En dag i kinesisk domstol

Det skrivs i svenska tidningar att Hu Jintao, som besöker Sverige, är världens mäktigaste man. Det stämmer inte. Den kinesiska konstitutionen ger inte sin president lika mycket makt som t ex den amerikanske presidenten har. Vi vet mycket litet om den kinesiska konstitutionen i Sverige. Vi har mest skaffat oss föreställningar.

Det är det jag tänker på när jag sitter i en domstol i Beijing. Den lille mannen, som skall dömas, sitter nedklämd mellan två bastanta poliser i uniform. Han har handklovar och böjt huvud. Han har redan erkänt och sagt sig villig att betala böter på 5000 yuen. Det är lika mycket i svenska kronor. Det är en årslön, eller mer, för honom.

Den lille mannen hade hävdat sin rätt att hämta sopor genom att slå en konkurrent på truten. Problemet är att det var konkurrentens distrikt och att den raka högern fått den andre att stupa med skador på ögonbrynsbenet som följd.

Den lille mannen har tillgång till försvarsadvokat. Men denne säger inte mycket, har inte fått se handlingarna innan domförhandlingarna och tycks inte vara någon större stjärna. När domaren ber den åtalade att resa sig så reagerar han blixtsnabbt. De bastanta poliserna hinner inte med utan kommer liksom på efterkälken. Domaren tittar lite ironiskt på dem. Situationen känns lätt absurd.

Domaren är strikt men vänlig när han läser upp domen. Den åtalade, som skadat en lagligt registrerad medborgare i Beijing, har erkänt sitt brott, accepterat att betala sina böter och döms därför endast till 6 månades fängelse.

I salen sitter några vänner till den lille mannen. De tittar frågande på mig och de övriga västerlänningar som fått speciellt tillstånd att följa rättegången. Kanske är de tacksamma mot oss. Kanske hade domen blivit hårdare om vi inte suttit där. Vad vet jag. Kanske är alltihop ett spel.

Rättsystemet i Kina är under utveckling. ”Det går åt rätt håll”, säger advokaterna vi träffar medan de sänker blicken. Det säger man på svenska ambassaden också. Utan att sänka blicken. Det går åt rätt håll. Men det är långt kvar.

Dödsstraffet är något självklart i Kina. Över 90 procent av kineserna är för dödsstraff, enligt opinionsmätningar. I USA är det drygt 62 procent. Större är inte skillnaden i attityd.

”Det folkliga stödet för dödsstraff är ett problem”, säger en ung kines som jag träffar. Han studerar juridik. ”De inom partiet som skulle vilja avveckla dödsstraffet har mycket litet stöd i befolkningen. De som är motståndare till dödsstraff är minoritetsbefolkningar och kapitalister - stora ekonomiska brott medför ofta dödsstraff. I USA kanske det inte är så. Där drabbar väl dödsstraff bara fattiga svarta, eller?”

”Inte riktigt bara, men nästan”, säger jag.

”Dödsstraff är en del av vår historia. Det kommer att försvinna så småningom. Kanske innan det försvinner i USA”, säger han medan amerikansk rockmusik dånar i högtalarna och vi beställer in ytterligare en omgång öl.

Kinesisk öl är helt okej.

Sverigedemokrater har stöd av kyrklig ledare i Sverige: "Jag ser inga moraliska hinder för dödsstraff".

När Aduktusson i TV8 låter Sverigedemokraternas partiordförande Jimmie Åkesson debattera med folkpartiets partisekreterare så kommer frågan om dödsstraff upp. Några enskilda sverigedemokrater har uttalat att man inte ser moraliska hinder för dödsstraff. Men de är inte ensamma. Det finns företrädande för kristna rörelser i Sverige som framför samma åsikter. Generalsekreteraren för Svenska Evangeliska Alliansen - där bland annat kristna friskolor, Livets ord och pingstförsamlingar samverkar - anser samma sak.

Det låter ju inte klokt. Men döm till min förvåning när jag får ta del av en intervju i Dagen med generalsekreterare Stefan Gustavsson. Han säger

- Som jag ser det finns inga absoluta teologiska eller moraliska hinder för dödsstraff.

- Jag tycker att vi i Sverige är lite naiva när vi gör en så enorm skillnad mellan dödsstraff och livstids fängelse. Visst finns det en principiell skillnad. Men livstid - om vi nu verkligen menar livstid - innebär ju i praktiken att man tar en människas liv. Man har rätt att andas och äta, men inte mycket mer.

- Jag ser inga tvingande teologiska eller moraliska invändningar mot dödsstraff; det är en fråga upp till varje land.

Vad är det som finns i skuggorna, och vars åsikter samfund och kyrkor tycks acceptera genom att inte reagera? Det är tydligen mer känsligt med frågan om kvinnliga präster än med företrädare som anser att det inte finns moraliska invändningar mot dödsstraff. Men, det kanske inte finns teologiska invändningar?

För någon dryg vecka sedan skrev jag en blogg om C.S.Lewis, författaren till Narnia och en rad kristna böcker. Det blev ett Herrans liv, om man får uttrycka sig så. Jag påpekade nämligen att C.S.Lewis förordade dödsstraff och ansåg att kristna bör få döda fiender, åtminstone i krig, med känsla av "glädje och hängivenhet". Orsaken till denna glättiga attityd till att leka Gud och få avgöra vilka som skall dödas är, enligt Lewis, att "kristna tror att vi människor lever i evighet". Boken trycks gång på gång, senast med en baksidetext om att Lewis har "knivskarpa argument". Efter mitt inlägg har nu förlagschefen sagt att man inför nästa tryckning skall införa ett förord som modifierar denna åsikt - det vill säga det behöver inte vara knivskarp argumentation som leder fram till en positiv syn på dödsstraff...

Borde inte den kristna rörelsen i Sverige fundera över var man står i dessa grundläggande frågor - inte för att det kanske kan kännas pinsamt att beblandas med sverigedemokrater utan för att frågan i sig är viktig. Om inte annat för sökare och andra som är intresserade av värdefrågor.