Pennskaftet är en klassiker - välskriven och fylld med historia. Romanen, som kom ut 1910, är Elin Wägners första "riktiga roman" och tredje bok.Boken uppfattades som en av det årets främsta böcker. Den sålde bra, kanske för att den också kittlade genom att vara pionjärroman för en friare syn på kärlek. Man kan dra paralleller till Det går an. Men succén beror säkert också på att den är lättläst, rapp, ironisk och med åtskilliga av den unga Wägners typiska oneliners.
Huvudpersonen, Pennskaftet (som egentligen heter Barbro Magnus), är en ung självförsörjande kvinna som är frimodig, ettrig och slängd i käften. Hon arbetar som journalist på en tidning. Pennskaftets vision är att både ha ett yrkesliv och att bilda familj - och förstås att kvinnor skall få rösträtt och ha samma rättigheter som män. Hennes pojkvän, som till en början drogs till henne därför att hon hade dåligt rykte, är skeptisk:
Vi vill förstås att kvinnan skall var fin och ren och god och oskyldig. Sådan tänker vi oss henne, det måste man, för själv kan man ju inte vara det...
Elin Wägner är 26 år när boken kommer ut, hon har tagit stegen in i rösträttsrörelsen, men låter inte detta innebära att rörelsen beskrivs utan skönhetsfläckar. Elin Wägner fick en del kritik från delar av rösträttsrörelsen för att boken "väckte anstöt".
Även hennes familj var bekymrad, och tog illa vid sig. Varken hennes far, styvmor eller andra släktingar närvarade när hon gifte sig strax efter det att boken kommit ut och debatten var i full gång. Styvmor Augusta skriver i ett brev: "Elin har haft en sällsynt framgång med sin sista bok, men vi äro ej förtjusta i den (-) människorna äro så simpla tycker jag och så de där avskyvärda "fria förhållandena" som de predikar (-) vi får ju känna oss tacksamma att Elin själv inte lever som hon lär...".
Horace Engdahl har skrivit ( i ett förord till den senaste utgåvan) att Wägner driver upp fördomar ur deras gömställen i språket helt enkelt genom att ge en ny innebörd åt kända uttryck som "en riktig man", "en fallen kvinna", "hem" och "politik". Elin vände upp och ner på begreppen så att en riktig man vara en man som ville leva jämlikt, en fallen kvinna var en kvinna som lät sig underkuvas...
Boken finns i nyutgåva, i Svenska Akademiens klassikerserie med noter och förklaringar, vilket gör just den utgåvan till en ännu starkare lektion i tidigt 1900-tal. Här hittar du hela min recension av boken.
Vad bilden har med Pennskaftet att göra? Tja, kvinnors kamp för rättigheter pågår än idag.
Hur många medlemmar är ni i Elin Wägner-sällskapet?
SvaraRaderaNär boken Väckarklocka kom ut 1941 blev dess författare, Elin Wägner, attackerad av samtidens jordbruksexperter.
SvaraRaderaTror du Birger att hon kunde ana, att kemikalielägrets argument skulle dammas av och återanvändas med jämna mellanrum långt efter hennes död, nu senast i dagens Rapport, 68 år senare?
Ett kort inlägg av en ekologi-vänlig kvinna tilläts. Men inslaget avslutades med några butikskunders tveksamhet inför eko-varorna.
Lyser det inte "samordnat upplägg"
lång väg?
Bilden signalerar väl i viss mån tanken: "vår kultur är bättre än er".
SvaraRaderaI så fall är nog uppvisandet av bilden (invid en text om kvinnans frigörelse) rasistiskt, enligt vedertaget uttryckssätt.
Anonym 06:30
SvaraRaderaSlöjan innebär förtryck av kvinnan! Att komma dragandes med rasism i dylika sammanhang är patetiskt. Att våga påpeka mänskliga rättigheter handlar det om och inget annat.
Anonym 06:35 - Kvinnor som , mot sin egen personliga vilja,tvingas använda slöja av den sort att ansikten döljs gör ett modigt arbete när de protesterar och kämpar för sin frihet. Har ingenting med rasism att göra.
SvaraRaderaAnonym 17:25. Vi har kommit upp till ca 500 medlemmar, ett av de få litterära sällskap som ökar i medlemsantal, om än från låga ni
Man behöver inte ta ställning för eller emot slöja eller burka (vilket är olika saker) för att stödja de kvinnor som tvingas använda dem mot sin vilja. All respekt för dem som använder dem frivilligt, men debatten handlar inte om dem, utan om dem som tvingas på grund av sitt kön. Ingen kvinna, med eller utan, kan påstå att någon annan kvinna ska leva med eller utan. MEN DET ÄR INTE ETT ARGUMENT MOT ATT SLÅSS MOT TVÅNG.
SvaraRadera