Erkännes, jag fattar inte...

Det händer saker som går utöver min fattningsförmåga. (Det krävs nog fan inte så mycket, hör jag ett antal läsare muttra...).

För det första fattar jag inte varför unga borgare pläderar för ökat personval samtidigt som de tövar, våndas och tvekar att som personer leva upp till stolta löften om sin egen integritet.

Huvudtipset inför onsdagens votering om FRA blir att tre borgerliga riksdagsledamöter får tillstånd att rösta mot regeringens förslag - sker detta är det förstås ingen slump. Alliansen klarar ju tre avvikare... I övrigt måste borgarna i riksdagen stötta den gamla östtyska idén att staten har rätt att öppna brev, annars faller den kommunistis... f´låt, den borgerliga regeringens förslag.

För det andra fattar jag inte hur man kan vara för EU-bygget och samtidigt vara mot det nya fördraget. Ska man bygga upp ett fungerande EU, på det sätt som anges i målsättningarna, så är vetorätten ett hinder och överföring av mer makt till EU en logisk följd. Det har alltid stått klart att EU skall skaffa sig en gemensam utrikespolitisk identitet samt bygga upp ett gemensamt försvar. Varför låtsas man något annat?

För det tredje fattar jag inte hur miljöpartister kan acceptera sitt partis gullande med militariseringen inom EU - vilket fortsatte när Försvarsberedningen presenterade sitt förslag. Till skillnad från vänstern tar ju inte mp avstånd från Nordic Battlegroup.

För mig är partiets kovändning när det gäller EU:s stridsgrupper ett lika stort svek som det som Torbjörn Fälldin levererade när han godkände laddande av ny kärnreaktor, trots absolut löfte om motsatsen - enda skillnaden är att det skett smygande, utan större debatt i partiet (trots att Per Gahrton blev så förbannad att han lämnade sitt uppdrag som ansvarig i partistyrelsen).

För det fjärde fattar jag inte varför Holland spelar så så bra fotboll. För det femte fattar jag inte hur fler än fyra procent av väljarna har mage att svara med ordet Sverigedemokraterna på frågan vilket parti man skulle rösta på om det var val idag. För det sjätte fattar jag inte hur helikoptrar ges rätt att snoka över hustaken... För det sjunde fattar jag inte att det idag kommer att bli det kvartsmiljonte besöket på denna blogg...

Grattis Jimmie Åkesson....

Precis som miljöpartiet redan på 80-talet, och embryot till kvinnoparti senare, kunde påverka politik och retorik i de etablerade partierna har också sverigedemokraterna lyckats utanför riksdagen.

Regeringen gör nu det som detta parti föreslår i sitt partiprogram. Ställer krav på försörjning och bostad för att barn skall få komma till föräldrar som fått uppehållstillstånd.

Och sd kan vara trygga i den förvissningen att sossarna inte kommer att återställa detta, hur mycket man nu än hojtar. Barn drabbas hårdast, påpekar Peter Eriksson och Rädda Barnen.

Göran Hägglund kan nu, förhoppningsvis med rodnande kinder, ställa sig bakom Gudrun Schymans utrop: Död åt familjen! Just kristdemokraterna är väl det parti, som mest av alla, borde ha ideologiska skäl att motsätta sig att familjer splittras. Men hållningslöshet saknar gräns i kd. Det närmaste jag kan komma är chefen i Bofors som under värsta smuggeltiden berättade i teve att han gick i kyrkan varje söndag, för att på måndag kränga vapen.

Jag frågade inför sverigedemokraternas senaste riksårsmöte, där man antog ett program för bland annat anhöriginvandring, hur lång tid det skulle dröja innan några etablerade partier hakade på för att kunna slåss om deras potentiella väljare. Drygt ett halvår tog det.

Sverigedemokraterna oroar yrvakna partistrateger

Så har då riksdagspartier börjat gå på kurs för att lära sig bemöta Sverigedemokraterna. Det berättas i tidskriften Riksdag och Departement som bland annat intervjuat en kursledare från den antirasistiska stiftelsen Expo. Denna säger: "Nu är man skraj på riktigt i partierna".

Suck. Ända sedan Ny demokratis dagar har åsikter, liknande dem som Sd har, funnits i partifloran. Men de etablerade partierna har på riksnivå inte brytt sig om att debattera med dess förespåkare. Tvärtom har man istället använt svepande formuleringar för att avfärda dem. Och uppträtt som om man varit för fin för att tala med dem. Sanslöst dålig strategi!

Och nu har man då fått ändan ur vagnen och vaknar upp - och finner sig behöver köpa in kurser från Expo för att bemöta de stapelvaror av åsiker och argument som man tidigare avfärdat. Sorry, uppvaknandet kommer för sent. Vi kommer att få in Sd i riksdagen efter nästa val. Och det är inte Sd:s förtjänst. Det är de etablerade partiernas snorkighet som skapat deras plattform. Och visst finns det åtskilliga äldre gråsossar vars åsikter stämmer ganska hyggligt med ett parti som avskyr invandring, homosexuella och bensinskattehöjningar...

Jag skrev i min bok Svarta Oliver och Gröna Drömmar att Ny Demokrati var något som skapades av oss andra som deltog i den offentliga debatten. Med goda avsikter satt vi - politiker, kulturfolk, journalister och andra etablerade tyckare - i tevesofforna och förnekade att det, vid sidan av alla fördelar, också finns problem med kulturkrockar. Människor kände inte igen sig och sprang i flock till Ian och Bert. Vi jagade iväg dem dit. Med goda avsikter födde vi ondskan i form av Ny demokrati. Med den goda avsikten att tiga ihjäl Sd har man nu närt dem istället.

Sd:s framgång visar att Sverige är en del av EU

Jag minns så väl när jag som språkrör för mp titt som tätt besökte Skåne. Vid några tillfälle deltog jag i teveprogram med Lasse Holmqvist - någon gång kompletterad med sidekicken Cavalli Björkman och publik hämtad från Handelskammaren för att få applåderna på rätt ställe. Intervjuarna ansåg mig vara provinsiell och teknikfientlig därför att jag var kritisk till medlemskap i EU och till råga på allt svuren motståndare till kärnkraft...

Själva var de, i egenskap av skåningar, internationella och europeiserade... I Malmöområdet säger idag 11,5 procent att de skulle rösta på Sverigedemokraterna... Vilket torde vara i samklang med hur främlingsfientliga partier ligger till i Europa. Så på den punkten hade ju herrarna helt rätt. Skåningar är europeiserade...

Tro inte att du är svensk, lille vän.

Jag har tagit en tur med kajaken i gryningen. Kommer hem lagom till frukost. Ensam frukost idag. Kollar nyheterna på nätet och hamnar på Federleys blogg - där låter han Goggelsannonser dra in en slant. Just nu var det Sverigedemokraterna som gjorde reklam. Grattis Federley! Så blir det när man säljer ut sin integritet för att få en slant att dra en överbetald champange på Stureplan. Killen kallar sig grön liberal. Kan ingen skydda varumärket "grön"?

Läser igenom Sverigedemokraternas förslag till nytt invandrarprogram, som skall antas i slutet av nästa vecka på deras riksårsmöte. Undrar om jag platsar i Sverige.

Jag räknas som invandrare nämligen. I mitt sista val till riksdagen blev jag den invandrarkandidat som fick flest personröster. Ja, i själva verket den enda som räknas som invandrare som kom in med hjälp av personröster. Det visste du inte, eller hur? Jag pratar ju flytande svenska och är ganska blond.

I Sverigedemokraternas program kan man läsa om anhöriginvandring:

Den härboende personen skall påta sig försörjningsansvar för den anhörige under en femårsperiod och skall dessutom betala en engångssumma, uppgående till ett prisbasbelopp, som ett bidrag till statens utgifter för den anhöriges svenskundervisning och övriga anpassningskostnader.

Den härboende personen skall inte ha mottagit socialbidrag under minst ett år innan ansökningen sker.

Den härboende personen skall kunna erbjuda en bostad av rimlig storlek.

Paret samlade anknytning till Sverige skall vara större än till något annat land. Detta gäller dock inte om den härboende personen är svensk medborgare eller har varit boende i landet i minst 25 år.
Bägge parter skall underteckna en anpassningsförklaring där man förbinder sig att delta i det svenska samhällslivet efter bästa förmåga och att följa svenska lagar och regler.

Jag kan konstatera att min familj inte platsat om Sd fått bestämma.

Var så säker: det kommer att finnas etablerade partier som inför valet suger åt sig en del av detta. Minns hur mycket av Ny demokratis flyktingpolitik som riksdagen gjorde till sin... Ny Demokrati föreslog bland annat att man skulle ta fingeravtryck på asylsökande, att man skulle skärpa regler för anknytningsinvandring, stoppa ekonomiska flyktingar, införa visumtvång, främja återutvandring samt att man ska lägga mer resurser på att hjälpa flyktingar i närområdet. Dessa idéer blev verklighet.

Det är en tröst för en före detta grön politiker att veta att det parti som är mest vaccinerat mot främlingsfientlighet är De gröna, som enligt Sören Holmbergs och Co:s undersökningar (sid 273 ff) varit det minst xenofobiska och mest kosmopolitiska partiet. Trots sin EU-negativa hållning. Eller om det är just därför. Ni vet det där med att världen är större än EU.

Nu ska jag passa på att avslöja en hemlighet: under de partiledaröverläggningar vi hade på den tid jag var språkrör så var vänsterpartiet synnerligen ointresserat av biståndsfrågan. Hur det är nu vet jag inte, men då var det en våldsam skillnad på partiledarens retorik utåt och hennes engagemang inåt.

På skoj gick jag in på Federleys blogg igen. Det enda av ideologisk karaktär var en ny reklamsnutt för en sverigedemokratisk blogg.

Sahlins krav bäddar för Sverigedemokraterna.

I går krävde Mona Sahlin att mp och v måste släppa kravet på att Sverige skall lämna EU. Annars kan det inte bli något fortsatt, intimare, samarbete.

Det är ett ytterst märklig, för att inte säga dumdristigt, krav Sahlin nu framför.

Skulle mp och v lämna sitt utträdeskrav skulle de lämna fältet fritt för Sverigedemokraterna att som ensamt parti inta denna hållning. Snacka om att ge Åkesson och Co en extra, alldeles egen, valfråga!

Dessutom: I sak innebär det formella, men i allra högsta grad vilande, utträdeskravet inte ett dyft för det konkreta dagliga rödgröna samarbetet.

Idag önskar dessutom SvD:s ledarsida att Mona Sahlin skall lycka i sitt uppsåt.

Sahlin och SvD i skön förening bäddar för Sverigedemokraterna. Hur tänker dom? Alls?

Så trist, Maria....

Kommer hem från en tur med kajaken. Ser att Maria Wetterstrand, som jag håller för den redigaste politikern i Sverige, berättar i DN att hon tackat nej till att debattera med Sverigedemokraterna i TV8.

- Jag hade ingen lust att ägna en söndagseftermiddag åt att ägna dem uppmärksamhet.

Jag minns när de gamla partierna sa exakt samma sak på åttiotalet. Då ville man inte slösa tid med att diskutera med miljöpartiet.

Tänk vad tiden går. Och värderingarna förskjuts...

Jag tror inte att det handlar om att ägna en söndagseftermiddag åt sverigedemokraterna, jag tror att det handlar om att ägna en söndagseftermiddag åt demokratin och människors rätt till information.

Det är bättre att ta debatten nu, mer än tre år före nästa val, än i en valrörelse då slagord och retorik kan förblinda de flesta.

Det var genom överrumpling som Ny demokrati tog sig in i riksdagen, när folk fick känna dem bättre åkte de ur. Lär av detta! Det är nu, inte om tre år, man hinner genomlysa sd på ett seriöst sätt.

Maria Wetterstrand är en av dem som med absolut trovärdighet skulle kunna göra detta - hon har för vana att debattera kompetent, sakligt och engagerat utan de svagheter som Mona Sahlin tyvärr visade upp i sin debatt med Åkesson.

Luktar det illa ska man reagera i tid.

Sahlin v/s Åkesson: Gnöla inte på att Sd får debattera, Ohly!

Vinnare och förlorare i gårdagens debatt mellan Jimmie Åkesson och Mona Sahlin?

Största förlorare blev Lars Ohly. Han hävdade, efter debatten, att partier som inte finns i riksdagen inte heller bör beredes plats i teve. Demokrati är större än så, Ohly!

Åkesson blev en annan förlorare. Han hävdade att diskriminering av invandrare inte finns i Sverige. Herregud, har karln inte gått utanför sitt partikansli?

Mona Sahlin blev den tredje förloraren. Hon påstod att det var "osvenskt" att tycka som Sverigedemokraterna, som om vi som bor i Sverige är finare och mer kulturellt utvecklade än folk i andra länder där värre partier än sd finns... Förresten var ju Ny demokrati än värre.

En fjärde förlorare är Henrik Brors, på DN - den man som en gång fick hela löpet i krigsrubriker på sin egen tidning för sitt eget tyckande om Göran Persson - som skriver så här: "Det är en svår balansgång för de etablerade partierna, och för medierna, hur de nu ska hantera Sverigedemokraterna."

Nej, det är faktiskt ingen svår balansgång. Sd finns, har vuxit ganska kraftigt därför att det finns människor som säger sig vilja rösta på dem. Då skall de behandlas som ett inslag i den offentliga debatten på ett schysst sätt. Det är upp till de andra partierna, och andra debattörer, att förmå detta partis sympatisörer att överge Åkesson. Klarar man inte det så blir sd ett riksdagsparti efter nästa val. Sådana är spelreglerna.

Dessutom: När vi som försvarar en "generös" flyktingpolitik - vilket verkligen inte Mona Sahlins parti gjort under de senare åren! - debatterar med kritiker så är det alltid olyckligt när man låtsas bort momentana ekonomiska kostnader och kulturkrockar. Människor känner inte igen sig då - det var just detta misstag som gjorde att Ny Demokrati en gång kom in i riksdagen.

Det är också en dålig taktik att stigmatisera sd på ett överdrivet sätt. När sossar, moderater och folkpartister vill göra ett stort nummer av att sd vill förhindra homosexuella par att adoptera så blir det patetiskt. Jag minns vilket liv det blev när De gröna, som första parti, beslöt att alla, oavsett sexuell läggning, skall ha rätt att prövas på samma villkor - och det var för mindre än tio år sedan! Då stod sossar, moderater och de andra på samma sida som Åkesson.

Och aborter, som Sahlin tog upp, där har sd samma uppfattning som kd och en majoritet i Europa - inga aborter efter tolfte veckan. Det kan vi tycka hur illa om som helst, men det är ju inte trovärdigt att måla ut det som något extremt. Och, ska vi vara ärliga, så är det etiska problem när - eller åtminstone om - man på sjukhusen kan få foster att överleva utanför livmodern i trettonde veckan samtidigt som man aborterar i artonde. (Hur som helst: när den tekniska möjligheten för överlevnad närmar sig abortgränsen blir det problem). Det är löjligt att låtsas som om detta inte utgör ett problem värt att diskutera. Men det är ju lätt för mig att säga - jag är inte politiker längre.

Det jag beklagar mest är dock varför inte De gröna tagit sig an debatten på riksnivå. Det är ju De gröna som är sd:s ideologiska motpol, något man kan vara stolt över. Det enda parti som garanterat inte kommer att folkpartiseras inför nästa val för att sno tillbaka röster från Sd...

Sverigedemokrater har stöd av kyrklig ledare i Sverige: "Jag ser inga moraliska hinder för dödsstraff".

När Aduktusson i TV8 låter Sverigedemokraternas partiordförande Jimmie Åkesson debattera med folkpartiets partisekreterare så kommer frågan om dödsstraff upp. Några enskilda sverigedemokrater har uttalat att man inte ser moraliska hinder för dödsstraff. Men de är inte ensamma. Det finns företrädande för kristna rörelser i Sverige som framför samma åsikter. Generalsekreteraren för Svenska Evangeliska Alliansen - där bland annat kristna friskolor, Livets ord och pingstförsamlingar samverkar - anser samma sak.

Det låter ju inte klokt. Men döm till min förvåning när jag får ta del av en intervju i Dagen med generalsekreterare Stefan Gustavsson. Han säger

- Som jag ser det finns inga absoluta teologiska eller moraliska hinder för dödsstraff.

- Jag tycker att vi i Sverige är lite naiva när vi gör en så enorm skillnad mellan dödsstraff och livstids fängelse. Visst finns det en principiell skillnad. Men livstid - om vi nu verkligen menar livstid - innebär ju i praktiken att man tar en människas liv. Man har rätt att andas och äta, men inte mycket mer.

- Jag ser inga tvingande teologiska eller moraliska invändningar mot dödsstraff; det är en fråga upp till varje land.

Vad är det som finns i skuggorna, och vars åsikter samfund och kyrkor tycks acceptera genom att inte reagera? Det är tydligen mer känsligt med frågan om kvinnliga präster än med företrädare som anser att det inte finns moraliska invändningar mot dödsstraff. Men, det kanske inte finns teologiska invändningar?

För någon dryg vecka sedan skrev jag en blogg om C.S.Lewis, författaren till Narnia och en rad kristna böcker. Det blev ett Herrans liv, om man får uttrycka sig så. Jag påpekade nämligen att C.S.Lewis förordade dödsstraff och ansåg att kristna bör få döda fiender, åtminstone i krig, med känsla av "glädje och hängivenhet". Orsaken till denna glättiga attityd till att leka Gud och få avgöra vilka som skall dödas är, enligt Lewis, att "kristna tror att vi människor lever i evighet". Boken trycks gång på gång, senast med en baksidetext om att Lewis har "knivskarpa argument". Efter mitt inlägg har nu förlagschefen sagt att man inför nästa tryckning skall införa ett förord som modifierar denna åsikt - det vill säga det behöver inte vara knivskarp argumentation som leder fram till en positiv syn på dödsstraff...

Borde inte den kristna rörelsen i Sverige fundera över var man står i dessa grundläggande frågor - inte för att det kanske kan kännas pinsamt att beblandas med sverigedemokrater utan för att frågan i sig är viktig. Om inte annat för sökare och andra som är intresserade av värdefrågor.

Hur ska Mona Sahlin hantera miljöpartiet?

Ett problem för den tidigare rödgröna majoriteten är att många traditionella socialdemokratiska väljare avskyr miljöpartiet. Och få hade mp som andra bästa parti. Man tyckte faktiskt betydligt bättre om borgerliga partier, visade SCB:s undersökningar.

Ett antal konservativa socialdemokrater valde förmodligen bort miljöpartiet genom att rösta på något borgerligt parti, det blev åtminstone för mycket med både Perssons stil och grön politik. Att ha miljöpartister i regeringen skulle ju kunna leda till bevarat skydd för vargar, höjd bensinskatt, grön skatteväxling, höjt bistånd, avvecklad kärnkraft och generös flyktingpolitik. Då står man t o m närmare Sverigedemokraterna.

Den rödgröna majoriteten hade förmodligen gått bättre om inte miljöpartiet tjatat ända in i målgång om regeringssamverkan. Man borde istället ha gjort upp regeringsfrågan efter valet, inte för att man älskade varandra utan för att man behövde varandra för att hålla Alliansen borta.

Till och med SCB:s undersökning efter valet (!) visar att mp har mindre stöd än de borgerliga partierna hos sosseväljare.

Detta är ett av Mona Sahlins alla dilemman. För att inte tala om Vanja Lundy-Wedin, vars LO vill öppna upp för mer kärnkraft och Margot Wallström som har mycket svårt för miljöpartiets EU-kritiska hållning.