Sluttande planet...

Ska barn till fattiga föräldrar ha rätt till lika bra skola som elever till rika föräldrar? Detta samtalades plötsligt om häromveckan. Almega – Sveriges största arbetsgivarorganisation inom tjänstesektorn – hade nämligen avgett ett remissvar på en skolutredning. Almega undrade ”om elever till föräldrar som bidragit till att finansiera välfärden ska tvingas stå tillbaka för elever till föräldrar som inte bidragit till att finansiera välfärden, eller som till och med är en kostnad för välfärden”.

Själva tanken från den illustra organisationen bör inte ses isolerad utan snarare som ett steg på det sluttande plan där Sverige befinner sig.

Ska ens de fattiga och mindre begåvade ha kvar rösträtten?  Frågan ställdes häromåret  av den amerikanske statsvetaren Jason Brennan i boken ”Against democracy”. Den marknadsekonomiska tankesmedjan Timbro lät översätta den och gav ut den under namnet ”Efter demokratin – argument för ett nytt styrelseskick”. Ur Timbros hand är det tradition att en del äter utan att skämmas.

Tanken är att den som inte är kompetent när det gäller att förstå politiken bör hållas utanför rösträttslokalerna. Hen kan ju rösta på ett sätt som skadar samhället. För att mjuka upp budskapet och ge det en air av solidaritet hävdas att de inkompetenta kan rösta på ett sätt som skadar de inkompetenta själva. Så av omsorg om illa drabbade bör rösträtten tas ifrån dem. I en globaliserad värld är allt så komplext, hur svårt är det inte då att begripa sig på hur det fungerar. Handelsavtal, maktförskjutningsavtal och andra av globaliseringens fryntligheter. Lägg till det räntesnurror, finansiella instrument, skatteregler och alla hundra avdrag och bidrag och coacher hit och dit.  

Vilket parti blir först att föra fram förslag om inskränkt rösträtt? Rimligen något parti som ligger i... Läs hela ledaren här.