David mot Goliat...

I miljöpartiet börjar nu striden om EU. I ett antal debatter skall de som vill ha kvar en vision om att Sverige skall lämna EU möta dem som vill ta bort denna vision från partiprogrammet.

Det uppseendeväckande är att båda språkrören ställer upp i debatterna. Det lär här och var uppfattas som ren utpressning, eftersom var och en inser att båda rörens trovärdighet riskerar att rämna om partiets medlemmar röstar emot dem.

Skulle det trots allt bli ett nej så har partiets medlemmar visat att de ännu inte drabbats av auktoritetstroende, att den grönanarkistiska ådran finns kvar och att en grön David kan vinna över en statsrådshungrande Goliat.

Ställer man sig bakom språkrören krav så kommer partiet å andra sidan på DN:s ledarsida att åter hyllas som modernt. Vad nu det är värt... Herregud, modernt kan ju rosa sandaler, spånplattor, Jan Björklund och strypkoppel också vara.

Av nostalgiska skäl hoppas jag att rören inte gör som Ingvar Carlsson i den avslutande tevedebatten inför folkomröstningen om EU - när argumenten tröt tittande han rakt in i kameran och sa: "Lita på mig!" Det var då jag tappade all tidigare vunnen respekt för Ingvar Carlsson.

Han borde sagt: "Tänk själva!"

Till miljöpartiets Davidsöner- och döttrar kan jag hänvisa till en sosse som fick både mig och Per Gahrton att framstå som duvungar. Partiets Goliatar kan säkert känna styrka och tillförsikt här.

För övrigt har de två rören satt sina fötter i de forna kommunisternas bo, Peter verkade föga road medan Maria var mer diplomatisk. Ohly själv är nog nöjd med att de båda rören vill slopa utträdeskravet.

Argumenten tryter...

Ibland undrar man om inte argumenten i EU-debatten tryter... Här från den irländska kampanjen...

Det vill säga från den avhållna folkomröstningskampanjen om den EU-konstitution som frångår det mesta av vad vi tidigare ansett att en grundlag skall innehålla, nämligen hur demokratiskt förankrade beslut skall fattas.

EU:s variant innehåller hur politiken skall se ut - vilket bara kan ändras om alla medlemsländer är eniga. Ramen för vad väljare i nationella val kan besluta blir allt snålare tilltagen. Lägg till det FRA etc och vi ser hur de politiska eteblissemangen i Västerlandet och Kina närmar sig varandra i synen på demokrati...

Mp på väg byta fot i EU-frågan??

Ska Miljöpartiet hålla kvar vid kravet på EU-utträde. Det tycker inte partistyrelsemedlemmen - tillika Maria Wetterstands nyanställda språkrörssekreterare(!) - Anders Wallner, som på sin blogg skriver att "det är orimligt att som parti driva att Sverige ska lämna EU".

Anders Wallner skriver vidare:

Min bild av unga gröna idag, som nästan alla har rest i Europa och är uppvuxna med täta kontakter med vänner i hela världen via Internet, är att vi är mer positiva till europeiskt samarbete än äldre gröna.

Det kommer även motioner till Grön Ungdoms årsmöte med krav på att utträdeskravet tas bort från partiprogrammet - och att GU skall driva detta på kommande mp-kongress.

Vad finns att säga om detta? Ja, för det första kan man konstatera att det i partiledningen - och kring denna - förmodligen finns ett allt svagare stöd för utträdeskravet. I miljöpartigruppen som arbetade i regeringskansliet var Anders Wallners syn väl representerad på nyckelposter.

Jag är ganska övertygad om att den yttersta ledningen svär ve och förbannelse - eller åtminstone suckar djupt - över partiets utträdeskrav, och nog ser medlemmarna i partiet som ett hinder för ett "modernare grönt parti" eller något sådant. Ordet "modernt" används ju titt som tätt även av den gröna partiledningen som en definition av den politik man företräder - tydligen helt omedveten om att även rosa plastskor och strypkoppel kan vara modernt.

Det som syns mig mest märkligt är emellertid att företrädarna inte tar tillfället i akt, varje gång frågan kommer upp i intervjuer, att tala om varför man har utträdeskravet kvar. Istället surrar man lite generat om att man inte driver frågan och att den inte är ett hinder för regeringsmedverkan, vilken den naturligtvis inte är. Moderaterna ville redan för länge sedan avveckla landstingen, men var aktiva där ändå...

Det man kan fundera över vad gäller strategi är om det är så smart att överge utträdesfrågan när i så fall bara vänsterpartiet och sverigedemokraterna kan komma att ha med det i nästa valrörelse.

Även i sakfrågan finns förstås anledning att fundera. Anders Wallner skriver att unga gröna är för samarbete i Europa, vilket äldre gröna inte skulle vara. Känner jag inte alls igen. Gröna studenters språkrör - riksdagsledamot Max Andersson tycks snarast vara den i partiet som är hårdast EU-motståndare, åtminstone om man får tro hans blogg. Äldre gröna har mig veterligen alltid varit för samarbete, de flesta var under min tid som rör snarast kosmopoliter. Partiets grånande skara har mig veterligen alltid förordat överstatliga beslut i en omfattning som inte ens moderater och sossar accepterat - t ex majoritetsbeslut om lägsta miljöskatter, gemensam lägsta koldioxidskatt, lägsta golv - men inte tak - för miljökrav.

Jag tillhör inte de som är absoluta motståndare till medlemskap i EU, eller ens att Sverige när det blir naturligt, vilket det förmodligen blir så småningom, byter till euro. Men det vore väl aningen märkligt att byta fot i ett läge när EU satsar allt mer på militär upprustning, en gemensam militär identitet, en gemensam utrikestalesman och kräver fortsatt groteskt stopp för länder som vill gå före när det gäller miljökrav på produkter och processer.

Ska man byta fot bör man rimligen vänta till något positivt ur grön synvinkel inträffat i unionen. Eller åtminstone formulera vad som krävs för att man skall lämna utträdeskravet. Då skulle vi ju plötsligt få en intressant EU-debatt, istället för genant mumlande.

PS! En läsbar version av förslaget till ny EU-grundlag finns här. Bäst att läsa själv, för både EU-vänner och EU-motståndare har en viss förmåga att citera, för sitt syfte, lämpliga delar...

Per Gahrton och jag kan kasta oss i väggen....

– Folket har inte valt de där slängkapporna i EG-domstolen. De är oavsättliga. De deltar inte i något offentligt samtal, de fattar beslut och sedan är det locket på.

Det sa Morgan Johansson (s) och tidigare folkhälsominister i riksdagen igår. Sedan fortsatte den yrvakne Morgan:

– Vi har varit naiva när det gäller EG-domstolens roll.

Jag kan upplysa dig, Morgan, att EU-lag står över svensk lag. Det är liksom grejen med EU, typ. Morgan fortsätter i gammal god garthonsk stil:

- Det är ju inte klokt.

Som om folkhälsoministern vaknat upp ur ett icke helt nyttigt rus slår han sedan fast en outslitlig sanning:

– Då ska de här juristerna sitta och bestämma över vilka tidningar som ska få leva och vilka som ska få dö. Vad kommer härnäst? Bostadspolitiken? Eller någon av våra grundlagar?

Men, snälle Morgan, det är liksom vitsen med EU. Inte ens den där miljögarantin, som sosseriet pratade så mycket om inför folkomröstningen, gäller. Rätten att gå före och ställa högre miljökrav på produkter gäller inte. Så Kalifornien hade inte platsat i EU:s mer sovjetiserade centraliseringsiver.

– Om man tar EU-kommissionen i hand så får man räkna fingrarna efteråt för att veta om de verkligen är kvar. För har de tagit ett lillfinger tar de hela handen, sedan tar de hela armbågen och sedan klättrar de upp över axlarna också, fortsatte Morgan Johansson i i gårdagens riksdagsdebatt.

Per Gahrton och jag själv kan kasta oss i väggen. Vi har aldrig lyckats ta i så pass, ens i vår glans dagar... Med sådana sossar på barrikaderna är det inte undra på att folkets tilltro till EMU är svagt, vilket gårdagens mätning visar. Tur att för Merkel att hon inte tvingas tas med denna man, utan får nöja sig med den blide Reinfeldt.

När man hört mullret från f.d. folkhälsoministern så funderar man på vilket parti han tillhör, om han är utsänd från sossekansliet för att inför EU-parlamentsvalet norpa väljare från junilistan, v och mp.

Och själv minns jag när jag tappade en stor dos förtroende för sossarna. Det var när Ingvar Carlsson, i slutdebatten inför folkomröstningen om medlemskap i unionen, under sitt avslutande inlägg tittar rakt in i tevekamran, rakt in i våra vardagsrum, och säger: "Lita på mig!"

Han borde sagt: "Tänk själva!"

Ge EU chansen!

EU fyller 50 år. Det firas med gemensamt inlägg av Fredrik Reinfeldt och Margot Wallström på DN-debatt. Man skriver att EU är ett bra medel för att lösa dagens stora problem - som miljö, ekonomi, demokrati och säkerhet.

Men några av de mest centrala delarna för att EU skall utvecklas på just dessa områden motverkas aktivt av just moderater och socialdemokrater. EU-motståndare är ofta mer positiva till goda beslut.

Ekonomi: Båda partierna motsätter sig överstatliga beslut om en gemensam lägsta kapitalskatt inom EU. Trots att detta är ett naturligt inslag på en marknad med frihet för kapital.

Miljö: Båda partierna motsätter sig överstatliga beslut om en gemensam lägsta koldioxidskatt inom EU. De motsätter sig också det mest centrala inom all miljöpolitik: en miljögaranti som medför att varje land ges rätt att ställa högre miljökrav än de minimikrav som unionen beslutat.

Demokrati: Båda partierna applåderar att EU alltmer agerar med en röst på den internationella arenan. Men detta är inte självklart förenligt med ökad demokrati. Tvärtom ökar kraven på en "effektiv" beslutsordning. Men en fokusering på effektivitet leder till att demokrativärdena nedprioriteras (Sydsvenskan).

Säkerhet: Socialdemokrater och moderater ställer sig bakom att EU-trupp, inkl svensk trupp, ingår i den USA-ledda International Security Assistance Force. Det ökar inte med automatik säkerheten för EU. Tvärtom likställs EU, och därmed också Sverige, i betraktarens ögon med det USA som är huvudfiende.

Att Reinfeldt och Wallström skriver en gemensam artikel om EU är inte bara tecken på deras gemensamma EU-politik, utan än mer på de låsningar som finns i deras partier när det gälle att göra det bästa möjliga av den Union som finns. Det blir nästan patetiskt att det ofta är EU-motståndare som driver krav - t ex verklig miljögaranti och majoritetsbeslut för lägsta miljöskatter - som faktisk skulle utnytta Unionens kraft på ett hållbart sätt.