Shabby chic... 4

Tack för i år, slut för i år.

Gott nytt! 

Vad passar bättre, om man nu skall fullfölja Shabby-projektet jag fastnat i, än följande festbild från 1998...:-)

Shabby chic... 3

Shabby chic...2

Shabby chic... 1

Skit samma vad?

– Alla som känner mig vet att jag är en resultatpolitiker... Det ska hända något, säger Maud Olofsson.

Hända något. Skit samma vad, uppenbarligen. Inget svenskt statsråd lär ha kostat Sverige så mycket som Maud Olofsson. Men den som ansvarat för så erbarmligt usla affärer för staten (PostNord, Neuron...) uppskattas av näringslivet där Maud numera har en radda fina uppdrag, bland annat i Svenskt Näringslivs styrelse. Säger inte det nåt?

Tomtar, politiker och vi andra

Besk sanning från Per Lager..

Tystnaden är alla tankars moder. ..

Jag tror inte att Gud finns, tror således inte heller att Jesus var Guds son.

Men däremot anser jag att huvudpersonen i Nya Testamentet var en god filosof. Om han verkligen funnits i den tappning som beskrivs i Bibeln bryr jag mig inte så mycket om. Men storyn är bra, väldigt mycket av vad berättelsens Jesus sa och gjorde är värt att se som riktlinje för människors sätt att vara. En del är visserligen också förskräckligt,  men det kan vi ju bortse från en dag som denna...

Filosofen är värd att lyssna på, och lyssna gör man bäst i tystnaden.

Det du gör mot den minsta gör du också mot alla, kasta ut månglarna, försök leva efter dina behov, och lite därtill, men ge sjutton i att föröka uppfylla dina begär, använd inte våld, dräp inte, lev på ett sätt som alla kan leva alltid, älta inte oförrätter, mät inte människor efter deras rikedom, kläder eller ställning, använd din tid här på jorden för att fylla det med liv, då - och först då - kommer du att vara levande den dag du går in i det tillstånd du hade innan du föddes.

Du var inte rädd då, varför skulle du då vara rädd för att falla tillbaka? 

Sen kan man ju konstatera att livet är obegripligt.

Trots att de senaste hundra åren gett oss så mycket nytt - relativitetsteorin, kvantfysiken, kaosforskningen - tycks mycket av våra liv och våra föreställningar styrda av det gamla mekaniska synsättet. Mäta volymer. Det tar tid för det nya att tränga in i skolan, politiken och normbildningen. 

Det nya är dessutom obekvämt. Den nya vetenskapen handlar nämligen inte om säkerhet utan om osäkerhet. Inte om mätbara enheter utan om sammanhang. Det nya säger oss att det inte går att skilja det iakttagna från den iakttagande. Det nya säger oss att medvetandet påverkar den fysiska verkligheten. Hur flummigt och irrationellt som helst i öronen på den som är rädd för det som inte låter sig förklaras i gamla invanda termer.

Det nya är som gjort för att vi ska känna oss lite illa berörda, lite skakade, lite omtumlade. Men, egentligen, vore det inte konstigare om det mesta förhöll sig på det enkla sätt som det synes vara? Bara den, numera, oomstridda tesen att tiden flyter fortare i den tyngdkraftsbefriade rymden än här på jordytan får alla invanda rationella föreställningar att rämna, samtidigt som den befriar oss från de bojor som förhindrar tankarna att gå på upptäcktsfärd långt utanför det synligt förnuftiga. 

Det är kanske då, och först då, vi har blivit civiliserade. Och förmår fylla vår utmäta tid med sådant som betyder något. Inbördes hjälp i stället för inbördes kamp. Varsamhet med jorden i stället för rovdrift. Vi måste lära oss att tro på något som är större än veckans extraerbjudanden. Och inse att det mest osannolika av allt har förverkligats: vi lever här och nu.

Det bör vi grubbla över ibland. I tystnad. För tystnaden är alla tankars moder. Därmed inte sagt att tankar också kan ha en tjattrig fader.

En jul till...

Trevlig helg!!

Tro det eller inte... Men denna julafton blir det ingen julbetraktelse av naturromantiskt slag. Traditioner är till för att brytas... eller inte. Tio års dagligt bloggande har resulterat i tio julaftonsinlägg. I år blir det istället en ledare... Jag skriver nämligen en sådan också denna dag i ETC. Tack för ditt enträgna besök på bloggen! God jul! 

Eller som ett nyhetsankare sa i P1 häromdagen: "Happy Holiday, jag minns inte vad man brukar säga i Sverige..." 

En ledare på julafton. Vad skall den handla om? Julklappar förstås. En bra sådan är radioapparat med vev, så att man når FM-bandet när krisen kommer. Så länge nu politiker tvingar Sveriges Radio att sända på FM-bandet som ju är så pass säkert att det anses omodernt.
Sårbarhet är tecken på modernitet… Inte ens telefonen därhemma funkar när elen slagits ut lokalt. Mycket litet fungerar när elen slås ut. Så i källaren står en litet elverk som kan komplettera batterierna laddade med solkraft.

Men några burkar av Bullens korv kommer ta mig fan inte in i huset. Hur mycket än Försvarsberedningen uppmanar medborgarna att överleva på egen hand om systemen kraschar.


Det är ganska lätt att överleva flera veckor under en kris om man bor på vischan. Det finns utrymme, det finns mark, det finns verktygsbod och som boende på landsbygd är man med automatik utrustad med viss duglighet i hantverkets och överlevnadens ädla konst. Värre är det för de urbana och de som av tidsbrist vant sig att köpa tjänster istället för att göra själv.

Jag har vänner som frågat mig hur man sätter potatis, lagrar morötter och hur det kan komma sig att höns kan lägga ägg utan tupp.
Den verkliga verkligheten – i betydelsen det mest basala – är främmande inslag för många. Möjligen blir det ett tragikomiskt uppvaknande när man upptäcker att de siffror man lagrar på konton inte går att äta. Och att man inte ens får ut en enkel matranson ur mobilen hur mycket man än knappar på den.

Ja, jisses så det kan bli.

Varför är vi så sårbara? Svaret är lika simpelt som nedslående: (fortsättningen finns här... )

Sverige som ledande spionland - anser såväl Putin som The New York Review of Books...

DN meddelar upprört att en rysk spionchef "går till angrepp mot Sverige" genom att anklaga oss, som ju är så snälla och oskyldiga, för att vara "en ledande aktör i ett amerikanskt hybridkrig mot Ryssland". Inget nytt alls.

Länk till artikel HÄR.

 För ett år sedan meddelade den välrenommerade tidskriften The New York Review of Books under rubriken ”The Swedish Kings of Cyberwar” att Sveriges samarbete med amerikanska NSA, blivit alltmer kvalificerat, inte minst vad gäller spioneri mot Ryssland.

Så vad är då så upprörande i den ryske spionchefens uttalande? Har The New York Review of Books fel? Och var inte figurer i ledande ställning i bland annat försvarsdepartementet nyss lite stolta över vad tidningen offentliggjorde?

Hur vore det om DN, SvD, regeringen och andra slutade låtsas att Sverige är oskyldiga till allt.

Hur vore det om man rent av försökte återkoppla till idén om gemensam säkerhet och dess grundbult: att försöka begripa hur andra uppfattar det man själv håller på med. Att svensk media, och försvarsministern i den rödgröna regeringen, är totalt uppfylld av krigsretorik sedan några år tillbaka är en del av den krigsspiral som håller på att byggas upp. Kriget skall ses som en normalitet - och Sverige bidrar i den spiral av vanvett som byggs upp.

Visst bör Hultqvist avpolleteras med det snaraste

Försvarsminister Peter Hultqvist (S) har gett uttryck för samma sak som George W Bush gav uttryck för. Är ni inte med oss är ni emot USA, sa Bush.  Är ni inte med mig så är ni emot Sverige, meddelade Hultqvist.

Det var det han sa i Sälen under senaste Folk och Försvar. Delar ni inte min, och regeringens, uppfattning i frågan om värdlandsavtalet med Nato så är ni emot oss, emot Sverige, rent av ute i fiendens ärende. I det här fallet inte bin Ladens, men väl Rysslands.

De som framfört kritik mot värdlandsavtalet är, enligt försvarsministern, sådana som uppskattar att så split och splittring i försvars- och säkerhetsdebatten – antagonister  har sin bas någon annanstans än i Sverige.

Så försöker han tysta en debatt. Kritiker anklagas för att inte tänka själva utan gå någon annans ärenden. Allt som inte passar in är alternativa sanningar och bärs av onda avsikter. Sedan må man heta Hans Blix eller Jonas Sjöstedt eller Valter Mutt.

Strategin är uppenbar: att motsätta sig en försvars- och säkerhetspolitik som bygger på att vi steg för steg vävs in i Nato ska framställas som något skumt, något som bygger på ”alternativa sanningar”, indoktrinering från ryska troll.

Så kan Donald Trumps alternativa sanningar omformas och bli till strategi för en försvarsminister i en rödgrön regering. Det är inte vackert.

Ett svenskt statsråd i en rödgrön regering borde vara för god för sådana lågvattenmärken.

Det är inte att vara emot Sverige – än mindre vara mot demokratiska värden –  att vara kritisk till beslut som innebär att en minoritetsregering – till exempel bestående av M och KD – kan ge Nato rätten att nyttja svenska hamnar, flygplatser och vägar för att upprätta baser från vilka man ges rätt att anfalla ”tredje land”.

Det är inte emot vare sig Sverige eller rimlig säkerhetspolitik att vara kritisk till den demokratiskt undermåliga debatt som gjort tystnad och det sluttande planet till huvudspår i strategin för att föra in landet i Nato.

I september ska den stora militärövningen Aurora 2017 utspela sig i Sverige. Värdlandsavtalet ska prövas i praktiken med insatser från USA och andra Natoländer. Det blir nästa steg på den vandring som har en enda riktning – uttalad av borgerliga, outtalad för andra.
Vi har nått dithän att USA:s och andra Natoländers närvaro i Sverige blivit en normalitet, utan att debatt föregått. Att vara kritisk till detta är inte att vara emot Sverige för att gå "andras ärenden"

Vi har nått dithän att när den välrenommerade tidskriften The New York Review of Books – under rubriken ”The Swedish Kings of Cyberwar” – analyserar Sveriges samarbete med amerikanska NSA, så blir slutsatsen att Sveriges spionage, inte minst gentemot Ryssland, blivit allt viktigare och alltmer kvalificerat.

Skulle en svensk politiker citera detta hade Hultqvist antytt att hen gått Putins ärende.

För det där ska vi inte tala om. Gör vi det ändå  blir vi av försvarsminister Hultqvist inplacerade i den låda där de som sår split och splittring, de som är antagonister som hör hemma någon annanstans, befinner sig …

Det är denna inställning, från en försvarsminister i en rödgrön regering, som gör att jag stundom hoppas att han skall entledigas från en rödgrön regering. Jag är lite förvånad att borgarna kräver hans avgång med tanke på att han driver Sverige allt närmare Nato på ett sätt som borgarna själva inte kunnat göra utan att få på sig såväl De gröna som Vänsterpartiet och delar av socialdemokratin.
/Ledare i ETC, sommaren 2017/

17 år tror jag visst att jag var...

... den där dagen på Råsunda när livet var en fest. Apropå  funderingen häromdagen om huruvida (ord som älskades av min svensklärare i Norra Latin) evig ungdom är en gåva eller förbannelse...

Klicka på bilden och njut... eller låt bli.om så föredras.

Sårbarheten - bunkra upp så du klarar en vecka...

Vi skall alla ha förnödenheter så vi klarar oss i mint en vecka. Har partierna, ledda av von Sydow (S) kommit fram till. Vi är nämligen sårbara... har man kommit på.

Samma politiker som hetsat fram avregleringar och frihandelsfundamentalism  låtsas som om de är oskyldiga. 

Vi som tjatade om att bygga ett robust samhälle garvades ut som mindre vetande. För 30 år sedan varnades till och med för att MP samlade in fakta om sårbarheten, försörjningsgraden etc. Och när Marianne Samuelsson och jag hade presskonferens om en rapport om hur ett robust samhälle skulle kunna byggas kom en journalist som skrev lite lätt ironiskt. 

Rävarna som släpptes in i hönshuset, skapade kaos och nackade höns, meddelar nu att hönsen är sårbara.

Evigt ung - förbannelse eller gåva?

När jag slutade som språkrör fick jag livstid i Grön Ungdom. Gåva eller förbannelse? Gåva förstås.

De unga drabbades dock av demens efter några år och glömde skicka medlemstidning etc... När jag numera skriver om sänkt arbetstid och tillväxtkritik beskrivs jag som tomte av ledande figurer inom ungdomsförbundet.

GU:s spåkrör Gustav Fridolin gav mig också en rakhyvel när jag slutade, vad han nu menade med det... Min företrädare på posten som rör, Per Gahrton,  var en av dem som höll fina tal på kongressen i Vadstena sommaren 2000. Han avslutade med att vädja till mig att inte bilda ett nytt parti om jag skulle bli förbannad över partiets framtida vägval...

Om konsten att dölja surdegar för att få dem i knät i valrörelsen...

Till artikeln: klicka på bilden.

Det enda som krävs är att MP:s partiledning inser att man leder ett grönt politiskt parti, inte ett företag, och antingen lägger fram bevis på att tjänstemannen varit "en nationell säkerhetsrisk" eller också meddelar att  den anklagelsen från partiets utrikespolitiska talesperson var lika oredig/falsk som när hon anklagade miljöpartister i "höga positioner" att gå Rysslands ärenden.

I det sista fallet innefattades partiledningen själv.. då reagerade man snabbt när medierna började skriva.

Från Grön Nystart hämtar jag denna länklista över det här fallet som synes vara så illa skött att ansvariga borde ställas till svars på nästa kongress. Utred, offentliggör, rensa ut surdegen även om det gör ont för stunden.
 
Hög MP-tjänsteman fick sparken – efter misstänkta rysskopplingar (28 feb 2017)
MP-tjänsteman fick sluta – var säkerhetsrisk (28 feb 2017)
Språkrören duckar frågor om tjänstemannen (28 feb 2017)
MP-mannen om anklagelserna: ”Det kan jag inte tro” (28 feb 2017)
Miljöpartiet vägrar kommentera uppgifterna (28 feb 2017)
MP-riksdagsledamot kritiserar sitt partis agerande (13 mars 2017)
Tunga MP-politiker kräver svar: ”Lägg korten på bordet” (14 mars 2017)
MP-toppar pekade ut tjänsteman som säkerhetsrisk (12 sept 2017)
MP-tjänsteman klassades som säkerhetsrisk – kan vara bluff (12 sept 2017)
Mejlen avslöjar: Så sätter MP munkavle på ledamöterna (13 sept 2017)
Interna kritiken i MP: “Är totalt utflippat” (13 sept 2017)
Stålhammar anklagar partitopp för “rysskontakter” – varnas av partiet (29 nov 2017)
MP:s utrikespolitiska talesperson backar från anklagelser mot kolleger (30 nov 2017)
MP byter ut utrikespolitisk talesperson (1 dec 2017)
Pernilla Stålhammar lämnar alla utskottsuppdrag: Skadat förtroende (7 dec 2017)

Bättre se plågad ut när man sviker än levererar sveket med ett hånflin...

Säga vad man vill om Torbjörn Fälldin, som just nu är ämne för en dokumentär i två delar i SVT. Men han svettades och såg plågad ut när han svek löftet om kärnkraften. Till skillnad från Ingvar Carlsson som log så förtroendeingivande när han bluffade, manipulerade och ljög om både kärnkraften och omställningen. Likt förbannat uppfattas han som en hederlig politiker i de stora S-leden. Skärp er! Det tragiska är inte att han ljög mig rakt i ansiktet i riksdagen ett antal gånger, på ett sätt som ingen annan gjort, utan att han låg bakom den bluff som kostat Sverige så mycket vad gäller omställning. Så här var det:

När Miljöpartiets opinionssiffror rasslade i höjden 1987 - och partiet som första nya parti på 70 år tycktes vara på väg in i riksdagen - reagerade den socialdemokratiska statsministern Ingvar Carlsson snabbt. Han flyttade plötsligt energifrågorna från näringsdepartementet till miljödepartement. Och han lät Birgitta Dahl bli statsråd för både miljö och energi.

Den 4 mars 1988 - Miljöpartiet hade krossat tioprocentsvallen i opinionsmätningarna - presenterade Birgitta Dahl en samlad miljö- och energiproposition. Ordet omställning nämndes 64 gånger! Sverige skulle bort från såväl kärnkraft som fossila bränslen. Sverige skulle ställas om!

Efter valet i september fanns i riksdagen faktiskt en rejäl majoritet för omställning. Miljöpartiet hade kommit in, Centern med Olof Johansson hade blivit alltmer miljöradikalt, Vänstern hade hakat på och¨tillsamman med Socialdemokraterna, med sin nya politik i Birgitta Dahls miljö- och energiproposition, utgjorde man en stor majoritet i riksdagen.

Men alltihopa föll ihop.

18 månader efter valet valde nämligen statsminister Ingvar Carlsson att avsätta Birgitta Dahl som energiminister. Och ersätta henne med LO:s vice ordförande Rune Molin, som stod för något helt annat än det som Socialdemokraterna lanserat före valet. Energifrågorna flyttades åter över till näringsdepartement. Såväl en ny energiproposition som miljöproposition utarbetades och den gröna retoriken var som bortblåst. Den ekologiska dimensionen hade åter ersatts av traditionell politik

Efter det att Dahl fått avgå tog LO åter ett starkt grepp om Socialdemokraternas miljöpolitik. Dessutom fick man med sig Centern - och Folkpartiet - i en överenskommelse som innebar att omställningen sköts på framtiden. Martin Hultman, Linköpings Universitet,  skriver i en bok alla borde läsa (Den inställda omställningen): "Från och med denna  uppgörelse i början av 1990-talet fanns inte längre en vision tydligt närvarande inom de styrande partiernas energi- och miljöpolitik...".

Hade Socialdemokraternas ledning menat allvar med det man sa före valet 1988 så hade vi idag genomgått en omställning och varit befriade från såväl kärnkraft som stora delar av fossila bränslen. Men den miljö- och energiproposition man lät Birgitta Dahl lägga var bara ett maktpolitiskt spel inför väljarna.

Ni begriper kanske varför jag anser att den som förhandlar med sossarnas ledning inte skall låta sig manipuleras av vare sig lismande fraser, smilande ryggdunkningar, fräsande blickar eller sketna hot.

PS! Vadå ljugit mig rakt upp i ansiktet?

Ett exempel. Den 15 juni 1995 så lät Ingvar Carlsson - socialdemokraternas partiledare - meddela i en riksdagsdebatt:

Anf. 42 Statsminister INGVAR CARLSSON (s): Herr talman! Jag vet inte för vilken gång i ordningen jag gör det, men jag skall gärna för Birger Schlaug upprepa att för mig är en folkomröstning ett utomordentligt viktigt instrument i demokratin. Har man valt att underställa folket en fråga, kan man inte utan vidare nonchalera dess beslut. Därför är detta inte bara en energipolitisk fråga för mig. Det är också en moralisk fråga. Svenska folket har sagt ifrån genom att rösta för en avveckling 2010, och då kan vi inte bara ändra på det.

Syresätt den gröna delen av din hjärna...

Det fylls på nästa år... prenumerera på Syre här.

Röd? Kombinera åtminstone med en grön ledarskribent, varannan söndag... 

Här kan du prenumerera på ETC.

Gårdagens krönika i Syre:

Skydda uppåt - slå nedåt?

I ett tidigare blogginlägg - där jag påpekade att MP:s utrikespolitiska talesperson (Pernilla Stålhammar) anklagade partikamrater  "i höga positioner" för att ha otillbörlig kontakter med Ryssland - ville jag få veta om den "vanliga" tjänsteman, som hon tidigare anklagat för att vara en säkerhetsrisk, varit nationell säkerhetsrisk eller inte.

Anklagelsen riktad mot personer i höga ställningar avvisade partiledningen snabbt när också  medierna började skriva - det vill säga när en svepande anklagelse riktades uppåt - det vill säga innefattade också språkrör,  partisekreteraren och gruppledare i riksdag. Pernilla Stålhammar blev då snabbt fråntagen uppdraget som utrikespolitisk talesperson.

När anklagelsen däremot riktats nedåt i hierarkierna så väljer partiledningen att vara
tyst. Man hävdar att det är ett "personalärende". Så här utifrån ser det märkligt ut - med rätta eller inte.

När i herrans namn blev frågan om nationell säkerhet ett personalärende? Det finns en anklagelse om spioneri, med allvarliga följder för nationell säkerhet, eller om det inte är sant, lika allvarliga följder för den som plötsligt befinner sig varande paria med spionstämpel i pannan. Språkrören måste väl begripa att det är allvarligt, hur det än förhåller sig?

Det blir inte bättre av att, om jag förstått det rätt, den anklagade tjänstemannen själv vill att frågan utreds och att resultatet offentliggörs.

Källor i riksdagen gör gällande att den anklagade erbjudit sig att komma till riksdagsgruppen så denna får ställa frågor, men detta tycks ha avvisats av gruppledningen.

En av de chefer som tog beslutet att agera så att tjänstemannen i realiteten fått yrkesförbud har nu blivit statssekreterare hos klimatminister Isabella Lövin. Bidrar det till att man inte vill röra i det?

Till slut står jag och andra som frågetecken och undrar vad i helvete som pågår. Varför man inte reder ut detta före valrörelsen  är för mig obegripligt - journalister kommer som amen i kyrkan att börja gräva i gamla surdegar när valet närmar sig. Vem eller vilka skyddar man? Det blir ju frågan av all denna tystnad.

Men svar får vi inte, allt tystas med motiveringen att det är ett "personalärende". Riksdagsledamöter har fått besked att de vare sig skall uttala sig eller spekulera. Vilket ju förstås gör saken än mer märklig, folkvalda som tar beslut om Sveriges väl och ve får inte veta och bör inte tala...

Mina funderingar omfattar fyra frågeställningar:

• Hade jag så dåligt omdöme att jag för 17 år sedan var med och anställde en tjänsteman som skulle komma att bli spion? De han arbetat direkt under, som utrikespolitisk sakkunnig i EU och Sveriges riksdag, verkar frågande. Om jag nu förstått det rätt. Ordet "trams" har framförts.
• Är tjänstemannen oskyldig till dessa anklagelser är det förfärligt att han pga ryktesspridning drabbats av ett reellt yrkesförbud och blivit paria i stora kretsar.
• Eftersom partiledningen väljer att inte svara på frågan uppkommer misstanken om att man vill skydda någon av de chefer som i praktiken  såväl sparkade tjänstemannen som gav honom yrkesförbud. Tog man beslut på lösa boliner? Var man som chef mogen sin uppgift?
• Var anklagelsen mot tjänstemannen, som Pernilla Stålhammar haft en kärleksrelation med, lika slarvigt uttalad som de anklagelser som riktades mot miljöpartister "i höga positioner"? Är det rent av en vendetta som följd av andra händelser? Om så skulle vara är det nästan lika allvarligt som om det skulle vara sant. Vare sig tjänstemannen eller Pernilla Stålhammar bör orättfärdigt behöva mötas med misstänksamhet som saknar grund. Vilket nu blir följden av tystnaden.

En vädjan till Isabella, som ju inte bara är statsråd utan också språkrör, är att hon kräver att alla frågetecken rensas ut även om det gör ont för stunden.

Som språkrör har man ansvar för att så mycket som möjligt rensas före valrörelsen. Att få detta i knät - om journalister börjar gräva djupare - inför valet vore fruktansvärt negativt.

Av omsorg om partiet, om inte annat, bör språkrören visa ansvar i rollen som språkrör, även om jag mer än väl förstår att man har fullt upp i rollen som statsråd.

Löfven pratar mellan flygturerna

Det gäller bara att bestämma sig. Så bra! Då bestämmer vi att:

- De 700 vindkraftverken som regeringen stoppat på militärens önskemål får byggas i Hanobukten

- De statliga miljonerna till flygplatsbygge i Sälen dras in.

- Satsningen på att transportera svensk mat till Kina stoppas - liksom turistsatsningarna för att få fler kineser att flyga till Sverige för att shoppa och "ekosemestra" genom att åka släde några timmar.

- Insikten att ökande världshandel, som regeringen uppmuntrar, ger ökande klimatrelaterade utsläpp når den svenska regeringen.

- Sverige, som ligger på tionde plats på listan över länder som gör störst ekologiska fotavtryck, bör ledas av en statsminister som begriper vad det innebär istället för att inbilla sig att hen leder en ett land som ligger i miljötoppen.

- Svenska riksdagen tar tillbaka beslutet att klimatpolitiken inte får leda till att den ekonomiska tillväxten hämmas.

Det är bara att bestämma sig.

Vad heter grejerna i kökslådan på tyska... eller engelska?

Landsbygdsministern har fått språkutbildning. Dyrt blev det. För dyrt förstås. Men gissa om det är nödvändigt med språkutbildning om man skall förhandla på engelska om jordbruks- och fiskefrågor där nyanser i språket, och facktermerna, är avgörande.

Varför fick Finland bättre jordbruksavtal med EU än Sverige vid inträdet? Tja, svaret må tyckas simpelt, men är mer än rykte: finländarna förhandlade på finska, och tolkades av experter, medan svenskarna trodde att de kunde engelska och förhandlade bort sig.

Själv var jag bergis på att jag fixade tyska i samband med att jag blev intervjuad om den nyvalde gröne tyske utrikesministern Joschka Fischers resa till USA för att be om ursäkt för allt han tidigare sagt om USA:s agerande i världen.  Men jag hade inte alla bestick i den tyska lådan hemma, det blev betydligt hårdare nyanser än jag tänkt mig - ungefär att Fischer var en sketen ynkrygg och idiot -  vilket ledde till en del trassel...

Sedan dess är jag synnerligen ödmjuk i språkliga frågor och inser att vardagsduglighet i språk inte riktigt innefattar ordens nyanser och kusligt lite om detaljerade facktermer. När man krånglat till "arbetsgivaravgifter" på franska några gånger så lär man sig att hålla truten - risken annars är att det slutar i att den som lyssnar tror att man gillar månresor och ekivokt sällskap. 

Är det vi eller fransmännen som är galna?

Mobiltelefoner, strålning, trådlösa nätverk. Är det vi i Sverige som är naiva eller är det fransmännen som är galna - och är i så fall presidenten galnast av de alla, med skolminister Jean-Michel Blanquer på andra plats...? Inga mobiler i skolan, och "barn under 7 år bör inte sitta bakom skärm...". På lektioner förekommer i princip inga mobiler sedan flera år tillbaka. 

TV-intervju här. Består den franska regeringen verkligen av foliehattar? Eller tolkar de forskningen på ett annat sätt för att de inte är foliehattar...? Lutar mot det sistnämnda. 

Tanken att Gustav Fridolin skulle gå på Macrons linje är totalt osannolik, i Sverige anser vi att resonemang som pekar på problematisering av t ex trådlösa nätverk inte är så tillväxtskapande... Eller nåt. Underlaget för det franska beslutet är delvis baserat på forskningsrapport från Anses. Vilken den i Sverige kontroversiella Strålskyddsstifelsen ofta hänvisar till. Att problematisera det som ligger i själva normen för hur vi lever har sina sidor...

Lojalister skadar Miljöpartiet

Från söndagens ledare i ETC:

"K G Bergström, tidigare på SVT och numera frilansande krönikör på Expressen, meddelade i veckan att det enklaste för MP vore att kasta ut Gustav Fridolin. Som liksom blivit symbol för det MP som idag syns och hörs.

Det är inte så enkelt som att kasta ut språkrör. Språkrören gör det som partikongresser de senaste åren, på partiledningens förslag, accepterat, legitimerat, applåderat och beslutat. Under stående ovationer. Man valde bort förslag på kritiska ledamöter till partistyrelsen, man applåderade när språkrör kallade gröna visioner för plakatpolitik, man accepterade att språkrör kallar sig grön liberal. Med grön som prefix. Man uppträdde som lojalister.

Låt mig säga det klart och tydligt: lojalister är något av det farligaste ett levande grönt parti kan drabbas av."

Hela ledaren finns här.

Hjältarna från Kristineberg... Eller kanske snarare: Avdankade minns svett, tårar och skratt...

Gårdagens Lördagsintervju i P1 avslutades med en återblick där minsann såväl jag som partisekreterare Kjell Dahlström och min rörkollega Marianne Samuelsson  blickar tillbaka.

Klicka här eller på bilden så kommer du till inslaget.

Miljöpartiet kom 1988 in i riksdagen som första nya parti på 70 år, åkte ut tre år senare - det var treåriga mandatperioder. Men kom tillbaka 1994. Det var ett omöjligt projekt. Inga misstag fick göras. Och det krävdes en del tur också. I partiet fanns fortfarande entreprenörskapets lust. Och medier uppfattade kampen som Davids kamp mot Goliat. Och vi fick med oss många första- och andragångsväljare. Vi värnade annorlundaskapet, var stolta över rågången till de andra partierna, lät inte som de andra.

Kris än en gång...

"Samtidigt skall man notera att MP kom tillbaka 1994 trots att Sverige då hade en ekonomisk kris och miljöfrågorna var undanträngda.  Partiet var i brygga också inför valet 2002. Allt var kris, med opinionssiffror på cirka 2 procent månaderna före valet. Men man klarade sig. Det fanns sympati att hämta när man hade Davids roll snarare än Goliats, när man upplevdes som profilstarka istället för beigea."
Skriver i Dagens samhälle idag. Vill du kolla klicka på bilden.

Namnet som saknas leder till frågor

Varför finns inte en miljöpartistisk frontfigur med när Ardalan Shekarabi (socialdemokratisk civilminister) och Ali Esbati (Vänsterpartiets talesperson i dessa frågor) skriver på DN om vinster i välfärden.

Jag vet inte, men misstanken gör mig förskräckt: Språkrören och övrig partiledning ser en framtid tillsammans med S, C och L och anser därmed att vinster i välfärden är okej på det sätt som ledningen, mot partiets vilja, kört flera gånger förr. Partiledarlinje är inte alltid samma sak som partilinje...

Den som har klart för sig var MP:s rötter finns, och hur partiet ideologiskt värnat den civila sektorn mot såväl staten som kapitalet, kan bara känna sorg över hur man hanterat frågan  - samtidigt vet jag förstås att Gustav Fridolin identifierar sig som grön liberal (med grönt som prefix), hyllar Karl Staaf och vill leda ett så kallat mittenparti utan att, som jag förstår det, ta hänsyn till att mitten i svensk politik i frågor om t ex vinstuttag från skolor ligger långt, långt till höger i en internationell kontext.

Tyvärr tycks det fortfarande vara så att den som anser att vinstuttag från skattefinansierad skola, vård och omsorg är ett otyg som såväl suger pengar från välfärden som gynnar den sentida kapitalismens rovdrift tvingas fundera på att rösta på Vänsterpartiet. Det tycks inte spela någon roll vad MP:s kongresser och medlemmar säger, partiledarlinjen tycks ha fått för sig att balansera för att inte stänga dörrar mot gamla mittenpartier som C och L som numera är nyliberalt anfrätta. Och sossarna kan ju vända närhelst det passar in för maktstrategin.

Det vore på sin plats att MP:s ledning förklarar hur man ser på vinstuttag från skola, vård och omsorg - och berättar varför man inte skrev under.

Jabar Amin drar... efter att blivit vald till listetta

Och så drar också Jabar Amin... Intressant nog efter att först fått flest röster i provvalet i Västerbotten. Så på så sätt kan man säga att det var en vacker sorti. Inte utkastad av flertalet, utan vald av flertalet. Gott så.

Var det väntat? Ja, på ett sätt måste man nog säga det. De andra tre i "de fyras gäng" har också tackat för sig inför nästa val.Tänk själv: hur fruktansvärt det skulle vara att ensam stå upp, på samma sätt som de fyra gjort, efter nästa val om partiet skulle komma in.

Att vara ensam mot en hel grupp av lojalister (sådana som lojalt följer partiledningen) är ju en ren mardröm. Med utfrysning, om dagens ledning blir kvar. Dessutom politiskt hopplöst.

Jabar har varit en av de fyra som trotsat partiledningen i några för regeringen viktiga frågor - de har valt partilinjen istället för partiledningslinjen. Vilket hedrar dem. Och vilket partiledningen borde accepterat, inte minst eftersom deras agerande inte hotat att fälla regeringen i någon av frågorna. Ledningen krävde total lydnad. Undrar om någon i denna ledning har en aning om MP:s rötter - och inte minst om Per Gahrtons doktorsavhandling som bland annat handlar om det absurda med partipiska och partiledningars mobbing.

Vad som härefter händer med MP i Västerbotten (och Luleå) blir intressant att se. Partistyrelsen har tagit över efter många, många års problem, med många klagomål från medlemmar om falangbygge.

Ett röstningsförfarande som förekommer i MP - efter kongressbeslut på partistyrelsens förslag - gör att en falang kan köra över resten av partiet om man är strategisk (eller manipulativ om man så vill). Ett förskräckligt system som innebär att den som egentligen får röster som borde ge plats två på listan istället kan hamna långt ner. En nåd att stilla bedja om: att det blir en mer fullödig demokrati värdig ett grönt parti.

Kärnvapenkrig? Guide till vanliga mossor i Sverige

Till guiden, klicka på bilden.

Kärnvapen. Sådana som USA kräver att Sverige inte kräver förbud av. Så regeringen tövar. Backar. Lägger frågan i en utredning, färdig efter valet. Miljöpartiet spelar med.

USA och Nordkorea. Båda rustar upp. Båda fastnar i krigsretorik. USA begriper inte att Nordkorea känner hot, Nordkoreas diktator lever på tankefiguren vi-mot-världen.

Kärnvapenkrig, vi var många som var naiva nog att tro att det hotet var väck när Berlinmuren föll.

Vad blir kvar efter ett kärnvapenkrig? En del mossor, så här kommer en guide till mossornas värld: Klicka på bilden.

Början på ett ärofullt återtåg?

Idag har Miljöpartiet chans att hela partiet. När riksdagsgruppen träffas kan man välja Valter Mutt till att åter bli partiets utrikespolitiska talesperson. Om han nu skulle vilja det efter allt som varit.

Valter Mutt fick sparken som utrikespolitisk talesperson efter att offentligt ha pläderat mot bland annat vapensamarbete med Saudiarabien och Värdlandavtalet med Nato.

Han ersattes av Pernilla Stålhammar, som nu i sin tur valts bort som talesperson efter ogrundade anklagelser om att personer på ledande positioner som haft otillbörliga kontakter med Ryssland motarbetat henne inför provval till riksdagslista.

Med Valter Mutt som återvunnen utrikespolitisk talesperson skulle partiet få den mest kompetente för uppdraget. Ett återval av Valter skulle återknyta rötterna till fredsrörelsen - ett val av Valter Mutt skulle ligga helt i fas med partiprogram och bidra till att stärka partiet som bärare av grön ideologi.

En fantastisk möjlighet för partiledning och riksdagsgrupp att göra vad man kan för att hela partiet inför valrörelsen. Början på ett ärofyllt återtåg helt enkelt!

De mest korkade och vi andra normalkorkade

Jag fick häromdagen uppmaningen att följa flödet på Flashback angående den miljöpartistiske riksdagsledamot som anklagats för sextrakasserier. Så jag gjorde det.

Och undrar än mer varför vår art kallar sig homo sapiens, den visa människan. Hela flödet uppfylldes av tanken att det var en invandrare som måste vara skyldig, de gör ju sådana saker som riksdagsledamoten anklagats för. Stucket tungan i munnen på en baby. Vänt upp och ner på baby först. Måste vara en muslim, arab, och kurder är väl araber eller ungefär samma sak, va?  Jabar Amin!

Oj, vad flödet gottade sig i denna tanke. Sida upp och sida ner, rasism och föreställningar och okunskap och obildning och oförmåga att ens läsa en text i en tidning - läste man DN:s text så kunde man nämligen direkt utesluta Jabar Amin. Men det var ingenting som flödet ville kännas vid. Tvärtom, det blev värre och värre.

Mest tragikomiskt var att man anklagade "PK-medier" för att mörka...att inte skriva att det var Jabar Amin bara för att skydda muslimska brottslingar, trots att det var just en tidning som de kallar PK som avslöjat fallet. Mörka i Flashbacks värld är detsamma som att inte berätta att allt är invandrares, helst muslimers eller färgades, fel.

Sen tystnade det värsta. Det var nämligen inte Jabar, det var inte ens en invandrad. Det var en vit man med ett vanligt förekommande svenskt namn. Skämdes man över vad man skrivit?  Antyddes ens ånger, nej, sånt var det ont om, väldigt,väldigt ont om. På nätets mest fördomsfulla sidor rusar det anonyma hatpacket bara vidare till nästa fall där de kan gotta sig i anonymitetens skugga. Helt fantastiskt hur totalt uppfyllda av sin egen brutala dumhet och avsaknad av ens minsta förmåga att läsa en text och se annat än det de vill se.

Frågan är om inte nätet tillför mer skit än det avlägsnar, om vi verkligen blir smartare och mer upplysta av att sitta mitt i ett skvalpande flöde av nyheter, åsikter, påståenden och åsiktsbubblor när vi inte söker sanningar utan bekräftelse. Och hjärnan är oss till föga hjälp till sin grundnatur, den vill rent generellt att tankarna skall löpa i sina väl upparbetade motorvägar och trivs i bekräftande bubblor där lite energi går åt...

Ska vi vara brutalt ärliga kan vi väl konstatera att de som för världen framåt är ganska få. Och vi lär inte bli smartare där vi sitter mitt i flödet av så kallade nyheter som flödar fram på skärmen och vars innehåll vi sällan, eller renat av aldrig, hinner fundera över. Kort sagt: de flesta av oss blir dummare och dummare i takt med att det inte finns utrymme för långa tankar i det där förbannade flödet som kallas informationssamhälle. Godmorgon!

Grön omstart?

Gör ett inlägg på Grön Omstart - hur ser MP:s framtid ut? Klicka på bilden så kommer du till hela textenInleder så här: .

Låt oss säga att MP blir kvar i riksdagen efter nästa val. Låt oss säga att MP dessutom kommer att vara kvar i regeringen. Kommer det då att läggas en enda systemförändrande grön motion i riksdagen när Annika Lillemets, Carl Schlyter och Valter Mutt inte längre finns kvar?

Kommer någon annan miljöpartist att våga ta sig rätten att kritisera närmande till Nato, upprustning, globaliseringens avarter, handelsavtal som ger bolag än större rätt att hota länder med stämning? Kommer någon grön ledamot i riksdagen plädera för sänkt normalarbetstid, utredning av basinkomst och naturens juridiska rättigheter?

Är någon av de ev kommande riksdagsledamöterna villiga att hamna i den konflikt som de tre nämnda hamnat i? Är priset för högt? Att stå upp genom sina motioner - och att dessutom tala för dem i plenisalen - kostar på, mer än man kanske kan tro när man ser det utifrån.

Men. Vad finns kvar om alla intar rollen som lojalister? Det vill säga uppträder lojala mot partiledningen som i sin tur uppträder lojal mot den regering där man har mycket begränsat inflytande.

I en kommande regering kanske MP kommer att inneha en än mindre position vid sidan av inte bara S utan också av C och L.

Hela texten finns här:

People, planet and peace over profit!

Information från Jill Stein och Green Party i USA:

46 Greens elected in 2017

46 Greens won elected office in 2017, out of 171 on the ballot, a win rate of over 25%. All of these candidates deserve congratulations and thanks for their hard work to win power for the people.

I wanted to mention a few inspiring results from Greens around the country:

• In Olympia, Washington, community organizer Renata Rollins was elected to City Council and science professor EJ Zita was re-elected to Port Commission, defeating an opponent funded by frackers and big business.
• In Minneapolis, Green City Council member Cam Gordon was reelected and LaTrisha Vetaw was elected to the Park Board in a citywide election using Ranked Choice Voting.
• In Connecticut, Mirna Martinez won reelection to the New London School Board, while 7 of 9 Green-endorsed candidates won local office in Waterford.
• In Colorado, anti-fracking advocate Merrily Mazza was reelected to Lafayette City Council.
• In Humboldt County, California, 4 out of 4 Green candidates in school board races won.
• In New Jersey, Greens Erika Jacho and Jessica Clayton both won school board races.
• In Pennsylvania, 4 Greens won election to local office.
• In New York City, Jabari Brisport earned 29% of the vote for City Council, while Devin Branch took 33.5% of the vote for Mayor of East Cleveland, Ohio; both impressive results for young Green Party newcomers taking on established Democratic Party incumbents.

Whether they won or not, every single one of these candidates helped to build the only national party for people, planet and peace over profit. Another reason why we urgently need as many candidates as possible to step up to run Green in 2018.

Save Ranked Choice Voting in Maine!

Meanwhile in Maine, Election Day was the first day of gathering signatures for the campaign to defend Ranked Choice Voting.

After Mainers voted for a referendum to enact Ranked Choice Voting statewide in 2016, the political establishment passed a law to sabotage this urgent reform to our broken voting system. Now the people of Maine are gathering signatures for a “People’s Veto” to make the politicians respect the will of the people.

Maine’s 2016 vote for Ranked Choice Voting is a beacon of hope for all Americans who want a fair voting system where people feel free to vote their values, not their fears. It’s absolutely critical that we support the grassroots activists who are defending this win for real democracy.

Even if you don’t live in Maine, please go to http://www.rcvmaine.com/volunteer to see the many  ways you can help support the campaign to defend Ranked Choice Voting! If you're registered to vote in Maine, you can collect signatures. For everyone else, there are many other ways you can help!

Two State Legislators Go Green!

In September, Maine State Rep. Ralph Chapman enrolled with the Green Party after leaving the Democratic Party earlier in the year. He told the media he was sick of the establishment parties’  loyalty to corporate funders and indifference to the people, and felt he belonged in the Green Party after he learned Greens don’t accept corporate contributions.

Then in November, Henry John Bear, Tribal Member of the Houlton Band of Maliseet Indians in the Maine House of Representatives, joined the Greens and announced his campaign for US House of Representatives in Maine’s Second Congressional District. On registering Green, Bear said, “I have found that our issues are very similar, especially on the issues of the environment and civil rights and economic equity. I believe in health care for everyone who can’t afford it and I believe in ensuring that one person's hard day’s work results in a living wage, enough for a house and a car payment, and food for her family.”

As people across the country reach a breaking point with corrupt corporate politics, let’s inspire more and more of them to find a home in the party that stands for their values. It’s exciting to see our hard work start to pay off!

With your help, we can keep building power for the people, and an America - and a world - that works for all of us.

It’s in our hands,
Jill Stein

Borgarna rasar... och sossarna vågar inte röra ränteavdraget som snart kan kosta statskassan 50 miljarder....

Ett rimligt beslut när M och S inte vill sänka ränteavdraget.

Det rasas väldigt mycket nuförtiden. Nu rasas det också över regeringens beslut att skärpa amorteringskraven.

Men vad i h-e skulle regeringen göra? Låta skuldberget fortsätta att växa utan att se hot - som är tusenfalt större än det militära hotet - som faktiskt existerar?

Borgarna rasar, men de hade behövt göra samma sak om de suttit i regering och inte av historien dömas som a) ansvarslösa och b) rasande populistiska. Man är oroliga över att den skulddrivna tillväxten hotas.

Vi behöver göra mer än det regeringen nu gör. Vi behöver minska ränteavdraget - det absurda bidrag som mest går till de som inte behöver det. Sånt bidrag som i synnerhet moderater älskar medan man förfasar sig över att sjuka och arbetslösa får bidrag för att överleva utan total ekonomisk stress. Sossarna vågar inte heller röra räntebidraget.

Kostnaderna för ränteavdragen kommer att öka, när räntorna ökar, och kan komma att överstiga inte bara statens utgifter för försvaret eller gymnasieskolan utan närma sig vad hela grundskolan kostar. 50 miljarder kan notan vara om några år! Varav det allra mesta är bidrag till välbeställda. Bidrag till att upprätthålla överkonsumtion. Som skall hålla igång den dopade tillväxten ett tag till.

Såväl förra regeringen som den nuvarande borde skämmas ögonen ur sig på grund av sitt sätt att hantera den här frågan. Man stimulerar inte bara hushållen att låna, man skaffar framtida kostnader för staten och skapar stora problem för de låntagare som inte fattat att de om några år kommer att sitta på pottkanten.