Trött och sådär tråkigt rödbittert? Nej!

Nätet i all ära... Men nog behövs det ett riktigt Magasin också. Med kvalitet och analys. Som kräver lite mer än det vanliga bluddret gör. Det var i alla fall det som fick mig att ta ett beslut under helgen. Vilket framgår längre ner...

I näst senaste nummer hade Ordfront Magasin en artikel om tillväxtsamhället. I den senaste finns en artikel om den internationella debatten som klimatkollapsen kan leda till, för att ta en av de artiklar som du kan kika närmare på via nätet.

Att det är Ordfront som ger ut den svenska upplagan av Le Monde Diplomatique - en av världens ledande politiska tidskrifter - är bara i sin ordning. Tror du att Bonnier eller Schibstedt skulle göra det?

Att det är Ordfront som gett ut Gustav Fridolins Blåsta!, Isabella Lövins Tyst Hav och den bok som har förändrat hela debatten om mat - Hemlige kocken - är ytterligare skäl för att jag under helgen tackade ja till att ingå i Ordfronts styrelse. Det behövs sannerligen samhällskritik, fri från partilojalitet. De som tror att Ordfront är något trist rödbittert och förlegat bör upptäcka att så inte är fallet!

Så här uttalar sig Isabella Lövin om Ordfront:

Jag hade blivit nobbad av flera förlag: bland att ett som säger sig vilja ge ut "aktuella böcker som vågar ställa frågor och väcker reaktioner inom området politik, debatt, reportage, genus och samhällsfrågor". Detta förlag ställde sig frågan "varför skulle just du skriva den här boken". Ett annat förlag tvivlade på att utfiskning var ett tillräckligt kommersiellt ämne. Ordfront ställde ingen av de frågor, utgivningsbeslut fattades på två veckor och jag minns ordet "självklart" i motiveringen....

Och Mats-Erik Nilsson, journalist på SvD som skrev Hemliga kocken och nu också Äkta vara beskriver hur Det stora förlaget och Det lilla pigga förlaget sågade hans bokförslag på några minuter. Ingen ville ge ut en bok om fejkad mat. På vilken hylla ställer man en sådan...? Och så fortsätter han:

Av någon anledning gav jag inte upp. jag satte mig med ett exemplar av Svensk Bokhandels senaste katalog. Och så gjorde jag en systematisk genomgång, sida för sida. Var gömde sig den undersökande journalistik och de lite mer djuplodande granskningarna? Fanns det verkligen inget förlag , bland alla dessa hundratals, som gav ut fackböcker som i någon mening kunde kallas samhällskritiska? Som kunde låta mig berätta om den mat vi faktiskt sätter i oss?

Jag kanske läste slarvigt, men jag hittade bara ett enda....

Så det fanns goda skäl att tacka ja till att ingå i Ordfronts styrelse!