söndag 11 mars 2007

Miljöpartiets gröna färg liknar alltmer militärens...

Med viss förvåning har jag tagit del av Miljöpartiets linje när det gäller militära satsningar. I riksdagsdebatten om svensk trupp utomlands kunde vi för första gången höra följande glada tillrop från riksdagens talarstol: "Miljöpartiet välkomnar att vi utökar trupper utomlands!" Någon reaktion från de gröna efter Gustav Fridolins avslöjande i Kalla Fakta har vi inte heller hört. Förvånande!

Det parti som borde stå för civila interntionella insatser har steg för steg låtit den gröna färgen bli ett med militärens väpnande insatsstyrkor - det rödgröna samarbetet symboliseras av blodfläckar på gröna kläder...

Fortfarande lägger skattebetalarna i Sverige ner drygt 40 miljarder kronor på det militära försvaret. Till noll i nytta. En given grön linje vore att avveckla det militära försvaret och använda 20 miljarder till att bygga upp internationella sjukvårdsteam, som kan sättas in för att hjäpa till i flyktingläger, vid klimatkatstrofer och på andra ställen där männsikor lider. De övriga 20 miljarderna skulle kunna användas till skola och rättsystem. Då, och först då, skaffar vi ett starkt försvar för det demokratiska samhället. Det, och inget annat, vore grön politik! Finns det ingen kvar i miljöpartiet som vågar stå för detta?







Krig är fred, granatgevär är civila, USA styr inte FN-strykorna i Afghanistan. Ångström bland övriga partister som inget vill se?

15 kommentarer:

  1. Heja, än finns det hopp!

    SvaraRadera
  2. Mp:s partistyrelse beslöt redan i slutet av februari att nu får det vara nog i Afghanistan - vilket Fib-Kulturfront lagt märke till och berömt. Däremot har mp inte sagt nej till att former av militär medverkan i FN-beslutade fredsaktioner. Sådant har mp alltid i princip stött, också under de många år Birger Schlaug var språkrör! Hälsningar Per Gahrton, utrikesansvarig i mp:s partistyrelsen (till kongressen i maj)

    SvaraRadera
  3. Svar till Per Gahrton:
    Du tycks övertolka det beslut som miljöpartiets partistyrelse tog. Peter Eriksson förklarar såhär: ”Om USA:s krig fortsätter eller om den svenska regeringen vägrar ställa tydliga krav gentemot FN och USA för en fortsatt svensk FN-insats, ser vi det dock nödvändigt att ändra vår hållning till att den svenska truppinsatsen bör kallas hem."

    "Med andra ord, inget krav på att svenskarna omedelbart skall lämna Afghanistan", skriver miljöpartiets ledamot i Försvarsberedningen, Annika Nordgren-Chrinsen på sin blogg Falköpingskvaller.

    Så har du, Per, uppfattningen att miljöpartiets partistyrelse anser att "nu får det vara nog med Afghanistan" så bör du nog tala om det för din partiledning. De har inte förstått det. Tvärtom - och nog ska man väl lita på partiledningen alltid... Tyvärr får dom lugnare i försvarsfrågan när du slutar. Det bådar inte gott!

    SvaraRadera
  4. Miljöpartiet fick ur sig kritik efter det att nedanstående upprop offentliggjrodes i Aftonbladet och DN.

    Vart är Sverige egentligen på väg ?
    Sedan årsskiftet 2001/02 har Sverige trupper i Afghanistan. 250 man ingår i den Nato-ledda International Security Assistance Force, ISAF. Regeringen utvidgar nu den svenska militära insatsen.
    Vi protesterar mot Sveriges deltagande i kriget i Afghanistan. Det strider mot den traditionella svenska neutralitetspolitiken och 200 års fredlig utrikespolitik.
    I praktiken har Sverige, för första gången i modern historia, dragits in i ett krig där mänskliga rättigheter dagligen kränks och där civila dödas i dagliga bombningar.
    USA har öppet förklarat att det inte respekterar Genèvkonventionen i Afghanistan och har som ockupationsmakt förhindrat att krigsförbrytare lagförs.
    ISAF är ingen FN-styrka, utan en Nato-styrka, som sedan 2006 tagit över alltmer av USAs ”krig mot terrorismen”.
    Afghanerna behöver inte fler utländska soldater. De behöver mat, kläder, husrum, sjukvård och återuppbyggnadshjälp. De 300 miljoner kronor som Sverige årligen satsar på trupperna i Afghanistan, borde användas till en kraftig ökning av den civila hjälpen.

    Vi kräver:
    Ta hem de svenska trupperna från Afghanistan – öka den civila hjälpen!

    Stockholm, februari 2007

    Hans Alfredson Ronny Ambjörnsson Bo Cavefors Peter Curman Thage G. Peterson Tom Heyman Peter Hjukström Gösta Hultén Stefan Lindgren Eva Moberg Birger Schlaug Margareta Zetterström

    SvaraRadera
  5. Som miljöpartist skäms jag för partiets glidande hållning i frågan om Afghanistan och hoppas att Birgers starka engagemang för avveckling av militären vinner gehör inom miljöpartiet. Vi skulle kunna bli ett föredöme i världen genom att hjälpa till med sjukvård där det behövs istället för att göra som alla andra, det vill säga skicka militär. Birger skrev förut någon gång att militär och vapen finns det för mycket av, läkare och medeciner finns det för lite av. Det är så sant och miljöpariet borde ta till sig detta istället för att bli som alla andra.

    SvaraRadera
  6. Min enkla fråga till Birger är: Vem skall garantera säkerheten på marken i ett land där civilbefolkningen behöver nödjälp? De civila hjälporganisationerna drar sig ur när läget är för farligt. Vi kan vilja skicka hur många sjukvårdsteam som helst, men de kan inte åka dit där de behövs, om läget är för farligt. Ta t.ex. Afghanistan. Svenska Afghanistan Kommittén har sagt att deras närvaro förutsätter närvaro av internationell trupp (Isaf), annars måste de lämna på grund av säkerhetsläget. Jag menar inte att Sverige skall skicka vad som helst, var som helst, när som helst. Men när det gäller principen vill jag ändå illustrera min inställning genom att spetsa till det lite:

    Skall vi säga till människor som upplever folkmord, massvåldtäkter och elände bortom allt förstånd, att ”Sverige skickar ingen militär insats, oavsett FN-mandat och pågående övergrepp, det får andra länder göra.” I så fall vem? Bara USA? Eller ska vi säga att ni får slåss färdigt först, sedan kommer vi med våra sjukvårdsteam?

    Hälsningar,
    Annika

    SvaraRadera
  7. Jag tolkar Annikas argumentation som om det inte är tillräckligt matcho att vara läkare, sjuksköterska eller psykolog där krig eller annan väpnad konflikt råder. Men det är naturligtvis lika riskfyllt, lika farligt och minst lika uppoffrande som att vara militär i FN-förband.

    Min frågeställning är: Världen har inte ont om militär och vapen, men väldigt ont om sjukvård och mediciner. Om nu alla satsar på militär i första hand, varför är det inte rationellt om någon satsar på den civila krishanteringen?

    Just nu har vi en situation där vi i Sverige satsar 40 miljarder kronor på militären – och huvudsyftet är att skicka 1200 uniformsklädda män och kvinnor till EU-trupp för insatser i FN:s anda... Mycket pengar för lite folk, skulle jag vilja säga. Används hälften av pengarna på internationella sjukvårds- och krisbehandlingsteam får vi mycket för pengarna – vi har till och med nytta av det i fredstid…

    Dessutom: vilken har rätt (Annika och Peter Eriksson eller Per Gahrton) när det gäller vilken uppfattning som miljöpartiet numera har i frågan om svensk trupp i Afghanistan?

    I övrigt var Annika den som, under sina fyra år i riksdagen, fick mig att inse att något land måste gå före och avveckla militären och satsa på verkligt försvar för demokratin. Den insikten tackar jag för.

    SvaraRadera
  8. Birger, din skickliga retorik till trots, jag tror faktiskt inte att man kan tolka min argumentation "som om det inte är tillräckligt matcho att vara läkare, sjuksköterska eller psykolog" Du känner mig bättre än så :-)

    Du försöker också få det till ett renodlat motsatsförhållande mellan att delta i internationell militär krishanering och civil sådan. Det är det inte, snarare försöker jag ju peka på att det handlar om både-och. Om man menar att väpnade hjälpinsatser ibland är motiverade, ja då bör man också bidra själv när alla civila resurser uttömts. Det främta argumentet för det är att lindra nöd och lidande, och att förhoppningvis möjliggöra civila åtgärder för att bygga fred (det gör man inte med vapen). Sjukvårds- och kristeam - hur nödvändigt som helst! Men är det bara amerikaner som skall möjliggöra deras arbete?

    Att sedan merparten av resurserna, arbetet och engagemanget skall ligga på den konfliktförebyggande sidan, det är alla eniga om (i alla fall i miljöpartiet) och här händer det för lite, för långsamt, Men det är inget argument för att säga att svensk trupp inte skall bidra utomlands.

    Jag tror det vore bra om så många som möjligt vänder blickarna mot vår nya regeringens brådska att närma Sverige till NATO med deltagande i NRF och anti-terroristaktioner i Medelhavet samt ytterligare satsningar på JAS.

    SvaraRadera
  9. Men om inte Sverige tar på sig rollen att utveckla det civila samarbetet gör ingen det. Sverige, Irland, Finland och Österrike borde gå före och bygga upp en civil insatsstyrka. Världen klarar sig utan ett tusental till soldater från Sverige.

    Det finns en massa oroshärdar i både Asien och Afrika där det är avgörande med civila insatser nu. Det är nytänkande, att komma rusande med militär när USA, å förlåt de fick visst FN-mandat när hela världen var i chock, kallar är att stödja deras geopolitiska intressen för olja och gas.

    Det vore säkrare för människor skickade att hjälpa till med sjukvård, demokrati, ekonomisk utveckling och infrastruktur om de uppfattades som neutrala och inte NATO-lakejer.

    Fred bygger man men inte med militära insatser utan med civila. Man kallar denna hållning naiv, men vi har bevisat gång på gång att militär intervention inte fungerar, ofta dör fler i interventionen än innan, ofta sås fröet till nästa krig när "vinnaren" tar för sig för mycket. Om halva vår försvarsbudget gick till civilt internationellt arbete med konfliktförebyggande fokus. Om vi gick ur EU och blev strikt neutrala och därmed trovärdiga som oberonde förhandlingspart, då skulle vi kunna bli världsledande på fredsarbete. Nu är vi bara en tyst stödpelare till stora EU-länder när de röstar igenom nationella agendor genom EU-beslut och får dem därmed presenterade som respektabla.

    Carl Schlyter, EU-parlamentariker, mp

    SvaraRadera
  10. Birger vill nedrusta. Polisen är släkt med militären. Hur vill Du organisera gränsskyddet mot maffian?

    SvaraRadera
  11. Svar till Ingvar Nilsson:

    Militären är inte förmögen att göra gränsinsatser mot civila hot.

    Min uppfattning är att de dryga 40 miljarder som idag pumpas in i militären, numera i främsta syfte att hålla tusentalet soldater i annat land,bör användas för internationella insatser i form av sjukvårdsteam etc, samt till att försvara demokratin i vårt land, genom satsningar på skola och rättsystem - hela rättskedjan behöver stärkas, inte minst för att komma tillrätta med diskriminering, smuggling, miljöbrott, ekonomiska brott och våldsbrott.

    SvaraRadera
  12. Det vore trevligt om vi fick utrett vilken politik som miljöpartiet står för: Densom Per Gahrton hävdar, eller den som Peter Eriksson och Annika Nordgren Christensen står för.

    SvaraRadera
  13. Fredsfrågan är en fråga som har slunkit oss ur handen. Det är ett bevis för det som Mill skriver om i "Om frihet", om inte en fråga diskuteras så förlorar man arrgumenten för den. Det är det som jag tror har hänt inom mp, vi har inte tillräkligt hållit diskussionen om militären vid liv och därför har inte diskussionen mot militären varit stark nog.

    Nu har vi som är pacefister i partiet en lång väg framför oss för att kunna återfå en rimmlig hållning i dessa frågor.

    SvaraRadera
  14. När tar mp avstånd från svensk trupp i Afghanistan?
    Är det bara FIB-Kulturfront som uppfattat att Gahrtons uppfattning är den rätta?? Kanske har kfml(r) också förstått det. Men inga andra.

    SvaraRadera
  15. En fråga som ständigt dyker upp är om det alltid är fel med internationella militära insatser. Om inte, vem skall rycka in?

    1. Nej, det är säkert inte alltid fel med militära internationella insatser.

    2. Det finns relativt gott om militärer som kan rycka in.

    3. Däremot finns det på tok för få läkare och sjuksköterskor - och för lite läkemedel och sjukvårdsutrustning.

    4. Hälften av årets militärbudget - vars främsta mål nuförtiden är att skicka något tusental soldater till EU-trupp för insatser i världen - uppgår till 20 miljarder kronor.

    5.De pengarna gör marginell nytta genom dessa soldater - men skulle göra enorm nytta för civila, humanitära insatser som sjukvård och läkevård.

    6.Som grön anser jag att ett grönt parti, som säger sig vilja avveckla militären, inte skall hålla den under armarna genom att omrusta till internationella uppdrag istället för att avrusta - särskilt när pengarna skulle göra offantlig nytta för internationella sjukvårdsinsatser.

    7. Man frågar sig oroligt om mp också skall öppna upp för att svenska JAS-plan skall användas för att spana - och då och då släppa en lagom elegant missil för att slå ut grupepr som hotat svensk EU-trupp.

    8. Det är ett tragiskt misstag att de gröna applåderat svensk medverkan i EU:s stridsgrupper. Det är ett dubbelt tragiskt misstag att man i den praktiska realiteten - inte retoriken - står bakom USA:s agerande i Afghanistan. Uppriktigt sagt tror jag att partilednigen skulle få på moppe om frågan ställdes på sin spets på nästa kongress.

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.