Nyhetsjournalistik som bluffpoker...

"När nyhetsjournalister driver kampanj vill de inte själva stå för sin åsikt. De jagar i stället fram en expert som de kan gömma sig bakom. Har experten fel ståndpunkt får hon/han inte vara med. Då ringer journalisten vidare tills man hittar någon annan."

Det hävdar Bo Rothstein på DN-Debatt. En artikel som fått oförtjänt lite uppmärksamhet. Gissa varför...

Känner igen det där från politiken. Det hände då och då att man fick frågor från journalister när ett drev gick - sa man något som inte passade in i drevets egen logik så blev man självfallet inte citerad.

Två exempel: När Laila Freivalds kritserades,och fick lämna regeringen, för att hon gjort tvärtemot partiprogrammet och köpt sin hyresrrätt så ringde några journalister av någon anledning till mig - kanske för att man visste att jag ansåg henne vara en synnerligen otrevlig politiker. Men när jag framförde att det kanske var resultat av ett familjeråd så lade man snabbt på luren. Allvarligt talat: varför skulle hon bestämma i familjen bara för att hon var statsråd?

Vid ett annat tillfälle ringde man och ville ha min synpunkt på att Britta Leijon, som var demokratiminister, ville ha rösttvång i riksdagsval, dvs att alla måste rösta. Jag berättade att det ville hon inte alls, det där var en tidningsanka. Då lade man på luren för det ville man inte höra. Och medier, inte minst ledarredaktioner, kunde ostört skriva hur korkad hon var... För det var ju så roligt att skriva att en demokratiminister i en sosseregering skulle tvinga folk att rösta. Sanningen var inte alls lika kul.

En bekant berättade för en tid sedan att han på stan blivit tillfrågad av ett teveteam från en av de stora tevekanalerna. Vad tyckte han om ett inslag i ett program med så kallad undersökande journalistik som just sänts? Han hade "fel" åsikt, så man valde bort honom. Folket skulle ju vara upprört, inte resonerande.

Så journalister är alltför ofta som alltför många politiker: de jagar bekräftelse på något de vill ha bevisat. Jodå, det gjorde jag också emellanåt när jag var politiker.

Än värre blir det när man i utredningar söker bekräfta ett ideologiskt redan fattat beslut. Gissa om det förekommer!

Så trist, Maria....

Kommer hem från en tur med kajaken. Ser att Maria Wetterstrand, som jag håller för den redigaste politikern i Sverige, berättar i DN att hon tackat nej till att debattera med Sverigedemokraterna i TV8.

- Jag hade ingen lust att ägna en söndagseftermiddag åt att ägna dem uppmärksamhet.

Jag minns när de gamla partierna sa exakt samma sak på åttiotalet. Då ville man inte slösa tid med att diskutera med miljöpartiet.

Tänk vad tiden går. Och värderingarna förskjuts...

Jag tror inte att det handlar om att ägna en söndagseftermiddag åt sverigedemokraterna, jag tror att det handlar om att ägna en söndagseftermiddag åt demokratin och människors rätt till information.

Det är bättre att ta debatten nu, mer än tre år före nästa val, än i en valrörelse då slagord och retorik kan förblinda de flesta.

Det var genom överrumpling som Ny demokrati tog sig in i riksdagen, när folk fick känna dem bättre åkte de ur. Lär av detta! Det är nu, inte om tre år, man hinner genomlysa sd på ett seriöst sätt.

Maria Wetterstrand är en av dem som med absolut trovärdighet skulle kunna göra detta - hon har för vana att debattera kompetent, sakligt och engagerat utan de svagheter som Mona Sahlin tyvärr visade upp i sin debatt med Åkesson.

Luktar det illa ska man reagera i tid.

Ge EU chansen!

EU fyller 50 år. Det firas med gemensamt inlägg av Fredrik Reinfeldt och Margot Wallström på DN-debatt. Man skriver att EU är ett bra medel för att lösa dagens stora problem - som miljö, ekonomi, demokrati och säkerhet.

Men några av de mest centrala delarna för att EU skall utvecklas på just dessa områden motverkas aktivt av just moderater och socialdemokrater. EU-motståndare är ofta mer positiva till goda beslut.

Ekonomi: Båda partierna motsätter sig överstatliga beslut om en gemensam lägsta kapitalskatt inom EU. Trots att detta är ett naturligt inslag på en marknad med frihet för kapital.

Miljö: Båda partierna motsätter sig överstatliga beslut om en gemensam lägsta koldioxidskatt inom EU. De motsätter sig också det mest centrala inom all miljöpolitik: en miljögaranti som medför att varje land ges rätt att ställa högre miljökrav än de minimikrav som unionen beslutat.

Demokrati: Båda partierna applåderar att EU alltmer agerar med en röst på den internationella arenan. Men detta är inte självklart förenligt med ökad demokrati. Tvärtom ökar kraven på en "effektiv" beslutsordning. Men en fokusering på effektivitet leder till att demokrativärdena nedprioriteras (Sydsvenskan).

Säkerhet: Socialdemokrater och moderater ställer sig bakom att EU-trupp, inkl svensk trupp, ingår i den USA-ledda International Security Assistance Force. Det ökar inte med automatik säkerheten för EU. Tvärtom likställs EU, och därmed också Sverige, i betraktarens ögon med det USA som är huvudfiende.

Att Reinfeldt och Wallström skriver en gemensam artikel om EU är inte bara tecken på deras gemensamma EU-politik, utan än mer på de låsningar som finns i deras partier när det gälle att göra det bästa möjliga av den Union som finns. Det blir nästan patetiskt att det ofta är EU-motståndare som driver krav - t ex verklig miljögaranti och majoritetsbeslut för lägsta miljöskatter - som faktisk skulle utnytta Unionens kraft på ett hållbart sätt.