MP kovänder äntligen...

Ni som följt den här bloggen vet att jag ilsket kritiserat mitt gamla parti för dess offensiva och aktiva stöd för svensk militär i det Natoledda kriget i Afghanistan. Och i riksdagsdebatter till och med "välkomnat att vi utökar trupperna utomlands".

Sent skall syndaren vakna, heter det ju. Sent har också Miljöpartiets ledning vaknat. Enligt Mats Knutson svänger nu partiet i frågan. Språkrör Peter Eriksson säger till Rapport att "den militära insatsen har nått vägs ände och att den svenska regeringen nu måste lägga fast en plan för att avveckla det svenska militära engagemanget i Afghanistan".

Det var då på tiden att partiledningen för det gröna partiet börjar begripa vad grön politik är för något. Det absurda infallet att förvandla det gröna partiet till offensiv stödgrupp för den Natoledda insatsen har varit lika pinsamt att beskåda som när Joschka Fischer, som sin första insats som tysk utrikesminister, åkte till Washington och gjorde avbön från allt han sagt och gjort som grön politiker...


Om det nu är som Mats Knutson hävdar så är det förresten också en överraskning för moderaterna som nog räknat in MP som sin allra finaste skalp för att legitimera just Afghanistankriget. Liksom man räknar in MP som den finaste skalpen i kampen för kärnkraften - genom att MP, precis som Carl Schlyter påpekat, lagt sig på samma nivå som moderaternas gamla Linje 1, verkar ju inte moderaternas energipolitik så extremt kärnkraftsvänlig, utan liggande i mittfåran.

Hur som helst: Jag gläder mig åt att Peter Eriksson och Co nu tycks få krypa till korset i frågan om Afghanistan. Jag har gjort vad jag kunnat för att jävlas med partiledningen här på bloggen -  vad annat fanns att göra när MP:s färg plötsligt blev militärgrön?

Dock måste jag ställa några frågor:

Vänder partiledningen bara för att man - liksom några vilsna centerpartister -  är livrädd för att få se svenska soldater komma hem i säckar? I så fall är det en ynklig, populistisk vändning.

Varför har man i åratal kört över beslut som partistyrelsen, enligt en förbannad Per Gahrton, tagit för länge sedan?

Har man kanske vägt in svårigheten att hitta två nya språkrör - de nuvarande måste avgå efter valet - om man vidhåller sin gamla linje? Svårigheten att hitta två kompetenta kandidater, som kongressen kan finna tilltro till och som stöttar Erikssons/Wetterstrands linje i Afghanistanfrågan,  måste betraktas som minimal.

Gud har inget med demokrati att göra

I skuggan av uttalanden från Anna Anka har det varit kyrkoval i vårt land. I detta val ställde, som vanligt, politiska partier upp. Dessa partier har tagit beslut på sina kongresser om en rad frågor som rör kyrkan. Även beslut som egentligen har teologisk bäring. 

Det är möjligen det som kallas folkkyrka. I demokratins namn ska man kunna bestämma vad Gud tycker.

En kyrka som anpassar sina grundläggande teser efter politiska vindar känns  trevlig - kan jag tycka som icke-troende. Men  trovärdig? Jag tror, att om det nu finns en Gud, så inte anpassar han sig till det som för tillfället uppfattas som politiskt korrekt.

Det känns lite grand som om en kyrka baserad på demokratiska beslut anser att Gud ska anpassa sig till de fattiga syndare som bevistar till exempel Socialdemokraternas partikongress. Eller Centerns riksstämma. Eller något annat världsligt fora där demokrati, i betydelsen majoritetsbeslut, råder.

En Gud som håller upp fingret och ser vart det blåser är inte mycket till Gud. En kyrka som gör samma sak, är inte mycket till kyrka. Även om jag och mängder med andra tycker att det är trevligt, gott och klokt. Men vitsen med att tro på en Gud är väl inte att den i så fall skall anpassa sitt tyckande efter majoritetens tyckande.

Om en kyrkas uppfattningar först har malts genom den kvarn där bara det som är politiskt korrekt, och som går under benämningen "modernt", kommer ut känns det mest som en förening vilken som helst. Det har också ett värde. Men det har nog inget med Gud att göra.

Detta är en liten del av det jag skriver som debattartikel dagens nummer av Dagen, som du hittar här.

Sällskap

Victoriaplommonen har detta år fått sällskap av handsprit.

Det är ingen djupare tanke i det, bara ett konstaterande. Var man än kommer blir man bjuden på handsprit och Victoriaplommon. Det påminner mig om tiden efter det att jag skrivit Svarta oliver och gröna drömmar. Vart jag än kom i miljöpartilandet bjöds jag på svarta oliver, vilket visade att ingen läst boken.

Problem med denna blogg?

Ja, jag menar inte mentalt, för då hade du förstås lämnat den för länge sedan. Men rent tekniskt?

Vet inte varför det är så för en del - men de som använder Firefox istället för t ex Explorer verkar vara lika glada som vanligt. Själv använder jag också Firefox, vilket alltid funkat bättre för mig än Explorer etc.

Firefox kan du ladda ner gratis här.

PS! 
Mer om Firefox, som bygger på öppen källkod, kan du läsa här.

Nej, valet är inte mellan pest och kolera...

"Det vi, så här i blockpolitikens fördummande tidevarv, har att välja mellan är om inte pest och kolera, så åtminstone pest och antibiotikaresistent dubbelsidig lunginflammation."

Det är slutsaten i den här krönikan, publicerad i bland annat gårdagens Stockholms Fria Tidning.

Om mardrömmar, kallsvett och stympade sniglar...

I veckan vaknade jag efter en mardröm. Jag hade drömt att riksdagen bytt namn till Ankeborg, att kristdemokraterna hade bytt ut Göran Hägglund mot Anna Anka, och att hon hade gjort succé i valet och blivit statsminister, flyttat ihop med Göran Persson och nu ägnade sin fritid åt att stympa sniglar på det mest plågsamma sätt hon kunde.

Det var då jag vaknade. Kallsvettig. Satte på radion och lyssnade på riksdagens ekonomidebatt, det var Anders Borg som talade. Och sedan Östros. Kallsvetten höll i sig.

Vill du läsa mer så finns krönikan här...

Tranströmer får Nobelpriset

Om ni inte visste det så får Tomas Tranströmer Nobelpriset i litteratur i år. Allt annat otänkbart. Den här passar bra att påminna om:

Vid vägs ände ser jag makten
och den liknar en lök
med överlappande ansikten
som lossar ett efter ett...

Teatrarna töms. Det är midnatt.
Bokstäverna flammar på fasaderna.
De obesvarade brevens gåta
sjunker genom det kalla glittret.

Tomas Tranströmer, Den Stora Gåtan.



Bild: Lena Rosén Schlaug. Bilden har vare sig med lök, makt eller stadens glittrande fasader att göra. Möjligen med de obesvarade brevens gåta och den överlappande verklighet som förblir en gåta.

Jas då?

Hoppsan, inga helikoptrar... Men vi har ju 145 JAS stående. Eller liggande.

De ynka helikoptrar vi har får vi inte upp. Men å andra sidan får vi ner de JAS-Gripen vi har. Fort.

Pengabrist hotar, varnar handeln. Således ställs en del konsumtion in, vilket medför att koldioxidutsläppen minskar, bra för klimatet. Sambanden förvirrar...

Elin Wägner-turnén går vidare...

Torsdag 24 sept kl 19.15
Biblioteket, Lindesberg

Måndag den 5 okt kl 18.30
Stadsbiblioteket, Västerås

Måndag den 12 oktober kl 19.00
Södertälje, Luna Kulturhus

Elin Wägner - mer aktuell än någonsin!

Föreläsning
Birger Schlaug

"Schlaug kan verkligen ta en publik!"
"Man blir tagen av hans engagemang, humor och kunskaper"
"Schlaug gör Elin Wägner levande igen..."
"Jag kom lite sent och det var knökfullt, folk ville höra ett gammalt språkrör berätta om en gammal tant..."
"Det var 60 år sedan Elin Wägner avled, nu får hon ny publik... Hon var inte bara före sin tid, hon är nog före vår tid också..."

Se upp i klimatdebatten....

Så dök då det förväntade sättet att förhala nödvändiga och reella klimatåtgärder upp.

Under FN-debatten igår nämndes från flera håll att man verkligen skall reducera utsläppen av klimatgaser rejält. I förhållande till den ekonomiska tillväxten... Det var kineserna som kastade in begreppet denna gång, och USA lär haka på inför Köpenhamn.

Detta betyder konkret att man kan påstå sig vara nöjd om utsläppen av koldioxid "bara" ökar med 2% om BNP ökar med 4%. Förhandlingarna med naturlagarna fortsätter... Med retorik i form av "vi måste hitta en bättre balans mellan ekonomisk utveckling och miljöskydd".

Detta sätt att räkna - utsläpp i relation till den ekonomiska volymökningen - ville för övrigt den socialdemokratiska regeringen också införa som enda mätmetod då det gällde gröna nyckeltal. En tillväxt på 4 procent medför fördubblad ekonomi på 18 år... Ökar utsläppen "bara" med 50 procent under denna tidsperiod så är man således nöjd...

Det är lika befriat från verklighetsförankring som när man jublar över att utsläppen av stabila miljöskadliga ämnen, som lagras i naturen, minskar. Jublet borde upphöra med tanke på att nivåerna tvärtom ökar, även om tillförseln minskar.

Det är ett av alla skäl till att man blir frustrerad när man förhandlar med politiska motståndare som fått sin världsbild hämtad från teoriböcker i neoklassisk nationalekonomi. Det faktum att den "ekonomiska krisen" visat sig medföra utlsäppsminskningar kanske till slut täpper till truten på dem som envisas med att påstå att ständig ekonomisk tillväxt, och ständigt ökande konsumtion, kan kombineras med ekologisk, och därmed social och demokratisk, hållbar utveckling.

Wijkman, Wettergren och Hamilton. Och Karl Marx!
Det finns åtskilliga sätt att mäta hur mycket klimatgaser vi släpper ut. Det är naturligtvis orimligt att jämföra land med land utan att ta hänsyn till utsläpp per capita. Men det är lika orimligt att mäta ett lands utsläpp utan att ta hänsyn till konsumtionen.

Svenska utsläpp bör därför räknas utifrån vad vår konsumtion medför när det gäller utsläpp. Att vi flyttat tillverkningen av våra konsumtionsprylar till andra länder innebär ju ändå att det är svenska konsumenter som är orsak till utsläppen.

Endast kristdemokraten Anders Wijkman (sid 459) och miljöpartisten Maria Wetterstrand (sid 457) förordade detta sätt att räkna i Klimatberedningen (SOU2008:24), där Wijkman var skarpast genom att slå fast i ett yttrande (dock inte reservation): "Vi måste mäta effekterna av vår totala konsumtion, dvs. inkludera importen av varor och tjänster". Medan däremot Folkpartiet motsatte sig att man ens utredde frågan (SOU2008:24 sid 449) med motivet att han anser att ett sådant synsätt härrör från principer lanserade av Karl Marx.

Förlöjliga, förtala, förneka, fördröja...
Den klassiska metoden när det gäller att motsätta sig miljökrav är väl känd. Den bygger på att man först förlöjligar de som påtalat ett problem (Raquel Carson blev gravt förlöjligad efter sin bok Tyst Vår), därefter förtalar man personerna i fråga genom att söka lik i garderoberna, därefter kommer man in i förnekelsestadiet för att så, när bevisen är överväldigande, påbörjar stadiet av fördröjande.

Det är där vi är nu när det gäller klimathotet.

Är det bra om man "lyckas" i Köpenhamn?
Det är inte helt säkert att den bästa lösningen är att man lyckas sy ihop något i Köpenhamn. Risken att en ev. överenskommelse i Köpenhamn blir urvattnat - och att vi tvingas leva med denna överenskommelse i många år - är uppenbar. Ett totalt fiasko i Köpenhamn kan däremot bli en spark i baken på de politiska ledarna, ett uppvaknande som får alla att bjuda till.

Tanken att man än så länge ligger lågt, för att inte spela ut sina kort, känns lite malplacerad. Att ligga lågt kan innebär att man låser fast sig, och sedan tar prestigen över.
Dessutom är det så att tar man panikbeslut efter en huggsexa, som inte är förankrade i det egna landet eller ens genomtänkt, i Köpenhamn så blir det bara ett papper av det.

Dovt morgonljus

Vaknade och hösten var här. Ljuset var dovt, hösttungt. Ner på fjärden var det alldeles tyst. Och gula löv låg tunga och livlösa på gräsmattan.

Katten tittar ut genom dörren, vänder huvudet mot mig, tittar mig i ögonen och mjauar. Och går in igen. Förmodligen medveten om att vintern är på väg. Och kanske undrande över om hon skall den så hon får njuta av en vår till innan hjärtat slutar slå.

Satt på tåg tur och retur Vingåker - Växjö igår. Läste Mankells nya om Wallander. Har följt Wallander ända sedan första boken och nu är han gammal, trött och ältar att han flyter in i ålderdomen. Han har fyllt 60 och skaffat sig identitet som gammal. Hösten kommer tidigt för en del. Själv är jag också 60, men lurar mig med att det är sommar. Självbedrägeri är inte det sämsta.

"Alliansen hotar konsumtionen..."

"Tanken med skattesänkningarna var att konsumtionen skulle öka. Men den politiken har slagit helt fel. Istället tyder det mesta på att den del av svenska folket som verkligen fått pengar över, valt att i stor utsträckning stoppa pengarna i madrassen. Sparkvoten har stigit med 3,8 procentenheter till rekordhöga 11,9 procent 2008."

Denna suck kommer från en rapport. När rapporten presenterades, meddelades, enligt Riksdag & Departement, att regeringen har "kvävt konsumtionen" så att "köplusten ebbat ut".

Vad är det för rapport som uppmanar till ökad köplust och mer konsumtion? En rapport av Svenskt Näringsliv, som ju annonserat om att vi måste konsumera mer? Från Timbro?

Nej, inte alls. Rapporten är från de rödgröna. Det nya Miljöpartiet suckar således, i blockpolitikens namn får man väl anta, över att konsumtionen minskat. I rapporten berättas glatt om den höga tillväxt som pågick när den socialdemokratiska regeringen samarbetade med MP och V. Och tidigare har man från MP:s ledning, liksom Mona Sahlin, tagit aktivt avstånd från sänkt arbetstid. Trots att sänkt arbetstid och minskad konsumtion varit gröna grundbultar, själva basen för bildandet av Miljöpartiet.

Ibland fattar jag ingenting. Var landar egentligen De gröna?

Det skall bli spännande att höra hur de rödgröna hanterar ekonomidebatten efter det att Borg lämnat sin budget. Med tanke på Annika Anka och Anders Borg, som för tillfället dominerar debatten, kanske man skall överväga att kalla riksdagen för Ankeborg. Nej, ursäkta, den var dålig...:-)

PS!
Det är det här jag inte fattar, kan någon hjälpa mig att förstå: Till skillnad från Vänstern så hävdar MP inte att man kompromissar, att man måste ta en del skit - istället hävdar man att den nya tillrättalagda politiken är grön politik.

Sålunda har det under de senaste åren definierats som grön politik att bilda Nordic Battle Group, att skicka soldater till Afghanistan, att säga nej till sänkt arbetstid, att anse att tillväxt är nödvändigt för miljöns skull. För att ta några exempel från de senaste årens riksdagsdebatter.

Det enda man aktivt och offensivt gått emot Sahlin med är att man försvarar vinstsyftade skolor och sjukvård - samt att man inte vill återföra förmögenhetsskatt. En politik som går tvärs emot vad MP tidigare ansett. När i all sin dar blev det grön politik att applådera att skolor och sjukvård hamnar på börsen? Att läkemedelsföretag tar över sjukhus, är det också ok?

Jag tror faktiskt - men jag kan givetvis ha grovt fel - att inte ens miljöpartister i allmänhet delar uppfattning att det ovanstående är god miljöpartistisk politik. Men vad vet jag?

Finns det ett grönt parti?
Kanske kan man hävda att det inte finns något grönt parti längre, men att det finns ett block som tagit på sig att få bort nuvarande regering. Det kan säkert vara en god målsättning i sig. Men något grönt parti tycks inte existera på riksnivå om man ser till partiledningens och riksdagsgruppens agerande.

Kanske är just detta orsaken till att Grön Ungdom tappat var tionde medlem. I en tid när klimatfrågan är dominerande, när finanskris och arbetslöshet ropar efter gröna radikala svar... Och trots två kompetenta GU-rör.

Aldrig förr har man haft större möjlighet!
Aldrig har tillfället varit större än under de senaste åren att driva grön samhällskritisk opinionsbildning! Aldrig har man haft större möjligheter att få ut genuint gröna budskap för att sätta press på de övriga partierna och få till en reell samhällsförändring. Det är ju bara att ta för sig! Är det då inte oerhört tragiskt att det gröna partiet lagt av med att faktiskt förändra strukturen i samhället i grön riktning?

Men å andra sidan, vad säger att jag har rätt? Ett avdankat rör, en nästan utdöd dinosaurie... Och jag kanske har missuppfattat totalt vad som är grön politik? Någon som tror sig veta? Och om inte sänkt arbetstid, övergång från konsumtionssamhälle till utvecklingsamhälle och tillväxtkritik är grön politik, vad är det då? Knappast röd. Definitivt inte blå. Inte med dagens mått.

Kanske skulle man väcka upp John Stuart Mill, Edmund Burke och Karl Marx för att de skulle ta sina ättlingar i örat och berätta hur de såg på sina ideologier: När vi nått ett materiellt moget samhälle, då är det andra saker som skall få utrymme att växa: kultur, fri tid, social närvaro etc.

För 28 år sedan bildades MP

Idag, för 28 år sedan bildades Miljöpartiet. Klockan 11.37. På Karolinska Skolan i Örebro. 28 år sedan! Det är således en generation sedan.

Per Gahrton satt framme till höger i aulan. Han sa inte mycket, men hade nog full koll. Såg nästa blyg ut. Vilket förvånade mig. Mediebilden av Per var ju att han var en flåbuse. Hur som: han utnyttjade inte sin auktoritet i talarstolen, han var i den bästa bemärkelsen demokratisk.

Det var god stämning i lokalen. Mycket bra prat när inte någon vildvuxen trubadur (Roland von Malmborg) ryckte ut med gitarren eller när vi fick käcka uppmaningar att gymnastisera i bänkarna.Det mest besvärande var möjligen att ett antal personer fått för sig att man skulle ta bebisar med sig upp i talarstolen, vid några tillfällen kändes det som om det var för att åhörarna skulle känna mer sympati för inläggen...

På bilden är det Eva Sahlin som talar på det partibildande mötet, söndagen den 20 sept 1981. Eva hade just blivit vald till partiets första sammankallande i det politiska utskottet, det var så nära "språkrör" man kunde bli på den tiden. Språkrör inrättades först 4 år senare, som en kompromiss eftersom medierna inte klarade av att vi bytte talesperson (sammankallande i politiska utskottet) varje månad och sedan, som en första kompromiss, var tredje månad. Man kunde inte hålla reda på vem som förde talan för tillfälle... Så man ringde Per Gahrton istället.

Språkrör inrättades således först 4 år senare, de första blev Ragnhild Pohanka och Per Gahrton. Per valdes med stora siffror. Valet av kvinnligt språkrör var dramatiskt: valet stod mellan Ragnhild och Agneta Dreber (proffspolitiker med mångårig erfarenhet från Stockholmspartiet - numera folkpartist och försvarare av svensk livsmedelsindustris manipulation av mat). Ragnhild vann med några få röster - man kan säga att det var ett val mellan "en alldeles vanlig människa" och det politiska superproffset.

Medierna skrattade åt idéer om könskvotering och avsaknad av partiledare. Lustigt kan idag tyckas att det fanns ett visst positivt intresse för det nya partiet på DN:s ledarsida! Där figurerade personer som aldrig någonsin skulle släppas in idag, typ Eva Moberg och Olle Allsén...

Att jag skulle vara något annat än passiv medlem i det parti som bildades den helgen var aldrig meningen.Men jag hade jeans, grön Fjällrävenjacka och skägg. Det var väl det som gjorde att jag efter valet 1985, i samband med ett förtroenderådsmöte, blev vald till tillfälligt rör, då Per avgick i förtid på grund av att han var både trött och besviken. Tillfälligheten förbyttes till evighet känns det som (var rör två vändor 1985-88 och återvunnet till kretsloppet 1992-2000). Avgick således år 2000, vilket var ungefär fyra år för sent för att minneskastrullen inte skulle fyllas med alltför mycket trötthet och ett antal tuggor besvikelse.

Bäste Paul Anka...

På Folkoperan har Pärlfiskarna haft premiär. Det är en ganska förvirrad opera av Bizetz, skulle aldrig se den om det inte var just Folkoperan som ger den. Men inte ens där - filosofin är väl mer baserat på kollektivet än på stjärnorna - kan det vara lätt att bli jämförd med Mästaren.

När han, och en kompis, sjöng den stora slagdängan ur Pärlfiskarna lät det så här. Jag ryser varje gång jag hör dem. (Om en dramatisk kväll i mästertenorens liv skrev jag bland annat här).

Så till Paul Anka.... Med anledning av Anna Anka vill jag bara beklaga Pauls situation. Det kan inte vara lätt att vara gift med någon från 1400-talet. Nu hotar hon dessutom med att engagera sig i svensk politik - KD passar väl bra för hennes åsikter, bortsett från det där med de dagliga knäböjningarna, de bör väl åtminstone inte ske på vilodagen i den av Anka påbjudna formen.

Paul! Du var en halvrisig rocksångare som skivbolaget försökte kränga när Elvis tvingades vända ryggen till genom att göra lumpen i Västtyskland för att försvara den fria världens rätt till rock´n´roll.

Den vita medelklassen i USA ville se snälla svärmorsdrömmar i teven, istället för finniga rebeller som sjöng svart musik och vägrade uppträda för segregerad publik. Sorry Paul, men Elvis kom tillbaka från lumpen, sopade bort dig och de där andra enstaviga inkräktarna Pat och Rick. Ni placerades åter där ni hörde hemma: några hyllor under Elvis, Chucken och BB King.

Men, erkännes, någon vecka i nioårsåldern, när jag jag låg däckad i feber, gillade jag den här låten:


När febern gett sig återkom förståndet och allt var som det skulle:


Och du Paul, en sån här låt hade du aldrig kunnat göra, inte en sådan här film heller, gjord på manus från A Stone For Danny Fischer. Det hävdas att det var James Dean som skulle gjort rollen, men han hade kört ihjäl sig i sin Porsche 55 Spyder. Det var den här scenen som gjorde att jag som gli längtade så förskräckligt till New Orleans. Och kanske därför fick mig att skriva Gud älskar att färdas i en rosa Cadillac, som reningsbad efter nästan 20 år som politiker...

.
Sitter på hotellrum i arla morgonstund, på väg till gymmet innan frukosten, ska prata i eftermiddag igen, men sedan åker jag hem. Det är på dagen 28 år sedan Lena och jag träffades. På det partibildande mötet. Budskap till dig, Lena...;-)


Och tack för att du inte är en hysteriskt korkad broskätande Anka, utan mer som en miljövänlig fyrhjulsdriven sportbil med mjuka stötfångare, varma säten och med sällan sinande tank:

Vart tar livet vägen?

Klarar ni en variant till?

Arbeta-producera-konsumera-arbeta-pruducera-konsumera-arbeta...

Det rör på sig, men i den svenska politiska debatten är det så tyst, så tyst...

Jag tänker denna dag inte berätta varför. Men det har väl med rädda, för att inte säga fega, politiker att göra. Och kanske med kulturmänniskors ovilja att stöta sig med dem som hyr dem som reklampelare för nya shoppingcentret...

Se sambandet arbete-konsumtion-arbetstid-klimat-miljö. Klicka här!

Klimatkaos och finanskris
- eller världens chans?

Föreläsning av Birger Schlaug.

Klimatkrisen kan ge oss ett bättre liv, det gäller bara att vi tar de naturvetenskapliga fakta som finns på allvar och låter våra visioner gå utanför de tankar vi vant oss tänka…

En genomgång av basfakta och dilemman, satta i ett socialt perspektiv. Klimatkrisen vinklad utifrån ett ekonomiskt och globalt/lokalt perspektiv – maktstrukturer, möjligheter och möten.

Klimatforum Hälsingland 2009
Fredag 18 september
Söderhamn
Hela programmet här!

Elin Wägner-turnén går vidare...

Torsdag 17 sept kl 18.30
Folkets Hus, Sandviken

Lördag den 19 september kl 15.00
Stadsbiblioteket, Gävle

Elin Wägner - mer aktuell än någonsin!

Föreläsning
Birger Schlaug

"Schlaug kan verkligen ta en publik!"
"Man blir tagen av hans engagemang, humor och kunskaper"
"Schlaug gör Elin Wägner levande igen..."
"Jag kom lite sent och det var knökfullt, folk ville höra ett gammalt språkrör berätta om en gammal tant..."
"Det var 60 år sedan Elin Wägner avled, nu får hon ny publik... Hon var inte bara före sin tid, hon är nog före vår tid också..."

Budskapet...

Det rör sig, världen över.

Kungliga vetenskapsakademien är dålig på det där med politik...

Kungliga Vetenskapsakademien slog igår vilt på politikerna för att de skulle ha hävdat att det skall finnas 30 TWh vindkraft år 2020. De kungliga professorerna menar att det är omöjligt.

Den borgerliga regeringen meddelar att man aldrig haft några planer på att i verkligheten uppnå dessa mål, vilket är helt riktigt. Och ledningen för den rödgröna oppositionen meddelar aningen kryptiskt att det finns allmänt intresse för vindkraft, men några löften, som Vetenskapsakademien surrar om, existerar inte.

MP valde för säkerhets skull att inte kommentera, trots att det var ett givet tillfälle för opinionsbildning. Men i blockpolitikens överenskommelse ingår att i största möjliga omfattning avsäga sig uppdraget som opinionsbildare i sådant som kan skada det stora partiet. Därav blir det tyst om sänkt arbetstid, grön skatteväxling och snabbare utfasning av kärnkraften. Vilket förstås medför att opinionssiffror som visar stöd för dessa åsikter kommer att minska, varvid språkrören kan säga att de går i takt med opinionen. Moment 22 är uppnått.

Det finns ingenting som tyder på att vi i Sverige kommer att ha mer än högst 10 TWh el från vindkraft år 2020. I detta har Vetenskapsakademien helt rätt. Det finns ingen politisk vilja till något annat. Prat? Javisst. Men handling? Inte alls.

Skulle vi uppnå ens 20 TWh krävs politiskt beslut om att kärnreaktorer skall tas ur drift inom inom en inte alltför lång tid. Men något sådant beslut - det vill säga beslut liknande det som är tagit i Tyskland - tänker inte ens de rödgröna ta.

Upplägget med gröna certifikat räcker inte och den gröna skatteväxlingen är numera avvecklad även i de rödgrönas värld, trots att det är just klara signaler om skatteväxling som skulle omdana samhället mer än något annat i grön riktning.

Energidebatten i Sverige står i stort sett och stampar på samma fläck som på 1980-talet. Varenda argument känns igen, överföringskapaciteten från Norrland är fortfarande ett problem, ältandet är evigt, kärnkraftens vänner ser med misstro på allt som inte är radioaktivt.

Det tragikomiska är att det enda som skulle få fart på omställningen är en ny kärnkraftsolycka eller ett terrordåd mot en kärnreaktor. När det kommer blir det panik och samtliga politiker kommer att försöka pladdra bort sitt ansvar. För det är egentligen ansvar det handlar om. Hur tar man ansvar för en kärnkraftsolycka? Avgår som minister och blir ambassadör någonstans?

Och själv minns jag fortfarande vandringen på stranden... Ursäkta, att det blev ett inlägg till om kärnkraften. Men de politiskt förvirrade professorerna i kungliga akademien lockade fram det, genom sin totala oförmåga att läsa och förstå politik.

Yes, mer i sopsäckarna, tillväxt på g...

I detta lilla inslag från Ekot berättas i glada ordalag om att den ekonomiska tillväxten är på g....

Trafiken ökar, liksom koldioxidutläppen, och det ligger mer i sopsäckarna får vi höra. Yes, nu blir vi rikare igen.

Det stora pedagogiska problemet är att politiska kommentatorer, typ Mats Knutsson, aldrig förmår koppla ihop det man kallar ekonomi med miljö.

Politiska kommentatorer tycks fortfarande mena att miljö är ett särintresse och att ekonomiska teorier är naturlagar. Det finns någon sorts uppgivenhet, rent av vidskepelse av voodookaraktär, i dem som fastnat i denna tro.

Maud Olofsson och världen

Maud Olofsson vill inte att svenska staten skall äga företag. Men är glad för att Beijings kommun och staten Kina skall bli delägare i Saab och Volvo.

Jag skulle gärna vilja veta varför Alliansregeringen vill sälja ut svenska statens företag, och förbjuda svenska kommuner att äga verksamheter som konkurerar med privatägande, men applåderar kinesiskt offentligt ägande. Kan Alliansen tänka sig att sälja ut också apotek, SBAB och Vattenfall till kinesiska staten? Eller till Beijing?

Norrmännen kan vara glada över att de inte haft Alliansen som sin regering, då hade oljefyndigheterna sålts ut tll Shell för ett spottsyver medan Mats Odell myst. Och Norge förblivit lillebror till Sverige...

PS!
För att komma undan problemet försökte sig Maud på att likställa kinesiskt offentligt ägande med privat: "För de anställda i Saab är det helt avgörande att det finns privat kapital som kan bidra till att göra Saab lönsamt igen", säger Olofsson med anledning av att offentligt ägda bilföretag i Kina skall rädda svenska bilmärken...

Tacksamhet och måsten...

Det finns mycket att vara tacksam för. Tänker jag efter en dygn med bekymmer. Började sent på kvällen med incheckning på hotellet med mycket bokhyllor på Östermalm i Stockholm.

Fick nyckelkort, trampade tre trappor upp och öppnade dörren till mitt rum. Som visade sig redan vara uthyrt och fullbelagd, med kläder, datorer, plånbok och annat liggande på sängen. Och med ljudet från en dusch i full verksamhet. Blev lätt irriterad, trampade tre trappor ner där det förklaras att ett misstag begåtts... När jag väl fått ett alldeles eget rum satte jag stolen under dörrens handtag för säkerhets skull.

Upp på morgonen. Kommer inte upp. Har ryggskott. Kryper och krälar, drar i mig fem värktabletter, kan inte sitta, går som en pinne de knappt två kilometrarna till SVT. Ser förmodligen ut som en bakfull åldring på väg till ättestupan. Väl nedtryckt i morgonsoffan hinner jag inte säga det jag borde säga.

Nåja, vid hemresan så är tåget försenat. Vi står, en full perrong, på Stockholms Central och ser att tåget blivit försenat och skall gå 12.45 istället för 12.25, trots att klockan redan är 12.50... Härligt, det blir på håret att hinna in till polisstationen i Katrineholm innan de stänger kl 14.00 för att hämta ett nytt pass. Som jag "måste" ha. Missar tiden med några minuter. Står där vackert utan pass, med ryggskott och känner en oändlig tacksamhet och lycka. Och kommer på att "måste" är ett ohyggligt missbrukat ord.

Tacksamhet för att inte bo i ett lerigt och hopplöst flyktingläger. Lycka över att inte riskera få en missil i huvudet. Glad över att få säga och tänka vad jag vill utan att få en polisbatong i skallen. Ohyggligt nöjd med att ha pengar i plånboken så jag kan köpa mat. Tillfredsställd med det finns både läkare och medicin och varm säng för att fixa till ett ryggskott. Vad är då försenade tåg, missade pass, klantig hotellpersonal och tillfällig ryggvärk att gnälla över?

Och "måste" är som sagt ett ohyggligt missbrukat ord i vår del av världen. Jag hörde att Metalls ordförande sa att vi måste höja lönerna så att vi kan konsumera mer, för konsumerar vi mer kan jobbarna få producera mer plåt och gör vi mer plåt minskar arbetslösheten och då kan vi konsumera än mer och därmed efterfråga än mer plåt vilket kan ge bidrag till pensionsfonderna. Jag tror att man behöver fundera på om vi "måste" göra alltmer plåt för att världen ska gå runt och våra liv skall bli bra. Eller om det finns en annan modell...

Sådärja, nu fick jag ihop nåt idag också...:-) Trevlig helg!

Smaklig måltid?

Apropå gårdagens inlägg om mat... Människan är den enda art - brukar det heta - som kan känna empati, den enda civiliserade arten som evolutionen fått fram.

Men människan är, när det gäller, empati ganska överskattad. Det visar varenda krig, varenda massutrotning med ekonomiska, politiska och/eller religiösa motiv.

Allt vad du gör mot min minsta det gör du mot mig, hette det av en tänkare en gång. Så här gör vi mot några ganska små. Men billig mat blir det.

Vi kan bättre. Vi kan ta mig fan bättre!

Samtidshistoria

DN:s ledarskribent idag:

"Socialdemokraterna vill ta från de rika och ge till de fattiga. En så vacker tanke har inte i svensk verklighet att göra."

Civiliserat? Eller ekonomisk högeranarki?

Debatt sedan urninnes tider...

Mats-Erik Nilsson - han som utan att moralisera skrivit böckerna Hemlige kocken och Äkta vara som getts ut här - påminner om följande citat: "Det är inte riktigt, som den okritiska allmänheten gör, att jämföra nutidens tillsatser med frontidens kemikalier".

Han skriver vidare: "Det intressanta med detta uttalande är att det gjordes redan 1960. Yttrandet fälldes på ¨en internationell konferens om livsmedelskontroll och det var en talesman för ett amerikanskt laboratorium som tog till orda. hans försvar för matindustrins tillsatser är ett av många exempel på att debatten långt ifrån är ny."

I snart 50 år har vi således hållit på. Och faktiskt kunde vi redan 1944, i Elin Wägners Väckarklocka, ta del av kritik av livsmedelsindustrins avigsidor. Det som har hänt är att man blivit mer sofistikerad på att manipulera konsumentens smaksinne.

Säga vad man vill, på den politiska arenan är det bara Miljöpartiet som verkligen driver livsmedelskvalitet - oavsett om det ligger i tiden eller inte.

Har ni missat?

Om du missat det: 50 000 människor demonstrerade i Berlin i lördags. Mot vad? Jo, mot kärnkraften.

Man krävde att Tyskland skall stå fast vid beslutet att all kärnkraft skall vara avvecklad före 2020.

Beslutet om att stänga de 17 tyska reaktorerna fattades 2000 av den tidigare rödgröna regeringen.

I Sverige har de rödgröna tvärtom deklarerat att "kärnkraften blir kvar tills den kan avvecklas". Detta ledde till het grön debatt.

Socialdemokraterna lovade heligt så sent som 1995 att kärnkraften skulle avvecklas senast 2010. Här lägger jag ett ideologiskt perspektiv på kärnkraften.

Titta gärna in...

Ons 9 sept Edsbyn, biblioteket kl 19.00
Elin Wägner - mod och inspiration
Läs mer här!


Tors 10 sept Fellingsbro, folkhögskolan kl 12.30
Arr: Föreläsarföreningen
Föreställningen (D)elvis Presley
Läs mer här! För att boka enstaka kvarvarande platser ring 076-7675006!

Du får köpa Första fotstegets moder - antologi om Elin Wägner för 150 kr på onsdagen och Gud älskar att färdas i en rosa Cadillac för 50 kr på torsdagen, om du talar om att du är läsare av bloggen!

Sorry, men kan inte låta bli...

En av de engelska varianterna finns förresten här.

Rättelse...

Hej Mona, Maria, Lasse och Peter! Hoppas ni hade en kul fest igår!

Hörde att Göran Greider var lite besviken på den artikel ni skrev på DN-debatt igår. Jag läste artikeln och skulle i all välmening - och i ännu högre hastighet - vilja tipsa er om en del ändringsförslag. Ja, man kan kalla det rättelser om man är lite fräck.

Nu var er artikel ganska trist. Det är nog inte ni som skrivit den utan några sekreterare eller småsega samordnare. Så det är svårt att göra något vettigt av den. Och tiden är kort, så det får bli på studs, så ni får ursäkta lite stilfel. Måste lägga om ett tak innan regnet kommer...

Hur som: här kommer rättelserna. I rött.

Det är snart ett år till valet, och alternativen i svensk politik blir allt mer tydliga. Sverige behöver en regering som tror på framtiden och har en politik för att möta de stora utmaningarna i vår tid; den höga och växande arbetslösheten, klimatförändringarna och de växande sociala klyftorna.

Det är snart ett år till valet, och det saknas alternativ i svensk politik. De två blocken har fastnat i tillväxtmani och kommer inte att kunna möta de stora utmaningarna i vår tid – deras gemensamma politik skapar höga och växande arbetslöshet, klimatförändringar och växande sociala klyftor.

Sedan vårt samarbete inleddes har vi rödgröna ingått över 40 överenskommelser, långt mer än vad någon annan opposition presenterat så långt före ett demokratiskt val. Detta samtidigt som de borgerliga partierna ännu inte lämnat besked om vilken politik de vill driva under nästa mandatperiod.

Den rådande norm, som värnas av de två blocken, är köpandets och ägandets. Mot detta vill vi ställa varandet och växandet. Vi vill ta nästa steg i samhällsevolutionen, ta steg bort från det gamla tillväxtsamhället till det nya utvecklingssamhället där fri tid, kultur och social närvaro tillåts växa på den materiella tillväxtens bekostnad.

Vi ökar nu takten i vårt arbete för en ny regering. I dag arrangerar vi en gemensam rödgrön familjedag i Kungsträdgården i Stockholm. Vi samlar delar av Organisations- och Kultur-Sverige för att ta del av deras engagemang för hur ett bättre Sverige ska byggas. Tillsammans med alla som bor i Sverige vill vi bygga en bred koalition för en bättre framtid.

Aldrig har vi haft större möjligheter än idag att ta steget in i ett samhälle präglat av livskvalitet, kultur och fri tid. Men då måste vi bryta mot den förhärskande ekonomistiska trossatsen att människan är en ekonomisk varelse, där den eviga tillväxten skall upprätthållas med hjälp av stress, allt mer arbete för att ständigt kunna öka vår konsumtion – långt över vad naturen tål.

Vi tror på Sverige. Vårt land har en historia av att gå före på många samhällsområden. Vi har effektivt kombinerat en god ekonomisk utveckling med full sysselsättning och en bra välfärd för alla.

Vi tror på människan. Vi bär en historia under vilken vi skapat materiell välfärd för att kunna leva goda liv. Men någonstans på vägen gick det snett – vi blev fångar i vårt eget system.

Vi behöver bygga vidare på en sådan framgångsmodell. Globaliseringen och den tekniska utvecklingen ställer krav på nya lösningar och nya idéer. I det arbetet måste vi ompröva en del av de politiska verktyg som vi tidigare använt.

Vi behöver tänka nytt, våga utmana gamla föreställningar. Klimatförändringar, miljöförstöring och stressade människor ställer krav på politikerna. Då måste dessa ompröva de politiska verktyg och målsättningar som de tycks överens om.

Finanskrisen visar att den politik som den moderatledda regeringen lutar sig mot snarare är en del av problemet än en del av lösningen. Sverige halkar efter med en moderatledd regering. Arbetslösheten är i dag högre i Sverige än i EU. Sverige leder inte längre miljöutvecklingen. Vår välfärdsmodell utarmas då regeringen vägrat att ge tillräckliga resurser till skolan och vården.

Finanskrisen visar att den politik som blocken lutar sig mot snarare är en del av problemet än en del av lösningen. Sverige har möjlighet att ta första stegen på en ny väg. Arbetslösheten löser man inte genom att arbeta mer. Miljökrisen löser man inte genom ökad konsumtion. Välfärden utarmas då blocken envisas med att satsa pengar på militär utveckling istället för på skola och vård.

Vi vill modernisera Sverige så att vi åter står starka i det globaliserade kunskapssamhället. Sverige ska bli ett bättre land att leva i. Ett land som investerar i utbildning och som ger alla möjligheter att nå sin fulla potential. Ett land där vi vågar möta framtiden genom att investera i miljövänlig energi och ta ansvar för klimatkrisen i Sverige och internationellt.

Vi vill ta steg bort från ekonomismen och idén att vara på ständig krigsfot. Vi vill att världen skall bli bättre att leva i. Vi vill gå in i ett nytt tidevarv, ett nytt sätt att tänka på utveckling. I en värld där vi vågar möta framtiden genom att leva på ett sätt som alla kan leva alltid – där utveckling betyder såväl ny smart teknik som en hållbar livsstil.


Vi rödgröna partier tänker nu gemensamt vidareutveckla en politik som möter samhällsutmaningarna på sju områden:

Vi tänker utveckla ett politiskt program vi kallar Vision 2030. Inom sju områden kan den sammanfattas så här:

Arbetslösheten. Arbetslösheten är regeringens stora misslyckande och framtidens stora utmaning. Det handlar om att vända tolv procents arbetslöshet till full sysselsättning.

Arbetslösheten. Arbetslöshet är beroende av hur samhället organiseras och på vad som uppfattas som normal arbetstid. Det blir vår uppgift att nu ta till vara på de möjligheter som skapats under alla de år vi effektiviserat, rationaliserat, automatiserat, datoriserat och robotiserat.

Det kräver en ansvarsfull ekonomisk politik med tydliga prioriteringar. Vi vill investera i människor så att de kan ta nya jobb när ekonomin vänder. Vi ser stora behov av att utveckla arbetslivet genom att stärka de anställdas inflytande och få bort osunda arbetsmiljöer. Vi vill också se en nära samverkan mellan stat och näringsliv för att stimulera moderna konkurrenskraftiga företag. Vår gemensamma arbetsgrupp för jobb och ekonomi kommer i början av nästa år att presentera ett gemensamt rödgrönt program för nya och bättre jobb.

Vi ser stora möjligheter att nu gå från det konsumtionsinriktade tillväxtsamhället till det goda utvecklingsamhället där fri tid, kultur och social närvaro tillåts växa på bekostnad av den materiella tillväxten. Det är också på detta sätt vi kan komma tillrätta med den negativa miljö- och klimatpåverkan vår materiellt inriktade livsstil har skapat. Vi har nått ett materiellt moget samhälle och låter nu den fria tiden, kulturen och den sociala närvaron växa och utvecklas.

Kunskapssamhället. Sverige ska konkurrera med kunskap och inte med låga löner. Då krävs bra skolor och att kunskapen kommer alla till del. Vi vill satsa på Sverige som kunskapsnation där allas rätt till bra utbildning garanteras och där goda möjligheter till fort- och vidareutbildning senare i livet är en självklarhet. Vår gemensamma välfärdsarbetsgrupp får därför i uppdrag att arbeta fram gemensamma förslag på utbildningssatsningar.

Kunskapssamhället. Vi vill att Sverige skall bli ett föregångsland när det gäller kunskap kopplad till etik. Vi vill att kunskap och kultur går hand i hand, vi vill utveckla alla kommunala skolor till vackra och statusfyllda utbildnings- och kulturcentra där hela människan ges förutsättningar att utvecklas. Vi är övertygade om att detta är det bästa sättet att försvara demokratiska värden och skapa förutsättningar för trygga människor i en globaliserad värld.


Entreprenörskap för företagande och nya jobb. Sverige ska vara ett land där kreativa entreprenörer och företagare har bra förutsättningar att lyckas förverkliga sina drömmar. Det är i små företag som många av framtidens jobb finns. Vi ger därför ett särskilt uppdrag till vår arbetsgrupp för jobb och ekonomi att ta fram ett gemensamt program för småföretag.
Entreprenörskap för företagande och nya jobb. Sverige skall bli ett land där inbördes hjälp snarare än inbördes kamp skapar goda förutsättningar för entreprenörer och företagare. Vi vill ge ökande möjlighet för självägda företag, för kooperativa företag och för företagare som inte ser ökad, utan bättre, produktion som sitt mål.


Klimatomställningen. Svenska företag ska vara först att ta fram framtidens teknik och driva på den globala utvecklingen. Vi har redan presenterat ett gemensamt klimatprogram med 40 procents minskning av utsläppen i Sverige till 2020. Satsningar ska göras på ny förnybar energi. Ökade investeringar i hållbara transporter ger minskade utsläpp, fler jobb och högre tillväxt. Gröna investeringar skapar både jobb på kort sikt och stärker Sveriges konkurrenskraft.
Klimatomställningen. Det räcker inte med att ställa om till framtidens mer energieffektiva teknik. Vi blir allt fler människor på jorden som konsumerar allt mer, vilket resulterar i att alla de miljö- och energivinster vi gör genom miljö- och klimatsmartare produktion äts upp av att den ökande konsumtionen. Detta brukar kallas för rekyleffekten. Det räcker således inte med gröna investeringar, vi vill genom övergången till utvecklingssamhället minska arbetstiden och konsumtionen.

Denna mandatperiod innebär fyra förlorade år för klimatarbetet. Vi ger nu vår gemensamma arbetsgrupp för klimat och miljö i uppdrag att ta fram ett handlingsprogram för grön omställning och på hur Sverige ska bli världsledande på grön teknik som vi direkt kommer att genomföra om vi vinner valet 2010.

De två senaste mandatperioderna innebär åtta förlorade år för klimatarbetet. Inte ens partier som säger sig prioritera klimatfrågan har förstått att rekyleffekten medför krav på ett nytt sätt att leva och organisera.

De ökande klyftorna. Regeringens politik har medvetet ökat klyftorna i Sverige. Den rikaste fjärdedelen av befolkningen har fått nästan hälften av de borgerliga skattesänkningarna. Den fattigaste fjärdedelen har bara fått drygt sex procent. Män har gynnats framför kvinnor. Pensionärer tvingas nu betala högre skatt än löntagare. Inför valet 2010 kommer vi att presentera en gemensam politik för att bryta dessa orättvisor.
De ökande klyftorna. De senaste regeringarnas politik har lett till ökade klyftor i Sverige. De rika har blivit rikare, de fattigare har blivit fattigare, män har gynnats framför kvinnor. Vi vill därför, som en naturlig del av övergången från tillväxtsamhället till utvecklingssamhället, stegvis gå över alltmer från skatt på arbetstid till skatt på produktionen i sig, samt se till att fördelningen i samhället vilar på medborgarlinjen.


De försäkringslösa. De senaste tre åren med den moderatledda regeringen har lämnat stora hål i våra försäkringssystem. Vi har fått en allt större grupp försäkrings­lösa människor, ett samhällsproblem som är växande. En halv miljon människor har tvingats ut ur a-kassan. Tiotusentals människor riskerar dessutom att nu tvingas ut ur sjukförsäkringen. Dagens system fungerar inte och allt för många människor ramlar mellan stolarna eller tvingas helt lämna försäkringssystemet. För att minska de höga sjuktalen - tiotusentals människor riskerar att ramla ur sjukförsäkringen - vill vi medvetet växla ner tempot i samhället. Dagens system fungerar inte och vi vill avbyråkratisera trygghetssystemen, bygga det på medborgarrätt och finansiera det genom det allmänna skattesystemet. Stora hål har uppkommit i de social trygghetssystemet, under olika perioder under olika regeringar, som valt att prioritera militär verksamhet istället för välfärdens kärna.

Vi rödgröna partier menar att alla ska ges möjlighet att arbeta efter förmåga – arbetslinjen ska gälla. Vår gemensamma välfärdsarbetsgrupp får därför i uppdrag att arbeta fram en ny modell för att våra försäkringssystem ska ta tillvara människors möjligheter och vilja att arbeta. Arbetslöshetsförsäkringen måste stärkas så att människor kan ställa om till nya jobb.
Vi menar att alla som vill skall ha möjlighet till formellt arbete, men också att alla skall ha rätt att kunna välja deltidsarbete för att på det sättet utveckla intressen och sociala engagemang även utanför det formella lönearbetet. Den fundamentalistiska arbetslinje som olika regeringar arbetat med ersätts med solidarisk och frihetlig medborgarlinje.


Kvaliteten i välfärden. Vi står upp för en skattefinansierad välfärd av hög kvalitet. Tydligare och likvärdiga krav ska ställas på alla utförare. Välfärd ska komma alla till del och fördelas efter behov. Vi sätter människors valfrihet framför företags valfrihet att etablera sig där det är mest lönsamt. Välfärdsarbetsgruppen får i uppdrag att till nästa vår presentera kvalitetsprogram för välfärden som vi ska genomföra om vi vinner valet 2010.
Kvaliteten i välfärden. Vi står för en skattefinansierad välfärd, i form av god utbildning, omsorg och sjukvård. Vi vill ställa hårdare krav på alla utförare, samt stegvis utveckla de gemensamt ägda verksamheterna så att de slår ut ägande med vinstsyfte. Vi vill finansiera de ökande resurserna till skola, omsorg, sjukvård och rättsystem genom att stegvis fas ur det militära verksamheten – vi menar att det är det bästa försvaret för vår demokrati.


Detta är några av de besked som vi kommer att leverera framöver. Våra sex gemensamma arbetsgrupper kommer under våren att presentera ytterligare gemensam politik. I god tid före valet 2010 lägger vi fram en gemensam regeringsplattform.
Detta är några av de besked som vi kommer att utveckla framöver. Vi som drömmer om ett annat samhälle, som tror på förändringar, kommer under våren att presentera ytterligare gemensam politik.


Vi vet att Sverige kan bättre. Vi vet att alla mår bättre av ett samhälle som håller ihop. Nu väntar vi på besked från de fyra borgerliga partierna om vad de vill med Sverige de kommande åren. Hittills har deras politik skapat allt färre jobb och ökade klyftor.
Vi vet att människan kan bättre. Vi vet att vi kan resa oss ur myten om den eviga tillväxten, att vi kan stiga av det ekorrhjul där de två blocken vill fjättra oss. Vi väntar på besked från de två blocken om vilka visioner de har, vilken väg de vill gå. Hittills har deras siamesliknande politik skapat mer problem än den löst.