BeE(8): "Och svenskar kunde plötsligt heta Herr Padda..."

Berättelsen om Emily fortsätter, i detta avsnitt berättar hon bland annat om sin längta att bli riktig kines, problemet med namn och hur svenskar plötsligt kan få de mest märkliga namn... Tidigare avsnitt: 1, 2, 3,4, 5, 6 ,7. Bilden från Xinjiang, många kazaker är nomader.

Far hade ju inte hängt med riktigt och han blev överraskad av att jag plötsligt blivit stor nog att börja skolan. Och när jag sedan började prata om att gå i en kinesisk skola, så blev det för mycket. Han blev så arg. Jag hade aldrig sett honom så arg. Han svor åt mig och skrek:

- Akin Åsgui!

Det betyder fy fan. Han hade aldrig använt sådana ord till mig tidigare, hade aldrig varit arg på mig. Nu blev jag så rädd.

Han ville att jag skulle gå i en kazakskola, lära mig att läsa kazakiska tidningar och böcker så att jag skulle kunna läsa för honom när han blev gammal och fick tid att sitta ner.

Mina bröder hade gått i bondeskolan längre ut på landet, där hade de haft möjlighet att under skoltid vakta familjens eländiga kor - och efter skolan kunna ta en lov över de intilliggande åkrarna för att plocka med sig lite korn och vete som bönderna lämnat kvar på fälten.

Förutom bondeskolan fanns det en kazakisk skola och en kinesisk skola i vår trakt. I den kazakiska skolan talade man förstås kazakiska. Man lärde sig kinesiska som andraspråk. I den kinesiska skolan talade man kinesiska som förstaspråk och engelska som andraspråk.

Det lät så spännande med engelska! Och kunde man bara tala kinesiska så skulle man nog kunna bli en riktig kines som kunde få det så mycket bättre än vad vi kazaker hade.

Och med engelska kanske man skulle kunna prata med hela världen…

- Duger inte kazakskolan åt damen, skrek far. Skäms mitt eget barn för att vara kazak?

Ja, så var det. Jag skämdes. Till slut fick jag min vilja igenom. Så liten jag var. Jag började i den kinesiska skolan. Och jag blev sämst i klassen. Jag förstod ju inte ett ord. Kinesiskan var som rena rama… kinesiskan!

Men problemen började faktiskt redan före skolan. Jag ville ju ha ett kinesiskt namn också! Och nu ska ni få höra hur krångligt det kan vara med namn...

Jag heter egentligen, på kazakiska, Kadisha Hushayin. Men skulle jag börja i kinesisk skola så ville jag ha ett namn som inte skrek ut att jag var kazak. Men vad skulle det bli?

Jag fick hjälp av mina syskon. Kunde inte Su Juan vara bra? Jovisst. Det lät fint. Och det lät mycket kinesiskt. Su var från början min farfars efternamn, han tillhörde hui-folket, som talar kinesiska. Juan betyder vacker. Och vem vill inte vara det? Så Su Juan fick det allt bli.

Det visade sig snart finnas ett litet problem med det här namnet: Su är förkortning för Sovjet. Och Sovjet var fiender till Kina när jag började skolan. Men detta var inte det största problemet. Det uppstod istället när man skulle bestämma de kinesiska tecknen för mitt förnamn. Krångligt?

Låt mig förklara! Det blir en liten lektion i kinesiska…

Jag heter alltså Kadisha på mitt eget språk, men när man översätter till kinesiska så uttalas det Hadexia, och det skrivs med tre kinesiska tecken. De tre tecknen skall låta som Ha, De och Xia. Men det finns många olika tecken, med helt olika betydelse, som kan låta så…

När mina föräldrar, som inte kunde kinesiska, gick till myndigheten för att registrera mitt namn så blev det den kinesiska tjänstemannen som fick att välja tecken för mitt namn.

Den tjänstemannen var inte speciellt snäll. Eller också kunde han inte så många tecken. För Ha valde han nämligen tecknet som betyder att man skrattar, för De valde han tecknet som betyder dygd och för Xia valde han tecknet som betyder ner eller dåligt.

Ser man tecknen tillsammans kan man utläsa att jag har dålig dygd och att man skrattar när man ser mig.

När jag kom till skolan så skrattade man förstås, och jag blev jag mobbad. Så gick det med försöket att bli riktig kines!

Hade tjänstemannen i vår lilla by varit snäll, eller kunnat fler tecken, så hade han säkert valt trevliga tecken! För Xia hade han t ex kunnat välja tecken för regnbåge eller tecknet för sommar.

Nu är det inte bara jag som råkat illa ut när det gäller namn. Många svenskar har faktiskt också drabbats - utan att ha en aning om det! Jag läste att företagare och säljare som kommit till Kina skaffat visitkort med sitt namn skrivet med kinesiska tecken. Resultaten blev ibland ganska komiska.

En herre vid namn Malm döptes till Herr Häst, eftersom den första stavelsen Ma kan skrivas med tecknet som betyder häst. Men han kunde lika gärna ha fått tecknet för hampa, mor, eller padda. Alla dessa ord uttalas nämligen ma på kinesiska, men med olika betoning, och de skrivs med olika tecken. Ingen frågade förstås herr Malm om han ville heta Herr Häst, Herr Mor eller herr Padda istället…

När herr Malm fått slut på sina visitkort ringde han till ett tryckeri för att beställa nya. Översättaren hade ingen aning om att han hette Herr Häst på de förra, så nu fick han heta Herr Hampa. Värre hade kanske varit om han fått heta Herr Padda…

Tidigare var det besvärligt också för stora kända svenska företag, som t ex Ericsson och ABB. Dessa förekom under flera olika namn på den kinesiska marknaden. Men så länge uppdragsgivarna fick vackra exotiska tecken på sina kort var de nöjda…

Detta var förstås inte så bra för affärerna, men det är nog ändå värre för ett barn att bli mobbat för sitt namn.

Fortsättning följer.