Varför finns inte en miljöpartistisk frontfigur med när Ardalan Shekarabi (socialdemokratisk civilminister) och Ali Esbati (Vänsterpartiets talesperson i dessa frågor) skriver på DN om vinster i välfärden.
Jag vet inte, men misstanken gör mig förskräckt: Språkrören och övrig partiledning ser en framtid tillsammans med S, C och L och anser därmed att vinster i välfärden är okej på det sätt som ledningen, mot partiets vilja, kört flera gånger förr. Partiledarlinje är inte alltid samma sak som partilinje...
Den som har klart för sig var MP:s rötter finns, och hur partiet ideologiskt värnat den civila sektorn mot såväl staten som kapitalet, kan bara känna sorg över hur man hanterat frågan - samtidigt vet jag förstås att Gustav Fridolin identifierar sig som grön liberal (med grönt som prefix), hyllar Karl Staaf och vill leda ett så kallat mittenparti utan att, som jag förstår det, ta hänsyn till att mitten i svensk politik i frågor om t ex vinstuttag från skolor ligger långt, långt till höger i en internationell kontext.
Tyvärr tycks det fortfarande vara så att den som anser att vinstuttag från skattefinansierad skola, vård och omsorg är ett otyg som såväl suger pengar från välfärden som gynnar den sentida kapitalismens rovdrift tvingas fundera på att rösta på Vänsterpartiet. Det tycks inte spela någon roll vad MP:s kongresser och medlemmar säger, partiledarlinjen tycks ha fått för sig att balansera för att inte stänga dörrar mot gamla mittenpartier som C och L som numera är nyliberalt anfrätta. Och sossarna kan ju vända närhelst det passar in för maktstrategin.
Det vore på sin plats att MP:s ledning förklarar hur man ser på vinstuttag från skola, vård och omsorg - och berättar varför man inte skrev under.
