Amen...

Jaha. Då är det dags. Mini-Trump - det vill säga Sloveniens premiärminister - är den som från och med 1 juli blir ordförande i EU:s ministerråd. Detta spektakel fortsätter i sex månader.

Premiärministern det handlar om heter Janez Janša, han gillar twitter, ägnar sig åt våldsamma utbrott, hävdar titt som tätt att journalister har i uppdrag att ljuga och vill kontrollera rättsväsende.

Han gillar inte åklagare - har själv suttit inne en stund för bland annat mutbrott. Politiskt är han nära kusin till Ungerns och Polens ledarskap... Stryper stillsamt medier som han inte gillar. Står långt till höger och pimpar detta med häftiga utbrott. Snart skall han vara en frontfigur i EU. Sätta sitt land på kartan, som det heter. Han får möjligheten att prioritera det som EU skall syssla med. 

Jaha, kanske du säger. Jo, just det, svarar jag då, så se upp... Det finns strömningar i EU som är klart obehagliga på flera sätt. Inte bara det att det sker en centralisering, att allt mer makt och inflytande flyttas till centrala organ. Som, om det vill sig illa, i framtiden kan domineras och kontrolleras av krafter som är allt annat än sympatiska, allt annat än demokratiska. Eller som jag skriver i min senaste bok - citerar två korta stycken:

"Med gemensam lagstiftning och marknad som övervakas av gemensamma institutioner skall ett ömsesidigt beroende och en ömsesidig nytta växa fram mellan länderna inom Europeiska Unionen. Tanken bygger på att en dynamisk process skall landa i en gemensam norm som skall grundas på mänskliga rättigheter och demokrati. 

Men tänk om den dynamiska processen tar en annan riktning? Hur skulle EU utvecklas om de auktoritära och främlingsfientliga tar över den organisation som är skapad i namnet av demokrati och mänskliga rättigheter?  Om allt fler topposter börjar, efter fullt legitima demokratiska val, tillföras sådana som gillar auktoritära system? Om vi får demonisering istället för demokratisering? Om vi får Orbanisering av lagstiftningen och Lepenisering av övervakningen?  

Om allt fler trådar är samlade ”i en hand, och med ett grepp kan flyttas över i annan”, så finns risken att de onda tar över den färdiga organisation som var skapad med goda föresatser. I demokratins, och de fria valets namn, har sådant hänt förr. Utifrån detta perspektiv anser jag att mycket av den förda EU-politiken är naiv."

 "Varför är det så få som vill föra en debatt om riskerna med att bygga upp en gemensam byråkrati och en gemensam organisation trots att främlingsfientliga krafter onekligen flyttar fram sina positioner? Jag ser visserligen ingen vettig anledning att förorda en ny folkomröstning om svenskt medlemskap under nu rådande förhållanden, men jag finner det absurt att EU-kritiken tystnade såväl till vänster som inom De gröna i takt med att Sverigedemokraterna profilerade sig som EU-motståndare. Varför gavs SD den makten också? Jag är övertygad om att den som inte räds tanken på ett utträde kommer att få större inflytande i EU än den som anser det vara lika otänkbart att lämna unionen som att Västra Götaland lämnar Sverige. 

En beredskap, en plan B, är nödvändig. En option om att kunna lämna unionen bör finnas. Det är inte detsamma som att vara motståndare till samarbete, samverkan eller ens överstatliga beslut i enskilda sakfrågor. Det handlar om insikt om att den politiska majoriteten i en union kan gå vilse. Att sådant som mänskliga rättigheter och yttrandefrihet – ja, till och med den retoriska markeringen om allas lika värde – kan visa sig vara en parentes i Europas historia. Det handlar, kort sagt, om insikten att även ett bygge med goda avsikter kan förvandlas till dess motsats. Och tro inte att ett samhälle som bygger på hat och rädsla någonsin – hur berikad och belönad just du skulle råka bli – kommer att ge dig ett värdigt liv."

Bilden? Jo, det är från Sloveniens låt i Eurovision Song Contest. Den heter Amen.