Höstlov - barnbarnslov...

 

 

 

 

 

För mer än 41 år sedan träffades Lena och jag. Vilken tur, annars hade de här figurerna inte funnits till.

Varför inte kika in på biblan?

Trött på den politiska debatten? Visionslösheten? Varför inte pröva boken, finns på bibliotek. 

"Mycket bra!" Bibliotekstjänst.

"Oj, vilken bok! Skulle alla läsa den hade politiken blivit helt annorlunda! Kunnigt i sak, kunnigt i skrivandets konst, en bladvändare som jag fyller med understrykningar och utropstecken!" Lars Bengtsson

"Vem skulle inte vilja dela en öl i hängmattan, fundera över livet och höra Schlaug berätta om sitt släktskap med en jätteek på Öland?" Sakine Madon, UNT 

"En oerhört viktig bok som klarsynt analyserar dagens situation i vår välfärdsstat. Boken är mycket lättläst, en ögonöppnare kring de samhällsutmaningar vi står inför. Önskar att alla läste den bok!" Liliana Johannesson Pasquini

"Författaren har ett skönt och skickligt språk som är lätt att förstå och det känns som att sitta bredvid honom med en kopp kaffe där man bara vill lära känna denna människa bättre." Recensionssajten Omnible.

"Birger Schlaug gör en heroisk insats...  Sympatiskt och argumenterande tilltal." Global politics

"Boken har givit mig en vinkel med ett helhetsgrepp som jag inte riktigt sett tidigare." Johan Moberg 

Vill du skaffa ett eget ex finns den bland annat hos Bokus, fraktfritt, här:

https://www.bokus.com/bok/9789187777950/vad-ska-vi-ha-samhallet-till/

Kobran är snart tillbaka i sitt fängelse... och så lite om Nordkorea

 

Snart är väl den lilla kungskobran - i medierna kallas Sir Väs och av fängelsechefen kallad Houdini -
infångad efter rymningen från sitt fängelse. Pernilla Wahlgren kan andas ut, det är ju hon som ska leda Allsång i sommar.

Frågan som kan ställas är förstås: Vad har kobran på Skansen att göra? Men sådana frågor ska vi förstås inte ställa. Hur som helst: kungskobror är smidiga, vackra och smala. Således motsatsen till mig, inte minst i dessa dagar då rehab efter några operationer pågår och rynkorna blir allt fler.

Min första kobra träffade jag på i samband med ett besök på en marknad i Nordafrika. Där dess "ägare" viskade "pesetas, pesetas" när hen höll fram ormens spelade tung framför mitt ansikte. Pesetas (dåvarande spanska mynt) blev det lika ont som det förmodligen var av tänder i den stackars ormens mun. Munnen var i alla fall inte ihopsydd, vilket också är en variant för "ormtjusare" som ska förmå turister att tro att ormen dansar till musiken, vilket skulle vara magi av stor art eftersom ormar inte hör något vidare.

Apropå Skansenakvariet så blev jag som språkrör hembjuden till dess ägare för att äta en lite kvällsmat i akt och mening att ägaren därmed skulle få mig att ändra uppfattning om djurhållning på så kallade djurparker. Det lyckades inte så bra. Men maten var god och sällskapet - Jonas och hans hustru - var trevligt.

För övrigt är, eller i vart fall har, Jonas varit rådgivare åt djurparker i Nordkorea. Om han fått betalt för detta känner jag inte till. Däremot känner jag till att svenska staten och en hel drös svenska företag blivit blåsta av Nordkorea.

Så jag tar den historien också när jag ändå håller på:

Nordkorea är fortfarande skyldig svenska skattebetalare närmare fyra miljarder kronor i dagens penningvärde. Staten har nämligen stått för exportgarantier - för att tillgodose inte minst Marcus "Dodde" Wallenbergs önskad och begäran.

Så här var det: Det var 1970-tal. Den svenska näringslivseliten tjatade på svenska staten för att tillsammans med den kunna bygga en stor industrimässa i Nordkorea. Det skulle underlättas som politiken öppnade upp...  Så blev Sverige blev det första västland som erkände Nordkorea.

Den 6 april 1973 upprättades diplomatiska förbindelser. Svenska företag skulle gynnas om politikerna inte engagerade sig så mycket för demokrati och människors rättigheter - och det var regeringen villig att leva upp till. Hej och hå...

Diktaturer har ju sina fördelar, goda förbindelser med diktatorn öppnar portar. Exportrådet fick fria händer att "sätta in lämpliga exportfrämjande åtgärder". Hej och hå...

Nordkoreanska handelsdelegationer välkomnades till Sverige, besök gjordes hos företag och fabriker. Svenska delegationer åkte till Nordkorea "för att berätta om produkter, visa bilder och skapa sig en uppfattning om landets behov". Order från Nordkorea började rulla in. Atlas Copco fick en prestigeorder värd 225 miljoner kronor. ASEA, Kockums, Alfa-Laval och Volvo får stora beställningar. Här skall skäras guld. Hej och hå...

1974 påbörjas planeringen för det stora slaget. Industrimässan. Trettio svenska företag inom tung svensk industri deltar i planläggningen. Exportkreditnämnden menade att det var säkra pengar att hämta. Nordkoreas vänner i Sovjetunionen skulle nog stå för fiolerna om nordkoreanerna fick betalningssvårigheter. Kanske skulle kineserna också bistå. Diktaturer kan man lita på. Dessutom håller de nog ihop. Så var tanken. Hej och hå...

Portarna kunde dock öppnas än mer om Sverige före mässan öppnade en ambassad. En ambassad skulle fungera som olja i maskineriet. Affärer och kontraktsskrivande skulle underlättas. . Politikerna var faktiskt  tveksamma. Ambassad i Nordkorea,,, Va fan, var det verkligen nåt att tänka på. Vad skulle världen i övrigt säga...

Men näringslivet tjatade. Visst hade erkännandet av Nordkorea öppnat upp för svensk industri - i en UD-promemoria kan man läsa: "Den nordkoreanska ledningen har givit uttryck för sin uppskattning... detta har tagit sig uttryck i form av omfattande beställningar av industriutrustning m.m...". Vad skulle då inte en riktig ambassad innebära... Så fick det bli. Hej och hå...

Gruvutrustning var något som nordkoreanerna intresserade sig speciellt för. Malmkrossare, anrikningsverk, elektrisk utrustning... Svenskarna kan dessutom samordna och installera utrustning, femtio svenska ingenjörer behöver bosätta sig i Nordkorea för att få allt på plats. Så planeras det. Marcus "Dodde" Wallenberg blir ordförande för det konsortium som bildas. På kort tid skrevs kontrakt på över 700 miljoner kronor. Det hela pimpades med att Volvo fick beställning på 1000 fina bilar.

Hej och hå...

Så kom då dagen då industriutställningen öppnade. Hej och hå... 

Mässområdet var förlagt några kilometer utanför centrala Pyongyang. Flera stora hallar hade uppförts, utanför hallarna huserade Volvo BM med hjullastare och dumpers. Varje morgon radade de svenska industriutställarna upp sig framför hotellet i Pyongyang i väntan på transporter ut till mässområdet. Men en morgon dyker inte bussarna upp. Hej. Och hå?

Det visar sig att någon buss inte skulle komma denna dag. Skälet sades vara att nordkoreanska regeringstoppar skulle besöka mässan. Så där stod högt uppsatta chefer för svenska industriföretag med lång näsa. De hade portats från sin egen utställning... Hej då.

Följande dag får de åka ut till mässområdet. Och konstaterar att maskiner hade skruvats isär och sedan satts ihop på ett icke helt korrekt sätt... Men svenskarna låtsades inte om detta, de höll god min, här gällde det ju stora affärer... Hej och hå.

Hemma i Sverige började avbetalningarna på redan överskeppade tingestar förfalla. Oron ökade. Pengarna kom inte in. Miljarderna fattas fortfarande. Ingen tror att staten får in pengarna, skulden är i realiteten struken. Men en del vinster drog näringslivet in. Vinster privatiseras gärna. Lika gärna låter näringslivet skattebetalarna stå för förlusterna. Det är den gyllene regeln. Liksom det där med att pengar inte luktar. Hej och hå.

PS!
Nordkoreas ambassad i Sverige fick också ekonomiska problem. Så man fick order från den store ledaren att finansiera sin egen verksamhet. Det gjorde man genom att smuggla cigarretter och sprit som sedan såldes till krogar i främst Stockholm.

PS2!
Mitt eget första minne av Nordkorea är en liten lokal vid Hornstull i Stockholm, där den svenska vänsterns vänner till Kim Il Sung sjöng diktaturens lov. Givetvis iförda skygglappar och gärna springande i flock med Maos Lilla röda i näven... Jag har alltid varit misstänksam mot människor som springer i flock.

Gult, rött, blått... Jajamen!

                                                 Och så vann vi gruppen... 💛💗💙

 

 

Gott?

 

 

 

 

Gott och mysigt?

(Apropå att DN på sin ekonomisida lanserade den lilla kycklingen som liksom ser fram mot att - förhållandevis "klimatsmart" - få erbjuda sina lår...).

I skuggan av Mordor...?

Apropå gårdagens partiella solförmörkelse så ligger hela Sverige i en sorts Mordorskugga... 

Om mindre än fyra år avgörs om Sverige ska fastna i den skugga som nu internationellt beskrivs på allt annat än smickrande sätt. 

1. Som det land där regeringsmakten grundas på ett parti med rötter i nazismen.

2. Som det land där justitieutskottets ordförande tillhör det partiet.

3. Som det land där Annie Frank beskrivits som "kåtheten själv" av det partiets mest framträdande medieprofil. 

4. Som det land där en vice talman betvivlar att dinosaurierna funnits.

5. Som det land där det största partiet i regeringsunderlaget har en energipolitisk talesperson som i riksdagen uppmanar regeringen att ge stöd till kolkraftverk som del av biståndet.

6. Som det enda land i världen där globala koncerner kan dra ut vinst från skattefinansierad skola. Så många delegationer har kommit till Sverige för att studera detta - alla har åkt hem och varnat för systemet...

7. Som ett land där stöd till havsbaserad vindkraft stoppas mitt under det som beskrivs som energikris!

8. Sverige som ett land där miljödepartement läggs ner och miljöfrågor läggs under ett departement som leds av statsråd som anser att antalet vargar skall halveras och att EU:s miljöpolitik är för hård...

9. Landet som dramatiskt begränsar antalet kvotflyktingar.

Sverige blev en dag i september 2022 till ett internationellt skämt och skräckexempel. Partiell förmörkelse? Eller blir det reaktion till nästa val? 

Bild: Kor kanske bäst av alla kommentar läget... Finns på Nationalmuseum.

Tillbaka till 1987... Och om en skadeskjuten ung dovhjort.

"Så hände det. Sverige är åter ett land utan miljödepartement. Det var ett tag sedan. Trettiofem år sedan för att vara exakt. Det var nämligen 1987 som ett miljödepartement infördes av den socialdemokratiska regeringen. Det var ett svar på att Miljöpartiet – som ännu inte kommit in i riksdagen – stormade fram i opinionsmätningarna."

Läs hela här!

 "Nu är vi alltså tillbaka till 1987. Miljödepartement är begravt. Gravsättningen har pimpats med förnedringsbeslut om att lägga miljöministern under närings- och energiminister Ebba Busch vars största ”naturupplevelse” tycks varit att skjuta en ung dovhjort som skadeskjuten sprattlat sig till döds."

Hela krönikan finns i Syre. Här. Prenumerera gärna på Syre: Här. 

Disig morgon

Bild;: Julia Beck. Finns på Nationalmuseum.

Diset har lagt beslag på gryningen som kämpar för att synliggöra fjärden därnere. 

Trädgården är höstrik. Med sina dofter och de rikedomar som ekorrarna jagar, de löv som ska bli kompost, de gamla stubbarna borta i hörnet som blir boning för övervintrade små vänner.

En ny dag. Att få förvalta. Inte så pjåkigt. Fred och frid. Inte så pjåkigt i en värld full av uniformer, smatter av automatkabiner, väsande missiler och bombkratrar. I en värld som väntar på svar på den oerhörda frågan: blir det kärnvapenkrig? 

Så dyker fjärden upp i synfältet. Tyst ligger den där. Och liksom ruvar på framtiden.

Om döden, AI, sockor pimpat med uppmaning till medborgarna att skärpa sig

Vilket är bästa sättet att dö på? Tja, knall och fall i sömnen vore förstås behagligt. Om än inte alltid för den som ropar att kaffet är klart och inte får något svar.

Så det är bekymmersamt det där med att dö, det ställs till så mycket. Efterlevande kan få en massa strul, annat var det när den efterlevande kunde gå ner till den lokala banken och berätta vad som hänt, lämna in ett papper på saken, fått ett artigt "beklagande" till svar och sedan tillgång till det som lagen föreskriver utan bollande mellan instanser och automatiskt meddelande om köplats 47.

Och sen ska det fixas med allt det digitala, alla hemska koder till allt mellan himmel och jord... Och sen begravningsbestyr på det. Vita kuvertet kändes gammalt, inte ville den frånfällde väl ha det så där...? Och sen alla mer eller mindre ärligt menade beklaganden hitan och ditan.

Det enklast vore nog om man överlevde till världen går under. Vilket kan ske när sjutton som helst, efter att en missil landat fel eller en beklaglig miss av en stackars AI.

Med detta glada budskap som botten är det dags för morgonens kaffe, nybakat bröd med en tunn skiva Västerbottenost och hemgjord marmelad. Och insikt om att man är som en myra i kosmos. Som fått glädjen av att ha blivit född. Vi som dessutom levt i en historisk parentes av fred och välstånd har banne mig inte så mycket att gnöla över. Trots allt.

Lite kunskap om historien räcker för att begripa att vi haft en enorm tur. I det läget känns det minst sagt fånigt när en person i en stor tidning beklagade sig över att det blivit så ont om pengar att leva för... trots att hen, som frisk och arbetsförmögen, har råd med städhjälp hemma... 

För att inte tala om gnället om att behöva dra ner temperaturen hemma så pass att vanan att gå barfota måste överges... För i helvete, medborgare, skärp er! Använd sockor. Hur svårt kan det vara??

I ett land där handdukstorkar och ett par årliga semesterresor till solen anses som en naturlig del av livet är verklighetsförankringen ganska usel. Godmorgon!

Lite söndagspladder

Lite tragiskt är det. Att inte lita på tågtrafiken, utan att välja elbilen för att vara säker på att komma i tid till en föreläsning en lördag som igår. Således en reda från Byle utanför Vingåker till Borlänge.

Och det funkar bra med elbil? Ja, laddade lite grand, för säkerhets skull, utanför en butik där jag handlade lite vatten och frukt inför hemfärden. Tyst resa, susa genom ett höstrikt landskap. 

Föreläsningen? Jo, tack. Maximteatern var välfylld, ryggen höll för ett prat på 70 minuter plus samtal. Och alla böcker blev sålda.

Alltid lika stressigt - varför går sådant inte över efter alla år?? - dagen före, dåligt med sömn dessutom, och sedan går det ju alltid väldigt bra. Det ger en oerhört kick att få en full lokal att vara helt tyst och uppmärksam, känna att skratten är varma och kommer där de ska, att intensiteten i lyssnandet är hundraprocentigt. Och så alla trevliga samtal efteråt.

Hemfärden gick som på små moln. Märkligt. Alltid likadant. Efter långt mer än tusen föreläsningar under de 33 år jag har hållit på. Den första i form av nyvalt språkrör för Miljöpartiet hösten 1985.

Funderar alltid på att inte boka upp fler, att det får vara slut med det här flaxandet. Tyckte ju det var skönt att slippa resandet under coronatiden, då blev det digitala föreläsningar som ju inte alls är samma sak...

Hur som helst: det var blå himmel när jag vaknade i morse. Efter ett träningspass, med rehab, är det bloggande och frukost. Ser ut att bli en bra dag. Slipper drönare som skjuter sönder vårt hus, slipper ljudet av missiler, slipper se uniformer och automatkabiner. Lever kort sagt i en parentes av tiden...

Den nya regeringen avser väl inte skjuta ihjäl den utrotningshotade på bilden, men tänker inte heller skydda den, ser den som ett hinder för att skogar ska bli timmeråkrar.

Regeringen ska införa tjänstemannaansvar, enligt Tidöavtalet

Lånat från Kungörelser på Twitter.

SvD tycks gilla Mordor...

Svenska Dagbladets ledarsida - "oberoende moderat" - är en av de få som anser att det är alldeles utmärkt att miljödepartementet läggs ner. 

Och att klimat- och miljöfrågor läggs under Ebba Busch i näringsdepartementet.

För att förvirra påtalar man att Tyskland lagt klimatfrågor till samma departement som näringslivsfrågor. Så vad gnäller kritiker för??

SvD bortser medvetet från den avgörande skillnaden: näringsdepartementet som också hanterar klimatfrågor leds i Tyskland av en miljöpartist med regeringens uppdrag att ställa om för att fasa ur fossiler och uran.

Vilket är en gigantisk skillnad mot Ebba Buschs uppdrag för att
a) mer uran skall brytas, 

b)kostnaden att bygga havsbaserad vindkraft ska öka (bidrag till havskablar skall utebli medan kärnkraften får kreditgarantier på 400 miljarder kronor)

c) mer fossila bränslen ska användas i transportsektorn (bland annat genom att planerad ändring av reseavdraget tas bort - det skulle stimulera samåkning etc eftersom det skulle utgå från avståndet mellan bostad och arbetsplats oavsett hur hur resan gick till)

Svenska Dagbladet ledarsida hade för övrigt ingenting emot att Sverigedemokraterna fick flera ordförandeposter i riksdagsutskotten, till  exempel justitieutskottet.

Den enda ordförande ledarsidan klagat över är att en miljöpartist blev ordförande i miljöutskottet, det skulle nämligen, enligt tidningen, kunna försvåra att skogarna får skövlas och att miljökrav för gruvor inte sänks.

Det är för övrigt - apropå sverigedemokraten Elsa Widdings uttalande i riksdagen om att Sverige borde hjälpa till att finansiera "moderna kolkraftverk" - Svenska Dagbladets ledarsida som släpper in klimatförnekare (Björn Lomberg) som krönikörer. 

Tidningen slipper betala för dessa krönikor, berättade chefredaktör Tove Livfendahl för mig när vi båda satt med i SVT:s nyhetspanel. Krönikorna är således sponsrade.

Häromdagen avslutade ledaren med att uttrycka förhoppning om att Ebba Busch och den underställda miljöministern Romina Pourmokhtari ska "reformera" miljöbalken i betydelsen försvaga. 

SvD:s ledarsida är ett under av förakt mot allt som har med klimat och miljö att göra. Snarast verkar Mordor vara idealet...

Det känns som att vi är tillbaka till 1986 - då fanns inte heller något miljödepartement och klimathotet förnekades. 

(Jag höll min första presskonferens om klimatfrågan - växthuseffekten - redan 1987. Ingen journalist kom. Vi gjorde om det. En kom. Skrevs en notis).

Finns ingen gräns (SD) för dumheten, förnekandet och det bisarra...

Riksdagsdebatt igår. Sverige på väg bli globalt åtlöje när regeringsunderlaget talar:

SD föreslår att biståndspengar ska gå till kolkraftverk...

Och mer har det varit:

Elsa Widding (SD) har tidigare meddelat att vaccin mot covid-19 skulle kunna överföras mellan människor, och att det bör vara ”uteslutet” att ha sex med en vaccinerad. Hon har tagit tillbaka det.

Borlänge 22 oktober - VÄLKOMMEN!

 

Tredje upplagan på gång

Den lätt reviderade målningen av Mihály Munkácsy finns på Nationalmuseum

Sitter och plitar på ett nytt förord och ett nytt efterord till min senaste bok. Det är nämligen dags för den tredje upplagan.

Texten i övrigt ändras inte, redaktören meddelade att "den är mer aktuellt idag än för två år sedan".

Den nya upplagan blir i danskt band, med mjuka pärmar för att hålla nere priset.

De sista inbundna är billigast direkt hos förlaget. Kan beställas här. 

Finns på bibliotek också först.

Dålig vandel att tillhöra miljöer som säljer ut och på andra sätt hotar svenska värden...

Utvisning ska, enligt den nya regeringen, kunna ske om vandeln är dålig. Vilket enligt avtalet innebär bland annat att leva i "miljöer som hotar grundläggande svenska värden".

Är inte en sådan miljö just Sverigedemokraterna?

Och ska vi kika på samhällsvärden så är den nyliberala eran med utförsäljningar av det mesta - liksom avhändande av allmänningar och ingrepp i allemansrätten - ett brott mot de grundläggande värden som varit kännetecken för Sverige.

Vilket väl kan medföra en rensning i såväl moderata som liberala och centerpartistiska led - ja, sosseleden också om vi ska vara ärliga.

Nu måste man förstås ha medborgarskap i annat land för att utvisas, men den bristen kan åtgärdas genom att vi inte bara köper fängelseplatser i andra länder utan även köper in "dålig-vandel-community" för att lämpa av icke önskvärda individer. 

Möjligheterna är obegränsade.

Är inte själva regeringsavtalet ett hot mot grundläggande svenska världen? Jo men visst.

Kontroll

 Läser i DN:

"I Kina har kommunistpartiet ett ständigt vakande öga på invånarna. Var de befinner sig, vart de är på väg, deras hälsa och vad de handlar. Inget är hemligt.

Total social kontroll..."

Hmmm, det är ju för jävligt, dom tycks ha Google, Facebook och handla på ICA.

Undrar om boklån också registreras...

Mauricio Rojas - utkastat från Chiles regering, nu i Sveriges riksdag

En av kvällstidningarna filmar genom en glasdörr. Det är glasdörren till en av
Liberalernas grupprum.

Därinne diskuteras regeringsförhandlingarna. Ett par ryggar syns. En av dem känns… hur ska jag uttrycka det… bisarr.

Lite konstigt är det. Eller snarare: mycket konstigt. Den där ryggen tillhör en som ska frälsa oss från det värsta i Sverigedemokraternas politik.

Ryggen tillhör en man. Som blivit utslängd från Chiles regering därför att han uttryckt förståelse för diktatorn Augusto Pinochets tid vid makten.

Visst vet jag att Mauricio Rojas blivit invald i riksdagen. Stod på valbar plats på Liberalernas riksdagslista i västra Skåne. Inget konstigt med det. Men ändå så konstigt. Rent av bisarrt. Så känns det när jag ser den där breda ryggen genom glasdörren. 

Bisarrt eftersom många av oss på den rödgröna sidan sätter vårt lilla hopp till just Liberalerna. Och därmed också till just Rojas. Han är en av dem som ska blockera en del av det värsta som kan bli regeringspolitik, ­majoritetspolitik, Sveriges politik. 

För många i Chile, för många av de som flydde diktatorn för att bli del av Sverige, lär det också kännas bisarrt att den man som nu sitter lätt tillbakalutat i en fåtölj bakom glasdörren medverkar i interna partiförhandlingar om Sveriges framtid.

Må han inte bli statsråd, skriver en chilensk vän. Nej, det lär han inte bli. Inte nu i alla fall. Är han välkänd i Chile, frågar jag. Jodå, säger min vän. 

För ganska precis fyra år sedan utnämndes han till kulturminister i Sebastian Piñeras regering. Efter fyra dagar tvingades han avgå. Han hade kritiserat det museum i Santiago som dokumenterat de brott som begicks under Pinochets styre. Innan sina dagar som kulturminister i Chile hade han varit vd för Timbro och uppträtt som både moderat och folkpartist. Som det sistnämnda i riksdagen utan att först vara medlem för att sedan bli medlem i form av så kallad kravliberal. Och nu sitter han således där igen.  

Ungefär 30 000 människor dödades, ­torterades eller sattes i fängelse under Augusto Pinochets tid som diktator och högerpolitiker. En av alla dem som avrättades på Estadio Chile var Victor Jara. Ett annat populärt sätt att avliva människor var att kasta ut dem från helikoptrar. Gärna i Stilla Havet. Den ekonomiska politiken under Pinochets tid var inspirerad av ­Milton Friedmans och nyliberalismen. Klart att Rojas kände behov av att på något sätt rättfärdiga det outhärdliga. Han har uttalat att han blivit missförstådd. Och så blev det plats i riksdagen.

LÄS HELA LEDAREN HÄR.

Nån gång blir det fred... i en helt annan värld?

 

Upptrappningens egen logik, Putin hotar med kärnvapen, NATO påbörjar kärnvapenövning

Vaknar och kollar om kärnvapen använts...

 Jag vaknar på morgnarna, öppnar mobilen och kollar om kärnvapen använts under natten.

Nej, inte i natt heller.

 

Tittar ut genom fönstret, träden är höstfärgade. Som om allt är som det varit så länge jag levt. Född efter andra världskriget. Levt i det som på många sätt varit en parentes av välfärd och fred. 

 

Historiskt sett onekligen en parentes.

 

Lär vakna imorgon också, öppna mobilen och kolla om kärnvapen använts under natten. Det är läskigt nära nu. Upptrappningen följer sin egen logik. 

 

Samtidigt tycks de flesta inte förstå hur nära det är. 

 

Vad rör sig i despotens huvud i en tid när han är på väg att förlora ansiktet helt - är det bättre att förlora livet? Sitt eget och andras i ett enda crescendo av vanvett?

 

Jag hör analyser som säger att Rysslands ammunition snart är slut och att regimen får svårt att skaffa ny. Det sägs med glad ton och med ett litet leende. Som om det skulle leda till slut på kriget. Kanske är det så. Gott i så fall.

 

Problemet är att Putin har kärnvapen kvar när ammunitionen är slut. Så vad har leendet där att göra?

Hade det som nu trappas upp i Ukraina gått att undvika? Vad hade i så fall offret varit? Att Putin fått Krim där den ryska flottbasen ligger? Hade det räckt för att förhindra det som nu sker?

 

Kanske, kanske inte. Den nostalgiska drömmen om Tsarryssland tycks frodas hos despoten. Där ingår Ukraina och Belarus. Hur har han fått sin nästan religiösa dröm om det som varit?

 

I Fokus (31 mars 2022) meddelar Martin Kragh från Utrikespolitiska Institutet:

 

"Man kan säga att Irakkriget 2003 var en slags bekräftelse för Putin. Om du är riktigt ekonomiskt och militärt mäktig så kan du skapa dina egna regler. Då är du inte bunden av de folkrättsliga reglerna och kan invadera ett annat land. Men bara om du är en riktig stormakt."

 

Jaha. Så kan man se på det. 

 

Vad är hönan, vad är ägget? Skit samma. Det är Vladimir Putins kärnvapen som får mig och många andra att lyssna på nyheterna för att höra om helvetet brutit ur i stor skala. 

 

Det är som 1962, jag var tretton år. Såg löpsedlarna. Då var det på vippen att helvetet skulle braka loss. Det hade föranletts av ett bisarrt pärlband med händelser. 

 

1959 störtas diktatorn Batista i Kuba av en rebellarmé. Fidel Castro tar över, förstatligar bland annat naturtillgångar. USA, som stöttat Batista, svarar med ett invasionsförsök i Grisbukten. Invasionen misslyckas. Castro svarar med att bjuda in Sovjetunionen att bygga robotramper som försvar. USA lägger Kuba i blockad. När sovjetiska fartyg närmar sig Kuba med vapenlast hotar USA med att sänka dem. Fartygen vänder hem igen. Innan det fullständiga kriget hann bryta ut.

 

Hönan eller ägget? Ägget eller hönan?

 

Efter 27 år föll Berlinmuren. Jag var fyrtio år gammal. Hade hunnit ha ett år i riksdagen. Sovjetimperiet föll samman, Warszawapakten upplöstes. Hoppet tändes, aldrig mera krig i vår del av världen.

Så naivt. 

 

Naivt? Ja. För att undvika konflikter måste man vilja förstå hur den andre upplever det man själv gör - det handlar inte om vad man själv anser att man gör, utan hur den andre upplever det man gör. 

 

När Nato växte sig allt närmare Ryssland gavs tillfällen för de som så ville att uppfatta det som ett hot - de länder som sökt medlemskap i Nato såg å andra sidan sin granne i Öster som ett potentiellt hot.

Och så hamnade vi där vi är. 

 

Hönan eller ägget? Eller snarare bara brist på förståelse vad gemensam säkerhet är - nämligen att bygga det tillsammans med de man uppfattar är, eller kan bli, ens fiender.

 

Lyckas inte det så går det lätt åt helvete. Det är därför jag vaknar, sätter på mobilen för att se om det brutit ut. När jag var tretton år vaknade jag, gick ut i köket och lyssnade på radion. 

 

Tittar ut genom fönstret. Träden är fortfarande vackra i sina höstfärger. Snart ligger löven på marken, de flesta ska krattas ihop, läggas i kompost, bli jord att odla i. Till våren.

 

Undrar om jag i vår vaknar för att ta reda på om kärnvapen satts in.

Vem vet. I en tid av vanvett och missiler. 

 

Det sker en bisarr relativisering och rent av romantisering av krig. Även i Sverige. Som när liberala Göteborgsposten på ledarplats meddelar att några kärnvapenbomber i Europa inte är så farligt... Så infamt dumt. Som om skribenten inte förstår hur det ena följer på det andra.

 

Och i en reklamfilm romantiseras kriget till toner av Ave Maria. Avsändare är inte en ung man på fyllan. Utan den svenska Försvarsmaktens Ledningsregemente. 

 

Med ett saligt leende skjuter en ung kvinna ett pansarskott mot sitt mål. Med liknande leende sitter kanske Putin och betraktar när missiler dödar i ukrainska städer. Med samma leende kanske pojkarna i Texas betraktar effekterna av död när de skjutit iväg sina robotar för att döda någonstans i världen. 

 

Lyckliga leenden. 

 

Jag hade önskat att de lyckliga leendena inte varit med i reklamfilm för den svenska försvarsmakten. I vart fall inte till tonerna av Ave Maria. 

 

Årets sista äpplen faller från träden i trädgården. Ska göra must av dem. Det gäller att ta vara på de goda tillfällena.

 

Hotet är stort. Men hoppet, om än som en glipa i natten, är större.

Här spelas Ave Maria:

Varenda watt räknas. Dessvärre räknas varje politiker också...

Från Aftonbladet.

Sorry, men nu kan det bli dålig stämning. Tänkte nämligen påpeka att begär inte är samma sak som behov.

Och att ett spa inte är en mänsklig rättighet. Och att behovet att värma upp ett sådant knappast kan anses som större än att hushåll får tillgång till el till rimligt pris för sina basbehov.

Att sno elen för sina begär är ynkligt när den i vinter behövs för de som har behov.

I de flesta andra länder i Europa hade politiker modet att redan för länge sedan berätta för medborgarna att de fan i mig får skärpa till sig den här vintern.

Ynkliga politiker i Sverige vågade inte antyda något sådant i valrörelsen. Nej, vi ska inte behöva ända livsstil, meddelade till exempel den som nu ska bli statsminister och visade sig därmed vara vuxen enbart i form av ålder. Han var givetvis uppbackad av de andra nickedockorna.

Men, nu minsann, efter valet är det myndigheterna, efter myndighetsbeslut, som kört igång en kampanj på att varje watt räknas. Medan politiker duckar av feghet. Sålunda: varje watt räknas.

Det värsta är att varenda politiker också räknas. Även de mest ogenomtänkta skojarna.

Skulle det gått bättre om Per Bolund var partiledare?

"Jisses! Det tog bara några veckor efter valet innan de poppade ut. De första valanalyserna från Miljöpartiets inre. Det var språkrörens fel. 

Nej, inte språkrören som personer. Utan själva principen om två språkrör. Så nu hörs röster om att partiet behöver en partiledare för att ”nå ut”.

Det hänvisas till dåliga förtroendesiffror för de nuvarande språkrören. Man tycks tro att förtroendet hade varit större om Per Bolund varit ensam partiledare.

Förnekande är förstås en vanlig variant när det går dåligt i ett val, det gäller att hitta orsaker som inte gör så ont, som försvarar den strategi som partiet byggt sin retorik och politik på. Men – låt mig vara mycket tydlig på den punkten – ska partiet inte uppfattas som utbytbart krävs en helt annan retorik, en helt annan strategi och dessutom en sammanhängande politik som människor förstår."

Läs hela krönikan här.

Go back...

Apropå all möjlig skit vi håller på med. Vi kallar oss homosapiens - den visa människan. Vilket mest är att se som ironi. 

Och så drivs samtalet ner till trollnivå...

Eftersom jag är kritisk till hur medlemsansökan till Nato kom till - utan folkomröstning och utan att varit uppe i en valrörelse - kan ju tyckas att jag ska vara nöjd med Svenska Nyheters mobbning av Erdoğan så att denne än mindre vill släppa in Sverige i Nato. 

Eftersom jag gillar yttrandefrihet och rätten att kritisera makthavare så kan ju tyckas att jag skulle tycka Svenska Nyheters angrepp på Erdoğan var både kul och berättigat i den form som det förmedlades.

Nu tycket jag inte så. Yttrandefrihet är bra, public service ska inte gå vare sig regering eller någon annans ärende. Men för den skull kan jag inte annat än tycka att Svenska Nyheters mobbning var dålig journalistik, mobbig underhållning och allmänt pubertal i en tid när samtalstonen på nätet är under all kritik.

Nej, jag tycker inte det var kul heller. Bara plumpt. Och det får jag tycka eftersom vi har yttrandefrihet. Jag får till och med tycka att det var skituselt, fånigt och att programledare och producent och manusförfattare och bildsättare burit sig åt som de där trollen på nätet. Yttranderätt är bra. Anständighet är också bra. Om än inte särskilt modernt.

Och oj så svenska medier hade farit ut i kritik om Sveriges statsminister mobbats på liknande sätt i turkisk eller rysk eller nordkoreansk teve... 

Via Play. Djordiic och idioter på läktare

Via Play. Sänder europeisk fotboll. Bland annat förmatchen till Gent - Djurgården (som DIF vann).

Förmatchen bestod av Malmö FF mot Union Berlin.

En av de så kallade expertkommentatorerna var Bojan Djordiic. Om inte han tas bort från verksamheten så känns priset för abonnemang på Via Play alltför högt, rabatt bör ges så länge Djordiic medverkar.

Hans stora förståelse för klacken, med och utan fullblodsidioter, som Union Berlin hade med sig var obegriplig och idiotisk. Han tyckte det var rätt och riktigt att spelarna för detta lag gick fram efter matchen och tackade idioterna i klacken för hjälpen. De hade då kastat bomber, skjutit fyrverkeripjäser ut på planen och in bland publiken, sett till att matchen avbröts när deras lag var pressat.

Europeisk fotboll, liksom i andra världsdelar, har urartat på läktarna alltför många gånger, medan spelarna med sina feta löner inte vågar skälla ut sina "fans". 

Idioter är idioter och ska kallas så. Oavsett om de står på läktaren, spelar på planen, kallas expertkommentatorer eller är fega programledare som inte törs sätta ner foten.

Erika har vaknat upp och ser med båda ögonen...

Klicka och lyssna...

Så har då Erika Bjerström vaknat upp ur sin klimatslummer... Plötsligt inser hon att klimatkrisen inte kan lösas bara genom att industrin lägger om.Vi medborgare har ett ansvar. Den tanken har ju inte minst vänsterfolk velat bortse från.

På den andra sidan står borgare som anser att det är just individen som har ansvar. Båda sidor smiter undan utifrån sina ideologiska plattformar. Som grön inser jag att det är såväl politiken/näringslivet som medborgarna som har ansvar.

Jag har varit fly förbannad på Erika för den legitimering av hon bidragit till för att medborgarna/individerna skall kunna finna argument för att leva som vanligt istället för att inse vad det handlar om.

Nu meddelar hon äntligen: "Jag har i flera analyser genom åren lyft att klimatkrisen inte kan lösas på individnivå. Att det är fel att ”privatisera” klimatkrisen , att prata om flygskam. Men jag börjar inse att jag haft fel. Industrier har fortfarande stort ansvar och den gröna omställningen pågår. Men utan större engagemang från privatpersoner är vi chanslösa."

Det tog tid innan hon kom dit. Därmed är hon, som en av Sveriges viktigaste klimatinformatörer, varit medansvarig för att det är som illa som det är. Jag avser inte att förlåta henne.

Hon skriver och säger:

"De av oss svenskar som har en månadslön på över 32 000 kronor tillhör jordens rikaste tio procent som står för 52 procent av utsläppen. 

Vi ligger globalt sett mycket högt när det gäller koldioxidavtryck per capita, nio ton CO2e per person (enligt Naturvårdsverkets beräkningar) mot det globala sex ton per person, strax efter medborgare i USA och Gulf-staterna, enligt Världsbanken.

De inte så smickrande siffrorna för oss svenskar har blivit synliga eftersom man numera räknar in så kallade konsumtionsbaserade utsläpp  som leder till utsläpp utomlands, som våra flygresor och vad vi importerar."

Problemet för Erika och andra är att vi är många som länge utgått från de konsumtionsbaserade utsläppen. Men det har inte varit bekvämt, för det medför att vi pläderar för ändrad livsstil. Något varenda partiledare vägrat att göra i partiledardebatt efter partiledardebatt.
 

Forskarna pekar på att vi gärna lurar oss själva. Vi - i bemärkelsen de flesta av oss i egenskap av befolkning - gör gärna uppoffringar med låg personlig kostnad, som att köpa ekologisk gurka eller sopsortera.

Erika skriver; "Men vi vill inte avstå från flygresan utomlands eller byta ner oss och bo mindre för att spara el. Vi saknar kunskap om hur stora utsläpp vi genererar, hur många vet om att man behöver sopsortera i tjugo år för att spara in en resa till Thailand?"

Senaste månaden har flygandet ökat, meddelar Ekonomiekot. Man presenterar det som något positivt för ekonomin. Och har därmed inte begripet vad ordet betyder.

Nobelpris - dags för Ngũgĩ wa Thiong'o

Hösten har sina sidor. Förutom att alla hängrännor skall rensas, taken ses över och landen förberedas för vintern så avslöjas vilka som får nobelpris. Vilket är något som fascinerar mig. 

Självfallet kommer jag även i år att hoppas på Ngũgĩ wa Thiong'o när det gäller Nobelpriset i litteratur. Motiveringen till det längst ner i det här inlägget.

Jag gillar nobelpris som vänder upp och ner på gamla "sanningar". Priser för sådant som förr ansetts som fantasifoster och flum uppskattas särskilt. 

Mina lärare i Norra Latin hade skakat på huvudet om någon obstinat elev påstått sådant som att t ex fotoner kan hålla kontakt med varandra trots enorma avstånd, att det finns något som färdas fortare än ljuset (om än bara några nanosekunder), att universum växer ut i det som inte existerar, att celler kan återvinna sina egna beståndsdelar för att bygga upp sin funktion igen eller sådant som graféns magiska egenskaper - en enda kolatom tjockt material som är hundra gånger starkare än stål.

Lärarna talade ofta om sunt förnuft, och det ovanstående tillhör inte det som de skulle ansett gå under den benämningen. Snarare under begreppet magi.

Kanske hade dom också varit uppbragta om någon påstått att vi allmänt gick om kring med gener från neandertalarna.Vilket kanske än idag andre vice talman i riksdagen blir. Hon är ju mer benägen att tro på skapelseberättelsen i Bibeln.

 

Skapelseberättelse - och magi - spelar också stor roll i den blivande nobelpristagaren (om jag får bestämma) Ngũgĩ wa Thng'os bok Floden mellan bergen.

 

Kenya. 1920-talet. Det är platsen och tiden det handlar om. Mellan två åsar rinner en flod. Nog har det funnits konflikter mellan byarna på åsarna förr, redan deras skapelsemyt innehåller en dualistisk urscen. Som gjort för kolonialmakten att spela ut. Och det gör man.

Vem skall träda fram som den store ledaren i en tid när de vita gör allt större anspråk på land och beslutsrätt? Hur ska gikurufolket bemöta detta, vad kan man ta till sig av de vita männens kunskap och magi utan att förlora sin identitet?

Omskärelse för att bli riktig kvinna och man, kan riter reduceras och till vilket pris i så fall? Kan man utrota könsstympning utan att förstå den djupare mening som riten innebär, måste man inte ersätta riter med andra riter som ger identitet?

Huvudpersonen Waiyakis söker en tredje väg, är uppslukad av idén om att sprida kunskap genom bygge av allt fler skolor, fria från missionärernas allt strängare krav. Han bär på en historia som ställer krav. Förälskad i en kvinna från den andra åsen, dotter till en far som gjort de vita missionärernas budskap till sitt. Kamp om makt, där en tredje ståndpunkt bara kan leda till en sak.

Det är som om Ngũgĩ wa Thiong'o vill spara på orden, inte vill ta läsarens tid i anspråk med onödiga ord och meningar och stycken. Men så återkommer han gång efter annan till kärnan. Kolonialism och missionerande utan vare sig hänsyn eller förståelse för den historia som ligger till grund för de samhällen som invaderas. Så skapas konflikter där tidigare fred funnits.

Tycker mig förstå att det är flera parter som också idag, här i vår del av världen, som skapar konflikter snarare än att lösa konflikter. Det blir lätt så när krigsretorik får breda ut sig så att vi talar mer om krig än om fred, mer om upprustning än om nedrustning, mer om skapande säkerhet genom att gadda ihop sig än genom att söka gemensam säkerhet.

Höghastighetståg stoppas

Den tillträdande regeringen tänker stoppa höghastighetsbanorna. Jag har lite svårt att bli upprörd. 

Skrev redan den 30 augusti 2012, efter det att Alliansregering lagt sitt första förslag på investeringar i järnvägen: "Till min oförställda glädje gick man inte på MP:s linje om så kallade höghastighetståg utan sansade sig och satsade på mer konventionell räls där framtida tågset kan vandra fram med en hygglig bit över 25 mil i timmen."

 

Vadan detta? Jag som gillar tåg, är kritisk till flygandet och tar klimatfrågan på allvar... 

 

Jo, så här: 

 

1. Jag ogillar att det skapas nya barriärer genom naturen, och höghastighetstågen skulle skapa sådana. Marken, skogarna och fälten är inte bara till för människans rätt att färdas fort - andra arter bör ha rätt att röra sig fritt. 

 

2. Det handlar inte bara om fysiska barriärer, utan även om ljudbarriärer. 

 

3. I en värld där krigshandlingar privatiseras och hybridkrig är i växande är det dessutom korkat att förneka att järnvägen är oerhört sårbar och nästan omöjlig att hålla skyddad. Tre sprängningar i någon skog och nästan ingen kommer att vilja åka tåg igen. Mer än 200 miljarder bortkastade. Lågt räknat.

 

4. Den som bortser från den enorma materialmängd - inte minst stål och många miljoner ton cement - tycka leva kvar i tron att fossilsamhället kan ersättas av materialsamhället (förutom att skapa nya barriärer i naturen) och ändå kallas "grön omställning". 

 

5. De klimatrelaterade utsläpp som skulle bli följden av utbyggnad tar för övrigt åtskilliga år att "spara in" - och den tiden har vi ju inte med tanke på att utsläppen ska vara nere i noll om några få år om vi ska göra vår del för att uppfylla klimatmålen. 

 

6. De som förordat höghastighetsbanorna och samtidigt vill ta klimatfrågan på allvar har inte lagt minsta lilla förslag på vad som skall dras ner på för att balansera de ökade utsläppen från bygget. Kort sagt: retoriken har varit falsk. 

 

7. Rent filosofiskt ifrågasätter jag också vårt "behov" av att ta oss fram så förbannat fort. Tåg som klarar drygt 25 mil i timmen är helt okej om de håller tiden, är bekväma, lätta att boka och har bra service och smidiga övergångar till andra tåg och bussar. 

 

8. Det finns dessutom en tidsfaktor. Skulle höghastighetsbanor byggas skulle detta inletts för ett kvarts sekel sedan. Att nu börja bygga innebär att banorna - efter alla markstrider, överklaganden och miljöärenden - kan bli klara om kanske 25 år. 

 

Då är tekniken förmodligen helt överspelad - och samhället kan ha en helt annat norm när det gäller hur vi lever. Kommer vi att ha så bråttom? Eller är tiden då "större-snabbare-mer" utbytt mot något helt annat? Skulle tro det. Människan utvecklas ju... 

 

Eller blir vi bara dummare och dummare i tron att vi sparar tid genom att färdas fort? På vilket konto sätter vi i så fall in den sparade tiden?

 

Kommer ens höghastighetsbanor att medföra att alla dessa ping-pong resor för sammanträden fortsätter när så många av dem kan ersättas av distansmöten? 

 

Det är ju inte heller så att alla gröna är entusiastiska för höghastighetståg. De så kallade ekomodernisterna - som tror att miljö och klimat bara kan skyddas genom ständig ekonomisk tillväxt - gillar som princip höghastighetståg. 

 

Vi som inte bekänner oss till den naiva ekomodernismen är tvivlande. MP:s ledning gillar höghastighetståg, de har gjort det till en symbolfråga för grön modernism. Det parti som skapades av avhoppade miljöpartister - Partiet Vändpunkt - är däremot emot satsningarna. Klokt av dem!

 

Frågan som bör ställas är: Vad ska vi ha samhället till? Vad ska vi ha våra liv till? Ska allt underställas idén om att varva upp, växla upp och köra fortare? Är det inte tid för att istället varav ner, växla ner och se vart vi kör.

Biden bör hålla sig borta

Vissa åtgärder passar sig väldigt dåligt. En sådan vore att USA ska undersöka läckorna i de förmodat sprängda gasledningarna.

Av flera skäl bör Biden hålla sig borta.

För det första skulle amerikansk närvaro genast sätta igång de vanliga konspirationsteoretikerna på temat "CIA döljer sådant som pekar på USA som ansvarig för  sprängningen".

För det andra att USA är en part i målet och har en historia som på ett sätt liknar Rysslands: lögner och manipulation är delar av gällande strategi. Det är därför man hävdade att det fanns massförstörelsevapen i Irak som motiverade ett militärt anfall med förödande effekter. Det är därför man avlyssnat europeiska ledares telefoner - inte minst Merkels.

För det tredje är USA en vinnare som gasleverantör om gasledningarna långsiktigt är utslagna även efter det att Putin försvunnit från scenen. USA levererar naturgas till EU som motsvarar den mängd som kunnat levereras i en av gasledningarna.

Så låt nu Danmark och Sverige sköta det här. USA och Ryssland har inte där att göra, även om det lär vara svårt att hålla Ryssland borta med tanke på att det är en rysk ledning.

Dessutom bör granskningen ske utan färdiga förställningar om vad som hänt och vilka som är ansvariga. Även det mest osannolika bör utredas, gäller allt från misstag vid undervattensverksamhet inom ramen för militär övning till miljöorganisationers eventuella försök att stoppa framtida gasleveranser av klimatskäl.

Vänd och vrid på alla stenar. Utgå inte från att målet är att hitta kopplingar till Ryssland, hittas sådana så lär de hittas ändå.

Skitiga stövlar

Kom just hem från en skogspromenad. En stövel var riktigt skitig. En skitstövel. Vilket fick mig att tänka på att Expressen plötsligt gjort Hanif Bali till skribent på ledarsidan. Och i en intervju visar chefen för SD:s medier - Dick Erixon - vad han står för, kolla här. 

 

Fördelen med stövlar som blivit skitiga under en höstvandring är att de är lätta att tvätta av.

Överfall, goda misstag och Mahler

Hösten överföll mig igår när jag steg ut på trappan tidig morgon. Den där höstkylan, lite fuktig, lite påträngande som en klängig halvfull person på puben som fått för sig att jag är Lennart Daléus som hon älskat på avstånd ända sedan folkomröstningen om kärnkraft. Lennart var ledare för Linje 3.

Jag har förresten på en pub på Centralen i Stockholm också blivit anklagad för att vara gamle folkpartiledaren Bengt Westerberg. Den anfallande avsåg att slå just Bengt Westerberg på käften för något han sagt. Jag förnekade denna identitet, han blev alltmer förbannad innan han insåg misstaget och bjöd på en öl med motivet att mig hade han minsann alltid uppskattat.

Det är inte långt mellan en smäll på käften och en vänskaplig öl. I stort sett bara några sekunder. Det är inte långt mellan en snepussande beundrare och ett besviket konstaterade att inte vara den som pussen var ämnad för.

I båda fallen var det en fördel att vara den jag är. Vad nu detta har med den överfallande hösten att göra. Annat än att det handlar om överfall.

Satte mig på altanen, solen hade taggat upp och värmde lite grand. På bordet bredvid låg DN, Filter och Råd&Rön. En hare skuttade förbi, ointresserad av fallfrukten som låg som ett dåligt samvete. Hjortarna är utestängda - förr hade de fri tillgång till trädgården på ett haveristiskt sätt. Höstens fallfrukt försvann, liksom vårens tidiga blommor. Och de gamla tujorna formades på ett sätt som imponerade på många gäster...

Plötsligt längtade jag efter Mahlers symfoni nummer 9. Lyssnade och bliv lycklig, lika lycklig som jag varit flera gånger den senaste veckan eftersom det är första gångerna på fem år jag kunnat sova i en säng utan att ha smärta till den milda grad att jag fått sätta mig i en fåtölj och försöka sova. 

Den senaste operationen - den sista? - var en välsignelse, hade dessutom tur att på grund av misstag från regionen hamna där en mycket skicklig och sympatisk kirurg jobbade. Irriterande misstag ska man inte förkasta...

Efter att lyssnat på Mahler blev det att ta hand om äpplen, nu att hem-musta. Köket är som det är så här års, fullt av grönsaker, frukt, ångkok, dofter.

Mahlers symfoni? Jo, det här stycket, vet inte om längtan efter det kom av hösten eller världsläget eller hoppet om vår, kanotfärd och varm mossa i skogen.

Klicka och njut... en i mitt kommentarsfält på Facebook avskydde fioler pga faderns gnidande på en sådan under hennes barndom. Mina barn övade fiol, men det avskräckte mig inte trots det första årets gnissel...:-)

Tjuvarnas jul

 

Jaha, då har Putinregimen annekterat östra delar av Ukraina som nu påstås tillhöra Ryssland. Fest på Röda Torget. Hoppas inte hela "festen" slutar med ett fyrverkeri av kärnvapen.

 

Ryssar flyr- med rätta - landet för att slippa bli indragna i det groteska kriget. Vilket väl ytterligare är ett bevis på att vi inte ska prata om "ryssen" som ett generellt begrepp. 

 

Även ryssar vill ha fred, yttrandefrihet och liv där de kan älska, gråta, sträva, hoppas och ge sina barn ett liv som är bättre än de själva haft. Människor har under tsartiden, under Stalintiden, under snart sagt alla tider levt under förtryck. 

 

Må det bli bättre när Putinregimen faller. Och då må inte västvärlden ge sig in med sina ekonomiska "rådgivare" och ställa till så in i h-e mycket elände som de gjorde förra gången det fanns en glipa där demokratin syntes.