Landsbygdsministern har fått språkutbildning. Dyrt blev det. För dyrt förstås. Men gissa om det är nödvändigt med språkutbildning om man skall förhandla på engelska om jordbruks- och fiskefrågor där nyanser i språket, och facktermerna, är avgörande.Varför fick Finland bättre jordbruksavtal med EU än Sverige vid inträdet? Tja, svaret må tyckas simpelt, men är mer än rykte: finländarna förhandlade på finska, och tolkades av experter, medan svenskarna trodde att de kunde engelska och förhandlade bort sig.
Själv var jag bergis på att jag fixade tyska i samband med att jag blev intervjuad om den nyvalde gröne tyske utrikesministern Joschka Fischers resa till USA för att be om ursäkt för allt han tidigare sagt om USA:s agerande i världen. Men jag hade inte alla bestick i den tyska lådan hemma, det blev betydligt hårdare nyanser än jag tänkt mig - ungefär att Fischer var en sketen ynkrygg och idiot - vilket ledde till en del trassel...
Sedan dess är jag synnerligen ödmjuk i språkliga frågor och inser att vardagsduglighet i språk inte riktigt innefattar ordens nyanser och kusligt lite om detaljerade facktermer. När man krånglat till "arbetsgivaravgifter" på franska några gånger så lär man sig att hålla truten - risken annars är att det slutar i att den som lyssnar tror att man gillar månresor och ekivokt sällskap.
