Miljöpartistiskt...

Jaha, min blogg är mer miljöpartistisk än språkrörets. Kunde väl tro det...:-)

Inte så seriöst, om vi skall vara ärliga och det är vi på den här bloggen. Men i alla fall...

Kalkoner

Jaha, en ny dag har randats, Mr Lois ligger under skrivbordet och spinner, Nelson sitter i fönstret och spinner och Snurre är på råttjakt. Nymalet kaffe doftar från köket.

Själv är jag halvmosig med anledning av några dagars cykling utefter Göta Kanal - tro inte att cykelleden utefter kanalen har så mycket med kanalen att göra, annat än i marknadsföringssyfte - och ett styrelsemöte. Skrivandet av en månadskrönika blir förmiddagens värv.

I övrigt ser jag ett antal kalkoner framför mig...


Politisk kalkon
Marianne - som jag lärde känna som den mest jordnära av de jordnära - ångrar inte beslutet vad gäller tolkningen av strandskyddet, men meddelar att det var olyckligt att det blev inspelning av hur hon argumenterade. Jo, den argumentationen var en kalkon. Ska bli intressant att se om medierna följer upp genom att granska andra länsstyrelser - vem vet, det kanske är vanligt att särbehandla rika, kända och "viktiga".

För det är väl ingen som tror att det är så att alla har likhet inför lagen? I så fall: Godmorgon, välkommen till verkligheten! En viss förståelse för det gotländska beslutet kommer från en landshövding som varit ordförande i en näringslivsorganisation... Överraskande?

Kändiskalkon
Trött efter långt möte hamnar jag på vägkrog, med halvdålig sallad och Aftonbladet. Läser därstädes att Alex Schulman anser att Anders Lundins mellansnack är ett tortyr att titta på.

Nu har jag inte hört Anders Lundins mellansnack, men däremot sett tortyroffer så jag anar att Schulman lever i en liten värld. Alex Schulman - som gjort karriär på att vara elak, oförskämd och svinaktig - skriver att Alex Schulman tvingas, att mellan varje låt i Allsång på Skansen, ta del av ett samtal som stapplar, haltar och stockar sig så till den grad att Alex Schulman mår direkt dåligt i tv-soffan.

Det är tortyr att titta på, tortyr!!!!, utropar Alex Schulman och tycker synd om Alex Schulman som avslutar med att Alex Schulman "håller på att gå sönder som människa".

Jag har bara en sak att säga: Fortsätt så, Anders Lundin!! Fortsätt så!

Marknadskalkon:
Leksakstillverkaren Brio redovisar en förlust på över 70 miljoner kronor för andra kvartalet, vilket får leksaksproducenten att sucka:

"Konjunkturnedgången drabbar även babymarknaden. Konsumenter återanvänder babyprodukter till andra barnet", suckar fabrikanten och hoppas på bättre tider när leksaker används endast till ett barn."

Ja, det är ju för djävligt att vi inte dränker barn och barnbarn i leksaker så vi kan få igång sysselsättning, ekonomi och tillväxt.

Å andra sidan försöker man på Gotland få igång jobben genom att låta en viktig man få bygga en privat liten golfbana vid stranden, och ett lusthus likaså. Vem vet vad som kan ske i lusthuset? Nya barn kanske alstras där! Och har man råd med egen golfbana så har man nog råd med nya leksaker till de barn som därstädes alstrats. Om man nu inte drabbats av tortyr av att ha lyssnat på Anders Lundin förstås - och tappat lusten.

Välkommen tillnyktring....

Ojdå, Miljöpartiet är tydligen på väg att återgå till en mer icke-militaristisk linje efter några år av glada tillrop till svensk medverkan i kriget i Afghanistan. Och i riksdagsdebatter till och med "välkomnat att vi utökar trupperna utomlands".

Men under de senaste dagarna har det nästan låtit som om MP aldrig gillat projektet - man vill utreda den svenska närvaron och ifrågasätter att svensk medverkan i "kriget tickar på".

Kanske har partiledningen läst sitt partiprogram eller nåt? Kanske passar Pär Rådberg på när rören har semester?? Kanske inser man att det kan vara svårt att hitta två nya språkrör som applåderar svensk trupp i Afghankriget och samtidigt kan bli valda på kongress? Frågorna haglar...:-)

Förresten skrev jag i bloggen tidigt år 2007 att Miljöpartiets gröna färg alltmer liknar militärens. Ni har väl inte glömt att svenska soldater Nato-märkts, som en liten del i spelet som skall leda fram till att det är ett "naturligt steg att vi blir medlemmar i Nato". Utan att någon debatt föregått. Förstås.

MP har, medvetet eller inte, spelat med i det spelet genom att applådera svensk medverkan i Afghankriget under Natobefäl.

När nu MP öppet ifrågasätter svensk medverkar i kriget så gör man det förstås i vetskap om att sossarna vill skicka mer soldater till Afghanistan - och att man som en blocköverenskommelse kan hävda att det är en "grön framgång" att den ökningen inte blir så stor som sossarna vill ha. Vänstern har i denna fråga agerat konsekvent, vilket hedrar dem i just detta fall. Hur som: Välkommen grön tillnyktring!

Energieffektivisera...

Elin Wägner var långt före sin tid när det gäller synen på energislöseri. I tidningen Tidevarvet (18 oktober 1924) skriver hon följande om användningen av fossila bränslen.

”I en allt snabbare takt förbrukas de vilande krafter som sparats från tidigare, eldigare jordskeden. Allt mer glupska blir behoven, sällan talas det om att spara på energin, man förutsätter en ständigt stigande ökning av behoven. Är det nödvändigt att karusellen skall snurra så fort? Kunde inte karusellen snurra lika fort med mindre kraftförbrukning?”

Och så ger hon ett exempel på hur ägare av en av världens största lampfabrikanter agerar:

Den lampa fabriken tillverkar är alldeles utmärkt, men den är ohjälpligt utbränd efter låt oss säga två år och måste gå i soporna. Det vill säga det var så till dess en fattig och klyftig uppfinnare fann en metod att förnya den utbrända delen av lampan...

Det var en så enkel metod, att han för hälften av det pris fabriken tog för en ny kunde leverera en fullt jämbördig återställd lampa. Att slänga bort de utbrända lamporna är alltså lika opraktiskt som att slå sönder servisen när man ätit... Men då sa fabriken nej. Lamporna är vårt patent, vi vill tillverka och sälja dyra lampor och vi tillåter inte, att ni ger våra kortlivade lampor ett praktiskt taget evigt liv. (-) Skulle vi ruinera vår egen rörelse, göra våra 100-tals arbetare brödlösa? Tvärtom, vi tänker förkorta våra lampors livslängd med 20 procent för att få snabbare omsättning.

Denna historia riktar in ljuset på en liten punkt av det stora slamrande, kraftförbrukande maskineriet, till vilket vi alla är indragna, och åt vilket vi ger våra krafter.

Elin Wägner lyckades dessutom, till skillnad från de flesta stora manliga författare, att kombinera sitt stora författarskap med praktisk handling och ideellt arbete. Hennes internationella engagemang tog allt mer tid, och i november 1919 var hon en av de fem personer som grundare av Rädda barnen i Sverige. Hon var också med att bilda Internationella kvinnoförbundet för Fred och frihet.

Sommarbok 2: Pennskaftet

Pennskaftet är en klassiker - välskriven och fylld med historia. Romanen, som kom ut 1910, är Elin Wägners första "riktiga roman" och tredje bok.

Boken uppfattades som en av det årets främsta böcker. Den sålde bra, kanske för att den också kittlade genom att vara pionjärroman för en friare syn på kärlek. Man kan dra paralleller till Det går an. Men succén beror säkert också på att den är lättläst, rapp, ironisk och med åtskilliga av den unga Wägners typiska oneliners.

Huvudpersonen, Pennskaftet (som egentligen heter Barbro Magnus), är en ung självförsörjande kvinna som är frimodig, ettrig och slängd i käften. Hon arbetar som journalist på en tidning. Pennskaftets vision är att både ha ett yrkesliv och att bilda familj - och förstås att kvinnor skall få rösträtt och ha samma rättigheter som män. Hennes pojkvän, som till en början drogs till henne därför att hon hade dåligt rykte, är skeptisk:

Vi vill förstås att kvinnan skall var fin och ren och god och oskyldig. Sådan tänker vi oss henne, det måste man, för själv kan man ju inte vara det...

Elin Wägner är 26 år när boken kommer ut, hon har tagit stegen in i rösträttsrörelsen, men låter inte detta innebära att rörelsen beskrivs utan skönhetsfläckar. Elin Wägner fick en del kritik från delar av rösträttsrörelsen för att boken "väckte anstöt".

Även hennes familj var bekymrad, och tog illa vid sig. Varken hennes far, styvmor eller andra släktingar närvarade när hon gifte sig strax efter det att boken kommit ut och debatten var i full gång. Styvmor Augusta skriver i ett brev: "Elin har haft en sällsynt framgång med sin sista bok, men vi äro ej förtjusta i den (-) människorna äro så simpla tycker jag och så de där avskyvärda "fria förhållandena" som de predikar (-) vi får ju känna oss tacksamma att Elin själv inte lever som hon lär...".

Horace Engdahl har skrivit ( i ett förord till den senaste utgåvan) att Wägner driver upp fördomar ur deras gömställen i språket helt enkelt genom att ge en ny innebörd åt kända uttryck som "en riktig man", "en fallen kvinna", "hem" och "politik". Elin vände upp och ner på begreppen så att en riktig man vara en man som ville leva jämlikt, en fallen kvinna var en kvinna som lät sig underkuvas...

Boken finns i nyutgåva, i Svenska Akademiens klassikerserie med noter och förklaringar, vilket gör just den utgåvan till en ännu starkare lektion i tidigt 1900-tal. Här hittar du hela min recension av boken.

Vad bilden har med Pennskaftet att göra? Tja, kvinnors kamp för rättigheter pågår än idag.

Gröna vänner...

Hört på stan: MP har tio procent i opinionsmätningarna. Då klarar partiet sig utan min röst, skönt.

Hört i bersån: MP har tio procent, härligt då slipper vi ju rösta, det är ju ändå bara sosse light.

Hört vid köksbordet: Yes, fina siffror, då slipper jag rösta, nästan allt som är grönt är ju ändå borta.

Trettioårig manipulation

En fjärdedel av Tysklands energimix består av kärnkraft, skriver man på DN:s ledarsida idag.

Samma gamla försök att missleda som kärnkraftens paniska entusiaster använt så länge jag minns.

Kärnkraften utgör 12-13 procent av Tysklands energianvändning.

Ett vanligt sätt från kärnkraftens vänner är att i retoriken blanda samman energi och el eller på annat sätt skapa intryck av det omöjliga att avveckla kärnkraften.

De rödgröna i Tyskland vill avveckla kärnkraften till 2021. I Sverige har de rödgröna istället anammat tanken att den skall vara kvar tills den ersatts med råge. Grön debatt om detta finns här. De svenska rödgröna partiernas enighet i frågan utgör Merkels bästa argument för fortsatt kärnkraft i Tyskland. De gröna i Sverige har tyvärr satt dolken i tysk kärnkraftsavveckling genom sin uppgörelse med Sahlin om att anamma Linje 2.

Det är mycket nu

Spikmatta ska vi ligga på. Kossor mår bättre om de inte får komma ut - därute hotar flugor, stukningar och bajs på ängarna, meddelar Sveriges empatiska mjölkbönder. Gamlingar har nog ingen glädje av att köras ut i sol och blåst. Fattiga och lagom undernärda mår bättre, egentligen. Kaffe är bra för hälsan. Fett ska man äta för att inte bli fet. En präst ställer upp för Sd i kyrkovalet. Och Björn Ranelid meddelar ödmjukt att han inte vill uppfattas som förmäten och skrytsam.

Det är mycket nu.
PS! Har Michael Jackson verkligen funnits IRL? Eller har bara "Michael Jackson" funnits?

Det första fotstegets moder

Så har också SvD recenserat den nya antologin om Elin Wägner. Här finns artikeln!

Några citat
"Och nu föreligger alltså denna påkostade festskrift, en vacker bok för soffbordet som bland annat innehåller ett rikt kalendarium för den som är intresserad av hur Elin Wägners liv och verk och den offentliga historien samverkar. "

"Dessutom är det på tiden, som Birger Schlaug antyder, att vi uppfattar Wägner som den föregångare på miljömedvetandets område som hon var."

"Det är inte bara kloka tankar om Elin Wägners betydelse som är fascinerande med boken, utan också hennes egna funderingar, till exempel om hur det kom sig att hon blev författare och hur det är att verka som sådan."

Det finns en man som heter Anders...

Miljöpartisten Anders Åkesson i Skåne är värd stor respekt. Tillsammans med de borgerliga drev han igenom fri sjukvård för alla i Region Skåne. Det var han som drev frågan.

Är det så märkvärdigt?

Jo, den fria sjukvården gäller alla. Oavsett sexuell läggning, kön, ålder, religion, kulturell bakgrund, plånbokens storlek eller huruvida man har papper på vem man är. Det är det sistnämnda som är det modiga. Respekt.

Reformen har kostat så lite att det knappast syns i Region Skånes budget på närmare 23 miljarder. Men visat att det finns politiker som ser till individen, som lever upp till moralens mest grundläggande lag.

Jenny Norberg noterade detta häromdagen. Och skrev: "Då ingick allt, för alla papperslösa. Alla besök på vårdcentraler, tandvård, sjukhusbesök. Det är med andra ord nästan inga pengar alls. Det motsvarar 180 av den sortens barnvagnar som är populära kring Karlaplan...".

Hon fortsätter - i SvD - att ironisera över att regeringen inte vågar genomföra detta beslut för hela landet, de har tillsatt en utredning, men kan inte enas om direktiven, så utredningen har inte tillsatts ännu...

Respekt, Anders! Ibland är jag stolt över att ha varit språkrör för Miljöpartiet.

Rekord!!!!!!

Dagens Nyheter meddelar att bilister satt "nytt rekord" på autobahn, med 250 inblandade bilar i en seriekrock. DN meddelar: "Det tog 20 minuter från 19-tiden i söndags kväll, mitt i helg- och semesterrusningen, för de flera hundra bilarna att braka in i varandra."

Dock slog man inte världsrekord i antalet döda. Detta rekord innehas av USA, som genom atombomben över Hiroshima direkt tog livet av 78 000 människor. Klimatrekordet innehas av Frankrike och härrör från 2003, då minst 14 000 människor akutdog av värmen. Världsrekordet i klimatdöda väntas dock sprängas inom de närmaste åren - inte minst tack vara gedigen sponsring av bilindustrin och Vattenfall.

Svenskt rekord, i modern tid, har tobaken. Tätt följd av spriten. De vanliga influensorna ligger långt ifrån rekordnivå - cirka 3000 beräknas årligen dö i vårt land genom dessa. Kanske kan svininfluensan sätta nytt rekord, meddelas i medierna. Särskilt kvällspressen hoppas på rekord.

Europarekordet i antalet döda per arbetstillfällen innehas av alkoholen som beräknas ta död på 195 000 per år - för detta rekord har krävts insatser av 750 000 människor i den direkta framställningen av alkoholen. EU sponsrar.

Bilden föreställer världsrekordinnehavaren i kampen om långa naglar inom arten homo sapiens sapiens (den intelligenta mäniskan).

Lägg ner och starta om!

Det svenska förbandet i Afghanistan använder Toyota Landcruisers utan splitterskydd även på farliga uppdrag. De som varit med om attacker tackar "någon däruppe om de överlevt", meddelas idag i SvD. Den svenska Försvarsmakten avfärdar personalens krav på säkrare fordon. Dessutom har man inga fungerande helikoptrar att köra skadade med. Överhuvudtaget får man inte några fungerande helikoptrar förrän om 11 år, meddelades för några veckor sedan... Häromdagen var nyheten att den militära underrättelsetjänsten, MUST, dömt ut säkerheten på Försvarshögskolan. Och Riksrevisionen meddelade härommånaden att officerarna var för gamla, för outbildade, för inkompetenta för de uppdrag som Försvarsmakten fått och att de stigit i graderna genom felkonstruerade karriärstegar. På DN:s ledarsida kommenterade Malin Siwe dessa förhållanden med följande: Vapenslag skyller på varandra, officerare skyller på politiker, försvarspolitiker skyller på finansdepartementet, finansdepartementet på hela Försvarsmakten och alla pekar finger åt Högkvarteret. Utom Högkvarteret. Varför inte göra något radikalt? Lägg ner hela försvaret, säg upp de anställda, också tjänstemännen i försvarsdepartementet och politikerna i utskottet. Låt en grupp utvalda börja med ett tomt block. Rita fritt och rita för att det ska bli rätt och rationellt. Jag är övertygad om att detta vore det enda rätta. Militären, Försvarsmakten, Högkvarteret, Det militära komplexet - kalla det vad ni vill - har haft årtionde efter årtionde på sig att bli professionella, lära sig att inte slösa pengar, att inte skriva usla avtal, att åtminstone svara på enkla frågor om var pengarna tar vägen. Men som regel misslyckats. Detta är svenskt försvar. Försvarsmakten är, sedan årtionden tillbaka, den mest inkompetenta myndigheten som existerar i vårt land. Mina personliga erfarenheter är begränsade, men motsäger inte den bilden. Tvärtom. Jag gjorde lumpen för bra länge sedan i Vaxholm. Verksamheten imponerade inte. Tvärtom. Det var fullständigt horribelt, som en parodi på den verksamhet som utspelade sig i 91:an karlsson. Men på det kan jag inte döma dagens försvar. Som politiker deltog jag emellertid i den eviga kampen att få ut relevanta uppgifter om försvarets ekonomi, men det var omöjligt eftersom myndigheten saknade den mest elementära kompetensen i att sköta, analysera och redovisa ekonomin. Det föranledde MP:s sakkunniga i finansdepartementet att uppmana den då nytillträdde finansministern Anders Borg att djupgräva i den sörja som försvaret bestod av. Säga vad man vill: men denna regering har gjort mer än vad den sosseledda regeringen lyckades med under alla år! Jag delar Malin Siwes provocerande uppmaning: Lägg ner och börja på ny kula. Till skillnad (?) från Siwe anser jag dock att man förutsättningslöst skall fundera över var de 40 miljarder som idag går till militären skulle göra bäst nytta för att försvara vår demokrati och krigs- och katastrofdrabbade människors möjlighet till liv och hälsa. Världen har mycket gott om soldater, militära befäl, vapen och ammunition. Världen har därmot brist på sjuksköterskor, läkare, mediciner och sjukvårdsutrustning. Det talar för att svensk militär verksamhet bör avvecklas och de frigjorda pengarna till stor del användas till att bygga upp internationella sjukvårdsteam och civila räddningsstyrkor. Sverige kan bli det första land som avmilitariserar och som tar ett steg upp på kultur- och civilisationsstegen. Jo, i det ligger också fungerande räddningshelikoptrar... Resten av pengarna som idag går till det militära försvaret bör använda till att utveckla den svenska obligatoriska skolan till utbildnings- och kulturcentra med hög status. Blir det pengar över så satsa dem på att stärka rättssystemet, höja status och kompetens hos polis och rättsmyndigheter. Då, och först då, används pengarna på ett för demokratin optimalt sätt. Nej, det är inget nytt påfund från min sida. Jag har skrivit om det förr.

Fruntimmersvecka: Visste du detta om Heliga Birgitta?

Det är så kallad fruntimmersvecka. Finns därför anledning att skriva några rader om fruntimmer. Heliga Birgitta till exempel.

När jag föreläser om feminismens historia brukar jag faktiskt börja med henne. Vilket ofta får åhörare att se snopna ut...

Så här: Heliga Birgitta påstod sig ha mött Jungfru Maria strax efter det att hennes son Karl hade dött i Neapel. Maria hade berättat hur hon tagit hand om Karls själ då denna lämnat kroppen. Maria hade tagit emot själen på samma sätt som en jordemor (barnmorska) tar emot ett nyfött barnet.

Jungfru Maria berättade, enligt Birgitta, att hon tagit emot Karls själ och skyddat henne från Karls dödsfiender så att de inte skulle kunna lägga beslag på henne…

Inte bara det att Birgitta målade bilden av att själen skiljts från kroppen som vid en förlossning - vad kan vara mer kvinnligt i dess ursprungliga betydelse än just en livgivande förlossning? - utan hon hade också fräckheten att betona att själen var en hon. Birgitta var i allra högsta grad politisk. Anpassade sina uppenbarelser till sin politiska agenda.

Jag brukar förresten dra en linje från Heliga Birgitta, via Fredrika Bremer och Ellen Key, till gissa vem... Elin Wägner förstås. De sistnämnda omnämnde för övrigt emellanåt kvinnor som just "fruntimmer". Så har jag lite krystat knutit ihop den här bloggen också...:-)

Huruvida Birgitta fick några politiska uttalanden från Maria vad gäller abortfrågan känner jag inte till - kd anser att aborter skall registreras, huruvida detta meddelats från högre ort känner jag inte heller till. Hur som: män tar för lite ansvar, vilket jag skrev om här.

Oh, my God!

Det är inte lätt att vara man, men det var mycket mycket värre när man var ett ämne till man.

Minns, när jag läser Berges kolumn denna vecka, att det var under dessa unga år jag blev intresserad av vetenskap.

Nyhetspanelen i SVT handlade idag om Sveriges ordförandeskap i EU, Litauens tänkta morallag och den så kallade svininfluensan. Här finns det om nu nån skulle vara road att kika...

Passar tid och plats... så välkommen!

Hösten bokade prat om Elin Wägner. Självfallet är bloggläsare särskilt välkomna!

Bilden från en av sommarens föreläsningar, med 200 åhörare. Vill du boka så finns plats för ytterligare ett par i år - bokningar pågår för 2010.

Ovanåker
9 september Info: 070-2022262

Sandviken
17 sept 18.30 Biblioteket

Söderhamn
18 september

Gävle
19 september 15:00
Klimatfrågan och Elin Wägner

Växjö
21 september kl 12.00 St Sigfrids folkhögskola

Lindesberg
24 september 19.15 Biblioteket

Västerås
5 oktober 18.30 Stadsbiblioteket

Örebro
15 oktober 18.30 Mer info: 019-321891

Östra Vingåker
22 oktober 19.00 Församlingshemmet

Säter
24 oktober kl 18.00

Örebro
13 januari 2010 Pensionärsuniversitetet

Hej Kungen, håller du inte med mig egentligen?

Hej igen Kungen! Hoppas du hade kul när du firade Viktorias födelsedag igår. Fast du kunde väl gett henne en kanonpresent... Nämligen frihet!

Låt mig förklara... Vi har ju stött på varandra några korta ögonblick så jag tar mig friheten att dua dig. Okej?

Du och Silvia måste uppleva era föräldraroller som något ganska mystiskt. Det måste vara kluvet att både försökt skydda sina barn från exploatering och att uppfostra dem just för att leva ett liv som exploaterade.

Det är ett av alla de demokratiska och moraliska dilemman som monarkin rymmer. Håller du inte med?

Som politiker var jag under mina aktiva år noga med att mina barn inte skulle figurera i medierna i egenskap av barn till politiker. Samma inställning har nästan alla de politiker jag lärt känna. Det skulle kännas som ett övergrepp att låta barnen spela en roll på den offentliga scenen bara för att vinna lite röster. Jag tror att de flesta politiker skulle avsäga sig sitt uppdrag om det skulle leda till att deras barn ständigt blev exponerade eller än värre: exploaterade.

Därför förvånar det mig när kungar och drottningar orkar leva med uppdrag där det ingår att föda barn som skall exploateras. Visserligen inte på grund av fattigdom eller svält, utan på det grundlagsfästa uppdraget att föda upp statschefer. Tycker du att orden "föda upp" låter som en elak gliring från min sida? I så fall har du fel, kungen. Det är så det står i riksdagens betänkanden om monarkins vara.

I näringslivets vokabulär är det ordet "varumärke" som gäller. Varumärket Vicoria kan utnyttjas för att sälja svenska produkter, som kanoner, kylskåp och antidepressiva piller. Kungahuset skall föda upp varumärken. Jag tycker det borde kännas förnedrande, trots all pompa och ståt, snabba båtar och folkets kärlek...

Hur fungerar detta med föräldrarollen? Innebär inte föräldrarollen en inneboende strävan efter att sätta barnen i första hand – även om det innebär försakelser och till och med uppbrott? Något av det värsta man kan tvingas till är väl ändå att låta de egna barnen bli spelpjäser i ens eget uppdrag?

Jag har förstått att du och Silvia försökte värna barnens integritet när de var små. Trots att ni förstås vet att mediernas bevakning av familjens göranden och låtanden utgör den viktigaste delen i monarkins popularitet. Ni vet förstås också att era blivande barnbarn kommer att födas in på denna offentliga scen.

Hur står ni ut med något sådant som far- och morföräldrar? Hur känns det att leva med tanken att en barnbarn skall bli statschef? Utan att det tillfrågas, utan möjlighet att välja bli utsatt för granskning, bedömning och registrering. Det är ju vidrigt! Visserligen står det i svensk grundlag att det är så det skall vara, men jag tror att du, kungen, har all makt i världen att ändra på det där! Du skulle kunna befria Victoria och hennes kommande barn! Vad säger du, kungen?

Det vore hederligt att avveckla monarkin nu när arvtagaren är både uppskattad och begåvad. Då gör vi det av principiella skäl, trots Victoria. Inte på grund av.

Dessutom skulle Victoria ha stora möjligheter, om hon så ville, att bli Sveriges första valda president. Vilket måste vara betydligt mer hedrande än att bli statschef bara för att man legat i rätt livmoder. Eller hur?

Vad är det som gör att inte du, Carl Gustav, pläderar för kungahusets avskaffande? Anser du det vara viktigare att upprätthålla familjen Bernadottes kungaroll än att befria dina blivande barnbarn? Anser du att egen lojalitet med traditioner och grundlag är viktigare än barnbarnens frihet att själva få välja om de vill bli offentliga personer eller inte?

Kanske anser du att dina förfäder skrivit ett moraliskt kontrakt som också gäller i nedstigande led? För inte tror du väl att din familj är av Gud utsedd? Nej, jag tänkte väl det. Upplysningen har ju pågått ett tag... Men så trodde man en gång. Det var till och med invävt i religionen, att lyda överheten, en del av budskapet från prästerna. Gud, kungen och militären. En treninghet, försvarad från predikostolarna.

Och inte tror du väl heller att de bernadottska generna är de gener som är mest lämpade för att bära rollen som statschef i landet Sverige? Nej, självfallet inte. Du är ju upplyst, tror på allas lika värde och, som om nu det skulle vara ett argument, vädrar åsikter när det gäller både miljö och klimat.

Man kan aldrig sätta sig in i andra människors liv och tänkande fullt ut. Men jag tror att du emellanåt funderat på om det är så jäkla kul det här med monarki. Om det är rimligt att ärva posten som statschef, stå över lagen och tvingas uppfostra sina barn i en grundlagsfäst tro...

Så därför vore det väl ändå naturligt att du föreslår att monarkin avskaffas under mottot: Släpp Viktoria fri!

Slipsar

Jag var före min tid. När det gäller att knyta slipsar.

Inte för att jag haft ett sådant tygstycke på mig så ofta, men när jag haft det visar det sig att jag knutit slipsen som... Barack Obama. Vilket nu har blivit högsta mode.

Förutom att Obamas slipsar är smala- sex centimeter - så knyts de så att det blir ett litet veck under själva knuten. Så ock mina slipsar. Vilket jag alltid uppfattat som att jag inte kunnat/orkat/velat knyta slipsen ordentligt utan velat markera mitt ointresse genom denna simpla knut.

Den slipsinvigde har ofta varit på min slips för att rätta till den, ta bort vecket som sett slarvigt ut. En dam i riksdagsgruppen lovade mig en kurs i slipsknytning, mot det att jag hjälpte henne att skriva en motion. Jag hjälpte henne med motionen mot löfte att jag slapp kursen.

Nu visar det sig att det lilla vecket uppfattas som elegant, inte slarvigt. Ett Obama-veck. Slipsexperten Jockum Åkesson, från en av landets slipsleverantörer, meddelar världen att slipsen fått uppsving efter det att Obama valt "miljövänliga" (sic!) smala sidenslipsar med enkel knut och elegant veck.

Slipsar blir miljövänligare ju smalare de är, är tesen. Vilket ju förstås betyder att när de smalnat av till det obefintligas gräns är de som bäst.

Jag har ett erkännande att göra

Det var tidig sommar för fem år sedan. Jag högg ved. Radion var på. Tror det var Elfving eller nåt. Man spelade en låt som hette Du är min man. Jag gick in till Lena och frågade om hon hade radion på. För man hade just spelat en låt som var en skitkul parodi på Svensktoppen. Trodde jag. Att hon, Sjöholm, kunde vara så kul...!

Låten firade 5 år på Svensktoppen igår, har jag hört. Jag har vant mig, nynnar generad med när jag hör den, tar ett och annat generat danssteg, tycker den är läcker. Herregud, vad är det som händer?

Varsågod, här är boken om Emily

Boken om Emily, från det första huset på den tredje gränden som gick upp till skinnfabriken i den lilla byn i nordvästra Xinjiang i Kina, finns nu i en svensk version att gratis ta del av på nätet.

Open publication - Free publishing - More schlaug

Har du problem att nå boken kan du försöka här.
Det är i Xinjiangs huvudstad som det sedan en vecka pågått sammanstötningar mellan uigurer och hankineser, mellan civila och säkerhetsstyrkor. Senare inlägg: Hur många som dött i kravallerna är osäkert.

Dåligt med hängmatta...

... men det blev ett prat i alla fall i en radioserie med namnet I hängmattan.

Här finns en halvtimmes intervju. Om dåliga kärleksnoveller, vedhuggning, politikerår, trista hot och en och annan vision.

Kina i svart och vitt....

Har följt rapporteringen i svenska medier från upplopp och militärt våld i Xinjiang under veckan, vilket också lett till våldsamma demonstrationer i Stockholm, med en riksdagsledamot (MP) i rollen som icke-våldsförespråkare.

Men det känns som om man återigen är på väg att måla i svart och vitt. Och man tycks inte ens notera att det finns andra minoritetsfolk i Xinjiang än uigurer - hur ser de på uigurers kamp för ett eget Östturkistan?

Kazaker är ett sådant minoritetsfolk, de är muslimer, står nästan lika långt ner som tibetanerna på den kinesiska informella statusstegen - hur skulle deras liv förändras om uigurers dröm om Östturkistan förverkligades? Hur skulle det gå för huifolket?

Är det månde så att de mindre minoritetsfolken ser kommunistpartiet som ett skydd snarare än som ett hot? Att de är rädda för än större förtryck?

Att Kina inte är en demokrati, att övervåld är vardag från regimens sida, att öppenheten är minst sagt bristande, att mänskliga rättigheter är ett fult begrepp för kommunistpartiets ledning innebär ju inte per definition att motståndarna till regeringen är goda, vita som lamm eller ens slåss för demokratiska värden.

Det man kan kräva är att media aktar sig för att måla i alltför svartvita färger, att de försöker redovisa den komplexa verkligheten och att de inte faller i fällan att utmåla det ondas fiender som de självklart goda... Så enkelt är det inte, även om Rebiya Kadeerven - ofta kallad uigurernas svar på Dalai Lama - säkert har helt rätt när hon talar om ett kulturellt folkmord på uigurerna, bland annat i takt med att mandarin blivit det officiella språket då allt fler hankineser förmåtts flytta till Xinjiang. Vilka som skulle vara värst på att bedriva kulturella folkmord på de mindre minoritetsfolken lär dock inte vara så självklart.

Erfarenheterna av svensk medias svart-vita beskrivningar av Falun Gong förskräcker... Här skrev jag (sammanfattning i noten nedan) om denna rörelse, som ju inte alls bara handlar om trevliga rörelser och meditation utan om värderingar som är minst lika främmande för mänskliga rättigheter som kommunistpartiets företrädare.

Här hittar du en nyligen publicerad artikel om Xinjiang, givetvis med de mindre minoritetsfolken bortglömda, men i alla fall - bilderna här ovan visar spännvidden i regionen, tältet bebos av kazaker och staden är Urumchi.

Här hittar du World Uygur Congress. Och här den statligt kontrollerade nyhetsbyrån Nya Kina.

Under helgen skall jag förresten lägga in en nätbok jag skrivit tillsammans med en kvinna från Xinjiang.

Ett klipp från Sky News - och ett från AlJazeera.



Not:
Grundaren Mästare Li har liknande uppfattning om homosexualitet som pastor Åke Green och anser att kvinnas frigörelse leder till världens undergång. Jorden har dessutom invaderats av utomjordingar, förklädda till människor, i syfte är förstöra jorden - de har infört datorer och allehanda elektoronik. Detta är något av det som ryms bakom de fina orden om sanning, barmhärtighet och tålamod som så gärna citeras i svensk media. Allt har en framsida, men alltid också en baksida...

Jag bävar inför den dag Mästaren får för sig att de illasinnade utomjordingarna skall utrotas för att Jorden skall renas... Här finns ett tidigare inlägg om Falun Gong, där det också finns länk till den skrift som ligger till grund för läran (översatt till svenska).

Ringhals ledning?

Hur korkade får de bli på Ringhals? Det tycks som om cheferna på kärnkraftverken är kärnkraftmotståndarnas bästa vänner...

PS! Sossarna och De gröna i Tyskland angriper Vattenfall med full kraft. Även Vattenfall sjabblar med sin kärnkraft. I svensk media blir det notiser...

"Birger har alltid motsatt sig att MP ska ta regeringsansvar."

Ledande miljöpartister brukar numera hävda - när jag framför kritik av blockpolitik och utsuddad profil - att jag minsann alltid varit motståndare till att MP skall sitta i regering. Skitprat!

Däremot anser jag inte att man skall kompromissa bort den egna politiken före ett val. Jag anser att det är ett grönt partis ansvar att driva opinionsbildning för att på det sättet påverka samhället och samhällsdebatten.

Att vara tyst när det gäller sänkt arbetstid, grön skatteväxling, konsumtions- och tillväxtkritik medför att man stärker en samhällsutveckling som går tvärs mot den man enligt partiprogram står för.

Här en artikel - tack för tipset! - som bekräftar min uppfattning i regeringsfrågan.

Lördag 23 maj 1998

Ombuden stod upp och applåderade när språkrörsduon Schlaug och Samuelsson omvaldes vid miljöpartiets kongress i går. Foto: TOMMY MARDELL Schlaug: Det finaste jobbet man kan ha VÄSTERÅS. Miljöpartiet tror att det är bra att byta språkrör ofta. Birger Schlaug har suttit i åtta år. I går valdes han till språkrör igen. Ombuden på miljöpartiets kongress visade en oerhörd entusiasm när de valde om Birger Schlaug och Marianne Samuelsson som språkrör. Bravoropen ekade i hallen och ombuden stod upp och applåderade. Språkrörsduon Schlaug och Samuelsson är inne på sitt sjätte år i partitoppen. Schlaug var dessutom språkrör 1986 – 1988. När miljöpartiet startades i början av 80-talet var så lång tid i toppen helt uteslutet. I början leddes partiet av fyra utskott och företräddes av en sammankallande som byttes ut var tredje månad. Grattis till omvalet Birger Schlaug. – Tack, det här är det finaste jobb man kan ha. Hur länge ska du vara språkrör egentligen? – Nu är jag helt inriktad på att göra en så bra valrörelse som möjligt. Men ni är för täta byten i toppen. Du har suttit i åtta år? – Stadgarna säger att man får sitta i tre mandatperioder. Förut var det detsamma som nio år. Nu är det bara val vart fjärde år? – Det är först och främst upp till kongressen att bestämma. Men jag tror inte att någon vill sitta i tolv år. Du har själv tidigare talat om att sluta. Vad är det sämsta med att vara språkrör? – Politikens former. Att det är så svårt att få något gjort. Och det bästa? – Miljöpartiets medlemmar. Så många starka och engagerade människor som verkligen vill något. På kongressen andra dag blev ni Sveriges tredje största parti i en opinionsmätning. – Ja, och med dom siffrorna i ryggen kommer vi att kunna göra en fantastisk valrörelse. Varför går ni så starkt framåt just nu? – Jag tror det var viktigt att vi deklarerade klart och tydligt att det inte är aktuellt för oss att regera tillsammans med moderaterna. Moderaterna blir allt mer av ett ytterlighetsparti. I socialdemokratin finns det i alla fall goda krafter. Opinionsmätningen ger er åtta procent. Den gräns du har satt för att ni ska vilja ingå i en regering? – Opinionsmätningar är inget val och vi får se om förutsättningarna finns. Dessutom är det faktiskt andra som bestämmer om vi får vara med.

Så här kan man väl säga...

Klicka här.

Ojdå, DN har.....

.. publicera en ny text om u-båtskandalen. Det var på u-båtar Carl Bildt gjorde sin karriär... Jag skrev en hel del om de påstådda sovjetiska u-båtarna under mina första år som språkrör i mitten på 80-talet, men mycket litet blev publicerat. På bloggen skrev jag tidigare detta:

Svenskt vatten en motorväg för u-båtar från Nato...?

Det var Sovjet som pekades ut i samband med påståenden om främmande u-båtar i svenska vatten på 80-talet. Nu vill huvudsekreteraren i två av de utredningar som gjordes att hemligstämplarna hävs. För det fanns mycket som talade för att det kunde varit Nato-ubåtar.

Det är inget nytt påstående. Vi som på den tiden hänvisade till att Marinstabens egen tidning Marin Nytt nr 5-6 1982 haft en artikel, som inte alls var politiskt korrekt, där det hävdades att svenskt vatten var en motorväg för NATO-ubåtar uppfattades som dårar. Men tidningen fanns.

Även om den, enligt flera telefonsamtal, helt enkelt försvann från ett antal bibliotek när frågan var som heltast. Jag var en av dem som skrev en del debattartiklar där jag hänvisade till Marin Nytt. Artiklarna kom inte in någonstans. Men det kan ju beror på allt möjligt; t ex att redaktörerna ansåg att jag skrev dåligt eller var en suspekt miljöpartist med konspirationsteorer....

Hur som helst: såväl Marin Nytt som artikeln skriven av örlogskapten Nils Bruzelius finns. Det här kan man bland annat läsa:

"Om man försöker sätta sig in i hur ett försvarskrig i centraleuropa skulle gestalta sig finner man behovet av transporter mellan Sovjetunionen och krigsskådeplatserna snabbt kommer bli stort. Behovet är större än vad järnvägs- landsvägs. och flygtransporterna kan klara. Lösningen på det problemet är sjötransporter från Leninggrad-Riga till hamnarna i Polen och Östtyskalnd. Denna transportväg har mycket stor kapacitet, men den måste skyddas. Det hotas av angrepp från NATO:s flyg, ytattackfartyg och från NATO:s ubåtar."

Han menade att NATO-ubåtar lätt kunde gömma sig i svenska vatten, där sovjetisk militär inte skulle kunna komma åt dem. NATO har alltså avsevärda skäl att befinna sig i svenska vatten.
Detta fick man uppenbarligen inte säga högt i Sverige på 80-talet. Risken var att man stämplades som kommunist.

Man borde självfallet släppa hemligstämplarna. Men frågan är om utrikesminister Carl Bildt, som var den som envisast av all hävdade att sovjetiska u-båtar kränkte svenskt vatten, någonsin kommer att acceptera något sådant. Skulle inte tro det. Stora delar av hans karriär byggdes ju upp på hans kamp mot sovjetiska u-båtar....

Almedalen 2009...

Almedalens skitigaste duk och sämsta lammgryta - feta bitar av gammalt får - hittades på restaurang Nunnan på Stora Torget.

Visbys trevligaste hotell, och jag har mångårig erfarenhet av hotell i Visby, heter St Clemens.

Unikaste parti blev Miljöpartiet, som idag tycks vara det enda gröna parti i Europa som inte hårt kritiserar konsumtionssamhället. Och som nog är det enda gröna parti som, i ett sammanhang som Almedalen, inte tar tillvara på innehållet i rapporten från Sustainable Development Commission!

Bästa tal: Vet inte, men Göran Hägglund hade i alla fall modet att stå för något kontroversiellt och ideologiskt. Och lät, märkligt nog, i vissa sekvenser om det civila samhället som den frihetlige socialisten Kropotkin - en av mina husgudar.

Årets luring: Trodde i över trettio sekunder att det var skämtprogram i radio när jag hörde en intervju med Maud Olofsson.

Årets märkligaste utspel: De rödgröna som vill återinföra fastighetsskatten för alla kåkar. Som om det vore värre att lägga pengar på ett hus än på Thailandresor och vulgobåtar... MP var tidigare ideologisk motståndare till fastighetsskatt, men principiell anhängare av generell förmögenhetsskatt. Nu är det tvärtom. Jag förstår inte - men det kan förstås bero på bristande hjärnkapacitet.

Årets mest saknade: Krav på sänkt arbettstid, som enligt allt fler utgör nyckel till både bättre liv och bättre klimat. Vilket bland annat framgår av ovan nämnda rapport.

Årets bästa skådespel: Roma Teatern överglänste alla partier.

Årets oanständighet: Mona Sahlin menar, helt rätt, att det är oanständigt att pensionärer skall betala mer skatt än löntagare, men inte tillräckligt anständigt för att ta bort oanständigheten inom en mandatperiod.

Årets tristaste: Så många seminarier och pratare att en del fick stå ensamma eller näst intill. Inte ens skadeglädjen vill infinna sig när unga liberaler talar om frihandel och kapitalism inför noll människor...

Årets budskap: Varva upp, växla upp, kör fortare annars blir du fattig. Borgerligheten lägger till: Blir du fattig och sjuk får du stå ditt kast - men du blir ett gott varnande exempel på vad som kan hända den jävel som inte springer fort. Och MP lade till något bra om bättre mat på skolor etc... Skickas öronmärkta pengar med till kommunerna - eller strider det mot MP:s syn på kommunalt självstyre?

Årets bästa: Vädret, min uppdragsgivares goda smak och hemfärden till katter, tomatplantor, lommen, skogstjärnen och trädgårdens prunkande gammaldags rosor.

Frukost vid havet, välkommen!

Välkommen till frukost vid havet. På hamnplan i Simrishamn. Där pratar jag klockan halv nio på måndag morgon om Elin Wägner.

Och lite grand om Hjalmar Söderberg, för det var exakt 100 år sedan han satt vid havet i Dragör, riktade kikaren mot ett dambadhus och skrev en debattbok om de fula och misslyckade kvinnornas kamp för rösträtt...

Frukost serveras.

Här har du talet, Peter!

Det är tio år sedan jag höll mitt sista tal i Almedalen. Det kliar i fingrarna när jag hört årets tal. De är så visionslösa, så inträngda i en gammal trött världsbild, trots försök att i olika artiklar låtsas att de står för något nytt.

Idag är det Peter Erikssons tur. Här har du ett förslag på en inledning, Peter, visserligen lite hastigt ihoprafsat före frukost, men i alla fall...

Kul att så många har kommit! Tack för att ni tar er tid!

Ni har under veckan lyssnat på partiledare som färdas på samma väg, oavsett vilket block de företräder. Det enda som skiljer dem åt är att några färdas i högerfil, medan de andra färdas i vänsterfil. Men deras mål är detsamma: arbeta mer, producera mer, konsumera mer!

Deras världsbild är densamma, deras tro på den eviga tillväxten är densamma, deras förhoppning att vi skall konsumera alltmer är densamma. Alla gnäller de om att ekonomin går dåligt, att arbetslösheten är hög, att det saknas pengar.

Men jag säger att grundproblemet inte är att tillväxten sviktar – grundproblemet är att man inbillar sig att ekonomin kan och bör fördubblas var 18:e år, vilket den gör med de 4 procent tillväxt de ser som det önskvärda.

Grundproblemet är inte att vi är fattiga därför att vi ”bara” är lika rika som 2007 – grundproblemet är att skillnaden mellan rik och fattig är för stor, och att man byggt upp system och idévärld på falska premisser.

Grundproblemet är inte att vi i den redan rika delen av världen konsumerar för lite – grundproblemet är att vi konsumerar över våra ekonomiska och ekologiska resurser.

Grundproblemet är inte att vi har en ökande arbetslöshet – grundproblemet är att dom envisas med att uppfatta 40 timmars arbetsvecka som en naturlag trots att vi ständigt rationaliserar, effektiviserar och automatiserar Därför måste vi ändra normen i arbetstidslagen.

Grundproblemet är inte att vi genom ökad arbetslöshet minskar skatteinkomsterna – grundproblemet är att det är arbetstiden, och inte produktionen som helhet, som finansierar välfärden. Därför måste vi reformera skattesystemet i grunden, stegvis införa produktions- och omsättningsskatter istället för ensidiga skatter på arbete.

Grundproblemet är inte vikande siffror i orange kuvert – grundproblemet är att vi inbillat oss att vi kunnat känna tillit till siffror på konton! Siffror ger ingen trygghet - det är relationer och tid för varandra som ger trygghet. Tillväxtsamhällets krav på inbördes kamp, bör ersättas av utvecklingsamhällets idé om inbördes hjälp.

Grundproblemet är inte Fredrik Reinfeldt, grundproblemet är att Mona Sahlin säger samma sak: varva upp, växla upp, kör fortare. Detta trots att det inte gör oss lyckligare, inte ger oss mer tid för barnen, inte ger oss mer till att älska och bry oss, inte ger oss större möjlighet att leva i fred med vår planet.

De har alla pratat om klimatet. Om växthuseffekten. Allt det som vi i MP talade om redan för 20 år sedan. De skyller på kineser, indier och alla utom sig själva...

Men grundproblemet är inte att varje kines i genomsnitt släpper ut 2,5 ton koldioxid per år – grundproblemet är att vi i EU släpper ut 9 ton per person och år. Därför måste vi sluta konsumera över alla breddar, sluta att ständigt producera missnöje genom en alltmer aggressiv reklam, sluta att jaga materiell tillväxt och istället låta den fria tiden, kulturen och det som gamla liberaler kallade andlighet - och Marx kallade tid för reflektion - växa.

Det kan både rädda planetens klimat och ge oss bättre livsklimat.

Men de vill få dig att tro att ett samhälle utan evigt ökande tillväxt, utan ständigt ökande konsumtion, är som en åker utan gröda. Men de försöker lura dig, för deras tillväxt innebär att det måste växer mer och mer på åkern för varje år, oavsett hur mycket det växte året innan. Det finns sannerligen delar av världen där tillväxt är en nödvändighet, men för oss som nått ett materiellt välstånd är det andra saker som bör få växa! Kvaliteten, inte kvantiteten. Långsiktigheten, inte kortsiktigheten. Den fria tiden, inte stressen. Kulturen, inte köptemplen.

Jag hade en dröm om årets tal här i Almedalen, jag hade en dröm om att någon enda partiledare skulle ta sig modet att säga: "Vad gör vi nu? Nu när vi nått det materiellt goda samhället?"

Men istället för att ställa frågan utropar de: "Vi måste upp på vägen och köra utav bara helvete! Vi måste producera mer, konsumera mer, arbeta mer. Vi måste varva upp, växla upp och köra så fort vi kan så länge det går..."

Istället borde vi varva ner, växla ner, tänka längre!

Låt oss lämna det enfaldiga tillväxtsamhället och gå in i utvecklingssamhället! Låt oss leva som alla kan leva alltid. Låt oss bygga ett samhälle som om livet betyder något. Låt oss ta farväl av ekonomismen, låt oss ta farväl av blockpolitikens fördummande visonslöshet, låt oss ta farväl av tillväxtsamhället. Låt oss andas frisk luft, låt oss ta våra liv på allvar och bryta oss ur den mentala bur som man vill hålla oss fångar i.

OK, Peter? Resten får du skriva själv...:-).

Dags för luftskepp!

Inte ett ord om Almedalen idag. Ska sammanfatta i slutet av veckan, imorgon lägger jag förresten ut grunderna för det tal jag skulle hållit om jag hade hållit något. Erkännes: det vattnas i munnen, efter att ha hört samma tal, i lite olika utföranden, av de som talat hittills, så skulle det kännas otroligt roligt att få utmana deras tankemönster, deras världsbild, deras totala visionslöshet.

Läser i bladet att man nu kommit fram till att luftskepp vore något att satsa på för tunga transporter. Det är PEAB - byggnadsföretaget - som utrett. Minns en debatt som Vägföreningen anordnade för ett antal år sedan - bland annat Mats Odell, Lennart Daléus och jag diskuterade med transportföretag och vägtrafikens lobbyister.

Då redovisade jag den forskning som fanns om just luftskepp som ett miljösmart, billigt och effektivt sätt att transportera material - och blev våldsamt hånad av Mats Odell och lite lätt dumförklarad av en lätt spydig Lennart Daléus. Ironin stod som spön i backen från betongklossarna från Vägföreningen. Jag berättade bland annat om att luftskepp ställer små krav på infrastrukturen, kan nå alla platser även inne i städerna och är nästan helt utsläppsfria. Vägföreningens folk fnissade.

Nåja, tre herrar kom fram efteråt och vi samtalade om luftskeppens möjlighet. Och nu, mer än fem år senare, har då också ett svenskt storföretag presenterat en rapport i just detta ämne... Och man är entusiastisk! Naturligtvis blev det ett seminarie i Almedalen om ämnet också...

Mats Odell har förstås glömt sitt överlägsna flin och tal om att "Miljöpartiet är ju känt som bakåtsträvare och flummare i ett, och Birger Schlaug är ju inte den mest realistiska...". Jodå, Mats, jag är långsint när det gäller en del politikers uppförande.

Längtar till mörkt, svalt rum?

Nej, tänkte väl det. Men skulle det ända bli aktuellt så finns det en bra film på nätet som heter Home. Den finns där alldeles gratis. Här hittar du den. Den är bättre än allt som händer i Almedalen i alla fall.

Man menar att filmen låg till grund för De grönas framgång i Frankrike i EU-valet. De som sponsrat den har nog inte förstått att de sponsrat kritik av sig själv...

Nöjer du dig, så länge sommaren är varm, med trailern så finns den här

Hej, ordförande Reinfeldt, här har du den andra historien om Europa

Hej Fredrik!

Idag börjar du ditt värv som ordförande i Unionen. Kul! Jag tänkte berätta den andra historien om Europa och EU för dig. Jag tror du bara hört den vackraste berättelsen om Unionen som fredsprojekt. Men ska vi vara riktigt ärliga så började det inte alls så.

Men först vill jag delge dig några minnesbilder från mina tre dagar här i Visby. Jag har på kort tid hört att Sverige är världens bästa när det gäller idrott, har de godaste soldaterna och ligger i framkant när det gäller energi. Det är inte klokt vad vi är bra, vi Storsvenskar... Och nu skall Sverige komma på kartan genom Ordförandeskapet, har jag också hört... Lika mycket som Tjeckien tyckte att de kom på kartan under den här ordförandeperioden...?

Och vet du vad, Fredrik, Sverige är inte ens bäst på astronauter, även om man kunde tro det när man hörde din kollega Mauds hyllningar av Fugelsang, och läste Storsvenska tidningar, när han som 170:e (eller så) astronaut hängde i ett snöre utanför rymdkapseln och tappade ett verktyg.

Nåja, Sverige är fint att bo i på många sätt, och själv känner jag mig verkligen som skandinav och världsmedborgare. Som europé kan jag inte känna mig riktigt. Vad är det som fattas mig?

Nåja, låt mig nu berätta historien om hur EU bildades, det var faktiskt inte alls i första hand som fredsprojekt. Låt mig ta dig tillbaka till 1954.

Det är en kylig morgon i den lilla holländska staden Oosterbreck. Några svarta bilar saktar in utanför hotell de Bilderberg. Män i strikta kläder stiger ur och tar några snabba steg i in hotellets vestibul. De passerande stadsborna känner inte igen någon av männen. Vare sig journalister eller fotografer syns till.

En av männen som tar några snabba steg in i hotellet är Joseph Retinger. Han har blivit en av västerlandets grå eminenser och har goda kontakter med såväl politiker och kungahus som företrädare för de större företagen.

Han vill nu skapa en elitklubb, ett brödraskap, med ett fåtal utvalda personer. Dessa skall kunna fungera som ljus och ledning för de många människorna. Det är dessa utvalda som nu är på väg in i hotel de Bilderberg. Den elitklubb som Retinger formar får namn efter hotellet; Bilderbergergruppen. Deltagarna består av prominenta politiker, industrialister, bankirer, högre statstjänstemän, fackföreningsledare och vetenskapsmän. För att finansiera verksamheten ställer bl a Unilever medel till förfogande.

Här, inom denna grupp, föddes Romfördraget som tre år senare blev grunden till det som idag är EU. Tanken med Bilderbergergruppen var att man skulle kunna påverka utan att offentligt finnas till. Det som sades bakom slutna dörrar var aldrig avsett för offentlighet. Deltagarna i brödraskapet var inte inbjudna som officiella representanter för länder, företag eller organisationer. De var inbjudna som privatpersoner. Tillsammans hade de en stor, ofta utövande, makt och de konsensusbeslut som togs i gruppen förväntades Västeuropa följa.

Centralgestalt, vid sidan av Retinger, blev från allra första början prins Bernhard av Holland. Han uppfattades som neutral och kanske harmlös.

Den sekretess som redan från början omgav Bilderbergergruppen gör det svårt att hitta vare sig uttalanden eller beslut som är tagna i gruppen. Men i biografier och memoarer kanman hitta en del. När t ex författaren av prins Bernhards biografi frågade styrelseledamoten George McGhee, tidigare amerikansk ambassadör i Bonn, vilka resultat man hade kunnat uppnå på sina hemliga möten svarade han: ”Jag antar att man kan säga att Romfördraget, som ledde till bildandet av EG, föddes under dessa möten.”

Så lades då de viktigaste grundstenarna till det som så småningom blev EG, och som förvandlats till EU, i ett icke-offentligt brödraskap. I detta konstaterande finns egentligen inga värderingar.

Vad var det som drev männen? Fred? Nej, det var strukturen i Europa som inte tilltalade de transnationella bolagen, speciellt inte de som hade sin huvudsakliga marknad i vår världsdel.

Delmarknaderna var små. Självständiga stater i Västeuropa valde att gå egna vägar, formulera egna mål, försvara sig med valutaregleringar och ställde dessutom olika krav på olika varor utifrån egna värderingar. Självständiga och demokratiskt fattade beslut ledde till något man kallade ”fragmentering”, som försvårade de multinationella bolagens möjligheter att utnyttja stordriftens, massproduktionens och fria kapitalflödens fördelar. En stor gemensam marknad med så få särkrav som möjligt och så stor frihet för kapital som möjligt var drömmen.

De officiella makthavarna uppfattades som oförmögna att klara av de krav som omgivningen, de transnationella intressena, ställde på dem. De drogs ju såväl med val och opinioner. Demokratiskt tillsatta ministrar kunde ställas till svars för sina beslut, något som naturligtvis försvårade möjligheterna att föra en långsiktig stabil politisk linje. Fragmenteringen skulle fortsätta om ingenting hände. Kanske sneglade man med viss avundsjuka på vissa delar av öststaternas form av s.k. demokrati. Sovjetunionen hade många nackdelar i form av politiskbyråkratisk planekonomi, men samtidigt fördelar genom att opinioner och tillfälliga folkyttringar inte tilläts påverka en planerad utvecklingslinje. Några, som man inte kom åt, visste bäst.

EU-konceptet följer en mall för att man skall komma ifrån fragmentering och opinioner: centralbankens ledamöter står helt fria från folkvalda politiker, domstolens domare står helt fria från folkvalda politiker och EU-kommissionärerna tvingas avsvära sig varje lojalitetsband till demokratiskt folkvalda i de olika medlemsländerna. Det blir effektivare så. Demokrati, folkvaldas beroende av väljare, uppfattas som ett problem.

Men hur har då egentligen den förfinade och civiliserade europén betett sig?

Jo, Vasco da Gama rundade Godahoppsudden 1449 och vi européer kunde påbörja civiliserandet av det lömska Afrika. Det da Gama fann där borta i de "lägre stående folkens länder" var emellertid upprörande imponerande. Där fanns utvecklade handelsstäder, avancerad kunskap i såväl navigering och skeppsbygge som konsthantverk och stadsbyggnadskonst.

Men européerna valde att slå sönder det som fanns. Vi slog ut balanserade handelssytem och monopoliserade all handel på Indiska Oceanen. Vi ödelade den kultur som växt fram, införde europeisk överhöghet och tvingade till oss årlig tribut i guld. Vi fullföljde vårt uppdrag som upplysare genom att frakta bort 50 miljoner afrikaner som slavar - de starkaste, de friskaste. Afrikas ryggmärg tappade vi ur. Vi kallade det för civilisationsprocess. Miljoner dog på väg till utskeppningshamnarna, miljoner dog på slavskeppen som gick skytteltrafik över havet. Men kristna brödätare var vi.

Efter Afrika var det dags att civilisera Sydamerika och Mellanamerika. Med kulturella, begåvade och förfinande europeiska maner slogs fungerande samhällen sönder. När européerna erövrade Mexiko 1521 hade indianbefolkningen byggt upp de mest avancerade samhällen som existerade. Man hade kunskap att göra böcker, man studerade läkarvetenskap och astronomi, man hade strafflagar och domstolar. Kungen valdes inte p.g.a. blodsband utan p.g.a. duglighet. Under 300 år dammsög vi Latinamerika, skövlade naturresurser med hjälp av billiga levande redskap - indianerna. Åtta miljoner tog vi död på bara i gruvorna.

Så var det dags för Asien. Vi tömde Kina. Medvetet och systematiskt. Slog sönder självtilllit, näringar och kultur. Resultatet lät inte vänta på sig: svält. Och fysiskt och psykiskt förfall för de folk vi skulle civilisera.

Med gemensam vapenmarknad och gemensam strategi för att hålla de svältande borta, kan vi européer nog försvara våra värden... Med gemensam armé och gemensam säkerhetspolitik för kan vi hålla de fattigas avundsjuka på plats.

Nej, nu tar jag väl ändå i. Det finns ju så mycket fint i Europa. Det är ju sant. Mycket ÄR fint. Och bra. Men vår historia bär också anskrämliga delar, kulturer slog vi ut, idéflöden torrlade vi.

Det är viktigt att också du, som ordförande i EU, vet hur vår historia ser ut och inte fastnar i tron om Europa som något finare än annat på vår lilla planet.

Lycka till, Fredrik!

Hälsningar, Birger