Om konsten att skapa problem, stoppa huvudet i sanden och vara alltför kreativ

Har skrivit om det förr. Gör det en gång till. För ny forskning har kommit. Framställningen av kryptovalutan bitcoin förbrukar lika mycket el som hela Sverige. Och genererar allt större koldioxidutsläpp. Professor Erik Agrell (Chalmers) säger: "Lite tillspetsat kan man säga att koldioxidavtrycket för en enda transaktion är lika stort som för en flygresa tvärs över Europa."Jo, det är aningen tillspetsar. Men inte så mycket. 

Det är sant att varje transaktion 
kräver datakraft som kräver el, men det är själva "utvinningen" av bitcoin som drar massor av el från stora datacenter. Slås detta ut på varje transaktion så blir det, enligt Agrell, lika stora utsläpp som för flygresa mellan Stockholm och Milano. En retorisk bild som säger mycket av hur det går till att på ett kreativt sätt skapa problem... Enligt Agrells forskning, baserat på offentlig statistik, medför detta, om utsläppen slås ut varje transaktion (förra året var de drygt 110 miljoner) utsläpp på 300 kg koldioxid. Vilket således motsvarar flygresan mellan Stockholm och Milano enkel väg. 

Universitetet i Cambridge beräknar den årliga elförbrukningen till nästan 130 terawattimmar. (Sverige konsumerade förra året 134 terawattimmar.) En stor majoritet av denna el produceras genom fossila bränslen. Även om denna el skulle ha framställts av sol och vind så hade "produktionen" av bitcoin medfört att annat som kunnat produceras med hjälp av sol och vind istället hade använt fossila bränslen. Så den kreativa lekstugan kostar. 

Ibland undrar jag om de riktigt kreativa nördarna blir dumma i huvudet genom att vara så insnöade att de inte ser helheter. Ja, det där gäller förstås stora delar av finanssektorn med allt som där hålls på med av hjärtans lust... Den är alltför kreativ för planetens, samhällets och till slut också individens bästa.
Artikel i SvD finns här. 

PS! Jag har en ganska inhuman inställning till de som investerar i t ex bitcoin. Rasar systemet ("det är idiotsäkert", sägs det vilket naturligtvis är nonsens) så skulle jag inte tycka ett smack synd om alla som förlorar allt de äger. Jag har den vedervärdiga uppfattningen att de som satsar på att bli rika genom spekulation och sedan förlorar må stå sitt kast. Alltför många lever efter tanken att privatisera vinster så långt som möjligt och sedan låta det allmänna betala när det går åt pipan. Hur många av oss som har ett företag har inte gnällt och gnölat på varenda skatt när det gått bra för företaget men när verksamheterna gick i stå under Corona krävs minsann ersättning för "förlorade inkomster". Hoppas att alla dessa figurer nu, när det börjar "rulla igång igen", förmår vara mer inställda på att vara en del av samhället genom att betala sina skatter utan att tjafsa. Eller är det nya stora motorbåtar och ännu större sommarhus som de anser vara prioriterat?

Funderar också på hur rimligt det kommer att vara om samhället ska ta ansvar för de som inte tänkt längre än till näsan genom att skuldsätta sig för enorma summor trots att kunskapen finns om att bostadsbubblor spricker, finanskrascher kommer och snart vem som helst kan bli arbetslös en vacker dag. 

Ansvar? Vad är det? Ska alltid de som lever utifrån sina knappa tillgångar, och inte blåser på med ständigt nya lån, ständigt vara städgummor för de som lever storfotat på krita? Nu är det väl så att de som levt mer sparsamt och inte skuldsatt sig till stor del är de mest godhjärtade människorna som också ta ansvar för samhället i stort utifrån humanistisk grund. På samma sätt som det är kärnkraftsmotståndare som skulle vara de som anmälde sig som frivilliga för att sanera efter en olycka... medan de mest högljudda kärnkraftsvännerna skulle dra fortast de kunde för att rädda sitt eget skinn. (Jo, för länge sedan gjordes en opinionsmätning som tydde på just detta).