Bättre se plågad ut när man sviker än levererar sveket med ett hånflin...

Säga vad man vill om Torbjörn Fälldin, som just nu är ämne för en dokumentär i två delar i SVT. Men han svettades och såg plågad ut när han svek löftet om kärnkraften. Till skillnad från Ingvar Carlsson som log så förtroendeingivande när han bluffade, manipulerade och ljög om både kärnkraften och omställningen. Likt förbannat uppfattas han som en hederlig politiker i de stora S-leden. Skärp er! Det tragiska är inte att han ljög mig rakt i ansiktet i riksdagen ett antal gånger, på ett sätt som ingen annan gjort, utan att han låg bakom den bluff som kostat Sverige så mycket vad gäller omställning. Så här var det:

När Miljöpartiets opinionssiffror rasslade i höjden 1987 - och partiet som första nya parti på 70 år tycktes vara på väg in i riksdagen - reagerade den socialdemokratiska statsministern Ingvar Carlsson snabbt. Han flyttade plötsligt energifrågorna från näringsdepartementet till miljödepartement. Och han lät Birgitta Dahl bli statsråd för både miljö och energi.

Den 4 mars 1988 - Miljöpartiet hade krossat tioprocentsvallen i opinionsmätningarna - presenterade Birgitta Dahl en samlad miljö- och energiproposition. Ordet omställning nämndes 64 gånger! Sverige skulle bort från såväl kärnkraft som fossila bränslen. Sverige skulle ställas om!

Efter valet i september fanns i riksdagen faktiskt en rejäl majoritet för omställning. Miljöpartiet hade kommit in, Centern med Olof Johansson hade blivit alltmer miljöradikalt, Vänstern hade hakat på och¨tillsamman med Socialdemokraterna, med sin nya politik i Birgitta Dahls miljö- och energiproposition, utgjorde man en stor majoritet i riksdagen.

Men alltihopa föll ihop.

18 månader efter valet valde nämligen statsminister Ingvar Carlsson att avsätta Birgitta Dahl som energiminister. Och ersätta henne med LO:s vice ordförande Rune Molin, som stod för något helt annat än det som Socialdemokraterna lanserat före valet. Energifrågorna flyttades åter över till näringsdepartement. Såväl en ny energiproposition som miljöproposition utarbetades och den gröna retoriken var som bortblåst. Den ekologiska dimensionen hade åter ersatts av traditionell politik

Efter det att Dahl fått avgå tog LO åter ett starkt grepp om Socialdemokraternas miljöpolitik. Dessutom fick man med sig Centern - och Folkpartiet - i en överenskommelse som innebar att omställningen sköts på framtiden. Martin Hultman, Linköpings Universitet,  skriver i en bok alla borde läsa (Den inställda omställningen): "Från och med denna  uppgörelse i början av 1990-talet fanns inte längre en vision tydligt närvarande inom de styrande partiernas energi- och miljöpolitik...".

Hade Socialdemokraternas ledning menat allvar med det man sa före valet 1988 så hade vi idag genomgått en omställning och varit befriade från såväl kärnkraft som stora delar av fossila bränslen. Men den miljö- och energiproposition man lät Birgitta Dahl lägga var bara ett maktpolitiskt spel inför väljarna.

Ni begriper kanske varför jag anser att den som förhandlar med sossarnas ledning inte skall låta sig manipuleras av vare sig lismande fraser, smilande ryggdunkningar, fräsande blickar eller sketna hot.

PS! Vadå ljugit mig rakt upp i ansiktet?

Ett exempel. Den 15 juni 1995 så lät Ingvar Carlsson - socialdemokraternas partiledare - meddela i en riksdagsdebatt:

Anf. 42 Statsminister INGVAR CARLSSON (s): Herr talman! Jag vet inte för vilken gång i ordningen jag gör det, men jag skall gärna för Birger Schlaug upprepa att för mig är en folkomröstning ett utomordentligt viktigt instrument i demokratin. Har man valt att underställa folket en fråga, kan man inte utan vidare nonchalera dess beslut. Därför är detta inte bara en energipolitisk fråga för mig. Det är också en moralisk fråga. Svenska folket har sagt ifrån genom att rösta för en avveckling 2010, och då kan vi inte bara ändra på det.