Gomorron!

Prag, pansar och miljöministrar

Ryska agenter sprängde häromsistens ett ammunitionsförråd i Tjeckien tillhörande en bulgarisk vapenhandlare som stod i begrepp att sälja ammunition till Ukraina. Värsta krisen mellan Moskva och Prag har uppstått sedan Pragvåren 1968. Då, 1968, försökte det tjeckoslovakiska kommunistpartiets ledare, Alexander Dubček införa "socialism med mänskligt ansikte". Vilket ledde till att Sovjet och allierade - som skulle vara Tjeckoslovakiens vänner - gick in med pansarvagnar.

Det sista Alexander Dubček gjorde innan han tvingades bort av Sovjet var att utse en marinminister, vilket högtidligt tillkännagavs. Han blev uppkallad till sovjetiska ambassaden för att förklara sig - Tjeckoslovakien hade ju vare sig kust eller flotta. "Än sen då", svarade Dubček, "ni har ju en justitieminister".

När socialdemokraterna 1987 utsåg en miljöminister så påminde jag (i egenskap av språkrör för MP) om Alexander Dubčeks påpekande... En regering utan miljöpolitik kan ju ha en miljöminister. Så här vitt och oskuldsfullt såg det ut när jag pratade om det på en brygga i Bohuslän:

IS-kvinnor - ingen vidare profilfråga

IS-mammor. Och IS-barn. Det sistnämnda uttrycket är ganska otrevligt. Barn är offer för vuxnas beteende och bör inte behöva leva under definitionen IS-barn. Barn till föräldrar, med svenskt medborgarskap, som sitter i läger på grund av sin verksamhet i IS bör förstås tas därifrån. Att uppfostras till IS-terrorist kan vare sig gynna dem, det svenska samhället eller demokratin i världen.  

En del har redan - genom att deras mammor flytt från lägren - kommit ut därifrån. Mammorna har ställts inför rätta. Som t ex i Norge. Till Sverige har barn kommit genom privata insatser av t ex en morförälder. 

Hur ska regering och riksdag ställa sig till barn och mödrar? Det är uppenbarligen en svår fråga utifrån en massa olika - ibland motstridiga - perspektiv. Ska mödrar dömas där de sitter, eller i svensk domstol? Ska  barn och mammor som är svenska medborgare föras till Sverige? 

När Miljöpartiet påtalade det juridiskt och mänskligt rimliga i att ta hem såväl barn som mammor var det en av de få frågor där partiet offentligt ställde sig på annan sida än regeringen, där partiet också sitter. 

Hade det varit vanligare att MP berättat offentligt och aktivt opinionsbildande om alla de frågor där partiet egentligen, enligt partiprogram och ideologi, har annan uppfattning än regeringen (men ansett det rimligt eller nödvändigt att kompromissa) så hade väl inte just frågan om att ta hem IS-mammor varit så märkvärdig. Nu blev den märkvärdig där den liksom placerades över allt annat som profilfråga. 

Så kan också ett parti skada sig självt. 

Jag säger inte att det i sak var fel att kräva att IS-mammorna skall hem till Sverige och ställas inför rätta här. Det jag säger är att det blir konstigt - rent skadligt -  när partiet lagt sig tyst i så många andra frågor att fyrbåken handlar om rättigheter IS-kvinnor. Det borde varit flera fyrbåkar som visat den politiska vägen. 

För det är precis som som flera före detta språkrör (bland annat jag, Per Gahrton, Eva Goës, Lotta Hedström) skrev på DN-Debatt häromåret: "Miljöpartiets ledning tycks ha hamnat i en situation där man identifierar sig mer med den socialdemokratiskt dominerade regeringen än med sitt parti. Detta är olyckligt.”  

I en kommande antologi med bland annat de ovan nämnda skriver jag: "Vi behöver inte några visionära realister, som är visionärer inom den tankebur där debatten idag förs. Vi behöver  realistiska visionärer som begriper att det enda realistiska  idag – när såväl vår civilisation som vår värdighet hotas – är  att vara visionär."

Ingen som uppfattas som språkrör för den kompromissande regeringspolitiken framstår som grön visionär. Att så ensidigt som MP byggt sin fyrbåk är strategiskt och sakligt dumt.

Plastpåsar

Sällan har väl så många, så ironiskt och så infamt uttalat sig om skatter som när det gäller skatten på plastpåsar. Nästan alla gör det antingen utan kunskap, eller också med kunskap men med retoriskt syfte att förlöjliga skatten. Och Miljöpartiet vars miljöministrar kopplas ihop med skatten

Delvis är detta Miljöpartiets eget fel. Plastpåseskatten lanserades titt som tätt lite luddigt som en kraftfull insats från miljöministern. Trots att det handlar om ett EU-beslut som går ut på att minska antalet plastpåsar . För att uppnå målet - vilket är på väg att ske - så infördes skatten. Den fungerade bättre än regeringen trodde. Förmodligen därför att allt fler fattat hur lätt det är att ta med sig en eller flera hållbara kassar (också ett antal gamla plastpåsar i fickan går bra...) till affären och därmed slippa se dum ut. För dum ser ju den ut som ständigt köper nya påsar.

Det som är märkligt är inte i första hand att en del "vanligt folk" kan ironisera över skatten och miljöpartistiska miljöministrar som gör småsaker - hur många vet att beslutet om minskade antal påsar gäller i hela EU? Varför finns inte den kunskapen? Jo, för att ledarsidor, politiska kommentator, oppositionspolitiker helt enkelt inte kunnat låta bli att göra sig lustiga över frågan - och själva lustigheten försvinner ju till stor del om de redovisar hur det egentligen ligger till. Just detta - att det är så lätt att triggas att göra sig lustig och spela med retorikkorten - är ett av de allvarliga problemen om vi skall ta politiskt samtal på allvar. 

Det intressanta i sakfrågan är trots allt att Sverige är på väg att uppnå den
målsättningen som EU satt upp, att det blivit töntigt att gå omkring med ständigt nya plastpåsar, kanske till och med lite skamligt. Bra. Nu gäller att alltfler anser att det är töntigt - och skamligt - att springa efter modetrender, byta kök för att reklamen är påstridig eller sätta sig på flyget för att shoppa i Barcelona. 

Så här är det: Vi skall bygga ut ny, mer hållbar, infrastruktur (vilket alla vill). Men själva utbyggnaden kommer att ge upphov till stora klimatrelaterade utsläpp. Dessa måste kompenseras på andra sätt. Genom att vi inte konsumerar och reser som vi gjorde förr. Annars är vi som menar att våra ungar skall ha en rimlig framtid riktiga hycklare. Och påfrestande egon. 

Att ständigt knalla runt med nya plastpåsar, eller ironisera över skatten på desamma, är obegåvat, korkat och töntigt. Det gäller också ledarskribenter och kulturens bärare. Och moderaternas kampanj för att ta bort skatten? Retoriskt nonsens i akt och mening att förvilla och skapa missförstånd om vad det handlar om.

Jisses...

Ibland händer konstiga saker. En del vet att jag varit språkrör för MP och dessutom skrivit en roman om rockmusik. Fick följande fråga: "Vilken Elvislåt skulle du välja för att liksom kommentera ditt gamla parti?" (Kanske var frågeställaren inspirerad av The Searcher på Netflix - en verkligt bra dokumentär som dessutom utgår från flera av de glömda vinklingar som också jag hade i min bok Gud älskar att färdas i en rosa Cadillac).

Frågeställaren hade väl tänkt sig You ain't nothing but a Hound Dog eller så... Men jag hörde mig själv svara, spontant men ytterst obetänksamt, den här 😇

Värd att se

Vidga...

 

Mos.

Begreppet mos och mosa har fått ny elegant betydelse. Djurgården mosade Malmö FF igår på ett elegant sätt. Kunde blivit 6-0.  Så vackert. 

Malmös märkvärdiga enmansartister mot ett LAG som spelar för varandra och inte är för fina för att låta bli att skita ner sig, ta den där extra löpningen, jaga den där osannolika bollen för att sedan lägga den där sagolika passningen. Djurgårdsanda, eleganta järnkaminer. Vackert, intelligent, kreativitet och mångfald på det gröna fältet. 

"Gång på gång slog käftarna igen. Gång på gång försökte Malmö bygga spel bakifrån, men vid så gott som varje tillfälle plockades de ner innan de ens kommit förbi mittplan. Fast. Fångade. Ingen väg ut. Hungriga hemmaspelare snattade åt sig bollarna i stort sett när de ville – och sedan gick det snabbt som själva satan. Djurgårdens dominans utgick ifrån ett extremt bra återerövringsspel, och en väldigt klar och tydlig idé om vad som sedan skulle hända omedelbart efter bollvinst. Kompakta som lag, fysiskt beslutsamma. Snabba i både huvuden, ben och fötter."

Nja... ogillar det som retoriskt kan kallas programledardiktatur...

Det är naturligtvis illa. Att som politiskt djur inte se färdigt partiledardebatten i SVT:s  Agenda igår. Men jag klarar det inte. Jag går upp i limningen, kan inte sitta still, debattformen är så in i h-e korkad om väljare ska tas på allvar. De utformas för slagordsdebatt i stackato, inte för samtal. Dessutom blir det fel att det bara är programledarna som avgör vad som skall debatteras. Nya ämnen försvinner, ideologiska grundbultar hos partierna blir osynliga, de som vill väcka debatt i en fråga som just det partiet ansett försvunnit har inte en chans. Det har på något sätt blivit någon form av det som retoriskt och med viss överdrift skulle kunna kallas programledardiktatur...

Partierna borde ges större inflytande att i de stora tevedebatterna.

Hur som helst, såg första delen av debatten igår. Klimatavsnittet var frikopplat från bred miljöanalys, det är som om de absolut inte vill förstå att miljökollaps kan ske klimatsmart. Klimatfrågan har kommit att likställas, för väldigt många, med miljöfrågan generellt. Till och med miljöpartiets språkrör låter så ibland.

Klimatdebatten lät som om vi skulle kunna leva med ständigt ökande produktion och konsumtion utan ständigt ökande katastrofal påverkan på skogar, hav och biologisk mångfald - och utan ökande uttag av ändliga naturresurser som till stor del mals ner till molekylsopor som påverkar våra och andra arters livsmöjligheter såväl i ett kortare som i ett längre tidsperspektiv.

Och i debatten om våld mot närstående: hur svårt kan det vara att både konstatera att att våld i nära relationer faktiskt var större på 70-talet (påpekades av Annie Lööf helt riktigt) än idag och erkänna att invandrade nu är "överrepresenterade" i dylika brott. Åkesson tycks blind för det förstnämnda - det passar ju inte hans retorik - och andra tycks ha svårt att tala om det senare. Alla verkar blinda på ett av ögonen.

Så talades det också om mansrollens betydelse. Bra! Men sent. Minns mycket väl hur jag fick ironiska kommentarer av politiker från andra partier när jag inför valrörelsen 1998 åkte runt och talade om just mansrollen, hur destruktiv den var.

För övrigt är dueller mellan två - programledarna sätter ihop vilka som skall duellera - ett oerhört korkat sätt att fördumma debatten. Vilket inte minst blir följden av själva tesen om "duell" och under den löjligt korta tidsrymd som detta skall ske där just ingenting annat än ytligheter oftast sägs.

Sluttande planet...

Ska barn till fattiga föräldrar ha rätt till lika bra skola som elever till rika föräldrar? Detta samtalades plötsligt om häromveckan. Almega – Sveriges största arbetsgivarorganisation inom tjänstesektorn – hade nämligen avgett ett remissvar på en skolutredning. Almega undrade ”om elever till föräldrar som bidragit till att finansiera välfärden ska tvingas stå tillbaka för elever till föräldrar som inte bidragit till att finansiera välfärden, eller som till och med är en kostnad för välfärden”.

Själva tanken från den illustra organisationen bör inte ses isolerad utan snarare som ett steg på det sluttande plan där Sverige befinner sig.

Ska ens de fattiga och mindre begåvade ha kvar rösträtten?  Frågan ställdes häromåret  av den amerikanske statsvetaren Jason Brennan i boken ”Against democracy”. Den marknadsekonomiska tankesmedjan Timbro lät översätta den och gav ut den under namnet ”Efter demokratin – argument för ett nytt styrelseskick”. Ur Timbros hand är det tradition att en del äter utan att skämmas.

Tanken är att den som inte är kompetent när det gäller att förstå politiken bör hållas utanför rösträttslokalerna. Hen kan ju rösta på ett sätt som skadar samhället. För att mjuka upp budskapet och ge det en air av solidaritet hävdas att de inkompetenta kan rösta på ett sätt som skadar de inkompetenta själva. Så av omsorg om illa drabbade bör rösträtten tas ifrån dem. I en globaliserad värld är allt så komplext, hur svårt är det inte då att begripa sig på hur det fungerar. Handelsavtal, maktförskjutningsavtal och andra av globaliseringens fryntligheter. Lägg till det räntesnurror, finansiella instrument, skatteregler och alla hundra avdrag och bidrag och coacher hit och dit.  

Vilket parti blir först att föra fram förslag om inskränkt rösträtt? Rimligen något parti som ligger i... Läs hela ledaren här.

Tål att sägas denna 1:a maj

"En ganska kvalificerad gissning är att det är få personer i Sverige som lider brist på kläder, skor, solglasögon, hemelektronik och bilar.

Ändå är det som kallas "ekonomi" beroende av att vi alla köper mer av sådant vi inte lider brist på. Medan luften, haven och planeten i stort mår bättre av att vi inte producerar och konsumerar lika mycket. Således: när systemet vi byggt upp krackelerar så lever allt sådant vi verkligen är beroende av upp…

Borde inte många börja fundera på detta? Just nu tycks alla tvärtom tala om återgå till det som var före Corona. I stället för att fundera på hur vi kan bygga upp nya system, strukturer och normer. Är inte detta tragikomiskt? Eller kanske bara tragiskt. Vilken möjlighet vi har till omtanke, omstart, omställning!

I min bok ”Vad ska vi ha samhället till?” hävdar jag att den tid vi lever i borde kallas econocen, ekonomismens tidsålder snarare än antropocen, människans tidsålder.

Varför? Därför att vi är fångar ett ett system som styr vårt tänkande, låtande och handlande. Och som gör oss mindre än vi är. Vi reduceras till kuggar i ett hjul. Det var inte så vare sig Marx eller liberalernas John Stuart Mill tänkte sig att det skulle bli." 

Läs hela här.