Så trist, Maria....

Kommer hem från en tur med kajaken. Ser att Maria Wetterstrand, som jag håller för den redigaste politikern i Sverige, berättar i DN att hon tackat nej till att debattera med Sverigedemokraterna i TV8.

- Jag hade ingen lust att ägna en söndagseftermiddag åt att ägna dem uppmärksamhet.

Jag minns när de gamla partierna sa exakt samma sak på åttiotalet. Då ville man inte slösa tid med att diskutera med miljöpartiet.

Tänk vad tiden går. Och värderingarna förskjuts...

Jag tror inte att det handlar om att ägna en söndagseftermiddag åt sverigedemokraterna, jag tror att det handlar om att ägna en söndagseftermiddag åt demokratin och människors rätt till information.

Det är bättre att ta debatten nu, mer än tre år före nästa val, än i en valrörelse då slagord och retorik kan förblinda de flesta.

Det var genom överrumpling som Ny demokrati tog sig in i riksdagen, när folk fick känna dem bättre åkte de ur. Lär av detta! Det är nu, inte om tre år, man hinner genomlysa sd på ett seriöst sätt.

Maria Wetterstrand är en av dem som med absolut trovärdighet skulle kunna göra detta - hon har för vana att debattera kompetent, sakligt och engagerat utan de svagheter som Mona Sahlin tyvärr visade upp i sin debatt med Åkesson.

Luktar det illa ska man reagera i tid.

Sahlin v/s Åkesson: Gnöla inte på att Sd får debattera, Ohly!

Vinnare och förlorare i gårdagens debatt mellan Jimmie Åkesson och Mona Sahlin?

Största förlorare blev Lars Ohly. Han hävdade, efter debatten, att partier som inte finns i riksdagen inte heller bör beredes plats i teve. Demokrati är större än så, Ohly!

Åkesson blev en annan förlorare. Han hävdade att diskriminering av invandrare inte finns i Sverige. Herregud, har karln inte gått utanför sitt partikansli?

Mona Sahlin blev den tredje förloraren. Hon påstod att det var "osvenskt" att tycka som Sverigedemokraterna, som om vi som bor i Sverige är finare och mer kulturellt utvecklade än folk i andra länder där värre partier än sd finns... Förresten var ju Ny demokrati än värre.

En fjärde förlorare är Henrik Brors, på DN - den man som en gång fick hela löpet i krigsrubriker på sin egen tidning för sitt eget tyckande om Göran Persson - som skriver så här: "Det är en svår balansgång för de etablerade partierna, och för medierna, hur de nu ska hantera Sverigedemokraterna."

Nej, det är faktiskt ingen svår balansgång. Sd finns, har vuxit ganska kraftigt därför att det finns människor som säger sig vilja rösta på dem. Då skall de behandlas som ett inslag i den offentliga debatten på ett schysst sätt. Det är upp till de andra partierna, och andra debattörer, att förmå detta partis sympatisörer att överge Åkesson. Klarar man inte det så blir sd ett riksdagsparti efter nästa val. Sådana är spelreglerna.

Dessutom: När vi som försvarar en "generös" flyktingpolitik - vilket verkligen inte Mona Sahlins parti gjort under de senare åren! - debatterar med kritiker så är det alltid olyckligt när man låtsas bort momentana ekonomiska kostnader och kulturkrockar. Människor känner inte igen sig då - det var just detta misstag som gjorde att Ny Demokrati en gång kom in i riksdagen.

Det är också en dålig taktik att stigmatisera sd på ett överdrivet sätt. När sossar, moderater och folkpartister vill göra ett stort nummer av att sd vill förhindra homosexuella par att adoptera så blir det patetiskt. Jag minns vilket liv det blev när De gröna, som första parti, beslöt att alla, oavsett sexuell läggning, skall ha rätt att prövas på samma villkor - och det var för mindre än tio år sedan! Då stod sossar, moderater och de andra på samma sida som Åkesson.

Och aborter, som Sahlin tog upp, där har sd samma uppfattning som kd och en majoritet i Europa - inga aborter efter tolfte veckan. Det kan vi tycka hur illa om som helst, men det är ju inte trovärdigt att måla ut det som något extremt. Och, ska vi vara ärliga, så är det etiska problem när - eller åtminstone om - man på sjukhusen kan få foster att överleva utanför livmodern i trettonde veckan samtidigt som man aborterar i artonde. (Hur som helst: när den tekniska möjligheten för överlevnad närmar sig abortgränsen blir det problem). Det är löjligt att låtsas som om detta inte utgör ett problem värt att diskutera. Men det är ju lätt för mig att säga - jag är inte politiker längre.

Det jag beklagar mest är dock varför inte De gröna tagit sig an debatten på riksnivå. Det är ju De gröna som är sd:s ideologiska motpol, något man kan vara stolt över. Det enda parti som garanterat inte kommer att folkpartiseras inför nästa val för att sno tillbaka röster från Sd...

Sverigedemokrater har stöd av kyrklig ledare i Sverige: "Jag ser inga moraliska hinder för dödsstraff".

När Aduktusson i TV8 låter Sverigedemokraternas partiordförande Jimmie Åkesson debattera med folkpartiets partisekreterare så kommer frågan om dödsstraff upp. Några enskilda sverigedemokrater har uttalat att man inte ser moraliska hinder för dödsstraff. Men de är inte ensamma. Det finns företrädande för kristna rörelser i Sverige som framför samma åsikter. Generalsekreteraren för Svenska Evangeliska Alliansen - där bland annat kristna friskolor, Livets ord och pingstförsamlingar samverkar - anser samma sak.

Det låter ju inte klokt. Men döm till min förvåning när jag får ta del av en intervju i Dagen med generalsekreterare Stefan Gustavsson. Han säger

- Som jag ser det finns inga absoluta teologiska eller moraliska hinder för dödsstraff.

- Jag tycker att vi i Sverige är lite naiva när vi gör en så enorm skillnad mellan dödsstraff och livstids fängelse. Visst finns det en principiell skillnad. Men livstid - om vi nu verkligen menar livstid - innebär ju i praktiken att man tar en människas liv. Man har rätt att andas och äta, men inte mycket mer.

- Jag ser inga tvingande teologiska eller moraliska invändningar mot dödsstraff; det är en fråga upp till varje land.

Vad är det som finns i skuggorna, och vars åsikter samfund och kyrkor tycks acceptera genom att inte reagera? Det är tydligen mer känsligt med frågan om kvinnliga präster än med företrädare som anser att det inte finns moraliska invändningar mot dödsstraff. Men, det kanske inte finns teologiska invändningar?

För någon dryg vecka sedan skrev jag en blogg om C.S.Lewis, författaren till Narnia och en rad kristna böcker. Det blev ett Herrans liv, om man får uttrycka sig så. Jag påpekade nämligen att C.S.Lewis förordade dödsstraff och ansåg att kristna bör få döda fiender, åtminstone i krig, med känsla av "glädje och hängivenhet". Orsaken till denna glättiga attityd till att leka Gud och få avgöra vilka som skall dödas är, enligt Lewis, att "kristna tror att vi människor lever i evighet". Boken trycks gång på gång, senast med en baksidetext om att Lewis har "knivskarpa argument". Efter mitt inlägg har nu förlagschefen sagt att man inför nästa tryckning skall införa ett förord som modifierar denna åsikt - det vill säga det behöver inte vara knivskarp argumentation som leder fram till en positiv syn på dödsstraff...

Borde inte den kristna rörelsen i Sverige fundera över var man står i dessa grundläggande frågor - inte för att det kanske kan kännas pinsamt att beblandas med sverigedemokrater utan för att frågan i sig är viktig. Om inte annat för sökare och andra som är intresserade av värdefrågor.