"En ganska kvalificerad gissning är att det är få personer i Sverige som lider brist på kläder, skor, solglasögon, hemelektronik och bilar.
Ändå är det som kallas "ekonomi" beroende av att vi alla köper mer av sådant vi inte lider brist på. Medan luften, haven och planeten i stort mår bättre av att vi inte producerar och konsumerar lika mycket. Således: när systemet vi byggt upp krackelerar så lever allt sådant vi verkligen är beroende av upp…
Borde inte många börja fundera på detta? Just nu tycks alla tvärtom tala om återgå till det som var före Corona. I stället för att fundera på hur vi kan bygga upp nya system, strukturer och normer. Är inte detta tragikomiskt? Eller kanske bara tragiskt. Vilken möjlighet vi har till omtanke, omstart, omställning!
I min bok ”Vad ska vi ha samhället till?” hävdar jag att den tid vi lever i borde kallas econocen, ekonomismens tidsålder snarare än antropocen, människans tidsålder.
Varför? Därför att vi är fångar ett ett system som styr vårt tänkande, låtande och handlande. Och som gör oss mindre än vi är. Vi reduceras till kuggar i ett hjul. Det var inte så vare sig Marx eller liberalernas John Stuart Mill tänkte sig att det skulle bli."
Läs hela här.
